Aktiv måndag

Idag är det måndag och som vanligt betyder det fasta! Jag började fasta igår kväll och fick ihop 23 timmar denna gång, då jag lyckades äta rätt sent igår.

När jag kom hem från jobbet bytte jag om till löparkläder och tog med mig vovvarna ut på en löprunda. Lite lägre temperatur idag, men det kändes ändå rätt jobbigt, det var drygt 20 grader och snäppet varmare när solen tittade fram bakom molnen.

Men hundarna var betydligt piggare idag och de var lyckliga över alla vattenpölar som de kunde springa i och dricka i. Men de skulle såklart ändå bada när vi passerade grushålan, så det fick de! Det verkade som om det svalkade rätt bra ändå.

Löpningen kändes lite seg ibland, benen var sega även idag, men efter ett tag kom jag igång rätt bra och det gick betydligt bättre än vad det kändes. Trots att jag inte ansträngde mig jättemycket så fick jag till ett väldigt bra medeltempo, betydligt bättre än vad jag trodde. Så jag kände mig nöjd när jag kom hem igen! Kändes som en bra start på veckan!

Dagens runda

Jag behöver komma igång ordentligt med löpningen nu och jag har satt upp ett mål i Garmin att springa 10 mil i juli. Då behöver jag springa minst tre gånger per vecka fördelat på två kortare pass och ett lite längre. Jag ska försöka att springa varannan dag så kommer det helt säkert att lösa sig. Men kul att utmana sig själv ibland!

Efter löpturen gjorde jag en korvstroganoff och åt den med blomkål. Det var som vanligt gott att äta efter ett dygns (eller i detta fall, 23 timmars) fasta. Jag låg i soffan en stund och kollade TV och höll på att bli riktigt seg. Men jag tog mig själv i kragen, jag hade ju bestämt mig för att rida Bosse idag eftersom det ska bli ordentligt med regn imorgon och vi behövde ett hoppass innan veckans träning för Charlotte.

Jag gick ut och hämtade mina grabbar i hagen, de var inte alltför långt bort skönt nog. Idag var det inte lika mycket insekter, men de har båda lite rinniga ögon, så där är ju flugor och annat skit som irriterar dem.

Det gick rätt snabbt att göra i ordning Bosse, han var ju inte direkt jättesmutsig och vi började med att skritta fram upp till Obbhultvägen och tillbaka till paddocken.

Jag började med att värma upp med lite mer ordentlig dressyrridning. Koll på bakänden, böja och ställa på volterna, lyssna framåt, osv. Han var rätt fin ändå. Jag red en del trav i nedsittning och det kändes bra, men det är ju något jag behöver öva mer på framöver! Men han accepterar det mycket mer nu än vad han gjorde tidigare, så det är ju bra.

Han fattade också galopp fint, men var lite slö och ville bryta av, så det blev lite diskussioner om det innan han gav sig och lyssnade framåt.

Vi galopperade över markbommen och det gick hyfsat. Klockrent i vänstervarvet, svårare i höger, men det går bra när jag rider lite mer framåt istället för att försöka bromsa in i bommen.

Vi travhoppade det svartvita krysset med travbom framför och sedan galopperade vi över cavallettin. Vi hoppade krysset och oxern som stod på varsin diagonal. 

Han gör det verkligen bra och jag måste komma ur mina dåliga tankar. Att jag inte kan galoppera mot hinder eller tycker att det är svårt. För jag kan ju uppenbarligen galoppera mot hinder och ja, det är inte helt lätt och jag måste anstränga mig för att komma bra på hindren, men jag fattar inte varför jag tror att allting bara ska komma av sig själv? Jag måste ju för fasen rida mot hindren, ha en bra galopp och vilja hoppa!

Sedan är det en annan sak som också är helt ologisk; varje gång vi har hoppat ett hinder undviker jag at rida på det igen, för vi klarade ju det och om vi hoppar igen kanske det inte går bra. Och det här är jättekonstiga tankar som jag har. För rent logiskt blir vi ju bättre och bättre för varje gång vi hoppar och klarar ett hinder. Ja, vi kanske inte kommer 100% rätt på varje hinder, men Bosse hoppar ju verkligen i alla lägen och jag märker att han börjar taxera mer och mer själv mot hindren. Så för varje gång vi klarar ett hinder borde jag tänka att "vi kan det här" , "nu gör vi det igen!"

Det är så frustrerande när hjärnan inte vill vara med mig och jag var inte helt på hugget idag och red inte så aktivt som jag gjorde förra gången vi hoppade i paddocken. Jag måste verkligen skärpa mig till torsdag när jag får hjälp av Charlotte!

Jag ska försöka att jobba med de här hjärnspökena över semestern. Jag ska filma så att jag får se att jag faktiskt kan hoppa och jag hoppas få igång Pelle så att jag kan skutta lite med honom också och bygga självförtroende och lära mig att hoppa en gång för alla! Det ska inte behöva vara så jäkla svårt!

Avskrittning denna fina junikväll!