Sidor

söndag 28 augusti 2016

Helgen

Då var denna helg också till ända. Fasen vad tiden går fort!

I fredags åkte jag och Magnus till Göteborg för att möta upp Elinore och Jocke och besöka Liseberg. Loke och Tor var också med:).

Vi började i kaninlandet där Loke fick åka lite karuseller och sedan åkte Magnus, Jocke och jag Lisebergsbanan. Det är ett bra tag sedan jag var där, så jag visste inte hur jag skulle palla med åkandet. Men Lisebergsbanan var ju inte särskilt farlig. Däremot kändes den gammal och stötig. Men det kändes väl en del i magen.

Loke träffar kaninen
Loke åkte lite fler grejer och sedan gick vi till Järnvägsrestaurangen för att äta. Jag åt entrecôte, som jag tyckte var bra och de andra åt hamburgare som de inte var så nöjda med. Men sedan började jag må illa och magen var helt ur form. Så att åka någonting överhuvudtaget var inte aktuellt:(.

Jag mådde kasst resten av kvällen, så det var ju rätt trist. Jag vet inte om det var maten eller vad det var, men det kom ju i samband med den. Inget vidare- Tyvärr tycker jag att restaurangmat är rätt överskattat...

Men vi åkte i alla fall hem vid nio-tiden då båda barnen hade somnat och vi andra kände oss nöjda. Magnus och Jocke åkte Helix det sista också.

När vi kom hem ville Magnus att jag skulle köra fram till veteåkern för att kolla ifall där var några vildsvin. Hela åkern var full! Fy vad många grisar! Jag undrar om där blir någon vete kvar att tröska där...

Igår hade vi bestämt oss för att åka till Varberg och köpa oss en frysbox. Vi har i de snart fem år vi har bott här endast haft en ståfrys i köket och en halv ståfrys i källaren. Lite klent när man är jägare...

När vi ändå skulle ta släpet till stan tog vi med oss bröte också som vi skulle lämna på återvinningsstationen. Det är verkligen helt fascinerande att kunna fylla ett släp varje gång man åker dit. Det har vi gjort i fem år nu! Men nu blev i alla fall det sista i källaren utröjt. Så gött!

Vi hade sparat den gamla spisen, som var helt fungerande, men vi tänkte att har vi inte använt den på fem år så lär vi aldrig använda den. Även det gamla kylskåpet fick följa med. Jag tycker inte att man ska använda prylar som drar onödigt mycket ström och vi har inte haft något behov av det kylskåpet de senaste fem åren, så hejdå med det!

När vi lämnat all bröte på återvinningen så åkte vi till Elgiganten. När vi kom dit hade de bara mindre frysar än den jag hade sett ut. Jag hade nämligen kollat på nätet innan vi drog hemifrån och sett att de hade en 400-litersfrys till kampanjpris under helgen. Men den frysen fanns inte på plats i butiken. Så jag frågade personalen och jo, då hade de den ute på lagret. Jaha, men det är väl lite svårt att sälja något som kunderna inte ser, eller? Lite fult tycker jag allt.

Men jag fick i alla fall med mig en 400-litersfrys hem så nu ska vi nog klara oss ett tag! 

På vägen hem åkte vi om Magnus bror som hade kalas för sin 7-åriga dotter. Min plan var att vi inte skulle stanna så länge. Det blev fyra timmar. Rätt stressad var jag som hade en massa saker att sköta här hemma som t.ex. gräsklippning och lite annat fix.

Så jag sprang runt som en galning och fixade allt jag skulle fixa, tvingade Magnus att fixa mat och så gjorde jag i ordning i växthuset, ställde fram bordet och stolarna och tände en massa levande ljus så att vi kunde sitta där och äta. Så mysigt!

Växthusmys!
Jag satt kvar en stund extra och bara njöt av att ta vara på den sista värmen som höll sig till det mörknade. Magnus stack ut med bössan för att skjuta mer av de där grisarna, men de tog honom i vinden, så de gick aldrig ut på åkern.

Idag inledde vi dagen med att stycka den gris som han sköt häromdan. Det blev lite gott kött att grilla framöver!

Efter att ha ätit lunch blev vi sugna på en skogsrunda, så sagt och gjort, vi drog iväg en sväng. Jäklar i min låda, vad svamp vi hittade! Magnus brukar inte vara den som hittar mycket svamp, men idag hade han verkligen radarn på! Han fyllde en systembolagspåse och hann påbörja en annan påse!

Jag fyllde också en systembolagspåse. Så kul att plocka svamp när det finns sådana mängder! Jag hittade även några trattkantareller och lite fingersvamp. Och så fanns det massor av sådana här:

Ser god ut...
Jag har ingen aning om vad det är för svamp, men den ser ju så lockande ut. Eller giftig...? Jag vågar inte plocka dem i alla fall!

Här kommer en bild på vår gemensamma fångst idag:

Massor av svamp!
Vi fyllde en fyralitersgryta överfull och en tvålitersgryta, så det var rätt mycket vi hittade. Nu har vi i alla fall en frys som vi kan fylla med svamp, dock börjar det blir lite brist på brukar att lägga svampen i... Ja, dessa lyxproblem!




torsdag 25 augusti 2016

Äntligen på g igen!

Som jag har väntat! Att vara förkyld eller av någon annan anledning inte kunna träna är verkligen inte min grej. Jag hatar det! Men efter åtta långa dagar utan träning med lite rasp i halsen i slutet av förra veckan och därefter mest snor och huvudvärk kände jag mig äntligen redo för lite rullskidor!

Först tänkte jag kört till åkeriet, det är ungefär 14 km, inte så långt alltså, men så blåste det rätt så mycket så jag tänkte att det var bättre att ta bilen.

Och vilken underbar dag det har varit idag! Strålande solsken och 25 grader varmt! Som tur är har jag kunnat ligga på altanen och jobba, då det var pappersarbete jag hade i uppgift idag. Bästa arbetsplatsen. helt klart!

Vi blev klara rätt snabbt ändå med faktureringen så klockan var inte ens sju när jag kom hem. Alltså tid över för ett rullskidpass. Mindre vind också, helt perfekt.

Det blev samma runda som jag körde innan jag blev förkyld, Källäng, Gärdet, Torstorp. Det kändes rätt bra att rulla ändå. Jag trodde att jag skulle vara med ostadig, men det var jag inte. Jag safeade med knäskydd och det kändes faktiskt rätt gött att ha dem på i nedförsbackarna.

Det gick bra ända tills jag kom till backen upp mot Gärdet. Den är rätt grym. Jag stakade på, men tog helt slut någonstans mitt i backen. Pulsen åkte verkligen iväg och det var jobbigt att diagonala också. Sedan blev det ju mer nedförsåkning och på Tvååkersvägen kände jag mig stark igen. Men mot slutet, men ca två km kvar började jag ta slut. Fy vad jobbigt det blev! Det märktes verkligen att kroppen inte var helt med på noterna!

Jag var helt slut när jag kom till bilen! Men kände mig rätt nöjd ändå. Och glad över att kunna träna igen. Det är ju så jäkla kul att åka rullskidor!

Mina kompisar idag!
Strax över 11 km fick jag ihop. Det kändes värre än när jag körde två mil för två veckor sedan! Pulsen låg rätt högt och min klocka tycker att jag behöver 53 timmar för att återhämta mig. Det har jag nog aldrig sett tidigare! Men när det har stått att jag ska vila 36 timmar har det funkat med 24, så den är ju inte helt korrekt. Den talar nämligen om hur utvilad jag är när jag kör nästa pass, så det har den koll på!

Dagens runda!
Det var fortfarande rejält varmt medans jag var ute och då var klockan ändå en bit över åtta när jag satte mig i bilen. 21 grader enligt bilen. Hoppas att denna värme orkar hålla i sig över helgen också!

Idag är det fem år sedan jag avslöjade att jag fått nytt jobb. Facebook påminde mig om detta och ledde mig till inlägget som jag skrev om hur jag kände inför det. Så himla kul att läsa såhär fem år senare! Och när jag tänker tillbaka på hur dessa fem år har varit känns det rätt fantastiskt.

Jag har fått lära känna otroligt många roliga och härliga människor, jag har fantastiska kollegor, jag har lärt mig otroligt mycket om kärnkraft (såklart) men också väldigt mycket om andra saker, framför allt verksamhetsutveckling och projektledning. Ja, det har varit fem roliga och spännande år och jag tror att det kommer att komma ännu mer spännande och roliga uppdrag framöver. Det tar aldrig slut på uppdrag hos oss!

Nu ska jag lägga mig och vila 53 timmar innan jag tar på mig rullskidorna nästa gång :)

söndag 21 augusti 2016

En solig dag!

I morse var det rätt molnigt, men efter att jag hade ätit frukost, tagit in hästarna, gjort i ordning Pelle och kommit ut i paddocken hade molnen skingrats och solen sken på oss. Och det var varmt. Sommaren kom alltså tillbaka. Härligt!

Pelle fick alltså gå i paddocken idag igen och nu var han en helt annan häst än igår! Först lade jag ut fem travbommar för att hjälpa honom att hitta takten och han var hur lugn som helst. Jag skrittade igång honom och visst spanade han bortåt sommarhagen, men han behöll lugnet.

Och så var han inte alls så spänd som igår! Han tog faktiskt stöd på bettet idag. Han gick jättefint! Lite lite energi i skritten, men inte det där spända som var igår. Helt underbart!

Jag travade honom en hel del också och även i traven var han jättefin. Han var lite energilös även i traven och han lyfte inte hovarna mer än nödvändigt (knappt) över bommarna. Men mycket bättre takt idag. Så kul!

Jag tog till och med några varv i galopp på volterna. Även där var han fin. Han blev inte spänd och studsade fram som han kan göra, utan en bra galopp. Det är ju så skönt att sitta på en häst som 1, tar galoppskänkel och 2, inte tar 7 meter långa galoppsprång så att man håller på att flyga av.

Det blev ett riktigt bra pass och jag kände ett förtroende för honom och även att han hade förtroende för mig och min ridning. Jag är positivt överraskad, jag hade väntat mig att det skulle vara mer spänt och stolpigt att rida honom, men han verkar gilla läget.

Efter att jag hade ridit honom lät jag Bosse springa lite i linan. Jag ville se hur han rörde sig nu när han inte har några skor. Och även det var över förväntan. Jag tyckte faktiskt inte att det märktes jättemycket på gångarterna att han är barfota. Han tog rejäla kliv i samtliga gångarter och sprang rent och fint. Så kul! Så imorgon kan det nog bli en ridtur på honom.

Barfota, men inte så hovöm!
Medan jag var ute med hästarna stod en älgstek och puttrade på spisen, så när jag var klar med hästarna plockade jag in potatis och lite grönsaker för att fixa till söndagsmiddagen. Vi kunde avnjuta älgsteken på altanen, så härligt!

Vi planerade att klippa gräset, men precis när vi hade ätit klart brakade åskan lös och det kom en rejäl regnskur. Så vi passade på att dammsuga och svabba lite golv istället och därefter fixade jag lite äppelpaj (på egna äpplen) och Lilian och Torgny kom hit och fikade. Svalorna höll oss sällskap. Det var hur många som helst som satt på ledningarna. Kanske samlade de ihop sig inför sin stundande resa söderut?

En massa svalor!
Sedan fick vi äntligen klippt gräset! Och jag fick rensat undan lite i odlingslådorna. Ogräs och sockerärtorna som var övermogna nu.

Till sist avslutade vi kvällen i skogen och tog en liten svamprunda. Än finns det kantareller, men det börjar bli lite torrt!


lördag 20 augusti 2016

Förkyld!

I tisdags kväll körde jag ett bra pass på rullskidorna. Det var soligt, det var vindstilla och det var helt underbart ute! Jag tog mod till mig och körde en runda med lite backar. Jag körde först in på Källängsvägen, sedan vände jag upp mot Gärdet, en rejäl uppförsbacke där. Lyckades staka ungefär halva innan jag fick gå över till diagonal för att ta mig framåt.

Jag körde lite snabba intervaller. 20 snabba staktag med 10 vila emellan. Jag kom till sist ut på Tvååkervägen nedanför Grimetons kyrka. Där lutar det lite nedförs. Men det var inte så farligt. Det värsta med den vägen var att den lutar inåt så att man måste ligga ca 70 cm ut från kanten för att inte riskera att åka ner i diket.

Som tur var så var det för en gångs skull rätt lite trafik och jag behövde inte flytta på mig. Så det gick bra hela vägen och jag tyckte det var kul att få köra en riktig runda istället för fram och tillbaka som jag brukar.

Kroppen kändes stark och stakningen fungerade bra hela vägen.

Lååånga skuggan
När jag körde hem tänkte jag faktiskt på att det ofta är när man känner sig som starkast på träningspassen som en förkylning lurar runt hörnet. Var inte halsen lite irriterad? Nej, det var nog bara inbillning.

Men när jag vaknade på onsdagen var halsen irriterad, lite raspig och näsan var tät/rinnig. Det blev inte bättre under dagen och när jag vaknade på torsdagen var det definitivt en förkylning. Så jäkla irriterande!

För det första var det inte länge sedan jag var förkyld, maj senast och för det andra har jag inte umgåtts med människor som varit förkylda. Så var fan kommer det ifrån???

Jaja, först blir jag alltid så arg och irriterad på förkylningen och efter ett tag kapitulerar jag och försöker bara stå ut.

I torsdags jobbade jag hemifrån och när jag släppte ut hundarna vid lunch lyckades Selma gräva in sig under altanen på baksidan. Hon var helt hysterisk, hon tjöt i högan sky och jag lyckades inte få ut henne samma väg som hon kommit in. Hon fick panik och trodde att hon skulle fastna.

Så jag funderade på ifall det finns något fönster i källaren som går att öppna och det gjorde det. Så jag fick "rädda" henne in där istället. Tokiga hund!

Räddad genom fönstret
Igår kollade jag på den mycket spännande hopp-finalen i OS med Peder Fredricson som tog silver. Så väl värda medaljörer! Himla kul med ännu en medalj till Sverige! Jag kollade till och med på fotbollen, jag som verkligen avskyr fotboll normalt sett. Men tjejerna var roliga att kolla på, de spelar ju istället för att ligga på planen och lipa som killarna brukar göra. Bra kämpat av dem! Dock gick jag och lade mig efter första halvlek då jag var så himla trött.

Idag vaknade jag med ett sug efter att rida (det brukar vara så när man kollat lite tävlingar). Eftersom jag pga förkylningen inte kan träna var jag rätt rastlös och tänkte att en stund på hästryggen inte skulle skada mig och kanske ta bort en del av tristessen.

Igår var hästarna trötta, så trötta. Det var ju rätt varmt ute. De orkade inte ens galoppera i hagen utan travade slött mot mig.

Idag var det helt annorlunda (såklart). Jag tog Bosse i grimskaftet, men Pelle skulle vara drama-queen och låtsades att det fanns troll i hagen och sprang runt som en idiot. Han skulle inte följa med in heller, utan jag fick leda in Bosse och sedan vänta på att de andra två kom. Men de är rätt lättlurade. Ingen vill vara kvar själv i hagen!

Jag gjorde i ordning Pelle och han var ju lugn på gången (vilket han alltid är). Men för att safea tog jag med mig longeringslinan ut till paddocken och lät honom springa lite i den. Det var bra för då fick jag se att han var helt ren i båda varven i samtliga gångarter.

Jag fick två getingar som surrade runt öronen och då viftade jag så att Pelle började galoppera. Lite bus och hopp blev det, men han såg jättefin ut. Han spanade bort i hagen varje gång han kom på kortsidan och spände sig lite, men annars var han lugn.

Jag satt upp och började jobba honom i skritten. Det var bra att se att han var ren utan ryttare för han kändes allt annat än ren när jag kom upp på honom. Han blir spänd när jag rider honom och nu gäller det att få honom att slappna av och ta det stöd i bettet som jag erbjuder. Istället vill han krulla ihop sig och blir jättekort i halsen och i steget.

Idag var det ju extra svårt att få honom att slappna av eftersom han hela tiden spanade bort i hagen. Men han höll sig ändå på mattan, det var inga stopp eller hopp och skutt, så jag lyckades ändå jobba honom litegrann.

Han blev inte bättre i skritten så han fick trava lite. Även där väldigt kort och spänd trav utan ärlig framåtbjudning. Men där tog han äntligen stödet i bettet. Bra. Men svårt att få fram honom i riktig trav.

Han fick gå lite skänkelvikningar, en blev en sluta:) och lite öppna. Han kan allt den hästen och han är så otroligt känslig! Det är inte mycket jag behöver göra för att få honom att sakta av eller ta skänklarna sidledes. Men framåtjudningen finns inte och han är inte avslappnad. Förhoppningsvis löser det sig med mer träning.

Jag var i alla fall nöjd med honom. Jag tycker att han skötte sig väldigt väl trots att han var spänd. Och jag var så glad att han är fräsch i kroppen trots sina tjugo år. Så nu kanske det blir igångsättning av honom istället för Bosse som ju inte har några skor.

Duktiga hästen!
Jag kollade Bosses hovar och skrapade flugägg. Satans flugägg! Hans hovväggar är fortfarande slitna och han går på sulorna, stackaren. Det känns inte rätt att rida honom när han är i det skicket. Dock är även han fräsch och ren i gångarterna, vilket är bra. Men belastning med ryttare på ryggen kan bli för mycket för hans hovar just nu. Trist, men så är det!

Det var i alla fall kul att vara uppe på hästryggen igen. Det gjorde mig på lite bättre humör i alla fall. Nu hoppas jag att förkylningshelvetet försvinner snabbt så att jag kan knäppa på mig rullskidorna igen snart! Saknar dem!


söndag 14 augusti 2016

Långpass på rullskidorna

Idag körde jag ner till Rosendal och ställde bilen. Tog därifrån rullskidorna söderut. En sträcka som Magnus och jag körde förra året med en vurpa ner i ett dike för min del som resultat. Faktiskt min enda vurpa på rullskidorna såhär långt.

Det började på kustvägen och det kändes väldigt lätt att staka. Jag kände mig stark. Helt plötsligt hade jag avverkat flera kilometer. Efter några kilometer kom jag äntligen in på cykelbanan med ny asfalt från förra året. Lättrullat och fint.

Jag mötte en rullskidåkare. En kille som såg lite skräckslagen ut:). Jag körde också förbi en tjej som såg lite ostadig ut. Jag ville tipsa dem båda om att gå en rullskidkurs, men jag kunde inte med:). De hade båda behövt det. Då kunde deras rullskidåkande ha blivit roligare...

Jag fortsatte söderut och när jag hade kört en mil vände jag. Första milen hade gått på 40 minuter! Nytt rekord! Så kul!

Nya milrekordet
När jag vände blev det inte lika kul... Jag fick rak motvind! Inte konstigt att det kändes lätt att köra söderut! Jag stakade och stakade men känslan var att det gick mer bakåt än framåt. Så var de fina kilometertiderna borta. Det började värka både här och där och det kändes allmänt skit.

Men jag kämpade på. I uppförsbackar och i motvinden. Inte en enda gång diagonalade jag! Nej, det är stakning som gäller, även i de små uppförsbackar som fanns.

Kilometrarna gick trögt och ett tag kändes det som om jag aldrig skulle orka köra tillbaka till bilen. Men att gå var inget alternativ, för även om det gick långsamt skulle det gå betydligt långsammare att gå!

Det gick dock bättre och bättre och vid några tillfällen hamnade jag lite i lä och fick då känna av styrkan igen och helt plötsligt var det bara två kilometer kvar. Jag åkte förbi stället där jag trillade förra året och kände att jag är betydligt mer stabil nu än då. Jag var noga med att inte köra för nära kanten, vilket jag gjorde då, eftersom kanterna är väldigt höga där och kommer man utanför, så hamnar man i diket!

Till sist kom jag äntligen tillbaka till bilen och då kände jag att jag var ordentligt trött. Gårdagens stavlöppass började göra sig påmint och benen kändes sega. Magen var full med mjölksyra och armarna var lite trötta. Den andra milen hade tagit tio minuter längre tid än den första. Nästan nytt rekord i saktfärdighet. Men det var bra att få kämpa sista delen av passet. Det kan ju vara motvind i tre mil när jag ska köra Tjejvasan också. Så det är bra träning att få motvind, även om det är roligare när det går lätt. 

Det kändes ändå bra att ha kört årets hittills längsta pass. Förra året var det betydligt värre, för då var jag så trött på slutet att jag inte kände mig säker på rullskidorna. Jag var förvisso rejält trött idag med, men utan att riskera att trilla, då jag har bättre koll på skidorna nu.

När jag jämför med förra årets pass på samma ställe, då vi körde lite längre, drygt 21 km, så tog det nästan två timmar och snitttempot landade på 5:33 min/km. Idag var snittempot 4:32 min/km. En förbättring med en minut alltså. Rätt bra, skulle jag säga...

Dagens pass
Trots två vilodagar i början av veckan, då jag var ute och gick med Selma istället, känns det som om jag har fått ihop en bra vecka. Tre rullskidpass och ett stavlöppass är inte illa!

lördag 13 augusti 2016

Stavlöpning med blodvite!

Idag fick jag till ett förmiddagspass efter frukost. Jag gillar verkligen att träna på förmiddagen eller morgonen, det känns mycket lättare på något sätt.

Jag tog med mig Selma och stavarna och gav mig upp i skogen. Eftersom det stiger rätt rejält från dalen och upp till skogens högsta ställe började jag med att gå. När man har stavar kommer man ändå upp i riktigt bra puls, eftersom man ju använder stavarna som hjälp och därmed också armarna.

Uppe i skogen finns en bra, mjuk skogsväg som på ena sidan (i början åt det håll jag sprang) har en lättlöpt utförslöpa med några lättare uppförsbackar, därefter blir det platt ett tag för att sedan stiga rejält upp till toppen igen. En riktigt bra slinga för backträning, tycker jag!

När jag hade tagit mig stavgåendes till toppen, vilade jag tills pulsen gick under 100 (den var uppe på 165 när jag nådde toppen) och sedan sprang jag första varvet.

När jag har stavarna blir löpningen mycket skonsammare för kroppen, eftersom mycket utav kroppsvikten tas upp av stavarna vid varje steg. Det gör att jag orkar springa mycket längre och med högre intensitet. Det gör också att det blir så mycket roligare att springa!

Pulsen går som sagt upp, men jag orkar springa längre med en högre puls och blir inte lika seg och trött som jag blir när jag springer utan stavar. Utan stavar klarar jag knappt en halvtimme!

Rejäl puls under hela passet!
Första varvet gick bra och jag orkade nästan springa hela varvet. Men det tog lite längre tid innan pulsen gick under 100 jämfört med tidigare. Så jag fick hålla ut och vila lite längre innan jag sprang varv två. 

Ett varv var ca 3 km långt. På det andra varvet kände jag att jag började bli trött och det fanns ingen chans att orka springa stigningen. Det fick bli gång istället. Men pulsen blev inte lägre för det. Riktigt jobbigt var det!

När jag sedan vände hemåt igen gick det nedförs och jag sprang igen. Att springa med stavarna på asfalt var inte att tänka på då det är gamla stavar jag har och spetsarna på dem är i princip helt runda. Det gör att jag inte får något fäste med dem på asfalten.

Jag sprang till och med halva helvetesbacken hem och sedan gick jag de sista 200 meterna. 

1 timme och fem minuter var vi ute. Det kändes som ett lagom långt pass med bra intensitet. Och grymt kul! Allting blir på något sätt roligare med ett par stavar i nävarna!

Stilstudie! Film finns på Instagram @hinnagarden heter jag där!
På första varvet sprang jag rakt in i en björnbärsgren som hängde ut över vägen och det blev blodvite.
Inte så bra att springa in i en björnbärsgren!
När jag kom hem hittade jag en ny "insight" på Garmin-appen. Det stod att jag jämfört med personer i min ålder och med mitt kön rör mig mer än andra. Det var la roligt då! :)



fredag 12 augusti 2016

Hösten hälsar på...

Ett par dagar har vi nu haft med låga temperaturer. De senaste kvällarna har det varit runt 6-7 plusgrader när vi har gått och lagt oss. Riktigt kallt! Och i morse var det inte så varmt inomhus heller. Men jag tänkte inte så mycket på det. Jag ägnade förmiddagen åt att fakturera åt åkeriet. Vi skulle ha gjort det igår, men så visade det sig att skrivaren inte fungerade, så jag fick köra här hemma istället.

Mitt i fakturerandet insåg jag att den svarta tonern var slut i skrivaren, så jag blev tvungen att köra till Ullared och Netonnet för att köpa en ny. Jag hade skrivit upp var tonern fanns, men inte vad den hette. IDIOT! Men som tur var hade de kvar uppgifterna på när jag köpte skrivaren, så jag kunde se vilken som skulle passa. Lite nervöst var det allt, men fantastiskt nog fick jag rätt och kunde byta ut alla toner ( färgtonerna har klagat ett tag, men jag ville inte byta dem innan den svarta var slut igen.

Så efter det kunde jag fortsätta med fakturerandet, men när jag var klar var klockan redan två. Och jag hade inte ätit. Så jag fick laga lite mat och sedan vänta på att smälta så att jag kunde ge mig ut på den planerade rullskidrundan.

Norska intervaller stod på schemat. Igen. Samma plats som sist, cykelbanan mellan Läjet och Tvååker. I morse var det vindstilla och uppehåll. Det var det inte när jag kom ut på eftermiddagen. Det regnade och vinden gjorde sig återigen påmind.

Så det blev ett trögt intervallpass. Redan när jag körde de tio minuterna uppvärmning kände jag att armarna var lite sega. Ja, hela kroppen kändes faktiskt seg. Ingen bra känsla inför intervallträning. Men bara till att bita ihop!

När jag körde styrkepasset i onsdags störde jag mig på att klockan inte sa till när intervalltiden var slut, vilket gjorde att jag var tvungen att kolla på klockan för att veta hur jag låg till, vilket är lite meningslöst när man har lagt tid på att lägga in ett intervallpass på klockan. När jag kört första intervallen idag märkte jag att det var samma sak på detta pass och jag försökte hitta i inställningarna för att försöka få dit ljudet, men misslyckades, Istället lyckades jag förflytta mig igenom passet utan att ha kört, så jag fick köra igenom det och starta om och köra fram till där jag var.

Men jag lyckades få tillbaka ljudet i alla fall. Det var en rätt komplicerad inställning, många menyer att ta sig igenom, så det är helt obegripligt hur jag har lyckats ta bort ljudet. Antagligen finns det något snabbkommando för det. Men jag fick i alla fall tillbaka ljudet och kunde därefter köra på utan att behöva titta på klockan. Fast det gjorde jag ju ändå, för jag tyckte att intervallerna aldrig tog slut...

Det var hårt idag. Trögt. Segt. Men jag genomförde passet och det kan väl vara bra att träna pannbenet också emellanåt...

Såhär blev passet i alla fall:


So, synes körde jag sista intervallen nedförs, precis som förra gången och då fick jag äntligen lite fart! Blött var det och inte särskilt varmt, så det var full värme i bilen på vägen hem, inklusive sätesvärme...

När jag kom hem så steg jag in i ett iskallt hus. Fy fasen vad råkallt det var! Nu var jag ju tvungen att elda! Detta går inte! Jag kan inte ha under 22 grader i huset. Det är ju misär! Jag hatar verkligen att frysa inomhus!

Så det var bara till att ge sig ner i källaren och börja elda. Och köra in ved. Så att det fanns något att elda... Jag förstår inte detta! Det är början av augusti och det är kallt. Inomhus! Helt orimligt!

Magnus hade tänt en massa ljus. Bra tänkt. Det värmer ju lite i alla fall!
Full fart i pannan!
Temat höst fortsatte i köket med en härlig älggryta, som jag hade förberett genom att marinera grytbitarna i vin under ett dygn. Sedan fyllde jag på med bl,a. tomatpuré, färska kantareller (gula och tratt). En fantastiskt god gryta! Kan verkligen rekommenderas!

Fantastiskt god älggryta

Tända ljus för att få upp värmen...
Och till älggrytan passade ju det fina Amarone-vinet, som vi fick av våra grannar för att vi lånade ut gårdsplanen till parkering under 1000 trädgårdar, helt perfekt! Jag älskar Amarone-viner!

Fantastiskt gott vin!
Efter att ha ätit den utsökta grytan och druckit det utsökta vinet ligger vi nu utslagna i soffan och kollar på OS... Fin start på helgen!

onsdag 10 augusti 2016

Tre dagars skitväder...

Sedan i måndags har det regnat och blåst väldigt mycket, nästan storm! Lite trist med höstväder i början av augusti...

Men inget ont som inte har något gott med sig... Under dessa tre dagar har jag fått röjt en hel del i huset. Jag har städat, putsat fönster och plockat undan en massa grejer som jag inte vill ha framme. Så nu är huset renare och fräshare än på länge!

Eftermiddagarna i måndags och idag har jag tillbringat i skogen med svampplockning. Det blev en hel del svamp...

Svampskörd
Det finns så mycket svamp att det nästan är löjligt! Och jag älskar det! Idag hittade jag faktiskt trattkantareller också! Väldigt tidigt att de kommer redan nu! Men det var tyvärr inte så många än.

Till kvällsmat blev det lammfärsbiffar av ett recept som jag har hittat i en av Morbergs kokböcker. Faktiskt ganska kul att bläddra i en kokbok och hitta recept när man har dåligt med idéer. Till biffarna blev det klyftpotatis och svampstuvning. Så gott!

Rullskidsuget blev väldigt stort ikväll och nu fick det minsann vara slut på vila pga dåligt väder. Bara till att ge sig ut i regnet och stormen och köra!

Men så blev det helt plötsligt uppehåll, molntäcket försvann och likaså vinden. Helt underbart! Perfekt rullskidväder alltså!

Jag hade programmerat Garmin-klockan med ett styrkepass. Jag körde fem övningar, en minut på varje med 30 sekunders vila emellan. 3 set och 2 minuters setvila. Övningarna var följande:
  1. Utfallssteg (på rullskidor)
  2. Magstakning (låsta armbågar, bara använda magen, som en fågel som pickar i marken)
  3. Diagonalstakning (diagonal utan att röra på benen)
  4. Tricepsdrag (låst överkropp, staka med underarmarna)
  5. Rakdrag (låst överkropp, stakning med raka armar)
Jag började och avslutade med tio minuters uppvärmning och nedvarvning.

Det tog 47 minuter att genomföra passet och det kändes som ett bra pass som visste var det tog. Jag lär nog ha träningsvärk imorgon:).

När jag kom ut var det bara 13 grader ute, så jag tog en jättetunn jacka på mig. Men det blev ändå rätt varmt. Fast fartvinden kylde och jag tror nog att det hade varit för kallt utan jacka. Är sommaren slut eller orkar den komma tillbaka?

Dagens outfit
Hej blå himmel och måne!
Det var i alla fall kul att komma ut på rullskidorna igen och att få träna lite. Nu hoppas jag på bättre väder framöver! Framför allt med avseende på blåsandet!

söndag 7 augusti 2016

Lite trädgårdsarbete

I förmiddags var det rätt fint väder ute. Solen sken och bikinin åkte på. Jag hade lite blommor att plantera i krukorna. Jag har misskött sommarblommorna lite, så de såg inte så roliga ut och jag hade därför köpt lite nya som ville komma ner i krukorna. Blev fint!

Jag hade lite annat och göra också. Jag tänkte testa att ta sticklingar på mina två blåbärsbuskar så att de blir fler. Massor av bär vill jag ha i min trädgård, för det går ju åt!

Blåbärssticklingar
Det ska bli spännande att se ifall de tar sig. Hade varit jättekul!

Löken har växt väldigt bra i år och nu var det dags för den att komma upp och få torka. Det blev en riktigt bra skörd! Jag har haft dem i en av de stora odlingslådorna och där har de trivts jättebra!

Rödlök
Gullök och scharlottenlök
Scharlottenlöken var en ny erfarenhet. De växer nästan som vitlök, dvs det blir många lökar av en sättlök. Hoppas på att de ska bli goda!

Vi behöver inte köpa mer lök det här året, tror jag. Vi är ju inga storkonsumenter av lök, men det går väl åt några stycken ändå.

Senare i höst ska jag prova att sätta vitlök. Jag har provat det för en massa år sedan, men då satte jag dem på våren och jag hade inte sätt-lök, utan det var vanlig köpt i affären. Men nu ska jag köpa sätt-vitlök och jag hoppas att det kommer att bli bättre!

Efter trädgårdsarbetet åt vi lite lunch och sedan styrde vi kosan mot Falkenberg. Vi besökte Emelie och Mattias i deras nyinköpta hus. Så kul att se renoveringsenergin och hur bra de trivs med att ha gott om plats och egen trädgård. 

Jag blev inspirerad och funderar på att dra igång lite renovering på undervåningen här hemma. Hallen och TV-rummet. Det blir ett rätt stort projekt, då vi ska bryta upp golvet och isolera, då vi har väldigt mycket golvdrag i de rummen. Nya tak blir det också. Just nu är jag sugen på att sätta samma tak som vi har i köket där vi har ett jättesnyggt vitlaserat trätak. Det hade varit fint att ha det i hela undervåningen!

Vi har ju också funderat på att slå ut väggen mellan TV-rummet och hallen, men jag är tveksam. Dels för dragets skull, men också att det blir som en jättestor hall. Jag vet inte ifall jag skulle trivas med det. Dessutom hade det varit bra att kunna nyttja väggen till att ha en garderob där vi kan hänga in kläder som vi inte använder. Vi har förvisso en inbyggd garderob under trappan, men den är rätt hopplös att ha grejer i som man använder då det är svårt att ha bra ordning där.

Ja, tankarna är många, men när man minst anar det drar jag igång:).

Efter att ha fikat med jättegod äppelpaj så åkte vi vidare till mor och hälsade på henne en stund. Sedan var denna söndag över. Imorgon är det måndag. Och jag har semester. Så gött!


fredag 5 augusti 2016

Trött-dag

Idag ringde klockan tidigt. Hovslagaren skulle hit kl åtta och jag skulle hinna äta frukost och ta in hästarna. Jag tog in hästarna före jag åt frukost och när jag kom ut igen hade Bosse lagt sig ner i boxen. Han sov rätt gott:).

Snark!
Nu hade han inte en enda sko kvar. Annie kunde dock se att bakhovarna växt till sig en del, trots att han varit barfota. Det finns inga hovväggar kvar att sätta söm i, så vi beslutade oss för att bara verka honom och låta honom gå barfota tills nästa gång hon kommer hit. Såklart under förutsättning att han får gå i hagen på gräs och inte utsätts för grusunderlag. Så nu håller jag tummarna för att det ska bli bra så att vi kan sko honom nästa gång!

Det var förresten tur att vi inte skodde honom, då han var riktigt tjurig och knappt ville lyfta bakhovarna, än mindre stå med dem upplyfta.

Efter att han var klar lade han sig ner igen, så han var nog väldigt trött idag!

Pelle gick det bättre med. Han hade tappat bakskon som jag tog bort två söm på förra veckan, inte helt oväntat. Dock var hans hov inte lika skadad som Bosses hovar, så det var inga problem att sko om honom!

Efter hovslagarbesöket lät jag hästarna gå kvar bakom stallet i vinterhagen och så tog jag en hink och Selma med mig till björnbärssnåren för att plocka bär. Det fanns en hel del mogna, stora och söta bär redan nu! Och det kommer att bli fler framöver!

Jag fyllde hinken och fick bär både till paj och till infrysning!

Goda bär!
Resten av dagen har jag tillbringat i soffan. Jag har känt mig trött och lite sliten i kroppen efter gårdagens stavlöpning. Men imorgon ser jag fram emot ett härligt rullskidpass!

torsdag 4 augusti 2016

Stavlöpning

I eftermiddags tog jag med mig Selma till Friluftsgården i Åkulla för att springa lite. Tänkte testa lite stavlöpning, för det ska visst vara bra för skidåkarträningen.

Jag letade upp ett par gamla, lite kortare stavar, som fick följa med.

Selma var överlycklig över att både få åka bil och få springa! Goa hund!

Vi gav oss iväg på den gröna slingan och jag började med lite lätt jogg utan att använda stavarna. Men när vi svängde in i skogen från banvallen började jag använda dem.

Det kändes lite lättare att springa med stavarna. Det blir ju en lite annorlunda stil och armarna får jobba mer.

Det var lite svårt när det var långt gräs, för då funkade det inte riktigt att flytta stavarna som jag ville.

Det blev inte heller bättre när vi kom till ett ställe där skogen var nyavverkad och det var djupa spår efter skogsmaskinen.

Men vi fick också lite fina grusvägar att springa på emellanåt och då gick det bättre!

Såklart hittade jag lite kantareller också, tur att hundbajspåsarna var med!


Skyltningen av slingan var undermålig, för att inte säga obefintlig. Jag kom dock ihåg rundan rätt så bra ändå, så det blev som det skulle. 

När det väl fanns skyltar, så hade vissa lite mer att önska...


Man kan ju fundera över hur den som satte upp 3-km-skylten tänkte...?

Vi sprang vidare och till sist var vi tillbaka vid Friluftsgården och då hade vi varit ute i en timme. Kändes som ett bra och rätt skonsamt pass.

Selma var varm och ville bada, så det fick hon göra i Ya-sjön. Hon vågade inte hoppa från bryggan och först ville hon inte simma heller, men till sist gjorde hon det och då ville hon sticka iväg efter något som hon såg i sjön. Tokiga hund!


Imorgon får det bli rullskidor igen! Jippi:). Jag måste bara fundera ut något bra pass. Köra hårt var det ju...



onsdag 3 augusti 2016

Regnig avslutning på rullskidkursen

Idag var det dags för sista passet i rullskidkursen med Klassisk sport . Detta har jag sett fram emot hela dagen:). På schemat stod bl.a. nedförskörning och styrkeövningar.

Mina rullskidor gjorde jag rent häromdan. Det var första gången jag gjorde det sedan jag köpte dem. De var rejält skitiga! Jag vässade också stavspetsarna som var ganska runda efter många mil.

Det var ganska bra väder tidigare på dagen och jag klippte gräset iklädd bikinin och fick lite färg, men framåt halv fyra-tiden började det regna. Vi skulle träffas kl 16:30 och när jag körde in till Varberg regnade det ordentligt.

Jag har inte kört rullskidor i regn tidigare, så det skulle bli spännande. Jag har ju inga problem med att träna i alla väder (förutom på cykeln då), så det skulle bara bli en ny erfarenhet.

Vi körde som vanligt i Påskbergsskogen. Vi värmde upp lite och körde lite stakning. Det var väldigt mycket trögare, men det gjorde det hela lättare att sätta stakningen, tyckte jag. Jag fick fint beröm för min stakteknik nu. Så himla kul, jag känner verkligen att jag har utvecklats otroligt mycket på dessa tre träningstillfällen med Jonas!

Vi testade lite diagonal också, och jag undrar om jag inte fick till känslan mer idag när jag plötsligt lyckades lägga hela tyngden på en skida, då började det att gå undan! Vi diagonalade upp till en liten kulle där i Påskbergsskogen och så gick Jonas igenom hur vi skulle åka nedför med fartställning och allt.

Jag är fortfarande lite skraj för backar, så det var lite nervöst att ge sig iväg, men jag bara gjorde det och det var ju riktigt kul! Andra gången fick vi ta lite fart också när det gick nedför. Det gick bra för alla och  efter det gav vi oss på lite styrkeövningar.

Det var bl.a. att bara dra sig fram med stavarna, två och en. låsta armbågar, bara använda magen, bara använda triceps, armarna långt fram. Ja, mycket bra övningar! 1 minut körde vi med 30 sekunders vila. De där övningarna kan man ju ta med sig till ett pass framöver.

På slutet pratade vi också om hur man kan lägga upp träningen. Eftersom rullskidträningen inte sliter lika mycket som löpning kan man också köra hårdare och oftare. Det där var som ljuv musik i mina öron:). Jag älskar att köra intervaller! Att få köra fort och att få ta ut sig. Så det kommer det att bli mer av framöver.

Jämfört med löpningen kan man skippa distanspassen och köra mer fart och hårt. Långpassen, däremot kommer att vara som löpningen. Och om man vill kan man lägga in lite fartökningar även i långpassen. Jippi :).

Så nu ska jag snickra ihop en träningsplan för att öka styrka, fart och uthållighet. Det ska bli mycket roligt att fortsätta med träningen!

Jag har också börjat fundera på att anmäla mig till Alliansloppet, ett rullskidlopp som går i Trollhättan i slutet av augusti. Det hade varit ett bra delmål på vägen och väldigt kul att se hur jag står mig jämfört med andra tjejer! Vi får se, jag ska nog suga på den karamellen lite till. Senast 13 augusti ska man anmäla sig.

Det var väldigt blött att köra i regnet idag, men det tänkte man egentligen inte på så mycket. Men alla grejer blev blöta och mina nyrengjorda rullisar blev smutsiga igen. Så jag fick göra rent dem igen.

Ner i vasken och spola rent...
Det har varit fantastiskt bra att få möjligheten att vara med på denna kurs. Jag har utvecklats väldigt mycket, vilket Jonas också påpekade. Det har varit bra att ha två veckor mellan tillfällena, vilket har gjort att jag har hunnit träna mycket emellan. Det är ju när man är ute och kör som man får lite frågor i huvudet och när vi träffats har jag fått bra svar på mina frågor.

Att ha fått hjälp med tekniken och kunna förbättra den har gjort oerhört mycket för min åkning! Jag är mycket stadigare på rullskidorna, vilket gör att jag inte är lika rädd för att ramla, vilket gör att jag åker bättre, vågar ta i, vågar låta farten komma. Så jag kan verkligen rekommendera alla som funderar på att bli bättre på rullskidor att gå en kurs. Det är otroligt givande och kul!

Jag har också märkt att använder jag magmusklerna betydligt mer nu än tidigare, då jag jämt fick träningsvärk i armarna. Idag får jag inte träningsvärk i armarna, jag känner inte av dem särskilt mycket alls, faktiskt. Däremot kan jag få en hel del mjölksyra i magmusklerna, men träningsvärken lyser med sin frånvaro. Så det går ju bra att träna på och kroppen behöver egentligen inte ha någon vilodag från skidåkningen på samma sätt som löpningen.

Att jag har blivit så mycket bättre gör ju också att det blir så mycket roligare att åka. Även om jag tyckte det var roligt innan, så kan jag knappt bärga mig tills jag får komma ut och rulla. Så det kommer att bli mycket rullskidåkande denna höst. I vanlig ordning hoppas jag på vinter och ett par dm snö från och med början på november tills Vasaloppet är över. Inte så troligt, kanske när man bor i Halland, men drömma kan man väl få göra...?

tisdag 2 augusti 2016

Överallt dessa kantareller!

Denna eftermiddag var jag sugen på lite cykling. Det var ju ett tag sedan nu, så det ryckte lite i cykelmusklerna.

Jag tog min Bianchi och cyklade mot Skällinge, sedan mot Nösslinge. Det blåste en hel del, men det märktes mindre i skogen. I Nösslinge svängde jag mot Källsjö. Den vägen kan vara en av de sämsta i dessa trakter! Den är full med hål, bulor, trasig "asfalt" och kanterna är väldigt dåliga.

Det gäller verkligen att hålla tungan rätt i mun, framför allt när man kör utför. Det finns nämligen en del härliga utförslöpor, men glädjen förtas av att man måste bromsa för att inte flyga ner i diket när det kommer någon ojämnhet.

När vägen var slut svängde jag mot Svartensjön. Helt plötsligt såg jag kantareller i vägkanten! Först cyklade jag förbi dem, men så tänkte jag att jag kanske kan pilla ner dem i fickorna på cykeltröjan, så jag vände tillbaka. När jag såg hur många kantareller där var, insåg jag att nej, de kommer inte att få plats i fickorna!

Så jag memorerade platsen och tänkte att jag tar bilen och hämtar dem när jag kommer hem. Men så cyklade jag förbi en påse med matlådor, sådana som man får när man köper mat i kiosken. Någon tyckte att diket var en bra plats att dumpa dem på. Så jag tänkte att den där påsen skulle jag kunna nyttja...

Och det gjorde jag! Jag slängde ur matlådorna ur påsen och cyklade tillbaka till svampstället. Och jäklar med svamp där var! Rakt ner i diket! Ytan där jag hittade all svamp var mindre än en kvadratmeter och de var så fina!

Jag kunde ju inte bara lämna dem där! Det blev rätt mycket ändå i min påse...

Dagens svamp-påse
Det var alltså fjärde dagen i rad nu som jag har plockat svamp. Det känns som om jag inte kan röra mig någonstans utan att hitta svamp. Så himla kul! Och gott!

Cykelrundan då? Jo, jag var ute i en timme och 37 minuter och fick ihop nästan 3,5 mil. Bra pass, även om det var lite småspännande att cykla med den där påsen på styret...

Simningen i ICA-klassikern avklarad!

Idag ringde klockan tidigt igen. Sju denna gång. Men det var bara för att jag hade en tid hos optikern kvart över nio. Årlig kontroll av linser. Väldigt bra! Mitt synfel hade inte blivit sämre, BRA nyheter! Däremot har min närsynthet börjat gå tillbaka, jag börjar alltså bli "ålderssynt". Hmmm. Varför heter det ålderssynthet när det dyker upp innan man ens är halvvägs genom livet...?

Jaja, fördelen med det är ju att jag blir mindre närsynt och att världen kanske snart blir mindre suddig utan brillor eller kontaktlinser.

Annars såg allt bra ut, så det var ju skönt!

Jag hade simkläderna med mig så efter optikerbesöket körde jag ner till Simstadion för att simma lite. Köra den sista delen av ICA-klassikerns simdel. Jag körde ju 1500 meter förra veckan, så det var 1500 meter kvar.

Det var ganska lugnt i bassängen idag. Att vädret inte var strålande hjälpte säkert till med det. De som simmade i motionsbanorna höll till höger och ingen simmade i bredd så det flöt på väldigt bra. Det enda som var lite "lustigt" var en tjej som "träningssimmade" på rygg med simfötter. Hon simmade rakt in i en annan dam som i godan ro simmade bröstsim framför. Det blev en krock och de var nog lika chockade båda två!

De nya brillorna som kom från Wiggle i förra veckan funkade kanon! Skönt med mörka glas så att man slipper den värsta solen! Klockan räknade fel så den påstår att jag har simmat 1550 meter, men det var ju 1500.

Min vänsterfot, som jag trampade snett med igår har känts av lite idag. När jag gick kände jag att det är lite ömt inuti foten så att säga. Jag kände den även när jag simmade vid några tillfällen. Men när jag hade simmat klart och jag gick upp på land igen så kändes den faktiskt inte alls! Fantastiskt bra! Den är inte svullen eller så, det är väl mer att "smällen" känns av idag.

När jag kom hem gick jag in på ICA-klassikerns hemsida för att registrera mitt pass. Jag fick massor av fina erbjudanden, men en sak blev jag lite konfunderad över...

Finn två fel...
På ICA:s hemsida kan man läsa om deras hälsosatsning (som ICA-klassikern är en del av). De skriver bl.a. att de vill hjälpa sina kunder att göra hälsosamma val när det kommer till mat. Då förstår jag inte varför i h-vete man efter genomförd simning får 50% rabatt på något som står så långt ifrån hälsosam mat som man kan komma; Coca Cola???? För mig står Coca Cola för ett av de största hälsoproblem vi har i världen idag, nämligen att folk häver i sig flytande kalorier och extremt mycket socker i form av Coca Cola.

Riktigt dåligt, tycker jag! De andra rabatterna är ju fantastiskt bra, såklart, men den där Cola-rabatten tar ner det hela, tycker jag!

måndag 1 augusti 2016

Lite löpning igen...

Idag sov jag länge igen. Lite för länge. Gick väl upp vid nio-tiden. Halva dagen borta. Men det är ändå skönt att få känna sig utvilad.

En av mina morgonrutiner är att släppa ut hundarna, så att de får kissa och samtidigt gå och öppna upp fönster och dörrar i växthuset. Varje morgon följer Selma med mig, lägger sig på hundbädden som vi har i växthuset och stannar där. När jag frågar om hon inte ska följa med in och äta frukost, ligger hon bara kvar där. Hon gillar växthuset lika mycket som jag:).

Växthushunden
Förmiddagen, eller snarare lunchtid ägnade jag åt att handla. Jag körde in till Hajen, hade lite specialgrejer att handla, annars brukar jag faktiskt handla det mesta i den lokala ICA-affären, eftersom jag vill ha den kvar!

Jag fixade lite lunch och sedan var jag sugen på att springa en runda. I skogen. Jag blev inspirerad igår när vi var i skogen och jag hade glömt hur underbart där är att springa.

Löparhunden var inte sen på att följa med och vi gav oss iväg upp mot Åkulla. Det dröjde inte länge förrän vi hittade svamp.Gula, härliga stora kantareller! Så gott! Tur att jag hade gott om bajspåsar med mig:).

Mitt i allt, när vi sprang upp för en backe lyckades jag trampa snett på en jäkla sten. Riktigt ordentligt snett. Jäklar vad ont det gjorde! 0-100 är inte ett bra underlag att springa på! 

Jag trodde först att jag skadat ledbandet igen, Jag har ju gjort det några gånger på båda fötterna. Men det gick bra att springa vidare. Jag hoppades att foten inte skulle svullna. Det märks att jag inte har sprungit på ojämnt underlag på ett tag!

Över stock och sten
Eftersom min löpkondition är under all kritik, eftersom jag inte springer så mycket längre, blev det en del gångpauser utöver svampplockandet. Men det var ändå helt underbart att springa! Så kul! Och skogen... vad jag har saknat den!

Vi sprang vidare, hittade mer svamp. Det var kantareller överallt! Jag fyllde en bajspåse och sedan en till. Det var inte helt lätt att springa med de där bajspåsarna flaxandes i kopplet. Så när jag inledde den tredje påsen med svamp insåg jag att det var dags att gå resten av sträckan hem.

Det började regna. Men vad gör det. Springa kan man ju göra i alla väder. Det finns nog inget väder jag inte har sprungit i. 

Plötsligt lyste solen igenom igen och vi kunde njuta av en vacker regnbåge..

Inte ofta man ser en hel regnbåge
Trehundbajspåsar med svamp fick vi ihop. Man skulle kunna tro att Selma hade haft lite bajsproblem när man såg kopplet...

Tre bajspåsar på rad
Men innehållet var ju de sanslöst goda kantarellerna!

När vi kom hem upptäckte jag att vi hade varit iväg i ungefär två timmar! Så härligt! Jag rensade svampen, tänkte förvälla och frysa in den största delen, men också spara lite till en svampstuvning.

Dagens skörd
Helt plötsligt var klockan kvart i åtta och jag blev tvungen att skynda mig till den lokala ICA-butiken för att köpa lite grädde till stuvningen. De stänger ju åtta.

Sedan blev det duschen. Efter det gjorde jag svampstuvning, stekte lite klyftpotatis i ugnen och stekte lite kycklingfilé. Det blev riktigt mumsigt! Lite lyx en måndag. Men det är ju semester, så lite lyx får man ju ha!