Sidor

torsdag 31 december 2015

Nyårsafton 2015!

Ja, då är ännu ett år till ända. Mycket har så klart hänt, det blir dock ingen årskrönika idag.

Denna dag började i vanlig ordning med att jag släppte ut hästarna och mockade innan jag gick in och åt frukost. Jag planerade min nyårsrunda. Det börjar bli en tradition att springa på nyårsafton och det är fantastiskt skönt. När det är klart kan man tänka på hur kvällen ska firas med gott samvete.

Så jag tog med mig Selma och drog iväg. Först fick jag dock gå upp i skogen till Älsklingen som hade glömt huggarbältet när han drog iväg. Så vi startade vår löprunda därifrån. Vi sprang förbi hemma och mot Linnarp. Ut på banvallen, ut på Tvååkersvägen och sedan upp i Linneskogen.

Det var kallt, blåste ännu kallare och en blek decembersol sken på oss.
Kallt, men soligt
Vi sprang genom Linneskogen och kom ut vid Spekås. Jag var sugen på att springa mer så när vi kom ner i Linnarp styrde vi kosan mot Obbhult. Jag kan inte påstå att det var lätt och kul att springa idag, nej det var ett tungt pass. Selma var för ovanlighetens skull inte dragvillig, så jag fick springa helt för egen maskin:). Men jag tänkte att jag ska minsann springa en mil för att känna hur uselt det känns när man är ur form så att jag inte hamnar där igen...

Jag kan säga att det var rätt skönt när Garmin-klockan plingade för milen och jag kunde gå de sista par hundra meterna hem. Jäklar vad trött jag var! Men så infann den där härliga "efteråt-känslan" och då insåg jag att det var värt slitet. Samtidigt började en längtan efter nästa pass smyga sig på.

Efter löpturen blev det lunch och lite städning, annars har det varit lugnt och skönt. Sociala medier svämmar över av nyårshälsningar. Jag roade mig med att göra en #2015bestnine på instagram som såg ut såhär:



Ja, och så var det en sak till... Bosse hälsar gott nytt år på enda sättet som han känner till:

F*cking j*vla tappsko!
Trots att jag knackade till alla söm i tisdags, kollade så att allt satt som det skulle, så hade han en tappsko. Jag förstår inte hur det är möjligt???

Kul nyårs-"present". Ordinarie hovis är bortrest. Hennes standin var visst också bortrest. Och den som han rekommenderade svarar inte på tilltal. Vilket jag förstår, jag svarar inte heller i min jobbtelefon när jag är ledig. Det är ju som sagt nyårsafton idag och sedan helg i tre dagar till. Om man inte tar helg måndag och tisdag också.

Så imorgon får jag plocka fram en gammal sko och lite söm, för då blir det till att "snickra" lite igen. Jag hoppas att jag ska kunna få dit några söm så att skon sitter tills jag får tag i en hovis...

Så...

GOTT NYTT 2016!!!



onsdag 30 december 2015

Ledbruten...

Det har blivit lite mindre träning än vanligt den sista månaden. Så nu när jag tog jullov tänkte jag utöka träningsmängden och ta mig upp på, för mig, mer "normal" träningsmängd. Jag kan inte påstå att jag har lyckats med det. Och varför då, kan man ju undra?

Jo, jag har alltså börjat rida igen. Vilket jag har gjort ganska intensivt tills för fem år sedan. När jag red som mest var jag långt ifrån den kondition och fysiska hälsa jag har idag. Men jag led sällan av någon träningsvärk. Visst, jag kunde bli lite trött i korsryggen efter 3-4 timmar på hästryggen, men inte så att jag kände mig särskilt dålig.

Jag red i princip varje dag. 2 hästar. Upp emot 10-12 pass i veckan. Och det var intensiva pass många gånger. 1½ timmes hoppträning t.ex. Eller 1 timmes dressyr. 2 timmar på terrängbanan. Ytterligare ett pass med häst nr 2.

Men jag klarade inte att springa i tio minuter ens, än mindre en timme, något som jag idag räknar som ett "normalpass". Jag upplever också att jag var betydligt mindre stadig i sadeln jämfört med nu. Idag känner jag mig mycket mer balanserad på hästryggen. Hästen kan hoppa två meter åt sidan utan att jag påverkas. Hände det för fem år sedan fick jag tugga grus.

Så jag känner mig betydligt bättre rustad för ridningen. MEN... Nu de här två veckorna med ridning upplever jag istället att jag blir så fruktansvärt trött i kroppen, framför allt ryggen. Jag känner mig helt ledbruten!

Jag har sådan värk i de stora ryggmusklerna att jag vaknar varje gång jag vänder mig när jag sover. Och efter måndagens äventyr där jag fick problem med att leda Bosse har jag en fruktansvärd värk i armarna.

Så att ens fundera på annan träning har inte funnits på kartan. Jag har inte orkat. Och det känns jättekonstigt! Normalt sett brukar jag på sin höjd få lite träningsvärk i musklerna som sitter på insidan av låren, de där musklerna som man bara använder när man kniper sig fast i sadeln (vilket man ju egentligen inte ska göra, men det är svårt att slappna av när Bosse drar iväg i sin JÄTTE-galopp).

Så inför 2016 tänker jag fortsätta rida och fundera på hur jag ska orka både den vanliga träningen och ridningen. Jag vill få igång Bosse ordentligt och jag ska genomföra Tjejklassikern. Det måste funka!

Jag har i och för sig märkt att det går bättre att t.ex springa före ridningen, men det är svårt efter, då jag är så trött i kroppen. Så morgonträningspass för mig själv och ridning efter det kanske kan vara lösningen på problemet...?

Hur fasen får man ihop allt???

tisdag 29 december 2015

Detta stämmer så bra på Pelle!

Via Facebook hittade jag ett blogginlägg hos jolisporthorses. Det beskriver hur ett fullblod av lathet hittar på grejer för att komma undan arbete. Och det är så många grejer som stämmer in precis på Pelle! Pelle är ju till hälften angloarab, något han emellanåt döljer väl.

  • knäcker av i nacken och går bakom lod. Så gör Pelle i princip alltid när man rider honom. Framför allt när det är dressyr som gäller. Det går inte att få kontakt i munnen på honom och han går knappt framåt. Skitsvårt att få honom att jobba när han gör så!
  • dra tyglarna ur händerna på ryttaren. Japp, det gör han också emellanåt. Slänger upp huvudet och gör ryttaren osäker, vilket leder till att han slipper jobba.
  • studsa på stället. Det är något av det mest otrevliga jag vet när han gör det. Speciellt när man befinner sig på en trafikerad väg. Det går inte att komma framåt eller bakåt eller göra någonting. Det slutar med att jag sitter av fortast möjligt, och då slipper han ju jobba!
  • bocka ett par gånger. Jag glömmer aldrig när Pelle drog vid sidan av ett hinder och drog en bockserie över hela diagonalen i ridhuset på Stum (som är väldigt stort). Ett under att jag satt kvar. Dock behövde han inte jobba mer den dagen eftersom jag stukade foten i stigbygeln
Jag har ju på senare tid börjat tro att han faktiskt under hela tiden har haft ont någonstans, men det kanske är det där fullblodet som bara är lat? Vad vet jag. Det är omöjligt att veta. Att han är smart är jag dock övertygad om. Frågan är bara hur man överlistar ett sådant där smart fullblod?

Lite för smart för sitt eget bästa...

Från botten till toppen!

I morse gick jag ut och gav hästarna mat, så fick de äta medans jag åt frukost och sedan gjorde jag i ordning Bosse för att rida direkt efter min frukost.

Det var rätt smidigt, han hade ju inte hunnit bli smutsig sedan igår, så det gick snabbt och lätt att borsta honom. Dessutom var ju hovarna nu torra och fina så de gick fint att kratsa och se över. Än så länge sitter skorna, men sömhuvudena på bakskorna är redan väl slitna. Jag knackade till alla sömmar och sidokappor så att ingenting ska komma lös.

Igår hade jag en tanke om att kunna rida i paddocken idag, men när jag kom ut såg jag att marken var frusen, så det var ju inte att tänka på. Istället styrde vi kosan mot ridhuset. Även idag ledde jag honom, eftersom vi har vissa svårigheter med att ta oss fram förbi vissa ställen. Till skillnad mot igår så hade jag istället ett grimskaft i bettringarna.

Det gick mycket bättre att leda honom idag. När jag har grimskaftet finns det inga tyglar att tugga på, som han gärna ville göra igår. Dessutom får jag lite mer utrymme till honom och idag var han inte så stissig utan gick lugnt bakom mig. Eller lugnt och lugnt, han försökte ju hela tiden hugga mig i ryggen. Något måste man ju krångla med!

Det gick bra hela vägen och han skötte sig väldigt fint. Han verkar redan ha fått rutin på vägen dit!

När vi kom in i ridhuset var han hur lugn som helst och jag satt upp direkt på honom. Idag hade jag inte så mycket kläder på mig som igår, men det var riktigt kallt i ridhuset. Sådär råkallt som det bara blir i ett ridhus. Men jag fick rida mig varm.

Det blev det vanliga grundarbetet. Övergångar, volter, sidoförflyttningar. Vi travade över ett litet kryss som stod på diagonalen. Han fattade galopp efter, men det blev höger galopp och vi kom ut i vänster varv. Men han galopperade på bra. Det är nästan lättare rida honom i förvänd galopp än i rätt. Han blir lugnare av någon anledning.

Jag bröt av galoppen efter något varv och sedan skulle vi fatta vänster galopp i vänstervarvet. Han fattade höger flera gånger innan jag till sist fick ordning på bogarna och han fattade rätt.

Han är väldigt storgalopperad och han har en enorm energi i galoppen, vilket gör att man som ryttare gärna vill bromsa och blir hängande i tyglarna. Något att jobba på alltså. Däremot gick det bra när jag skulle sakta av och han minskade galoppen, då blev det mycket lättare att reglera.

Men galopparbetet går allt bättre nu, tycker jag. Vi gör stora framsteg för varje träningspass, tycker jag! Det är dock svårt att vara helt konsekvent i sin ridning. Att ge exakt samma hjälper för varje sak man begär av honom. Det är nog det svåraste med ridningen. Samtidigt märker jag ju hur bra det går när jag är konsekvent.

Det blev i alla fall ett mycket bra pass och jag var så nöjd med honom idag! Det är nästan som när man har ett dåligt löparpass, då vet man att det bara kan bli bättre nästa gång. Men det vet man ju å andra sidan aldrig med en häst, eftersom det är beroende av hans humör också. Men det är ändå en härlig känsla när man får vara nöjd, istället för frustrerad och arg.

Även skritten hem gick bra. Inget krångel där heller. Förutom de små bustricken han håller på med. Det är alltså bättre att sitta på honom än att gå bredvid!

måndag 28 december 2015

Inte bara bra pass

Snön regnade bort lika snabbt som den kom igår och nu har vi återigen barmark. Några få plusgrader och en sol som visade sig i ungefär tio minuter...

Jag gjorde i ordning Bosse för en uteritt. Eftersom det var betydligt kallare nu än tidigare tog jag på mig ordentligt med kläder. Det var öronmuffar i hjälmen, sadelvärmare, mockachaps, tjock tröja och vinterhandskar. Tyvärr blir man ju lite osmidig när man har mycket kläder på sig, men bara jag slipper frysa är jag nöjd.

Vi skrittade mot Linnarp idag. Hann precis rida in på banvallen då det kom en traktor bakom oss. Bosse var lite stressad, så jag valde att hoppa av honom för att slippa en otrevlig åktur. Det gick dock bra, han brydde sig inte jättemycket om traktorn och jag kunde sitta upp igen. Det var inte helt lätt, eftersom jag var som en Michelingubbe, men det gick.

Vi traskade vidare på banvallen, Bosse ville takta, jag gjorde skänkelvikningar och öppnor för att få honom att tänka på annat. Plötsligt mötte vi en cyklist och Bosse frös till. Jag hoppade av igen, för jag trodde att han skulle vända. Han höll sig dock lugn så att cyklisten kunde passera, men sedan fanns det inget att stå på för att komma upp på honom igen, så jag tänkte att jag vänder och leder hem honom.

Det var ett mindre bra beslut, tror jag. Han var helt vedervärdig! Han stegrade sig, studsade iväg, försökte hela tiden dra förbi mig och hugga mig i armen. Ett tag undrade jag ifall jag skulle få med honom hem överhuvudtaget.

Så fort han försökte gå förbi mig stannade jag honom och backade honom. Detta fick vi göra ungefär var tionde meter till en början. Men efter ett tag blev han faktiskt bättre och lugnade sig betydligt. Jag tycker nog att det är på tiden att han lär sig hur man ska bete sig när man blir ledd. Det kan ju vara bra att kunna det...

Det var de två längsta kilometerna jag gått på länge! Men vi kom i alla fall hem helskinnade båda två. Svetten rann överallt när jag kom hem, det var ju inte riktigt meningen att jag skulle gå och bli varm, utan tanken var ju att jag skulle sitta på hästryggen och frysa.

Men det är väl så att alla pass kan inte gå bra. Han har ju en tjurig sida, som han sällan visar när jag sitter på ryggen på honom, men idag var den sidan väldigt tydlig. Kanske hade det gått bättre ifall jag aldrig hade suttit av, men det är ju lätt att tänka så efteråt.

Imorgon blir det antingen paddocken (ifall vattnet har sjunkit undan) eller ridhuset, så att vi kan träna ordentligt och jag kan låta honom bli lite trött. Det behöver han nu!

En djävul mellan öronen idag...

lördag 26 december 2015

Löptur och uteritt

Blåsten från igår hade lagt sig idag. Det var så gott som vindstilla på förmiddagen. Det regnade lite grann. Sådant där fjunigt regn som man blir väldigt blöt av. Jag är så trött på regnet nu! Och på hur det ser ut i hästarnas hage! Lera upp halvvägs på smalbenen. Så trist!

Nästa år ska vi lägga ut mer bärlager ända fram till grinden i hagen så att man iaf kan gå ut och öppna och stänga grinden utan att få lera upp till knäna!

Idag hade jag lite spring i benen. Det har tyvärr inte blivit så mycket löpning som jag hade tänkt här under mitt jullov. Min rygg blev lite väl paj när jag julstökade i början på veckan, men idag tänkte jag att ryggen kanske blir bättre när jag springer...

Så jag tog med mig Selma ut på en runda. Vi sprang mot grushålan i Obbhult, svängde ut mot 153:an, svängde in mot Stensared och sedan tillbaka förbi grushålan igen.

Det var verkligen helt vindstilla ute och jag var bara tvungen till att ta en bild på det magiska vattnet som var helt spegelblankt. Enorm skillnad mot havet igår!

Spegelblankt!
Selma passade på att bada lite, det finns verkligen inget tillfälle då hon inte tycker att man ska bada!

Vi sprang vidare förbi Obbhult station och mot Linnarp. När klockan passerade 7 km stannade jag och gick resten hem. Jag kände av korsryggen lite grann och ville inte riskera något, så det fick räcka för idag.

Det var i vanlig ordning härligt att springa! Trots att det bara var knapp 4 plusgrader ute så blev jag rätt varm ändå. Jag fick lägga de tunna Lidingöloppsvantarna och pannbandet i fickorna efter 2 km för att det var för varmt.

När jag kom hem igen blev det lite lunch och sedan gick jag ut och hämtade hästarna. Det regnade inte längre, så det var ju bra. Bosse har ett jättetunnt täcke på sig nu för att han inte ska bli så fruktansvärt smutsig när han rullar sig och för att det ska gå smidigt att sticka ut och rida direkt när regnet upphör. Han är ju då torr och ren om sadelläget och vi slipper riskera skav och andra otrevligheter. Det går också betydligt snabbare att göra i ordning honom eftersom han i princip bara är smutsig på halsen, i ansiktet och på benen.

Nu när det var så lugnt ute tänkte jag att det passade bra med en uteritt. Så vi traskade iväg mot skogen. Bosse var pigg, nyfiken, gick och snarkade och verkade allmänt nöjd med att få komma ut.



Jag passade på att filma honom lite med mobilen:). Vi skrittade upp för backen och tvärade rakt över skogen.
Fin utsikt hade vi idag!
Precis när vi skulle passera bäcken mot mossen så var där något i mossen som klafsade till. Bosse frös till i en halv sekund innan han lugnt traskade vidare, medan jag blev lite skraj, eftersom jag inte riktigt visste vad det var. Älg? Rådjur? Vildsvin?

Men eftersom Bosse inte reagerade så mycket så var det bara till att skritta vidare. Vi skrittade en grusväg upp i skogen, men vände när jag såg att där var en jägare som hade parkerat sin bil. Bäst att inte störa!

Så vi skrittade upp i Skattagårdsskogen och sedan ut vid Smeas. Vi skrittade även förbi Kullagården, som har blivit lite "farlig" nu när det flyttat dit nytt folk som har grejat där lite. Första gången vi skulle rida där förbi fick ponnyn gå före. Andra gången fick jag hoppa av och leda förbi honom. Men idag skrittade han bara förbi. Förvisso i väldigt rask takt och fnysandes, men han gick ju förbi i alla fall!

Det blev en väldigt lugn och trevlig tur. Jag tycker att han skötte sig kanonbra! Han lyckades inte bli svettig heller, eftersom det var ganska kallt och han var såpass lugn som han var. Duktig kille!

fredag 25 december 2015

Blåsig juldag

Idag har vi bara tagit det lugnt, Älsklingen och jag. Efter senaste veckans stress för att få klart allting inför julafton var det igår så skönt att komma hem efter julfirandet, få gå och lägga sig och veta att man kan sova ut ordentligt!

Dock vaknade jag halv sex i morse, men jag tvingade mig att somna om och lyckades sedan sova till halv nio! Nytt rekord för den här julledigheten.

Vi tog bilen in till stan för att köpa tulpaner att sätta på pappas grav. Hundarna var med, så när vi ändå var där körde vi bort till simstadion och gick en promenad därifrån.

Det blåste ordentligt ute vid havet! Stenafärjan låg i hamn. Vågorna slog mot stenarna och vattnet skummade upp på strandpromenaden.


Utsikt från Ankaret. Vilt hav


Skummigt på strandpromenaden.
Selma och jag med fästningen i bakgrunden
När vi närmade oss Kåsa såg vi en massa figurer i vattnet och insåg efter ett tag att det var människor som låg där med sina surf-brädor! Såg helt livsfarligt ut! När vi spanade som bäst på surfarna slog det upp en våg som fullkomligt dränkte oss! Då blev det ännu kallare om benen!

Vi vek av från strandpromenaden och traskade upp på Hästhagaberget. Sedan blev det trattoarpromenad bort till Platsarna där vi tog trappan ner till Simstadion. Det var skönt att komma ut, men jäklar vad man kände sig väderbiten!

Hundarna var nöjda och glada för att komma ut. Nu ligger de helt utslagna och sover! 

onsdag 23 december 2015

Svettigt på hästryggen!

Idag är det dagen före julafton och det är allt annat än vinterstämning här. 10 plusgrader och en sol som håller på att bryta igenom den grå molnmassan. När jag släppte ut hästarna i morse blev jag attackerad av knott! Helt otroligt!

Igår blev det inte ridning som planerat. Istället blev huset städat, pepparkakorna bakade och julgranen klädd. Det började dessutom regna rätt så snart efter att jag hade ätit frukost, så det kändes som ett bra beslut. Bus-Bosse kunde ju behöva en vilodag ändå.

Jag hade egentligen också behövt en vilodag kände jag efter att ha varit igång i några timmar. Det kändes som om hela höger "filé" på min rygg har svullnat upp och jag har haft ordentlig värk där hela natten. Så när jag vaknade kletade jag på lite super-liniment.

Det gjorde gott. Det värmer ju, så smärtan försvinner. Så jag kunde mocka och slå ut en vägg i stallet utan att ha alltför ont. Ja, väggen i stallet var alltså en vägg mellan de två kättar som är kvar efter ombyggnationen. Min plan är att köra in alla spånbalar längst bort när de kommer, så att alla får plats där. Sedan ska jag ha ensilagebal ståendes där, men det får vänta tills vi har en dubbeldörr så att balarna kommer in genom dörren.

Efter frukost fixade Älsklingen och jag veckans fakturor och sedan for han iväg med dem. Så då tänkte jag att jag får väl rida då. Sagt och gjort!

Tyvärr har det kommit ännu mer regn i natt och det var inte att tänka på att försöka rida i paddocken. Där stod alldeles för mycket vatten. Så då hade jag några alternativ kvar. Rida ut eller gå bort till ridhuset.

Jag tänkte att det blir bra variation för honom att gå till ridhuset. Det blir som uteritt, miljöträning och "riktig" ridning i ett och samma pass.

För någon vecka sedan beställde jag Hippsons ridövningsböcker (de hittar man HÄR). De kom hem i brevlådan igår, så när jag var klar med allt annat började jag studera dem. Väldigt bra böcker, tycker jag. Fakta om hästens utbildningsskala varvat med övningar som förklaras väldigt bra. Även syftet med övningarna och vilka misstag man kan göra, samt vilken utbildningsnivå de passar. Fantastiskt bra!

Rekommenderas!
Jag tog med mig några av övningarna till ridhuset idag. Vägen till ridhuset var lite spännande. Jag vet att han brukar vara lite stressad vid "farliga bondgården" och vid hagarna där det går hästar som är lite busiga. Så jag höll mig på marken. Tur var väl det, för det var extra spännande på båda ställena idag. Som tur var lugnade han faktiskt ner sig när vi väl kom in i ridhuset (fast att vi inte har varit där på flera år) och det gick att sitta upp och rida på en gång.

Fördelen med att ha gångavstånd till ett ridhus är ju att hästen och jag själv är uppvärmda när vi kommer dit, så det är bara till att börja jobba. Mitt liniment värmde ju på bra, så jag var svettig redan när jag kom till ridhuset.

Vi jobbade mycket övergångar, volter, skritt, trav och galopp. Galoppfattningarna sitter bättre och bättre, men det gäller att få honom lite kvickare för hjälperna. Han jobbade på bra och helt plötsligt hade det gått 40 minuter.

Det var så skönt att rida på bra underlag, inte bli nedsmutsad med grus överallt och slippa blåsten.

Jag insåg dock att långkallingar, långärmad tröja och säkerhetsvästen utanpå det var i det varmaste laget. Det är väldigt varmt ute just nu. Det hade nästan gått att rida i t-shirt.

Och på vägen hem blev jag ännu svettigare eftersom jag gick den vägen också och hade Bosse Bulldozer som ville klia sitt huvud mot mig, som jag fick parera hela vägen.

Imorgon blir det vilodag (såklart), men på fredag får det nog bli en riktig uteritt. Han var så cool utöver "farliga gården" och de busiga hästarna, så det ska nog gå bra!

tisdag 22 december 2015

Mycket gjort på en måndag

Att få vakna en måndag morgon och veta att man inte ska till jobbet, det är en härlig känsla! Inte för att jag inte gillar mitt jobb, det gör jag verkligen, men ibland är det väldigt skönt att bara få vara ledig och tänka på annat.

Igår hade jag förvisso ställt klockan på kvart i sex, för jag tänkte åka och simma. Men jag vaknade självmant halv sex och gick upp då. Släppte ut hästarna och körde in till Håstens simhall.

Det var ett tag sedan jag var där. Har inte riktigt haft motivationen de senaste veckorna, samt att magen inte har varit som den ska. Och då är det inte så trevligt att simma. Men igår fick jag alltså äntligen hoppa i plurret igen. Den värsta morgonruschen hade lagt sig och de "värsta" pensionärerna hade avlägsnat sig när jag kom dit, så jag fick en hel bana för mig själv. Så gött!

Bröstsimmet funkade bra. Jag kunde simma avslappnat och lugnt. Dock kändes insidan av låren av efter söndagens ridtur. Men det var bara till att simma på! Jag körde lite frisimsövningar också. Tycker faktiskt att det går något bättre ändå. Men det finns såklart mer att jobba på, som alltid! Det var i alla fall skönt att simma lite!

Efter simningen tvättade jag bilen innan jag åkte till Årnäs kött och köpte lite revben. Därefter for jag hem igen och åt frukost.

Efter frukosten stack jag ut i stallet för att rida. Då det hade varit uppehåll mer än ett helt dygn började paddocken bli riktigt fin att rida i. Lite vatten på sina ställen fortfarande, men mycket bättre än tidigare i veckan.

Den här gången körde jag mycket övergångar. Fembågiga serpentiner i trav med halt varje medellinjepassering, övergångar på volterna osv. Även galoppfattningar blev det, som funkade bättre än sist. Det går framåt med den där Bosse-hästen. Och han är ju så tacksam att rida. Det händer så mycket från gång till gång att det alltid är kul att rida honom.

De tidigare motstånd han har haft, där han t.ex. har gått emot vänsterskänkeln eller inte vill gå fram när man ber honom om det har nästan helt försvunnit och det är väldigt skönt. Nu kan jag koncentrera mig på att få honom lyhörd för små hjälper istället, vilket är mycket roligare än att "slåss" med en häst som inte vill gå åt samma håll som jag vill.

Efter lunch åkte jag till banken för att fixa lite grejer, bl.a. pension på rätt konto för att slippa bli dubbelbeskattad. Jag är nog sist på den bollen, men jag tycker att just pension är så grymt ointressant! För det första så står det i alla pensionsbesked att jag ska gå i pension när jag är 62-65. Vilket är ett skämt! Jag lär få jobba till jag är åtminstone 70, kanske till 75, vilket är 35-40 år till. Så det är ju en tidshorisont som är väldigt lång. Dessutom kan jag ju dö långt innan dess och aldrig få någon nytta av de där pengarna. Men, men. När jag fyller 75 kanske jag är tacksam för att jag en gång tänkte på den där pensionen. Nu är det iaf avklarat!

När jag kom hem sedan igen slängde jag ihop en pepparkaksdeg. Älsklingen var väldigt sugen på att baka pepparkakor. Jag hade helst velat ha degen ståendes i kylskåpet tills idag, för den var lite "svettig" och det var lite för varmt inne för att kunna baka. Degen blir så omedgörlig då och fastnar bara i kaveln och går sönder. Men Älsklingen har ett stort tålamod och han stod här hela kvällen och grejade med de jämrans pepparkakorna, så det blev faktiskt riktigt bra. Det blev endast en fjärdedels deg kvar till mig idag.

Jag slängde också ihop två satser knäckebröd och så griljerade vi skinkan. Sen stupade jag i soffan med en ond rygg!

Nu är det inte mycket kvar att göra innan jul. Jag ska klä granen, baka de sista pepparkakorna och slå in julklapparna, sedan skiter jag i det mer!

Men nu blir det en ridtur! Kanske uteritt idag, eftersom det har regnat i natt och paddocken åter är full med vatten:(.

Tänk om det kunde sett ut såhär istället!



söndag 20 december 2015

Tömkörning, ridning och lite annat

Igår blev det en runda tömkörning för Bosse. Det var lite för att jag ville se ifall han har några verkliga problem med galoppen, eftersom han har haft lite svårt med den det senaste.

Det duggregnade och paddocken stod nästan under vatten, så förutsättningarna var väl inte de bästa, men det går ju inte att påverka, så det var bara till att köra på.

Jag började tömköra honom direkt ut ur stallet. Det gick bra, lite tittig strax innan grinden, men tänkte ändå framåt.

Vi värmde upp i skritt och körde en del halter också. För att köra lite trav lade jag honom på en 20-metersvolt. Han jobbade på väldigt fint. Höjd rygg, bakbenen under sig, avslappnad. Han fick göra lite övergångar skritt-trav-skritt också. Sedan var det dags för galoppen och han satte den direkt. Inga problem där inte. Fint och balanserat.

Vi bytte varv och körde samma arbete där. Även där satt galoppen klockrent och jag upplevde inte att han hade några problem med att hålla galoppen. Bra att veta när man ska upp på ryggen sen...

När jag var klar tog jag med mig Pelle, Hanna och ponnyn och gick en runda runt Obbhult. Pelle var väldigt lugn och fin. Han tyckte det var mysigt att komma ut.

På kvällen åkte vi till Elinore och Jocke och åt årets första julbord. Jag är inte jätteförtjust i julmat, men det var riktigt gott med lite skinka, rödbetssallad, köttbullar och prinskorv, m.m.

I morse lyckades jag sova ända till kl åtta, men kom ju i säng rätt sent, så det var ju inte så konstigt. Jag mockade, ströade och fixade i stallet en bra stund innan jag gick in och åt frukost.

Efter frukost for vi till skogen för att hämta granar och så gick vi en runda för att kolla ifall stormarna har gett oss mer arbete. Det hade de såklart, men inte så farligt ändå. Selma hoppade rakt ut i sjön när en häger flög iväg. Hon simmade ut en bra bit, faktiskt, men sedan vände hon om och kom tillbaka.

Efter lunch stack jag ut i stallet för att rida Bosse. Idag blev det lite mer fokus på galoppen, eftersom jag igår såg att han egentligen inte har något problem med den.

Vi började med vänster galopp. Han tog fattningarna ok, men så stannade han av när vi kom till ett lite blötare ställe i paddocken. Jag försökte istället fatta ur ett hörn och galoppera på på långsidan. Då fattade han fel galopp. Jag red vidare för jag tänkte att det var bra att han galopperade och att han kanske skulle byta galopp. Det gjorde han inte,utan vi red två varv i förvänd galopp. Jaja, så kan det gå.

Jag avslutade med att fatta en gång till och då fattade han rätt. Vidare i högervarvet fick jag inte heller där till fattningen på volten, utan fick ta till hörn-varianten igen. Det gick bra och han galopperade på fint. Sedan var jag nöjd med honom! Det känns ändå som att vi sakta men säkert kommer framåt!

Det sämsta med vatten i paddocken är att allting blir grusit och smutsigt. Sadelgjord, träns, brösta och benskydd får tvättas och smörjas varje gång. Så drygt! Jag hoppas på torka, men det verkar inte bli så, tyvärr. Så det får nog bli besök i något ridhus i närheten...

Imorgon är det måndag och inget jobb. Så gött! Jag fortsätter att njuta av ledigheten!

lördag 19 december 2015

Vad gör man...?

Jag hade sett fram emot att sova länge idag. Men så vaknade jag pigg och utvilad halv sex. Jag låg kvar en stund och försökte somna om, men det var omöjligt.

Så jag gick upp. Såg att det regnade ute och funderade på vad jag skulle hitta på. En löprunda hade varit fint, tänkte jag. Så jag tog på mig löparkläder och gick ner till Selma som blev överlycklig när hon såg mina kläder!

Jag satte nya batterier i pannlampan och så gav vi oss iväg. 

Det regnade och blåste och det var mörkt. Men ändå så gött att komma ut. Löpningen gick förvånansvärt bra med tanke på att det inte blivit så mycket löpning den senaste tiden. Det kändes bara bra och pulsen stack inte iväg.

Vi sprang banvallen ut till Tvååkersvägrn och sedan tillbaka på Linnarpsvägen.

Det blev en lagom löprunda att starta jullovet med!


fredag 18 december 2015

Jullov!!!

Idag var sista gången det här året som klockan ringde klockan 05:00. Så himla skönt! Vilket arbetsår jag har haft! Det bästa av allt var att jag hade fått undan allt jag skulle få undan, så det som återstod var endast att städa lite.

Jag städade skrivbordet, tömde pappersåtervinningslådan, rensade skrivbordet på datorn och rensade allt skräp i Outlook.

Det mest ansträngande under dagen var fredagsfrukosten. Jag åt alldeles för mycket. Så mycket att jag inte ens var hungrig när jag gick hem vid ett-tiden.

Direkt efter jobbet drog jag in till stan. Handlade lite mat till kvällen, hämtade julskinkan på Årnäs kött och köpte lite vin och julöl. Det tog sin tid så även fast jag kom iväg i tid från jobbet så var det så gott som mörkt när jag kom hem.

Så nu är det alltså här - det efterlängtade jullovet! Och vad ska jag hitta på då? Ja, som vanligt finns det tusen idéer i huvudet, men man får ju ta det som det kommer.

Mina tankar kretsar i alla fall kring:

  • hästarna - vill helst få igång Bosse nu.
  • träning - vill simma, springa, cykla, åka rullskidor, åka längdskidor.
  • småprojekt i stallet för att göra plats åt spånbalarna som troligtvis kommer före jul
  • bokföring - tråkigt men nödvändigt och otroligt skönt att få det gjort inför kommande deklaration.
  • röja - inomhus och utomhus. Det finns alltid mer saker att slänga och det är så skönt att bli av med skräp och saker man inte vill ha.
Ja, vi får väl se vad jag hinner med. Jag hoppas i alla fall på bra väder. Inget regn. Snö och kyla står högt upp på önskelistan, men inget i sikte än så länge.

Såhär hoppas jag att mitt jullov kommer att se ut:
    Mitt jullov...?

söndag 13 december 2015

Rullskid-väder!

Idag var det uppehåll och solen var på väg fram, så Älsklingen och jag packade in rullskidorna i bilen och körde ner mot Tvååer. Vi parkerade bilen vid korsningen där man kan ta gamla E6 ner mot Falkenberg.

Vi rullade på cykelbanan mot Tvååker. Medvind hade vi, även om det knappt blåste så var det väldigt lättrullat till en början.

Nu har vi inte varit ute och rullat på ett tag. Dels har det varit ösregn i flera veckor och så har vi inte kommit ut för att köra i mörkret på kvällarna. Det är tillräckligt spännande att köra när det är ljust ute, kan jag tycka.

Vid Moarna svängde vi mot Tvååker gata och sedan svängde vi in mot Olalarsgård. Fin och lättrullad asfalt.

Den sista sträckan var längs med gamla E6, där har de ju gjort ett cykelfält, men det är ganska otäckt att köra rullskidor där, eftersom folk kör förbi mycket fort och väldigt nära. Där blir det lite uppförslut också. Jag kände av armar, mage och rygg på slutet och det var väldigt skönt att se bilen efter endast 7 km. Det märks verkligen att den stakstyrka jag hunnit bygga upp under hösten har försvunnit.

Äntligen tillbaka vid bilen!

Mina fina rullskidor!
Det är bra att det snart är jullov, så att man kan få chansen att köra i dagsljus. Det hade dock varit bättre om det kunde komma lite snö, men det verkar vara svårt i år. Ingen snö i sikte de närmsta två veckorna:(.

När vi kom hem käkade vi lunch och sedan var planen att sticka ut och rida. Men jag somnade på soffan och när jag reste mig upp kände jag hur slut jag var i kroppen. Dels träningsvärk från gårdagens ridtur, dels ny träningsvärk på gång efter skidturen. Så det fick bli en eftermiddag i soffan istället. Men det kan vara skönt emellanåt när man känner sig lite sliten!

Imorgon är det sista måndagen det här året som jag går upp kl 5 för att åka till jobbet. Vart tog det här året vägen egentligen??? Det ska i alla fall bli otroligt skönt att vara ledig ett par veckor. Det behöver jag nu!

lördag 12 december 2015

Den makalösa hästen!

Idag stod alltså ridning på planeringen. Det var Bosse som skulle få komma ut lite. Planen var att rida ut honom, då jag tyckte att han var lite låg i paddocken senast och ville ha lite naturlig framåtbjudning.

När jag hade tagit in honom från hagen gjorde jag i ordning honom. Han har ju inget täcke på sig, eftersom han har vinterpäls, så det var mycket lera som skulle borstas bort. Helt otroligt hur mycket han lyckas smutsa ner sig!

När jag skulle kratsa hovarna ser jag till min förskräckelse att han har lyckats dra ur och böja till de tre sömmen på utsidan av höger bakhov! Jag fattar inte hur det är möjligt??? Det är en vecka sedan Hovis var här och redan nu har han alltså lyckats!

Såhär kan man göra om man är makalös!
Jag slängde iväg ett meddelande till Hovis, vet dock att hon ska resa bort, kommer inte ihåg när det var, så jag hoppas att hon hinner komma förbi och slå i tre söm innan hon åker. Jag drog bort de Men jag vågade inte släppa ut honom i hagen med söm bara på ena sidan av hoven, så jag snickrade lite själv. Jag lyckades få dit två söm i alla fall, så jag hoppas att det sitter så länge. Jag fick också känna på hur det känns att ha 600 kg häst i knäet när man slår i söm. Jag är glad att jag slipper sko honom själv!

Jag kom i alla fall upp på ryggen på honom och skulle rida ut. Jag märkte att han var rätt så laddad, men tänkte att jag testar i alla fall. Men jag skrittade bara upp till Obbhult-vägen innan jag insåg att det där inte skulle bli någon trevlig ridtur, Det var som att sitta på en bomb. Han väntade bara på att få explodera.

Så jag vände hem igen och stack istället in i paddocken. Det står lite vatten i den efter den senaste tidens regnande, men inte överdrivet mycket, det var helt ok att rida där ändå.

Han var rätt laddad i paddocken också. Lugnare dock, så det gick ju att jobba honom lite. Det blev många övergångar, skritt-halt-skritt, skritt-halt-skritt-trav-skritt. Även lite trav från halt när han väl svarade framåt.

Han har varit lite svår att få i galopp det senaste, men nu tyckte jag att han svarade bra framåt, så jag la till galoppskänkeln. Då blev han sur och låtsades att han inte fattade vad jag ville. Till sist fick jag honom att fatta vänster galopp på volten. Jag fick driva jättemycket och så blev det lite hopp och studs.

Jag fortsatte lite till, men han ville inte fatta galopp, så jag red ut på spåret och försökte istället efter en hörnpassering och då gick det bättre. Han fick galoppera på lite innan jag saktade av och testade att fatta igen och då tog han galoppskänkeln direkt. Nöjd så!

Högergaloppen är ännu svårare, så han fick avsluta med lite travarbete i högervarvet. Ville inte förstöra något när han precis hade gjort rätt.

Lite svettig blev han, men inte så farligt. Det var ju rätt kallt ute, så det kylde ju av bra. Mina nya långkallingar höll värmen, faktiskt. Jag var lite kall om rumpa och lår, men jag frös aldrig. Dock finns det ett litet minus och det är längden. De är trekvartslånga, vilket gör att det blir svårt när man ska ta på sig ridbyxor (som är tajta). Det som händer är att de följer med upp när man drar på sig ridbrallorna och jäkligt meckigt att få ner dem igen. Annars var jag nöjd med dem!

Efter ridturen slängde jag faktiskt ut hästarna i hagen igen. Bosse fick ha täcke på sig den här gången, så att det ska bli mindre jobbigt att borsta honom imorgon:). De fick gå ute några timmar till, det var ju faktiskt uppehåll, så det var gött för dem att få vara ute lite extra.

När jag skulle ta in dem igen så blev det väldigt upprört. Älsklingen hade nämligen skjutit ett vildsvin. Är det något inga hästar gillar så är det grisar och vildsvin! När Pelle kom in i dörren tvärvände han och alla hästar sprang ut i hagen igen.

Sedan sprang de fram och tillbaka några gånger innan jag fick fram ett grimskaft och tog tag i Bosse. Då gick det bra att gå med in. Jag fick även hämta Pelle med grimskaftet. Han darrade av skräck, men jag fick baxat in honom i boxen. Det var många fnysningar och frustningar medan de åt, men de accepterade läget.

Sedan kom jag med den FARLIGA sopmaskinen och så blev det ännu mer fnysande och darrande. Dessa djur!

Rationalisering i stallet

Som hästtjej får jag ofta höra att hästtjejer är starka som få. Och det stämmer säkert i många fall. För vad är det hästtjejer gör varje dag i stallet? Jo, det släpas mat till hästarna, ut i hagen, in i boxarna, för min del släpar jag nog totalt sett ca 30 kg hö varje dag. Sedan släpas det spånbalar in i boxarna. Varje spånbal väger 25-30 kg. Och så vattnet. Vatten i hinkar släpas från kranen till boxarna. 20 liter har jag i mina vattenhinkar, så det blir ju en hel del. För det är ju "jobbigare" att släpa ut vattenslangen till boxarna...?

Sen ska ju stallgångarna sopas och hållas fräscha. Det är inte ovanligt att jag lägger 20-30 minuter på sopning med sopkvast. Ont i ryggen och dammlunga är det jag får av det.

Resten av världen har ju utvecklats ganska mycket, men i många stall har inte utvecklingen följt med. Inte i mitt stall i alla fall. Där ser det nog ut ungefär som det gjorde för 50 år sedan rent ergonomiskt och arbetsmässigt. Men när jag städade stallet förra helgen fick jag en idé om att det måste finnas något bättre sätt. Och det finns det såklart!

När det gäller sopandet så finns det ju massor av fina sopmaskiner, vissa mer avancerade än andra. Och det där tänkte jag kunde vara en perfekt julklapp till mig själv. Så jag kikade runt lite på nätet och föll för en Haaga-maskin. Jag hittade den HÄR

Jag funderade på ifall jag skulle ha en batteridriven eller manuell, men valet föll på manuell då jag tänkte att den kan krångla mindre när den inte har något batteri.

Igår kom den så äntligen och det var bara till att montera fast handtaget och testköra. Funkar perfekt! På släta golv, ska tilläggas. Så på den det av stallet där jag har kullersten får jag fortsätta med sopborsten, men annars var den helt underbar! Väldigt lätt att köra och inget damm i lungorna. Hur gött som helst! Enkel att hantera och tömma också. Jag är så nöjd med den!

Så nu kanske det blir ett nytt stallprojekt att gjuta golv där vi idag har kullersten... Visst, kullerstenen är väldigt fin och charmig, men den är mindre charmig när den ska sopas! Sliter på kroppen!

Såhär ser min nya favoritmaskin ut:


Nästa grej som jag har funderat ett tag på i stallet, det är en whiteboard. Perfekt att kunna sätta upp t.ex. telfonnr till veterinär (för det har iaf jag inte inprogrammerat på mobilen), kunna skriva meddelanden till andra som är i stallet osv. Den blev riktigt bra!

Denna har jag drömt om länge!
Jag har också äntligen fått tummen ur till att köpa nya skottkärror. De vi har haft tidigare har funnits här så länge jag kan minnas, dvs minst i 30 år. Och de är lappade och lagade, men nu började skaklarna på båda kärrorna ge sig, så nu var det verkligen hög tid att köpa nytt. Jag har också irriterat mig länge på att det sällan går att mocka två boxar utan att behöva köra ut och tömma flera gånger eftersom skottkärran var lite liten i storleken.

Så idag tog jag med mig släpet in till Varberg. Släpet var lastat med en massa bråte som skulle till tippen (det är ju onödigt att köra tomme), slängde av det där, kände mig bra, sådär som man gör när man har varit på tippen, och körde vidare till Granngården för att hämta upp min nya skottkärra.

Den här gången blev det en rejäl en i plast och med två hjul. Jag kan nog mocka ut allt som finns i två boxar utan att behöva tömma emellan! Så gött! Lättrullad och lätt är den också. Det är lite annat än den gamla...
Nya skottkärran till stallet

När jag ändå var där köpte jag också en ny skottkärra till veden/trädgården. Samma sak där. Den gamla börjar ge sig. Så där fick det bli en sådan här:


Vi får nog plats med mer ved i den också jämfört med den gamla.

Jag köpte också en säckkärra för att kunna transportera spånbalarna på ett smidigare sätt än att släpa dem. Förvisso är det väl inte många meter man ska släpa dem (om man inte har boxarna längst bort), men det är ändå ett jäkla slit. Så nu kommer även det att bli lättare. Och en säckkärra kan man ju använda till mycket!

Och till sist blev det även en ny mockar-grep. Den gamla saknade några pinnar och fick åka med till tippen.

Så nu har smidigheten i mitt stall ökat väsentligt bara med några mindre inköp och förbättringar. Kanske kan jag spara lite ryggont och övrigt slit på kroppen och då är det ju väl investerade pengar. För även om man blir stark av att vara hästtjej känns det ändå smartare och bättre att spara på kroppen så att man orkar lägga mer energi på ridningen, som ju är det roligaste med hästarna!

Nu ska jag ut och testa mina McKinley-långkallingar med softshell och flossad insida. De ska testas på det kallaste stället man kan befinna sig, nämligen på hästryggen... Äntligen har vi fått ridväder här igen!

måndag 7 december 2015

Gekås-besök

Ikväll har Älsklingen och jag varit på Gekås. Perfekt att åka dit på kvällen i början av veckan. Inget folk, lugnt och skönt!

Det gjordes en del fynd och julklappsinköp. Hästavdelningen var riktigt bra idag! Där blev det vinterhandskar från Mountain Horse och Jacson, strumpor, väst från PK, HV polotröja. Selma och Helga fick varsin leksaksgris och Selma en ny reflexväst.

Jag hittade en hel del grejer som jag kunde önska mig i julklapp. De har riktigt snygga bokstöd i form av hästar. Ett par sådana kan jag tänka mig!

Lite snygga prydnadskuddar...


En snygg tavla...


Och en kokbok!


Selma blev såklart lycklig när vi kom hem med Gekåskassarna. Dock var ljudet på de där leksaksgrisarna inte så kul att höra på...

söndag 6 december 2015

Finfin söndag!

Regnet fortsätter att ösa ner idag och det blåser fortfarande tämligen mycket. Men idag hade jag tjejfrukost på Havanna i Varberg inplanerat. Jag släppte ut hästarna och fixade stallet innan jag gjorde mig i ordning och körde in till stan.

Jag var i vanlig ordning extremt hungrig. Jag kunde knappt stå upp och kände mig lite svag. Men det är ju bra förutsättningar för att äta en rejäl frukostbuffé. Det visade sig vara en fantastiskt bra frukostbuffé. Massor av god mat. De löskokta äggen var perfekta, utbudet av allt man kan önska sig till frukost var så bra.

Så det blev en mycket bra förmiddag i goda vänners lag. Kan klart rekommenderas!

När jag kom hem var jag väldigt sugen på att springa en runda. Selmas tass verkar ha rättat till sig och jag har inte sett henne halta på några dagar nu. Jag råkade fråga henne om hon ville springa och sedan fanns det ingen återvändo:). När man väl har frågat det blir hon helt galen och brukar bete sig såhär:


Jag drog på mig löparkläderna och stegade ut i busvädret. Först hade jag tänkt att vi skulle springa bort mot Källäng. Hålla oss borta från skog och nedblåsta träd. Men så tog skogssuget över och vi sprang istället upp i skogen i Obbhult.

Det var blött. Jag fick ge upp att springa runt vattenpölarna. Bara till att plaska i och blöta ner skorna. Först blir det kallt och det känns som om skorna är helt fulla av vatten. Klafs, klafs, klafs. Men ganska snart blir det varmt om fötterna igen.

Det var ganska lugnt med nedfallna träd i Obbhultskogarna, men när vi närmade oss Axelid började det. En tre-fyra stycken träd låg över vägen och vi fick ta lite omvägar där det inte gick att hoppa över träden. När vi kom ut på Obbhultvägen var jag nöjd med skogsspringandet och tog vägen hemåt.

Fast i Flähult ville Selma ta banvallen, så det gjorde vi till Obbhult stationssamhälle, där vi svängde upp på Obbhultvägen igen och sprang de sista kilometerna hem.

Det tog drygt en timme att ta sig nio kilometer idag. Det säger en del om framkomligheten.

Trots att det på slutet regnade rakt in i ögonen och blåste så mycket att jag knappt kunde röra mig framåt så var det helt underbart att få komma ut och springa! Jag är faktiskt otroligt tacksam över att jag kan springa överhuvudtaget, det är inte alla som kan det. Och jag är framför allt otroligt tacksam för att Selma är frisk så att hon kan hänga med mig!

Och nu såhär efteråt känns det otroligt bra att ha varit ute. Jag tycker också att det oftast ser mycket värre ut när man tittar ut på regnet inifrån soffan än vad det är när man väl tar sig ut. Lite regn tål man ju!

lördag 5 december 2015

Lite småprojekt

Idag har jag fortsatt på temat "bättre sent än aldrig". Regnet har öst ner hela dagen och det blåser, emellanåt rätt ordentligt. En sådan dag kan man lägga sig i soffan och bara lida av det dåliga vädret eller så kan man gå ut i stallet och få lite saker gjort.

Jag valde det senare (såklart, annars hade jag ju inte haft något att blogga om...). På väggen mot mjölkrummet har i alla år funnits en lucka. En lucka som, på den tiden det fanns kor i stallet som mjölkades med maskin, användes till mjölkmaskinen. Den där luckan, som jag tycker är ganska ful har jag funderat väldigt länge på att göra något åt. Jag har faktiskt funderat på det sedan någon gång på 90-talet då jag började fundera över hur man kunde göra i ordning stallet.

Äntligen har jag kommit på vad jag vill göra med den där luckan. Ta bort luckorna och skruva dit en plywoodskiva som jag ska sätta en whiteboard på. Alltid bra att kunna skriva upp saker ifall det är något speciellt och hänga upp viktiga saker, som t.ex. telefonnr till veterinär och hovslagare.


Den fula luckan
Jag hämtade kofoten och började bända loss de gamla gångjärnen. De var lite tjuriga, men till sist fick jag loss dem. Sedan hämtade jag plywoodskivan, cirkelsågen, skruvdragaren, tumstock, penna och vinkelhake. Jag mätte noga upp hålet och ritade upp på skivan hur det skulle sågas. Jag sågade till skivan och den passade perfekt (såklart). Sedan satte jag fast den med lite skruvar och så här blev det:

Skiva på plats
Så nu väntar jag bara på whiteboardtavlan. Jag beställde en igår och hoppas att den dyker upp snart!

Detta tog inte heller så lång tid, bara en halvtimme eller så. Helt ok, tycker jag.

När jag ändå var igång tänkte jag att nu SKA jag göra klart sadelkammarväggen. Det är mer än ett år sedan jag skruvade dit de stora skivorna, läs om det HÄR. Sedan dess har jag TÄNKT att göra det. Bockarna har stått kvar i stallet, likaså de OSB-skivor som blev över. Såhär såg det ut innan jag började:

Översta biten mellan reglarna och takbjälkarna ska sättas igen
Jag mätte, sågade och skruvade. Hittade ett svalbo i isoleringen. Fortsatte mäta, såga och skruva- Och till sist hade jag fått klart det!

Klart för målning
Så himla gött att få det gjort! Tyvärr går det inte att måla nu, då det är alldeles för fuktigt och kallt, men så snart här blir väder ska jag fixa det! Det tar inte lång tid! Och det är ganska mysigt att måla ändå. Framför allt är det väldigt tillfredsställande att bli färdig med saker!

Klockan hade hunnit bli lunch innan jag var klar med detta, så jag gick in och åt lite innan jag gick ut igen och började städa. Bar undan bockarna. Sopade ut gammalt bös från en av kättarna där jag haft hö tidigare. Sopade stallgolvet i HELA stallet. Städade i sadelkammaren och plockade undan grejer som inte behöver ligga framme eller som ska slängas.

Det blev väldigt fräscht och fint i hela stallet nu. Känns riktigt bra! Som en julstädning! Det skulle ju vara gjort i somras, men då hade jag inte motivationen. Så när man får motivation är det lika bra att jobba på.

När jag var klar med stallstädningen var det dags att ta in hästarna. Så hade den dagen gått. Men det känns som en bra dag då jag har fått väldigt mycket gjort! Skönt med ordning!

fredag 4 december 2015

Fixat!

För ca ett år sedan var jag på IKEA och shoppade. Jag köpte bl.a. en magnetlist att sätta på sopkvasten i stallet. Varför ska man då ha det, kanske du undrar? Jo, för när hovslagaren är här blir det söm och sömrester över som blandas med de hovrester som blir och då är det väldigt smidig att bara vända på borsten och låta magneten göra jobbet!

Jag har sedan jag köpte den använt den manuellt utan sopkvasten, men idag tänkte jag att nu ska jag minsann skruva dit den, Så det gjorde jag. Det tog ca fem minuter totalt om man räknar gå från stallet, leta upp lagom långa skruvar, skruva fast och sätta fast listen. Tänk att det skulle ta sådan tid innan jag kom till skott!

Men nu är det gjort och såhär ser kvasten ut numera:

Sopborste med magnetlist!
Magnetlisten heter "Grundtal" och hittas bland köksgrejerna!

Vinst igen!

Sedan i onsdags har jag känt mig lite låg. Jag fick nämligen ett tråkigt besked om en mycket kompetent och bra kollega som ska sluta inom kort. Det kommer att innebära förändring för min del och jag är inte helt säker på att det blir en bra förändring.

Jag känner mig så irriterad på att många arbetsgivare/chefer har så svårt för att motivera de riktigt bra medarbetarna att fortsätta arbeta hos dem. En kollega som däremot presterar sämre än förväntat blir man aldrig av med... Men that's life, antar jag.

När jag nu var på lite dåligt humör blev jag oerhört glad i eftermiddags! När jag precis hade fällt ihop jobbdatorn och sagt hejdå till arbetsvecka 49 detta år gick jag in och kollade min privata mailbox. Där fanns detta mail:


Det är helt otroligt! Jag som ALDRIG vinner utlottningar och tävlingar har nu alltså vunnit inte en startplats utan TVÅ detta år (läs om förra vinsten HÄR)! Jag kan knappt fatta det!

Den här gången var det ICA som hade en tävling om startplatser till Tjejvasan. Man skulle svara på några frågor och skriva en motivering till varför man ville vinna. Min motivering var att jag skulle ge bort startplatsen till en vän som jag väldigt gärna vill ha med mig på loppet.

Jag bubblade av glädje och slängde direkt iväg frågan till min vän ifall hon ville/kunde hänga med och lyckan var total när hon svarade JA! Så himla kul detta ska bli! Skönt att slippa åka ensam. Och jag har ju redan bokat boende för två, så alla teknikaliteter är redan fixade. Nu ser jag ännu mer fram emot den 27:e februari och deltävling två i min Tjejklassiker!

tisdag 1 december 2015

Ridning ikväll!

Igår såg Selma helt frisk ut igen. Haltade inte alls när hon sprang runt här hemma och hon var sitt vanliga, glada jag.

Men jag tänkte ändå att det kunde vara bra att låta henne vila från löpningen ikväll, så att skadan inte går upp igen.

Jag funderade på vad jag skulle göra istället och blev plötsligt sugen på att dra igång med ridningen igen.

Kvällen såg ut att bli bra, lugn och stjärnklar, så det var ju perfekt ridväder. Dock så insåg jag när jag kom ut och skulle ta in hästarna att det var svinigt kallt ute. Svag vind, men den trängde igenom allt.

Så då beslutade jag mig för att bege mig till ett ridhus istället. Jag har inte varit i ett ridhus på minst två år och inte Bosse heller, så det kunde ju bli spännande...

Jag gjorde i ordning honom. Den muppen hade lyckats dra av sig ännu en sko, nu var det vänster fram. Vänster bak drog han i förra veckan. Tur att hovis kommer på torsdag!

Lastningen gick bra och även körningen. Han står så snällt och stilla i släpet. Vi kom fram till ett tomt ridhus. Helt perfekt!

Bosse tyckte att det var jättespännande med ridhus. Massor att sniffa på! Och så var där ju en så fantastiskt snygg häst i speglarna!

Jag satt upp och han var rätt lugn. Väldigt pigg och framåt, men även mer lyhörd för alla hjälper än vanligt. Gas och broms funkade perfekt, liksom styrningen.

Han har nog aldrig svarat så bra på sidförande hjälper någon gång förut!

Vi körde volter, skänkelvikningar, skritt och trav. Riktigt kul var det!

När vi var så gott som klara kom det in två hästar till och då blev det ju extra spännande! Då skulle han minsann visa hur häftig han var och började skjuta rygg i traven. När de andra hästarna travade ville Bosse också trava, men då tyckte jag att det var nog för idag.

Det gick lätt att lasta även när vi skulle hem. När vi kom hem var han så nöjd och glad, öronen framåt hela tiden!

Det finns ett sug efter ridningen igen. Den stora nackdelen är såklart att det tar sådan tid. Räknar man all tid som gått åt till hästarna idag så är det fyra timmar, varav 40 minuter tillbringades på hästryggen. Det mest effektiva hade varit att hyra in hästen på en anläggning med helpension och ridhus. Eller ha ett eget ridhus. Om inte pengar hade varit en begränsning...

Tyvärr så haltade Selma lite grann idag. Så det var tur att jag inte hann ta på mig löparkläderna innan jag såg det, för då hade hon blivit otroligt olycklig! Hoppas att hon blir frisk snart!

måndag 30 november 2015

Lugnare i simhallen idag!

Efter fredagens pass med Simcoachen var jag återigen peppad och sugen på att simma!

Kl 19 hoppade jag i bassängen och idag var det faktiskt lite lugnare än vanligt. Inte så mycket folk som det brukar vara. De kanske rensade upp efter Gorm-stormen...

Jag började med att simma lite lugnt bröstsim och körde sedan några "superman glide" för att hitta ännu mer lugn. Det gick bra. Jag kunde dra några frisimstag, vände upp på rygg, slappnade av och lät kroppen hitta flytläget. Hade kunnat ligga där länge och bara blunda:).

Jag fortsatte att simma längre och längre, precis som i fredags, tills jag kunde ta mig en hel längd lugnt och fint.

Jag fokuserade på min "patient arm". Så grymt svårt det är att låta armen ligga kvar. Jag har lärt mig någon dum ovana som gör att min främre arm lever sitt eget liv när jag roterar för att andas. Per automatik åker den ner och iväg. Jag kan inte kontrollera den! Öva öva öva! 

Inte förrän jag var på väg ut till bilen insåg jag att jag skulle ha fokuserat på rotationen så att den inte blir för stor, då hade armen legat kvar...

Det är mycket att tänka på och ibland glömmer man vissa saker. Bara till att ta med sig nästa gång.

När jag däremot fick på mig paddlarna blev det lättare att hålla armarna patient. Paddlarna flyter ju, så det är bra hjälp!

Över lag kändes simningen mycket bättre idag! Jag tror minsann att jag har hittat ett litet självförtroende. En vetskap om att jag gör många bra saker när jag simmar. 

Bara en sådan sak som flytläge. Det är otroligt många som har problem med det. Det har inte jag och det underlättar ju såklart väldigt mycket.

Jag fick också filmerna från min coach, samt övningar att ta med mig och saker att tänka på. Det var kul att se att det faktiskt var stor skillnad på simningen i fredags jämfört med förra gången.

Framsteg har gjorts och nu börjar de kännas också! Ser redan fram emot nästa pass i bassängen!

söndag 29 november 2015

Skadad löparkompis!

Denna söndag inleddes med att jag åkte och hämtade en ensilage-bal, sedan parkerade jag mig i soffan framför vinterstudion och såg när stackars Heidi Weng körde fel. Så surt! Men hon kommer nog igen nästa helg när det är hemmaplan i Lillehammer!

Älsklingen tog en runda i skogen med Selma och kom tillbaka med en skadad och väldigt eländig hund. Hon har troligen fastnat med högertassen i en grenklyka. Ingenting är brutet och det är inte varmt eller svullet någonstans. Dock vill hon inte riktigt stödja på högertassen.

Ledsen, skadad vovve:(
Älsklingen och jag gick ut och baxade in balen i extraboxen och då fick Selma ligga inne och vila till sin stora förtret.

Medan vi höll på med balen kom också Hanna och Brasse, så när vi var klara gick vi en promenad med Tax-Hanna, Hanna och Brasse. Lite härlig höstluft i uppehållsväder. Riktigt skönt att röra på sig.

Tyvärr har jag ju ingen löparkompis nu när Selma är skadad. Då är det tur att man inte bara springer, utan kan lägga mer fokus på simningen och kanske crosstrainern.

Eller så kanske någon av hästarna får följa med på en löptur. Kan vara ett bra sätt att sätta igång dem lite...

lördag 28 november 2015

Regnig dag!

Regnet har öst ner ett bra tag nu. När jag kom ut till hästarna i morse valde jag faktiskt att inte släppa ut dem. Inte för att jag tror att de inte tål regn, utan för att det var så mycket vatten i hagen att den hade blivit helt förstörd ifall jag hade släppt ut dem.

På väg ut till hagen i morse
Så hästarna fick stå inne och äta hö. De hade hellre varit ute, det förstod jag, men de accepterade att vara kvar inne.

Efter en god frukost åkte Älsklingen och jag in till Varberg för att göra lite ärenden. Jag hämtade mina nyvallade skidor på Intersport där det även blev köpt nya skidor och lite nya kläder till Älsklingen. Mindre än 100 dagar kvar till Vasaloppet nu...

Vi gjorde lite andra ärenden innan vi vände hemåt igen. När jag steg ur bilen var det två herrar i stallet som gnäggade upprört. Nu ville de ut! Det hade ju faktiskt inte regnat på en timme eller så.

Så jag släppte ut dem, sanerade boxarna och strödde upp dem med nytt fräscht spån.

Efter det tog jag tag i lite adventspyssel. Jag bakade lussebullar, medan de jäste slängde jag upp alla julstjärnor och adventsstakar i fönstren. Så nu är vi redo för första advent. Och lussebullarna blev så goda! Skippade en del av mjölet, vilket gjorde dem väldigt saftiga och goda! Jag är rätt nöjd ändå, med tanke på att det är i princip det enda jag bakar. En gång om året.

I natt ska det börja regna igen. Och hålla på till måndag förmiddag. Jäkla skit. Jag hatar regn. För man kan inte göra något med det. Hade det varit snö istället hade man åtminstone kunnat skotta bort det där man behöver. Med regn får man bara vänta tills det har slutat och vattnet kan rinna undan. 
VINTER OCH KYLA KOM HIT!!!!

fredag 27 november 2015

Äntligen något för oss frusna typer!

Jag var på Intersport i Lassabacka i början av veckan och lämnade in mina skidor på vallning.

När jag ändå var där kikade jag lite på kläder och så. Jag brukar inte vara så impad av "live"butiker då jag oftast tycker att utbudet är bedrövligt. Man har ju blivit bortskämd av nätbutikernas enorma utbud.

Men något som är bra i livebutiker är ju att man faktiskt kan få hjälp av den trevliga personal som finns där. Så det gjorde jag.

På vintern fryser jag alltid extremt mycket om rumpa och lår. Även om jag har långkalsonger och fodrade brallor blir jag som en isbit ändå.

Att fett skulle värma stämmer definitivt inte! Inte för mig i alla fall. 

Till min stora förtret är många längdskid-och löparbrallor välfodrade på framsidan och så är de helt ofodrade på baksidan. Helt obegripligt för mig som fryser lika mycket runt om, kanske till och med mer om bakändan.

Så jag frågade en tjej i personalen om det inte finns några byxor med bra fodring runt om. Nej, det fanns det inte. 

MEN, så gick hon och hämtade ett par trekvartsbyxor som man använder som underställ. De har softshellutsida och flossad insida. Ser supervarma ut! Jag tänkte direkt att det här kan ju vara lösningen.

Kan det äntligen vara slut på illröda isbitskalla ben efter löp- skid- och cykelturer???

Jag tog kort på de där byxorna och tänkte att det blir en perfekt julklapp att önska sig!

Men så kom jag hem. Och tänkte att jag fryser ju redan nu, även om vintern inte riktigt hittat hit än. Så jag beställde ett par från Intersports nätbutik. Man kan ju faktiskt behöva mer än ett par...

Och igår kom de med posten. De ser så sköna ut! Ska bli spännande att prova och utvärdera! McKinley Elna underställsbyxa heter de och såhär ser de ut!

Från hopplös till hoppfull - simning

Ja, det där med simningen är ju en följetong. Jag simmar och simmar och simmar. Blir frustrerad över att det inte funkar. Kan inte inse att det bara är några få småsaker som inte fungerar och att det mesta är väldigt bra. Ser bara dåliga armar som lever sitt eget liv. Funderar över hur "bra" alla andra simmar och hur dålig jag ser ut i jämförelse.

Simning verkar ha blivit ännu populärare i Varberg den här hösten. Förra året var det hyfsat lugnt i bassängen på vuxenkvällarna, men nu är det kaos hela tiden. Framför allt på måndagarna då det bara är mellan kl 19 och 20. Men även onsdagarna är det mycket folk. Framåt halv nio börjar det tunna av. Så jag har försökt vara där vid åtta och då har det funkat hyfsat. Dock blir jag ju väldigt trött, för det blir sent. Klockan är minst tio innan man trillar i säng och kan sova.

Så förutsättningarna för att träna simning i lugn och ro och hitta sin "bubbla" har inte varit de bästa.

De senaste veckorna har jag faktiskt lagt ner måndagssimningen. Även simningen med klubben har jag lagt ner då de senaste gångerna har handlat om starter från startpall och fjärlissim. Jag är inte en person som är bekväm med att hoppa i vattnet med huvudet före, lika lite som jag är bekväm med att simma mot kanten med huvudet före. Starter är definitivt inget för mig och jag orkar helt enkelt inte börja på ett nytt komplicerat simsätt (fjäril). Det ger mig ingenting. Jag vill lära mig crawla med bra teknik. Allt annat skiter jag i just nu.

Denna vecka skippade jag även onsdagen för att jag var för trött. Och lusten har helt enkelt inte infunnit sig. Jag har bara känt frustration och ilska över att det inte funkar de senaste gångerna.

Men idag kom räddningen. Andra passet med min Simcoach Ewa. Det började inte så bra. Jag skulle simma in. Blev mest bröstsim. Sen skulle vi filma och då tappade jag allt och fick avbryta. Ingenting stämde och jag kände mig riktigt hopplös. Hur svårt kan det vara?? Jag har ändå hållit på ett tag nu!

Men Ewa är pedagogisk och jag fick istället simma en kortare sträcka. Utan att andas. Bara koncentrera mig på att hitta lugnet. 10 meter blev 15 och till sist låg jag där och simmade 25 meter (med andning) som om jag aldrig hade gjort annat.

Ewa filmade både från sidan och framifrån och jag kunde se saker som är verkligt bra, t.ex vattenläge, sträckningen i kroppen, benens rörelser.

Vi fokuserade mycket på vad som händer med armarna när de är framåt, att inte överrotera och "tappa" främre armen (håll kvar, håll kvar, håll kvar), samt böja på vänsterarmen i armtaget. Och så den jämrans andningen som förstör allting för mig. Jag måste lära mig att rulla upp huvudet, inte vrida upp hela överkroppen. Det resulterade i och för sig mest i att jag svalde halva bassängen och fick vatten långt upp i bihålorna, men detta är ju bara en början.

Jag körde även lite med paddlar och fenor och då hittade jag riktigt bra balans, lyckades hålla kvar armarna och böja dem som jag ville. Plötsligt tändes hoppet igen och det var med ett leende på läpparna som jag lämnade bassängen och min coach för den här gången. Hoppfull inför kommande pass på egen hand i bassängen.

Det är helt otroligt hur mycket en ynka timme kan göra när man har någon bredvid sig som hela tiden talar om vad man ska tänka på. Jag lyckades verkligen "isolera" mina tankar till enstaka grejer och så fick det andra gå på automatik.

Och för att jag var så himla duktig fick jag en riktigt snygg badmössa också :).


Planen för kommande månader var att släppa simningen lite och fokusera mer på skidträningen nu när det är mindre än 100 dagar kvar till Tjejvasan. Men nu vill jag ändå fortsätta simma. Hitta lugnet och bara bli ännu bättre!

Och så hoppas jag att Tomten kommer med ett presentkort hos Simcoachen så att jag kan träna vidare:)