Gym, SPA och dressyr

Igår var vi på Varbergs Kurort med Cilla och Stefan. Vi tog en SPA-eftermiddag där. Det var himla mysigt och avkopplande! Vi tog oss ut för ett kallbad också, men det var så blåsigt och kallt att det för min del räckte gott att stå på bryggan och låta vattnet skvätta över mig. Jag gick ned två steg på trappan, men då försvann känseln helt i mina fötter så det var ju inget vidare. Men det var ändå gött att gå in i bastun efteråt.

Innan vi åkte till SPA:t gick jag en runda med Nelly i blåsten och sedan körde jag ett överkroppspass i källargymmet. Det var alldeles för länge sedan sist, så jag gick ned lite i vikter för att inte köra sönder kroppen. Men det känns ändå lite idag, så gött med träningsvärk!

Källargymet

Idag vaknade vi till snöslabb och det har regnat hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. Så jag har passat på att göra ett ordentligt röj här hemma och fått städat hela huset. Så jäkla gött! 

Lagom till att det hade slutat regna kom jag ut och hämtade in hästarna. Det var dags för Kalle att gå till ridhuset för ett dressyrpass. 

Vi var ensamma där och Kalle var så himla lugn och fin! Han skrittade, travade och galopperade på så himla fint. Han tjafsade lite med munnen i början och tungan for ut. Det var lite dålig "hörsel" på skänklarna, men han jobbade ändå på bra tycker jag. Vi tog en skrittpaus och sedan red vi lite övergångar. Efter det blev han väldigt rund och fin både i traven och galoppen. Vid två tillfällen for han iväg i galoppen, första gången när jag vände halvt igenom från kortsidan vid ingången, andra gången vid "farliga" hålet på långsidan. Men det var ingenting som fick mig ur balans, utan det var ganska långsamma reaktioner och kändes mer som bus än det "vanliga" slängandet. 

Jag kände mig iaf lugn och sansad på honom och jag kände att jag kom till bra ridning, så jag kände mig himla nöjd. Så kul! 

Det ser tyvärr ut som om det blir fortsatt mycket regn framöver, så jag kan nog glömma att rida i paddocken, vilket är så synd, men så är det ju på vintern oftast. Hoppas det kommer snö istället så att underlaget blir bättre. Dock går det ju att rida ut istället, även om det nog finns vissa ställen som är rätt översvämmade nu där det är mindre lämpligt.

Kalle spanar ut genom ridhusdörren

Regnig uteritt och skötsam Kalle

Igår fick Kalle komma ut på tur igen, det var väl nästan en vecka han var ute senast, även om vi har varit ute och gått tidigare i veckan. Vi red ut på Obbhultvägen västerut. Först stannade han intill Kura, men han gick fram direkt igen, därefter stannade han vid Ögården, där det var ett gäng vimplar som vajade i blåsten. Han började backa, men jag lät honom backa och sedan svängde jag honom lite för att få ut honom på vägen och då gick han framåt, men var rätt tveksam, dock lyssnade han bra och gick på när jag bad honom.

Sedan var det spänt en bra bit bort förbi Attas och in mot Skattagårdsskogen, men han gjorde ingenting dumt. Han protesterade lite när jag ville att han skulle gå bort till grinden, men när jag väl övertalat honom gick han på bra och likadant tillbaka. Vi red upp i skogen och sedan mot hemmaskogen. Han tog ett steg åt sidan i traven så jag satt lite löst, tror det var en sten som såg läskig ut.

Jag ville sedan fortsätta upp i Kullagårdsskogen, men där protesterade han rejält, sparkade och stegrade, men jag lyckades övertala honom där också. Dock ville han inte vända när jag vände lite tidigare än vad vi brukar göra. Resten av rundan var lugn, fast han spände till lite sista vägen hem av okänd anledning, men det blev ändå en bra tur.

Jag lasttränade honom också och nu har han tappat det lite igen, har ju inte lasttränat på ett tag pga snö och tidsbrist. Han är väldigt snabb ut emellanåt. Jag utmanade honom lite genom att gå ut från transporten när han stod där inne. Jag hade inte stängt bommen, för jag vill inte att han ska få panik och trycka sig ut, och så snart jag lämnade hans synfält stack han ut. Han var inte riktigt lika avslappnad nu som han var senast jag lasttränade honom, men visst har vi tagit steg framåt.

Även idag lasttränade jag honom lite. Trodde han skulle vilja stå kvar eftersom det regnade, men nej, han sprang ut några gånger och var lite krånglig. Så jag avslutade med att backa ut honom steg för steg och det gick ju bra. Fortsättning följer! Ska försöka träna lite varje dag nu för att försöka lösa det där problemet en gång för alla!

Sedan gav vi oss ut i regnet. Det regnade på rätt bra, men Kalle var lugn och fin. Igår var han väldigt stökig med munnen, men när jag gjorde rent utrustningen efteråt så jag att bettet var vänt fel, så jag vände det och idag var han bättre. Han vill fortfarande rycka tyglarna ur händerna på mig, men han var väldigt lugn och stabil i munnen när vi travade och galopperade ända till slutet av rundan.

Idag red vi österut på Obbhultvägen, något vi har haft mycket utmaningar med. Idag tvekade han inte en sekund, utan traskade bara på som om han aldrig har varit krånglig där tidigare. Jag red på fel sida av vägen för att komma ifrån slänten, jag tror det är den som stör honom av någon anledning. Han tuffade på som hejsan och när vi nådde första backen red jag över på rätt sida.

Idag var han helt underbar, inte en enda istadighet på hela rundan, det enda han gjorde var at han blev rädd för någonting vid Kullagården och så var han lite spänd i skogen. Men vi har haft vildsvin där i morse så det kan vara det som störde honom, skulle inte förvåna mig ifall de ligger och trycker där någonstans.

Vi travade och galopperade, nästan samma runda som igår fast åt andra hållet. Det blev riktigt mysigt trots regnet. Och han verkar må bra av att gå flera dagar i rad. Det får bli lite intensivare och mer ridning för honom nu när jag är ledig och inte kan rida Bosse.

Men nu börjar Kalle bli en riktigt fin uterittshäst och jag ska nog utmana med en annan runda nästa gång för att se om han fortsätter gå på framåt.

Efteråt gjorde jag i ordning all utrustning, det är ju den största nackdelen med regnet, lädret tål inte regn så allting måste göras rent och smörjas för att det ska hålla.

Kalle i skogen

Blöt kille

Droppar i ansiktet

Jag har bestämt mig - jakten har börjat!

Ja, jag har bestämt mig, jag ska försöka hitta en ny häst. Så jag har påbörjat jakten på den perfekta hästen till mig!

Jag har faktiskt redan varit iväg och provridit en idag. Den såg verkligen jättefin ut på filmer, både i hoppningen och dressyren. Den såg arbetsvillig och positiv ut och sådär enkel som jag vill ha en häst.

När jag kom dit började jag med att bekanta mig med hästen. Jag hade begärt att få se den utan utrustning för att kunna se hur den ser ut exteriört och kunna klämma och känna på den.

Det första jag lade märke till var att den var väldigt spänd i halsen och såg lite klen ut där. Jag upptäckte också lite reaktioner när jag palperade ryggen och så ett överben på ett framben. Jag glömde faktiskt att kolla munnen kom jag på nu. Men den lät mig ta på den överallt och reagerade inte med ilska på någonting. Däremot blev den lite sur vid sadling.

Eftersom jag hade sett många filmer på hästen valde jag faktiskt att hoppa upp direkt, utan att den visades först. Jag tänkte att det kunde vara en bra strategi att känna på hur hästen tog en ny ryttare på ryggen. Det visade sig vara ett bra drag (eller inte). Till en början, i skritten kändes det helt ok, lite stel skritt kanske, men jag fick hästen att jobba hyfsat.

Sedan skulle jag trava och det hände ingenting. Den gick inte framåt och jag fick sparka ordentligt i sidorna för att den skulle trava. Då började den också spänna sig och titta på saker. Helt plötsligt drog den åt sidan, inte sådär snabbt som Kalle kan göra, inget kast, men styrningen bara slutade att fungera liksom.

När jag gav galoppskänkel hände heller ingenting. Jag fick ett spö och kunde knacka till lite, vilket gjorde att det blev bättre. Men samma sak hände i galoppen som i traven, hästen bara drog åt sidan. Då blev jag osäker, kände att jag inte kunde påverka den som jag ville och sedan blev den bara mer och mer spänd. Det var väldigt tydligt att den inte gillade min ridning alls.

Jag sa att det inte alls kändes bra och hoppade av, så satt visaren upp och försökte få hästen att slappna av utan att lyckas. 

Tyvärr var det här ingen häst för mig. Jag vill inte ha en häst som gör mig osäker, det kommer inte att funka. Så jag fick åka hem igen, besviken.

Det kändes som om jag inte kunde rida överhuvudtaget. Så jäkla märkligt. Men vi klickade nog helt enkelt inte. Och så kan det ju vara.

Vad är jag då ute efter? Jo, jag vill egentligen ha en ny Bosse, fast en glad och frisk häst. Dvs jag vill ha en enkel häst som jag kan rida ut på själv utan större problem, som går fram överallt, som kan ge mig lite mer självförtroende i hoppningen och som jag kan rida lite dressyr på. Eftersom jag har och har haft de utmaningar jag har med Kalle vill jag inte ha för mycket nya utmaningar, jag behöver någon typ av "fristad" så att det faktiskt känns roligt att rida varje dag. 

Jag vet med mig att jag riskerar att hamna i en ond spiral om jag köper en häst som gör mig osäker och som därmed blir osäker själv. Sedan förväntar jag mig inte att någon häst är helt självgående eller helt utan utmaningar, jag vet att det kan komma utmaningar efter ca ett halvår när hästen har landat och börjar testa. Men jag vill inte känna osäkerhet på provridningen, jag vill ha en trygg känsla när jag sitter upp på en häst. Och jag kan inte riktigt beskriva vad det är som gör att jag känner mig trygg eller osäker, det är mer en känsla.

Dock förstod jag idag att om jag sitter på en häst som tittar och tvekar, då blir jag direkt osäker. Jag hade kanske kunnat jobba igenom detta om jag hade provridit igen, men jag vill att det ska kännas bra från början.

Det känns väldigt märkligt och inte helt kul att leta häst igen. Det var ju stor skillnad när jag var ute och letade sist, då hade ju tanken funnits ett tag och det var något som blev väldigt roligt och spännande. Nu känns det bara trist egentligen, eftersom orsaken är att Bosse kommer att försvinna ur mitt liv.

Men jag har iaf börjat leta, har en, eventuellt två, provridningar på gång i nästa vecka. Ska bli spännande att se hur det går. Jag håller span på Hästnet, tycker dock att det inte finns så mycket intressant där. Jag har också lagt ett inlägg på Instagram och på Facebook, så jag hoppas att det kommer att trilla in lite tips på trevliga hästar.

Det var inte såhär det skulle bli!

Nu är det snart jul och jag har några härliga lediga veckor framför mig. Det kändes som om förutsättningarna var på topp, inga skador på mig själv än så länge och ett veterinärbesök med Bosse där jag äntligen skulle få reda på vad det är för fel på honom och hur vi kan rehaba det. Jag har ju några veckor på mig att köra hårt med rehab så jag var rätt laddad.

Vi åkte till Kungsbacka hästklinik som är filial till Slöinge djursjukhus, vi träffade Cissi där som jag hade fått rekommenderad att besöka.

Vi började med att hon kände igenom honom, konstaterade att han var rörlig i ryggen, lite stel i halsen, undermusklad över ryggen och på korset, men välmusklad runt bakknäna. Jag fick sedan gå med honom på gången fram och tillbaka några gånger och sedan springa. Jag tyckte att Bosse sprang fortare än jag brukar få honom att springa, men Cicci tyckte att han var svårbedömd och sprang för långsamt. Dock såg hon en hälta vänster bak och lite vänster fram.

Vi gick vidare ut i ridhuset och då skulle jag longera honom. Jag har inte riktigt lyckats med att få honom att tycka att longering är något intressant, men han sprang ändå några varv. Cissi tyckte fortfarande att det var svårt att bedöma hur han rörde sig, så hon tittade på honom under ryttare istället. Den här gången var han tydligt halt vänster bak, så tydligt halt har han inte varit när jag har ridit honom här hemma, men här har jag ju bara ridit rakt fram liksom.

Men han var halt både höger och vänster bak och det varierade lite. Så sedan gick vi på bedövningen, först hoven, ingen större skillnad, sedan kotan, inte heller någon större skillnad och till sist bedövades hasen. Då blev det lite skillnad, från en tregradig hälta till kanske en grad och lite mer ojämn på höger bakben också.

Så vi gick in och tog lite röntgenbilder. Eftersom Cissi hade känt en stelhet i halsen ville hon ta en bild på den också, men annars tog vi bilder på vänster kota, has och höger has.

Bosse är så himla enkel att ha med sig, så lugn och cool, stressar inte upp sig och behöver knappt något lugnande. Det är härligt att ha en så lugn häst!

Jag fick se röntgen bilderna och då visade Cissi att han har en pålagring i den 5:e halskotan, en pålagring som kan påverka nerverna som ligger där och därmed också andra saker i kroppen. Sedan visade hon en liten grånad på gaffelbandet, vid infästningen till hasen, alltså samma skada som han hade på andra benet 2019. Så vi ultraljudade honom och då såg vi att gaffelbandet hade små skador samtidigt som det var svullet. Eftersom gaffelbandet sitter inklämt mellan andra senor och skenbenet kan inte svullnaden ta vägen någonstans, utan den hindrar blodflödet, vilket gör att det är svårt (kanske omöjligt) att läka en sådan skada. 

Han har ju som sagt haft en liknande skada på höger bakben, dock var den betydligt mindre och den läkte fint, men hans exteriör med hans raka haser gör att gaffelbandet blir mer belastat. Dessutom kan pålagringen i halskotan också ha påverkat genom att han har försökt avlasta. Det går att behandla med skritt för hand, stötvågsbehandling och vila, men det finns inga garantier för att det lyckas och med de exteriöra förutsättningar han har inte särskilt troligt att det lyckas och då har jag lagt lång tid och egentligen bara plågat honom ännu mer.

Så där stod jag och skulle plötsligt välja ifall jag ville triangelmärka, behandla eller låta honom somna in. Jag har tänkt tanken att det skulle kunna vara ett sådant besked som var på gång eftersom han har varit halt/ojämn fram och tillbaka såpass länge, så jag har funderat på vad jag skulle göra så det blev inte en total överraskning. Jag tror det hjälper att vara klar över vilket liv jag vill ge mina hästar. Det viktigaste för mig är att hästen inte ska ha ont. Det har han och det kommer han att ha eftersom skadan inte kommer att läka. Dessutom så ska det ju springas och busas i hagen och då kan skadan förvärras ännu mer. 

Sedan är Bosse en häst som vill vara ute och röra på sig med mig på ryggen. Han mår inte bra av att bara gå i hagen, då blir han rätt outhärdlig att hantera, så för mig var valet tämligen självklart. Jag vill inte fortsätta plåga honom, utan han ska få somna in.

Så fruktansvärt tungt! Det var ju inte såhär det skulle bli. Han skulle ju bli frisk och vi skulle ha tio härliga år till framför oss. Men så blir det alltså inte. Jag har bokat tid och vi har några veckor på oss att säga adjö. 

Min fine Bosse! Min älskade häst, som även om han har och alltid har haft ett jäkla humör där jag ständigt har fått akta mig för hugg-attacker, så är han en helt underbar ridhäst som har tagit med mig ut i skogen, över hinder och lärt mig att rida och utbilda honom. Han är så enkel att lasta och åka iväg med, nya platser är inget problem, han tänder till, men blir aldrig rädd. Han går fram överallt och blir sällan rädd för saker. Och skulle han bli rädd så är reaktionen mest att han stannar till, tittar och går vidare.

Det här är så jävla tråkigt och jag vet inte riktigt hur jag ska gå vidare nu. Skaffa ny häst? Låna in en häst som sällskap? Lägga av med hästarna? Ja, den tanken har faktiskt slagit mig. Att avliva två hästar inom loppet av några månader känns jävligt tufft och jag orkar inte riktigt tänka framåt, varken med Kalle eller någon annan häst just nu.

Ja, det var årets "julklapp". Det är jäkligt märkligt att det i princip alltid blir såhär så fort jag ska vara ledig. Blir jag inte skadad så är det andra tråkiga saker som ska hända. Jäkla skit!

Detta kommer vi inte att göra igen

Han är även snäll mot nybörjarna

Världens sötnos!

Kan vara gosig också, inte bara hugg och bakåtstrukna öron

Kan tänka sig att ta emot en och annan puss också!

Kall vecka, men nu är det plusgrader igen!

I tisdags orkade jag mig ut med Bosse i kylan efter jobbet. Då var det väl runt 14-15 minusgrader. Det tar på orken för mig helt klart! Jag kanske inte fryser så mycket, men det är svårt att skydda ansiktet och allting blir lite jobbigare i kylan även om det är väldigt vackert och fint ute.

Bosse och jag tog en uteritt med mestadels skritt, men även lite trav. Han travade på rent och fint denna gång, så det kändes bra!

Vi syns i mörkret!

Kallt!

I onsdags kom Bosse in och såg ut som om han hade en snöstyltai höger framhov. Märkligt, tänkte jag, eftersom han har snösulor. Men när jag lyfte hoven insåg jag att en riktigt stor sten hade fastnat i skon!

Sten i hoven

Perfect fit

Storlek jämfört med handske storlek 8

Det gick inte att rubba stenen med händerna, så jag hämtade hammaren och lyckades rätt lätt slå loss den. Men hur i hela friden lyckas han??? Strålen var helt tilltryckt, men jag har inte sett några tecken på hälta i alla fall, vilket är skönt!

I onsdags och torsdags orkade jag inte göra något med hästarna, det var runt 15-17 minusgrader och det kändes bara korkat att ge sig ut. Energin var inte heller på topp, så hästarna fick vila.

I denna kyla är det oerhört skönt att ha ordnat så att vattnet inte fryser i stallet, samt att ha varmvatten. I mitt skåp håller sig vattnet på plusgrader, jag har rinnande vatten och det är guld värt! Även om det kostar att ha en varmvattenberedare och frostvakt igång så kostar det mer att laga sönderfrusna vattenledningar och veterinärbesök pga kolik som orsakas av att hästarna inte har tillgång till vatten. Det finns ju uppvärmda vattenbaljor, det har jag inte investerat i. Det har visat sig att det räcker att gå ut med 20 liter hetvatten på morgonen, hälla i baljan och sedan håller det sig flytande hela dagen så att hästarna kan dricka. När de kommer in får de ljummet vatten i hinkarna och det dricker de hellre än när det är iskallt. Dessutom fryser det inte i hinkarna i boxarna heller.

Varmvattenberedare

Hett vatten i baljan på morgonen

I fredags var jag hos en kollega hela dagen, vi körde gruppdag och sedan var det afterwork som gjorde att det inte blev något gjort med hästarna i fredags heller. Och igår var jag trött. Vi hämtade min bil i Läjet på förmiddagen, jag gjorde lite ärenden på vägen hem och sedan var jag astrött när jag kom tillbaka.

Men jag tog en kopp te och sedan tog jag tag i mig själv och gick ut. Då var klockan dock tre och jag satsade på att klippa hästarna istället. Det har nämligen blivit plusgrader (runt 1-2 idag) och vi har en väderprognos som lovar regn och upp till 6 plusgrader i veckan. Hästarna var lika lurviga som innan jag klippte dem första gången, så det var verkligen hög tid.

Jag började med Bosse. Han står mestadels still, lite skrap med hovarna och lite åsikter om saker och ting (såklart), men det går rätt lätt att klippa honom. Det är ju dessutom lättare när man redan har klippt en gång och bara kan klippa likadant igen. Jag fortsätter med täckesklippningen, det tycker jag räcker och det kräver inte så himla mycket täcken, så det tycker jag är lagom för dem.

Bosse först, kan knappt skilja på klippt och oklippt före

Det tråkiga med att klippa hästarna är att det tar en jäkla tid, men det är ändå mysig tid att spendera med dem såklart. Det tar väl typ en timme per häst. Denna gång försökte jag vara lite noggrannare än senast och finklippte lite mer, försökte hitta allt jag missat osv.

Lurvig Kalle också

Så det tog väl totalt två timmar. Även Kalle står still och sover mest när man klipper honom. Han har haft lite problem med att jag vänder klippmaskinen bakåt bakom hans öron, vet inte riktigt varför för det är inga problem att klippa honom där med klippmaskinen vänd mot huvudet. Dock har han ju så mycket virvlar på översidan av halsen att jag måste vända maskinen för att kunna klippa mothårs. Igår fick jag dock till det bra och han lät mig klippa som jag ville, så duktig kille! Som han har mognat ändå!

Nyklippta

Så idag velade jag lite om jag skulle låta dem ha halstäcke eller inte. De var lite svala på halsen när jag kom ut i stallet, så jag tänkte att det är nog bra. Det är som sagt nästan 20 grader varmare idag än i fredags, men det blåser ganska kallt, så det fick bli halstäcke.

Jag blandade ihop täckena lite och tog på Bosses täcke på Kalle, tyckte att gjordarna var lite långa, men fattade inte förrän jag skulle ta på Bosse täcket och gjordarna var för korta. Så det var bara till att byta igen... Det är inte lätt att vara senil...

Kalle var lite skeptisk till halstäcket

Kalle var som sagt lite skeptisk till halstäcket, jag minns faktiskt inte om han haft det här tidigare, jag klippte ju dem aldrig förra vintern. Men han accepterade och gick ut i hagen i alla fall.

Bosse med rätt täcke

Nu ska jag ut och köra in lite ved, sedan blir det uteritt med Bosse och en promenad med Kalle. Ska bli härligt att få ge sig ut med dem igen! Och det ska bli rätt skönt att kunna vara ute i lite lättare kläder igen, slippa overallen, även om den är skön, så känner jag mig som en Michelin-gubbe!

Uteritt och EBB

Ännu en kall, men fin dag. Jag har jobbat hemifrån, fått massor gjort och tagit en lunchpromenad i solskenet med hundarna. Jag fick verkligen rappa på för att hålla värmen och i slutet av rundan blåste en "härlig" nordostlig vind hårt i mitt ansikte. Jag drog upp buffen för att skydda ansiktet så gott det gick, men det var rätt skönt att komma in och värma upp sig igen.

Efter jobbet gick jag ut och hämtade hästarna, gjorde i ordning Kalle och red ut en runda. Han var väldigt cool idag, men pigg och framåt. Han blev dock lite fundersam när en granne kom springandes med en joggingvagn. Han stannade och vände, men jag fick runt honom och vänt tillbaka honom och då hade löparen försvunnit ur vårt sikte så då gick det bra igen.

Det blåste lite, så när vi passerade en fladdrande presenning blev han lite tveksam, spände till ordentligt, men gick på framåt. Och då var vi inte ens på väg hem, men han gick förbi och sedan lugnade han ner sig igen och vi kunde trava vidare.

Jag passade på att träna lite halter från skritt också, efter att ha lyssnat på en pod med Maria Gretzer där hon beskrev första gången hon tränade för  Kyra Kyrklund och fick rida sådana övergångar i princip hela träningen. Så det övade vi på och han blev alltmer uppmärksam, duktig kille.

Han spände till en gång till när vi var på väg ner för galoppbacken, men där fanns ingenting och jag fick fram honom rätt lätt där. Vi avslutade genom vår egen skog, det började bli rätt skumt inne bland träden, men vi behövde ingen pannlampa.

På vägen hem red vi över åkrarna vilket vi också behöver öva lite på. Ibland har han blivit lite lost när vi har kommit ut på en åker, nästan som om han får lite torgskräck, men idag skrittade han bara på hur lugnt som helst.

Han var så mysig att rida ut på idag också och jag är så glad över att det går så himla bra med uteritterna just nu, hoppas att det håller i sig även när jag utmanar honom lite mer på andra rundor som han kanske inte är lika van vid!

Idag tog jag också på bröstan för att förhindra sadeln att glida bak. Den gled direkt när jag kom upp i den, men den gled inte riktigt lika långt bak som igår i alla fall och jag tyckte nog att den satt rätt ok när jag kom tillbaka till stallet. Det är så märkligt, den har ju suttit så bra så länge nu!

Efter Kalles uteritt gjorde jag i ordning Bosse för en liten EBB-session. Men först körde jag fysioövningarna där han får spänna magen och lyfta korset samt lyfta ryggen.

Vi tände lamporna i paddocken och gick ut där för att jobba lite i lina. Det märks att han börjar förstå det där med att jobba i lina allt mer och han blir inte riktigt lika sur längre. Dock är det fortfarande svårt att få honom att springa. Så jag fick helt enkelt springa med honom och då travade han något varv, så det går ändå framåt.

Även bommarna gör han bättre. Förut slog han i dem hela tiden, nu händer det enbart några enstaka gånger. Jag tycker nog också att hans överlinje har utvecklats den senaste månaden och magen hänger inte lika mycket på honom. Hoppas att detta kan fortsätta så att han kan bli fint musklad och få bra förutsättningar att hålla som ridhäst i många år framöver!

 

Otaggad Bosse

Så gott som dagsljus i min fantastiska paddock!

Två hästar ridna i kölden

8 minusgrader och en snål nordostlig vind, det är ordentlig kyla det!

Bosse var först ut idag också. Återigen började jag med lite fysio-övningar. Först triggade jag honom att spänna magmusklerna och trycka upp rygg och kors, sedan var det killa-under-magen-övning. Han svarar allt bättre på de där övningarna, vilket är så häftigt!

Jag broddade honom och sedan begav vi oss ut i paddocken för lite equi body balance. Jag började med jobb på linan, det går allt bättre nu. Först skrittade han några varv, vi gjorde lite TRT-övningar, vända bakdel och framdel. Sedan skrittade vi över bommarna och kryssen och sedan lina igen.

Den här gången lyckades jag få honom att trava genom att själv springa med honom och så sprang han några steg själv. Framsteg! Ca 20 minuter brukar jag köra de där övningarna, så det tar inte så mycket tid.

När vi var klara tog jag in honom och sadlade och tränsade honom, tog på mig overallen, vinterridstövlarna, värmesulorna, hjälmmössan och drog upp buffen över näsan för att stå ut med kylan.

Överleva-kylan-mundering

Idag red vi upp i Linnarp och Obbhultskogen. Det var länge sedan vi tog den rundan. Det är en hel del höjdstigning och härliga skogsvägar. Bosse var pigg och fräsch idag också och ville både trava och galoppera även om jag hade tänkt att ta det lite lugnare idag. Men det är något med snön som gör både mig och hästarna lyckliga. Inga bocksprång idag dock.

På vägen hem red vi banvallen och där blev han lite taggad. Han fick trava och då tog han i ordentligt och travade riktigt fint. Så härligt att han har det i sig!

Trots alla varma kläder så frös jag om hälarna (!), jag fick dra upp värmesulorna på max, trodde jag skulle klara mig med nivå 2 som jag hade igår, men det var betydligt kyligare idag. Buffen blev ju helt fuktig också eftersom jag andades i den. Men den höll i alla fall ansiktet lite skyddat mot kylan.

Det blev ändå en härlig runda ute i snön och solen, det ger verkligen energi!

Efter Bosse var det Kalles tur. Jag drog ner värmen i sulorna till lägsta men behöll overallen medan jag gjorde i ordning honom. Även han fick lite stabilitets- och core-övningar, samma som Bosse. Han spänner verkligen magmusklerna, betydligt mer än vad Bosse gör, så det är ju bra, han har dem och han aktiverar dem. Han fick också göra lite EBB, samma övningar som Bosse, men han travar ju frivilligt i alla fall.

Sedan blev det uteritt för honom också. Jag velade lite fram och tillbaka innan, men jag bestämde mig till sist för att rida honom ändå och det ångrade jag absolut inte!

Han var lite "busig" eller pillig när jag gjorde i ordning honom, han skulle bita på grimskaften, bita på mig och greja. Det är något nytt, han har varit så himla lugn på sistone, så det är en tydlig förändring.

Eftersom sadeln åkte bak i måndags lade jag padden under idag. Tanken var att förhindra att sadeln lägger sig på ryggraden så att det finns något stötdämpande. Korkat nog glömde jag bröstan, den hade ju hindrat sadeln från att glida bak.

I alla fall så gav vi oss iväg och jag höll på att trilla av på gårdsplan när han tog ett steg åt sidan samtidigt som jag stod upp i stigbyglarna och skulle rätta till mig, men jag satt kvar som tur var:).

Vi skrittade iväg och så stannade han vid trädgården. Han backade lite. Jag tog det lugnt och bad honom att gå framåt och det gjorde han till sist. Sedan var det högersvängen ut på Obbhultvägen. Så märkligt att han inte ska gå åt det hållet där! Han stannade, försökte gå åt vänster, sedan backade han ner på åkern. Då vände jag tillbaka och tänkte svänga ut på vägen igen, det ville han inte, så vi red vidare på åkern mot grusvägen från det hållet istället och efter lite krångel så valde han att gå framåt dit jag ville. Upp på grusvägen och upp på Obbhultvägen. Jag höll honom på vänster sida av vägen eftersom han gärna tränger ner i slänten när vi går på högersidan. Det fungerade bättre och sedan tog vi åkern upp mot upplagsplatsen.

Han var fin i skogen, jag fick dock övertala honom lite och trycka på honom framåt, men han vände inte eller gjorde något dumt. Det blev en härlig galopp i snön, jag tror han bytte galopp och i samband med det gjorde han ett litet glädjeskutt. Han är så rolig! Han är ju ingen häst som drar iväg på något sätt, men det är lite kul när han är pigg och på hugget liksom, när jag behöver hålla in honom.

Vi vände som vanligt och red tillbaka, sedan upp i Skattagårdsskogen. När vi kom ner till gården fick jag, efter lite diskussion, honom att gå åt andra hållet jämfört med vad vi brukar. Först tänkte jag rida och vända vid grinden, men så tänkte jag att jag ser vad som händer om vi rider förbi grinden och vidare på vägen runt grushålan.

Det gick hur bra som helst! Han var helt avslappnad och skrittade på lång tygel ända till vi närmade oss 153:an. Då spände han till lite och jag kortade tyglarna. Sedan fattade han att vi var på väg hem så då piggnade han till igen for iväg i trav, slängde med huvudet och blev lite okontrollerad. Jag saktade av till skritt och sedan travade vi igen, när vi närmade oss backen upp ur grushålan satte han av i galopp och var så härlig! Fine killen!

Vi fortsatte mot Attas och sedan ner till Skittne-gada där vi galopperade igen innan vi saktade av och han fick långa tyglar. På vägen hem tog vi genvägen över åkern och när vi närmade oss uthusen spände han till igen och gjorde en klockren vändning när Magnus kom backandes med bilen. Men han vände inte snabbare än att jag satt kvar i alla fall, vilket var skönt, jag hade verkligen ingen lust att trilla av. Jag vände tillbaka honom och lyckades få honom mellan uthusen och fram till stallet.

Så himla duktig han är nu! Jag är så glad att jag utmanade honom lite och tog en annan runda än vad vi brukar, han löste det så bra och jag är så nöjd med honom! Det var riktigt kul och härlig att rida ut med honom!

Mina fina killar!

Midvinternattens köld är hård....

Ja, nu blev det vinter på riktigt denna vecka! Vi har fått några cm snö och idag vaknade vi upp till -12 grader. 

Jag är väl rustad för vintern, hästarna har snösulor, vi har varmvatten i stallet, har säkrat så att vattnet inte fryser, jag broddar hästarna och har dubbade skor för att slippa halka och skada mig i år, och ja, vi klarar oss ganska bra trots kylan.

En snöig morgon denna vecka

Hästarna verkar gilla snön och kylan och är lite piggare, båda två.

Denna vecka har jag haft lite dipp med motivationen igen. Jag red Kalle i paddocken i måndags, sista passet för i år med icke frusen mark. Men han var väldigt joxig med huvudet och jag fick inte till ridningen alls. När jag hoppade av honom hade sadeln åkt bak, vilket kan vara orsaken till att han inte var så ridbar.

Jag passade på att rida ut Bosse en sväng också samma kväll och han var iaf pigg och framåt. Det blev en skrittrunda, han har ju haft ont i höger bakben pga ett slag som gav två sår, men nu har svullnaden gått ner och han är märkbart bättre, vilket är kul.

Sedan blev det ingen mer ridning den här veckan förrän igår. Då var det Bosse som fick komma ut först.

Söt-Bosse med snöboll i grimman

Jag började med att låta honom stå på balanspaddarna och jag tycker att det redan har hänt grejer med hans hållning. För det första är han inte lika insjunken vid manken längre, för det andra lyfter han upp ryggen när jag killar honom under magen. Och igår körde han upp korset ordentligt, vilket jag aldrig har sett honom göra tidigare. Han har lyft bara lite grann. Rörligheten har definitivt ökat! Så det är ju jättepositivt.

Jag gick ut med honom i paddocken och körde lite Equi Body Balance, samt lite TRT-övningar. Jag började också försöka lite hårdare med att få honom att springa i linan, vilket gick sådär. Men han har blivit mycket bättre än när jag började. Så det finns hopp om att kunna visa honom på ett bra sätt om en och en halv vecka när vi ska till veterinärkliniken.

Morgon med månsken

Jag red ut honom en runda också. Han var så pigg och fräsch! De första travstegen kändes lite vingliga, men sedan travade han på riktigt bra och rent. Vi red ner i grushålan och där var han väldigt framåt, det blev galopp mot herrgården och sedan trav och galopp i skogen. Han avslutade med ett litet bocksprång också. Han blev rätt svettig efter traven och galoppen, jag behöver verkligen klippa hästarna en gång till, de har blivit lika lurviga igen, men eftersom det ska vara 10-15 minus kommande vecka ska jag nog vänta till nästa helg istället.

Men det var i alla fall väldigt mysigt att komma ut med honom och få ha honom så fräsch!

Uteritt på Bosse

Det var soligt och fint igår, men runt fem minusgrader. Det som får mig att överleva denna kyla är min fantastiska overall, jag var faktiskt varm inne i den då jag hade en lite för varm tröja på mig. Och så är det mina värmesulor! Jag hade dem faktiskt på näst varmaste igår och det räckte gott. Det svåraste är att skydda ansiktet, men det gör jag med en buff.

Efter Bosse var det dags för Kalle. Han har känts lite mer på hugget denna vecka, han är inte lika trött längre, så jag ville ta det säkra före det osäkra och gå en runda med honom. Han var faktiskt lite orolig när jag red iväg med Bosse, gnäggade lite och så. Inget värre än så, men en klar förändring mot hur han har varit större delen av hösten.

Jag har en idé om att jag ska fokusera på uteritterna nu under vintern. Det är ju något jag vill att vi ska bli bättre på, att få honom att gå fram överallt osv, så varför inte satsa mer på det när det är kallt, hårt i backen och inte ridbart i paddocken? Jag har lagt träningarna för Charlotte på is iaf, det gjorde jag efter min dåliga motivation i november och tänkte att jag skulle fortsätta snart igen, men jag har faktiskt tänkt om lite. Jag tror att om jag lägger tid på att rida ut och gå ut mycket med honom så kommer uteritterna att bli bättre, jag kommer att kunna träna honom ute med trav och galopp och även kunna rida "på riktigt" ute också, även om det såklart blir mestadels raka spår. Blir det mer snö framöver så blir det ju dock möjligt att rida lite volter på åkrarna och då kan jag ju jobba honom lite mer där också. Men jag tror att detta blir en bra plan och att det kommer att få oss motiverade till mer ridning i paddocken till våren.

Så vi gick en runda igår i det härliga vintervädret. Både Kalle och jag var broddade. Jag hade mina Icebugs på mig och frös faktiskt inte om fötterna för de hade ju myst runt i vinterridstövlarna med värmesulorna. Däremot frös jag om rumpa och lår (trots att jag hade termokjol på mig), men det var överkomligt.

Vi gick rundan runt Obbhult och Linnarp. Det är en runda vi inte har ridit så många gånger, däremot har vi gått den några gånger. Kalle var lite småspänd på några ställen, men på det stora hela var han faktiskt rätt lugn. Jag sprang lite med honom också så han fick trava lite och det tyckte han var kul, han travade nästan iväg med mig.

Min fine Kallis

Den vackra vintern

Det blev lite stressigt när jag var klar, vi skulle nämligen iväg på julbord kl 15. Jag släppte ut hästarna i hagen med hö, då var klockan halv två. Det blev ju bra för då kunde de käka och så kunde jag ta in dem när vi kom hem igen. Jag gick in och värmde upp mig med en kopp te innan det blev en snabb dusch och omklädning till civila kläder och så åkte vi iväg.

Det var Magnus mor som bjöd oss på julbord på Motell Björkäng. Det var ett riktigt bra julbord, mycket gott så vi blev mätta och nöjda. Och vi behövde inte äta mer den dagen iaf.

Hästarna fick komma in strax innan kl 18, vi låg i soffan en stund innan vi gick ut och badade i månskenet. Vilken kväll! Så häftigt att ligga i SPA-badet och titta upp på stjärnonra och månen! Det är ju så ljust ute när månen lyser på snön, helt fantastiskt! Livet är för jäkla bra alltså!

Månen och huset

Morgonpromenaden idag

Idag ska jag ut i kylan igen. Planen är att rida både Bosse och Kalle och båda ska få göra lite Equi Body Balance också för att fortsätta stärka dem i deras kroppar.