Kalle, min Kalle!

Kalle skulle få gå ett pass i paddocken idag. Men vi tränade också lite lastning. Jag försöker lägga in det så mycket det går och det går verkligen framåt. Han är inte alls lika nervös över släpet längre och han står kvar längre och längre inne i släpet. Helt avslappnad är han inte, men det blir bättre och bättre. Men vi har mycket träning framför oss innan han åker lugnt och avslappnat, men jag är helt övertygad om att den dagen kommer att komma!

Han var för övrigt väldigt lugn och fin idag (också). Vi är verkligen inne i en bra period nu och jag njuter av att få sitta på hans härliga rygg samt bara att umgås med honom. Han är en sådan härlig personlighet! Och den gosigaste häst jag har haft så långt.

Vi värmde upp i paddocken som vi brukar, först från marken och sedan rätt mycket skritt med fokus på avslappning och kontakt med bettet. Han är så fin i munnen nu! Jag kan koncentrera mig på att inte glappa med yttertygeln och att inte tjuvhålla på innertygeln istället för att ha en häst som slänger runt med huvud och tunga.

Han var direkt superfin i traven. Bra i formen, bra takt, kanske lite undertempo till en början, men han kom igång bra.

Och galoppen... Så. Himla. Fin! Alltså vilken galopp han har! Så mjuk, så reglerbar, så enkel att rida, när han håller sitt huvud och mun lugn.

Han gjorde fantastiskt fina fattningar och övergångarna till trav var helt grymma, sådär långa och fina som jag har jobbat med att de ska bli. Jag var helt förundrad! Är det samma häst eller har någon bytt ut honom?

Han fick pusta lite och sedan började jag travhoppa ett litet kryss. Kalle var på och ville galoppera, så när vi kom ur svängen på kortsidan fattade han på eget bevåg galopp och så hoppade vi i galopp. Hur härligt! Han är så häftig att rida på hinder, han bara gör det han ska och det känns så enkelt! Nu rider jag på hela vägen till hindret också vilket gör att han hellre hoppar lite längre ifrån när vi inte ligger perfekt än att ta ett språng till och hoppa av för nära. 

Sedan hoppade vi 5½:an igen. Även där var han taggad och ville börja galoppera före travbommen. Då blir det lite för kort mellan krysset och oxern, så jag höll in honom, sa "trav" till han skulle fatta galopp och sedan hoppade vi oxern. Fick super känsla även där! Och han verkar gilla när det blir lite mer "riktiga" hinder. Även om oxern inte var hög, kanske runt 75 cm i bakkant så är det ändå betydligt högre än ett kryss på 40 cm.

Jag gjorde om krysset till ett räcke, fegade lite och tänkte att han kanske skulle tveka nu när jag hade ändrat hindret, men han brydde sig inte ett dugg om det och vi kunde komma på det i galopp hur enkelt som helst.

Nu känner jag verkligen att vi har kommit en bra bit på väg. Kalle är så mycket mer avslappnad me bommar och hinder och jag börjar känna att jag kan rida honom på hinder på ett bättre sätt. Jag kan driva honom hela vägen till och över hindren och då hoppar han ju utan några som helst tveksamheter. Jag behöver bara lita mer på min egen förmåga och på att Kalle inte bryr sig så mycket som jag tror att han ska göra. Men det är inte helt lätt, jag kämpar vidare för att hitta mer mod!

Men jag får en väldigt bra känsla med honom nu, han är så arbetsvillig och så koncentrerad när jag rider honom. Även om han kikar lite på kortsidan vid grinden så släpper han det när jag ger honom uppgifter så som att flytta bakdelen eller rida mot ett hinder. Han är verkligen så härlig att rida nu! Och han känns så nöjd när han får arbeta och lösa uppgifterna som jag ger honom. Det börjar kännas som om han letar uppgifter och vill ha mer utmaning. Men jag fortsätter att ta det lugnt med honom. Hellre det och få en helt trygg häst än att pusha för mycket när det går bra och få bakslag!

Det ska bli väldigt spännande att se på torsdag hur han hanterar Charlottes nya paddock. Bosse var rätt så tveksam där i torsdags. Han var först jätteladdad, men så snart ponnysarna lämnade tappade han all framåtbjudning och jag fick jobba stenhårt för att få igång honom. När jag väl fick igång honom så blev han superfin. Men det får nog bli uppblåsbar väst på i alla fall på torsdag för säkerhets skull!

Inget bra ljus i denna bild, men Kalle är så fin!

Bättre svartvitt...

En lördag i Göteborg!

Igår tog Magnus och jag tåget till Göteborg för att shoppa lite. Det har vi inte gjort på flera år, inte bara pga pandemi och annat skit, utan för att vi sedan många år köper det mesta på nätet. Men nu har vi en fest-tät vår och sommar framför oss och det var hög tid för Magnus att skaffa en ny kostym. Jag behövde en ny vårjacka och nya sneakers eftersom den lilla odågan Alyssa åt upp min ena nya sneaker i torsdags. MORR!!!

Vi började i Nordstan och det var otroligt lite folk där. Det kändes nästan lite öde. Vi kunde i lugn och ro gå runt och kolla. Vi spanade in parfymer och solglasögon. Magnus fick tag i två par solglasögon, men våra näsor tröttnade på alla dofter så det blev ingen parfym.

Vi hittade ingen bra herrbutik, utan gick ut från Nordstan och fortsatte vidare längs alla butiksgator och sedan Avenyn. Till sist hittade vi en butik som vi gick in i och vi fick hjälp direkt. Säljaren hittade en jättesnygg kostym som satt så jäkla bra! Det behövdes endast lägga upp byxorna (Magnus har världens kortaste ben) och korta ärmarna lite på kavajen. Vi slog till med skjorta, slips och hela kitet. Så var han klar. Vi fick dessutom lämna in kavajen och byxorna till skräddaren och fick då reda på att det skulle ta ett tag. Magnus var hungrig så vi letade upp en restaurang med uteservering och satte oss i solen.

Så härligt det var! Magnus tog en öl och jag ett glas vin (som typ var halvt). Jag skulle ju inte köra på länge, så det kändes ok. Vi åt och bara satt och pratade utan mobilerna. Så jäkla gött! Det är faktiskt alldeles för sällan vi går ut och äter sådär. Vi lagar för bra mat hemma för att bli särskilt imponerade av restaurangmat:).

Skål!

Vi satt där en bra stund och sedan gick vi vidare för jag ville ha tag i den där vårjackan. Vi fick gå nästan hela vägen tillbaka till Nordstan innan vi hittade Stadium.

Efter det var vi nöjda med shoppingen och väntade egentligen bara på att skräddaren skulle bli klar så vi gick tillbaka mot skräddaren, satte oss på en parkbänk utanför Trädgårdsföreningen och tittade på folk och njöt av solen. Så mysigt!

Mys i solen

Till sist ringde skräddaren och vi stegade iväg för att hämta kostymen och sedan var det full fart mot stationen och hemåt. Vi hade spanat länge på alla de där elcyklarna som stod överallt. Grejen var att vi hade bara sett en här och en där, aldrig två på samma plats.

Men när vi gick tillbaka mot stationen så hittade vi ett ställe med 4 st. Så vi laddade ner appen och fixade konton och sedan startade vi och åkte iväg. Vilket smidigt fordon när man ska ta sig snabbt en längre sträcka! Men det var inte särskilt prisvärt... 40 kr för tio minuter... Men, men, man lever bara en gång och nu har vi testat det, samt vi vet hur man gör nästa gång vi kommer till Göteborg. När det nu blir...

Klockan var närmare sju när vi kom hem och min plan på att rida Bosse gick åt fanders. Jag var helt slut! Så det blev lite grillad korv, lite slappande i soffan innan vi gick och lade oss.

Jag var lite trött när jag vaknade i morse och tog det lugnt i soffan ett bra tag efter frukosten. Men så började det rycka i styrketräningsnerven och jag gick ner i källaren och körde ett benpass. Nu lade jag faktiskt på lite mer vikt på skivstången när jag körde knäböj, tåhävningar och marklyft. Det kändes bra, inte alltför jobbigt, men ändå en utmaning.

När jag hade kört benpasset kände jag att jag ville köra lite överkropp också, så jag körde det passet med. Totalt blev det en dryg timmes träning, vilket kändes mycket bra!

Delar av mitt källargym

Jag har hunnit med att mysa lite med vår underbara tax också, hon är så fin vår lilla vovve! Utom när hon äter upp mina saker...

Mystax!

Mystax!

Framsteg på uteritt med Kalle!

Ännu en solig och fin dag! Jag jobbade hemifrån och gick en runda med hundarna på lunchen, men då blåste det rätt kallt och var bara 13 grader. Men det var ändå underbart att komma ut i solen och friska luften och vovvarna uppskattade rundan, även om de blev rätt varma i sina tjocka pälsar (Selma och Nelly iaf).

När jag gick ut och gav hästarna mat på eftermiddagen var det betydligt varmare och plötsligt visade termometern 17 grader. Så härligt!

Så när jag kom ut för att hämta Kalle i hagen var jag iförd t-shirt. Han har blivit en väldigt lugn och fin häst och jag bara njuter av att göra i ordning honom när han står blick still på gången, villigt låter mig borsta honom i pannluggen och hela ansiktet. Inget slängande hit och dit.

Ja satt upp och red iväg, kom från gårdsplan och förbi brevlådorna utan något som helst krångel. UNDERBART! Han stannade inte ens i backen upp mot Obbhultvägen, utan gick framåt när jag bad honom. Några meter. Innan han stannade och backade ner på åkern. Efter lite diskussion gick han ändå åt rätt håll på åkern men när vi närmade oss uppfarten mot vägen började han backa, snurra och lätta i framdelen. Hur jag än försökte fick jag inte honom framåt mer än några steg och jag satt av. Gick tillbaka till grusvägen och sedan gick vi den väg vi skulle ha gått med mig på ryggen.

Han var hur lugn som helst och gick som han skulle. Uppe i skogen satt jag upp igen och han gick återigen framåt. Vi vände upp på en skogsväg och han föll in i galopp efter några travsteg. Så pigg och fräsch! Vi travade lite och sedan blev det galopp igen. Lugn, fin och balanserad galopp med bra kontakt med båda tyglarna. Vi vände och travade tillbaka. Han tjafsade lite när vi passerade den väg vi kom ifrån, men lyssnade snart framåt igen.

Nästa utmaning kom som vanligt när vi skulle upp i Skattagårdsskogen och den berömda galoppbacken. Redan innan vi kom fram till korsningen började han dra åt andra hållet. Jag försökte visa honom åt det håll vi skulle, vände tillbaka honom, backade åt det håll vi skulle och vände tillbaka honom. Han gick några steg framåt, stannade igen och sedan gick han plötsligt framåt, föll in i trav och i backen blev det galopp.

Jag var lite på min vakt, var inte helt säker på att han skulle galoppera och tänka framåt hela vägen upp för backen, men det gjorde han och efter det var det inga fler diskussioner på den rundan. Han var istället framåt och fin hela vägen.

Jag är så glad för att vi nu har kommit så långt med uteritterna, snart kommer det inte att vara några diskussioner mer på denna runda och när det blir diskussioner på andra ställen kommer jag att kunna övertala honom. Det känns så bra! Han kommer att bli en minst lika fin uterittshäst som Bosse och det är inte långt borta nu! Min goe Kallis!

I skogen efter galoppbacken

Våra diskussioner på åkern...

Cykelpremiär!

Jag var så sugen på att cykla en runda idag och efter ridturen med Kalle hade jag energi över till att köra en kvällsrunda.

Åh, vad jag har saknat cyklingen! När jag satte mig i sadeln och drog iväg kände jag direkt att det var en underbar runda jag hade framför mig!

Jag körde lite grusvägar, till en början var de superfina, hårda och fina, men sedan kom jag in i ett parti med nypålagt grus som inte hade satt sig, mindre kul! Men jag kämpade på och det var endast i en backa jag fick gå eftersom gruset bara rullade under däcken och jag kom inte framåt.

Resten av rundan rullade på bra, jag blev faktiskt varm i mina kläder och fick knäppa upp, men när solen började sjunka och jag hamnade i skugga fick jag dra upp igen för då blev det rätt kallt. Cykling är väldigt kallt!

Men det var härligt att komma ut en runda och nu vill jag verkligen cykla mer i år. Det är en så himla härlig träning. Och jag har saknat att få höja pulsen så som man gör när man tar i på cykeln. Det har mest blivit styrketräning den senaste tiden och även om jag tar i där också är det inte samma sak som att köra med högre puls ett längre pass.

Knappt 28 km fick jag ihop och jag var ute i 1 timme och 20 minuter. Bra start på cykelsäsongen 2022!

Grus-cykling

Kalle sköter sig!

Idag var första riktiga varma dagen detta år! Även om det började med frost i morse.

Igår körde jag ett benpass i mitt källargym och idag kände jag mig sugen på att köra överkropp, så det gjorde jag. Det blev en bra genomförare! Och jag har ingen träningsvärk från gårdagen, vilket känns bra.

Sedan gick jag ut en runda med hundarna, alla tre. Jag fick ganska snart ta av mig den långärmade tunna jackan och kunde gå i t-shirt utan att frysa, det var helt underbart ute!

Efter hundpromenaden och en kopp te var det Kalles tur att få göra ett pass i paddocken. Även idag var han väldigt lugn och fin när jag gjorde i ordning honom. Han fick dock stå uppbunden för att underlätta lite. Jag kan också tycka att det är bra att han också kan stå uppbunden även om det är roligt att träna på att stå lös i gången och han gör det bra.

Vi värmde upp i paddocken med mig på marken i vanlig ordning innan jag satt upp. Han var så lugn och fin och gjorde ingen stor sak av kortsidan. Han är lite småspänd, men inte allt som förra året då det inte gick att få honom till den änden av paddocken. Han slängde sig inte heller en enda gång, och nu får jag nog börja förutsätta att han inte gör det , även om jag inte känner mig helt säker på det än.

Jag jobbade honom i skritten som vi gjorde i torsdags, volter, flytta bakdel, raka spår. Han var superfin och helt lugn i munnen. I traven var han fortsatt fin, dock började tungan svänga ut lite, men det är ändå väldigt lite jämfört med hur han har varit och han slutar med det och tar kontakt med bettet.

Jag gjorde lite övergångar och han gjorde det fint. Sedan blev det galopp där han också var superfin! Nu kan jag rida honom på volterna och få honom på yttertygeln och kontakt. Det gör att det går att reglera galoppen och få den i balans. Han har en superfin galopp!

Jag kunde också rida lite nedsittning i traven och där jobbade han på superfint i formen. Han är så himla fin nu!

Han fick pusta lite innan jag började med 5½:an. Jag var så nervös. Så jäkla löjligt! För han gör den övningen så bra och med så fint förtroende! Hoppa kan han ju, så det är verkligen inget svårt för honom. Jag vet inte varför jag blev så nervös för det, men jag tror att jag tvivlar lite på min förmåga att få honom framåt. Men han gav mig en jättefin känsla och jag gjorde om krysset till kryssoxer, höjde lite och gjorde till sist om så att det var en "riktig" oxer. Han hoppade så fint! Inga större höjder, jag var bara nöjd med att han hoppade så fint och att jag trots min nervositet ändå vågade rida på serien.

Det blev ett jättefint pass och han fick massor av beröm. Han är så underbar att rida nu och jag hoppas verkligen att detta fortsätter. Nu är det ju riktigt kul att rida honom och jag ser fram emot alla pass. Jag hoppas också att vi ska komma igenom våra framåtbjudningsproblem ute ganska snart också. Nytt försök på onsdag!

Bästa killen!

T-shirt-premiär!

Bosse i paddocken

Vilken påskhelg vi har! Solen skiner och det är helt underbart att vara ute. Igår var det förvisso fortfarande rätt kallt i vinden och när jag red Bosse i paddocken var det t-shirt och en tunn långärmad tröja som gällde utan att det var för varmt.

Vi värmde upp i skogen där vi såg två rådjur, en bock med riktigt fina horn och en hind. Bosse var så cool med dem och bara tittade lite efter dem när de sprang iväg framför oss.

Jag jobbade honom i skritt först och stämde av formen, han jobbade på bra och jag kunde flytta honom, rida volter, fånga honom på yttertygeln osv. Vi fortsatte i trav och använde cavallettibommarna och de andra bommarna samt bytte varv över småhindren på diagonalerna.

Vi jobbade också i galoppen där han börjar bli riktigt fin och balansen börjar komma tillbaka, så härligt!

Efter en skrittpaus satte vi igång med 5½:an. Förra gången jag red den tyckte jag att han var lite slarvig och slängde sig mer än hoppade över hindren, och han var lite sån igår också, så när jag satt av stegade jag upp avståndet igen och konstaterade att det nog var lite kort för honom. Han behöver 6 meter mellan krysset och oxern och det var bara 5,5.

Sedan gick det som en dans att hoppa serien. Han hoppade så fint! Jag fick hålla in honom ordentligt för att han inte skulle börja galoppera före bommen, men det blev riktigt bra till sist och vi kunde hoppa några fina språng innan vi avslutade med lite trav och galopp.

Han var superfin i formen, han var framåt och börjar komma upp i formen, och då vill jag kunna rida honom lite sådan när han är så fin.

Allt kändes bra och det ska bli så kul att träna på torsdag igen!

Fin-Bosse!

På kvällen gick jag en runda med Kalle. När jag gjorde i ordning honom fick han stå lös med bara repgrimman på sig. Båda stalldörrarna var öppna. Han stod väldigt stilla och fint. Han har också börjat acceptera att jag borstar honom i ansiktet och bakom öronen, något som har varit lite svårt den senaste tiden. Han var så lugn och fin!

Precis som tidigare i veckan fick han gå med mig bogen så att han fick uppleva rundan själv. Han var väldigt mycket modigare och det gick bra att gå fram överallt ända tills vi kom till ett ställe där vi såg en traktor på en åker framför oss. Då ville han tränga ut på den åker vi gick bredvid, men jag fick honom framåt och när vi kom till den åker där traktorn körde slappnade han av och brydde sig inte överhuvudtaget. Det blev en bra runda för att skritta ur lite slaggprodukter efter lördagens tuffa runda i skogen!

Solig påskaftonstur i skogen!

Idag hade Kalle och jag en date med Anna och Tyri i skogen! Vi skulle mötas upp i korsningen i Linnarp för att ta oss ut i de Bexellska skogarna.

När jag vaknade i morse var det frostigt och kallt, men klarblå himmel och det började bli varmare när jag var klar med stallet.

Jag åt frukost och chillade lite i soffan innan jag gick ut och hämtade Kalle och gjorde i ordning honom.

Jag satt upp och vi gav oss mot Linnarp. Första stoppet var på den vanliga platsen vid hagen. Han backade in mot gödselstaden, men till sist gick han framåt och vi kom förbi grannens hus. Sedan var det stopp hit och dit och fram och tillbaka. När han väl gick framåt ville han trava och när jag saktade av till skritt stannade han. Det tog en väldig tid så jag satt av honom och vi gick upp till korsningen.

Tyri kom kunde jag sitta upp i lugn och ro och så begav vi oss till skogs.

Till en början gick Kalle som om han hade en bogserlina till Tyri, precis bakom hans rumpa. Tyri är lite snabbare i skritten, speciellt när Kalle går bakom, så vi fick hela tiden trava ikapp. Han stod faktiskt emot en del vid Ryen även om Tyri traskade på före, så där ville han verkligen inte gå, men han ändrade sig rätt snabbt och vi kom fram till grinden.

Anna satt av och öppnade grinden, sedan travade vi upp i skogen. Kalle fortfarande med bakåtvända öron bakom Tyris rumpa. Men när vi hade kommit en bit i skogen gick Kalle plötsligt förbi Tyri och tog täten. Han höll täten en rätt bra stund, hela vägen ut på vägen mot parkeringen. Riktigt duktig kille. Och när han tvekade lyssnade han faktiskt framåt på mitt kommando. Riktigt bra!

Vi fortsatte i skritt och trav och Kalle gjorde några omkörningar till och tog täten, men när vi travade upp i en backe där vi brukar galoppera stannade han och Tyri for förbi oss och då hängde han på honom iställlet.

Vi skrittade vidare ner mot sjön och sedan väntade världens bästa (och jobbigaste) galoppbacke. Vi började i trav med Kalle först, Tyri körde förbi och så blev det galopp. Vi låg bakom Tyri ett tag och sedan manade jag på Kalle. Han fick tävlingsdjävulen i sig, vi låg sida vid sida i galopp och sedan bestämde sig Kalle för att gå förbi, längde sprången och tog sig språng för språng förbi Tyri och kunde galoppera på en bra sträcka först. Så duktig!

Vi pustade lite innan vi satte fart i den sista backen och då blev vi ensamma eftersom Tyri tyckte det var för jobbigt och stannade. Det tyckte Kalle var lite läskigt att vi kom så långt framför och det blev lite släng med huvud och lite tappad kontroll. Han ville springa vidare upp för allra sista backen, men jag tyckte att vi kunde ta det lugnt eftersom båda två hästarna var rätt andfådda vid det laget och jag inte ville köra helt slut på dem.

Efter det vände vi hemåt på två väldigt pigga hästar som bara ville tölta/trava ned för backen på vägen hem. När vi kom ur skogen och hade stängt grinden kunde vi trava sida vid sida på grusvägen.

Det blev en riktigt härlig runda i solen och vårvärmen, jag hade för mycket kläder på mig, men hellre det än att behöva frysa!

Det var så kul att få sällskap och kunna galoppera sida vid sida med fartvind i ögonen som fick tårarna att spruta. Som två rejsande ponnytjejer :D.

Kalle i bogserlinan bakom Tyri

Kalle är så rolig, för när han går bakom så är öronen bakåtvända, men när han går först är öronen spetsade och han har full koll på omgivningen. Så söt!

Våra vägar skildes åt igen i Linnarp och Kalle och jag skrittade hemåt i lugn och ro. Jag tycker verkligen att jag börjar lösa hans framåtproblem nu och jag har stort hopp om att vi snart ska kunna ta oss ut på rundor utan att jag behöver gå, även om vi saknar sällskap!

Kalle på vägen hem utan sällskap

Äntligen torsdagsträning!

Som jag har längtat och väntat! Idag är det torsdag och det är nästan sex månader sedan jag tränade för Charlotte senast, men idag var det äntligen dags!

Det har varit en grå och regnig dag. Jag hade planerat att rida Bosse på förmiddagen idag, då SMHI hade lovat uppehåll till kl 12, men det stämde alltså inte, utan det har regnat i princip hela dagen.

Så jag fick planera om. Jag städade hela huset och så åkte jag och handlade inför helgen. Det var helt hysteriskt mycket folk på Coop, men lugnare på Lillegården där jag köpte köttet. Men det tog ju ett par timmar och när jag kom tillbaka insåg jag att jag behövde äta lite och sedan ta in hästarna så att Kalle hann torka lite innan jag började göra i ordning honom.

Han hade rullat sig (såklart!), men bara på ena sidan, men det tog ändå en stund att få honom ren. Han har ju fått så kort päls nu, så det är rätt lätt att göra rent honom.

Han var väldigt lugn och nästan lite trött där han stod på gången. Kompisarna var ju också inne, så han kände väl sig extra trygg.

Trött Kallis inför passet

Eftersom det regnade tog jag på mig regnrocken och även sadelöverdraget då jag valde att gå till ridhuset. Kalle har ju sina påhitt och jag var inte säker på att han skulle gå fram överallt, så han fick gå med mig vid sadeln, så att han ändå var den som upptäckte allting själv. 

Han var ändå rätt lugn hela vägen, tittade på några saker som han tyckte var läskiga, men gick hela tiden framåt och vi kom fram lugnt och fint. Vi gick in i ridhuset och jag lät dörrarna stå öppna i väntan på Charlotte och då blev det väldigt läskigt vid ingången enligt Kalle, så där fick vi jobba lite extra innan jag satt upp och började jobba honom i skritt samtidigt som Charlotte dök upp.

Jag höll i fegremmen till en början, för jag vet ju aldrig ifall han tänker vända eller slänga sig åt sidan. Men faktum är att han inte gjorde det en enda gång och han har inte heller gjort det sedan jag red igång honom efter min brutna handled. Han har kanske blivit en vuxen kille, men jag vågar inte riktigt lita på honom än, utan tar det säkra före det osäkra och håller i fegremmen tills jag känner att han är lugn och fin. Vi jobbade med volter och med förflyttning av bakdelen. Det är något jag behöver jobba mer med, framför allt flytta bakdelen för vänster skänkel som han har lite svårt för.

Han höll sig i skinnet och jag kunde snart börja jobba honom i traven också, samma arbete där, volter, raka spår, lite förflyttningar. Jag behövde fokusera på att hålla i yttertygeln så att den inte glappar och fortsätta hålla i den i övergångarna för att ge honom ett bra stöd. Han blir ju bättre och bättre i formen nu. Han slänger med huvudet och petar ut tungan, men det händer mer och mer sällan.

Det är en helt fantastisk känsla när han tar stöd i bettet och nästan blir lite tung i handen och jag har en häst som bjuder framåt och jobbar på bra.

I galoppen gick det också bra. Vi började i höger som är det "lätta" varvet. Han var riktigt fin där, men jag behöver driva på honom så att han inte bromsar för mycket. När framåtbjudningen kommer så blir han så himla fin!

Vi galopperade i vänster varv. Betydligt svårare! Jag behöver hålla honom rakare där, behöver få honom att lyssna bättre på innerskänkeln, behöver lätta på innertygeln och hålla ett stadigt grepp utan glapp på yttertygeln. Ja, det är verkligen inte lätt att rida om någon nu trodde det...

Men summa summarum var han superfin! Inte en enda slängning åt något håll, bara lite tittande i vänstervarvet på hålet på långsidan, annars var han verkligen superfin och jag kunde komma till riktigt bra ridning. Det är så kul att vara igång igen! Som jag har saknat mina torsdagskvällar med träning! Nu är vi äntligen igång på riktigt och nu kan vi fortsätta framåt på vår resa tillsammans!

Jag gick även på vägen hem, även om det brukar kunna gå bättre än till ridhuset. Jag pratade lite med Anna, som stod och mockade hö i hagen, och bestämde att på lördag drar vi ut på en runda. Då ska Kalle få galoppera runt vid Bexells stenar med sällskap och jag kommer att få rida hela rundan, ska bli så kul!

Kalle på väg hem i gråvädret

När jag hade fått borstat av Kalle och släppt in honom i boxen igen gjorde jag rent träns, brösta och sadelgjord, samt ridskorna som var rätt skitiga. Skönt att ha ordning på grejerna!

Nu ska jag fira lite påsk, ska bli fint! GLAD PÅSK!

Clinic och paddockpass

Igår var det lika jäkla blåsigt och kallt som i lördags! På förmiddagen fick Bosse ett markarbetespass i paddocken med några små skutt.

Han var lite seg i början, men han blev snabbt på hugget när jag hade travat igång honom. Jag börjar hitta tillbaka till min ridteknik mer och mer nu märker jag. Det känns inte lika stelt och konstigt som det gjorde de första passen jag red efter igångsättningen.

Jag fick honom riktigt rund och på hugget framåt i traven och sedan fick han galoppera ordentligt några varv innan jag kortade upp honom och gick in på volterna. Den lugnare galoppen kommer mer och mer och jag känner att vi snart är tillbaka där vi var i höstas innan han blev skadad.

Förra gången jag red honom i paddocken ville han plötsligt inte hoppa vattenmattan. Han är ju allt annat än rädd för några hinder så jag var faktiskt rätt förvånad. När jag red på hindret igår så stannade han igen, men denna gång tryckte jag på honom så att han ändå gick över hindret och efter det var det inga som helst problem att hoppa det. Knasiga häst!

Vi hoppade cavalletisarna också i galopp. Han är lite svår att reglera. Istället för att ta i när han kommer långt ifrån hoppar han på bommarna. Men jag vet ju att det blir bättre när han blir starkare och mer hoppvan framöver. 

Som avslutning hoppade vi 5½:an. Första gången var jag inte beredd på att han var så på, så då galopperade han rakt igenom både krysset och oxern. Sedan fick jag jobba på min position som var alltför framåtlutad och till sist när jag rätade upp mig, höll i honom så att han inte galopperade innan han skulle galoppera, fick vi till två bra hopp igenom. Ja, jag är jäkligt ringrostig, men det är bara till att träna på så är jag snart på banan med hoppningen igen!

Mina grabbar

Det blåste så mycket att jag nästan blåste av hästryggen, men Bosse kunde inte bry sig mindre. Jag är så glad över att jag har en sådan himla stabil häst! Han är för go, min Bo!

Lugnaste hästen i stormen

På eftermiddagen var jag på lastträningsclinic hos Anna-Carin, "En glimt av mig". Eller ja, det var först genomgång av hur hon jobbar med sina (och andras) hästar med hjälp av de sju lekarna som kommer från Pat Parellis horsemanshipteori.

Det är i grunden rätt likt alla andra metoder, det handlar om att man ska kunna ta på hästen överallt, att den ska flytta sig för tryck och kroppsspråk, att den ska kunna backa, komma tillbaka osv. Men jag tycker att det var väldigt intressant att höra hennes filosofi och hur man kan lösa olika problem, såsom en häst som inte går att longera (Bosse), eller en som inte vill gå fram (som Kalle). 

Sedan var det fokus på själva lastningen och hon visade hur hon jobbade med det. En sak som jag tar med mig var att hon alltid börjar med luckan stängd och gör "trängselleken" intill transporten så att hästen får gå mellan henne och transporten, vilket kan bli ett trångt utrymme för en häst med klaustrofobi (som Kalle).

Jag tar också med mig att det jag håller på med när jag tränar Kalle från marken, både lastningen och annat, det är rätt väg. Jag är på rätt väg, så jag ska bara fortsätta med det jag gör. Det känns väldigt bra. Och jag förstod nog också lite tydligare att det där med att hitta en bra relation med sin häst, det tar tid. Man kommer att få utmaningar, men för varje gång man löser en utmaning kommer man längre. Och när jag tänker efter tycker jag nog att Kalle och jag har kommit rätt långt i vår relation på dessa dryga 1½ år vi har spenderat tillsammans. Men vi har fortfarande en väg att gå för att nå dit jag vill.

På kvällen drog Magnus iväg mig på en överraskning som visade sig vara revy, vilket var väldigt kul, så det blev en fin avslutning på helgen!

Idag har det återigen varit strålande solsken, ja det var det ju igår och i lördags också, men idag var det inte fullt lika blåsigt. Och jag kom äntligen ut på en lunchpromenad med hundarna. Det känns som om det var väldigt länge sedan sist! 

Även om det inte syns i bilden så var alla tre med. Och vår lilla tax har sovit gott efter den turen. Det har minsann inte varit ett enda bråkande på hela eftermiddagen:)

Mina fina tjejer i solen

Det är ingen riktig vårvärme än, tack vare vinden och när jag hade jobbat klart gav jag mig ut för att rida Kalle, iklädd allt annat än vårkläder.

Jag passar på att jobba lite vänskapslek när jag gör i ordning Kalle på gången. Han stod lös i grimma och grimskaft och det gick rätt bra. Han brukar få göra det. Jag tycker att han slappnar av mer då. Jag övade lite på att få honom att sänka huvudet, vilket gick bra, och så övade jag på att klia honom runt öronen och mellan öronen. Det har han tyckt har varit rätt jobbigt ett tag, men idag slappnade han av och jag fick klia honom där samt borsta honom ordentlig i hela ansiktet.

Vi gick ut och körde lite lekar på gårdsplan innan jag sadlade honom och gick ut i paddocken. Han var fortsatt lugn och jag ställde upp regnbågarna som hade blåst ner och pysslade lite med bommar och så innan jag satt upp.

Jag satt upp intill regnbågarna och så skrittade jag iväg i högervarv. Han kändes lugn och fin ända till halvvägs på andra långsidan då vi närmade oss kortsidan vid ingången. Då fick han plötsligt för sig att regnbågarna var det farligaste han någonsin sett och började snurra och backa och ha sig. Han blev väldigt upprörd, något som han inte har varit alls såhär långt i år.

Eftersom han blev så väldigt spänd satt jag av honom igen och så jobbade vi igenom båda långsidorna och kortsidan vid ingången. Istället för att gå före honom, då går han bara efter mig och har mig som stödhjul och då är han minsann inte rädd, så ställde jag mig precis vid sadeln och bad honom gå framåt först. Det blev väldigt mycket svårare tyckte han, men jag fick honom framåt, och han kunde själv uppleva det läskiga hörnet och övertyga sig om att det inte var så farligt. Till sist gick han i båda varven utan att bry sig särskilt mycket, även om han inte släppte det helt.

Så då satt jag upp igen. Tyvärr lite nervös, för jag trodde att han kanske skulle slänga sig, men han gick förbi. Han tittade och drog lite inåt, men han gick förbi utan att springa eller kasta sig och efter det kunde vi jobba igång.

Jag jobbade mycket i skritten i början. På raka spår, på böjda spår, stora volter, mindre volter, tempoväxlingar. Han svarade lite dåligt i tempoväxlingarna, men han lär sig snabbt. Jag lirkade med innertygeln för att få honom att stoppa in tungan och ta stöd på bettet, vilket faktiskt funkade och han blev stundtals riktigt fin i kontakten.

Sedan blev det trav. Han var lite seg, men jag lyckades jobba igång honom. Vi jobbade även här på volter och på rakt spår, lite öppnor och lite förflyttningar av bakdelen. Han blev riktigt fin efter ett tag och jag kunde sitta ner i traven och gunga med i hans fina takt och han tog stöd på bettet och kändes super att rida!

Ur den fina traven fattade vi galopp och även där fick jag efter idogt arbete honom att ta stöd på bettet och jobba i en riktigt fin form. Min fine Kalle!

Han skötte sig jättebra efter att vi hade jobbat oss igenom farliga kortsidan och det var som om han accepterade lösningen och släppte det lite och valde att jobba istället för att krångla. Och det känns väldigt bra! Det var så härligt att det ändå blev ett väldigt fint pass när det började så dåligt.

Det är dock svårt att veta ifall han verkligen släpper det, det märker jag ju inte förrän passet är över, så det är lite svårt att slappna av, men jag tycker ändå att jag kom till bra ridning och kunde börja tänka på mig och min egen kropp när han jobbade så fint. Så summa summarum blev det ett riktigt bra pass!

Det kändes som om han lyssnade bättre när jag lät honom lösa problemet lite mer själv och det är något jag ska försöka jobba mer med, framför allt ute. Men han är en härlig häst att jobba med och den arbetsvilja han har är så häftig! Han blir liksom aldrig trött utan jobbar på med gott mod hela vägen till passet är klart

Kalle i solnedgången

På torsdag ska jag äntligen träna för Charlotte igen! Nu drar jag igång med torsdagsträningarna, som jag har längtat! Det ska bli så himla kul! För jag lär mig alltid någonting nytt när jag rider för henne! Och nu tycker jag nog att Kalle och jag är tillbaka där vi var när vi red sista träningen i höstas. Jag tror det blir Kalle som får följa med. Bosse ska få bygga lite mer kondition och muskler ute för att inte göra honom alltför ovillig på ridbanan.

Nu ska jag bara jobba en dag till denna vecka, sedan tar jag påsklov. Känslan är otroligt lik den jag hade i slutet av december, då jag bara skulle jobba måndag och tisdag innan jul och såg fram emot ett långt jullov, men då gick jag ju och bröt handleden. Denna gång hoppas jag få hålla mig frisk så att jag kan göra massa kul i helgen!

Nytt hö och lastträning

I onsdags nyttjade jag min nye bil och tog släpet till en ny höleverantör som jag inte har använt tidigare. Min höbonde hade ju slut på hö när jag hämtade senast och jag inser ju att det jag har kvar av det höet inte kommer att räcka säsongen ut. Den här leverantören har fyrkantiga storbalar med torrhö och det var nytt för mig.

Jag föredrar ju torrhö framför hösilage då jag tycker att hästarnas magar mår så mycket bättre av torrhö. Mina hästar är aldrig lösa i magen, vilket de ofta kunde vara när de gick på hösilage. Jo, de kan bli lite lösa när de släpps på första betet i maj och vräker i sig gräs, men annars är de väldigt fasta och fina i sina magar.

Vi fick precis in två balar i släpet och sedan var ju frågan hur vi skulle få in höet i stallet när jag kom in. Men jag har ju en fantastisk sambo som löser sådana grejer. Jag föreslog fyrhjulingen och att nyttja dess vinsch och det blev så vi gjorde.

Vi kunde inte få in den genom stalldörren på framsidan eftersom den är för smal och på baksidan går det inte att ställa släpet rakt mot dörröppningen eftersom det är för trångt. Så vi fick dra ut balarna på snedden och det gick faktiskt rätt bra.

Eftersom jag har småbalar kvar var det endast en bal som fick plats på pallarna och den andre fick vi baxa in i stallgången med hjälp av fyrhjulingen. Pelle var så nöjd när balen stod utanför hans box...

Matbord utanför boxen

 

Men han blev besviken när balen försvann ur hans räckhåll och trycktes in mot väggen, med gott om plats till Kalle så inte han heller kunde nå den.

Lite trixigt!

Det blev en hel del trixande och fixande, men till sist var de på plats. Så gött! 

Bal nr 2

Det var ju betydligt mindre jobb för mig att hämta storbalar på det här sättet jämfört med att först lasta släpet med 90 småbalar och sedan bära in samma balar i stallet. Nackdelen är ju jobbet med att få in storrbalarna i stallet, men det gick ju rätt bra ändå. Så jag får fundera på ifall det blir det alternativet nästa säsong eller inte. Det var hur som helst väldigt bra kvalitet på höet, precis som det i småbalarna, så jag vet ju att det blir bra för hästarna oavsett vilket alternativ jag väljer.

I torsdags var det min födelsedag och när jag kom hem från jobbet kom jag på att det var första gången av världscupfinalen i hoppning så jag slog på svtplay direkt efter maten och kollade på det. Fin födelsedag!

Jag fick ju se Kalles brorsa Cosmopolit och Jens Fredricson hoppa felfritt. Så kul! Dock fick de ett nedslag igår, men de ligger fortfarande nia så det kan bli en fin placering ändå om några framför dem gör bort sig i avgörandet imorgon.

Ett glas födelsedagsvin och svtplay

Jag såg faktiskt att Kalle och Cosmo är rätt porträttlika, jag tycker att de rör sig rätt likt också, men jag lyckades fånga Cosmo på bild och lade en bild på Kalle som jämförelse...

Cosmo till vänster, Kalle till höger

Vädret har varit vedervärdigt sedan i tisdags, så först igår gick det att rida igen och då fick Bosse komma ut på en liten fredagsrunda. Han var pigg och fräsch i kylan och blåsten. Jag hade faktiskt på mig vinterjackan och det var helt rätt plagg!

Hästarna har varit täckade sedan i onsdags, men även idag när det har varit uppehåll fast blåsigt. Men det beror på att jag är för lat för att borsta dem så mycket. Jag tycker deras päls blir så fin när den lägger sig under täcket och hålls ren. Men jag hoppas att det snart blir varmt och gott så att vi kan glömma allt vad täcken och lera heter!

I förmiddags gjorde Magnus och jag lite ärenden och på eftermiddagen gick jag ut för att rida Kalle. Som sagt blåser det ordentligt idag, närmare 20 sekundmeter så när jag kom ut blev jag inte så sugen på att rida.

Jag började med att lastträna Kalle. Det var stökigt idag, förutom blåsten höll Magnus på och körde med vinkelslip och skruvdragare och så stod en dörr på ett av uthusen och slog fram och tillbaka i vinden. Kalle var ändå rätt lugn och han gick in i släpet några gånger, men han är ju så grymt snabb ut igen.

Istället för att rida gick vi ut i paddocken och fortsatte att träna på det här med trånga utrymmen. Jag ställde upp ett hinder mot kortsidan som han fick gå genom. Han gjorde det rätt bra tycker jag, men när jag vände honom och han fick rumpan mot hörnet blev det svårare.

Han fick också ena hinderstödet mot baken och då blev han riktigt obekväm. Jag stod framför, så han kunde inte springa framåt över mig, och han ville inte backa mot hörnet heller, men till sist valde han det och for bakåt. Men vi testade igen och då var han lugn.

Vi avslutade med några skutt över vattenmattan också fram och tillbaka. Så trots att det inte blev någon ridning blev det ändå ett bra kommunikationspass. Rida kan vi göra när det inte blåser så mycket, då är det ju så mycket trevligare!

Kalle i det trånga utrymmet

Inte riktigt nöjd, men ändå duktig kille!

Imorgon ska jag på lastträningskurs för en tjej som jobbar mycket med hästkommunikation, ska bli så spännande att se vad jag kan lära mig av det!

Vinterväder och fällande hästar

Igår var det verkligen vedervärdigt väder som liknade mer vinter än den vår vi har fått uppleva i mars. Det blåste, var 1-2 plusgrader och regnade, ibland med inslag av snö.

Efter att hästarna hade ätit klart sin lunch i hagen tog jag in dem och det var tre heldränkta och darrande hästar som kom in. De fick på sig varsitt varmt stalltäcke och rejält med hö för att få upp värmen och torka.

De borde ha haft täcken på sig ute, jag hade inte tänkt på att de numera har så tunn päls när de har fällt av så mycket av vinterpälsen. Både Kalle och Bosse har rätt tunn päls på halsen och även Pelle har fällt av mycket, så det var ett misstag att släppa ut dem utan täcke i sådant väder!

Kalles tunna päls på halsen, den gulare sommarpälsen lyser igenom

Idag var det tack och lov betydligt bättre väder. Regnet som kom igår behövdes verkligen efter en torr mars och hästarna hade rullat sig ordentligt i den lera som hade blivit i hagen.

Kalle fick komma in och jag gjorde i ordning honom för en uteritt. Först tänkte jag gå med honom, men så ändrade jag mig, vi behöver komma ut och rida för att öva på att gå framåt överallt. 

Han var lugn och fin när jag gjorde i ordning honom och det blev även lite gos och genomgång av hans muskler som kändes bra, framför allt ryggmusklerna som var avslappnade och fina.

Jag satt upp på gårdsplan i vanlig ordning och han hade rätt bråttom fram till brevlådorna innan han helt plötsligt drog åt andra hållet mot hundgården. Jag fick honom på rätt köl, men sedan skulle han snurra upp vid maskinhallen igen, dock fick jag vänt tillbaka honom och fått honom ut på vägen och framåt igen snabbare än förra gången.

Dock blev det stopp i backen upp mot asfaltsvägen i vanlig ordning. Där fick jag ge mig och hoppa av, vi traskade upp i skogen innan jag hittade en bra sten att sitta upp ifrån och efter det var han väldigt framåt och fin.

Vi vände upp i skogen och travade och galopperade på grusvägen och han var lugn, men framåt och pigg. Så fin! Det hela kändes avslappnat och härligt.

När vi skulle upp i galoppbacken ville han såklart inte gå däråt så jag fick gå upp i den backen också, men sedan fick jag sitta kvar resten av rundan. Han var pigg och framåt även på de grusvägarna och travade på fint. Jag försökte få ner honom i grushålan utan att lyckas, men han travade på framåt mot Attas. Sedan skrittade vi hemåt via Kullagården, han var lite småtittig, men ville hemåt så han gick på bra och det blev en avslappnad och fin avslutning på en Kalle som kände sig supernöjd med sig själv.

Jag tycker ändå att det blev en bra runda och jag märker vissa förbättringar, men det är bara till att ha tålamod och veta att det kommer att bli bättre. Jag kunde också rida mycket mer avslappnat idag och det har arbetet i paddocken bidragit med helt klart!

Fin utsikt bakom Kalles öron!

När vi kom hem borstade jag av Kalle och släppte in honom i boxen innan jag tog in Pelle och Bosse. Eftersom SMHI har lovat samma väder imorgon som det var igår beslutade jag mig för att göra rent de leriga grabbarna så att jag kan lägga på dem täckena innan de går ut på morgonen.

Jag började med Pelle, han gillade att bli lite ompysslad och jag fick både gjort rent honom och skrapat bort en hel del päls. Han blev så fin!

Även Bosse fick sig en omgång och jäklar vad han fäller nu! Jag fick slänga bort päls från piggborsten två gånger per sida! Och jag kunde skrapa bort mängder med päls. Vi får verkligen hoppas att det blir varmare temperaturer framöver så att de inte ska behöva ha täcken på sig alltför länge till.

Bosses piggborste efter en halv borstning

Men det var mysigt att få pysslat lite med killarna, när jag var klar fick de sin kvällsmat och jag kunde stänga stallet för natten.

Stallgången efter tre lerinpackade fällande hästar

Morgondagens trista prognos

Lite andra glada nyheter är att jag nu äntligen ska börja träna med grabbarna igen! Så himla kul! Min torsdagstid finns kvar så jag kommer att fortsätta med den. Dock känner jag att det blir lite körigt denna vecka och med tanke på väderprognosen kan det ju bli svårt att få rida någonting då det ska regna i princip varje dag. Så eventuellt nästa torsdag, vi får se. Men det ska bli så underbart att ha något att se fram emot på torsdagskvällarna igen!

Kalle så fin i paddocken!

Kalle är en sådan stjärna i paddocken nu! I måndags fick jag gå större delen av rundan vid Bexells stenar. Jag tänkte att han skulle få en ordentlig runda att springa av sig på. Jag satt upp tre gånger och samtliga gånger backade han och skulle vända utan att jag fick honom åt rätt håll. Så jag kände mig lite uppgiven. Trots att jag vet att han är inne i en sådan period just nu och det som räknas är inte huruvida jag rider honom hela vägen eller ej. Först när vi var på väg hem i sista backen kunde jag sitta upp och få honom framåt. Då ville han minsann springa upp för backarna. Och genom skogen hem var han superpigg.

När jag hade hoppat av och stängt grinden vid Ryen orkade jag inte sitta upp igen, utan gick resten av rundan. När jag gick bredvid honom var han minsann hur lugn som helst.

Så i onsdags red jag honom i paddocken. Och han var så underbar! En sådan stjärna! För det första är han så himla lugn i paddocken nu. Han gör i princip inga vändningar och han bryr sig inte om hörnet vid ingången som var så farligt hela förra våren och sommaren. Det är otroligt skönt!

Det gör att jag kan koncentrera mig på att rida honom ordentligt och få honom att jobba som jag vill.

Han är mycket bättre i munnen nu, även om han gärna drar i tyglarna när jag skrittar fram och av honom. Men när jag kortar tyglarna kommer han till bra arbete. Han är lite seg i skritten, men jag jobbar med tempoväxlingar för att få honom mer uppmärksam och framåt.

Han har börjat göra övergångar riktigt bra nu också, kastar inte upp huvudet på samma sätt som han gjorde tidigare. Han lyssnar framåt och även tillbaka. Han vill gärna sticka ut tungan och komma ut bettet emellanåt, men när han slappnar av och tar in tungan blir han jättefin i munnen.

Vänstervarvet är lite svårare, han lyssnar inte riktigt på innerskänkelns och jag får hjälpa till med spöet för att han inte ska falla inåt på volten. Men det blir bättre och bättre.

Så när jag var klar med passet var jag så nöjd. Han är så himla arbetsvillig och härlig att jobba med, jag märker verkligen att han lär sig saker och hittar tillbaka snabbare till där jag vill ha honom. Det är så härligt att få rida en sådan arbetsvillig häst!

Idag fick han först lastträna. Jag hade ju kopplat på släpet på min nye bil så innan jag sadlade honom tog jag ut honom för att spana lite på släpet. Jag jobbade först lite utanför och sedan gick han på. Han är nyfiken på släpet och går in utan särskilt mycket övertalning, men han är väldigt snabb ut igen. Först gick han in halvvägs några gånger och sedan ut lika snabbt igen. Men efter ett tag gick han hela vägen in, stod still i några sekunder innan han kom ut igen, men då tyckte jag att det räckte. Jag vill inte trötta ut honom med lastträningen, utan det ska vara en positiv upplevelse.

Även idag blev det ett pass i paddocken. Magnus höll på med veden ganska nära och förra året hade det inte gått att rida samtidigt som det hände. Men idag var han lugn och cool. Tittade lite när Magnus drog igång motorsågen, men jobbade vidare och koncentrerade sig på mig.

Han var ännu finare idag, kom till arbete snabbare och jobbade på bra på volterna. Idag galopperade vi över cavalletti-bommarna, han var hur avslappnad som helst och gjorde det bra. Jag fick jobba lite med att få fram honom i galoppen, men när han väl gick fram blev han så rund och fin. Jag nöjde mig rätt så snart, så det blev inte så långt pass, men ibland ska man avsluta när det går som bäst och med Kalle är det lätt att hålla på för länge eftersom han är så arbetsvillig.

Jag hoppas att träningen i paddocken ska göra honom mer villig när vi rider ut och nästa pass får bli i hemmaskogen. Hoppas att han väljer att gå fram lite mer då, men när det släpper så släpper det och jag ser fram emot den dagen! Tills dess njuter jag av passen i paddocken och all motion jag får när jag får gå med honom :)

Min fine Kallis i höstas!

 

Bosse på tur!

Igår hämtade jag min nya bil och äntligen har jag en dragbil igen! Så underbart! Jag var ju bara tvungen att ta en runda med släpet och tyckte att det vore perfekt för Bosse att få komma till Åkulla och ridas ut lite.

Bosse är så enkel att lasta och åka med, vilken fröjd. Jag borstade i ordning honom och sadlade samt tog på benskydden innan jag släppte in honom i släpet. Han går på själv och står kvar snällt medan jag stänger bommen bakom rumpan och fäller upp lämmen. 

Vi körde iväg och parkerade vid skidstugan. Bosse var så pigg och uppmärksam på omgivningen när han kom ur släpet, men det var ändå enkelt att ställa honom bredvid en bänk och sitta upp. Vi skrittade österut längs banvallen, fast Bosse ville halvspringa hela tiden. När vi hade passerat det sista huset fick han trava och jäklar vad han travade! Han tog i ordentligt och det var rejäla steg på den fina grusvägen.

Det var jäkligt kallt, vinden blåste, men det var ju så underbart att få komma ut i den annars rätt fina vårkvällen.

Bosse travade på rätt länge och strax innan vi skulle svänga in på de kuperade galoppvägarna saktade han av och ville skritta. Men det var ingen lång sträcka, så snart han såg första galoppbacken satte han av i full galopp och det blev en hel del galopp i backarna.

När vi kom ut på Svartråvägen ville han galoppera igen efter en skrittpaus och han bara sprang på. Så himla kul! Det är så härligt när han själv väljer att galoppera på och håller i galoppen. 

Det blev en väldigt fin och kul runda, Bosse blev svettig, men eftersom det var så kallt och vi fick motvind på vägen hem så svalnade han av rätt bra ändå.

När vi kom tillbaka tog jag av sadeln och släppte in honom i släpet igen. Hur enkelt som helst. Så gött att ha en häst som är lättlastad iaf!

Bosse vid startpunkten för dagens runda