Sidor

torsdag 29 november 2012

Fortsättning blå-nagel *ÄCKELVARNING*

Nu har jag "opererat" bort tejpen som varit lindad kring min tå för att skydda nageln. Den sitter löst. USCH! Tror jag sätter dit en ny tejp...

onsdag 28 november 2012

Mycket utbildning nu!

Ikväll har vi gjort andra och sista teoretiska provet i motorsågskursen och nu återstår bara ett tillfälle med genomgång av såg och filning av kedja samt tre praktiska tillfällen ute i skogen, sen är det klart! Det är faktiskt en mycket lärorik och kul kurs och såhär i efterhand inser jag att det kanske inte var så smart att börja motorsågskarriären med att rensa efter stormen Gudruns framfart som jag gjorde. Det finns inte mycket som är så riskfyllt som att rensa upp efter en storm där träden ligger kors och tvärs överallt.

Men å andra sidan fanns det bara ett fokus - att få ut virket så fort som möjligt ur skogen för att förhindra skadedjursangrepp. Några skördare och andra maskiner fanns inte att tillgå, då behovet var enormt så enda alternativet var ju att göra jobbet själv. Lägligt nog pluggade jag då så jag hjälpte pappa med skogsarbetet så fort tillfälle gavs och även Älsklingen hjälpte till när han hade tid.



Utöver motorsågskursen har jag nu två kursveckor framför mig på jobbet där jag ska lära mig allt om hur en tryckvattenreaktor (den typ av reaktor som Ringhals 2, 3 och 4 är) fungerar. Även där teori blandat med praktik, ett bra upplägg. Skönt att slippa kontorsstolen ett tag. Efter den kursen är det bara fyra dagar kvar innan vi går på julledighet, vilket ska bli ganska skönt!

tisdag 27 november 2012

Blå-nagel - USCH!

För några månader sedan blev min stortå blå efter ett löparpass och jag har ju hört talas om att de kan trilla av när de blir sådana. Min nagel har dock suttit kvar, den har sett lite lös ut, men jag har inte undersökt den så mycket eftersom jag varit rädd för att den ska trilla av.

Efter att jag hade badat i torsdags på SPA:et lade jag märke till att den såg lite "renare" ut och att färgningen nästan var borta. Allt frid och fröjd - tills jag satte foten i ridbyxorna, fastnade med nageln och kände hur den revs loss! AJAJAJAJ! Det gjorde jäkligt ont, men den lossnade ändå inte helt, så jag skyndade mig upp till toaletten, tog fram tejp och tejpade runt stortån för att det inte skulle göra ont medan jag red.

Jag insåg ju att det inte var vidare smart eftersom tejpen fastnar på nageln och kommer att bli svår att få bort. Men det får bli så, jag får ta det problemet då. Men vad händer egentligen om nageln trillar av. Hur ser skinnet ut därunder? Och kommer det inte att göra AS-ont men tanke på hur känslig huden är under fingernaglarna? Usch, jag vill inte veta! Hoppas att jag aldrig får någon blå-nagel igen!

Snel hest!

Idag fick Bosse följa med till ridhuset. Redan när jag ställde honom på gången märkte jag att han var annorlunda.

  • Han bet mig inte en enda gång
  • Öronen var framåtvända hela tiden
  • Han stod still medan jag gjorde i ordning manen
  • Han blev inte ens sur när jag borstade honom
  • Han skrapade inte med hoven i golvet en enda gång
Han var helt enkelt en mycket trevlig häst idag! Jag fixade till manen som återigen hade växt sig lång och tjocknat till, så jag tunnade ut den och klippte av den. Under tiden jag gjorde det stod han stilla som ett ljus och var jätteduktig!

Inte ens när jag sadlade honom blev han sur, vilket nog aldrig har hänt tidigare... När vi promenerade mot ridhuset skötte han sig galant. Vi var ensamma idag och jag släpade fram lite travbommar och ett krysshinder med travbom framför.

Väl inne i ridhuset fick han upp ångan och var jättepigg! Full fart framåt. Då var det bra med travbommar som bromsade upp honom. När han rusade på som värst i traven satt jag mig ner, vilket först tog bort framåtbjudningen helt, men sedan började han faktiskt jobba riktigt fint!

Galoppfattningarna blev lite fel till en början. Det var ett tag sedan han hade problem med det, men det löste sig efter ett tag. Även i galoppen var det bra fart. Men där krullar han ihop sig och går på bogarna isället.

Travbommarna och lilla krysset gick väldigt bra. Han har blivit väldigt hinderklok och väntar in hindret och bommarna, så det går verkligen framåt! Jag var mycket nöjd med honom idag. Dock behöver jag verkligen ta fram klippmaskinen till helgen och fixa hans långa björnpäls! Idag blev han verkligen svettig och det ganska fort!

När vi var klara satt jag upp och red hem i mörkret, vilket också gick mycket bra! Han är så modig och lugn, min fine Bosse Bus!


måndag 26 november 2012

Hänt idag!




  • Hästarna har fått nya skor och snösulor!


  • Jag har köpt en grön traktor med lastare! 



Nu är vintern räddad! Hästarna är vinterutrustade och jag har en traktor att få bort snön från gårdsplan med så att man kommer till jobbet. Nu väntar jag bara på snön!

söndag 25 november 2012

Pelle Piggelin!

Idag kom jag äntligen upp på hästryggen igen efter ännu ett ofrivilligt långt uppehåll. Pelle fick komma ut på promenad med hyresgästen. Han var verkligen pigg idag och skrittade på ordentligt ända från början. Sedan när vi travade for han iväg som skjuten ur en kanon och tyckte att det var jättekul.

Även i galoppen var han pigg och låg på riktigt ordentligt, vilket är positivt då han ofta är lite svår med frmåtbjudningen. Han verkade väldigt nöjd med att få komma ut!

För första gången på länge var det också uppehåll när vi var ute, vilket var skönt, dock blåste det riktigt kallt så tårna blev ordentligt nedkylda. Som tur var hade jag plockat fram mina sköna mockachaps som jag fick i julklapp av mina kära föräldrar någon gång på 90-talet när det var det häftigaste man kunde ha på sig. De håller än och är väldigt sköna att ha på sig. De håller ute väta och kyla utan att man tappar smidigheten som man kan göra med termochaps.

När vi nästan var hemma fick Älsklingen fram kameran och förevigade oss!


Efter ridturen kände man verkligen hur kallt det var ute, sådär så att det var riktigt skönt att komma in i ett varmt hus och tina upp! Vintern börjar närma sig...

lördag 24 november 2012

Vilken vecka!

Den gångna veckan har verkligen varit intensiv. Det började i tisdags kväll med att min mage fick ett fullständigt ras, blev svullen som en gravidmage och gjorde väldigt ont. Det kom inte så lägligt med tanke på att jag skulle åka till Knivsta på konferens på torsdagen och tillbringa 5 timmar på tåg. Hela onsdagen var jag hemma och hade ont i magen. 

Framåt kvällen kändes det dock bättre och jag packade väskan. På torsdagsmorgonen kändes magen ok och jag for iväg mot tåget. Resan gick bra och vi kom till ett jättefint ställe som heter Nova Park. Vi hann med lite god lunch och lite konferens innan vi hoppade i det fantastiskt fina badet!

Maten var fantastiskt god båda dagarna och man kände sig nästan lite bortskämd. Riktigt bra var det! Igår åkte vi hem igen med början vid halv ett-tiden. För en gångs skull var tåget i Göteborg tidigare så vi hann med ett tåg som var tidigare än vad vi hade tänkt. Så gött!

Idag har större delen av dagen ägnats åt jobb då skrivaren plötsligt hade försvunnit från datorn och jag fick ägna låååång stund åt att installera om och hålla på. Så jäkla irriterande!

Nu blir det en lugn skön lördag resten av dagen!

tisdag 20 november 2012

Varför göra det enkelt när man kan göra det komplicerat??

När jag gick på ridskola (för 100 år sedan) fick jag lära mig hur hästens utrustning ska sitta på hästen. Hur långt fram man ska lägga sadeln, hur de olika remmarna på tränset ska sitta. Jag fick lära mig att man skulle få plats med en knytnäve under käkremmen och två fingrar under nosgrimman.

Nu verkar dessa kunskaper hos hästfolk helt ha förlorats och ISES (International Society for Equitation Science) har uppmärksammat att många nosgrimmor sitter så hårt att de skadar hästarna i munnen. Därför har ISES tagit fram en ny produkt som mäter hur hårt nosgrimman sitter.

Vad jättebra! För det är ju väldigt smidigt att bära med sig denna pryl, istället för att använda något man alltid har med sig, nämligen sina fingrar, som även denna produkt refererar till! *IRONI*

Jag blir så trött! Jo, visst har alla olika stora fingrar, men om man inte får in två fingrar under nosgrimman så sitter den för hårt. Oavsett vems fingrar man använder. Och det finns säkert någon glad tillverkare som tvår sina händer för att tillverka denna helt onödiga produkt, men ibland undrar jag vad som hände med det sunda förnuftet?

När jag tränsar mina hästar känner jag alltid efter med fingrarna hur nosgrimman sitter även om jag vet vilket hål jag brukar spänna den i. Det är en reflexmässigt beteende och det borde varje ryttare kontrollera, för man vill ju inte skada sin häst!

måndag 19 november 2012

Stjärnklart!

Jag tog med mig Selma ut i mörkret ikväll på löptur. Vi sprang banvallen- Torstorp-Källäng och tillbaka. Det var riktigt fint ute, stjärnklart och en liten månstrimma som lyste upp förvånansvärt mycket. Jag fick lite motvind hem, vilket sänkte farten lite, annars gick det rätt bra.

Det var riktigt gött att komma ut, nu lär det nog inte bli mer löpning förrän möjligtvis till helgen. Rundan blev 9,1 km som sprangs på 54:17.

Vilken helg!

Då är ordningen återställd och en ny arbetsvecka har börjat. I helgen var jag alltså med ett gäng tjejkompisar i Göteborg, shoppade (hittade dock inget kul, blev bara irriterad på alla jäkla paljetter som man såg överallt), åt god mat (pasta med kalvkött och champinjoner, grymt gott!) och gick på Ladies Night på Scandinavium.

I år var det alltså Martin Stenmark, Andreas Johnsson, Magnus Uggla, Hasse Bontén (who?) och Anders Timell (who?) som stod för showen. De två förstnämnda har väl gjort typ tre låtar var och det är ju ett tag sedan, så det var verkligen tur att Magnus Uggla var där och drog igång partystämningen. Utan honom hade jag nog inte orkat se hela showen.

Visst var showen underhållande på det stora hela, dock var de andra inte i närheten av Ugglas prestation som i det här sällskapet framstod som den enda riktigt entertainern. Så jag kommer inte att lägga pengar på Ladies Night igen, men jag hade en väldigt rolig och trevlig helg i Göteborg, så det var ju helt klart värt att åka iväg!

Denna vecka blir det inte mycket vettigt gjort, tyvärr. Imorgon är det födelsedagsfirande, onsdag motorsågskurs och torsdag-fredag är jag iväg på tjänsteresa och kommer inte hem förrän vid 19:30 på fredag kväll (BLÄ). Så det känns som om veckan redan är slut! Och några hästar kommer inte att bli motionerade...

Men nu ska jag iaf iväg och springa en runda i mörkret. Får se om jag får med mig min beskyddare och löparvän Selma. Hon brukar inte vara svår att övertala:)

lördag 17 november 2012

Ladies Night!

Idag har jag tillbringat större delen av dagen tillsammans med goaste tjejkompisarna. Ögon-shopping blev det, hittade inget kul. Men då finns det å andra sidan mer pengar att spendera ilväll på nöjen.

Just nu befinner vi oss på Gotia Tower o gör oss i ordning för kvällen restaurang och ladies night. Ska bli såå kul!!!

tisdag 13 november 2012

November-trött!

Detta är ingen bra vecka, känner jag! All min energi, allt mitt goda humör och all min lust till att göra saker har gått och gömt sig någonstans. Igår var jag ap-trött när jag kom hem och orkade verkligen inte släpa mig till ridhuset, utan gav hästarna mat och gick in och lade mig till rätta i soffan. Där låg jag resten av kvällen.

Jag har också något konstigt diffust (som alltid när det gäller mig och sjukdomar/skador) ont i magen. Den är inte riktigt som den ska. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det är något som inte stämmer och det drar såklart ner humöret. Inte kul att göra någonting när man har en ond mage!

Idag fick jag dessutom reda på att det blivit två avhopp från motorsågskursen, så nu fick vi möjlighet att äntligen gå den. Bara det att den börjar imorgon, håller på några onsdagar framöver så nu försvann det en veckodag till i några veckor. SUCK! Fast vi har väntat ett år på denna kurs, deltog på två tillfällen i början av året, sedan gick ledaren upp i rök. Jag kontaktade Studieförbundet Vuxenskolan som bad mig kontakta kursledaren som sa att kursen skulle fortsätta till hösten. När så hösten kom och jag inte hört någonting fick jag reda på att det är en ny kurs på gång, dock var den fullbokad (borde man inte frågat oss som var anmälda först kanske???) så vi skulle få vänta till våren.

Men nu blev det alltså en lucka för oss. Jaja, det är väl lika bra att göra det så är det gjort även om motivationen till att gå kurs just nu är VÄLDIGT låg.

Så jag kommer väl inte igång med mina stackars hästar denna vecka heller. Och till helgen har jag andra planer som inte inkluderar några hästar. Nästa vecka är det fullbokat varje kväll plus att det blir tjänsteresa i slutet av veckan, så då lär det inte heller bli någon ridning. BLÄÄÄÄ!

söndag 11 november 2012

Långpass!

Idag var det kalas-dax igen. Den här gången var det Älsklingens far som bjöd på Fars dags-middag. Så jag tog tillfället i akt och sprang dit eftersom det ändå var dags för långpass. Efter att ha ridit tre gånger denna helg var benen något sega och jag hade motvind hela vägen, men jag kämpade på och tog mig fram.

Emellanåt kände jag att jag hittade det där "springa-hur-långt-som-helst-tempot" och andningen kändes ganska lugn. Men det var asfalt från 3 km och framåt och det kändes i fötter och ben att det var lite hårt. Men å andra sidan är det väl dags att nöta lite asfalt med jämna mellanrum då det stora målet, Göteborgsvarvet, går på asfalt.

Det största problemet jag har nu när jag springer är egentligen smärtan vid skulderbladet. Ett ställe som jag får ont i när jag sitter vid datorn på jobbet. Där stelnar jag till efter ca 7 km och sedan blir det nästan lite krampaktigt i det området. Annars är det väldigt skönt att kunna springa utan att ha ont i några ben eller fötter eller liknande.

Dagens runda utfördes i solnedgången. Det klarnade faktiskt upp när jag kom ut och jag fick se en riktigt fin solnedgång. Det var inte så farligt mörkt ändå och jag behövde aldrig tända pannlampan trots att klockan nästan var halv sex när jag var framme.

Det blev en ganska bra runda. Nu kommer jag att försöka köra lite på crosstrainern i veckan för att få lite variation, vila benen och undvika framtida skador.

Sträckan var 14,29 km och det tog 1:33:35 och jag höll ett medeltempo på 6:30. 

Regn regn regn!

I morse blev jag väckt av min Älskling som kom upp och talade om att han hade fixat frukost. En frukost precis som jag vill ha den, havregrynsgröt, 2 löskokta ägg, te och ett tänt ljus. MYS! Sådant uppskattas verkligen!

Mitt i frukosten fick jag ett SMS av hyresgästen som ville rida. Jag tittade ut genom fönstret, konstaterade att regnet verkligen hängde i luften och hade egentligen inte alls någon lust att ge mig ut, men det är ju ändå bra att ha någon som rycker tag i en och får ut en när man inte riktigt har lust.

Sagt och gjort. Tog in hästarna och vi gav oss ut på en skogsrunda. Pelle fick följa med idag. Jag tänkte att han brukar vara rätt lugn när han har sällskap så det skulle kunna funka. Det gick bra, han var hyfsat lugn. Lite trötta var de, både han och ponnyn så det gick inte så snabbt idag. Å andra sidan behöver man inte så mycket fart när omgivningarna är kuperade, det blir ordentlig träning ändå.

När vi kommit ungefär halvvägs öppnade sig kranen och det började ösregna! Vi travade genom vattenpölar och försökte ta oss hem så fort som möjligt. Det gick bra hela vägen, Pelle höll sig på mattan hela vägen och vi kom hem hela, dock byblöta. Så det var bara till att gå in och byta kläder för att få upp värmen igen.

Men det var ändå kul att komma ut lite så att hästarna fick lite motion idag också!

lördag 10 november 2012

Gjorde skäl för sitt namn!

Efter lunch fick Bosse Bus också följa med ut på tur. Den här gången hade vi sällskap av vår hyresgäst, ponnyn. Vi red upp för en låååång backe, där syftet var att trötta ut piggelin-hästen (Bosse). Han är ju otroligt framåt redan från början när man rider ut och vill bara springa. Det är förvisso positivt att han har framåtbjudning, men jag vill också att han ska lugna ner sig lite.

Vi red i en jättefin skog, tyvärr stötte vi på en kohage innehållande en flock kor, kalvar och en tjur. Jag hoppade av och öppnade grinden och sedan hade jag Bosse som "sköld" mot kossorna. De tittade mest på oss, hästarna brydde sig inte och vi gick lugnt förbi och ut från hagen utan problem.

Sedan red vi vidare, galopperade lite. Det var riktigt härligt ute. Inget regn (!), lagom varmt (ca 8-9 grader) och ganska vindstilla. På vägen hem galopperade vi en lite längre sträcka och då körde Bosse plötsligt ner huvudet mellan benen och studsade. Hela hästen försvann framför mig! Jag lutade mig bakåt, försökte dra upp huvudet allt vad jag orkade och drev på framåt. Till sist gav han sig och galopperade på som om inget hade hänt. Bus-häst!

Den enda gången vi fick stopp var när vi skulle gå förbi ett ställe där en gubbe stod och svetsade öppet så att man såg svetslågan. Då fick hyresgästen hoppa av och gå så att vi kom förbi. Men till sist gick det bra och i sista backen hem var faktiskt Bosse lite mör. Inte så konstigt med tanke på att vi var ute en ganska bra stund i kuperad mark och han inte har någon kondition.

Bus-hästen!
Det är riktigt kul att ha sällskap med sig när man rider ut. Det är jag ju inte van vid, men det funkar jättebra! Förvisso är mina herrar något snabbare och yngre än ponnyn, men hon hänger ändå på bra. Kul också att ha någon att snacka med så att alla vilda djur hör oss på mils avstånd och håller sig undan!

Pelle motionerad!

Idag har det inte regnat så mycket, ovanligt nog. Det kom en skur när jag åt frukost och jag blev lite trött, men sedan har det varit lugnt.

Jag tog in hästarna och började förbereda Pelle för en uteritt. Jag tycker att det känns viktigt att utnyttja dagsljuset på helgerna så mycket som möjligt till att rida ut och bygga kondition och muskler på hästarna, medan jag på veckorna kan trimma i ridhuset.

Först gick allt bra. Sedan fick han syn på tre mycket farliga ponnyer som kom och var nyfikna på oss i en hage som vi gick förbi. Dock fick jag honom till att tänka framåt och vi kom lugnt förbi, även om öronen gick som propellrar fram och tillbaka. Vi följde banvallen ut mot Tvååkersvägen och kunde både trava och galoppera. Där fanns en hel del vattenpölar som vi kunde skutta över också.

Efter banvallen tog vi asfaltsvägen hem så det blev mest skritt, dock fick han trava upp för den första delen av mördarbacken hem, vilket han gjorde bra, men det märktes att det sög bra. Jag vet ju själv hur det är att springa upp där, så jag förstår honom.

När vi kom hem var han lugn som en filbunke och såg väldigt nöjd ut med sig själv där han stod på gången. Det känns faktiskt lite som att han litar mer på mig nu när jag ber honom att gå framåt. Dessutom rider jag på och driver honom framåt innan han hinner fundera över farligheterna. Jag försöker hela tiden undvika att hamna i "stopplägen" där han inte går framåt utan får panik istället. Att konditionen är dålig är såklart också en bidragande orsak till att han är lugnare nu., han orkar inte krångla lika mycket längre.

Det är bara till att hoppas mer ridning inte bara leder till bättre kondition utan också till en häst som är trygg med sin ryttare och lugn i sig själv.

Idag var jag iaf mycket nöjd med honom. Inga stora saker förutom ponnysarna, så det gick bra. Mysigt att komma ut lite också!

Minnen väcks till liv!

Såg den här filmen från Ranchens ridläger i Mölndal.


Jag och min systerdotter (som är lika gammal som jag) var där 1988 (tror jag att det var) vi hade iaf precis gått ut 3:an och var inte rädda för någonting. Jag ljög och sa att jag hade ridit betydligt längre än jag hade gjort för att slippa hamna i nybörjargruppen.

Jag hade en ponny som hette Pelle (komiskt nog), systerdottern en liten skimmel som hette Janis Joplin. JJ var nog mer vild än tam och allt gick i 150 knyck. Vi red lektioner, hoppade hinder högre än jag någonsin sett. När vi skulle hoppa ett hinder som var högre än min ponny tvekade jag, ponnyn stannade och jag åkte in i hindret och klämde vaden mellan alla bommar. Där och då fick jag min hopprädsla...

Jag har även ett minne av att vi en dag hade lekar i ridhuset där vi skulle sparka fiskbulle-burkar och senare fick vi fiskbullar till lunch. Den dagen gick jag hungrig... I cafeterian hade de ett nintendo och där spelade vi SuperMario (första spelet som kom), vilket jag tyckte var skitkul!

En dag red vi ut. Om jag inte minns fel så skenade JJ med min systerdotter och jag kommer ihåg att jag låg bakom en stor häst som sprutade grus i ansiktet på mig när vi galopperade. Vi åkte även till Liseberg en kväll och en annan kväll var jag med och red några hästar barbacka till en hage.

Lite tokigt var det allt, och egentligen var vi nog inte mogna för detta läger, men så jäkla kul vi hade! Önskar nästan att jag var yngre så att jag kunde åka på ridläger igen!

P.S. När vi var där drevs gården av Liz Herrey, syster till bröderna Herrey, vilket såklart var häftigt på 80-talet:)

fredag 9 november 2012

Funderingar klippning och klippmaskiner

Jag har kommit på mig själv med att bli mer och mer engagerad i ridningen igen, vilket är kul. Veckan som gått har jag tagit mig till ridhus två gånger (en med varje häst) och då händer saker som en följd av detta. För det första har jag ju fått vaccinerat hästarna igen mot A2. Bakgrunden till det är en liiiten tanke i bakhuvudet om att jag kanske nästar år kommer att ta mig ut på en pay and jump eller programridning (KUL!).

När jag nu rider mer märker jag ju att hästarna svettas. Pelle (som faktiskt är till hälften angloarab) har päls som en björn nu (de där fullblodsanlagen sitter väldigt långt inne när det gäller päls). Lång och tät. Efter tio minuter i ridhuset ryker det om honom! Bosse svettas ymnigt året runt. Han har inte lika mycket päls som Pelle men blir ändå svettig som en gris. Detta leder till att jag nu börjar fundera kring klippning av dem båda.

Därför plockade jag fram min fantastiska klippmaskin från DeLaval för att kolla läget på skären. Det är helt omöjligt att säga om de är vassa eller ej bara genom att titta och känna på dem, men det ena paret (jag har två par) kändes lite "taggigare" så de andra får åka med till Granngården för en slipning. Tyvärr har både skären och vissa delar av klippmaskinen lyckats få rostblemmor. Trots att maskinen förvarats i en tätslutande låda på en torr plats. SÅ tråkigt! Varför använder man inte rostfritt stål i de små stålbitar som finns i klippmaskinen??? Och även till skären??? Kostnadsfråga såklart, men jag hade hellre betalat några 100-lappar till för rostfria skär som håller längre!

Bästa klippmaskinen!

En annan sak som fascinerar mig när det gäller klippmaskiner är hur otroligt korkad konstruktionen på maskinen är när det kommer till rengörning. När man skruvar bort skären hittar man en liten "låda" med en massa trånga skrymslen och vrår som är HELT omöjliga att få rent från små hår som dessutom är inoljade så att de fäster ordentligt på plasten och stålet.

Igår försökte jag få rent den mha tandpetare, dammsugare och hushållspapper. Den blev lite renare, men ändå finns det hår och gammalt stöv kvar som jag inte kommer åt. Och jag har inte tillgång till någon tryckluft, så det funkar inte heller. Det borde inte vara så svårt att utveckla en konstruktion på en klippmaskin som gör den enkel att rengöra, tycker jag.

Jaja, jag är mycket nöjd med hur klippmaskinen fungerar i övrigt, den är väldigt tyst (jämfört med många andra klippmaskiner) och den blir sällan varm. Den klipper bra och hästarna accepterar den på ett bra sätt. Till och med Pelle som tidigare varit såpass skeptisk till klippning att lugnande medel krävts går att klippa utan problem med min klippmaskin.

Nu får vi vänta och se vad som händer framöver. Om det blir klippning eller ej. Hästarna blir ju mycket mer lättskötta när de är klippta, samtidigt som det blir mer arbete med täcken hit och dit...

Klippt Pelle för 5 år sedan

Älskar fredagar!

Fredagar är underbara. Visserligen går veckorna rasande snabbt, men det är ändå något speciellt med fredagar.

På jobbet har vi en väldigt trevlig tradition där vi turas om att bjuda på en ordentlig frukost vid nio-tiden. Sedan tar de ju en stund att smälta den innan vi har vår friskvårdstimme vid 11-tiden. Idag blev det en löprunda på okända vägar. Jag använde endast min egna orienteringsförmåga för att ta mig runt, men det gick bra. Jag hade sneglat lite på lämpliga vägar via kartan i Garmin Connect men det var ju helt omöjligt att memorera detta myller av vägar, så jag sprang mest på känsla.

Det blev en lagom kuperad runda i härlig lugn miljö, med asfalt som underlag och med härligt nedförslut hemåt. Det gick riktigt bra, faktiskt!

Efter löpturen var det åter till kontoret, stoppa i sig lite rester från frukosten och sedan jobba några timmar innan det bär av hemåt. Eller idag bar det av till matbutiken för veckohandling och till Granngården för inlämning av klippmaskinsskär.

På kvällen lagas det lite god mat, dricks något gott till och sedan ligger man i soffan och somnar vid nio-tiden:). Men imorgon blir det sovmorgon! Så då vaknar jag säkert kl 7. Fast för min del innebär ju det två timmar senare än vanligt, så det räknas nog som sovmorgon ändå:)


onsdag 7 november 2012

Jockey style :)

Oväntat modig!

Ikväll fick Pelle en tur till ridhuset. Som vanligt regnade det och jag fick användning för regnrocken som jag köpte på Gekås för ett tag sedan, den har verkligen varit ett bra köp! För att skydda sadeln lyckades jag även hitta ett gammalt sadelöverdrag i galon, vilket också var väldigt bra! Skönt att sätta sig i en torr sadel...

BRA KÖP!
Det var första gången för Pelle i ridhuset så jag hade inte några stora förväntningar på honom, då jag vet vilka grejer han kan få för sig emellanåt. Till en början var han lite tveksam till att ge sig ut i mörkret och regnet, men efter en stund skrittade han på normalt bredvid mig och frustade lite förnöjt.

Väl i ridhuset var han nyfiken och uppmärksam, men inte särskilt spänd, så jag tog fram två bommar på marken på ena volten och ett litet kryss på ena diagonalen. Jag började med att värma upp i skritt och försöka få honom att arbeta mer bakbenen under sig, sänka huvudet och slappna av och det gick bra.

Även traven kändes bra, liksom galoppen. Det funkade jättebra att galoppera över bommarna, han höll ett lugnt, jämnt och fint tempo och det flöt bara på. Krysshindret hoppade jag i trav och då blev han lite uppjagad, tvekade lite, "ormade sig" framför hindret, men jag höll om med benen och höll ett mjukt stöd i händerna, han hoppade och for iväg lite efteråt. Troligen lycklig över att få hoppa, men frustrerad över att "hindret" var så litet.

Överlag skötte han sig mycket bra och jag var väldigt nöjd med honom. Dock fick han spel när vi skulle hem och större delen av vägen gick han och trumpetade, taktade och försökte hoppa upp i knäet på mig. Knasiga häst!
Knashästen!

tisdag 6 november 2012

Två år sedan sist...

Idag har jag gjort något som jag inte gjort på ganska exakt två år, nämligen ridit i ridhus. Det var Bosse som fick "äran" idag. När vi kom till ridhuset var där redan ett ekipage som hoppade lite, men det var ju bra miljöträning och han tyckte det var lite spännande med den nya miljön och att det hände lite grejer runt omkring. Dock brydde han sig inte nämnvärt när den andra hästen hoppade runt omkring honom, så det var ju skönt.

Däremot var han väldigt pigg och framåt och låg på väldigt mycket, vilket ledde till att han blev trött snabbt. Och när han blev trött ville han inte riktigt gå fram och framför allt inte hålla sig på volten i höger varv utan bröt ut litegrann. Men när jag red ordentligt hela vägen genom volten och fokuserade på vägen så gick det bättre.

Det blev lite för mycket slita och dra idag för att jag skulle känna mig riktigt nöjd, men det funkade på det stora hela ändå helt OK. Känns som om vi kan komma igång på allvar nu och det är riktigt kul. Dock är ju den här första tiden med mycket grundträning ganska tråkig, men om vi kämpar på så kanske vi snart kan göra lite roliga saker som att hoppa och träna på galoppombyten och annat skoj.

Imorgon blir det Pelle som får entra ridhuset, ska bli spännande att se hur han tacklar det. Antingen blir det väldigt läskigt med massor av troll överallt eller så blir det en lugn trevlig tur. Den som lever får se!

måndag 5 november 2012

Löprunda mot tårtkalas!

Idag gav jag mig ut med Selma i mörkret för att springa till en bekant som bjöd på tårta. Lika bra att förena nytta med nöje!

På något konstigt sätt går det snabbare och lättare att springa när det är mörkt. Jag vet inte riktigt varför, men idag t.ex. snittade jag på 5:56-tempo på 7,5 km, med några km ner mot 5:45, vilket är ganska snabbt för att vara jag.

Det har definitivt inte att göra med att jag skulle vara mörkrädd, för det är jag inte. Inte det minsta. Jag tycker snarare att det är behagligt att springa i mörker. Jag har ju pannlampan som lyser upp världen framför mig. Det är mer som att jag inte ser "motgångar" som t.ex. en förestående uppförsbacke. Inte ens när jag springer i backarna känner jag lika mycket motstånd som när det är ljust ute. Förmodligen luras hjärnan på något sätt som gör att löpningen ter sig mindre jobbig när man inte ser hindren.

Det var riktigt skönt att springa idag. Kroppen kändes lätt, likaså andningen. Att rundan dessutom avslutades med tårta gjorde ju inte saken sämre:)

söndag 4 november 2012

Bosse Bus i passage!

Efter Pelle fick Bosse komma ut på tur med hyresgästen. Vi tog en liten skogsrunda, där Bosse inte alls ville åt det hållet jag ville, men ändrade sig när ponnyn valde det hållet. Vi red också igenom den gamla grushålan och förbi några hästar som jagade oss, varpå Bosse lyfte upp svansen på ryggen och studsade fram i en passage-liknande gångart. Det kändes som om han skulle explodera när som helst!

Men han exploderade aldrig, utan det gick bra och så fick han trava på uppför Mute backe för att bli av med lite energi. Han var väldigt laddad idag, men det gick ändå bra. Han gör ju inget dumt och det är ganska skönt. Han taktar mest och det löser jag med halvhalter och att låta honom springa på lämpliga ställen.

Så det gick bra hela vägen, förutom att vi blev dränkta av regn sista biten hem. SUCK! Jag är så less på det j-la regnandet! Att det aldrig ger sig! Så när vi var klara var det bara till att putsa alla grejer igen för att de inte ska bli stenhårda när de torkar. Men jag har ju välputsade grejer iaf:)

Busfröet!

Pelle knas på promenad!

Idag fick Pelle komma ut på promenad i farliga världen. SMHI (som man definitivt inte kan lita på) hade lovat uppluckrat molntäcke på eftermiddagen så jag klädde på pojkarna täcken så att de skulle vara lätta att göra i ordning för ridning. Något uppluckrat molntäcke såg jag aldrig röken av, det var snarare ett konstant molntäcke som dessutom gav ifrån sig regn med jämna mellanrum.

Vi gav oss ut, Pelle och jag och det gick bra. Han var lagom mycket på tårna. Tände till när det kom två ponnysar gåendes och jag hade fullt sjå med att få honom till att ignorera dem och bara gå framåt. Sedan travade vi lite och när han blev trött blev han "rädd" för en rhodedendronbuske och en sten. JÄTTEFARLIGT! Sedan gick det lugnt resten av vägen hem, inga mer studsanden åt sidan utan han skööte sig bra min Pelle skrutt!


lördag 3 november 2012

Seeg!

När jag kom hem från skogen (klar med alla plantor YEAH!) åt jag lunch och lade mig en stund på soffan med datorn i knäet. Hade tänkt rida, men kände mig seg och trött. Vilade lite, men det hjälpte inte så mycket så jag tänkte att en löprunda kunde göra mig piggare. Kanske inte det första man tänker på när man känner sig trött och seg men jag gillar att göra saker som är lite tvärt emot:).

Det första jag kände när jag kom ut var att jag MÅSTE sluta knipa mig fast i sadeln när jag galopperar... Insidan låren var rätt så stelopererade idag! Men jag knatade på i ett ganska lugnt tempo och bara njöt av att vara ute i hösten som idag bjöd på nästan sol och några regnstänk.

Det kändes bra hela vägen om än lite segare än vanligt. Lungorna var starkare än resten av kroppen idag! 6,5 km på 42 minuter blev det och min Garminklocka orkade precis hela vägen hem innan batteriet var stendött!

Nu känner jag mig lite piggare faktiskt. Men det kan ändra sig snabbt...

Temp och avmaskning - CHECK!

Nu på morgonen har jag varit ute i stallet, kollat tempen på båda herrarna, pga A2-vaccinationen igår och givit dem avmaskningsmedel. Skön start på dagen för dem:). Ingen av dem hade någon temp att tala om och de verkade pigga och glada.

Avmaskningen gick väldigt bra, Pelle visste vad som gällde och öppnade munnen lite hjälpsamt och Bosse tyckte det var kul att få något i munnen som han kunde tugga på. Så det gick utan några problem. Sedan fick de gå ut i hagen och äta hö.

Jag mockade och gjorde fint innan jag gick in och åt frukost. Jag gillar att vara igång innan frukost. Jag är förvisso alltid hungrig när jag vaknar på morgonen, men det är gött att plåga sig lite till innan man äter, för då smakar frukosten ännu bättre!

Nu blir det plantering av de sista granplantorna, vilket kommer att ta förmiddagen i anspråk. Därefter har jag hela eftermiddagen ledig. Kanske kan det bli en ridtur eller två och en löprunda, den som lever får se!

fredag 2 november 2012

Tränare eller inte tränare?

Jag läste ett mycket intressant inlägg som Lamia har skrivit angående att hon inte tränar för någon tränare, utan rider mer på känsla och inte tänker så mycket på den tekniska biten kring ridning. Jag tyckte det var intressant för att jag själv under de två åren som inaktiv ryttare har funderat på just det ämnet ganska mycket.

Frågor som jag ställt mig de senaste två åren: Varför tränar man för tränare egentligen? Vad får man ut av det? Är det verkligen värt pengarna? 

Missförstå mig inte nu, de tränare jag har tränat för (med vissa undantag och de har jag inte fortsatt att träna för) tycker jag har varit fantastiskt duktiga och jag har fått massor av hjälp med mina problem med Pelle och mitt självförtroende och det är jag väldigt tacksam för.

Men ändå, jag har haft egen häst i snart 20 år, har ridit sedan 1987 och har läst massor av böcker, artiklar och annat om hur en häst ska tränas och ridas för att man ska kunna rida en hoppbana eller ett dressyrprogram. Jag menar inte att jag är någon expert, men jag anser ändå att jag kan ganska mycket i ämnet. Jag vet hur jag ska rida för att det ska bli bra. Jag vet hur jag ska lägga upp träningen för mina hästar för att vi ska komma ut på tävlingsbanorna igen. Jag vet vilka svagheter och styrkor jag har som ryttare. Behöver jag tips på bra övningar är nätet översållat med det, speciellt Hippson har väldigt många och bra övningar på alla nivåer.

När jag tänker tillbaka på hur jag åkte på hoppträning en gång i veckan, ibland även dressyrträning, ibland med båda hästarna och hur mycket det kostade i tid, träningsavgifter och dieselpengar så undrar jag hur jag orkade. Jag vet inte om jag hade nått samma resultat ifall jag enbart hade tränat själv hemma eftersom ingen utvärdering gjordes.

Det jag saknade under alla år jag tränade var den röda tråden. Jag hade velat ha en tränare som diskuterar med mig vad mina mål är, hur tar vi oss dit, vad är nästa övning, vad ska jag träna på till nästa tillfälle? Jag hade nog velat ha en skriftlig plan, där man sätter upp mål och delmål och följer upp hur det går. Då skulle det bli lättare att se när det är dags att ta ett steg tillbaka eller ta ett steg framåt. Det skulle också bli lättare att se och kunna utvärdera om man har nått någon utveckling och fundera på varför det har blivit som det blivit.

Tyvärr är det idag mycket svårt att få till ett sådant upplägg för någon tränare. Jag tror inte det tänket egentligen finns hos de flesta hopp-/dressyrtränare. För att få den röda tråden behöver jag nog en tränare som tränar enbart mig, alltså ingen grupp och så funkar det ju inte rent praktiskt med hoppträning. Då skulle ju hopptränarna få VÄLDIGT långa träningsdagar. Och behöva ta mer betalt, vilket folk inte skulle gå med på och så skulle tränaren inte få några elever.

Egentligen är det ganska konstigt här i Sverige. Vi åker på träning för en tränare vi inte känner, som inte känner mig och min häst. De flesta tränare frågar såklart vilken nivå man befinner sig på och vad man vill uppnå, men övningarna är redan bestämda när man kommer till träningen och så kör man på med olika höjder för olika ekipage för att lägga rätt nivå på träningen. 

Borde det istället inte vara så att man börjar med att prata med en tränare, förklarar vad man har för häst, vilken nivå man befinner sig på och vad man vill uppnå? Därefter träffas man, rider så att tränaren ser hur det fungerar, tränaren sitter själv upp på hästen för att känna hur den känns (hur många tränare gör det?) och utifrån det bestämmer tränaren vilka övningar som ska ridas nästa gång och fram tills dess.

Det känns lite som om vi är så vana vid upplägget på träningar som finns att vi inte reflekterar över hur det faktiskt funkar. Jag kan känna att man blir lite idiotförklarad om man säger att man inte rider för någon tränare, speciellt om man har tävlingsambitioner, vem tror man att man är, liksom.

Jag kommer inte att träna för någon tränare i det närmaste, dels har inte mina hästar kondition för det, dels anser jag att jag själv klarar av att träna dem såpass att vi kan hoppa en pay and jump (ja, jäklar vad kaxig jag är!). Sen får vi se vad som händer, just nu känns det inte troligt att det blir någon träning för tränare längre fram heller om det inte dyker upp någon med ett fantastiskt erbjudande om ett upplägg som jag beskrivit ovan...

Bra pass med Herr Bus!

Jag passade på att ta in hästarna och hinna rida innan veterinären kom. När jag tog in dem ösregnade det och de var lite blöta. Medan jag gjorde i ordning Bosse kom det lite skurar till och från. Men det struntade jag i och när jag väl kom ut så höll det upp. Ja, till och med solen kom fram en kort stund!

Planen för dagens pass var travbommar, tre stycken och ett kryss med travbom framför och galoppbom bakom. Jag värmde upp med volter och övergångar skritt-halt-skritt. Han kändes jättefin idag. En hare sprang upp framför näsan på honom, for vidare upp över gärdsgården och upp i kullen, men det bekom honom inte det minsta. Han tittade på den nyfiket och ryckte inte ens till när den for upp. Så himla cool häst! Jag blir så full i skratt när han är sådär cool, jag vet ju att Pelle hade vänt och galopperat hem till stallet, men inte Bosse Bus, han är så modig!

Jag skrittade över travbommarna och försökte få in två steg mellan varje, Bosse ville ta ett, men det gick bra när han förstod vad jag menade. I traven gjorde jag skänkelvikning in mot bommarna, travade fint över och skänkelvikning ut på spåret igen. Gick jättebra åt båda hållen! Han har ju haft lite problem med att ta vänster skänkel, men inget av det märktes idag.

Sedan galopperade vi lite grann och han var jättefin i galoppen. Välbalanserad, inget dykande vid avsaktningarna och han tog galoppfattningarna direkt i båda varven. Han har blivit mycket mer balanserad överhuvudtaget. Han har väl växt i sin kropp och fått en bättre kroppsuppfattning med åren och det känns riktigt bra! Inte så mycket snubbel och stöd i bettet längre.

Efter galoppen travhoppade vi krysset, först utan bom bakom. Detta gick superbra och jag lade dit bommen, lite osäker på avståndet (det blev ca 3 m), men även detta gick jättebra! Han förstod direkt vad som gällde och hoppade fint över kryss och bom! Riktigt bra pass även idag!

Framöver är planen att rida ut så mycket som möjligt för att få igång kondition och styrka, blandat med ridning på bana för att fortsätta utbilda honom mot att kunna komma ut på tävlingsbanorna igen. Dock blir det bara programridningar och pay and jumps, då jag inte tycker det är värt att betala nära 1000 spänn i licensavgifter för att tävla om en rosett och en ryktborste eller annan skit man "vinner" på lokal nivå.

När jag var klar med Bosse kom veterinären, så det var ju bra timing! Båda hästarna fick stelkramps- och A2-vaccination så nu kommer jag att följa upp tempen på dem imorgon (jag tempade båda idag för att se normaltempen på dem) för att se om de har blivit påverkade. I så fall blir det ingen ridning i helgen, utan jag hoppas istället komma igång till veckan som kommer.

Jag fick även skrivet ut recept på avmaskningsmedel mot styngflugelarver, då hästarna haft rätt mycket flugägg även i sommar, så det ska jag åka och fixa ut på apoteket också. Nu ska jag äta lunch, sedan mocka boxarna igen och putsa Bosses grejer.

Finaste Bosse!

Fredag!

Idag har jag sovit till kl 7, helt ostört då Älsklingen är förkyld och snarkar ännu värre än vanligt, så jag har spenderat natten i gästrummet. Ibland undrar jag över varför man ska sova ihop egentligen? Jag märker en oerhörd skillnad på hur utvilad jag känner mig när jag sover själv jämfört med när jag sover ihop med Älskligen. Jag sover med öronproppar för att dämpa ljudet av hans snarkningar, men det är inte alltid det hjälper och nätterna utan uppvaknande är väldigt få.

Men nu är jag iaf helt utvilad och har en skön ledig dag framför mig. Har bokat vaccination av hästarna, så veterinären dyker nog upp här någon gång under förmiddagen. I väntan på honom tänkte jag fixa stallet, mocka och göra fint samt rida om jag hinner innan veterinären kommer. Idag skiter jag i att det regnar, jag är så sugen på att komma igång med hästarna nu att jag inte bryr mig. Visst blir det merarbete i form av putsning och rengörning av utrustning efteråt, men jag är ju ledig så det hinner jag ju med:)
Detta var längesen, men sååå kul!

torsdag 1 november 2012

Dagen so far!

Kl 8 var jag ute i skogen och började plantera. Jag fick planterat klart det område som vi röjde för två veckor sedan och nu återstår bara 250 plantor som jag ska sätta på lördag.

När jag var klar med plantorna tog jag med mig släpet in till tippen och tömde det på bröten som var i stallet, så nu är det tomt igen. Skönt att få det gjort! När jag kom hem hade jag tänkt att rida lite, men precis när jag parkerade bilen så började det regna. Så jäkla trist! Så nu får det bli lite slapp i soffan framför datorn och TV:n istället!

Ledig!

Så himla gött att vakna idag och inte behöva gå till jobbet. Inte för att jag inte gillar mitt jobb, det gör jag, utan för att jag har en hel dag i skogen framför mig. Nu ska de sista plantorna ner i jorden!

Selma ska med, jag har förberett matsäck med varm choklad (äntligen fått skaffat en termos) och lite smått och gott så att jag ska klara mig så gott som hela dagen. Och vilken dag det kommer att bli! Himlen är klarblå och det är ca 5 plusgrader i luften!

Imorgon hoppas jag att jag inte har några eller bara få plantor kvar så att jag kan börja ägna mig åt mina hästar igen. Nu är jag riktigt sugen på att komma igång! Jag har ju inga stora projekt framför mig nu, så nu borde det ju finnas tid för dem istället!