Sidor

söndag 28 februari 2016

Dagen efter Tjejvasan

Jag har inte sovit bättre denna natt. Jag är inte gjord för att vara uppe efter klockan tio på kvällen och att komma i säng vid två är en katastrof för mig. Jag vaknade halv sex med hostattack och gick på toa. Sedan tog det ett tag innan jag vaknade och då var klockan halv tio. Gillar inte att sova så länge! Hela dan går ju åt!

Jag kan nästan inte fatta att jag var i Mora för mindre än ett dygn sedan! Glädjen och känslorna finns kvar i minnet. Jag vill bara göra om det igen! Och nu har jag ju dessutom chans att få ett startled längre fram nästa gång...

Jag släppte ut hästarna och fixade stallet. Kände mig trött och förkyld, men ändå rätt ok i kroppen efter gårdagens lopp. Efter en lång och god frukost började jag plocka ur alla grejer ur bilen, som jag inte orkade släpa in i natt.

Sedan fick jag ju städa ur den och Älsklingen tvättade den så att den var redo att åka till sin nya ägare. Såhär fin blev den:

Finbilen!
Det är med blandade känslor jag insåg att gårdagens resa var den sista med min bil som jag haft så länge! Jag kommer att sakna den! I alla fall tills jag får min nya:).

Efter bilaffären kunde jag inte låta bli att gå ut en sväng. Solen sken ju. Det vill jag ta vara på även om jag tillbringade hela dagen i solen igår. Man kan aldrig få för mycket sol! Så jag tog med mig de överpigga vovvarna och gick en runda runt Obbhult.

Spanade in snöklockorna och konstaterade att våren nog är på väg, även om vi får räkna med några bakslag innan det blir vår på riktigt!

Vårtecken!
Resten av dagen har tillbringats på sofflocket. Det blir tidig sänggång och jag hoppas att jag får sova ordentligt denna natt! Det börjar bli tjatigt att vakna mitt i natten och inte kunna somna om!

Tjejvasan!

Oj, vilken dag vi har haft här i Mora-trakten idag! Strålande sol! Lite kallt i morse (-15). Men allt varmare och skönare.

Emelie och jag körde upp igår, hämtade nummerlappar och orienterade oss på området. Jag lämnade in mina skidor på vallning hos Vasasvahn.

Mässan

Jag var lite förvånad över hur lite folk och köer det var, men Vasaloppsveckan hade ju precis börjat.

Efter det körde vi till Malung och checkade in på Sankt Olof hotell och krog. Riktigt fint hotell! Inte dyrt heller och väldigt lättillgängligt med gott om parkeringar utanför.

Vi valde att äta buffé på hotellet, vilket var kanongott! Jag kände mig lite låg innan maten, trodde att det berodde på mitt väldigt olägliga halsont som jag haft sedan i torsdags, men blev piggare när jag fick mat.

Efter maten gick vi och lade oss, jag somnade rätt tidigt, men vaknade redan halv två. Vände och vred, kände efter hur ont det gjorde i halsen (as-ont), gick på toa, hostade upp lite slem, försökte somna om. Lyckades med det, men vaknade igen strax innan kl sex.

Så jag gick upp kvart över och började göra mig i ordning för att äta frukost. Som tur är så är även Emelie morgonpigg så vi gick ner vid sju-tiden till restaurangen.

Vi styrde kosan mot Mora strax innan kl åtta och var på plats strax innan nio. Inga problem med att hitta parkering nära och bra.

Ingen kö för att hämta de nyvallade skidorna. Vi fixade det sista med nummerlappar, väskor och påsar och gick upp mot mässområdet.
Nummerlapp

Skidorna redo för transport

Klockan närmade sig halv tio, då jag hade tänkt ta bussen till starten i Oxberg. Ingen kö till bussen heller, jag kom med första bästa buss och så var jag iväg!

I bussen
Det tog inte lång tid att ta sig dit och väl på plats löste sig allting smidigt.

Kvart över tio blev vi insläppta i startled tio och jag tog en plats långt fram. Ville inte hamna bakom några långsamma hasande damer! Men taktiken var ändå att ta det lugnt och känna av kroppen, inte pusha för mycket!

I startfållan

Det var väl ungefär såhär jag hade tänkt mig att det skulle vara. Strålande sol och lite härligt varmt!

Efter fyrtio minuters väntan blev vi framsläppta till starten och sedan tog det fem minuter till innan vi kunde ge oss iväg.  

Jag hade fått tipset att hålla till vänster i starten och det visade sig vara ett bra tips.

Det var helt jäkla magiskt att åka skidor idag! Lättåkt. Det började med lite uppförsbackar, men jag tog det lugnt och följde med rätt bra.

Det var lite trångt här och där, inte riktigt lätt när det gick nedförs, men ändå ok.

Efter mindre än en kvart hade jag åkt ifatt första tjej i startledet före! Ojoj, vilken skön känsla! Det är jag inte van vid!

Det fortsatte jättebra och kroppen kändes fantastiskt bra. Jag märkte att jag orkade staka mer än de flesta, träningen har alltså varit till nytta! Självförtroendet steg!

Det flöt på oförskämt bra och när jag kom till första kontrollen satt det perfekt med varmt vatten och sportdryck. Så gott att det var varmt!

Jag insåg redan efter en mil att detta nog skulle gå vägen, men var ändå försiktig med att inte köra slut på energin!

Efter ett tag började jag komma ikapp tjejer från startled åtta, kändes gött!

När vi fick blåbärssoppa, bulle, vatten och sportdryck satt även det som en smäck! Så jäkla gott med blåbärssoppa!

Jag klarade mig utan incidenter, lyckades fiska upp och få i mig en gel utan att slå av på tempot och den gav mig precis den energi jag behövde där och då. 

Diagonalandet gick också ruskigt bra. Tekniken satt och jag åkte förbi många i uppförsbackarna!

När det bara var en mil kvar började jag känna att jag inte ville att det skulle ta slut. Kilometerskyltarna bara rasslade förbi och jag tänkte, nej, det är ju så kul, vill bara fortsätta!

När det var ca 1500 m kvar var jag riktigt nära att vurpa i en nedförsbacke där spåren var lite dåliga. Men jag höll mig på benen.

Men så hamnade jag i en masskrock i slutet, sista nedförsbacken där en tjej vurpade i efterkommande uppförsbacke och jag hann inte stanna, utan körde rakt in i en annan tjej (som stod upp) och sedan kom en tjej till och körde in i mig. Men det gick bra som tur var!

På upploppet såg jag första tjej från startled nr sex och jag kände mig så nöjd! Härligt att gå i mål trots att jag ville fortsätta:).

Jag är så nöjd med min kropp, som trots infektion ändå håller för tre mil skidåkning! Helt otroligt! Det var en ren självförtroendeboost hela vägen!

02:51 blev den officiella tiden och min färdtid runt 2:45! Känns riktigt bra! Kag hade hoppats på att gå under tre timmar innan jag fick ont i halsen. Idag var enda förhoppningen att ta mig i mål.

Jag fick egentligen aldrig någon riktig dipp, även om jag kände av korsryggen lite grann så orkade jag staka och diagonala hela vägen! Det var bara superkul och härligt hela vägen! Helt klart det roligaste jag någonsin gjort i loppsammanhang!

Jag är helt fascinerad av att kroppen höll ihop som den gjorde. Jag kände mig inte alls sliten! Bara nöjd och glad! Och så var det ju fint att få den här:

Medaljen!

Och så är jag rätt nöjd med att halva Tjejklassikern är avklarad! 

Även efter loppet funkade allt perfekt. Inlämning av skidor, buss till duschen, hämtning av väskor och andra grejer, själva duschandet och bussen tillbaka. Jag upplevde inte någon gång att jag stod i kö. Allting bara flöt på hela tiden! Fantastiskt bra skött!

När jag kom tillbaka lastade jag in skidor och allt annat i bilen. Pratade med Älsklingen och höll på att missa att Emelie gick i mål! Även hon hade gjort ett superlopp, trots tråkigt utgångsläge från sista startledet.

Medan hon åkte iväg till duschen tog jag en sväng på mässan. Köpte en Tjejklassiker-väst och en Tjejvasatröja.

Därefter satte jag mig i bilen, värmaren på och väntade in Emelie.

Sedan drog vi hemåt. Jag körde hela vägen. Fattar inte att jag orkade! Var farligt trött vid Lerum, men stannade, gick ut och tog luft, samt lite godis. Sedan klarade jag mig hela vägen hem. 01:33 stängde jag av bilen! 

Nu ska det bli gött att sova! God natt!

torsdag 25 februari 2016

Halsen...

Idag har jag känt mig mer eller mindre seg hela dagen. Jag sovit otroligt dåligt i natt. Brukar göra det när det är fullmåne. Jag vaknade 01:40, kunde inte somna om. Gick på toa och gick och lade mig i gästrummet eftersom Älsklingen snarkade.

Jag läste lite innan jag försökte somna om igen. Jag kastades rakt in i riktigt hemska mardrömmar och det höll på tills klockan ringde vid sex. Suck. Kände mig helt död när jag gick upp. Och så kände jag en liiiiten, liiiten retning i halsen.

Det får bara inte vara sant! Jag SKA INTE få ont i halsen nu! Inte två dagar före Tjejvasan! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ! NEJ!

Huvudet är inte riktigt med mig heller och det får bli tidig sänggång ikväll. Och karantän i gästrummet så att inte Älsklingen blir smittad inför Vasaloppet. Det hade ju varit för jävligt! Men jag hoppas, hoppas, hoppas att en god natts sömn ska få mig att känna mig piggare imorgon!

Oavsett vilket, tänker jag ta mig igenom Tjejvasan på lördag. Solen ska skina och jag ska ta den där medaljen och min andra gren i Tjejklassikern, hur dålig jag än känner mig och hur lång tid det än tar!

Håller nu tummarna för att halsretningen går över eller helt enkelt är "mental". Har ju haft liknande känningar före andra lopp, så man kan ju alltid hoppas!

Hoppas på fina förutsättningar i Vasaloppsspåret!

Det blir konsert i sommar!

För några veckor sedan nämnde Älsklingen att "någon stor artist" skulle komma till Sverige i sommar och att han ville se den. Någon vecka senare började det pratas på jobbet om Bruce Springsteen och ungefär samtidigt kom Älsklingen på att det var honom han ville se:).

Idag var det biljettsläpp. På Ticnets hemsida fanns en hänvisning om hur biljettsläppet skulle gå till till Facebook. På deras Facebook-sida stod det såhär:


Ca 2 sekunder efter kl nio började klagomålen på deras FB-sida. "Jag kommer inte in", "jag har uppdaterat flera gånger, inget händer", "jävla skit-hantering", "jag kommer varken in på datorn, mobilen eller jobbmobilen" osv, osv. Jag kunde ännu en gång konstatera att folk är fan inte läskunniga! Jag tycker att det var jättetydligt vad man skulle göra; VÄNTA I KÖN! Inte uppdatera, vänta på sin tur.

Det var förvisso lite stressigt och den där kön gick ju i snigelfart. Kvart i tio meddelade de att biljetter till ny konsert hade släppts. Halv elva kom jag in! Jag trodde inte att det fanns en chans att hitta några biljetter vid det laget. Men jag sökte och sökte igen och igen och igen, säkert tio gånger tills jag fick beskedet "dina biljetter är bokade". Såååå kul!

Jag betalade lugnt och fint, allt funkade klockrent och någon minut senare trillade mina biljetter ner i mailen.

Jag är kanske inte det största Bruce-fanset, men jag har hört att det är bra konserter, så det ska visst vara värt att gå ändå. Älsklingen får väl köra Bruce på spotify hela vägen till Mora nästa helg så att vi lär oss låtarna :).

onsdag 24 februari 2016

Sista åket i Åkulla

Ikväll var det tänkt att jag skulle dra minst tre varv på 3km-slingan i Åkulla. Men de senaste dagarna har bjudit på plusgrader dagtid och minusgrader nattetid. Det har lett till att snön har blivit som socker och spåren har blivit sladdriga.

Jag kände direkt att fegheten tog över när jag inte kunde lita på att spåren var hela i utförsbackar och svägar. Det sista jag vill göra nu, tre dagar innan Tjejvasan är ju att köra omkull och skada mig!

Så det blev ett ångestladdat varv där jag bara ville ta av mig skidorna och gå till bilen, innan jag gav upp. Tre ynka km. Men det är mer än noll.

Fast den träning jag gör nu kommer ändå inte att ha positiv effekt på min prestation på lördag, det enda som kan hända är att jag skadar mig. Det bästa jag kan göra är att sova ordentligt, vila kroppen och hoppas på fina förhållanden i spåren på lördag.

Sorgligt nog inser jag att detta blev avslutet på den här skidsäsongen i Åkulla. Spåren kommer inte att bli bättre och plusgraderna tar styggt på snön nu. Men det har ju varit helt underbart att få träna på snö så länge trots dåliga väderförutsättningar här i Halland denna vinter!

Vilket jobb skidalliansen gör! Och så mycket bättre det blev med fler snökanoner på "rätt" sida vägen!

Nu ska jag ladda för Tjejvasan och börja packa och planera lite inköp! Ska bli så kul att äntligen få komma upp till Mota!

Ridhuspass

Ikväll var energin på topp och jag gick med Bosse till ridhuset. Jag kom hem lite senare än vanligt pga ärenden i Varberg, annars hade jag nog försökt hinna rida hemma innan det blev mörkt.

Men jag kom inte iväg förrän strax efter kl sju, så då var det ju både mörkt och fruset i marken.

När vi kom till ridhuset stod Älsklingen där med bilen och skulle titta på när jag red. Jag tvingade honom att ta lite bilder och så filmade han lite med mobilen.


Tyvärr blev inte filmen så bra, så jag orkade inte ladda upp den.

Jag tyckte att Bosse kändes lite oren i traven till en början, vilket jag också fick bekräftat på filmen. Men efter lite volter, övergångar och galopp blev han fin igen.

Dock var det mycket spring i benen även idag. Så det blev mycket förhållningar. Jag får inte riktigt igenom förhållningarna som jag vill, det blir lite dragkamp. Inget bra läge! Men jag tror att jag behöver bli tydligare med mina förhållningar och använda kroppen mer. Jag sitter nog och tjuvhåller hela tiden, så när jag vill ta en förhållning blir det ingen distinkt skillnad. Det blir alltså ingen skillnad mellan förhållning och inte förhållning.

Det är svårt det där, för jag har fullt upp med att inte låta honom "springa bort". Men mer träning och framför allt ute-träning i naturen så att han får bygga lite muskler och rasta av sig mentalt kommer nog att lösa springa bort-problemet.

Jag längtar verkligen efter att kunna rida ut ordentligt flera gånger i veckan, även på kvällarna. Men snart är vi där. Bara Vasaloppet är avklarat så ska det väl kunna bli vår!

söndag 21 februari 2016

Sol-löpning

Igår var det snöstorm här under i princip hela dan. Men det var blött och plusgrader så det blev egentligen inte så mycket av det hela.



Idag bjöds det istället på sol och jag var glad över att jag hade sparat helgens löppass till idag!

Selma och jag drog iväg efter frukost. 8 km stod på schemat och vi började med att gå upp till banvallen. Där var inte plogat, så där låg en del sörjig snö.

Så jag beslutade mig för att ta asfaltsvägen ut till Tvååkersvägen istället.

Vi sprang mot Tvååker och vek av vid Källängs hönseri mot Grimeton. En bit in på den vägen tog vi en tvärväg (typ gärdesväg) och det blev blött om fötterna! Och kallt. Men det gick fort över och blev varmt igen.

När vi kom ut på Tvååkersvägen igen vände vi hemåt och fick då lite härlig medvind. Löpningen flöt på rätt bra, tyckte jag. Jag blev ibte jättetrött utan tyckte mest att det var behagligt.


Vi avslutade där vi hade börjat springa, det stämde ganska exakt med sträckan och sedan gick jag hem medan Selma fick springa lös.

Bra pass, tycker jag. Nu har jag avverkat alla pass i den tredje veckan av träningsprogrammet. Nästa vecka får det bli som det blir med tanke på Tjejvasan!

lördag 20 februari 2016

Ett år med Garmin 920xt!

Idag är det ett år sedan jag fick hem min fina Garmin-klocka. Jag är fortfarande otroligt nöjd med denna klocka!


Den har varit med mig överallt sedan dess. Den sitter på armen alltid utom när jag duschar. Den har sovit med mig, sprungit, cyklat, åkt rullskidor, längdskidor och simmat. Överallt har den gjort sitt jobb fantastiskt bra! Efter ett års användning finns det inte så mycket som en skavank på den. Batteriet är lika bra som det har varit hela tiden. Om jag har en lugnare träningsperiod laddar jag den ca varannan till var tredje vecka och när jag tränar mycket laddar jag den något oftare. Men jag behöver aldrig vara orolig över batteritiden. Det finns inget dåligt med denna klocka! Den hittar satelliterna snabbt jämfört med min tidigare Garmin-klocka. Jag kan säga att den var väl värd varenda krona! Jag rekommenderar den verkligen till alla som tränar så varierat som jag gör. Springer man bara så är den nog lite overkill.

Det bästa av allt är ju den statistik klockan har samlat på sig under detta år! Jag älskar statistik! 4776189 steg har jag gått på ett år! Det ni! :)
Här kommer ett urval:







fredag 19 februari 2016

Det börjar klia i odlarfingrarna nu!

Det är något som händer med mig vid den här tiden på året. Kvällarna blir ljusare, man börjar ana en vår i antågande (kanske inte just nu när det är minusgrader varje dag, men man vet ju att det snart blir varmare). Och så börjar hjärnan fokusera på odling!

Jag har denna veckan snöat in på hur jag ska bygga mitt växthus. Det jag köpte i somras blåste ju isär i höstens första storm. Så nu ska här byggas ett riktigt träväxthus!

Grunden har jag ju, så det är bara till att utgå ifrån den. Men så himla enkelt är det kanske inte. Man måste bestämma sig för vilket material man ska ha. Vi har förvisso ett antal gamla fönster över sedan renoveringen. MEN! Jag är inte sugen på att stå och skrapa, måla och kitta en stor mängd gamla fönster! Så jäkla tråkigt! Och jag behöver lägga den energin på källarfönstren som faktiskt sitter kvar i huset!

Så då återstår att fundera över ifall man ska välja vanligt glas, plexiglas, polykarbonat eller kanalplats. Som det ser ut nu blir det antingen plexiglas eller polykarbonat på väggarna och kanalplast på taket. Stommen blir av tryckt trä. Så långt vet jag. Men det finns ändå en del att fundera över när det gäller konstruktionen. Älsklingen är sådär nöjd över att jag inte kan släppa växthustanken. Vi har ju annat att göra först, tycker han. Förvisso är det så, men det skadar ju inte att ha planen klar så att vi kan sätta igång när det är dags!

Men jag måste ju börja förkultivera lite växter som ska in i det framtida växthuset, så jag har köpt lite fröer och andra grejer så att jag kan dra igång lite miniväxthus här inne sålänge.

Jag har även funderat på hur mina odlingslådor ska se ut och var det ska stå. Den här gången blir det egensnickrade i rejäl storlek! Men jag inser att det är smart att gräva bort grässvålen och slänga på grus där först, så att jag slipper göra det sen, när lådorna är på plats.

Jag kom i alla fall på en sak jag kunde göra för att stilla min odlarlängtan. Jag har ju ett par pelargoner ståendes i källaren över vintern och nu ville de planteras om och komma upp i ljuset igen. Så det har jag fixat!

Nu ska nog denna trivas bättre!
Jag får försöka lugna mig lite nu. Först ska Tjejvasan åkas och Vasaloppet ska genomföras som supporter. SEN kan det bli vår och värme!

När polletten trillar ner...

Denna vecka var planen att rida Bosse i tisdags. Men så blev det bilaffär istället och allting blev försenat, så jag tänkte att onsdagskvällen skulle bli bättre.

Så kom onsdagen, jag tog in hästarna lite tidigare än vanligt och gick in och käkade lite. Sedan hamnade jag i soffan och drabbades av plötslig trötthet! För andra onsdagen i rad! Jag fattar inte varför? Luften bara gick ur mig.

Så då tänkte jag att torsdag, det blir en kväll i ridhuset. Jag jobbade hemifrån i vanlig ordning och framåt eftermiddagen blev jag nerkopplad flera gånger och fick starta om datorn ett antal gånger tills jag gav upp. Så då var det ju gott om tid att ta sig till ridhuset och slippa gå i mörker. Så då tog jag återigen in hästarna tidigt, men så slog tröttheten till IGEN! Jag orkade bara inte! Så störigt!

Men så idag, var äntligen energin med mig! Bosse och jag traskade iväg till ridhuset. Jag hade inte en tanke på att slänga på broddarna, men den hårt packade snön på vägen var lite lurig. Dock så bestod ju halva vägen av grus och där kunde han ju gå, tyckte jag. Men nej, han skulle hela tiden gå och halka i snön!

Vi kom i alla fall helskinnade till ridhuset och när vi stegade in där mötte vi detta:

Nyharvat!
Det är något speciellt med ett nyharvat ridhus. Knappt så att man vill "förstöra" underlaget. Perfekta förutsättningar för att fortsätta arbetet från söndagens lektion. Inga hinder i vägen heller. Jag brukar dock inte ha något emot att det står hinder och ligger bommar, men ibland kan det vara gött att ha hela banan fri!

Vi började i skritt. Jag hade dressyrsadeln på idag också. Jag trivs bättre och bättre med den, vilket även Bosse verkar göra. 

Hela tiden små halvhalter, få honom att lyssna, att vänta på mig. Vi gjorde volter, små volter och större volter. Han var jättefin! I traven satte han direkt den där lugnare traven som vi hittade i söndags. Jag började med att rida lätt till en början. Samma arbete i traven, halvhalter, volter, lite skänkelvikningar. Koncentration på att inte låta honom springa iväg.

Och jag måste säga att jag var helt överlycklig idag! Han var så otroligt fin! Han hittade ganska snart rakheten, ridbarheten och takten. Jag kunde sitta ner i traven, nästan helt orörlig i sadeln. Vilken känsla! 

Jag lyckades fatta vänster galopp, han tog skänkeln direkt och fattade jättefint. Samma arbete i galoppen, halvhalter på yttertygeln. Han var riktigt fin där också!

Även högergaloppen fattade han fint. Inte lika mycket spring som det brukar vara, men ännu inte helt bra. Dock har han ju utvecklats hur mycket som helst! Trots att vi inte ens har galopperat riktigt i ridhuset på ett bra tag!

Det kändes bara så bra! Såhär bra har han aldrig känts! Efter galoppen lyckades jag till och med sitta ner i traven i högervarvet, lägga en volt utan att han sköt ut vänsterbogen, utan bara följde voltspåret! Helt fantastiskt! 

Jag jobbade ett tag med att sitta ner i traven tills jag kom till det ställe på volten där han brukar bryta ut, där jag gick över i lättridning tills jag hade honom med mig och så blev det helt enkelt bara mindre och mindre lättridning och till sist funkade det! Helt underbart! Det har heller aldrig hänt förut!

Jag är så nöjd med honom idag! Och när det gick sådär bra kunde jag ju bara fundera på hur bra det hade känts idag ifall jag hade ridit i onsdags eller igår. Och hur det blir när vi får mer kontinuitet i träningen. När våren kommer med sina ljusa kvällar, tjälen går ur jorden, jorden torkar upp och jag kan fixa underlaget i paddocken och faktiskt träna här hemma!

Det kändes verkligen som om polletten har trillat ner lite mer nu. Både för mig och för Bosse. Jag har hittat punkter att jobba med, han förstår vad jag vill och jobbar på bra som han ska. Så härligt!

Det känns bara så kul att få rida en sådan häst! Jag har aldrig suttit på en häst tidigare som underlättar så mycket för ryttaren. Jag har aldrig kunnat sitta ner ordentligt i trav tidigare och aldrig känt mig riktigt bekväm i en dressyrsadel. Men nu är det ju rena fröjden att få rida! Så kul! Såklart har det en del att göra med att jag är så mycket starkare i kroppen nu också, tack vare all träning. Är man inte stark, kan man inte slappna av! (har jag hört)

Jag är också väldigt noggrann med att avsluta när det går bra. Det är oerhört lätt att glömma tiden och fortsätta rida när det går så bra. Men jag måste också tänka på att han inte har ridits ordentligt på flera år och behöver byggas upp långsamt. Vara nöjd när det går bra. Inte nöta, inte slita.

Jag ser också fram emot när vi kan rida ut ordentligt, bygga muskler, galoppera ordentligt!

Duktiga, svettiga killen!

måndag 15 februari 2016

Skidor igen!

Nu när det äntligen har frusit till igen passar vi på att åka så mycket skidor vi bara kan!

Så efter att ha ätit kvällsmat drog vi till Åkulla. Vi siktade på fyra varv, dvs drygt en mil.

Det är kul att konstatera att en mil inte längre känns särskilt jobbigt. Kroppen var dock segare än i lördags, men det är ju inte så konstigt.

Jag känner inte heller av armarna lika mycket, magen är också utan träningsvärk. Till och med höftböjarna har börjat ge sig! Skönt att all träning har gett resultat!

Spåren var helt ok. Bra före idag också. Nästan folktomt i spåren. Rätt perfekt, alltså!

Bjuder på den fina bilden från i lördags! Sådant väder vill vi ha både på Tjejvasan och Vasaloppet!!!


söndag 14 februari 2016

Solig löprunda

Vilket härligt väder vi har haft idag! Efter lunch var jag bara tvungen att ta med Selma ut på en löptur. Kroppen var lite smått seg efter gårdagens tre mil på skidor och dagens ridlektion, men det kändes ändå helt ok att springa.

Det var 5 km som stod på träningsschemat, så det kändes som att det skulle gå att lösa rätt lätt trots den sega kroppen. Jag valde att springa Linnarpsvägen ut mot Tvååkersvägen för att få en lite tuffare runda med Banvallen uppförs som avslutning.

Jag har aldrig gillat att springa banvallen åt det hållet. Det känns alltid tungt att springa där. Den fasta asfalten under fötterna byts mot mjukare grusväg som solen hade värmt upp.

Tempot sjönk men jag kämpade på i solen.

Fint ute idag!
Det var väldigt skönt när klockan plingade för 5 km! Då kunde jag gå resten av vägen hem och Selma kunde springa lös. Får passa på nu innan det blir hundförbud den 1 mars.

Nu har jag avverkat tre löppass denna vecka och till min stora glädje har jag ingen känning av min tidigare skada runt bäckenet. Kommande vecka ser det ut som om det blir bra skidväder, så då blir det fokus på det, men jag hoppas ändå att få till de tre pass som finns i tredje veckan av mitt träningsprogram.
Sista passet i vecka 1 kan nu också bockas av!

Såhär blev rundan!
Nu är denna helg över, det går så jäkla fort! Men det är snart helg igen känns det som. Jag hoppas också kunna rida lite mer kommande vecka, så att herr Bus håller sig på mattan och får ut sin energi.


Fin kille idag!

Idag var det dags för vår tredje lektion för Charlotte. Bosse var betydligt lugnare idag än igår! Där var en annan häst i ridhuset när vi kom dit, men den brydde han sig inte om, utan vi kunde värma upp i lugn och ro.

Men när den gick ut så blev det plötsligt väldigt spänt igen. Det var lagom till vi skulle sätta igång med lektionen. Men jag fick trava igång honom. Han sprang och sprang som en galning och jag fick jobba med halvhalter på volten i båda varven.

Efter ett tag fick jag faktiskt igenom halvhalterna och han blev riktigt fin. Hittade en jättefin takt och det gick också bra att sitta ner på honom.

Jag fick rida på hela fyrkanten och göra volter och halvhalter när jag kände att han började springa iväg.

Efter att ha pustat lite så fick vi göra skänkelvikningar. Vi började i vänstervarvet. Lade en lite mindre volt och påbörjade flyttning undan höger skänkel mot medellinjen när vi kom ut ur volten.

Oj, vad fint han flyttade! Jag har aldrig känt honom göra så fina skänkelvikningar någon gång tidigare! Hur fin som helst! Men det blev betydligt svårare när vi skulle göra samma sak i andra varvet och flytta för vänster skänkel. Han vek ihop sig åt vänster och gick emot skänkeln.

Då fick jag ställa honom i färdriktningen istället och peta på med spöet för att förstärka skänkeln. Jättesvårt! Men det gick hyfsat några gånger. Där har vi att jobba med!

Till sist fick jag försöka flytta honom längs långsidan med framdelen på spåret och bakdelen utanför. Det var riktigt svårt! Vi fick till det några gånger i skritt, men i traven gick han bara emot hela tiden och stannade när det blev svårt för honom.

Efter det tyckte jag att han hade skött sig så bra så vi avslutade lektionen. Jag tycker att han lyssnade bra idag och faktiskt kom igenom fint i traven där vi haft lite att jobba med tidigare. Riktigt fin var han! Så jag är nöjd med honom idag!

Dressyrsadeln blir faktiskt allt mer bekväm att rida i och Bosse verkar trivas mer och mer med den.

Jag slapp frysa om fötterna, trots minusgrader. Mina fina ridstövlar från Mountain Horse funkar fantastisk bra. Varma och goa! Även kjolen värmde mina kalla lår. Härligt med vinter!

Dagens duktiga kille!

Bluff och båg och ren jävla lögn!

Hästbranschen är rätt intressant. Många hästägare gör vad som helst för sina hästar, men litar många gånger mer på flummiga produkter som lovar än det ena och än det andra, utan att ha några som helst bevis på att det verkligen fungerar, än på vad en veterinär med flera års forskningsstödd utbildning säger.

Jag tycker att man som hästägare har ett oerhört stort ansvar i att se till att hästen mår bra. Om hästen blir sjuk eller skadad ringer man till veterinären och ingen jävla bluff-och båg-doktor som håller på med en massa häxkonster. Tyvärr ser det inte ut så i verkligheten, utan det finns allt från homeopater till djurpratare som utger sig för att kunna behandla djur. Vilket leder till att djuret inte blir behandlat för sin skada utan utsätts för djurplågeri.

Igår fick jag se något på Facebook som gjorde mig riktigt förbannad!



Läs texten i annonsen noga! Vad står där egentligen? Jo det står att ett täcke kan BEHANDLA hästen mot diverse problem (medicinska åkommor stod det från början, men efter mitt påpekande ändrade Horse Farm texten). Texten kommer från tillverkaren av täcket. Det står så på deras hemsida, att täcket behandlar ett antal medicinska åkommor.

Texten från Bucas hemsida


Min första fråga är: Var kan jag hitta den evidensbaserade forskningsstudie som bevisar alla de där påståendena i texten???? (första frågan under annonsen var hur mycket det kostar :O). För det kan väl ändå inte vara tillåtet att påstå sådana här saker utan att ha någon vetenskaplig studie bakom???

Allting som har effekter och också biverkningar, man skulle ju gärna vilja veta vilka dessa är!

För mig är det helt obegripligt att någon människa kan tro på det här! Låter det för bra för att vara sant är det sannolikt inte sant.

Sen är det det här med "magnetfält". Om jag inte minns helt fel, så läste vi i högstadiet om magnetfält. Magnetfält uppstår kring kraftledningar och elektriska apparater. Jorden har också sitt eget magnetfält, men vi andra, människor eller djur eller andra varelser har INGA magnetfält i våra kroppar!
Källa: https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Publikationer/Broschyr/2009/Magnetfalt-och-halsorisker-low.pdf..

Det som står i annonsen är alltså ren lögn! Inget täcke i världen kan öka blodcirkulationen, det gör bara motion och möjligtvis stödstrumpor!

I Bucas originaltext pratar man också om "Faradays cage". Säkert för att man vet att inte många förstår vad som menas, eller för att man själv inte förstår vad det är.
Faradays bur används för att avskärma elektriska fält och består av ett ledande hölje, vilket leder till att inga elektriska fält kommer in i höljet. Man avskärmar alltså elektriska fält som kommer utifrån. Bucas påstår att man avskärmar hästens egna elektriska fält(eller magnetiska som man uttrycker det) så att de inte kommer ut. I en hästkropp finns inga elektriska fält eftersom en häst inte är en elektrisk apparat...
Källa: http://www.kursnavet.se/kurser/fy1201/fy1201w/El_4_0_080_Faradays.htm

Jag har också lite svårt för att man som återförsäljare inte funderar över vad som kan vara rimligt och inte när man säljer produkter. Jag fick till svar från återförsäljaren att de inte har kunskap att värdera den information som Bucas har gett dem. Men man måste väl ändå vara lite kritisk och fundera över vad som verkar rimligt!

Enligt marknadsföringslagen gäller följande: Medicintekniska produkter får inte marknadsföras med påståenden om att de förebygger eller botar sjukdom hos djur, om inte den som marknadsför produkten kan visa att påståendet är sant. Källa: https://lakemedelsverket.se/upload/halso-och-sjukvard/behandlingsrek-vet/Aseptisk%20artrit%20hos%20h%C3%A4s_rek_webb%5b1%5d.pdf. I samma dokument står också hur artrit hos häst ska behandlas, intressant läsning med tanke på vad Bucas skriver i sina texter.

På Bucas hemsida finns inga bevis på att det de påstår i texten om täcket vad jag kan se. Det finns en film som påstår det samma som står i texten och hänvisar till icke namngivna "professionals" och "serious amateurs". Inget mer. Inte trovärdigt i min värld!

Jag kommer i alla fall inte att köpa några produkter från Bucas (har när jag tänker efter inte gjort det tidigare heller), då jag tycker att den här typen av marknadsföring och sätt att uttrycka sig är helt galet. De lurar sina kunder och i sista änden kan detta leda till djurplågeri eftersom täcket, trots att det är löjligt dyrt, 1800 kr, kostar mindre än ett veterinärbesök! SÅ JÄVLA DÅLIGT!!!

lördag 13 februari 2016

Bosse Bomb rastad!

Denna vecka har det tyvärr inte blivit någon ridning och eftersom jag ska rida lektion imorgon, var det verkligen hög tid att rasta herr Bus. Han fick ju nya skor i torsdags och så har marken frusit ute, vilket gör att sko-tappar-risken inte är så stor nu. Skönt!

Vi gick bort till ridhuset och han var verkligen på hugget. Bokstavligt talat, han försökte hugga mig i armen med jämna mellanrum och hade väldigt bråttom. Han blev lite upprörd när han fick syn på några hästar som gick på vägen framför honom och sedan krånglade han nästan hela vägen till ridhuset.

När vi väl kom in där var där ett annat ekipage som höll på att avsluta en lektion, men det var helt ok med den hästen.

Däremot så kom det in två ponnyer efter ett tag och den minsta av dem var LIVSFARLIG! Han blev så upprörd att han höll på att kasta av mig när han hoppade rakt upp i luften. Skolor ovan mark här ja. Jag fick hoppa av för att lugna ner honom. Och efter ett tag gick det i alla fall att rida honom igen.

Men den där ponnyn hade han väldigt ont av och vid ett tillfälle hoppade han iväg rakt emot den stackars ponnyn och skulle attackera den! Han tog liksom bara tag i bettet och jag hade inte en chans att stoppa honom, men fick styrt bort honom så att inget hände. Andra gången han försöker attacker en annan häst när jag sitter på ryggen!

Men jag tycker att han behöver lära sig att hantera och acceptera att det finns andra hästar runt omkring honom, så det var ju bra miljöträning. Till sist fick jag kontakt med honom och kunde jobba honom i lite trav och övergångar. Men det var som att sitta på en bomb. Mot slutet kände jag att energin tog slut på honom och han blev lite trött. Så imorgon får det nog bli en lugnt lektion med fokus på att lugna ner sig!

Snygg-bomb!

Härlig skidåkning i Åkulla!

Idag sken solen, det var 7 minus när jag kom upp och härlig vinter igen! Bortsett från att det då inte finns någon snö, förutom i Åkulla.

Det drog i benen efter att få åka skidor. Den gångna veckans regnande och blåsande har gjort att Skidalliansen bara har haft 700m-banan öppen, så det har inte känts som någon idé att åka dit.

Men idag kom vi äntligen iväg! Älsklingen tyckte att vi skulle köra långt idag. OK, tänkte jag och siktade på 2 mil.

Föret var helt fantastiskt. Snabba spår, men ändå bromsmöjligheter. Det har tagit rätt styggt på snön med det dåliga vädret, så det är ju bra att de har lagt ut så mycket snö.

Det var förhållandevis folktomt också så det var verkligen helt underbart att åka! Jag glömde vattenflaska, så jag fick ta av Älsklingen. Den var slut efter två mil. Men då plockade han fram en gel som vi delade på och plötsligt kom energin tillbaka igen! Så vi körde vidare mot tre mil.

Jag sympatikörde den sista milen för att Älsklingen ska få känna att han faktiskt klarar ett Vasalopp. Han kör på i samma tempo hela tiden och numera ligger han steget framför mig. Grym utveckling! Jag är nu ännu mer övertygad om att han kommer att fixa det!

När klockan stannade på tre mil, efter elva varv åkte vi bort till grillen, där Ringhals bjöd på korv. Sista varvet var rätt slitigt och min energi var rätt slut då, men efter två korvar och lite MER var jag som ny igen! Kul att träffa lite kollegor och tjöta lite. Men det blev snabbt kallt, så det fick bli en kort matpaus innan vi drog hemåt.

Känns otroligt bra att faktiskt ha kört hela Tjejvasan-sträckan nu. Plötsligt känner jag mig väl förberedd och grymt laddad för att få dra iväg mot Mora om två veckor! Nu hoppas vi på bra skidväder veckan som kommer!

Underbart väder!

Snabbt före idag!

torsdag 11 februari 2016

Igår trött- idag som ny!

Igår var jag trött, så extremt trött! När väckarklockan ringde kände jag mig nästan medvetslös. Och när jag kom upp var jag helt seg. Hästarna fick fel grimmor på sig ut i hagen och inget funkade riktigt som det ska.

Jag kämpade mig igenom dagen på jobbet, fick gjort mycket bra ändå. Jag glömde att ta med mig momsdeklarationen på morgonen och blev därför tvungen att åka in till Varberg för att posta den. Den skulle ju vara inne idag och de närmsta brevlådorna var redan tömda.

När jag kom hem igen tog jag in hästarna, sedan stupade jag i säng. Jag tänkte att jag skulle sova en stund och gå ut och natta hästarna och sedan lägga mig igen. Men jag somnade vid sex-tiden och sov som en stock. Jag har förvisso vaknat några gånger i natt, bara för att konstatera att jag kunde sova vidare och somnade om. Halv sex i morse vaknade jag på riktigt och låg och drog mig en stund innan jag gick upp. Som ny igen! Skönt! Jag var lite orolig över att det var någon förkylning eller något på gång, men jag var bara trött, alltså.

Hemarbetsplats stod på schemat idag och som vanligt fick jag mycket gjort. Jag känner faktiskt att jag ligger i fas nu, till och med lite före. Skön känsla! Nu har jag koll på saker och ting!

Innan lunch tog Selma och jag en löprunda. 4 km igen. Det blev en runda runt Obbhult. Det kändes väldigt lätt och fint att springa idag. Stor skillnad mot förra torsdagen då jag sprang samma runda. Jag ville nästan ta ett varv till när jag var klar:).

Återigen gick det snabbare än vad som stod på träningsprogrammet och jag höll nästan samma fart som i tisdags när jag sprang på helt platt mark. Fin känsla!

Jag kommer att hoppa över vecka två i träningsprogrammet då det redan känns så mycket bättre att springa. Det är ju lite mindre än 20 veckor kvar till Göteborgsvarvet, så jag behöver kapa lite på tiden. Så i helgen blir det fem km och nästa vecka går jag direkt på den tredje veckan.


Hovis var här idag också och slog på två skor på Sko-Bo. Sulorna fick sitta kvar. Nu väntas det lite kallare väder igen. Jag hoppas på frusen mark så att det blir svårare att ta av skorna och på snö så att jag kan nyttja sulorna!

tisdag 9 februari 2016

Nytt träningsprogram = ny motivation!

Det är lite lustigt att jag den senaste tiden har gått och funderat på hur jag ska hitta löparglädjen och motivationen igen. Speciellt när jag egentligen vet exakt vad som sporrar mig mest...

Göteborgsvarvet närmar sig med stormsteg! Jag är långt ifrån att spring 21 km nu. Vilket beror på att jag inte sprungit lika mycket som jag gjort tidigare vintrar. Så jag tänkte att det är verkligen hög tid att komma igång nu. Jag letade fram ett träningsprogram för halvmara. Det som finns på jogg.se är lite för kort för mig, jag behöver något mer på nybörjarnivå. Så jag googlade lite och hittade ett 20-veckorsprogram som började på en lagom nivå för mig!


Jag tror dock inte att jag kommer att springa Göteborgsvarvet under två timmar, men det såg ut som ett bra program för mig att komma igång med just nu. Det bästa med detta program är att det börjar så lugnt och fint. 4 km på 26-28 minuter. Hur lugnt som helst! Och ett "långpass" på 7 km. Nice!

På något sätt tycker jag att det blir mycket lättare att komma iväg när jag vet exakt hur långt och i vilket tempo jag ska springa. Eftersom det var så kort sträcka började jag med att gå upp till banvallen för att börja springa utåt Tvååkersvägen. Det fick till följd att det gick mycket lättare än vad jag hade räknat med, då det lutar lite lätt utför och sedan när man kommer ut på asfalten så är det platt. Vi sprang vidare in på Linnarpvägen och precis innan den jobbiga backen kom plingade klockan för 4 km och jag kunde sluta springa och gå hem!

Det var bara kul att springa idag. Även om jag sprang på i lite mer tempo så kändes det betydligt lättare än tidigare pass det här året. Det tog bara 23:44 att springa 4 km, så jag var jättenöjd! Nästa 4 km-pass blir Obbhult runt på torsdag. Lite mer kupering, lite mer utmaning!

Det var mörkt ute, så min super-pannlampa var med. Den är grym! Fick en bild på Selma i lampljuset. Hon var glad över att få springa i vanlig ordning!

I pannlamps-bubblan!

söndag 7 februari 2016

Ridning i storm och pappersarbete

I morse såg det ut att bli en solig och fin dag, så efter frukost drog jag på mig ridkläderna och gick ut och hämtade Herr Bus. Han har lyckats dra av en baksko nu. Fantastiskt duktigt:(.
Jäkla häst!
Jag fixade till hans man. Trimmade och kortade så att han ser lite mer välvårdad ut. Det tyckte han var mysigt och han stod nästan och sov när jag gjorde det. Men han vaknade till när jag skulle borsta honom och var lika tjurig som vanligt.

När vi kom ut märkte jag att det blåste en del, halv storm faktiskt. Bosse traskade på åt Linnarpshållet. Ganska lugn var han tills vi kom till bäcken. Läskigt med det skvalande vattnet, tyckte han och ville springa iväg. Det fick han inte, så då gick han och laddade istället.

Vi skrittade vidare på Linnarpsvägen mot Rolfstorp. När vi kommit ner för backen fick han trava för att göra av med lite energi. Det är också dags att trava lite på hårt underlag som omväxling till ridhuset.

Det gick bra, men innan vi saktade av körde han ner huvudet och skakade lite. Inget farligt, men han var laddad.

Vi skrittade in på vägen mot Bonnasgård. Där korsar man bäcken igen och återigen var det spännande och han ville springa bort. Efter att ha fått honom till att skritta ordentligt fick han trava lite tills vi svängde in på gärdsvägen.

På gärdsvägen var det väldigt mjukt. Lite för mjukt, så det fick bli lugn trav innan jag saktade av till skritt och vi skulle ta oss förbi alla rader med ensilagebalar som ligger på åkrarna. Det var plast som kommit lös och fladdrade i vinden (det blåste rätt rejält där ute på slätten), vilket Bosse tyckte var såpass läskigt att han vägrade gå förbi. Så jag gick in på åkern, på andra sidan balarna, där det inte fanns plast som fladdrade och då gick det bra. Dock är det såklart inte bra att rida på blöta gräsåkrar nu, men jag tycker att de som brukar åkrarna får skylla sig själva när de inte orkar köra hem sina jäkla balar!

Vi fortsatte ut på Obbhultvägen och där fick han trava igen. Han var väldigt spänd hela gärdsvägen, men jag fick honom att gå framåt i alla fall. Vi skrittade upp för Landbonnabacken där ett par hästar sprang efter oss. Det var ju jättespännande, så då blev det passage och svansen upp i luften.

Därefter var det i princip spänt hela vägen hem. Men han gör ju inget dumt, det är mer att han känns som en bomb som ska explodera när som helst. Men det gick bra, vi kom hem helskinnade. Dock lät det som om även vänster framsko sitter löst. Det var ju den jag snickrade till tidigare i veckan. Hovis får nog kolla på den också när hon kommer hit!

Jag fick i alla fall en bild på lite blå himmel och en nyfriserad häst:)

Hemma helskinnade
Efter ridturen började jag kolla på gårdagens världscuphoppning från Bordeaux. Jag blev trött, även om jag känner mig betydligt piggare idag än igår, och slumrade till lite.

Efter hoppningen blev det pappersarbete. Bokföring och momsdeklaration åt Christoffer och fakturering åt åkeriet. Det har jag hållit på med sedan 16:30. Så nu ska det bli skönt att göra något annat innan jag går och lägger mig och avslutar denna (alldeles för korta) helg.

lördag 6 februari 2016

Vilken vecka!

Denna vecka har bara rusat förbi. Supermycket att göra på jobbet! Älsklingens födelsedag i torsdags med tillhörande kalas och eftermiddagsaktivitet och utgång med jobbet igår.

Jag är såååå trött och seg idag! Det var rejält stressigt att hinna förbereda kalaset i torsdags efter att ha jobbat hela dagen. Men det gick och det blev inte så sent innan folk åkte hem eftersom de flesta skulle upp och jobba dan efter. Men jag var rätt uppe i varv så jag somnade inte förrän framåt 12-tiden på natten.

Igår ringde klockan vid 5 i vanlig ordning. Jag hade tänkt ta sovmorgon, men skulle hålla en presentation i hur man håller presentationer kl 8 på morgonen. Och så vill man ju inte missa fredagsfrukosten kl 9.

På eftermiddagen hade jag och en kollega fixat med gruppdag i skidspåren i Åkulla. Vår fantastiska chef jobbade tyvärr sin sista dag på Ringhals igår, så vi firade av henne. De som inte hade egna skidor kunde låna i alliansstugan (väldigt fina skidor, faktiskt) och sedan fick jag köra ett teknikpass. Verkligen rätt person att förklara teknik. Jag bara åker. Försöker härma Kalla och gänget:).

Det var många spontanramlingar och lite ostadigt, men efter teknikgenomgången var det dags för tävling. Först körde vi två seedningslopp (där jag blev trea JIPPI). Det var första gången jag körde så snabbt, max i 700 meter. PUH!

Sedan satte jag och min kollega ihop lagen efter sammanlagd tid. Vi fick rätt jämna lag, tyckte vi. Det skiljde 4 sekunder medan längst och kortast sammanlagda tid.

Vi körde sedan teamsprint, stafett. Jag hamnade i lag tre och fick köra sistasträckan. Jag kom iväg först på sistasträckan, men de två som var snabbare än jag i seedningsloppet jagade mig och Mackan drog förbi ganska snart. Jag stakade på för allt vad jag var värd. Tittade bakom ryggen, såg ingen, slog av på tempot. Men då började de andra kollegorna skrika och jag fick dra på sista biten för att inte Tomas skulle köra förbi. En fin andraplats fick vi!

Det var jobbigt men kul att köra snabbt! Efter loppet grillade vi korv och körde prisutdelning och presentutdelning till chefen innan jag stressade hem för att ta in hästar och göra mig i ordning för kvällens övningar.

Men fem minuter tillgodo väntade jag in Mackan som körde in oss till Varberg, där vi hoppade på tåget mot Göteborg.

I Göteborg gick vi bort till Avenyn och käkade på Miss Sophies där vi hade bokat bord. Jättefin restaurang med jättegod mat! Rekommenderas!

Vi fick bara ha bordet till kl nio, så då drog vi vidare till ett annat ställe som jag inte kommer på namnet på. Vi lyckades få ett konferensrum där så att vi kunde fortsätta snacka och umgås. Vi det laget var jag ordentligt trött och tacksamt nog var det fler kollegor som ville hem, så vi tog 22:55-tåget hem.

Från Varberg blev det taxi hela vägen hem, som tur var har jag en kollega som också bor i Rolfstorp, så det blev inte så fasligt dyrt i slutänden!

Det var otroligt skönt att få komma hem och sova! Men när jag vaknade idag var jag trött och seg och har så varit hela dagen. Jag är inte gjord för att vara uppe länge!

Idag lade jag ett bud på Dominus-sadeln som accepterades och jag körde ner Stübbensadeln till Horse Farm och betalade Dominusen. Så nu är jag dressyrsadelägare!

Vi åkte vidare mot Varberg och köpte lite hästfoder på Granngården och sedan blev det faktiskt ett besök hos en bilhandlare. Spännande! Får se hur det slutar...

Nu är det bara soffläge som gäller resten av kvällen. Det får bli en tidig sänggång ikväll, så är jag förhoppningsvis fit for fight igen imorgon!

Låååång leveranstid!

Den 28 december (då det var ganska kallt) beställde och betalade jag ett par Mountain Horse Snowy River ridstövlar från Horsemeup.

Jag väntade och väntade, när inget hände mailade jag och undrade vart stövlarna blev av. "De kommer snart", var svaret. Inget hände och jag mailade igen. Då var de bruna som jag beställde slut och skulle komma in vecka 22. Inte riktigt aktuellt med vinterridstövlar då. Så vi kom överens om att jag skulle få ett par svarta istället. Det var två veckor sedan och när fortfarande inget händer mailade jag för tredje gången och undrade vad som händer. Då var det äntligen på väg och idag hämtade jag ut dem från Posten.

Jag är ju rätt missnöjd med hur Horsemeup:s kundservice har hanterat det här. Jag anser att man som kund inte ska behöva fråga efter sina grejer, speciell när man har betalat för dem. Bra kundservice innebär att man förekommer kunden och informerar om vad som händer. Att vänta på en vara i över en månad är inte OK ifall man inte vet det vid beställningstillfället vill säga. Hade jag vetat att det skulle ta fem veckor att få dem hade jag aldrig beställt dem.

Men nu är de i alla fall här och de satt som en smäck! De är ju mycket smidigare än ett par vanliga vinterridstövlar, så det går utmärkt att rida i dem utan att riskera att fastna i någon stigbygel.

Fina stövlar!
Jag gillar också designen på dem med det fina spännet högst upp och hela utformningen på stöveln. Det bästa av allt är fodret i dem! Tjock "päls". Jag lär nog inte frysa i dem!

Härlig insida!
Så då får man ju hoppas att det blir sisådär 17 minusgrader igen då, så att man kan testa vad de håller för :).

onsdag 3 februari 2016

Med livet som insats...

Efter ridningen åkte Älsklingen och jag till Åkulla för att äntligen åka lite skidor igen. Vädret har ju, minst sagt, varit emot allt som heter vinter de två senaste veckorna. Upp mot sex plusgrader, storm, regn. Inget som är särskilt snällt mot snön, alltså. Men det är ändå massor av snö kvar i spåren, så det kommer att gå fint att åka ända fram till Vasaloppet förhoppningsvis.

Det var väldigt isiga spår, vilket gjorde att farten blev betydlig högre än tidigare. Det är ju i och för sig kul, men det som är mindre kul är att bromsmöjligheterna minskar och skaderisken ökar markant. För skulle man spåra ur så åker man ju rakt ut i skogen. Stenhårt är det i snön också. Det går inte att ploga heller eftersom det är stenhårt utanför spåren.

Älsklingen vurpade två gånger, men det gick bra (puh!) och jag var jäkligt nära att vurpa i en backe, där det svängde och spårade ur. På något sätt lyckades jag hålla mig på benen i alla fall och kunde åka vidare.

Det var dock inte särskilt kul att åka när det var så riskfyllt, så vi nöjde oss faktiskt efter drygt fem km. Vi fick i alla fall rört på oss litegrann. Det gick ju att staka hela rundan så jag lär inte ha några problem med mina höftböjare imorgon, vilket betyder att det kan bli en löptur med Selma till lunch.

Skidåkning trots höstrusk de senaste veckorna

Beslut fattat #sadelprovning

Idag skyndade jag mig hem från jobbet så att jag skulle hinna dra till ridhuset med Bosse och Dominussadeln och även hinna åka några varv skidor i Åkulla.

Solen sken och det var klarblå himmel när vi gick iväg, det hade ju varit tusen gånger roligare att få rida ut i detta väder, men nu måste jag fatta ett beslut.

Vi var ensamma när vi kom till ridhuset, så jag kunde sitta upp i lugn och ro och känna efter hur sadeln kändes och hur Bosse fungerar i den. Idag hade jag oskodda ridbyxor på mig och direkt när jag satte mig i sadeln kändes den inte så trång längre.

Jag jobbade honom med de "vanliga" övningarna i skritt och trav och han var faktiskt helt ok i det arbetet. När jag väl fick honom att galoppera i vänstervarvet var han jättefin. Kort, kontrollerad galopp. Super!

Det kom in en tjej med en ponny efter ett tag och därför ville jag inte galoppera i högervarvet, då han var något ostyrig i lördags när jag red lektion. Jag ville inte riskera att han skulle springa över något annat ekipage...

När det gäller sadeln så var min ridkänsla i den faktiskt helt ok. Knästöden funkar bättre och bättre och jag kan nog vänja mig vid den. Den är en helt ok sadel att börja med, tycker jag. Jag vet ju inte hur han kommer att växa när han bygger mer muskler, så risken är ju att sadeln inte passar ändå efter ett tag.

Så imorgon ska jag ringa butiken och lägga ett bud på den. Hoppas få ner den lite i pris. Den är ju trots allt väldigt välanvänd och lite sliten.

Ja, så nu är beslutet äntligen fattat och jag hoppas att detta blir bra för oss. Ska bli kul att kunna variera mellan två sadlar och kunna rida lite mer "på allvar" i dressyren. Jag känner mig rätt nöjd med beslutet, nu får vi se vad priset landar på. Spännande, spännande!

tisdag 2 februari 2016

Tur att jag är händig... #sadelprovning

Idag var planen att prova Dominussadeln. Jag tänkte snabba mig för att hinna rida hemma i paddocken innan det blev mörkt. Så jag kastade i mig ett par mackor, på med ridkläder och ut för att ta in hästarna.

Redan när de sprang in i stallet hörde jag det. Det där missljudet av sko som inte sitter som den ska... SATAN!!!!

Jag kollade vänster fram på den misstänkte herr Bus, eller Sko-Bo som jag numera kallar honom. En utdragen böjd söm på insidan och tre på utsidan. MORR!!!

Som tur är vet jag hur man slår i söm (under förutsättning att hoven är hel, vilket den var någorlunda denna gång) och jag har verktyg för att göra det, så det var bara till att ta fram verktygslådan och skrida till verket. Att vara händig är praktiskt när man har en häst som ständigt ska dra skor.

Tre söm fick jag i, det fick räcka!

Återanvänder denna bild, det såg ungefär likadant ut idag...

Där gick ju åt lite tid så när jag hade fått på sadel och grejer var klockan strax efter fem. Det var inte helt kolmörkt, så det var helt ok.

Något som inte var ok var underlaget i paddocken. Förutom att den är dränkt i vatten så är det även tjällossning, vilket gör att det blir alldeles för löst. Dessutom fanns det "slukhål" lite varstans som inte gick att se, vilket gjorde det lite väl riskfyllt. Lite regn hade vi också i ansiktet.

Jag försökte ändå känna efter lite hur Bosse reagerade och vad jag själv fick för känsla. Jag hade de helskodda brallorna, eftersom de är fodrade och jag slipper ha långkallingar. Jag tyckte inte att jag fick den där kontakten med sittbenen som jag kände i Stübbensadeln. Och så vet jag inte riktigt ifall knästödet sitter bra till för min överskänkel. Ingen wow-känsla denna gången heller.

Jag fick testa lite trav på gårdsplanen, som var lite mer fast. Det var verkligen en enorm skillnad på Bosse jämfört med hur han kändes med Stübbensadeln. Han betedde sig ungefär som med den vanliga sadeln på. Så Bosse verkar gilla den. Jag kan inte påstå att jag gör det. Kanske var det ridbyxorna som gav mig sämre känsla, jag vet inte. Men imorgon ska jag försöka skynda mig hem från jobbet och dra iväg till ridhuset så att vi får lite "riktigt" underlag under hovarna.

Jag hoppas bara att skorna sitter kvar tills dess... och så funderar jag på att slänga av snösulorna igen. De gör liksom ingen nytta nu när det är barmark och 5-6 plusgrader. De ökar bara risken för tappskor. Men skulle jag ta av dem, ja då ska ni se att snön kommer tillbaka! Så jag funderar vidare! (inte för att jag inte vill ha tillbaka vintern, utan för att jag hoppas att det vänder av sig själv snart)

Imorgon har jag tänkt att jag ska bestämma mig för hur det blir med sadeln.
Mitt resonemang går såhär:

  • Jag vill inte lägga pengar på en sadel jag inte gillar 100%
  • Om jag vill ha en dressyrsadel kanske det är smart att välja en sadel som hästen gillar
  • Jag måste inte ha en dressyrsadel just nu
  • Dressyrarbetet hade underlättats av en bra dressyrsadel
  • Det är bra att kunna variera sadel för att undvika nötning
  • Bosses rygg kanske ändrar sig när han bygger mer muskler och leder till att jag snart behöver byta sadel igen
  • Det finns en mängd sadlar att prova ute på marknaden
Ja, återigen, fortsättning följer...