Aktiv måndag

Idag är det måndag och som vanligt betyder det fasta! Jag började fasta igår kväll och fick ihop 23 timmar denna gång, då jag lyckades äta rätt sent igår.

När jag kom hem från jobbet bytte jag om till löparkläder och tog med mig vovvarna ut på en löprunda. Lite lägre temperatur idag, men det kändes ändå rätt jobbigt, det var drygt 20 grader och snäppet varmare när solen tittade fram bakom molnen.

Men hundarna var betydligt piggare idag och de var lyckliga över alla vattenpölar som de kunde springa i och dricka i. Men de skulle såklart ändå bada när vi passerade grushålan, så det fick de! Det verkade som om det svalkade rätt bra ändå.

Löpningen kändes lite seg ibland, benen var sega även idag, men efter ett tag kom jag igång rätt bra och det gick betydligt bättre än vad det kändes. Trots att jag inte ansträngde mig jättemycket så fick jag till ett väldigt bra medeltempo, betydligt bättre än vad jag trodde. Så jag kände mig nöjd när jag kom hem igen! Kändes som en bra start på veckan!

Dagens runda

Jag behöver komma igång ordentligt med löpningen nu och jag har satt upp ett mål i Garmin att springa 10 mil i juli. Då behöver jag springa minst tre gånger per vecka fördelat på två kortare pass och ett lite längre. Jag ska försöka att springa varannan dag så kommer det helt säkert att lösa sig. Men kul att utmana sig själv ibland!

Efter löpturen gjorde jag en korvstroganoff och åt den med blomkål. Det var som vanligt gott att äta efter ett dygns (eller i detta fall, 23 timmars) fasta. Jag låg i soffan en stund och kollade TV och höll på att bli riktigt seg. Men jag tog mig själv i kragen, jag hade ju bestämt mig för att rida Bosse idag eftersom det ska bli ordentligt med regn imorgon och vi behövde ett hoppass innan veckans träning för Charlotte.

Jag gick ut och hämtade mina grabbar i hagen, de var inte alltför långt bort skönt nog. Idag var det inte lika mycket insekter, men de har båda lite rinniga ögon, så där är ju flugor och annat skit som irriterar dem.

Det gick rätt snabbt att göra i ordning Bosse, han var ju inte direkt jättesmutsig och vi började med att skritta fram upp till Obbhultvägen och tillbaka till paddocken.

Jag började med att värma upp med lite mer ordentlig dressyrridning. Koll på bakänden, böja och ställa på volterna, lyssna framåt, osv. Han var rätt fin ändå. Jag red en del trav i nedsittning och det kändes bra, men det är ju något jag behöver öva mer på framöver! Men han accepterar det mycket mer nu än vad han gjorde tidigare, så det är ju bra.

Han fattade också galopp fint, men var lite slö och ville bryta av, så det blev lite diskussioner om det innan han gav sig och lyssnade framåt.

Vi galopperade över markbommen och det gick hyfsat. Klockrent i vänstervarvet, svårare i höger, men det går bra när jag rider lite mer framåt istället för att försöka bromsa in i bommen.

Vi travhoppade det svartvita krysset med travbom framför och sedan galopperade vi över cavallettin. Vi hoppade krysset och oxern som stod på varsin diagonal. 

Han gör det verkligen bra och jag måste komma ur mina dåliga tankar. Att jag inte kan galoppera mot hinder eller tycker att det är svårt. För jag kan ju uppenbarligen galoppera mot hinder och ja, det är inte helt lätt och jag måste anstränga mig för att komma bra på hindren, men jag fattar inte varför jag tror att allting bara ska komma av sig själv? Jag måste ju för fasen rida mot hindren, ha en bra galopp och vilja hoppa!

Sedan är det en annan sak som också är helt ologisk; varje gång vi har hoppat ett hinder undviker jag at rida på det igen, för vi klarade ju det och om vi hoppar igen kanske det inte går bra. Och det här är jättekonstiga tankar som jag har. För rent logiskt blir vi ju bättre och bättre för varje gång vi hoppar och klarar ett hinder. Ja, vi kanske inte kommer 100% rätt på varje hinder, men Bosse hoppar ju verkligen i alla lägen och jag märker att han börjar taxera mer och mer själv mot hindren. Så för varje gång vi klarar ett hinder borde jag tänka att "vi kan det här" , "nu gör vi det igen!"

Det är så frustrerande när hjärnan inte vill vara med mig och jag var inte helt på hugget idag och red inte så aktivt som jag gjorde förra gången vi hoppade i paddocken. Jag måste verkligen skärpa mig till torsdag när jag får hjälp av Charlotte!

Jag ska försöka att jobba med de här hjärnspökena över semestern. Jag ska filma så att jag får se att jag faktiskt kan hoppa och jag hoppas få igång Pelle så att jag kan skutta lite med honom också och bygga självförtroende och lära mig att hoppa en gång för alla! Det ska inte behöva vara så jäkla svårt!

Avskrittning denna fina junikväll!

Upp på hästryggen igen!

Nu när det har varit så väldigt varmt (närmare 30 grader hela veckan) så har faktiskt hästarna fått vila lite. Pelle har inte ont av värmen, men Bosse har det lite tufft. Jag tror det är bra att ge dem kortare vilor när saker och ting inte blir som planerat.

Bosse fick vara först ut idag. Jag sprayade på honom flugspray och hoppades på att det skulle bli lite lugnare med insekterna, vilket det faktiskt blev. De surrade runt oss, men ville inte landa.

Vi skrittade längs banvallen och travade lite. Han var pigg och framåt. Sedan stack vi upp i Linneskogen och galopperade lite.

Han var riktigt fin idag, lagom framåt och villig att röra på sig. Inte så tittig som han kan vara ibland. Det blev en nätt liten runda och det var härligt att vara uppe på hästryggen igen!

Lite trött kille

Hungrig...

Tar varje tillfälle att få käka gräs!

Den långa banvallen framför oss

När vi kom hem gjorde jag i ordning honom och gick sedan in för att ta en kopp te. Och medans jag gjorde det började det att regna. Så typiskt! Jag ville ju rida Pelle också!

Jag gick i alla fall ut och gjorde i ordning honom, hoppades på att regnet skulle upphöra och för en gångs skull gjorde det faktiskt det.

Vi skrittade Linnarpsvägen och sedan ut på Mutes gärdsvägar. Vi travade och galopperade och idag var han så lugn och fin i galoppen. Även traven var jättefin!

Vi vände upp mot grushålan och då blev han lite spänd. Spänningen höll i sig hela vägen genom grushålan. Han är helt övertygad om att det bor troll där. Men han höll sig i skinnet och lyssnade framåt. Så duktig kille! Det blev en riktigt härlig runda, så mysigt att vara ute med honom igen.

Han kändes så fräsch idag att jag funderar på ifall jag kanske ska rida något paddockpass till veckan!

Nu har vi lite sämre väder att "se fram emot" och jag har planerat att rida Bosse i paddocken imorgon eftersom det ska komma 30 mm regn på tisdag. Hoppas på bättre väder på onsdag i alla fall.

Fina Pelle-hästen

Uppehåll!

Ut på gärdsvägarna

Spänt i grushålan

Gässlösa

Idag hade jag stämt träff med mina tjejkompisar. Tre av fem kunde komma, så det var i alla fall några. Vi har inte träffats sedan i januari när vi var på Havanna, så det var verkligen hög tid att ses!

Jag tog vovvarna och så gick vi bort mot Gässlösa. Vi var helt ensamma där, inte en människa mer än vi, så det blev en fin tur i lugn och ro i den fina bokskogen. Vovvarna fick bada ganska direkt och de älskade ån. Lyckligtvis var det inte riktigt lika varmt idag, strax över 20 grader bara.

Badhundarna

Häftig skog!

Vi gick den blå rundan och vi tog oss upp på Böstesberget. En ganska brant stigning upp, men värt att få se utsikten, även om vi inte såg havet idag pga att det var mulet.

Fin utsikt

Nelly spanar

Vi gick tillbaka ner för berget och fortsatte rundan tillbaka till där vi började. En ganska lagom runda, strax under sex kilometer. 

När vi kom tillbaka hem bjöd jag på kaffe, te, jordgubbar och grädde och så satte vi oss på altanen och snackade lite. Så himla mysigt!

Fika på altanen

Sega cykelben

 Lördag igår. Jag vaknade halv sju och kände mig utsövd, men inte sådär på hugget som jag brukar vara på morgnarna. Jag hade planerat en cykeltur, men kände inte att jag var jättesugen på det. Men jag drog ändå på mig cykelkläderna och gav mig ut.

Det var redan varmt och det blåste en del. I första backen kände jag att benen var sura, men så kan de ju kännas i första backen innan de vaknar till. Jag fortsatte upp mot Rolfstorp och vidare mot Skällinge. Benen var verkligen inte med på noterna. De fungerade knappt och ett tag funderade jag på att vända och cykla hem igen. Men jag kämpade på och tänkte inte ge mig.

Jag accepterade att det gick långsamt och trampade på vidare mot Nösslinge. Varje liten backe kändes som nästan omöjlig att ta sig an och jag längtade bara hem.

I Nösslinge svängde jag mot Källsjö och på den vägen finns några sega uppförsbackar som sedan avslutas med en härlig utförslöpa. I en utav backarna fick jag hoppa av och gå. Det fanns ingenting överhuvudtaget i benen! Så märkligt när de var så starka och fina i onsdags!

Till sist fick jag äntligen susa ner för utförslutan som tog slut mycket tidigare än jag vill minnas. Jag styrde sedan cykeln mot sjön Svarten och därefter hemåt via Åkulla.

På något sätt tog jag mig upp för backarna vid Knutsböke innan jag kunde återhämta mig nedför Axelid-backarna. I en kurva höll jag på att bli påkörd av en bil som körde på fel sida i kurvan, jävla idiot! Men jag klarade mig som tur var.

Till sist kom jag äntligen hem och kunde ställa av cykeln. Så jobbigt pass! Och det kändes som om det gick fruktansvärt långsamt. Men det var ju ändå ett helt ok pass trots den dåliga känslan.

Rundan

När jag kom hem tog jag en dusch, åt frukost och sedan lade jag mig i den härliga varma solen på altanen! Så himla skönt! Jag slumrade till flera gånger, tur att jag har väckarklocka så att jag inte glömmer att vända mig!

Molnen kom vid två-tiden och då tog jag mig an lite ogräsrensning igen runt de stora odlingslådorna. Fyra skottkärror med ogräs fick jag ihop. Helt galet! Men nu är det i alla fall rent och fint. Ett tag, tills det börjar växa igen...

Men det är lite mysigt att pilla i trädgården, rensa ogräs, plocka bort vissna blommor osv. Det är något tillfredsställande med att rensa ogräs och se hur fint det bli efteråt!

På kvällen tog jag en promenad med Pelle. Det var 25 grader varmt och vindstilla. Ganska tryckande värme. Jag var helt genomsvettig överallt. Vi gick runt Obbhult-Linnarp och Pelle var rätt pigg trots värmen och alla odjur som bet honom hela tiden. Blinningarna har ju kommit nu och jag hatar dem!

Andra veckan av 16!

Veckorna går så himla fort nu! Och redan har jag gjort två veckor av min egna utmaning "16weeksofhealth".

Även denna vecka har jag känt mig väldigt bra. Jag börjar bli riktigt stark i cyklingen! Jag har hållit mig till min matplan och inget socker har passerat min mun och inte heller någon alkohol. Det känns fantastiskt bra!

Träningsmängden har varit lite lägre denna vecka och det känner jag ändå är ok eftersom jag har fortsatt att nå upp till mitt stegmål som är 15000 varje dag. 

Kroppen svarar bra på maten, magen mår fint och humöret är väldigt bra. Jag ser faktiskt hur kroppen fortsätter att tighta till sig, men jag hade inga förhoppningar om att särskilt mycket skulle ha hänt sedan förra fredagen då jag mätte och vägde mig, men det hade det!

Resultat andra veckan, förändring mot start:

Midja: - 8 cm (3 cm mindre än förra veckan)

Rumpa: - 3 cm (1,5 cm mindre än förra veckan)

Höger lår: -2 cm (ingen förändring)

Vänster lår: -2,5 cm (1 cm mindre än förra veckan)

Vikt: -2 kg (0,2 mindre än förra veckan)

Det känns väldigt kul att få kvitto på att kroppen blir mindre fluffig och mer tight, och även om det kanske inte är det som jag fokuserar på mest så är det ändå häftigt att se hur mycket en sådan här förhållandevis liten förändring gör! 

Jag har faktiskt inte varit sugen på någon sorts godis sedan jag började med den här resan för två veckor sedan. Intresset för sött finns helt enkelt inte. Och min hjärna försöker inte lura mig att jag vill ha sött. Jag klarar mig väldigt långt på jordgubbar som jag äter med grädde. De är goda och innehåller minimalt med kolhydrater så de är ju helt ok att äta. Alkoholen saknar jag fortfarande inte, framför allt saknar jag inte känslan av berusning och trötthet som är den största effekt alkohol har på mig. Däremot märker jag att det faktiskt är lättare att träna på morgonen när jag inte har druckit någonting dagen före. Tidigare har jag tränat trots att jag druckit ett par glas vin och det har väl gått bra, men nu är det bättre!

Nu har jag mindre än 100 dagar kvar på denna resa (98). Och det känns som att det här är något jag vill fortsätta med!

Morgonfys

Igår blev det ingen torsdagshoppning då vi var iväg på kalas hos Thor som var sjuk när han fyllde år och sedan dess har längtat efter att få ha kalas. Fortfarande varmt och soligt, en jättefin kväll fick vi i Öxabäck!

Idag är det hemarbetsplats och jag vaknade strax efter klockan sex. Jag tog på mig löparkläderna och tog med mig vovvarna ut. Det var rätt varmt redan då, men vi skulle bada på vägen så de skulle nog klara rundan tänkte jag.

Vi sprang först runt Linnarp och Obbhult innan vi svängde in mot grushålan och hundarnas favoritbadplats. På morgonen var det folktomt skönt nog så Selma fick springa själv ner till vattnet och hon simmade runt så fint. Nelly sprang också ner och doppade sig. Så härligt! Men det var nog inte så svalkande för dem för Nelly blev rätt seg på vägen hem.

Och det är ju inte så konstigt med all den päls hon har! Hon blir ju jättevarm stackaren! Men eftersom hon har varit med och sprungit många rundor nu så har hon ju ändå så bra kondition att hon hänger med bra!

Det var även rätt segt för mig att springa idag, det var verkligen jättevarmt och det är inget bra löparväder för mig. Men trots att jag tyckte att det gick olidligt långsamt landade jag på ett snittempo runt 6 minuter/km och det är jag ju jättenöjd med!

Jag har börjat väga mig innan jag springer mina morgonpass för att få en uppfattning om hur mycket jag har svettats och på de sju kilometerna hade jag förlorat 0,8 kg, dvs 8 dl vatten. Så nu är det viktigt att fylla på med vatten och salt för att må bra resten av dagen. Det lär bli mer svettning när jag har jobbat klart och ger mig ut i solen!

Nelly badhund

Selma simmarhund!

Avkoppling

Nu är värmen tillbaka med besked! Och som vanligt en tisdagskväll tog jag ut Bosse på en skogstur. Det var ju ett tag sedan han gick någon riktig skogsrunda så han fick gå upp till Ryen, genom skogen och ut vid Bexells stenar, vidare ner till Valasjön och sedan upp för jättebacken och tillbaka hem över Ryen.

Det var en hel del insekter ute, det har ju varit rätt lugnt med det fram tills nu. Blinningarna har börjat komma, äckliga odjur Och flugorna hänger tätt runt huvudet på hästarna.

Bosse betedde sig lite märkligt till en början. Han gick med huvudet långt ner och när jag skulle korta tyglarna för att passera ett par hästar så var han helt stum. Jag blev lite nojjig och trodde att han kanske var halt, men lät honom skritta vidare för att se om han blev bättre.

På vägen till Ryen fick jag honom att trava och då var han helt ren och började dessutom bli lite mer som vanligt. Jag fick normal kontakt med munnen igen och han kändes fin. 

Vi traskade genom skogen och när vi kom ut på grusvägarna blev han pigg och ville galoppera. Det gick bra, det var inte direkt något folk i skogen, stod endast en bil på parkeringen.

Vi galopperade upp för en backe med skymd sikt och innan vi gav oss iväg stannade jag för att lyssna ifall jag kunde höra att någon var i närheten, men det var helt tyst i skogen.

Döm om vår förvåning när vi bakom en kurva mötte en tjej med en hund! Bosse tog det hela med ro och jag lyckades få ner honom i trav innan vi möttes i alla fall. Skönt att han inte bara vände!

Vi red ner vidare till sjön och utmed den ville han springa igen. Han fick trava lite och galoppera också. Sedan gav vi oss upp för den sugande backen. Vi hade solen i ögonen och jag insåg att det bara var till att stänga munnen för att slippa käka småkryp som flög runt i luften. En härlig galopp upp där blev det i alla fall och Bosse blev ordentligt trött, men ville ändå galoppera på.

Andfådd och svettig påbörjade vi resan genom skogen tillbaka hem och där fick han skritta av ordentligt i nedförslutet. Sedan var det trav längs grusvägen hemåt. Vi tog det dock lite lugnt när vi passerade ardennerhästarna eftersom jag inte ville sätta fart på dem...

Men det blev i alla fall en väldigt härlig och avkopplande runda. Som jag älskar att få vara i skogen med mina fina hästar! Jag bara njuter av varje sekund och försöker spara på dessa minnen till mörkare och kallare tider!

Fina Bosse-hästen!

Cykelpendling

Onsdag betyder cykelpendling numera! Denna gång skulle jag dock cykla själv då Stefan inte kunde denna gång. Klockan ringde tjugo i fem och det kändes segt att komma upp eftersom jag hade lite svårt att komma i säng dagen före.

Men jag kände mig pigg och rask när jag drog på mig cykelkläderna och stack ut. Det var endast nio grader varmt ute, men jag cyklade mig varm rätt snart och solen värmde på rätt bra också så det var absolut ingen fara med mig.

Nu är det tredje gången jag cyklar till och från jobbet och sträckan känns bara enklare och enklare för varje gång. Något har definitivt hänt med mina cykelben och de börjar bli riktigt starka. Jag har det inte lika kämpigt i uppförsbackarna längre och jag kan trycka på bättre på slätten. Jag använder rundtramp mer och mer och det ger bra effekt.

Det var en helt underbar morgon och jag såg rådjur, harar, en räv och lite katter. På sådär lagom avstånd att jag slapp krocka med dem. Det kändes faktiskt rätt lättcyklat och plötsligt hade jag Ringhals i sikte. Det gick 3 minuter snabbare än förra gången!

När jag cyklade hem efter jobbet kändes benen inte sådär sura som de kan göra ibland, utan de kändes fortsatt bra och starka. Det var väldigt varmt ute, över 25 grader och solen stekte, men fartvinden gjorde att det kändes skönt att cykla, även om jag svettades rätt bra efter ett tag.

Tyvärr fick jag av någon anledning inte igång klockan när jag började cykla utan upptäckte det halvvägs till Bua, därav missade jag de två första kilometerna och ca fem minuterna.

Men jag missade i alla fall inte det viktigaste; Valingevulkanen!

Jag kände mig stark upp från Nyebro mot Derome och tyckte inte att det var så mycket eller jobbig stigning och när jag tog mig upp för backen vid Derome kvarn kunde jag köra på en kugge större bak än förra gången och jag kände att nu jäklar ska jag krossa den jäkla Valingevulkanen!

Och det kan man väl säga att jag gjorde med råge! Jag trampade på hela vägen, fortfarande inte på minsta kuggen, vilket gav mig mer drivkraft framåt och gjorde att det gick betydligt snabbare än senast. Jag kämpade på, pulsen var hög, men jag höll i och benen var starka och det visade sig att jag körde den en minut snabbare än förra gången! Vilken grej!

Och där bestämde jag mig också för att jag skulle ta sista helvetesbacken hem också även om gruset var löst under däcken!

Efter Valinge kom benen tillbaka fint och jag kunde trampa på bra hela vägen hem. Jag var nära att krocka med ett traktorekipage mellan Säm och Rolfstorp, men vi hann precis se varandra så att vi kunde bromsa och göra plast för varandra. Spännande värre!

Jag höll ihop hela vägen hem och när jag tog mig an helvetesbacken körde jag på och tog mig hela vägen upp för den jäkla backen! Flåsandes och med en puls nära max rullade jag så in på gården där Selma väntade på mig. Hon kom farandes från trädgården och var jätteglad över att Matte kom hem. Hon hade rymt från hundgården visade det sig, så hon har väl haft fullt upp med att vakta gården hela dagen. Duktig vovve! :)

Det är väldigt kul att cykla nu när benen börjar bli starka! Och jag kan inte fatta hur snabbt det har gått att få starka cykelben! Jag vill minnas att det tog väldigt lång tid när jag tränade för Tjejvättern. Jag började ju cykla i mars det året och kände mig stark först någon gång i maj efter två månader cykling. Nu har jag ju bara cyklat i några veckor och får redan sådana här resultat! Så skoj!

Plantering

I helgen blev jag otroligt inspirerad av alla växter och blommor som Katarina hade (som vi var hos på midsommarafton) och insåg att något behövde göras åt våra altaner. Magnus har ju varit trädgårdsmästare hela våren här, men han har mest fokuserat på grönsaker. Och jag har inte riktigt haft intresset eller orken att plantera några vidare blomsterarrangemang.

Så när jag körde hem från jobbet i måndags svängde jag förbi en lokal handelsträdgård för att leta upp lite roliga växter, blommor och kryddväxter.

Planen var att sätta lite kryddväxter på altanen vid köket, det är ju rätt smidigt att bara gå ut där och plocka när man behöver någonting till matlagningen. Och så fylla lite olika krukor med fina blommor på båda altanerna och vid grindarna.

Det första jag hittade var de här superfina hästhuvudena! Älskade dem direkt!

Vackra hästar!

De kostade tyvärr en hel del så de fick inte följa med hem, men jag har tänkt på dem hela veckan...

När jag kom hem drog jag igång och började plantera. Det tog faktiskt hela kvällen, men det blev ju en hel del krukor också! Och jag blev väldigt nöjd med resultatet. Det gör så himla mycket för trevnaden att få upp lite växter och blommor!

Jag passade också på att ta lite sticklingar. Från pelargoner och från palettbladen så att jag snart har mer grönska att plantera ut. Jag ser verkligen fram emot när alla blommor och växter har tagit sig ordentligt i sina krukor så att det blir så där härligt prunkande. Det tar nog inte många veckor, allting annat i trädgården växer med en jäkla fart nu!

Altanen utanför köket

Kryddhylla

Finblommor

Altanen på framsidan av huset

Mer på framsidan

Rullskidmorgon

Idag vaknade jag utvilad vid sju-tiden efter att ha gått och lagt mig strax efter nio igår.

Jag tittade ut genom fönstret och konstaterade att det var rullskidväder ute. Ganska lugnt och uppehåll. Det har ju inte blivit någon rullskidåkning detta år och det beror på att det har varit så fruktansvärt blåsigt och då tycker inte jag att det är särskilt kul att köra rullskidor. Men jag saknar det och det är ju bra överkroppsträning som jag ju inte får på något annat sätt eftersom jag hatar styrketräning.

Jag plockade ihop skidor och stavar, slipade stavspetsarna och packade in allt i bilen och körde till min vanliga parkeringsplats på banvallen.

Det märktes verkligen att det är mer än ett år sedan jag stod på rullskidorna senast. Tekniken var ju under all kritik. Men jag stakade på och det kändes ändå helt OK. Det kändes ändå ganska lätt, vilket borde ha fått mig att ana ugglor. 

Men jag fortsatte och tyckte att jag i alla fall skulle orka köra i ca 40 minuter så jag vände efter ca 20.

Och då kom överraskningen; motvind! Det blev ju såklart betydligt tuffare. Men jag kämpade på. Och jag brukar tänka när det tar emot att jag faktiskt behöver kämpa lite. Allting kan ju inte bara vara härligt och lätt hela tiden!

Så vägen tillbaka blev betydligt tyngre än vägen ut och jag var glad, men ändå nöjd när jag var tillbaka vid bilen. Det var ändå rätt kul att rulla skidor igen!

Mina rullisar!

Fin morgon!

Dagens runda

Tyvärr förstår inte Garmin att man kan åka rullskidor så aktiviteten reggas som vintersport. Lite ologiskt mitt i sommaren...

Midsommarridning

Igår hade SMHI utlovad regn större delen av dagen, men det uteblev här och jag passade på att hämta in mina hästar.

Jag började med Pelle. Han är faktiskt väldigt fin i sin kropp nu, tycker jag! Och jag älskar hans fina sommarpäls!

Fina Pelle!

Han kändes pigg och fräsch och han har verkligen inte ont av värmen. Det var ganska kvavt när vi gav oss iväg och när solen tittade fram bakom molnen kändes det nästan olidligt, även om jag inte vill klaga på värmen. Men Pelle brydde sig inte om det utan traskade på fint.

Vi red genom grushålan där han var så himla lugn och fin. Förr gick det inte ens att få ner honom på denna stig. Och nu tycker han bara att det är mysigt att gå där!

Mysig stig!

Det blev en hel del trav. Nu är ju marken mjukare igen efter det regn vi har fått och då trivs Pelle bättre. Det blev även lite galopp på en grusväg och jäklar vad pigg han var! Han tyckte det var så kul att galoppera! 

Nu känns det som om vi kan fortsätta bygga vidare på konditionen och styrkan. Snart kanske det kan bli lite pass i paddocken också. Men jag tar det lugnt med honom. Hans dagsform får avgöra hur mycket arbete det blir för honom!

När det så var dags för Bosse hängde verkligen molnen tunga runt omkring oss och åskan mullrade lite här och där. Jag höll tummarna för att det skulle hålla upp åtminstone under vårt pass i paddocken.

Vi körde samma övningar som vi har gjort ett tag nu. Galoppbom på volt. Hinder med travbom. Cavalletti med 18 meter emellan och ett hinder på varje diagonal.

Jag försökte rida aktivt och lät honom inte tjura ihop. Och han var faktiskt väldigt fin trots värmen. Han har ju mer ont av det, men jag tycker nog att han börjar bli lite starkare.

Galoppbommen gick klockrent i båda varven, det gör vi ju så bra nu! Och travhindret lika så. Det är ju två hinder på rad som blir lite svårt. Men denna gång tänkte jag till efter att han hade dragit iväg på cavalletina. Jag bestämde mig för att rida på igen i lugn galopp, hålla i honom direkt efter första och få in de där fyra lite kortare galoppsprången och få till ett bra språng till andra. Och minsann, jag lyckades! Han svarade så fint när jag tog förhållningen och sedan höll han sig lugn fram till andra och då kom vi perfekt på den!

Det kändes lite som att poletten trillade ner för mig där måste jag säga! Jag måste ha en plan i huvudet för hur jag ska rida varje hinder och sedan följa den planen!

Vi fick några fina språng på oxern som stod på diagonalen. Den hoppar han riktigt bra på! Och vi tog alla hinder i följd några gånger också. Det blir några bra språng och några mindre bra språng, men jag har en känsla av att det blir bättre och bättre för varje gång!

Det var i alla fall ett himla kul pass och vi slapp regnet. Vi skrittade av nedåt bäcken och sedan blev det en välförtjänt dusch för Bosse.

Hotfulla moln!

Det regnade nog en del närmare Varberg!

Fler hotfulla moln

Midsommarcykel

Vilken rolig midsommarafton vi hade igår! Jag tänkte efter min löprunda på morgonen att "det här blir en solig och fin midsommarafton!" Men strax innan lunch började det att regna. Och det regnade rätt ordentligt. Men det var ju bra, vi behöver verkligen allt regn vi kan få för att vi inte ska hamna i samma torksituation som 2018!

Strax efter kl 4 åkte vi till Ullared med lilla elbilen för att hämta upp våra kompisar som vi skulle fira med och så körde vi ner till Falkenberg och våra andra kompisar där vi skulle vara under kvällen. Jag körde såklart eftersom jag ju inte dricker någon alkohol.

De bor verkligen fint i ett jättemysigt hus med havsutsikt. De hade ett uterum som vi kunde spendera kvällen i medan det blixtrade och hade sig utöver havet. Vi åt gott och körde lite frågesport samt en promenad ner till havet där Carina och jag doppade fötterna. Sedan körde vi paketleken, som är en gammal tradition vi haft tidigare, men nu tog vi upp detta igen. Och det är ju så kul! Förutom att jag inte fick ett enda paket när vi spelade ut dem. Men jag lyckades till sist norpa ett i alla fall medans Tomas och Carina fick merparten. Alla fick i alla fall minst ett paket. Men det roligaste är ju hur aggressiva vi blir när vi slåss om paketen :).

Det blev en mycket sen kväll och jag ramlade i säng 03:30. Inte bra. Det var grymt svårt att köra för jag var så trött att ögonen bara ville falla ihop. Det var dessutom många djur ute vid den tiden, precis innan gryningen och jag lyckades köra på en räv och var läskigt nära två grävlingar. Men vi kom hem till sist utan större missöden.

Klockan 8 vaknade jag, kan inte påstå att jag kände mig utvilad, men kroppen ville vakna då, så jag gick upp. I min plan fanns en cykeltur på minst 4 mil för att ta Garminutmaningen för denna helg.

Det var redan 20 grader varmt när jag kom ut och ganska lugnt ute. Jag cyklade mot Grimeton och när jag hade passerat Grimeton kyrka började det att regna. Ett ganska lugnt och varmt regn, så det var ju helt ok.

Innan regnet kom

Jag körde vidare ned mot Tvååker och regnet upphörde rätt snart. Jag hade bra tryck i benen och förmodligen medvind för det var riktigt bra tempo! Första milen snittade jag på 26 km/h och sträckan till Tvååker (ca 1,5 mil) på 27. Så snabbt har jag aldrig kört i hela mitt liv! Men så var det ju lättkört också med mycket nedförs och platt.

Jag körde genom Tvååker och ut mot Järnvirke och där började också de lite tuffare stigningarna. När jag satt där och trampade kom jag att tänka på att jag körde samma runda som vi gjorde när jag gick i högstadiet i början av 90-talet. Då tvingade skolan ut oss en gång varje år på cykeltur Rolfstorp-Tvååker-Sibbarp-Åkulla. Jag hade min älskade röda Crescent med bockastyre och 5 växlar vilket jag tyckte var jättecoolt. Det var före cykelhjälmarnas tid så vinden fladdrade i håret och vi tyckte att det var en enorm runda att cykla. Jag vill också minnas att jag tog mig med buss eller bil till Tvååker och startade därifrån coh "fuskade" således med att inte cykla mellan Rolfstorp och Tvååker.

Vi hade olika stationer där vi prickades av mot en lista så att lärarna visste vilka som cyklade och så att man inte skulle fuska. Och så var det uppgifter som skulle lösas och säkert någon form av ätbart och drickbart. Denna runda tog ju en hel dag att cykla och jag konstaterade att jag hade cyklat ungefär halvvägs på 45 minuter idag. Vilken tur att man faktiskt blir bättre med åren! 

Halvvägs

Även idag kändes benen ömsom starka, ömsom svaga. Jag hade ätit två ägg innan jag drog iväg och eftersom jag hade lite krampkänningar samt svettades en liter igår när jag sprang fyllde jag vattenflaskan med saltvatten. Vattnet gick faktiskt åt, annars har jag inte druckit så mycket när jag har cyklat det senaste, men idag var jag törstig!

I Sibbarp körde jag mot Ästad och där började jag faktiskt se lite folk. Tvååker var ju helt folktomt, jag hade bara mött någon cyklist och sett någon enstaka bil innan jag kom till Ästad. Där blev det lite mer trafik, men ändå väldigt lugnt mot hur det brukar vara.

Jag fortsatte mot Åkulla och tog en paus vid min fina skog! Tänk att jag och Magnus har planterat de fina granarna som nu växer upp och börjar bli fin skog! Så häftigt! Jag älskar vyn fram mot min skog när man kommer från det hållet! Det är så vackert!

Vid vägens slut i bilden börjar min skog (på ett ungefär)

Fin granskog på G!

Jag cyklade sedan vidare hemåt och reflekterade över att backarna upp mot Lyserna inte längre känns så jobbiga som tidigare. Benen blir snabbt starkare! Så himla häftig känsla! 

Jag susade ner för Axelid och snittade den 41:a kilometern på närmare 40 knyck! Sedan var det några backar innan jag kunde rulla hem nedför.

Tillbaka hemma!

Jag var ute i en timme och 49 minuter och det var bara helt underbart att cykla idag! Minimalt med vind och perfekt cykelväder! Totalsnittet blev 23,8 km/h, vilket jag är supernöjd över!

Jag reflekterade också över hur det är att cykla utan kolhydrater i kroppen. När jag cyklade mycket för några år sedan och tränade för Tjejvättern levde jag ju på kolhydrater och då var det mycket "mat" före, under och efter. Jag var tvungen att äta ett mål mat innan jag cyklade, kunde inte cykla på fastande mage. Sedan hade jag gels och sportdryck med mig som jag sippade på inför varje lite jobbigare backe. Jag upplever att jag hade så mycket mer mjölksyra i benen då och att benen inte kom tillbaka på samma sätt som nu efter backarna utan att jag tryckte i mig gels eller sportdryck.

Nu har jag inga som helst problem med att cykla utan att ha ätit, kroppen och benen känns starka hela vägen, några dippar ibland, men som sagt de kommer tillbaka och känns starka igen! Så det känns så mycket bättre att cykla nu. Slippa magproblem pga allt jäkla socker!

Dagens runda!

När jag kom hem igen tog jag en dusch och sedan gjorde jag frukost och satte mig på altanen och åt. Påfyllning med fett och protein, vatten och en stor kopp te. Nu mår jag så bra och har stor energi för att ge mig ut med hästarna så att jag får ihop mina steg även denna dag!

Jag älskar min frukost och min altan och min utsikt!

Första veckan av 16

Nu har jag avverkat första veckan i mitt egna koncept 16weeksofhealth och jag startade denna midsommarafton med att mäta och väga min kropp. Inte för att hetsa någon. Eller någon annan än mig själv möjligtvis. Utan för att mäta vad några få ändringar i mitt liv kan göra med min kropp.

Vad har jag då ändrat på? Ja, de största förändringarna är att jag inte har rört något socker överhuvudtaget och jag har inte druckit en droppe alkohol. Jag har tränat mer fokuserat, men egentligen inte mer än vanligt.

Jag har varit ganska strikt keto i min kost. Det har varit mest ägg, kött och smör och lite jordgubbar. Inte så mycket grönsaker. Och i måndags fastade jag.

Passen som har gjorts denna första vecka har varit 3 löppass, 3 cykelpass, två powerwalks och fem ridpass.

Resultatet av denna första vecka i hälsans tecken är följande:

Midja: - 5 cm (!)

Rumpa: - 1,5 cm (!)

Höger lår: -2 cm (!)

Vänster lår: -1,5 cm (!)

Vikt: -1,8 kg (!), ytterligare ett kilo minus efter löprundan med det berodde ju på vätskeförlust genom svettning.

Jag tycker att det är helt otroliga resultat efter så lite förändring! Och jag har ju definitivt inte mått dåligt eller känt mig trött på något sätt. Det enda var igår eftermiddag då jag kände att jag inte var riktigt på hugget för att orka rida hoppträning med Bosse, men då var det också 25 grader varmt ute.

Det här ger mig såklart oerhört mycket motivation att fortsätta min resa. Nu är det ju "bara" 15 veckor kvar. Och eftersom jag känner att jag inte gör en särskilt stor uppoffring så är det ju lätt att fortsätta. Jag har faktiskt inte känt något sug efter socker sedan jag åt det senast för ca två veckor sedan. Och alkoholen saknar jag inte alls. Tyckte snarare att maten smakade bättre igår med lite lyxigt Ramlösa-vatten till.

Känslan har ju varit att jag känner mig tightare i kroppen, men jag trodde aldrig att det skulle betyda att jag har förlorat flera cm på flera ställen. Det ska bli riktigt intressant att fortsätta framöver. Jag kommer ju såklart inte kunna få sådana här resultat varje gång, någonstans finns ju en gräns för hur mycket fluff och vikt jag kan förlora. Men eftersom kroppen får den näring den behöver och jag inte bedriver någon slags bantning eller svält så är jag trygg med att gå ner mycket i vikt i början. Jag är helt övertygad om att jag kommer att landa på en nivå som är rätt för min kropp efter ett tag.

Jag har fortsatt att kolla på "den stora hälsoresan" på D-play som är min inspiration till detta, men jag blir inte riktigt klok på hur de äter. I början åt de ju en massa kolhydrater, sedan tog man bort alla kolhydrater och enligt Agneta Sjödin allt fett, vilket verkar helt orimligt eftersom kroppen behöver fett. Men då pratades det om ketos i alla fall, så de måste ju ha ätit fett. Deltagarna klagar också över att keto-maten inte är god vilket jag inte heller förstår. Det är ju så mycket godare att äta fett och protein från riktiga råvaror än att köra någon kalorisnål fettskräcks-diet!

Det är också väldigt mycket fokus på proteinshakes istället för riktigt mat, vilket jag tycker är trist, det blir inte så mycket hälsa för mig. Det är ju bättre att folk lär sig att äta riktig mat för då kan de ju hålla i över tid även när de 16 veckorna är över.

När de hade varit i ketos i några veckor skulle de plötsligt börja äta kolhydrater igen och då mådde ju alla dåligt igen. De mådde ju först dåligt när de skulle vänja av sina kroppar från kolhydrater. Det pratas mycket om hälsa, men jag ser inte riktigt att det verkar vara särskilt hälsosamt utifrån det man får se i TV.

Där gillar jag mitt koncept bättre, inga jäkla äckliga proteinshakes, utan bara riktig och god mat gjord på bra råvaror!

Om jag ska sammanfatta denna första vecka i hälsans tecken så känner jag mig stark och pigg. Skön känsla! 

Fortsättning följer!

Midsommarmorgon

Idag vaknade jag pigg och utvilad strax innan halv sju. Perfekt att gå upp och springa en runda med hundarna. För att få mina 15000 steg idag behövde jag springa en lite längre runda än vanligt. Jag kommer ju inte att röra mig så mycket mer idag och ikväll blir det ju midsommarfirande.

Solen sken och det var ganska varmt redan då. Hundarna var pigga och glada i vanlig ordning och sprang på bra trots värmen.

Vi sprang förbi grushålan mot Stensared och kroppen kändes pigg och stark. Vi tog första doppet i Norra Stensjön och tjejerna tyckte att det var väldigt skönt att få bada och dricka. Jag kände också på vattnet och konstaterade att det definitivt var badtemperatur.

Solig morgon

Nelly badar

Selma badar

Efter badet hade jag två pigga och fräscha hundar som fortsatte att springa på bra. Vi gick upp för en väldigt sträng backe och sedan sprang vi på i skogen tills vi kom ut på Yasjöstigen och vände mot Flähult. På stigar med mycket sten och rötter sprang vi ned mot banvallen. Lätt löpning eftersom banvallen lutar lite nedåt hela vägen västerut.

Det blev ett dopp till i ett vattendrag längs banvallen där de brukar bada och dricka året om. Sedan rullade vi på vidare hemåt.

Nybadade vid banvallen

Vi fortsatte banvallen hela vägen till Obbhult och sprang sedan hemåt över Linnarp. Vi mötte Charlotte och Nisse som var ute på promenad. Och sedan mötte jag faktiskt en löpare till innan vi kom hem. Så jag var inte helt ensam ute denna midsommarmorgon.

Jag sprang faktiskt hela vägen hem. I helvetesbacken ville jag inte sluta springa innan klockan slog 11 km och när den gjorde det var det bara några tiotals meter innan backen var slut så då kunde jag ju lika gärna fortsätta. 

Jag kände mig lätt och stark hela vägen. Det var ändå en hel del höjdmeter som avverkades och det var rätt varmt, måste ha varit strax över 20 grader i alla fall och det visade sig att jag hade svettats ca en liter på denna runda (jag vägde mig före och efter rundan och det skilde ett kilo).

Det blev i alla fall en perfekt och härlig start på denna midsommarafton! Och nu är faktiskt första veckan i mitt koncept 16weeksofhealth avverkad! Så jag har mätt mig och vägt mig och fått helt ofattbara resultat. Mer om det i nästa inlägg!

Dagens runda

Kvällstur med Pelle

Nackdelen med att cykla är ju att klockan inte räknar några steg... Så därför gick det inte att lägga sig i soffan och lata sig när man kom hem från jobbet.

Och dessutom ska Pelle motioneras på onsdagar så det var bara till att gå ut och hämta grabbarna.

Pelle har inte så ont av värmen så trots att det var närmare 25 grader var han pigg och fräsch. Vi skrittade mest, men när vi sneddade över en gräsåker ville Pelle trava. Han vet minsann att man springer på gräsåkrar :).

Vi tog oss upp i Linneskogen och där gjorde vi en avstickare runt Hagakullen. En ny runda för Pelle. Han blev lite skraj för en stor sten och en björkstock, men vi tog oss fram. Han var så himla mysig och bara skrittade på.

Vi passerade också ett gäng ankor med anklingar som han tyckte var lite läskiga. De tyckte nog att vi var lite läskiga också och när de hade bestämt sig för vilken sida av vägen de skulle hålla sig på kunde vi passera. Därefter blev han lite spooky och tittade på allt möjligt, men tänkte hela tiden framåt så allt gick väldigt bra.

Vi var ute närmare 1,5 timme, men det var så himla mysigt att bara skritta omkring med honom!

Fina Pelle

Öronen framåt hela vägen!

När jag kom tillbaka och hade släppt ut hästarna igen gav jag vovvarna mat och tog en runda om växthuset som Magnus sköter så himla fint! Jag hinner inte med det längre och är så glad att han verkar vara intresserad av alla odlingar. Jag kunde till min glädje se att första gurkan nu är klar för att ätas. Så gott med egna gurkor, de smakar ju någonting till skillnad från de man köper!

Årets första gurka

Cykelpendling

Klockan 04:40 ringde min väckarklocka i morse. Då var jag inte pigg! Men ändå förväntansfull för att få cykla till jobbet. Denna gång skulle jag dessutom få sällskap av min medarbetare Stefan, som är en betydligt mer van och bättre cyklist än jag.

Och vilken morgon vi hade valt att cykla till jobbet! Det var ca 11 grader när jag gav mig iväg vid 05:15, men solen var uppe och värmde på i princip direkt.

Vi skulle mötas upp vid Rolfstorps stationssamhälle och om Stefan inte var där skulle jag cykla vidare så skulle han köra ikapp. När jag kom dit var inte Stefan där, så jag körde vidare i ganska lugnt tempo.

Korsade 153:an och började stigningen upp mot Säm och Valinge. Benen kändes sega i början, men efter ett tag gick det över och jag tycker att jag cyklade på rätt bra. Någonstans vid asfaltsverket kom Stefan ikapp mig och vi körde vidare gemensamt.

Jag är inte den som direkt älskar att träna med andra, men att cykla ihop är väldigt kul, tycker jag! Man tjötar ju lite och peppar varandra upp för backarna.

Vi cyklade ner för Valingebacken och vidare förbi Deromesjöarna, förbi Derome kvarn och in vid Attorp. Sedan svängde vi ut en kort sträcka på 41:an innan vi svängde upp mot Derome. Ny stigning, sura ben. Men helt plötsligt hade vi tagit oss upp även för den backen. Och den är ju den sista riktiga backen innan slutmålet. Resten av cyklingen kändes lätt och de 37,4 kilometerna kördes på 1:37, vilket gjorde att vi landade i cykelskjulet på jobbet precis vid klockan 7.

Trots att benen var sega och slitna kändes det som ett rätt enkelt cykelpass. Dock kände jag strax innan lunch när jag hade suttit på möte en timme att det var lite stelt att ställa sig upp. Det gick dock över på eftermiddagen och när vi skulle köra hem igen så kände jag mig rätt ok.

Vi körde samma väg tillbaka och benen var nu ännu segare, men den platta början av resan gjorde ändå att det kändes ok. Jag segade mig upp för backarna vid Nyebro och Derome och plötsligt var vi åter vid Attorp. Vi spanade på havsörnar som cirklade runt över åkrarna, mäktiga fåglar!

I backen upp från Derome kvarn blev benen fruktansvärt sega och jag undrade hur jag skulle överleva Valingevulkanen... Men jag kämpade på och segade mig upp och sedan kom Valinge. Fy fan vad jobbig den jäkla backen är! Men på något sätt kändes den ändå snäppet lättare än för två veckor sedan. Dock blev jag lite knäckt när Stefan tyckte att detta var ett återhämtningspass för honom medan jag slet i mitt anletes svett... Men som sagt, han har betydligt fler mil i benen sedan många år tillbaka, så jag kan inte riktigt jämföra mig med honom.

Och kroppen är ju så häftig, den kan kännas helt slut och sedan kommer energin tillbaka som från ingenstans. När vi hade besegrat Valinge var resten av vägen hem en piece of cake. Men när jag skulle upp för sista backen hem och gruset släppte under däcken fick jag ge mig och hoppa av för att gå. Men jag är ändå grymt nöjd med dagens rundor! Kapade ju rätt så några minuter på totalen jämfört med när jag cyklade själv.

Nu ska vi planera in en ny runda, förhoppningsvis i nästa vecka ifall vädret håller i sig. På vägen hem var det också vindstilla, så det var verkligen en fantastisk cykeldag!

Min fina cykel

Stefan och jag när vi skildes åt vid Rolfstorps station

Dagens siffror

Garmin har olika segment också som kan registreras och där hittade jag den förbaskade Valingebacken. Jag har ju rätt långt kvar till de som är snabba av sig...

Värsta backen på sträckan!

Så just nu går min första av 16weeksofhealth väldigt bra. Jag känner mig pigg och stark. Dock blev det lite för lite sömn i natt, men jag ska försöka sova bättre i natt så att jag får återhämta mig ordentligt. Har inte jättebråttom till jobbet imorgon heller, så kan sova lite längre.