söndag 22 november 2020

Blåsig och regnig helg!

Om vädret var underbart i fredags så var det ett riktigt skämt igår! Blåsten kom tillbaka och det regnade i princip hela dagen!

Vi var i Öxabäck och firade Elinores 30-årsdag i fredags och vi kom inte hem förrän strax efter kl 02 lördag morgon. Det är helt värdelöst att vara uppe så länge! Jag blir nästan lika dålig som om jag hade druckit ordentligt med alkohol!

Vädret höjde ju inte energinivån heller och dagen spenderades mestadels i soffan. Så jäkla tråkigt!

Hästarna fick komma in redan kl två och jag lade faktiskt på alla tre varsitt stalltäcke. Pelle var verkligen helt dränkt och de andra två hade dränkta täcken som fick hänga på tork. Pelle torkade rätt bra under täcket och när jag nattade dem på kvällen tog jag av hans täcke och ruggade upp pälsen. Det tyckte han var så mysigt!

Idag har det i alla fall varit uppehåll, men det har blåst jättemycket! Dock kände jag att jag verkligen ville rida Kalle så han fick komma ut på tur. Han har ju inte gjort något sedan förra söndagen, så han var lite pigg idag må jag säga! Han stod inte direkt och sov på stallgången, utan studsade runt lite och var väldigt nyfiken på vad som hände utanför dörren. Inte för att det hände så mycket där, men han stod ändå och glodde.

Sedan var han lite stissig när han kom ut och jag skulle sitta upp. Dock gick det bra att sitta upp och vi kunde komma iväg. Vi red upp i skogen, han var väldigt spooky på nästan allting och inte alls så avslappnad som han har varit ett tag. Men även om han var spänd så gick han fram överallt och lyssnade på mig hela vägen. 

Jag red lite dressyrövningar på honom också där i skogen. Volter där jag flyttade bakdelen, öppnor och skänkelvikningar. Han gjorde det bra. Vi gjorde också halter och jag testade att rygga honom, vilket gick jättebra! 

Det blev lite trav på grusvägen och han var fin, men som sagt tämligen spänd. Så jag valde att ta en lite kortare runda, det blev bara 40 minuter, men han ska till ridhuset imorgon, så det var nog ett lagom pass för honom.

Han skulle ju tränats i torsdags, men då ställde jag in pga kasst väder. Så egentligen borde jag träna honom nu  på torsdag. Men då Bosse ska få sin andra A2-spruta nästa tisdag så är det bättre att han får träna denna vecka, så får han en kort vila efter sin spruta istället och så får Kalle träna nästa torsdag istället. Han ska även kollas i munnen, så vi får hoppas att han inte behöver göra något ingrepp som kräver bettlöshet...

Nu är även denna vecka till ända, nästa helg är det första advent! Vad hände liksom??? Tiden går så fort! 

Jag har min sista körlektion att se fram emot och uppkörning. Hoppas, hoppas, hoppas att det går vägen! Jag känner mig inte lika nervös som inför uppskrivningen. Det enda som jag är lite nervös för är den jäkla funktionskontrollen, att komma ihåg alla grejer som ska testas innan man kör iväg. Och så är jag lite nervös för ifall jag behöver förklara någonting som jag inte kan. Fast jag tycker ändå att jag har koll på det mesta gällande funktion och jag vet hur jag ska räkna på lastsäkringen, så det borde gå vägen.

Sedan är det bara till att hoppas att inget tokigt händer på själva körningen. Och jag hoppas att jag får en automatväxlad bil, då kommer jag att känna mig lite lugnare...
Min fine Kallis!

Solig fredagsritt

I fredags var jag ledig igen, min körlektion flyttad till tisdag och jag hade en helt ren dag framför mig. Dagen bjöd på strålande solsken, jag gjorde en tur in till stan för att handla lite innan jag gick ut och hämtade Bosse bus i hagen.

Denna vecka har varit riktigt dålig på ridfronten och det beror framför allt på vädret i kombination med att jag har varit rätt trött och omotiverad.

I torsdags var det full storm ute. Det regnade och det blåste drygt 20 sekundmeter och jag kände att jag inte ville ge mig iväg i blåsten med Kalle till ridhuset för att träna så jag ställde in träningen. Så trist! För jag hade verkligen sett fram emot att få träna lite. Men, men, det är ju inte hela världen att ställa in en träning, vi hinner nog träna tillräckligt ändå.

Så när jag vaknade upp och insåg att det var sol i fredags kom motivationen tillbaka. Blåsten var borta och det var minusgrader på morgonen. Det orkade inte tina upp riktigt på de ställen som solen inte nådde, så det var definitivt lite vinterkänsla! Värmesulorna åkte fram och lite varmare vinterkläder.

Bosse och jag tog en tur på banvallen. Han var väldigt pigg och fin. Jag jobbade honom med lite öppnor, skänkelvikningar och tempoväxlingar. Perfekt att göra ute! Lite galopp blev det också och vi gjorde fina övergångar. Superkul!

Vi galopperade upp i skogen och där blev han riktigt taggad och var det hela vägen hem nästan. Ville bara springa på.

Jag tyckte att det blev ett väldigt bra pass, med mycket dressyrinslag samtidigt som Bosse var positiv och framåt. Härlig arbetsglädje!
Ut i solen!


Lite vinterkänsla!

tisdag 17 november 2020

Ett steg på vägen mot BE-kortet!

Idag var det alltså äntligen dags! Dags för uppskrivning! Fy vad jag har våndats för detta! Speciellt efter att har hört personer som har pluggat via appen "körkort.nu" och trott att de ska klara uppskrivningen endast med det.

Då jag hörde att appen inte var good enough och att det var helt andra frågor som kom på uppskrivningen bestämde jag mig för att sätta mig ner och VERKLIGEN LÄSA ALL TEORI! Jag började med B-kortsteorin. Läste körkortsboken från pärm till pärm, skrev upp allt jag var osäker på, repeterade. Jag gick sedan igenom BE-boken och gjorde samma sak, samt gick igenom de instuderingsfrågor som finns där. Repeterade fram och tillbaka.

Jag har lagt mycket tid på detta! Jag lade en hel veckas kvällar en vecka och sedan har jag lagt tid på helger och kvällar efter det. Gjort en massa sluttester i appen och snabbtester. Märkt att variationen i frågorna varit väldigt liten, speciellt när det finns över 4000 frågor. Uppskattningsvis har variationen kanske varit runt 200-300 ständigt återkommande frågor.

Så i eftermiddags var det dags. Jag kom till platsen för provet i god tid för att hinna ta foto till det nya körkortet. Kön var ju inte så lång, så jag hade inte behövt vara i så god tid. Jag fördrev tiden med att göra två sluttester till innan det var dags att gå in och sätta sig.

Det var ganska omständligt med legitimering och underskrifter i flera steg, men till sist fick vi äntligen sätta oss och göra provet, jag och alla 15-18-åringar:) Jag höjde helt klart medelåldern i detta gäng!

Det var 60 frågor, varav 5 är testfrågor som inte räknas och jag hade 40 minuter på mig. Jag insåg direkt att de frågor som ställdes inte var de som jag har fått i appen. Det var endast ett par, tre stycken som jag kände igen sedan tidigare. Utan frågorna utmanade helt klart förståelsen för hela körkortsteorin. Några frågor gick att resonera sig fram med hjälp av logiskt tänkande och några var rena gissningar. 

När jag hade svarat på alla frågor gick jag tillbaka till några som jag hade markerat och var osäker på, besvarade dem och sedan gick jag igenom alla 60 frågor en gång till. Läste om, läste noga, både frågorna och svaren för att inte göra dumma misstag. När jag var klar med det hade jag mindre än tio minuter kvar men kände att jag i alla fall inte hade 11 fel, vilket är vad man får ha, så jag tryckte på "rätta"-knappen och sedan var det några låååånga sekunder innan jag fick tillbaka att jag var godkänd!

SÅ JÄKLA GÖTT!!!!!  Vilken lättnad! Allt slit med pluggande lönade sig! HURRA!!!

När jag satte mig i bilen hade jag fått ett SMS med mitt resultat; 50 av 55. Så jäkla nöjd! Mest nöjd är jag med att jag hade full pott på det som jag tycker är svårast, nämligen fordonskännedomen!

Nu är det drygt en vecka kvar till uppkörning och jag har bett körskolan om att få en automatväxlad bil på uppkörningen. Sedan första november är det nämligen tillåtet att köra upp med automatväxlad bil om man har körtkort för manuell växellåda sedan innan. Jag märkte på fredagens körlektion att jag efter fem år med automatväxlad bil har tappat känslan för vilka växlar som är lämpliga samt att jag missar att växla upp osv. Det är någonting jag verkligen inte vill kugga på! Så jag hoppas hoppas hoppas att de kan fixa så att jag får köra den!

De har ju bokat om två av mina tre körlektioner så jag tycker att när jag har varit smidig och tackat ja till de så kan de belöna mig genom att låta mig köra automatväxlat på uppkörningen.

Nu är det full fokus på funktionskontroll och körning kommande vecka! Nu är det jäkligt nära! Hade varit så gött att få det där körkortet!

 


Lite markarbete för Bosse Bus!

Igår var Bosse och jag iväg till ridhuset för att träna lite markarbete. En stor fördel med att jobba hemifrån är ju att man inte behöver lägga tid på att ta sig till och från jobbet, så jag kunde gå direkt ut och hämta in hästarna och sticka iväg och hinna rida innan kvällens träningar började vid 17:30.

Bosse kändes inte jättepigg på vägen dit, men han var väldigt arbetsvillig och så himla fin att rida! Jag är så glad över att han är så positiv som han är nu! Han sparkar i princip aldrig mot skänkeln längre och det är endast i undantagsfall som han inte vill fatta galopp. Jag tror att det har tagit tid för honom att stärka upp sin stora kropp så mycket att han känner ork för att utföra det som jag vill att han ska utföra.

Nu kan jag rida på volter i samtliga gångarter i en korrekt form och ställning och böjning, han lyssnar mycket bra framåt och bakåt. Svarar i princip direkt på skänkel och direkt på tillbakahjälper. Jag kan rida öppnor på långsidorna, jag kan rida fina övergångar, fatta galopp där jag vill och rida mindre volter än 20 meter. Allt känns så enkelt med honom nu!

Jag lade ut lite travbommar på ena långsidan, men nu när han är så himla fin vill jag ju nyttja att han vill så mycket så det slutade med att jag byggde upp ett litet kryss och så hade jag bom, sex meter, upphöjd bom, sex meter till bom. En övning som ska ridas i galopp, ett galoppsprång mellan varje och som vi hade så svårt för när jag testade denna i våras. Bosse fick aldrig plats med ett galoppsprång på sex meter och så tog han ju så långa språng över bommarna. Men numera gör han det så mycket bättre! Ja, han blev lite lång några gånger, men när jag tog tag i honom och kortade honom så gick det ju som en dans!

Avståndet mellan krysset och bommen hade jag inte mätt ut, utan jag lät det bli vad det blev. Något som jag snappade upp från Pontus Hugosson i en Youtube-video där han hoppade terränghinder inomhus. Han tyckte att det inte är så noga med att ha exakt "rätt" avstånd mellan hindren, utan att man snarare bör öva på att bara rida och se vad det blir. Så kan man ju leka med att länga och korta för att få in fler eller färre språng. Jag gillar den idén för jag har själv fastnat i att jag blir så osäker på om avstånden stämmer eller inte. Men två hästar som är storgalopperade så stämmer ju sällan avstånden ändå.

Bosse har ju blivit så balanserad i sin galopp och sin hoppning och jag har blivit så mycket bättre ryttare att vi nu kan börja reglera galoppen lite mer och det är ju jättekul!

Han gjorde övningen riktigt bra och jag kände mig också väldigt nöjd med min egen ridning! Vilken utveckling jag har gjort! Jag känner mig så mycket mer säker i min ridning nu och bekymrar mig inte längre så mycket om att komma rätt utan jag kan hantera sprången där vi hamnar så att säga. Det är ju så himla kul att hoppa nu! Jag vill ju bara hoppa mer och mer! När man hoppar så låga hinder som vi gör nu så sliter det ju inte så mycket heller och då kan man göra det lite oftare. 

Bosse blev som vanligt extra fin och framåt i slutet av passet och då passade jag på att göra lite övningar i skritt, flytta lite bakdel på volter, ta några ryggsteg (vilket han tyckte var jättekonstigt), halter och igångsättningar. Riktigt kul pass!  

söndag 15 november 2020

Kalle rejäl skogsrunda

Kalle var lugn och fin, jag ställde honom i boxen medan jag gick in på toa. När jag kom ut stod han där och väntade på mig i lugn och ro!

Coola Kalle!

Jag gjorde i ordning honom och när jag hämtade tränset i sadelkammaren hörde jag att han började studsa runt på stallgången. Jag vet inte vad det var han såg, men någonting var det och han var faktiskt lite upprörd. Han snarkade och hade sig när vi kom ut, men han fick gå ett varv på gårdsplan och sedan kunde jag sitta upp i lugn och ro.

Vi red mot Ryen, Kalle tog sig fram bra, lite tveksam på några ställen, men var lättövertalad. Vi travade en bra bit på grusvägen, den är ju så fin nu på hösten när den har fått lite fukt och blivit lite mjukare.

Vi travade vidare upp i skogen och sedan fick han skritta lite eftersom han var lite andfådd och rätt varm. När vi vände ner mot Bexells-parkeringen fick han trava lite. Hela skogen var full av folk och det var ännu fler bilar på parkeringen än förra helgen då jag tyckte att det var fullt.

Vi travade lite bort mot stenarna, möte folk, galopperade lite. Vi travade upp för en backe med skymd kurva och efter den kom några personer med tre hundar som blev helt tokiga precis när vi passerade den siste av dem. De skrek i högan sky och Kalle blev faktiskt lite rädd för dem, inte så konstigt. Vi travade vidare och han lugnade ner sig.

Sedan tog vi oss ner mot Valasjön och därefter trav och galopp på den fina grusvägen. Där var i alla fall inget folk utan vi kunde galoppera på. Han fick gå mycket i vänster galopp eftersom den behöver stärkas mest. Även han blev så svettig att han löddrade när vi kom upp till Lyserna.

Vi skrittade in mot Obbhult och jag var lite spänd på hur han skulle hantera en vattenpöl som blockerade vägen. Senast vi red där fast åt andra hållet hoppade han ju in i skogen och rundade den. Men idag gick han faktiskt över den. Duktig kille!

Vi tog sedan vägen via Linnarpsås, vilket var en nu väg för honom. Som vanligt var han lugn trots nya vyer. Det enda som skrämde honom idag förutom de där hundarna var två rådjur som dök upp någon meter framför oss, vi travade och han tvärstannade så att jag smällde i knäna i sadeln. Gjorde lite ont faktiskt, men jag flög i alla fall inte av.

När vi passerat Linnarpsås var det skritt som gällde resten av vägen hem. Han var ändå rätt svettig när vi kom hem så jag blev tvungen att svampa av honom innan jag släppte ut honom i hagen igen.

Vi var ute i närmare två timmar och det blev ett bra konditions- och styrkepass för honom. Det märks att han inte riktigt har orken än, men han blir starkare och starkare. Vi har ju många år på oss att bygga både kondition och styrka och det är superhärligt att kunna göra det på detta sätt! Att han går fram överallt och inte bryr sig så mycket om saker som händer runtomkring honom.

Han har nog nästan gått alla rundor vi har här nu, det är väl bara Flähult som vi inte har spanat in än, men det kommer. Där är lite väl mycket hala rötter och trångt för benen tycker jag nu, så jag tror att vi sparar den rundan till våren istället.
På väg in i skogen


Kala träd


Utsikt över Valasjön


På väg hem i solen


Svettig Kalle fick bli asvampad

Pelle på söndagspromenad

Söndag idag och ännu en fin novemberdag. Lite vind har vi haft, men drygt tio plusgrader så varmt och skönt!

Pelle fick komma ut först idag också. Promenad även denna dag. Och dramatisk även denna dag. Han var kanske snäppet lugnare idag, men han stod och gnäggade i stallet medan jag gjorde i ordning honom. Vi tog en tur i skogen och först var han rätt lugn, gnäggade ingenting, men när vi gick in i skogen, som enligt honom är lite läskig, började han gnägga och Kalle och Bosse svarade.

Vi gick runt mossen och efter ett tag började han faktiskt beta lite, så då var han lite lugnare, men han var väldigt vaken och på hugget.

Gott med mat!

Min Pelle och jag!

Vi gick vidare genom skogen och sedan fick vi vänta lite på grannen som lossade ved och blockerade vägen med en traktor. Pelle var lite otålig och gjorde cirklar, men när traktorn lämnat ville han halvspringa hem, vilket han inte fick eftersom jag hade gummistövlar på fötterna, alltså inget som går att springa i....

När vi kom hem genade vi över åkern och jag släppte in honom i hagen igen. Han lade sig ner och rullade direkt. Sedan fångade jag Kalle och då vallade Pelle bort Bosse från oss så vi var ensamma ner till grinden. 

Pelle känns väldigt pigg och fräsch just nu. Jag får väl ta in de andra hästarna om jag ska kunna rida honom på ett vettigt sätt framöver...


Kompisarna i sikte!

Uteritt med fin Bosse

Sist ut igår var Bosse. Även han fick gå en uteritt. När vi kom ut var grisjakten slut så vi kunde rida i lugn och ro.

Han var framåt och nu börjar han trava så fort jag kortar tyglarna. Så kul att han har fått sådan framåtbjudning! Vi skrittade mot Linnarp, sedan Linnarpsvägen ut mot Rolfstorp. Lite trav på asfalten för att värma upp så vi kunde galoppera lite på gärdsvägarna efter Örabäcken.

Han var så fin i galoppen och jag kunde samla ihop honom och vända in 90 grader på en av gärdsvägarna. Där har han tidigare velat sakta av, men nu kom vi runt hörnet och kunde galoppera vidare. Lite överraskad blev han av det och var lite tveksam till en början, men han galopperade på bra.

Vi travade lite och sedan var det galopp mot Lunden. Skritt förbi där och sedan fattade vi galopp i foten av backen upp mot Hulegården. Innan kurvan lite lugnare och nedsittning ifall vi skulle möta någon, men där var fritt och då ställde jag mig i stigbyglarna och lät honom galoppera på uppför.

Det blev en kort men intensiv runda och Bosse blev såklart svettig. När vi var tillbaka var klockan strax efter fyra och det var dags att ta in de andra grabbarna och ge alla mat för kvällen.

Det är lite konstigt, jag började med Pelle vid 11-tiden, var ute mindre än en timme med varje häst, men ändå höll jag på i fem timmar! Enda pausen var att jag tog en kopp te vid två-tiden, annars var jag ju igång i princip hela tiden. Ja, det tar tid att ha häst, speciellt om man har tre! Men vilken kul och härlig dag, det är ju ändå fantastiskt kul att spendera tid med de där fina grabbarna jag har!

Fin-Bosse redo för uteritt!


Pigg och glad!

Nära-älg-upplevelse med Kalle!

Jag glömde skriva att jag fick feeling igår av det fina vädret och filmade lite så jag ska klippa ihop en lite vlogg. Jag har inte gjort det så mycket sedan jag lämnat paddocken och flyttat in i ridhuset. Jag orkar ju inte släpa med mig min robotkamera till ridhuset och dessutom är det andra som också rider där som kanske inte vill vara med på film. Så därför har jag inte gjort några videos den senaste tiden. Men jag tror att det kan bli en bra vlogg, lite snack om hur det går med hästarna och lite Gopro-videos från promenad och uteritter. Vi får se när jag hinner redigera den bara, det är ju fokus på körkortsplugg nu...

I alla fall så var häst nummer två Kalle igår. Han skulle gått en längre runda i fredags, men när jag kom hem från körlektionen hade jag ovanligt nog lite huvudvärk och kände mig lite småhängig, så jag beslutade mig för att ta det lugnt istället och låta honom gå ett lättare pass igår och så blir det en ordentlig skogsrunda idag istället.

Kalle gör ju inget drama av någonting, så han var hur lugn som helst när jag gjorde i ordning honom trots att kompisarna var i hagen. 

Eftersom det var bara fem grader igår hade jag lagt på Kalle och Bosse lite tjockare täcken. Men det gick inte bra. Kalle var i princip svettig under sitt täcke! Han är faktiskt en ganska varm häst. Jag har inte haft några täcken på dem i stallet och de har bara sina ofodrade regntäcken, men det verkar faktiskt räcka.

Jag red Kalle upp i vår skog, jägarna var inte där just då utan på andra håll. Så bra att ha direktkontakt med min jägare så att jag vet var de är!

Vi tog det lite lugnare, travade lite grann och galopperade upp i Skattagårdsskogen. Sedan traskade vi ner i grushålan och där fick han klättra lite och gå lite volter runt träd och buskar. När vi red ner i hålan igen fick vi plötsligt syn på en älg! Den var bara några meter ifrån oss! Kalle tog det hela med ro, tittade lite på den och blev sedan otålig när jag försökte fånga den på bild. Tyvärr såg jag att jag hade motljus i Gopron och därför syns inte älgen så bra som jag hade önskat, men man ser att den är där i alla fall. Men så bra att veta att Kalle också är älgsäker!

Vi red bort från älgen och rundade hålan och sedan tillbaka där älgen stod. Den stod kvar och tittade på oss och vi traskade lugnt förbi och sedan vidare upp och ut vid Attas och vidare hem via Kullagården. Det blev en lugn och fin runda och Kalle fick guldstjärna som vanligt!

Vacker novemberlördag!

Promenad med Dramaministern

Igår hade vi en fantastisk novemberdag! Vindstilla och fem plusgrader. Jag tog på mig en tunn baselayertröja från Ariat, en skön tröja och en väst eftersom jag tänkte att fem plusgrader är rätt kallt ändå. Jag blev svettig redan när jag kom upp i hagen för att hämta Pelle.

Dt pågick vildsvinsjakt häromkring igår, båda hundarna och Magnus var med, så det var lite begränsat var vi kunde rida någonstans. Och eftersom hundarna aktiverades tänkte jag att jag kunde aktivera alla tre hästarna.

Pelle var först ut, han skulle få gå en promenad. Och han gillar INTE att lämna hagen med sin flock kvar där. Hur ska de klara sig utan honom liksom? Så snart han kom in i stallet började han steppa runt, gnägga och var väldigt upprörd. Han är verkligen en dramaminister av rang!

Jag borstade i ordning honom och så gick vi ut. Han gnäggade i princip hela vägen på vår runda. Vi gick mot Rolfstorpshållet och då såg han ju Bosse och Kalle, han gnäggade och de svarade, det var ett jäkla hallå här :). Vi gick sedan förbi Kullagården och då lyckades han vigla upp de sex hästar som går i en hage där, de gnäggade och kom springandes över stock och sten. Sedan gick Pelle i passage förbi dem med svansen på ryggen... 24 år gammal...

Vi gick vidare mot grushålan och då lugnade han sig lite, men när vi kom upp i skogen började han gnägga igen och sedan höll det i sig hela vägen hem. Ordentligt svettig blev han eftersom han var så upprörd!

Men det är ju ändå kul att han är så pigg och fräsch! Vintern är verkligen hans prime time! Jag tycker också att han har börjat lägga på sig lite mer nu efter att jag har börjat fodra med hö och kraftfoder så det är goda tecken!

När vi var tillbaka stod han och piafferade på stallgången innan jag kunde släppa ut honom i hagen, full galopp mot flocken var det!

Fin novembermorgon!

lördag 14 november 2020

Slutspurt mot BE-körkortet!

Igår hade jag min andra körlektion. Skulle ju egentligen ha haft den förra veckan, men då var min körlärare sjuk så vi flyttade det framåt en vecka.

Denna gång fick jag äntligen köra! Första gången ägnades ju helt åt funktionskontroll så var det inte mycket körande.

Jag fick börja med att backa till släpet och koppla det och sedan körde jag iväg mot Varbergs enda trafikljus. Därefter smet jag före en bil som kom fortare än jag hade tänkt i en cirkulationsplats, så jag hade den efter mig en bit på Österleden:). Därefter körde vi in i Lilla Träslöv och jag fick göra min första backning runt hörn.

Det övade jag ju på en hel del förra helgen här hemma då jag backade runt hörnet häcken-staketet. Jag tyckte att det var rätt svårt och förstod inte riktigt hur man ska kunna backa runt ett hörn utan att komma för långt ut i körbanan.

Men det var ju så mycket lättare igår! Två orsaker till det; det första är att jag kör en passat på körskolan och det är en bil som man ser ut igenom bakåt. Det gör man ju inte på Magnus Mitsubishi L200 som har en kåpa baktill, vilket gör mig helt utlämnad till sidospeglarna för att kunna se någonting. Det andra var att hörnet var runt igår, vilket gjorde det mycket lättare att följa med runt. Hörnet som jag tränade på i helgen var ju 90 grader. Stor skillnad! Sedan är ju Magnus bil och mitt hästsläp ett betydligt större och längre ekipage totalt sett, vilket gör att det också behöver mer plats.

Men jag backade runt det runda hörnet helt klockrent! Behövde inte köra fram och rätta upp, utan kom runt bra och nära kanten utan att köra på kanten. Guldstjärna på den!

En annan sak som är en utmaning för mig är att körskolebilen (som också blir uppkörningsbil) är manuellt växlad. Jag har inte kört manuellt växlad bil på 5 år och det märks! Jag har tappat känslan för vilken växel som är rätt osv och vill gärna trampa ner kopplingen och ta det försiktigt fram mot korsningar och över väghinder etc.

Jag gjorde också ett fel när jag tar i ratten på insidan när jag svänger, det måste jag öva på att inte göra!

Vi körde vidare in mot stan, förbi sjukhuset och ner mot Kvantum. Jag har ju inte kört i stan på många år. Jag har ju sällan ärenden dit och om jag har det parkerar jag oftast på Lorensberg och går dit jag ska. Det har ju byggts om en hel del och nu får man köra där man tidigare inte fick köra och jag har ju ingen koll på vilka gator som är enkelriktade och åt vilket håll längre. Jag ska faktiskt ta en runda dit och "övningsköra" lite med bilen bara så att jag har lite bättre koll på hur man ska köra och var det är högerregel och andra regler för att inte bli så överraskad och kunna köra med lite bättre självförtroende på uppkörningen.

Efter att ha snurrat runt lite i stan på gångfartsområden och annat körde vi bort mot Hajen där jag fick backa runt ett nytt hörn. Guldstjärna på den också! Helt perfekt!

Därefter körde vi till Lassabacka, den svåraste cirkulationsplatsen som finns i Varberg med många på- och avfarter och filer. Jag körde vänster där mot Borås och det gick fint. Jag märkte att jag har lite svårt för att hålla rätt hastighet också. Jag måste ju tänka på att jag bara får köra i 80 med släpet.

Därefter körde jag mot Tångaberg och sedan in på en liten väg mot Varberg Nord. Där fick jag backa för tredje gången, denna gång in på en smalare grusväg. Även det gjorde jag galant! Så jag behöver inte oroa mig för backningen i alla fall!

Jag körde ut på motorvägen också innan jag körde tillbaka till utgångspunkten. Sedan snackade vi lite om teorigrejer som jag hade hakat upp mig på och lite hur jag ska plugga för att klara uppskrivningen.

Tipset är att de sluttest som finns i appen för BE-körkortet innehåller för få BE-frågor. Därför behöver man läsa BE-boken ordentligt samt kunna instuderingsfrågorna som finns där. Dessutom behöver man ju läsa på B-teorin också, i alla fall de delar som man inte är helt säker på för det är ju merparten av frågorna på uppskrivningen.

Så jag känner att jag ligger rätt bra till. Förra veckan gick jag ju igenom båda böckerna ordentligt, läste på det jag inte kan och efter det har jag inte haft mer än två fel på sluttesterna. Jag har också gjort en del snabbtest i appen och där tycker jag att jag får mer variation i frågorna.

Nu är det inte många dagar kvar till uppskrivning och jag hoppas verkligen att det pluggande jag har gjort räcker för att jag ska klara mig! Jag vill VERKLIGEN inte misslyckas, för då får jag ju vänta länge på nästa tillfälle och då är det svårt att hålla igång pluggandet också.

Om allt går vägen nästa vecka så har jag ju uppkörningen en vecka senare och den känns inte riktigt lika nervös, jag kan ju de viktigaste sakerna i alla fall och jag ska ägna veckan innan till att göra funktionskontroll tills jag kan det i sömnen samt verkligen lära mig hur saker och ting fungerar så att jag kan förklara lite mer fördjupat om det kommer frågor.

Tänk att jag kanske har ett BE-körkort om ett par veckor!!!



torsdag 12 november 2020

När allting plötsligt stämmer!

 Idag var det äntligen dags för hoppträning med Bosse igen hos Charlotte! 18 oktober gjorde vi det senast, så det var ett tag sedan!

Bosse har ju känts fin efter några veckors vila, både ute och i ridhuset och jag var så taggad på att hoppa honom idag. Så taggad att jag kom ut i stallet alldeles för tidigt och upptäckte när jag gjorde i ordning honom att klockan bara var sex. Det tar ju inte tre kvart att göra i ordning honom. Så jag borstade honom, ställde in honom i boxen igen, gick in och fick iväg några mail innan jag gick ut igen och sadlade och tränsade honom och vi kunde ge oss iväg.

Vägen till ridhuset gick bra och han var superlugn. Det stod ett rådjur och tittade på oss på en åker, bara några få meter ifrån oss. Det stod faktiskt kvar när vi passerade. Så häftigt att komma så nära!

Vi värmde upp i samtliga gångarter och han var verkligen på hugget direkt! Han tog inte första galoppskänkeln åt vänster och fattade fel galopp nästa gång jag bad honom, men jag lät honom gå i förvänd bara för att han ändå hade börjat galoppera. Jag kunde sakta av och fatta ny, rätt galopp. Han kändes superfin! Lyssnade både framåt och bakåt!

Vi började med lite travbommar och skänkelvikningar som han gjorde väldigt bra. Sedan lade vi till ett hinder med travbom efter och han fattade galopp precis där han skulle och han landade balanserat och fint och kunde galoppera på efter hindret.

Sedan kom jag i galopp på ett kryss på diagonalen, saktade av till trav, tog travbommarna och travhindret sedan vidare till kryss på andra diagonalen. Även detta gick super! Han kom lite stort på första hindret och då valde han faktiskt att gå av lite längre ifrån, annars brukar han ju gärna lägga till ett språng till.

Jag fick igenom förhållningarna mot hindren, kom riktigt bra på dem de flesta gånger och lyckades hålla upp huvudet på honom så att han kunde galoppera och hoppa balanserat. Jag börjar också lära mig att titta på hindren mycket tidigare, tex om jag ska hoppa ett hinder på diagonalen så börjar jag titta redan på långsidan innan kortsidan, genom hela kortsidan och sedan mot hindret. Det blir så mycket lättare att få till sprången då!

Vi kunde få ett bra flyt genom den lilla banan och det kändes verkligen super! Några gånger landade han i rätt galopp och vi kunde fortsätta mot nästa hinder direkt, men annars bröt jag snabbt av och bytte galopp, vilket funkade bra och vi lyckades även göra ett galoppombyte! Så himla duktig kille!

Idag var han verkligen med mig och det blev ju så mycket lättare at rida då. Jag behövde inte kämpa varje steg för att få fram honom och hela ridningen blev liksom positiv och så himla kul! Jag har gjort en rejäl mental resa och känner egentligen bara glädje och fokus mot hindren nu. Jag tänker inte så mycket på höjder eller själva hindren utan fokuseras mycket på att hålla hans huvud uppe och mig själv uppe framför och efter hindren.

Det blev ett riktigt superpass! Det känns som om vi har tagit ett riktigt stort kliv framåt nu och jag kände bara att allting stämde. Så härlig känsla! Sakta närmar sig målet om att kunna komma ut på lite öppna banor eller pay and jumps!

Det är ju också rätt skönt att äntligen få lite lön för mödan. I tre hela år har jag kämpat med honom. Först att få igång honom, att få honom att galoppera, att få honom att jobba i en bra form, lyssna på mig, hoppa hinder. Och nu är vi där. Nu hoppar vi hinder och vi gör det tillsammans och känner samma glädje. Det är så häftigt!

Min fina Bosse (arkivbild)


onsdag 11 november 2020

Halva veckan har gått!

Onsdag idag och halva vecka 46 har passerat. Tiden går återigen så jäkla snabbt! Idag har jag varit på jobbet för första gången på en vecka och jag måste säga att jag har saknat det! Framför allt saknar jag att träffa folk, sådär vid fikabordet och chit-chatta lite. Det blir ju inte samma sak när man sitter hemma och ska snacka med folk via Skype eller liknande! Men vi försöker göra det bästa av situationen och som utvecklingen av Coronasmittan ser ut i Sverige behöver vi nog inte fundera på att gå tillbaka till jobbet innan detta år är slut...

Tidigare i veckan så har jag faktiskt ridit varje kväll, klapp på axeln för det! I måndags fick Kalle traska till ridhuset för lite trimpass. Han fick trava över lite bommar, men mest fokus ligger just nu på att få honom att jobba på rätt sätt på slät mark. Han gör det jättefint i skritten, där böjer och ställer han fint i båda varven. Tar mer och mer stöd på yttertygeln. Accepterar mer och mer att hålla formen när vi gör halt. Och så är han väldigt lydig och lyssnar bra både framåt och bakåt.

I traven har han utvecklats mycket också och orkar nu jobba lite mer i en bättre form. Dock slänger han upp huvudet ibland och ska greja med tungan, men jag har börjat med att göra halt när han gör så och så får han stå still tills han slutar och så rider vi vidare. Jag tycker att det funkar bra då han faktiskt slutar med det. Jag vill inte att han ska hålla på sådär för han blir ju lite ostyrig samtidigt och han behöver lära sig att det inte är ok, utan att det ska bli för mycket bestraffning.

Högergaloppen var riktigt fin i måndags och han gjorde några fina varv på volten i en bra form och i ett lugnare tempo. Han behöver fortfarande bygga upp sig så att han orkar hålla en bra form på volterna, det är fortfarande lite för svårt för honom, men det kommer.

I vänstergaloppen är det betydligt svårare och den kändes nästan som om han gick i fel galopp eftersom han sköt ut högerbogen så himla mycket och nästan galopperade på snedden genom volten. 

Men annars sköter han ju sig superbra och han har en fin arbetsvilja och en härlig framåtvilja som gör det så lätt att jobba med honom. Superkul att rida honom!

I tisdags (igår) var det Bosses tur. När vi kom till ridhuset var det en som höll på och tömkörde så vi värmde upp på lite volter och så. Han kändes pigg och fin i traven, men när jag bad om galopp var han inte riktigt med på noterna. Dock fattade han galopp efter att jag sade till honom lite. I en galoppfattning snubblade han till ordentligt, men lyckades i alla fall inte skada sig...

Men han var fin i samtliga gångarter och det var så kul att rida honom också. När tömkörningsekipaget hade lämnat och vi blev ensamma passade vi på att ta några skutt över hindren som stod framme. Åh, vad kul han tyckte att det var! Full fart mot hindren! Jag ser verkligen fram emot att få hoppträna lite med honom för Charlotte imorgon! Hoppas på mycket energi från Bosses sida!

Han blev i princip lika svettig igår som i söndags när vi var ute, men jag svampade inte av honom. Han hade så himla bråttom hem och därför så torkade han inte så bra som han brukar göra när vi skrittar hem. 
Svett-hästen

Ikväll var det dags för Kalle igen. Han var så mysig när jag gjorde i ordning honom. Han stod nästan och sov och jag kunde stå där och gosa med honom hur mycket som helst. Han har ett nytt smeknamn också "Fleece-tröjan" för han är så extremt mjuk i pälsen. Precis som en nyinköpt fleecetröja innan man har tvättat den första gången.

Men även om han verkade trött medan jag gjorde i ordning honom så piggnade han till direkt när vi kom ut. 

Jag tänkte faktiskt på att han även har utvecklats när vi rider ute. Han är mycket modigare nu och jag behöver inte lägga lika mycket energi på att övertala honom när han blir rädd för saker. Han tittade väldigt mycket omkring sig och var lite sådär tveksam i steget när vi passerade "farliga gården". Men han var aldrig på väg att vända, utan det kändes som om han känner sig mer och mer trygg med att jag lotsar honom förbi alla läskigheter. Så det är ju kul!

Vi var ensamma även idag när vi var i ridhuset och jag jobbade ungefär som i måndags med honom. Många övergångar skritt-halt-skritt. Perfekt att börja med. Jag fokuserade på att hålla en lugn och stabil hand under hela passet för att få honom att ta ett bra stöd på bettet.

Vi gjorde även mycket övergångar i trav, jag red på de stora volterna och bytte volt lite då och då. Övergångar skritt-trav-skritt också och han blir bättre och bättre även där!

Tiden går som sagt snabbt och ibland kan jag känna en viss brist på tålamod när det gäller vissa saker, men så får jag påminna mig om hur det var för två månader sedan då jag inte fick ut honom i hörnen alls i vänstervarvet i trav och galopp. Nu genar han ytterst lite.

Eftersom han hade så svårt för galopp på volt i vänstervarvet i måndags beslutade jag mig för att galoppera mer på fyrkantsspåret och försöka jobba honom lite försiktigt med böjningen i hörnen istället och då blev det faktiskt bättre. Men han var lite springig i galoppen idag både i höger och vänster. Men det är bara till att jobba på.

På slutet körde jag lite skänkelvikningar i skritt. Han jobbade i en jättefin form på slutet så därför passade jag på att göra skänkelvikningar, halter och volter och då var han verkligen jättefin! Så vi gör framsteg varje pass och det är ju så himla kul!

Avskrittningen tillbaka hem gick också väldigt bra. Jag känner mig också mer och mer trygg med honom. Till helgen har vi två pass ute att se fram emot och jag tror att jag ska passa på att ta en längre skogsrunda på fredag då det skulle bli lite sämre väder i helgen. Ska bli så kul att komma ut och galoppera lite ordentligt samt bygga muskler och kondition!
Jag och min gosiga Kallis!


Lite piggare i ridhuset!

söndag 8 november 2020

Underbar novembersöndag!

Idag har faktiskt solen tittat fram och vädret har varit helt fantastiskt! I princip vindstilla och varmt för att vara november. Så idag fick Bosse komma ut på en skogsrunda.

Han var inte jättepigg till en början och när vi hade stått och pratat en stund med en granne hade han liksom parkerat där, och var lite småslö på vägen genom skogen. Men när vi kom ut på grusvägarna vid Bexells stenar blev han rätt taggad och ville galoppera. Tyvärr var det mycket folk i skogen, så det gick ju inte riktigt att uppfylla Bosses önskan om galopp överallt....

Men jag försökte galoppera så mycket det gick och han var med på noterna! Vi kom ner till Valasjön och tog det lite lugnt där innan vägen rätade ut sig, då galopperade vi på igen. Han tar verkligen i i galoppen nu och ligger på ordentligt. Samtidigt kan jag korta upp honom och samla ihop galoppen ganska mycket. Han är så himla fin nu!

Vi passerade några fotgängare och sedan drog vi upp för ytterligare en backe i galopp. När vi närmade oss asfaltsvägen saktade jag av och då insåg jag hur svettig Bosse hade blivit! Han var helt löddrig på bogen! Ja, det var ju rätt varmt och ingen vind. Jag fick knäppa upp västen och den tunna tröjan under. Så härligt!

Vi fortsatte mot Obbhult på skogsvägarna, vi hoppade över vattenpölar och fortsatte att galoppera. Så underbart!

Vi var ute närmare två timmar och Bosse var så pigg och glad! Jag hoppas verkligen att denna energi håller i sig när vi flyttar in i ridhuset till veckan och att han är laddad för att hoppa lite hinder på torsdag!
Härliga sol!


Lärkträden fäller sina barr!


Fortfarande några boklöv som vägrar släppa taget


En matta av löv


På väg ner mot sjön


Spegelblankt!


Svettig häst!


Härliga skog!


Utsikten!


Svampade av Bosse...

Min blöte kille!

När vi kom hem valde jag att svampa av Bosse eftersom han var så himla svettig. Även om det mesta hade torkat under skritten hem så var han ändå full med svettrester som jag tvättade bort. Jag minns inte när jag svampade en häst i november senast! Och det roliga var att när jag gjorde i ordning i stallet i morse ställde jag in den där svamphinken i sadelkammaren eftersom jag tänkte att den hörde till sommaren. Tänk vad fel man kan ha ibland!