Arla söndagsmorgon

I morse ringde klockan 04:00. Varför då, kan man undra? Jo, för idag ska det bli ordentligt varmt och jag ville komma ut med hästarna innan det blev alltför olidligt ute. Dessutom är det trädgårdsvisning hos grannarna vilket betyder att gårdsplan är full av folk och bilar så det var gött att ha stökat undan hästarna innan det börjar.

Jag kom inte upp förrän halv fem för det var ju rätt skönt att ligga i sängen, men vilken underbar morgon jag kom ut till! Göken gol, det var vindstilla och svalt och solen sken.

Hästarna såg lite frågande ut när jag hämtade dem i hagen vid femtiden, men gick med på att ledas in i stallet.

Jag började med Pelle, gjorde i ordning honom och red ut. Han var lite spooky precis vid grannen, men sedan var han hur lugn som helst och ville bara framåt. Duktig kille!

Så snart vi närmade oss en grusväg började han trava och tänk, han travade helt klockrent! Lite skillnad mot hur han rörde sig i paddocken igår...

Han fick skritta lite eftersom konditionen inte är den bästa, men han ville trava mer. Så det fick han såklart! Alltid positivt att han vill springa!

Jag bad om galopp och då började han trava fortare, men jag fick börja om och då tog han galoppskänkeln och galopperade. Galoppen var rätt stötig, men han var framåt och verkade gilla att galoppera, så det var jättekul!

Vi kom ut på asfaltsvägen och skrittade hemåt nöjda och glada!

Fin morgon på Pelles rygg

Utsikt över världens finaste gård...

Efter Pelle fick Bosse komma ut på skrittpromenad. Han var fin idag. Skrittade på bra utan att försöka äta upp sin matte... Drygt 20 minuter var vi ute och vid det laget (vid sjutiden) började solen värma på ordentligt.

Efter hästarna blev det frukost på altanen. På skuggsidan. Det blir en härligt solig dag idag, den sista på ett tag framöver då det ska bli kallare och regnigare nästa vecka. Hoppas att sommaren bara tar lite paus och kommer tillbaka sedan igen!

Lördagskväll i Varberg

Igår fick Magnus ett ryck och bokade bord på Invito. Elinore, Jocke, barnen och Christoffer hängde med och vi mötte upp dem utanför restaurangen.

Det blev en riktigt trevlig kväll med mycket bra mat. Jag åt Entrecôte och fick jättefin sallad till istället för potatis. Köttet var perfekt och allt smakade superbra.

Efteråte gick vi ner till Spökitetsparken så att smågrabbarna fick rasta av sig lite. Sedan gick vi vidare mot Kallis och ner mot hamnen innan vi vände tillbaka till bilen och åkte hem.

Ibland behöver jag påminna mig om vilken fin stad jag bor i och vilket läge vi har med havet ända intill. Lätt att glömma bort ibland...

Spökitetsparken

Kallbadhuset

Morfar och Thor

Magnus och Kallis

Rullskidor och hästar

I torsdags när jag fixade med hästarnas hovar drog jag till min högra höft på något konstigt sätt, så det kändes inte aktuellt att springa i morse. Som tur var har det lagts ny asfalt på den väg jag brukar köra rullskidor på hemomkring, så jag tänkte att jag passar på att testa den.

Det blev ett kort pass, jag ställde bilen vid hönseriet för att jag inte ville köra så långt, men det kändes bra och kul att vara ute och rulla igen. Höften kändes inte av som tur var, så det kändes bara bra helt enkelt.

Efter träningen åt jag frukost och sedan gick jag ut till hästarna. Det var molnigt och inte så varmt ute. Men när jag kom upp på Pelles rygg började det att spricka upp och med solen kom blinningarna.

Jag red honom i paddocken idag. Han var otroligt otaktig i traven. Det var näsan helt omöjligt att rida lätt. Däremot gick det bra att jobba honom i nedsittning. Han var lite stel och galoppen var stundtals väldigt kantig, men han tog några fina runda språng. Det blev ett bra pass såhär i början av hans igångsättning. Paddockarbete behövs också!

När jag var klar med Pelle gick jag ut med Bosse. Idag fick han mycket att titta på. Nere på gärdet körde en traktor runt och stränglade gräs. Den tog han med ro och brydde sig inte nämnvärt. Det blev dock värre på ett annat ställe där vi mötte en traktor som var till vänster om oss och så var det några hästar som sprang runt till höger om oss. Då blev han lite upphetsad och skulle piaffera. Men han lugnade ner sig rätt så snart så att vi kunde gå vidare.

Då kom det en maskin som skulle ta upp gräset på gärdet och en traktor med kärra som skulle fånga gräset. De tog han också med ro, men gjorde ett skuttande när vi passerade gärdet igen och hövändartraktorn var alldeles intill.

När vi kom hem ville jag kolla ifall han fortfarande var halt så jag hämtade longerlinan och försökte få honom att trava på gårdsplanen. Men han var inte så intresserad av att trava utan skulle hoppa och studsa och bli sur. MEN, av det lilla jag såg så kunde jag inte se någon hälta! HURRA!!!! Det är första gången på åtta veckor som jag inte ser någon hälta. Det vore ju helt fantastiskt om det verkligen är så! Då kanske han har läkt som han ska och vi snart kan sätta igång på riktigt...

Men jag ropar inte "hej" än, det återstår att se hur han springer när vi ska till Slöinge nästa gång, om mindre än två veckor. Men nu håller jag tummarna stenhårt för att han är fräsch!

Törstiga hästar!

Hovslagarbesök och promenad

Denna vecka har gått så snabbt! Det är verkligen superkul att jobba nu! Många har gått på semester, många möten har tagit sommarsemester och jag får gjort så mycket saker! Sådant som har varit dåligt samvete i flera månader blir nu gjort och lyckligtvis jobbar de personer jag behöver ha hjälp av fortfarande.

Även hemma rullar det på. Bosse och jag går våra skrittpromenader enligt konvalescensplanen.

Idag var det dags för ett hovslagarbesök. När jag kom hem och hämtade hästarna i hagen hade Bosse lyckats ta av sig höger framsko. Trots skoskydd. Jag hittade både sko och skoskydd inte så långt från grinden i hagen.

Eftersom hovarna är så torra nu testade jag att blötlägga bomull i och runt hovarna, snurrade självhäftande bandage runt och sedan på med benlindor. Det fick de stå med i ca 1 timme innan hovis kom. Det visade sig funka bra. Hovis fick lättare jobb då hovarna var lite mer medgörliga.

Hästarna däremot var väl inte så medgörliga. Bosse skulle stå och dra och veva med bakbenen. Pelle var irriterad på flugor och skulle också krångla. Men det hela slutade med att båda två blev nypedikerade och fick nya skor. Eller Bosses bakskor kunde vi faktiskt lägga om. Han hade knappt slitit på dem. Vilken skillnad det är när jag inte kan rida honom! Annars brukar skorna vara så slitna efter sex veckor att de inte går att återanvända.

När hovis var klar tog jag faktiskt ut båda killarna på promenad samtidigt. Bosse ska nu gå 20 minuter. Pelle blir så hovöm efter hovslagarbesök att det inte är någon idé att rida honom, så därför fick han också gå. Så det blev en häst i varje hand och det funkade hur bra som helst!

Tyvärr är blinningarna bedrövliga just nu så de gick och irriterade sig på dem. Pelle försökte få bort dem med hjälp av Bosse, varpå Bosse blev irriterad och skulle bita mig... Men det gick bra ändå, de skötte sig fint och det blev en bra promenad.

Mina grabbar och jag

När promenaden var avklarad fick Bosse på sina skoskydd och båda två fick på sig flugtäckena innan de fick gå ut i hagen igen. Bosse sprang lite, men jag hann inte se hur det såg ut med hältan. Snart bara en vecka kvar till återbesök på djursjukhuset och då hoppas jag att jag får se någon typ av framsteg!

Midsommarhelgen

Denna vecka har jag äntligen fått börja promenera med Bosse igen. 15 minuter till att börja med. Det är inte länge... Det finns inga så korta rundor häromkring. Det blir till att gå 7,5 minuter och sedan vända för att få ihop de 15 minuterna.

I tisdags gick vi första promenaden. Samma kväll gick jag även en promenad med Pelle genom skogen för att härda honom lite.

Bosse får ju fortfarande inte gå i för stor hage, så för att skydda hästarna mot flugor och numera de äckliga blinningarna har jag flugtäcken på dem. Jag hittade även ett par flughuvor så när jag släppte ut dem i hagen i tisdags såg de ut som två aliens...

Alien-hästarna

Men de där flughuvorna var inget vidare. När jag hämtade dem i hagen på torsdagen så hade de redan fått skav som hade blivit sår under käken på dem...

Flughuveskav

Så trist, men de verkar vara rätt ok med att ha täckena på sig i alla fall. De är lite lugnare i hagen. Inget spring, så det är ju bra.

På midsommarafton vaknade jag tidigt i vanlig ordning. Jag beslutade mig för att springa en runda med vovvarna. De fick bada i grushålan och var så nöjda, det var ju rätt varmt där på morgonen.

En av badhundarna...

Det var skönt att springa av sig lite, en bra start på dagen helt enkelt. Vovvarna höll i bra trots värmen och hängde med bra hela vägen.

Nästan hemma

Efter löprundan gick jag en kort runda till och plockade lite midsommarblommor. Det fanns faktiskt en hel del fina blommor nu, lite skillnad mot förra året då allting hade blommat över vid den här tiden. Jag hittade även lite blommor i min egen trädgård, så kul att det finns blommor där. Ska dock plantera och så in lite mer till nästa år, det finns lite plats kvar i rabatten:).

Midsommarbukett

Framåt eftermiddagen kom det vanliga midsommarväder med regn. Vi skulle cykla till busshållplatsen för att ta bussen till Ullared där midsommarkalaset skulle äga rum. Det blev dock uppehåll lagom till vi skulle med bussen så vi cyklade till den och sedan åkte vi vidare till Ullared. Smidigt.

Det blev en mycket trevlig kväll. Vi hade kört dit två cyklar kvällen innan och framåt halv två cyklade vi hem. Det var rätt svalt vid den tiden, men det var rätt skönt att cykla en runda även om jag var väldigt trött. Klockan tre släckte jag klockan och vaknade vid tiotiden igår.

Jag var så trött igår. Inte för att jag hade druckit särskilt mycket vin, utan för att jag inte tål att vara uppe efter klockan tolv. Det blev lite slöande i soffan innan jag åkte till Falkenberg och hälsade på min mor.

När jag kom hem skulle jag ut med hästarna och förvånande nog hjälpte Magnus mig. Han tog Pelle och jag tog Bosse och så gick vi i 15 minuter. Pelle och Magnus blev fina kompisar och allting gick bra.

Efter promenaden käkade vi och sedan åkte vi till Cilla och Stefan i deras stuga. Jättemysigt, verkligen!

I morse vaknade jag inte riktigt så tidigt som jag hade tänkt, men jag gick ut till hästarna. Vid niosnåret kom jag ut på Pelles rygg. Vi kom inte så långt idag innan han fick frispel för att det var några kreatur som sprang i en hage. Jag satt av eftersom han var på väg att vända och blev väldigt spänd. Sedan mötte vi även en tjej som var ute och sprang med sin hund mitt i all uppståndelse.

Så jag gick med honom längs banvallen där han förra gången blev rädd för en låda. Den var lite farlig även idag, men han gick förbi utan några större krusiduller. Vi fortsatte längs banvallen och jag letade efter ett bra ställe att sitta upp på. Till sist hittade jag det och kom upp. Men då skulle han inte gå åt det hållet jag ville. Han sneddade åt sidan åt andra hållet. Jag vände honom i färdriktningen men han vägrade att gå framåt.

Han fick stå ett litet tag innan jag bad honom att gå framåt igen och då gick han framåt, men under en viss spänning. Vi red ut på en nyslagen gräsåker och plötsligt ville han trava, vilket han fick. Alltid positivt att han väljer att springa själv.

Lite trav och lite skritt blev det där på åkern. Vi traskade sedan upp i Linneskogen och där travade han lite till. Han var så lugn i skogen, helt otroligt! Annars kan han vara lite spänd där, men han traskade på så lugnt och fint och ville trava på flera ställen. Mot slutet flög det upp en duva bredvid oss och då började han galoppera några steg. Men det gick bra och han höll sig i skinnet hela vägen hem. En riktigt trevlig ridtur blev det!
 

Lugn Pelle i skogen

Efter ridturen blev det återigen en kvarts promenad med Bosse. Den här gången gick vi ner till härdet och gick runt åkern. Det blev precis 15 minuter så det blev ju bra. Jag har inte sett honom springa på ett tag så jag vet inte hur det är med hältan, men han springer inte så mycket i hagen så jag hoppas att skadan håller på att läka.

Jag stängslade ut en ny bit av hagen idag, hästarna hade betat av bra i den befintliga hagen som de har gått i den senaste veckan. De gick lugnt och fint bort för att kolla det nya läget när jag släppte ut dem.

Jag kände mig trött när jag var klar med hästarna och jag lade mig för att sola på altanen. Jag somnade gott flera gånger, som tur är ställer jag väckarklockan för att jag inte ska bränna upp mig fullständigt. Det var så skönt att ligga där i solen så jag låg lite längre än jag hade tänkt och jag fick rätt bra med färg, framför allt i ansiktet och på bröstet. Men det var ingen större fara, det var helt klart värt det!

Jag gick in och tog en kopp te och sedan skulle jag gå en runda med vovvarna. Vi började att gå, men efter ett tag kändes det bra att börja springa trots värmen. Det gick faktiskt oväntat bra att springa, både för mig och för hundarna så vi fortsatte.

Jag hade tänkt springa genom skogen, men när jag kom närmare så var det stängslat över vägen och opålitliga kreatur innanför så jag fick vända och tog banvallen istället. Vi fortsatte upp i skogen och äntligen fick tjejerna bada. Så glada de blev!

Badande hundar!

Vi fortsatte upp mor Flähult och förutom i backarna gick det fint att springa. Vi sprang så gott som hela vägen hem och jag är imponerad över hur bra Nelly hängde med. Hon har ju så mycket päls och brukar inte tåla värme så bra. Men det gick fint och det blev ett jättehärlig löppass. Vovvarna fick bada igen i grushålan innan vi sprang hem.

Dagens runda

Pelle markarbete

Pelle är verkligen min ljuspunkt i tillvaron med hästarna nu! Han går från klarhet till klarhet och jag är superfövånad! Jag ställde ju av honom helt förra året när han blev halt till och från och jag räknade inte med att jag någonsin skulle kunna rida igång honom igen (eftersom han nu är 23 år gammal).

Men Bosses skada och bortavaro från ridningen har lett till att jag har kunnat ägna all tid åt Pelle och det har jag gjort med besked!

Efter en månad med promenader och ridning tyckte jag nu att det var dags att rida ett pass i paddocken med honom. Jag förberedde med lite travbommar för att hjälpa honom att hitta takten i traven.

Jag började med att rida fram i skritt på lång tygel. Han var lite småtittig till en början men jag koncentrerade mig på att få honom att gå framåt och inte ge honom några möjligheter att fundera över ifall det fanns några farliga troll någonstans.

Jag fick driva på honom ordentligt i skritten för att få honom fram till bettet. Han krullar gärna ihop nacken och släpper i munnen och tar korta struttiga steg istället för att jobba igenom kroppen med bra energi. Stundtals fick jag igenom honom, men fick jobba som en idiot med benen för att få fram honom.

På volterna var han stel och kortstegad, men det är ju såklart ingen överraskning när han inte är helt igång än.

Första travstegen tyckte jag var väldigt taktfasta och fina, sedan varierade det under passet, ibland bra takt, ibland otaktig. Men han travade på fint, travade bra över bommarna och lyfte benen fint över dem.

Han fick även galoppera lite. Det var lite jobbigt för honom att fatta galopp, han är inte tillräckligt stark än. Själva galoppen var stel och lite struttig. Lite taktproblem även där. Men jag fokuserade på att driva honom även i galoppen och låta honom galoppera på på volten. Han försökte inte sig på några hyss, så det var ju skönt!

Jag tycker faktiskt att det blev ett riktigt bra pass! Jag ser fram emot sommaren nu! Nu kan jag rida ut honom 2-3 gånger i veckan och ta ett paddockpass så tror jag att han snart kommer att vara fint igång. Så himla kul!

Jag ska redigera ihop filmen också så den kommer snart ut. Nästa vecka får Bosse börja gå skrittpromenader, HURRA!

Fina Pelle!

Sommarkväll på hästryggen

Idag blev det sommar igen efter en natt med åska och dålig sömn. När jag kom hem var det strålande sol och varmt och skönt ute.

Jag gick ut och hämtade hästarna. De såg väldigt trötta ut idag.

Jag gjorde i ordning Pelle och red ut en runda. Han var väldigt lugn idag på gränsen till slö. Men han svarade faktiskt framåt när jag knackade till honom för att få en bättre skritt.

Han tittade till på kreaturen vid bäcken, stannade men var inte på vänd-humör så han gick framåt direkt när jag bad honom.

Vi red längs Linnarpsvägen ut mot gärdsvägarna. Där fick han trava. Som vanligt var första traven orytmisk och kantig, men tredje gången började han trava riktigt och sedan var han jättefin när vi travade på en slagen gräsåker. Så kul att han travar rent och faktiskt travar lite längre sträckor nu. Han blev inte särskilt andfådd denna gång. Och han ville dessutom trava självmant.

Konditionen och styrka byggs sakta men säkert upp även på gammelhästen! Det börjar snart bli dags att rida lite i paddocken också. Kanske trava över bommar för att hjälpa honom att hitta takten.

Vi råkade ut för en jättetraktor med balpress när vi nästan var hemma och då hoppade jag av honom. Men han lyfte inte ens på ögonbrynen när den passerade. 

Jag dödade också årets första blinning och insåg att jag behövde slänga på hästarna de nyinköpta flugtäckena nu när de inte kan ta skydd i skogen pga Bosse inte får gå i hela hagen. De var inte jättenöjda med de där täckena så vi får se hur länge de håller...

Pelle på trolltur

Åh, vad trött jag var när jag körde hem från jobbet idag, men jag hade bestämt mig för att jag skulle rida en runda med Pelle och kolla lite fästingar och hovar på Bosse. Så jag åt lite snabbt innan jag gav mig ut och hämtade hästarna.

Eftersom jag inte hade tillräckligt med plaststängselstolpar har de fått gå i en alldeles för liten hage och det har blivit rätt upptrampat där ute nu. Så när jag hade tagit in dem gick jag direkt ut och stängslade ut mer med de nyinköpta stolparna som jag hämtade på Gekås igår. Skönt för dem att få mer yta!

Jag gjorde i ordning Pelle och satt upp. Det blåser rätt mycket ute så han var på hugget redan från början. Men han höll sig i skinnet ända tills vi kom till banvallen och där fick syn på en låda som skyddar ett stängselaggregat. Så fruktansvärt farlig var den att han var tvungen att vända och sedan ville han inte vändas tillbaka utan skulle backa och gå åt sidan istället så jag fick sitta av och leda honom förbi. Han var inte mer rädd än att han kunde köra ner huvudet och käka gräs mitt för den...

Sedan tog det ett tag innan jag hittade något ställe där jag kunde komma upp på honom igen och när jag väl kom upp var han fortfarande rätt spänd. Vi travade lite på banvallen och han var helt orytmisk. Nästa troll var en busskur där en affisch hängde och fladdrade och lät. Bara till att sitta av igen.

Han var fortsatt spänd hela vägen upp i skogen där han konstigt nog slappnade av så mycket att jag valde att sitta upp igen. Vi passerade en liten gård och sedan blev han på helspänn igen, men han tog sig igenom alla läskiga ställen på ett bra sätt utan att vilja vända.

Vi travade även lite i skogen och då travade han faktiskt i rätt takt och jättefint! Kul att traven finns där. Han kan aldrig trava rent på första försöket.

Resten av rundan gick bra och när vi kom ur skogen slappnade han av och hittade inga mer troll på vägen hem. Skönt!

Han vill gärna ha mig som stödhjul och gillar när jag går bredvid, men han måste lära sig att lyssna på mig när jag vill framåt och han är tveksam. Det är väl bara till att fortsätta träna och utmana honom, få honom att förstå att jag kan stötta honom från ryggen också och inte bara från marken.

Han är i alla fall pigg och fräsch och svarar bra på träningen såhär långt, vilket är kul!

Jag tyckte även att Bosse verkade lite bättre idag. Han flyttade sig på gången på ett mycket smidigare sätt än tidigare och han stod inte och vilade höger bakben som han gjorde i söndags. Kan han kanske vara på bättringsvägen äntligen?

Han haltade såklart när jag släppte dem i hagen och de skulle springa till gräset. Som tur var sprang de ganska lugnt och kanske var hältan lite mindre markant idag. Svårt att veta om det är en förhoppning eller verklighet...

Dagens runda

Trötta hästar

Denna dag inleddes med storm och regn. Ett riktigt jäkla oväder! Men framåt eftermiddagen lugnade det äntligen ner sig lite och det gick att gå utanför dörren.

Jag gick ut och hämtade hästarna i hagen och möttes av denna syn:

Två trötta killar...

Där låg de så fint i hagen och vilade. Det kändes rätt taskigt att skrämma upp dem. Pelle reste sig innan jag hann komma fram till honom, han är inte bekväm med att gosa när han ligger ner. Bosse däremot tyckte att det var mysigt att bli kliad i pannan medan han låg där och hade gärna legat kvar ett tag till. Men när jag gick iväg med Pelle reste även han sig upp och jag kunde leda in dem i stallet.

Eftersom det var så fruktansvärt blåsigt ute tog jag det säkra före det osäkra och valde att promenera med Pelle och Selma igen. Dock var Pelle rätt trött idag. Inte så konstigt efter gårdagens långa runda.

Han skulle gå och käka gräs i dikena hela tiden. Som om han var utsvulten efter att ha ätit mängder med gräs sedan igår eftermiddag. Det blev en ganska seg runda, men han var väldigt lugn, nästan lite för lugn.

När jag var klar med Pelle gick jag ut och mockade i hagen där hästarna gått den senaste veckan. Jag utökade stängslet också så att de får lite mer bete. Lite i taget för att Bosse inte ska gå i för stor hage.

Jag tycker tyvärr att han haltar bara mer och mer. Ingen bättring i sikte än så länge. Dock springer han lite grann när jag släpper honom i hagen, men det ser förskräckligt ut när han springer. Åh, jag vill bara att han ska bli frisk och sluta ha ont stackaren!

Skogsutmaning med Pelle

Denna dag började med en regnig förmiddag som spenderades i soffan tittandes på gamla filmer som jag hittade på min externa hårddisk. Det var bl.a. Bosses treårstest, löshoppning och lite annat smått och gott. Härliga tider!

När regnet hade upphört bestämde jag mig för att gå en promenad med Pelle och Selma. Dags att utmana honom lite i skogen nu! Vi tog en runda som jag tror att jag aldrig har ridit med honom, så det var lite spännande hur han skulle reagera då han tycker att skogen är rätt farlig rent generellt.

Han var lite slö till en börja, men när vi väl kom in i skogen ökade energin och han skrittade på bra. Han var oväntat modig och tyckte inte att det var läskigt alls där i skogen. Det enda som var lite läskigt var en skränande fågel som både Pelle och Selma tyckte var lite märklig. Men han tog det med ro och vi gick vidare.

Han brydde sig inte om platser som Bosse brukar reagera på utan traskade på fint. Han var mest intresserad av att beta gräset i kanterna:). Tyvärr fick vi vända när det kom ett stängsel i vägen, men Pelle tog även det med ro. Han ville trava och det gjorde vi, han travade på jättefint och blev väldigt pigg. Så himla kul!

Vi travade en lite längre sträcka på vägen hem igen men då var han inte lika snabb. Vi var ju ute rätt länge, nästan två timmar och det var rätt kuperat så det tog nog rätt så bra på honom. Men den sista biten på grusvägen ville han trava igen och det fick han. Det är ju så kul att han verkar uppskatta våra träningspass och att han börjar bli mer och mer pigg och fräsch. Kanske behöver jag ingen annan häst under Bosses konvalescens utan kan rida Pelle istället. Vi får se hur det går med det.

Det gick i alla fall bra att gå med Selma i ena handen och Pelle i den andra. Pelle blev kanske lite lugnare av sällskapet, vad vet jag. Han kanske tänkte att Selma skulle försvara honom mot alla skogstroll:).

Selma i ena handen....

Pelle i andra handen....

Kompisarna på bild:)

Simning, städning och vovvepromenad

Idag ringde klockan 05:45. Jag skulle ju till Simstadion som öppnade klockan 06:30. När jag vaknade var Magnus del av sängen tom. Märkligt, jag hörde inte att han gick upp. Jag drog ur öronpropparna ur öronen och hörde att det regnade. Det skulle kunna vara en ursäkt för att strunta i simningen, men nej, jag hade bestämt mig; idag skulle jag simma för första gången på över ett år!

Jag köpte säsongskort förra året också, men av någon anledning blev det bara ett par besök där. Det var ju perfekt simväder hela sommaren så egentligen borde jag ha varit där mer, men det blev inte så. Eftersom Varbergs kommun nu har rivit den gamla simhallen på Håsten och simmare är hänvisade till Veddige (som ligger fel till och är en mindre simhall) så har jag inte simmat inomhus i år heller. Så jag var verkligen ringrostig idag när jag äntrade vattnet.

En positiv sak var faktiskt att de äntligen har fräschat upp omklädningsrummen på Simstadion. Målat väggpanelen vit, bytt ut klinker, kakel och duschar. Riktigt fräscht! Det har ju varit rätt sunkigt i många år. Sett likadant ut alltid, duschar som knappt fungerar mm. Men nu var det alltså nytt och fint! Dock fanns det ingen möjlighet att reglera värmen på den dusch jag valde, vilket är lite konstigt, jag tyckte att det var lite för varmt, men det fick väl gå.

Jag testade min nya klocka i vattnet för första gången. Spännande att se ifall den räknar rätt, det lyckades ju den gamla klockan sällan med. Tyvärr lyckades inte heller denna klocka räkna rätt antal längder. 1350 meter sa den att jag hade simmat, men om jag tittar på tiden så är det rimligt att jag har simmat 1500 meter.

Till en början kändes simningen spänd och stressad men efter några längder hittade jag rytmen och kunde simma på fram och tillbaka. Självklart bröstsim då jag inte har lyckats lära mig frisimmet än. Dock tillhör jag de snabbare bröstsimmarna i bassängen i alla fall, så det får väl vara ok ändå. Jag ska ju inte tävla eller simma i öppet vatten, utan är där för att variera min träning och få jobba mer med överkroppen. Och överkroppen fick minsann jobba känner jag nu. Efter gårdagens rullskidåkning och dagens simning är jag rätt stel i överkroppen och träningsvärken gör sig påmind. Men det var i alla fall rätt gött att simma igen, så nu ska jag försöka få till ett par simpass i veckan i alla fall. 15 gånger behöver jag gå dit för att tjäna in säsongskortet!

När jag var klar åkte jag och handlade innan jag körde hem och åt frukost. Därefter städade jag. Perfekt att göra det när det regnar. Lyssnade på poddar och ljudbok under tiden, vilket får den tråkiga sysslan att bli helt OK. Det är i alla fall skönt när städningen är gjord och det doftar gott och är rent och fräscht inne!

På eftermiddagen blev jag lite rastlös och tog en promenad  med vovvarna. Vid den här tiden sken solen men det var inte lika varmt som igår och i förrgår utan lite mer lagom. Men Nelly som har rejäl päls tyckte ändå att det var rätt jobbigt att gå, men hon gjorde det ändå bra. Vi var ute i ca 1,5 timme och på slutet stannade vi vid grushålan för ett bad. Selma simmade och Nelly höll sig i kanten i vanlig ordning.

Dagens aktiviteter

Uteritt Pelle piggelin

Jag tog in hästarna vid halv fem-tiden och kl fem exakt satt jag på Pelles rygg. Jag trodde att han skulle vara lite trött av värmen, men ack så fel jag hade. Han var förvisso rätt lugn, men energi hade han och värmen verkade inte bekomma honom nämnvärt.

Idag fick han jobba lite mer i skritten. Ojoj, jag får verkligen driva och rida varje steg, men då blir han också väldigt fin och kommer till arbete. Vi tog Obbhult runt och det gick väldigt bra.

Första gången vi travade så var han lite knackig, men andra gången travade han rent och fint med bra energi. Så kul!

Han skrittade väldigt energisk på vägen hem från grushålan och det var riktigt härlig att komma ut med honom. Tack och lov slapp vi alla insekter, jag tror att de blåste bort då det var väldigt blåsigt ute.

Jag fick två härliga bilder på honom när vi var nästan hemma:

Piggelinhästen

Piggelinhästen igen

När vi kom tillbaka fick Bosse sin Metacam. Han är ju för konstig! Återigen lyckades han bita sönder sprutan! Han försöker liksom äta upp den. Och så blir han så himla glad för att han får medicin. Som om han verkligen tycker om den. Knasig! När Pelle fick Metacam hade jag snarare problem med att få i honom det för att han avskydde det och försökte göra allt för att slippa.

Jag ändrade i hagen också så att de fick en ny paddock-stor hage att beta i. De äter rätt rejält nu när de går på så liten yta. När de går i hela hagen märks det knappt att de har betat någonstans.

Tyvärr sprang Bosse runt lite och busade. Inte bra, han måste vara rädd om sig nu så att skadan läker!

Sommarpäls för Selma

Selma är ju en hund som tål värme väldigt dåligt. Jag har sett att andra personer som har wachtelhundar väljer att klippa deras päls på sommaren och förra året fick jag tag i en klippmaskin som är gjord för hundar så då klippte jag henne. Det blev väldigt bra och hon klarade värmen mycket bättre efter det.

Nu är det ju återigen varmt. Över 30 grader i skuggan idag. Så härligt! Men jobbigt om man har mycket päls. Så när jag hade ätit frukost beslutade jag mig för att klippa Selmas päls.

Selma före klippning, mycket lurvig

Vi höll till i stallet där det var lite svalare än ute och det blåste också rakt igenom så det var perfekt att vara där. Hon är rätt snäll att klippa förutom när man ska klippa runt öronen. Det gillar hon inte! Hon är väldigt känslig med sina öron då hon har lite problem med att det samlas klägg och det kliar i dem. Därför valde jag att klippa både utanför och innanför öronen för att hon ska få det lite luftigare och därmed inte samlas så mycket klägg.

Tyvärr var skären väldigt slöa så det tog tid och blev kanske inte så bra överallt, men Selma var tålmodig och jag tycker att hon på det stora hela blev väldigt fin. Jag såg också att hon hade ett antal fästingar så vi behöver åka till veterinären och få utskrivet lite mer Bravecto. Jag tycker inte att det var längesedan hon fick det. Förra sommaren höll det fästingarna borta hela sommaren...

När jag var klar med klippningen tog Magnus vid och klippte klorna på henne och efter det tog jag ner henne i källaren och tvättade henne och gjorde rent öronen. Öronen har varit fina länge nu, men nu var det klägg i dem igen. Så trist! Men det är bara till att fortsätta hålla rent dem så blir de snart bra igen.

Efter den där behandlingen med allt som Selma avskyr (klippa klor, rensa öron och duscha) körde hon sitt vanliga wachtel-ryck på gräsmattan. Hon ålade och grymtade och snurrade runt som en tok. Härliga hund!

Efter-duschen-bös

Hon torkade direkt med sin korta päls och hon blev så himla fin! Den chokladbruna färgen kom fram och hon ser så fin och välvårdad ut nu. Så kul!

Efter-bilden!

Man kan inte tro att hon är åtta år. Även om hon börjar bli väldigt grå i ansiktet så är hon så himla pigg och glad och det är kul. Det gäller att hålla igång henne så att vi får många fler år tillsammans!

Morgonrull har guld i mun!

Idag vaknade jag kl 6. SMHI har lovat minst lika varmt väder som igår så jag beslutade mig föratt ta mina rullskidor och åka en runda. Dock blåste det en hel del redan så tidigt och det var ostlig vind enligt SMHI, så jag tänkte att det är bättre att köra längs med kusten istället för att få motvind hem på den vanliga rundan. Dessutom kan det ju vara kul att se något annat någon gång och slippa trafiken.

Så jag tog bilen till Naturum på Getterön och sedan körde jag Kattegattsleden bort till Tångaberg. Jag tyckte att jag hade en del motvind redan från början konstigt nog och det såg ut som om det skulle blåsa mer när jag vände tillbaka, men jag struntade i det och körde på.

Det kändes bra att staka idag, tekniken är hyfsad, styrkan börjar komma och det är helt enkelt kul att köra. Från början hade jag tänkt att vända vid 5 km för att få ihop en mil, men så tänkte jag att jag lika gärna kunde köra en kilometer till och kanske få ihop närmare en timmes träning.

Så jag vände strax innan Tångaberg, där slog klockan 6 km och när jag vände fick jag mer vind mot mig. Suck. Jag började bli lite törstig och funderade på hur jag skulle orka hela vägen tillbaka igen. Men det gick bra, jag blev inte så mycket långsammare på tillbakavägen utan körde rätt jämnt hela vägen. Och det tog nästan en timme. Bra pass! Och en fantastisk start på dagen!

Det var förresten ganska varmt redan, så jag var glad att jag inte väntade längre med att träna. Även om jag tycker att det är lättare att köra rullskidor än att springa i värme så tar värmen mer än man kan tro!

Dagens runda

Cykel och löpning

Igår kväll tog jag en cykeltur. Jag har haft lite problem med att få min cykel att växla upp på framväxeln så det har varit lite småjobbigt att sitta och cykla på för låga växlar. Men med lite hjälp av Magnus lyckades jag få upp kedjan på den stora kuggen och kunde ge mig iväg.

Det var en underbar kväll. Helt vindstilla och solen som sken. Men det var rätt svalt, fast jag bestämde mig för att cykla mig varm. Och det gjorde jag.

Jäklar vilket tryck jag hade i benen! Ingen mjölksyra så långt ögat kunde nå, bara två starka pigga ben! Det gjorde gott att få cykla på lite högre växlar och få upp farten. Jag körde ner till Spannarp och vidare mot Hunnestad och sedan tillbaka hem. I princip bara asfalt så det gick bra mycket snabbare än tidigare när jag har cyklat i skog och på grusvägar.

Det var kul att köra på lite mer och benen höll hela vägen hem. Kul pass!

Cykelrundan

I morse vaknade jag vid sex-tiden och gick upp för att springa en runda. SMHI har lovat varmt väder så jag tänkte att det var lika bra att springa direkt på morgonen innan värmen slog till.

Det var dock varmt redan vid den tiden även om det var molnigt. Jag har aldrig sprungit bra i värme och kände rätt snart att det skulle bli jobbigt. Även Selma flåsade på bra efter någon kilometer. Hon fick stanna och bada och dricka i alla vattenhål vi kunde hitta.

Det var skönt att komma ut i skogen i alla fall, saknar det något fruktansvärt nu när Bosse inte går att rida:(.

När vi hade vänt hemåt och tagit oss en bit längs banvallen började solen att skina och värmen steg ännu mer. Jag beslutade mig för att avbryta och gå resten av vägen hem.

Det var i alla fall ett fantastiskt sätt att börja dagen på!

Skogen och hunden

Jag vann också en utmärkelse från Garmin idag, "Global running day". Kul med all pepp från Garmin!

Dagens utmärkelse!

23-åringen överraskar

Idag fick jag äntligen besked om att hovis kunde komma och slå på Bosses sko så jag lät hästarna stå inne även på förmiddagen.

Jag startade dagen med att stängsla två stycken "paddock-stora" hagar (så som jag tolkar det) så att jag kan flytta stängslet allteftersom hästarna betar av gräset.

Efter att jag hade ätit frukost gick jag ut i stallet och gjorde i ordning Pelle för lite tömkörning. Jag tyckte att han behövde komma ut lite efter allt stående i boxen.

Jag började med att skritta fram honom för hand och gick och vände i den nystängslade hagen. Sedan tillbaka till paddocken och så kopplade jag på tömmarna och började skritta honom på spåret. Han accepterar tömkörningen mer och mer, i början var han mycket tveksam till det hela. Men nu gör han det riktigt bra.

Jag skrittade honom några varv längs spåret och sedan började jag jobba honom på volt. Han jobbade riktigt fint i skritten och sedan fick han trava lite. Han for iväg, men lugnade sig efter ett tag och travade så himla fint. Han var faktiskt fräsch och ren i traven och jag tyckte mig se en normal takt. Så himla kul!

Han fick galoppera också och det blev lite bus där också, han hoppade och studsade lite men lugnade snart ner sig och galopperade jättefint.

Jag måste säga att jag är rätt överraskad över att han är så pigg och fräsch nu. Det är så himla kul! Det ska faktiskt bli spännande att fortsätta sätta igång honom och se hur han utvecklas framöver!

Piggelin-hästen!

Vad gör jag nu?

Jag är glad över att vi äntligen har hittat orsaken till Bosses hälta. Dock är det ju sjukt tråkigt att inte kunna rida med någon reda på så lång tid. Jag har lite funderingar på hur jag ska hantera det.

Egentligen är det ju hög tid att börja se sig om efter en ny häst eftersom Pelle är 23 år och inte kan förväntas ha så lång tid kvar (även om han just nu är väldigt pigg och fräsch!). Men egentligen har jag inte tid och ork att hålla igång två hästar. Eller snarare, jag vill göra annat än att bara sitta på hästryggen även om jag tycker att det är kul.

Så vad ska jag ha för häst då? Jag vet inte. Köpa föl? Hade varit superkul med en fölis att få följa från början. Oförstörd. Men också helt oprövad. Går inte att säga hur den kommer att bli att rida, eller hur den kommer att se ut. Vill inte ha en till häst som är svår att hitta sadel till, t.ex. Och så får den inte vara för liten, minst 165 iaf, men inte över 175 heller. Dessutom vill jag ju rida nu och inte skaffa en till som ska promeneras.

Jag har även funderat på att köpa en inriden häst som inte är äldre än sex år. Kanske sent inriden för att få ner priset. Då går det ju i alla fall bedöma ridbarheten någorlunda. Eller lägga mer pengar och köpa en jättefin unghäst. Men jag ska ju inte tävla och inte rida på någon hög nivå på något sätt, så jag behöver ju inte ha en häst med fantastiska framtidsutsikter.

Jag vill ha en häst som är som Bosse när man rider ut; modig och framåt och säker. En häst som går att jobba i både dressyr och hoppning på en lagom kul nivå. En häst som jag kan träna med och utvecklas med.

En häst som inte gillar att äta människor;). En häst med bra temperament. En frisk häst. En häst som behåller skorna på. Ja, jag vill väl ha en häst som alla andra vill ha helt enkelt.

Jag kan också tänka mig att låna en häst att rida ett tag. Kanske en som är till salu, eller som bara utlånas en kortare tid.

Jag har mina kontakter i hästvärlden och jag ska slänga ut lite krokar för att se om jag känner någon som känner någon, som känner någon...

Nytt besök på djursjukhuset

Idag var det så dags att åka tillbaka till Slöinge för att göra en vidare hältutredning då Bosse inte har svarat på behandlingen.

Hästarna har stått inne sedan jag hämtade dem i hagen igår eftersom jag inte vill att Bosses skolösa hov ska skadas mer än nödvändigt. Så på förmiddagen mockade jag och fyllde på spån. Hästarna såg lite fundersamma ut över att behöva stå inne, men nöjda när de fick hö. De ska förresten vara glada över att stå inne då det åskade rejält i morse och det var en tryckande värme hela dagen. Runt 25 grader. I stallet är det dock svalt och skönt så där är fint att vara!

Lastningen gick bra idag, jag lockade med lite kraftfoder och då gick han in direkt. Så skönt! Foderhinken fick såklart följa med ner till Slöinge för att undvika krångel när vi skulle hem senare.

Resan ner gick bra, men vägen mellan Rolfstorp och Tvååker är så fruktansvärt dålig att jag var rädd för att Bosse skulle studsa ur släpet. Eller få vibrationsskador.

Vi var på plats när vi skulle vid ett-tiden och jag lastade ur honom och började i behandlingsrummet. Det var rätt många fler hästar på plats idag. Det var hästar överallt! Förra gången var vi ju rätt ensamma. Det var en annan häst som också var bokad på hältutredning samtidigt vilket var anledningen till att vi fick börja i behandlingsutrymmet, men veterinären ville ner till ridhuset med en gång. Utanför ridhuset stod den andra hästen och jag skulle gena genom volten varpå Bosse fick något ryck och hoppade rakt på mig. Men det gick som tur var bra.

Vi fick skritta och trava på gången. Han var halt både före och efter böjning. Efter det började vi med ultraljud från hoven upp till hasen. Veterinären kunde inte se någonting på ultraljudet som kunde förklara hältan. Bra att i alla fall veta att det såg bra ut med mjukdelarna och senorna!

Så vi började om proceduren med bedövning och uppspringning som vi gjorde senast. Först fick han bedövning i hovleden. In och vila i box i 15 minuter och sedan ner till ridhuset igen. Fortfarande halt.

Bedövning igen, kotleden denna gång, vila och sedan uppspringning. Fortfarande halt. Veterinären såg lite fundersam ut och började prata om att det kunde vara någonting med infästningen av gaffelbandet till hasen. Så hon bedövade där.

Denna gång fick Bosse vila i en box där uppe och sedan fick han springa på gången där uppe också. Och då var hältan äntligen släckt! Veterinären förklarade då att hon ringat in hältan kring det område där gaffelbandet fäster och hon ville röntga för att se ifall det syntes någonting på bilderna. Fästet syns tydligen inte på ultraljud och för att kunna se ordentligt hade det behövts MR för att kunna avgöra exakt vad problemet är. Men vi började alltså med röntgen.

Denna gång tog inte det lugnande medlet så bra första gången så Bosse fick en spruta till och när jag skulle stå och hålla plåtarna var han så trött att jag trodde att han skulle trilla omkull.

Vi lyckades i alla fall få bra bilder och veterinären visade mig vad hon såg. En liten grå skugga precis där gaffelbandet fäster vid hasen. Ingen stor skada. Hon kunde inte avgöra ifall det var en blödning eller inflammation eller vad det kan vara, bara att det är det som är trolig orsak till hältan och smärtan.

Gaffelband är aldrig kul. Det är väldigt lång konvalescens på den typen av skador. Veterinären pratade om tre till fyra månader, i värsta fall sex månader. Så förbannat tråkigt! Och frågar man Google så är det lätt att hitta exempel på gaffelbandsskador som tagit 1-1,5 år att rehabilitera...

Han ska i alla fall få mer Metacam, för tydligen så är inflammationer vid gaffelbandsfästet svårare att häva, så det finns fortfarande en chans att det "bara" är en inflammation. Det troliga är dock att han har fått någon typ av smäll där som har orsakat skadan.

Sedan ska han gå i "paddock-stor" hage tills vidare. Efter två veckor ska han skrittas för hand, från 15 minuter som utökas till 30 minuter under tre veckor. Om fem veckor ska det bli återbesök.

Så vad är mina tankar kring detta? Ja, för det första är det såklart fruktansvärt tråkigt och ledsamt att jag nu står utan häst att rida den bästa ridtiden på hela året. Pelle kommer inte att komma igång så mycket igen att han går att rida långa härliga skogsturer som jag har gjort med Bosse (han hatar ju dessutom att vara i skogen eftersom där bor en massa troll). Han kommer inte heller att kunna ridas med någon reda i paddocken.

Meeeeen, det kunde ha varit värre. Betydligt värre. Veterinären ser ingen anledning till att skadan inte ska kunna läka ut och att han ska kunna blir som innan skadan. Det krävs ingen operation och dyrt uppehälle på djursjukhuset. Han är inte utdömd. Jag måste försöka att se det positiva i den här situationen.

Konstigt med gallerförsedd box, tycker Bosse

Innan vi åkte hem lade sjukvårdaren ett bandage om hans bakben då de har stuckit honom ganska mycket, så vi vill inte ha någon skit i såren.

Han var fortfarande rätt trött när jag hämtade honom i boxen efter att jag hade hämtat hemgångsråden i receptionen, men när vi kom ut och fick lite frisk luft piggnade han till. Jag ledde på honom på släpet, han stannade på luckan men när jag började ruska på foderhinken traskade han rakt in. Tyvärr fick han ingen belöning eftersom det är lite lurigt att ge dem mat när de är sederade då det kan fastna i foderstrupen. Så lite lurad blev han. Men han fick godis när vi kom hem istället.

Klockan hann bli tio över fem innan vi landade hemma igen. Pelle sa att han hade saknat oss. Den stackaren har ju fått stå inne länge så jag tänker faktiskt gå ut och rida honom nu.

Bosse var trött efter dagens strapatser och nöjd över att få komma hem och käka lite hö. Imorgon ska jag fixa en mindre hage som de får gå i. Det kommer att bli två tjocka hästar i år. Gräset växer hur mycket som helst och de kommer inte att kunna gå fritt i sommarhagen på hela sommaren troligtvis.

 Bandagehästen är trött!

Sko-Bo

När jag hämtade hästarna i hagen upptäckte jag något väldigt tråkigt - Bosse har dragit av sig höger framsko, IGEN. JAG BLIR TOKIG!!!

Och det är ju extra olämpligt eftersom vi ska ner till Slöinge för vidare hältutredning imorgon. Det går ju inte att komma dit med en häst med tre skor. Det blir ju rätt svårt att avgöra om han är halt pga skotapp eller något annat. Så jävla typiskt!

Jag har kontaktat min hovis och bett om en akuttid, men väntar fortfarande på svar. Håller tummarna för att vi hinner fixa innan vi ska iväg imorgon!

Men Bosse skulle ju promeneras, så då var jag glad att jag har en barfotasko till honom som jag kunde kränga på. Väldigt praktiskt.

Jag slängde på honom tränset och så tog jag grimskaftet istället för tyglarna så att han inte skulle ha någonting att krångla med. Han vill ju gärna tugga på tyglarna om de kommer för nära munnen.

Han var väldigt trevlig idag. Supergosig, höll på att dränka mig med sitt slickande när jag gjorde i ordning Pelle efter ridturen och när jag gjorde i ordning Bosse var han bara så snäll. Lyfte bakhovarna som en normal häst och stod inte och skrapade när jag borstade honom.

Vi tog en skogspromenad idag och han var väldigt lätt att gå med. Han försökte faktiskt bara hugga mig en gång och det var efter att jag hade berömt honom för att han var så duktig som inte krånglade. Han kan ju inte vara för snäll några långa stunder...

Det blev faktiskt en väldigt trevlig promenad, han har väl börjat vänja sig nu efter mer än en vecka med promenader... Kul, men jag vill ju bara att han ska bli frisk så att jag kan få rida honom igen!

Efteråt fick de godis som vanligt. Dock testade jag en ny smak, banan. Bosse tyckte att det var en jättekonstig smak. Han gjorde så roliga miner! Men han skulle ändå ha mer:). När jag öppnade påsen luktade det skumbananer, men efter att hästarna hade ätit godiset luktade de varm övermogen banan. En vidrig lukt enligt mig! Jag hatar verkligen den doften! Men jag får väl stå ut. Påsen innehöll ju 3 kg godis så det lär ta ett tag innan jag har gjort slut på det...

Såhär ser man ut när man får banangodis:)

Uteritt Pelle

Idag är det varmt och skönt ute, lite växlande molnighet, men definitivt t-shirtväder. Hästarna var fulla med flugor när jag  hämtade dem i hagen. Och när de hade stått i boxarna en stund såg de väldigt trötta ut. Men Pelle fick vakna till liv för han skulle ridas!

Han var inte öm runt läppen idag så jag testade att tränsa honom och han reagerade inte på det alls. Hurra! Det betydde att jag kunde rida honom!

Han var rätt seg idag, men jag manade på honom och efter ett tag fick han lite mer normalt tempo, även om det gick långsamt.

Vi red förbi Kullagården, ner mot Lunden och sedan gärdsvägen till Obbhultvägen. När vi kom ut på gärdsvägen ökade han på lite och började trava av sig själv. Lite bättre takt idag. Dock skulle han springa och hosta och ha sig som han alltid brukar göra, knashästen. Det har han inte gjort på ett tag, så jag tolkar det som att han är på väg tillbaka.

Han var väldigt snäll och lugn idag och det var så mysigt att komma ut på honom. Han kändes väldigt stabil. Vi var ute i ca 45 minuter. Efteråt masserade jag in liniment på samtliga ben och lite Arnica på ryggen. Gammelhästen behöver lite extra treatment så att han håller sig fräsch!

Bild från förra veckan, fick inte till någon bra idag..

Söndagsmorgon!

Jag vaknade vid sju idag och för en gångs skull vaknade även Magnus då. Jag ville springa en runda och fick med mig Magnus ut. Fast på cykel med Nelly. Så jag sprang med Selma och han cyklade med Nelly. Perfekt att få båda hundarna motionerade och att kunna göra det tillsammans.

Vi sprang bort till vårt hundbadställe och där skulle de såklart ner och svalka sig. Det var kristallklart vatten och det var alldeles fullt med grodyngel i kanten på vattnet. Vovvarna badade och drack och var så glada över svalkan. Det var ändå rätt varmt ute. Molnigt, men 17 plusgrader.

Spanar på pippifåglarna

Mysigt att bada!

Fina Semlan!

Failbild:)

Den andra badhunden!

Närbild på Nelly:)

Vi sprang/cyklade vidare runt Stenaljung och sedan tillbaka över Linnarp. Det var riktigt härligt att springa trots att min vänsterhöft är lite gnällig igen. Den kände av sten- och betongarbetet tidigare i veckan tror jag. Men jag orkar inte värja mig för den utan springer på ändå. Det får bära eller brista!

Jag kom hem med en sådan där underbar energi i kroppen och kände att jag hade haft den perfekta starten på dagen. Tänk om alla dagar hade kunnat börja så. Det hade ju varit helt underbart!

Löpningen gick väldigt bra ändå, jag sprang snabbare än väntat, det gör jag alltid på den rundan. Jag har en kondition trots att jag inte springer så mycket längre, men den är ju så värd att bevara. Nu när det inte är så mycket ridning längre kan jag ju lägga tiden på träningen istället. Men jag vill ju helst sitta på hästryggen. På Bosses rygg... Det är SÅ tråkigt med skadad häst!

Här kommer i alla fall rundan:

Halta och lytta hästar

Lördag och jag vaknade tidigt, strax innan sju. Jag tänkte att det var lika bra att gå upp och motionera hästarna. De stod och väntade vid grinden så det gick snabbt att få in dem i stallet.

Jag började med Bosse. Han skulle få gå promenad en runda. Han var faktiskt hyfsat snäll att gå med idag. Några gånger ville han hugga efter mig, men annars var han mest lugn. Det är fascinerande ändå att han är så lugn som han är när han inte har fått röra på sig ordentligt på snart en månad.

Promenadhästen nr 1

Han var fräsch i skritten, vi var ute i ca tjugo minuter. När vi kom tillbaka till stallet slängde jag på tömkörningsgjorden och gick ut i paddocken för att se hur han rörde sig. Han fick ju sista omgången Metacam igår och jag har sett honom halta i hagen, så jag ville kolla läget nu.

Jag tömkörde honom först i skritt på spåret i paddocken. Skritten var ren och fin. Han skrittar på bra. Sedan lät jag honom trava och då var han oren. Dock ser det lite konstigt ut när han rör sig. Hältan är inte så distinkt som den var när jag var i Slöinge med honom. Den är mer diffus nu. Jag fortsatte trava honom på volten och där syntes det tydligare i högervarvet. Hältan ser så konstig ut att jag inte riktigt är säker på att det är i kotan problemet sitter. Jag är inte ens säker på att det är i högerbenet hältan sitter längre. Det såg bara så konstigt ut.

I alla fall är det bara så jäkla trist att han är halt och inte blir bättre. Det ska bli spännande att se vad vi får för svar när vi åker till Slöinge nästa gång. Hoppas bara att det går att hitta felet och att det är behandlingsbart på ett hyfsat enkelt sätt!


När jag var klar med Bosse var det Pelles tur. Den olycksfågeln har lyckats skada sig på överläppen, rivit sig på någonting. Så nu är han jätteöm och jag vill inte ha något bett i munnen på honom när han är så öm. Så därför fick även han promenera idag. I grimma. Han var ändå pigg och rask, så det var ju kul. Och jag tyckte att han travade rätt fint när vi sprang lite. Idag slapp vi de galna korna, de höll sig på sin plats när vi gick förbi. Pelle spanade länge efter dem, men när de stod kvar där de var lugnade han sig och vi traskade vidare. Det blev en fin morgonpromenad och sedan fick de gå ut i sommarhagen igen. Det var de rätt nöjda med!

Skadad överläpp