Sidor

lördag 31 oktober 2015

Skön lördag!

I morse när jag vaknade tyckte jag att det var dags att rida lite igen. Det var ett bra tag sedan sist.

Fast först fick Selma och jag agera drevkarlar åt Älsklingen och Christoffer. Vi gick igenom kullen, men det var stendött.

Så jag hämtade in hästarna istället. Bosse Bus var det som hade "äran" idag.

Fantastiskt nog hade han kvar alla skor (duktigt), men han hade lyckats böja till den ena sidokappan så att den stod rakt ut.


Bara till att ta fram hammaren och knacka till den.

Vi stack ut till paddocken. Kände lite på honom. Han var väldigt lugn och fin. Lite för lugn, kanske, då han inte riktigt ville trava. Det får nog bli uteritt imorgon för att hitta lite framåtbjudning.


Efter stallet blev det lunch och lite fix inomhus med tvätt och så.

Sedan tog jag rullskidorna och gav mig iväg på en runda. Jag körde själv idag, så det blev lite tuffare tempo, vilket gjorde att jag blev rätt trött mot slutet.

När jag kämpade upp för sista backen mötte jag en springande kille som ropade "bra jobbat"! Det var precis vad jag behövde där och då:).

Jag fick ihop en mil på strax under 50 minuter, vilket kändes väldigt bra. Nu är det uthållighet som behöver tränas för att orka de tre milen på Tjejvasan.

fredag 30 oktober 2015

Mot bättre simning!

Jag känner en stor frustration i simningen just nu. Dels så är jag besviken på att inte få tillräckligt med hjälp på simträningarna eftersom vi är för många i gruppen och för få tränare. Jag vet inte vad jag gör rätt och vad jag gör fel och det funkar inte för mig att bara simma på längd efter längd utan att veta om det är bra eller inte.

Jag antar att det inte är bra eftersom jag blir löjligt andfådd efter ca 20 meter frisim och knappt klarar 25 meter. De gånger jag klarar 25 meter så har jag en puls som motsvarar vad jag har efter en hård löp-intervall.

Så, eftersom det är dumt att fortsätta göra samma sak åter och åter igen och tro att man får ett annat resultat, tänkte jag att jag måste göra något åt det här.

Så jag bokade en PT-timme med simcoachen Ewa Lönnqvist i Åbybadet. Det var nämligen det som fanns närmast mig. Men det är ju inte jättelångt, så det är helt ok.

Jag har hört och läst väldigt mycket gott om simcoachen, så det var fylld av förväntan jag åkte dit idag. Jag är inte för eller emot ena eller andra sättet att simma eller lära ut simning på. Jag är endast intresserad av att förbättra min egen simning och hitta ett effektivt sätt att simma. Med mål att kunna frisimma längd efter längd utan att bli löjligt trött.

Jag träffade Ewa vid bassängen och jag berättade om min bakgrund inom simningen och mina mål. Jag fick börja med att simma lite fram och tillbaka, alla simsätt (inte för att jag har fjärilssimmat någon gång, men jag gjorde ett försök) så att Ewa kunde se hur jag hanterade vattnet.

Sedan filmade hon mig. Ojojoj, vad spännande det var att se! Framför allt var det spännande att se alla detaljer som faktiskt är BRA. Mitt vattenläge är jättebra, positionen på huvudet likaså. MEN, när jag ska andas vänder jag upp hela kroppen och tappar allting. Hahaha, jag som trodde att jag vred på huvudet som man ska göra. Det såg verkligen ut som om jag gjorde mig till, men det är tydligen så jag gör:).

Jag fick beröm för mina ben, som var "naturliga" och inte behövde mer fokus i nuläget. Jag fick också höra att det är bra att tänka mycket, för då kan man fokusera på en sak i taget. Det är första gången någon säger det till mig. Annars får jag bara höra att jag ska sluta tänka, vilket är rätt svårt när man är en tänkande person...

Efter filmning och genomgång av filmen fick jag göra lite övningar. Slappna av i armarna. Leda med armbågarna. Slappna av i nacken. Dra in magen. Spänna skinkorna. Skjuta fram höfterna, slappna av i handlederna. Mycket att tänkta på, men ändå överkomligt!

Ett fåtal enkla, men bra övningar! När vi hållit på ett tag kom jag plötsligt mycket längre på varje armtag och jag kunde slappna av och behövde inte ens andas. Då kom jag ändå nästan 15 meter! Klar förbättring!

Så nu har jag ett antal övningar att göra, en känsla att hitta så att jag kan börja simma på riktigt.Vi hann inte med andningsövningar idag, men jag tror nog att jag kommer att sätta det också när jag väl får till rätt teknik. På slutet kände jag att det inte var alls så ansträngande att simma som det brukar vara och jag kände mig bara lugn i vattnet. Avslappnad. Så häftigt!

Det är guld värt att ha en personlig tränare som har all fokus på mig hela lektionen. Timmen gick alldeles för snabbt, men jag hann lära mig massor och få några detaljer att träna vidare på. Jag kunde fokusera helt och hållet på mig själv. Jag märkte inte ens att det fanns några andra personer i bassängen! Så gött!

Den här timmen gav mig otroligt mycket. En hel del självförtroende, jag är inte kass på allt, utan har många bra kvaliteter i simningen som jag kan bygga vidare på. Men jag är också mer medveten om vilka fel jag gör och hur jag ska rätta till dem. Vad som är rätt känsla helt enkelt.

Så ja, jag är mycket nöjd och jag känner att det under hösten är ett väldigt bra komplement till simträningen med klubben. Jag har mina övningar att köra, men jag kan även köra mängdträning när jag väl sätter tekniken bättre.

Självklart kunde jag inte låta bli att boka en ny träningstid. Om fyra veckor kör vi igen. Och då hoppas jag att jag har förbättrat mig med de övningar jag har fått så att vi kan gå vidare och få till simningen ännu bättre!

torsdag 29 oktober 2015

En dag i långsamhetens tecken

Långsamt är ett ord som beskriver denna dag mycket bra. Förutom kanske att själva dagen som sådan har svischat förbi (som de flesta dagar gör nuförtiden).

Dagen började med att jag stack ut på en löprunda med Selma före frukost. Jag började jobba lite senare än vanligt, så jag tog tillfället i akt.

Det blev dock inget pass som är värt att minnas. Det kändes tungt och jobbigt. Och så gick det så förbannat långsamt! Och efteråt kände jag mig trött och seg. Vanligtvis blir jag pigg efter en löptur.

Tiden gick väldigt snabbt och klockan hann bli lite för mycket innan jag kom iväg. 

När jag kom ut på 153:an så var det någon sölkorv som låg längst fram i en lång kö och körde irriterande långsamt. Typ 60 km/h där hastighetsbegränsningen är 80. Och självklart mötte vi bilar hela tiden så det var omöjligt att köra om.

Tio minuter försenad till jobbet iblev jag, tur att kollegorna hade överseende.

Under hela arbetsdagen var det it-programmen som fungerade långsamt. Så fort man kommer ut i vårt utbildningscentrum så blir det svårt med VPN-tunnlar och skit. Nedkopplade servrar och mappar i offlineläge. Morr!!!

Varför kan IT inte bara fungera när man behöver det???

Som om det inte vore nog med långsamhet för dagen, hamnade jag bakom en låååång kö på 153:an när jag skulle hem. Längst fram låg en traktor.

Men hastigheten ökade inte nämnvärt när traktorn försvann, det fanns fler slöfockar i kön och återigen inga möjligheter att köra om.

Väl hemma var det bara till att ge hundarna mat och själv kasta i mig mat innan jag for vidare till nästa arbetsplats, åkeriet.

Och som om jag inte hade haft nog med IT-krångel så höll nätverket på att koppla ner i ett jävla kör medans jag skrev fakturor. Så grymt irriterande när det man skriver visas på skärmen med flera sekunders fördröjning!

Och självklart när jag körde hem därifrån hamnade jag bakom flera som körde irriterande långsamt!

Nu är det nog inte mer som kan gå långsamt idag iaf. Hoppas på att imorgondagen blir bättre!

tisdag 27 oktober 2015

Mörkerlöpning med överraskning...

Nu är det mörkt på kvällarna. Hösten är här, det finns ingen återvändo. Träningspassen utomhus får ske i mörker. Jag har inget emot att springa i mörker, oftast går det bättre än när det är ljust av någon okänd anledning. Och Selma är överlycklig över att få springa oavsett om det är mörkt eller ej.

Idag kom vi ut vid kvart i sex och solen hade gått ned. Dock var det ändå ganska ljust ute, eftersom månen lyste där någonstans bakom molnen. Jag kände inget behov av att tända lampan, utan tycker det är bättre att nyttja det mörkerseende man har.

Vi sprang upp till grushålan, ut mot 153:an och så svängde vi in mot Stensared. När vi hade rundat Timmerkullen och precis sprungit förbi den fula trägubben ser jag plötsligt en mörk skugga bara några meter framför mig! Jag hade lite motljus från huset som låg rakt framför och hade en väldigt väl upplyst gårdsplan, så mitt mörkerseende var begränsat där och då.

I ren panik skrek jag bara rakt ut (typ dödsskrik) och ungefär samtidigt som jag skrek insåg jag att det var en gubbe på en cykel som jag mötte. Han tände sin cykellampa och jag skrek av ren skräck igen innan jag sprang vidare i ett något snabbare tempo. När jag sprungit en kort bit hörde jag att han ropade "vad är det med dig" (eller något liknande) och jag skrek tillbaka att jag inte hade sett honom.

Det märkliga var att jag var iklädd reflexväst, hade reflexer på tightsen och därmed syntes väldigt bra. Han hade dessutom ljus i ryggen, vilket borde betyda att mina reflexer lyste upp. Han borde då ha hållit sig till andra sidan av vägen istället för att nästan cykla på mig. Men vad vet jag, han kanske såg dåligt...?

Efter ett tag blev jag bara förbannad på att han inte hade haft ljuset på på cykeln från början, men han tyckte väl att det var lika ljust som jag tyckte.

Jag hoppas att han blev döv när jag skrek honom i örat iaf!

Som tur är så är jag inte särskilt mörkrädd. Det är nog första gången på alla år som jag är ute och springer i mörkret och faktiskt möter någon. Och som sagt så är det ju inte kolmörkt ute heller, utan man ser ju faktiskt rätt bra ändå. Men jag får väl erkänna att de efterföljande kilometerna gick snabbare än de första.

Det gick bra att springa för övrigt. Jag försökte få Selma att inte dra så förbaskat i kopplet och det gick rätt bra till sist. Jag kunde också konstatera att jag nog hade någon skit i kroppen förra helgen då jag sprang utan Selma och det var så fruktansvärt segt. Det kändes mycket bättre idag! Så nu är det bara till att fortsätta springa i mörkret och hoppas på att jag inte möter fler gubbar på cykel utan ljus!


söndag 25 oktober 2015

Sömnåterbäring :)

Idag är det den där tråkiga dagen på året då kvällarna blir ännu mörkare än de redan är. Men den stora fördelen är ju såklart att man får en timme över. Om man vill se det positivt kan man ju kalla det för sömnåterbäring (som jag såg på Facebook idag). Dock har jag inte sovit så bra i natt. Fullmåne på g. Märks. Men jag kände mig ändå pigg och utvilad när jag vaknade. Skönt!

Älsklingen och jag intog en god frukost innan vi packade bilen full med rullskidor och hundar och drog ner mot Läjet. Platt och fint är det ju där. Lättåkt och inga nedförsbackar som man behöver gå ned för.

Vi parkerade vid Läjeskliniken och sedan tog vi cykelbanan ner mot Tvååker. Vi vek av vid Moarna. Första biten var ju lätt i medvinden, men sedan fick vi slita ont när vi svängde in mot Oloflarsgård och vinden kom rakt emot oss.

Vi kämpade på  och sedan vände vi ut på gamla E6:an och tillbaka mot Läjet igen. Drygt en mil fick vi ihop och på slutet filmade Älsklingen mig också:). Kul att se hur det ser ut....



Efter rullskidturen åkte vi till Falkenberg och mor och sedan vidare mot Tröingeberg där vi fick en god och rejäl sopplunch och lite fika efteråt. Jättekul att träffa folk som man inte har sett på länge. Mycket trevlig eftermiddag!

När vi kom hem igen var det mörkt ute och det var bara till att ta på sig pannlampan och gå ut och slänga ut lite hö till hästarna som var hungriga.

Nu händer det inte mer idag. Laddar för ny jobbvecka och hoppas att den blir lite lugnare än förra veckan!

lördag 24 oktober 2015

Trädgårdsfix och simning

Denna lördag startade med simning i vanlig ordning. Jag missade ju förra lördagens träning pga ett jäkla migränanfall, så idag var jag laddad för att köra igen.

Den här gången kunde jag faktiskt slappna av lite bättre, släppa prestigen och bara simma på. Det går inte snabbt, men det går.

Tyvärr så var det återigen mycket fokus på vändningar hit och dit. Jag hade hellre fokuserat på att få hjälp med att rätta till min teknik så att jag kan simma bättre och komma närmare mitt mål i Vansbro i sommar. Men tydligen är det viktigare att träna vändningar.

Dessutom var vi väldigt många idag, minst 15 stycken och det gör ju inte att man får så mycket hjälp med någonting egentligen.

Men det blev en del ryggsim och det är ju ganska kul, förutom när jag blev lite trött, inte kom ihåg vilken flaggrad jag passerade och simmade rakt in i kanten med huvudet före. AJ! Men det gick bra som tur var.

Efter simningen åkte jag hem, käkade lite och gick sedan ut för att fixa lite i trädgården. Jag fick äntligen satt lite vårlökar utmed gärdsgården, Kommer att bli fint till våren!

Jag plockade alla tomater som var kvar. Hade hur många som helst! Och då har jag ändå inte vattnat dem på några veckor. Jag klippte ner dem och slängde ur alla krukor. Det fanns även mer krukor med lite förtorkade kryddor och annat som också åkte ut.

Sedan sopade jag upp lite gammal jord och annat skräp som fanns där inne i växthuset. Fint inför vintern!

Man brukar ju säga att man ställer in utemöblerna när man ställer tillbaka klockan och det blev faktiskt lite så idag. Grillen ställdes in. Men utemöblerna får vänta till imorgon.

Det var skönt att energinivån var tillbaka på normal igen. Förra helgen var jag verkligen ovanligt låg. Men idag kände jag mig pigg och energisk. Skönt! Veckan har ju varit lite tung med resa till och från Forsmark. Tjänsteresor är överskattat. Tar för mycket av fritiden. Men det var iaf givande att titta på hur de jobbar där uppe och jag fick en del idéer med mig hem.

Lite för lite träning har det också blivit i veckan pga resandet. Men imorgon blir det löpning med bästa vovven. Eller rullskidor med bästa sambon...

tisdag 20 oktober 2015

En härlig höstdag!

För två veckor sedan tog Älsklingen och jag upp båten för vintern. En solig, fin söndag, helt underbart var det! Vi tog en fisketur med båt och vovvar, men det blev inget napp. Istället hade vi två hundar som gnällde och pep större delen av båtturen.

Men jag fick lite fina bilder iaf!

Spanar

Beredd att hoppa i...

Jag, kan ro lite, Husse

Åh, det händer ju INGENTING här! Boring!

måndag 19 oktober 2015

Äntligen lite framsteg i simningen!

I fredags hade jag en härlig dag tillsammans med Emelie. Rullskidor, lunch och spa på Strandbaden. Dock blev jag otroligt seg efteråt och kände mig tung i huvudet när jag kom hem. Så jag gick och lade mig tidigt. Såg fram emot lördagens simträning då vi skulle lära oss ryggsim.

När jag vaknade på lördagen insåg jag nästan omgående att det inte skulle bli någon simning. Migränanfallet var ett faktum. Bara till att tillbringa dagen på rygg i soffan.

Framåt fem-tiden på eftermiddagen hade huvudvärken gått över och jag tog en promenad i skogen med hundarna.

Det blev en tidig sänggång även på lördagen, men jag vaknade pigg på söndagen. Det blev en löparrunda. Dock utan Selma,som hade jakt-uppdrag med Husse.

Det var otroligt tungt från början till slut. Jag sprang upp till Linnarp och följde sedan banvallen upp nästan till Friluftsgården. Jag svängde av på Flähultstigen upp mot den långa backen. Jag fick gå en del där, men det var skönt när jag äntligen fick rulla på utför ner mot Flähult.

Det kändes som om all kondition var helt bortblåst! Så jäkla trist. Men, det är väl bara till att bita ihop och komma igen.

Jag kände mig lite seg igår eftermiddag också, men jag fick äntligen grävt klart runt syrénhäcken och lagt sten. Så gött! Det var ett litet projekt som blev onödigt långdraget, men nu är det klart!

Idag var jag lite off på morgonen, men allt eftersom dagen gick blev humöret bättre och när kvällen var här drog jag iväg till simhallen.

Jag har haft lite ångest över simningen det senaste. Tycker att jag inte hänger med på lördagarna som jag vill. Känner mig sämst. Får ingen känsla. Blir för andfådd. Kommer för lite framåt.

Men idag hände något. Jag körde lite efter förra veckans schema, där det var lite ryggsim. En av träningskompisarna var också på plats idag, så hon kunde ge mig lite tips. Det gick ju inte jättedåligt, jag tog ju mig fram iaf.

Och så kickade jag mig förbi en kille, jag som är så fruktansvärt dålig på bensparkar sparkade mig förbi en annan! Helt otroligt! Det har aldrig hänt förut! Så jäkla kul! Där fick verkligen självförtroendet en skjuts framåt.

Jag körde lite med fenor, både ryggkickar och crawlkickar. Körde även med dolmen och för första gången någonsin fick jag en aha-känsla för det där med "catch", att "fånga" vattnet. Lyckades med det några gånger och kände hur jag tog mig framåt snabbare än någonsin! Så jäkla kul!

Det var en helt annorlunda känsla i simningen idag. Det var kul, och ansträngningsgraden sjönk så att jag klarade att simma 50 meter (med dolme) utan att bli helt slut. Så jäkla gött! Det var precis vad jag behövde nu! Ett steg framåt. Ett STORT steg framåt.

Tyvärr blir det inte mer simning innan lördag den här veckan,då jag ska flyga till Arlanda imorgon och åka vidare mot Forsmark. Möte där på onsdag och sedan flyg hem igen. Kommer hem för sent för att hinna simma på onsdag kväll.

Men jag tar med mig den positiva känslan från idag och så ser jag fram emot lördagens träning!

fredag 9 oktober 2015

Högt tempo!

Denna höst flyger fram i ett högt tempo. Speciellt på jobbet. Just nu är det väldigt mycket med alla uppdrag jag har och allt händer på en gång känns det som.

Det har blivit lite för lite sömn hela veckan, jag har pga späckat schema inte haft möjlighet att ta en hemarbetsplatsdag, vilket verkligen känns nu.

När jag sitter hemma och jobbar får jag tid till att i lugn och ro strukturera, reflektera, ringa samtal och jag upplever att det blir mer gjort än när jag befinner mig på jobbet och springer mellan möten.

Men å andra sidan så har jag nu fått ett fantastiskt roligt projektledaruppdrag som handlar om logistik rakt igenom. Dvs precis det jag är utbildad till, men inte har jobbat med de senaste fyra åren då jag mest har hållit på med underhållsanalyser.

Uppdraget håller på att dra igång ordentligt nu och jag lägger mer och mer tid på det. Och just nu känner jag mig rätt trött.

Jag märker att stressnivån är på väg uppåt, men samtidigt har jag ju så kul under tiden att det inte känns som om jag är stressad.

Men idag behöver jag komma ut och få lite luft. Jag varvade iofs verket med några kollegor på lunchen, men det känns som om jag har tillbringat alldeles för mycket tid inomhus denna vecka.

Och då råkar det vara så att gräset behöver klippas, så det ska jag göra nu. Och sedan ska jag öva på hemläxan från simtränaren; kullerbyttor... Tur att man bor så att inte många ser en...

Hur länge sedan var det du gjorde en kullerbytta?

onsdag 7 oktober 2015

Simpass v 40

Ikväll for jag till simhallen igen. Började känna av lite träningsvärk efter gårdagens löppass, men det försvann lite i vattnet. 

Det var väldigt lugnt i simhallen. Jag fick en hel bana för mig själv och efter ungefär halva tiden hade jag nästan hela bassängen för mig själv. Så skönt!

Dagens pass ( eller egentligen v 40) såg ut såhär:

Det började ju lätt med 200 m valfritt. Fick bli bröstsim. Sedan påbörjade jag de 8*25 crawl, men efter sex längder var jag så trött att jag helt tappade tekniken. Så jag gick vidare till bensparkarna istället.

Det funkade ju kanon eftersom jag fick bröstsimsparka så att jag tog mig framåt.

Sparkar med fenor funkar också ok. Men det där med undervattenskick får jag inte ihop. Så jag körde på med crawlet där hela vägen istället.

Dolmen gick också bra. Det är med den jag kan slappna av i simningen. Dock känner jag att mina armtag är katastrof!

När jag sedan tog bort dolmen och skulle köra 4*50 tog jag helt slut och körde istället två utav dem bröstsim och sedan körde jag resterande bröstsim.

Som avslutning försökte jag mig på att göra en volt, men det slutade med att jag fick näsan full med vatten och inte kom riktigt runt hela vägen utan skruvade mig runt istället. Bävar för voltmomentet på lördag!

Nu känner jag mig lite trött och sliten och det ska bli skönt att vila imorgon!

tisdag 6 oktober 2015

Kvälls-löpning

Idag hade jag planerat att köra rullskidor efter jobbet. Men efter att ha ätit fick jag rätt ont i magen och blev därför tvungen att vänta längre än vad jag hade tänkt och därför började det att mörkna när jag väl kom ut och då fick det bli lite löpning istället.

En som var väldigt glad över det var Selma:). Hon tycker att vi springer alldeles för sällan, och det har hon kanske rätt i...

Jag slängde på mig reflexväst och stoppade ner pannlampan i fickan på jackan. Man vet ju aldrig hur länge man vi springa.

Vi sprang upp i Linneskogen, ut vid Torstorp. Sneddade förbi Svantes paddock och kom ut på Källängsvägen där vi sprang vidare ut mot Tvååkersvägen och sedan Linnarpsvägen hemåt.

Det var så härligt att springa idag. Jag hade nästan glömt hur befriande det kan vara. Och så mysigt med bästa sällskapet också. Det blåste rejält ute och det känns verkligen att hösten är här. Rätt kalla vindar. Jag hade inte klarat mig utan jacka och långbrallor.

Vi sprang på och det gick riktigt bra. Visst var jag trött på slutet, men vem är inte det efter den sista helvetesbacken hem?

Det var hur som helst en jäkligt skön känsla efteråt. Skönt att få upp pulsen och kunna andas när man vill, till skillnad från när man simmar.

Trött vovve och trött Matte efter löpturen!
Vi fick ihop ganska exakt 9 km och var ute nästan en timme! Här är rundan!



måndag 5 oktober 2015

Kvälls-sim

Idag väntade jag in vuxenkvällen i simhallen. Jag hoppade i bassängen strax innan de träningssimmarna som var före hoppade upp ur bassängen och när de var klara snodde jag snabbt åt mig en bana.

En av tjejerna från lördagsträningarna var också där, så det var kul att ha någon att snacka och diskutera med.

Jag hade bestämt mig för att köra samma pass som vi körde i lördags. Fokus låg på att hitta lugnet och köra på även om andningen blev lite mer ansträngd.


Tanken var att jag skulle försöka hinna med hela passet på en timme, för sedan skulle några andra träningar dra igång.

Det började bra med 200 m bröstsim. Jag sparkade vidare med plattan så gott det gick (har väldigt svårt att få framdrift i bensparken, men försöker ändå, måste ju bli bättre någon gång).

4*25 bröstsim är inga problem, bara till att köra på. Sedan blev det lite knivigare. Råkade köra lite fel ordning på teknikdelen, körde grundbalans och stålmannen efter varandra, så jag fick köra sammansatt två gånger på raken. Dessutom glömde jag av att köra två varv så jag började på 8*25 crawl istället. När jag hade kört 2*25 kom jag på det och körde ett varv till på teknikdelen. I rätt ordning den här gången.

Sedan var jag tillbaka vid crawlet. 6 st kvar. Körde på. Blev andfådd, vilade. Men till sist hade jag tagit mig igenom alla.

Då var det alltså 400 m med dolme kvar. Jag hann bara köra 200 av de 400 och sedan blev jag tvungen att simma av.

Men det var bara 200 m jag missade och det berodde mest på att jag snackade lite för mycket med mina nyfunna simmarkompisar, så jag ser inte att det blir något problem att hinna med egen-träning-passet på onsdag kväll. Då har man dessutom två timmar på sig, så det vore ju illa om jag inte hinner!

Jag tycker att det funkade rätt bra att simma idag ändå. Det blir mycket lättare när det är lugnt omkring mig och jag kan köra i min egen takt. Det var lite jobbigt, men jag blir bättre och bättre på att ta mig igenom att andningen blir ansträngd och simmar på ändå. Så jag känner mig nöjd med dagens pass!

Kroppen blev också lite trött på slutet, det kändes att jag cyklade igår!

Nu ligger vi ju en vecka efter, då schemana kommit ut lite sent, men det gör ju inget. Passen ska ju köras igenom ändå och jag tycker det funkar bra att köra igenom det gemensamma passet ena dagen och egenträningspasset andra dagen.

Nu har även passen för vecka 41 kommit ut och där ser jag till min fasa voltvändning. URK! Jag får försöka gå in med inställningen att jag iaf ska prova, så får vi se hur det går. Det är ju inte så aktuellt med voltvändningar i Vansbro, men det ser ju häftigare ut när man simmar om man gör snygga vändningar. Dock orkar jag ändå inte simma mer än en längd i nuläget, så det är ju som sagt inte jätteaktuellt för min del:).

söndag 4 oktober 2015

Simning och rullskidor

Igår var det dags för andra simpasset med simklubben den här terminen. Det var lite lugnare igår, framför allt kanske för att vi var lite färre deltagare igår. Så vi behövde bara vara tre på varje bana och jag kände att en av de som jag delade bana med var lite mer på min nivå (skönt).

Vi körde på enligt schemat:

Schemat hittar man på  Varbergs sim:s hemsida.

Det där med att bensparka med platta utan fenor är så jäkla svårt. Jag kommer knappt framåt och jag vet inte vad jag gör för fel. Jag har helt enkelt ingen effektiv benspark. Och den verkar inte bli bättre. Skönt nog var det inte bara jag som hade problem med det!

Bröstsimmet går ju bra, så det är inga problem. Dock skulle vi hålla huvudet lite mer nedåtriktat och då kände jag att jag inte riktigt fick in luft lika bra som om jag böjer upp huvudet, så det behöver jag träna på.

Efter ca en halvtimme kände jag att jag började bli ordentligt trött, precis som förra lördagen och plötsligt tappade jag allting. Andningen och pulsen sköt iväg till nya höjde och ingenting fungerade. Min kära simtränare sa då till mig att om man har en urusel benspark (tack för det, men jag vet ju att det är sant) är det bättre att inte sparka så mycket för då sparkar man sig trött, så när jag lät benen vila lite mer gick det något bättre.

Jag behöver helt klart köra två ordentliga pass den här veckan där jag håller samma tempo som på lördagarna så att jag orkar hela vägen!

När jag kom hem och hade ätit lunch tog Älsklingen och jag rullskidorna och drog till Skällinge för att åka lite. Han tyckte att det verkade vara bra att åka mellan Skällinge och Nösslinge, jag var lite tveksam för jag tycker att det är lite väl kuperat där.

Men vi ställde iaf bilen där och det började med att vi fick gå nedför den första backen som var både brant och svängde. Vi åkte vidare och tog det lite försiktigt i nästa nedförsbacke. Vi stakade på ganska bra och så vände vi strax innan Nösslinge.

Vi fick gå ned för ännu en backe, men sedan hade vi bara uppförsbackar framför oss. Och jäklar vad vi stakade! Det är otroligt hur mycket bättre det går med stakningen nu. I våras orkade jag knappt staka upp för en liten backe, men nu körde jag på bra. Fick diagonala vid två tillfällen, men annars gick det bra! Nöjd med mig själv!

Vi körde drygt en mil och det blev ett bra pass!
Nösslinge tur och retur

Kall cykeltur!

Har haft lite cykelsug ett tag nu. Har inte cyklat så mycket i sommar pga att det har varit lite tråkigt väder. Jag är en sann solskenscyklist, men får nog ändra mig framåt nästa vår då det ska tränas inför Tjejvättern:).

Så idag passade det bra med en cykeltur. Vindstilla, skönt väder, perfekta förutsättningar. Det enda som inte var prefekt är väl att stackars Älsklingen inte mår bra idag, så han kunde tyvärr inte följa med. Så mitt sällskap fick bli min fantastiska cyklocross.

Cykelvännen för dagen
Jag är så himla nöjd med min cykel.Har haft den i några år nu och den är bara bäst. Jag gillar ju att cykla både på asfalt och grusväg och häromkring växlar det ju rätt bra mellan underlagen. Jag har heller aldrig fått punka på den, något som jag tycker att många racercyklister pratar mycket om. Den passar helt enkelt mina förutsättningar perfekt!

Jag kom iväg och kände direkt att det var rätt kallt ute. Eller ja, det är ju 12 grader ute, så rätt varmt ändå, men när man sätter sig på en cykel blir det ju kallare med fartvinden och motvinden. Jag tänkte att jag nog kommer att cykla mig varm.

Jag cyklade upp mot Brännhult, körde några vågade hundra meter på 153:an där en idiot körde om mig i ca 90 km/h mindre än en halv meter ifrån mig. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK????

I alla fall så svängde jag in vid Sågkulla och körde mot Skällinge-hållet. Mycket grusväg var det här. Jag tyckte att det var lite trögcyklat. Jag hade för första gången någonsin lyckats pumpa däcken själv och började tro att jag inte fått till det riktigt så att det läckt ut luft ändå. Men efter ett tag konstaterade jag att det nog berodde på att cykelbenen har vilat alldeles för länge.

Jag cyklade vidare mot Släne och på vägen hittade jag den här lite roliga skylten:

Han bor alltså inte på Nordpolen...
Till sist kom jag ut mellan Skällinge och Nösslinge, där vi igår hade stakat oss upp för backarna på rullskidorna och det kändes lite lättare att cykla än att staka. I Skällinge svängde jag mot Valinge och fick några härliga nedförsbackar som vägdes upp av inte lika härliga uppförsbackar. Ganska tufft på några ställen och det var skönt att svänga in på Sämvägen, som mestadels lutar nedåt.

Sedan var det bara till att korsa 153:an igen och köra hemåt. Avslutade passet i helvetesbacken, då vägen är nysladdad och det ligger alldeles för mycket rullgrus för att det ska gå att cykla när man är trött.

Drygt 33 km fick jag ihop på 1 timme och 40 minuter. Inte jättesnabbt, men det var som sagt väldigt mycket grusväg. Och cykelbenen har vilat för länge. 

När jag kom hem var jag helt nedkyld. Jag frös om fötterna, om benen, låren och rumpan (såklart, nej fett värmer INTE), magen och ryggen. Nästa gång får jag helt enkelt ta på mig mer kläder! Men det är lite svårt att avgöra. När man springer eller kör rullskidor blir man snabbt varm. Det är inte så när man cyklar.

Men det var ändå skönt att komma ut på en tur. Bra att låta benen kämpa lite när det blev mycket överkroppsträning igår (simning och rullskidor). Det är en helt fantastisk kombination att köra alla klassiker-sporter, de kompletterar verkligen varandra!