Sidor

onsdag 31 mars 2021

Promenad med hundar och häst

Idag var Magnus faktiskt hemma redan vid kl 17. Vi grillade lite korv och sedan gick vi ut och eldade gräs vid paddocken. Det var lite för surt för att det skulle ta sig riktigt bra, men vi fick eldat av det mesta gräset i alla fall. Så nu kan jag köra ut mina hinder! (hoppas bara att jag kan hoppa snart också...)

Medans Magnus fixade det sista med svedjebruket tog jag in hästarna och gjorde i ordning Bosse. Han skulle få gå promenad med Magnus och hundarna.

Idag hade jag inte något fotledsstöd på min fot och det kändes betydligt bättre än igår. Stabiliteten är betydligt bättre och jag kunde faktiskt lägga vikten i stigbyglarna utan att det kändes alltför obehagligt. Så gött!

Det var en fin vårkväll, inte så varmt, runt 6 plusgrader, men ändå så härligt. Jag vet inte varför, men så fort klockan ställs om till sommartid blir kvällarna så härliga!

Vi var ute och gick ca en timme. Bosse låg och smidde planer bakom Magnus och hundarna och jag fick hålla i honom några gånger när han ville göra utfall. Men han skötte sig fint. Dock skrittade han på riktigt snabbt så snart de inte låg framför oss. Men det var lite nyttigt för honom att få skritta lite långsamt också.

Det var i alla fall en supermysig runda, så nu är hundar, gubbe och hästar rastade, bra dag!

Hela promenadgänget!


Vy över Himledalen vid åtta-tiden på kvällen!



Bus i ridhuset

Idag gick jag upp tidigt, gav hästarna hö inne och begav mig sedan till Gekås. Jag var där när de öppnade kl 7 och var helt ensam på hästavdelningen. Jag var ute efter boots till Kalle, men tyvärr var utbudet under all kritik. Jag ville ha gamla hederliga gummiboots, men det fanns bara i small och medium samt XXL. Och resten var mest blingbling och konstiga färger, typ rosa.

Men jag fick köpt två par svarta med lite fluff på och jag funderade på hur lång tid det skulle ta för honom att käka upp dem.

Redan när han fick på dem började han att bita på dem och när jag kom ut för att hämta honom på eftermiddagen var den ena borta och den andra halvtrasig.

Nya boots


Det som fanns kvar vid kl 14

Jaja, skorna satt i alla fall som de skulle. Jag borstade honom och gjorde i ordning honom och tog på honom tränset och sedan traskade vi iväg till ridhuset. Han var lite tittig på vägen, många saker att hålla reda på så som får, kossor och bondgårdar.

Men väl i ridhuset var han lugn som en filbunke och jag fick jaga på honom en hel del innan han började springa runt i trav. Han rörde sig fint och han hoppade lite över bommar och trixade, men kom snart tillbaka till mig för lite gosestund.

Jag flyttade hans bakben och gjorde TRT-övningar utan rep, vilket gick alldeles utmärkt. Han är väldigt följsam och vet precis vad jag menar. Vi lekte lite följa John och han traskade lugnt bakom mig. Jag försökte få honom att trava genom att själv springa (haltandes) men han bara skrittade på. Så söt!

Det var verkligen mysigt att ha honom lös, det blir en häftig connection vi får och jag känner att vi bygger vår relation mer och mer, så kul!

Han vill ju ändå komma fram till mig och vara hos mig när han sprungit runt lite. Det blev galopp också och han sprang på en åtta och gjorde perfekta galoppombyten. Så himla fin!
Min fine Kallis!


När vi lekte följa John

Vi var väl där i 20 minuter kanske innan jag plockade upp grimskaftet igen och vi traskade hemåt. Han var så lugn och fin efter att ha fått busa loss lite, det gjorde nog honom gott!

Min fot kändes ok också, jag kunde som sagt faktiskt springa lite grann. Så härligt!

tisdag 30 mars 2021

Ompyssling och promenad med Pelle

Sent i eftermiddags klarnade det upp och det blev riktigt härligt varmt ute! Av med långkallingar och andra tjocka kläder!

Jag har länge tänkt fixa i ordning Pelle. Borsta honom ordentligt, skrapa päls, kratsa ur hovarna. Och nu när kvällarna är ljusa tog jag mig den tiden!

Han tyckte det var så mysigt att bli ompysslad och han stod bara och njöt av min behandling!

När jag var klar med honom tog jag med honom på en kort promenad och jäklar vilken fart han hade! Jag kunde knappt hänga med! Han var så glad över att få komma ut och se lite av världen! Och han är ju så mysig att gå med, även om han gärna vill stanna och äta gräs så fort han får chansen:).

Det blev en härlig kvällspromenad och det var en sådan där kväll då man inte vill gå in, så varmt, soligt och härligt!

När jag var klar med Pelle passade jag på att göra rent tömmarna som var fulla av lera. Jag gjorde rent dem med sadeltvål och sedan smörjade jag in dem i läderfett. Det var verkligen välbehövligt, de har inte fått särskilt mycket omsorg eftersom jag sällan tömkör.

Fina Pelle!



Kalles bravader fortsätter!

Jag kände mig såpass stadig på foten idag att jag bestämde mig för att testa att tömköra Kalle. Jag vet inte om han har tömkörts tidigare, så jag tänkte att jag iakttar stor försiktighet.

Jag fick börja med att sanera hans hovar, (leran är ju tillbaka efter helgens regn) då upptäckte jag att samtliga söm var borta på insidan av vänster framhov. Hovis hade ju tipsat mig om att slänga på boots på honom eftersom han gick upp en storlek i skor, men jag hade inga boots hemma och jag tänkte att Kalle nog skulle tugga i sig dem rätt snart, så jag följde inte hovis råd. Så jag fick väl skylla mig själv. Det var bara till att bita i det sura äpplet och SMS:a hovis och kolla när han kunde komma förbi. Lyckligtvis kom han redan ikväll, så skadan på hoven hann inte bli så stor. Och skon satt ju kvar i början i alla fall...

Kalle hade gjort ordentlig lerinpackning i pannan, som han brukar, så söt! Inte ens stjärnen syntes idag :).

Min leriga kille!

När han var klar gick vi ut i paddocken och började med TRT-övningar på honom också. Han var så lugn och avslappnad och gjorde övningarna jättebra. Dock var han väldigt pysslig med munnen och skulle bita i grimskaftet och allt annat han kom åt HELA tiden. Så jobbig!

När vi var klara med TRT-övningarna lade jag på tömkörningsgjorden lite försiktigt, gick med honom runt något varv, han brydde sig inte om den, så jag kopplade på tömmarna och han gick direkt ut på volten och började trava. Han skötte sig fint, men det var lite svårt att få honom att skritta och han var lite misstänksam mot att stå still, så lite småspänd var han.

Vi bytte varv och han travade fint där också och sedan bytte vi tillbaka till första varvet. Det gick så bra så jag tänkte (korkat nog) att vi testar lite galopp. Yeeeehaaaaw sa Kalle och for iväg, jag hade inte en chans att hålla kvar tömmarna. Han for ut från paddocken och vidare mot stallet, vek av mot grinden till hagen (där Pelle och Bosse gick), parkerade den halvlösa skon i svängen, hoppade över grinden (med tömmarna slängandes bakom honom, att de inte fastnade???), och sedan hade jag tre hästar som for runt i hysteri i hagen, varav en hade tömmar bakom sig. Precis då kom en person förbi som har häst hos Charlotte och alltid kör förbi vårat när hon kör till och från stallet. Hon såg vad som pågick och stannade för hon trodde att jag låg skadad någonstans (väldigt omtänksamt, tack för det!).

Så hon hjälpte mig att slå av strömmen så att jag kunde öppna grinden som hade trasslat ihop sig och sedan hjälpte hon mig när jag hade fått tag i Kalle.

För till sist stannade de allihopa och då kunde jag gå fram, koppla loss tömmarna, koppla på grimskaftet och gå tillbaka in i paddocken och avsluta passet. Givetvis tog jag av tömkörningsgjorden och fortsatte inte att tömköra honom, utan bara ledde honom några varv så att han fick lugna ner sig. Fast han var ganska lugn när han väl blivit av med tömmarna.

Det var rätt otroligt nog att tömmarna höll, att stängslet inte var sönder någonstans och framför allt att ingen häst lyckades skada sig. Troligtvis var det väl inte så bra för Bosses hälta att rusa runt och upp och ner i hagen i full galopp, men det verkade ändå som om han var hyfsat ok.

Ja, vad säger man? Utmaningarna med Kalle haglar just nu. Jag kunde varit smart och bara låtit honom trava några varv, inte gjort så mycket första gången jag tömkörde honom, gått lite varligt fram. Men jag gjorde precis tvärtom. Så jag får skylla mig själv helt enkelt. Jag kan bara vara nöjd med att inga större skador uppstod!

Jag ska köpa några par boots och så ska jag gå till ridhuset med honom och släppa honom där så att han får bralla av sig lite, tror att han behöver det! Och så ska jag göra massor av rehabövningar så att foten håller för ridning så snart som möjligt!

Back in the saddle!

Igår fick jag hem mitt fotledsstöd från Apotea och idag tog jag på det inför min planerade ridtur på Bosse. Det kändes stadigt och bra att ha det där fotledsstödet, men det blev ju lite bylsigt i strumpan såklart.

Jag började med att köra lite TRT-övningar med Bosse i paddocken. Jag fokuserar på att backa och flytta fram- och bakben. Han blir faktiskt bättre och bättre måste jag säga, han backar på betydligt mindre signaler nu och han gör bakbensflytten bra åt vänster, men svårare åt höger. Han vill gärna huggas lite, så han är inte helt tillfreds med övningarna än.

Efter det var det så dags att testa den onde foten. Skulle det gå att komma upp i sadeln? Ja, det gick bra minsann! Det gjorde inte ont att sitta upp, jag är nu rätt glad för all tid jag har lagt på att få honom till att stå still när jag sitter upp. Han flyttade enbart frambenet litegrann, men jag kände ändå att jag kan sitta upp lugnt och fint utan att han går iväg.

Foten kändes stel i stigbygeln, det var ju trångt i skon också pga fotledsstödet, men det kändes ändå OK att skritta. När vi kom till första uppförsbacken och jag skulle ställa mig i fältsits insåg jag att det var den stora utmaningen, eftersom då all vikt läggs på fötterna, så det var inte särskilt skönt, men det gick, jag fick köra en variant där jag inte tog all vikt på fötterna helt enkelt.

Vi skrittade upp mot skogen och för en gångs skull blev Bosse rädd för något vid rishögen och hoppade åt sidan. Lyckligtvis gjorde inte heller det ont i foten. Annars är det den typen av rörelser jag oroar mig för när jag sitter på hästryggen, att hästen ska hoppa till och att jag måste parera med vänsterfoten och att det då gör ont.

Resten av rundan gick väldigt bra också, han var cool, även om han var pigg. Ville gärna springa, men det fick han inte! När vi var på väg hem insåg jag att det pågick trädfällning en bit bort och jag satt på helspänn, såg när trädet var på väg ned, stannade honom då, och han vred endast lite på ena örat när trädet gick i backen med ett rätt så rejält BRAK. Duktig kille! Så skönt att ha en sådan lugn och cool häst!

Nästa utmaning var såklart att sitta av utan att ta för mycket vikt på vänsterfoten. Jag hasade långsamt ned för den 172 cm höga ryggen och landade på högerfoten. Kändes helt ok.

Det är verkligen toppen att kunna rida honom nu! Vi får helt enkelt halta ihop, Bosse och jag! Men jag tror det är bra för honom att komma ut och skritta och det är även bra för mig att börja lugnt i sadeln på detta sätt och kunna känna mig för och bli starkare och starkare!

Underbar utsikt!

måndag 29 mars 2021

Sadelcheck och smalare vrist!

Idag har jag haft ute Gunilla Stener för att checka Kalles och Bosses sadlar. Det är alltid lika lärorikt när Gunilla kommer hit, hon är väldigt generös med sin kunskap och förklarar hur saker och ting hänger ihop samt hur de blir som de blir.

Jag var inte så oroad för att Bosses sadel skulle ligga dåligt, han har ju faktiskt haft den i snart två år nu och vi båda älskar den (även om Bosse helst vill äta upp den när jag sadlar honom, men det jobbar vi på). Även om han har lagt på sig muskler och massa så har han den form på ryggen som han har och en korrekt utprovad sadel sitter också bra på hästen över tid.

Gunilla bekräftade mina tankar och gjorde endast en justering på hans Mattespad där iläggen inte låg riktigt som de skulle. Jag hade varit där och petat och inte fått det rätt mellan sadelcheckarna.

Kalle var jag desto mer osäker på. Hans sadel glider gärna bakåt och då har jag upplevt att den har tryckts ned på ryggen, så jag har misstänkt att den inte har varit helt bra för honom. Det har gått drygt ett halvår sedan hans sadel provades ut och han har ju ändrats en hel del i kroppen sedan dess. Han har framför allt lagt på sig både hull och muskler. Här trodde jag i min enfald att det var dags att lägga i ett vidare koppjärn (eftersom han har blivit rundare).

Så när Gunilla sa att "han behöver ett smalare koppjärn" blev jag konfunderad och bad henne att förklara hur det kunde bli så. Jo, då är det så att eftersom sadeln var helt ny har den under detta halvår "suttits in" av mig och formats av Kalles rygg och också blivit vidare i sig själv. Stoppningen har flyttats om lite och jämnat till sig, så hon bytade koppjärn till en storlek smalare och tryckte också i lite extra stoppning. Den stoppning hon nu tryckte i innehåller mindre silikon än originalstoppningen och rör sig därmed mindre, vilket då bör hålla formen på sadeln bättre.

Så när hon lade på sadeln igen låg den på ett helt annat, betydligt bättre sätt, ett helt annat läge där det var massor av luft mellan sadel och ryggrad. Så fantastiskt bra att det går att fixa till sadeln såhär. Gunilla trodde inte att jag ska behöva göra så mycket mer med sadeln, utan jag kontaktar henne ifall jag märker att sadeln inte riktigt ligger som den ska.

Sedan pratade vi om sadelhängare och att den vanligaste sadelhängaren (som jag givetvis har) inte alls är bra för sadlarna, eftersom de trycker på stoppningen. Hon sa en sak som jag egentligen aldrig har tänkt på, nämligen att sadeln ligger på hästen kanske 1-2 timmar, 3-4 dagar i veckan. Resten av tiden hänger den på en sadelhängare. Så egentligen formas sadeln ganska mycket av sadelhängaren också. Mycket bra att känna till!

Gunilla har ju ett samarbete med Svensk Ridsport i Kungsbacka och de har faktiskt haft en livesänding på Instagram (som ligger sparad som Reel) om sadlar och paddar, så där kan man få se mer av Gunilla och ta del av hennes enorma kunskap. Jag kan verkligen rekommendera henne, hon är seriös på riktigt och inte bunden till något märke. Man skickar en bild på sin häst tagen från sidan och sedan kommer hon ut med 3-4 sadlar som sitter perfekt på hästen. Och sedan kan man vara säker på att hästen har en bra sadel, vilket jag tycker är väldigt skönt, speciellt om jag har mina utmaningar där och då med hästarna så kan jag i alla fall utesluta det!



Något annat som är väldigt glädjande idag är att min fot känns allt bättre! Den är inte mycket svullen nu och framför allt har svullnaden vid vristen gått ned, men även vid ankeln. Så himla skönt! Och jag kan i princip gå helt normalt nu, även om jag inte kan trycka till i steget som vanligt, så är det ändå betydligt bättre nu! Och jag börjar känna att jag kanske kan sitta upp och rida Bosse imorgon. Han ska ju få skritta lite och det hade varit perfekt att rida honom för att känna på, han är ju rätt pålitlig i ridningen, så det bör inte vara några problem tycker jag!
Foten/vristen i torsdags

Samma fötter/vrister idag


Ankeln i torsdags

Samma ankel idag

Kroppen är verkligen helt fantastisk! Och nu ska jag ner i källaren och köra ett cykelpass. Jag testade att cykla några varv häromdan och då kändes det ok. När jag cyklar rör jag ju inte foten i sidled, så det bör kunna gå bra. Det är ändå pissväder ute, så inte mycket annat man kan göra idag!

Men jag fick i alla fall städat sadelkammaren innan Gunilla kom och det känns bra! Jag drar ju in så mycket spån när jag går in och ut mellan sadelkammaren och boxarna för att ta av och på täckena. Så det blir väldigt grisigt! 

Jag ska också packa ihop lite vintertäcken som jag hoppas har gjort sitt och bära in lite vinterkläder såsom vinterjackan och kjolen. Våren är i antågande nu!


söndag 28 mars 2021

Rehabträning!

Jag måste säga att hoppet om att snart vara tillbaka med en stark och frisk vänsterfot ökar för varje dag som går! I onsdags (när det hände) kändes allt nattsvart och jag funderade allvarligt på att lägga ner allt vad hästar heter. Men kroppen är fantastisk, den läker oväntat snabbt!

Igår var det lördag och Magnus och jag tog en liten runda med bilen. Vi var och köpte lite blommor till trädgården som jag ska plantera, Magnus klippte sig, vi hälsade på svärmor och Christoffer och sedan tog vi en runda på skogsvägar för att sondera eventuella bra ridvägar.

När vi kom hem igen var det sen eftermiddag och vi åt lite våfflor (LCHF ofc), jag tog in hästarna och sedan gick vi en promenad med hundarna. Jag ville rehabpromenera med min onda fot.

Det kändes helt OK att gå, visst har jag inte samma snärt i steget, men jag kan näst intill gå utan att halta och det känns helt ok, även om foten är lite instabil. Dock går det långsamt och jag hamnade hela tiden efter Magnus (som helt plötsligt hade fått upp farten och brukar vara den som klagar på mitt tempo när vi går tillsammans), vilket kändes ovant.

I bakvattnet...

Men det var otroligt skönt att komma ut och gå och när vi var klara fixade Magnus käk medans jag gjorde rehabövningar som jag hittade på Youtube https://youtu.be/qboX1w7MeSI. Jag kan röra foten ganska bra ändå när jag vinklar uppåt och nedåt, men det är ju när jag ska röra den åt sidan som det blir svårt. Men det bästa med rehabövningar är ju att man kan göra dem när som helst. T.ex. stå på ett ben och borsta tänderna, göra tåhävningar vid spisen etc. Så, det känns väldigt hoppfullt!

Idag är en väldigt speciell dag, förutom att vi äntligen får den härliga sommartiden och de ljusa kvällarna tillbaka; 

PELLES FÖDELSEDAG!!!

Och idag fyller han faktiskt 25 år! Så häftigt! Och han är så himla fräsch! Det hade verkligen varit så kul att hinna sätta igång honom igen så att han i alla fall kan få komma ut på lite promenader! Men vi får se hur mycket tid jag hittar.

Idag ska han i alla fall få en härlig genomgång med skrapning av päls och borstning och massor av godis och pussar och kramar. Min fine Pelle!


Födelsedagsbarnet

Jag slänger in en bild på dagens frukost också, jag är helt övertygad om att läkning av kroppen även görs inifrån, inte bara genom rehabövningar och därför är jag extra noga med vad jag stoppar i mig just nu. Eller, egentligen känner jag att jag har landat i ett bra ätande överlag och jag behöver inte längre fundera så mycket på vad jag äter. Efter 91 dagar utan socker känner jag i princip aldrig något sug efter något sötare än ett färskt hallon och genom att äta mat som gör mig mätt är det lätt att hålla sig till  bra kost. Så idag blev det äggröra och bacon, något av det bästa man kan äta till frukost! 

Världens bästa livsmedel?

Slänger in en bild på när jag gjorde tåhävningar igår med min skadade fot närmast i bild:

Utvecklingspotenitalen är rätt tydlig :)

Idag ska jag fixa lite här hemma. Att inte kunna rida ger ju oceaner av tid! Jag ska städa i sadelkammaren, packa undan lite vintergrejer. Jag ska testa att fixa paddocken och om den blir bra, bära ut lite hinder. Som lite motivation att rehabträna... Kanske pyssla lite med vårblommor och väcka liv i det som har övervintrats i källaren. Ja, jag kan nog få denna dag att gå också!

fredag 26 mars 2021

En besvikelsens vecka!

Nu har jag klappat ihop jobbdatorn för den här veckan och ser fram emot lite härlig semester i påsk. Ska bli så skönt!

Ännu en vecka har gått och tiden bara rusar fram! Denna vecka har dock inneburit några rejäla besvikelser och saker och ting har känts väldigt tunga!

Veckan började väldigt bra med att jag red Kalle i ridhuset och han var superfin! Jag körde samma övningar som jag gjorde förra torsdagen då jag red volter som jag minskade och hade väldigt lätt kontakt i munnen för att låta honom själv hitta balansen och arbetsformen. Han gjorde det väldigt bra denna gång också så jag var supernöjd med honom!

I tisdags var det dags för Bosse och jag såg verkligen fram emot att få rida ett dressyrpass, kanske slänga in lite bommar eller småhinder då han varit väldigt fräsch den senaste tiden. Men så snart jag började trava insåg jag att han var halt igen. Så jäkla tjatigt! Och jag var så besviken! Jag fick ju en sådan härlig känsla senast jag hoppade med honom och vill inte tappa den, jag vill så gärna komma igång med honom ordentligt igen! Men nu blir det istället mer vila, mer skritt. Suck och pust!

I onsdags skulle jag rida ut Kalle. Han ville inte lämna gårdsplan så jag började gå med honom istället. Plötsligt blir han rädd och flyger ut på åkern med mig hållandes i tyglarna. Jag landar snett på vänsterfoten och jag känner att något går fel. Kalle kommer lös. Jag tog några steg för att kolla så att jag kunde gå efter honom och det kunde jag.

Han sprang mot grannens gärdsgård, gjorde ett väldigt graciöst hopp över den och fortsatte över deras gårdsplan och ner på åkrarna. Ja, han sprang nog en kilometer bort. Då var han minsann inte rädd för att gå framåt på ett ställe han aldrig har varit på tidigare.

Till sist fick jag tag i honom och linkade tillbaka hemåt och tog en liten runda för att inte avsluta med detta, men orkade bara gå någon halv kilometer innan jag insåg att det gjorde för ont i foten för att kunna gå någon runda.

När jag till sist kom in i huset tog jag en påse frysta grönsaker och lindade om med vetwrap. Jäklar vad ont det gjorde! Magnus fick hjälpa mig när hästarna skulle ha sitt natthö, för jag kunde knappt gå.

Men jag duschade och fick smort in foten och vristen i voltarengel och lyckade sova hela natten. Jag var otroligt stel i hela fotleden igår och allting gick i ultrarapid, men jag lyckades få ut hästarna i alla fall och kunde jobba hela dagen. Gött att slippa behöva ta sig till en arbetsplats i detta läge.

Mina fötter och ben igår kväll


Min svullna ankel

Jag blev så jäkla besviken när detta hände! Dels är jag besviken på mig själv att jag inte får ordning på Kalle när vi ska lämna gårdsplan. Han blir mer och mer tjurig också när jag går på honom och han stegrar och hoppar, vilket faktiskt gör mig rädd att jag ska trilla av, så att jag inte vill gå på honom mer. Jag tycker att en häst ska vilja gå framåt och jag tänker också att om man tvingar en häst till något så kommer det bara att slå tillbaka senare, så därför vill jag inte försöka lösa problemet med hårda tag.

Jag är också så besviken över att jag blir skadad nu, när jag hade planerat att äntligen börja springa igen i nästa vecka. Jag hade sett fram emot massor av löpning, cykling och kanske lite rullskidor på min ledighet. Jag planerade också att börja mocka sommarhagen, se över stängslen, fixa paddocken, äntligen kunna rida i paddocken. 

Istället kändes det i onsdags som om jag kommer att få tillbringa hela min ledighet i soffan, vilket verkligen suger och jag hade planer på att ställa in semestern helt och jobba istället.

Men när jag vaknade i morse kändes foten redan mer rörlig, även om jag har väldigt ont i ledbandet på utsidan av benet så kan jag ändå gå hyfsat och stelheten på framsidan av foten är mycket mindre. Jag kan också belasta foten mycket mer nu, kan gå i trappan utan att hålla stenhårt i ledstången. Jag får också på mig mina gamla löpardojjor vilket gör att jag kan röra mig hyfsat utomhus. Detta ger mig verkligen förhoppningar om att jag nog kan vara tillbaka i bra form ganska snabbt ändå!

Ja, jag kommer ju inte att springa 1 april, men jag kan kanske gå kortare rundor, jag kan kanske cykla på trainern och jag kan definitivt mocka hagarna. Jag ska försöka få Magnus att fixa paddocken (jag tror inte att jag fixar att trampa på kopplingen i traktorn), för om den är i ordning kan jag i alla fall longera Kalle, kanske longera över bommar och mindre hinder för att hålla hans energi lite stången. Så nu öppnar möjligheterna upp sig igen och allt som kändes nattsvart i onsdags kväll känns nu lite ljusare. Bosse får ju också per automatik lite extra vila eftersom han inte går att gå med på något bra sätt och definitivt inte går att longera.

Sommartiden kommer på söndag och vi har en härlig tid framför oss nu. Det är ju rätt härligt ändå!

I onsdags tänkte jag på citatet: "Tänk vad du har uppnått om ett år om du inte ger upp idag" Och så tänkte jag att om jag hade gett upp för någon vecka sedan så hade jag kanske haft en frisk fot. Men på något sätt så orkar jag ändå ta mig an de utmaningar som bjuds och jag lyckas se framåt. Det är rätt häftigt ändå!

Jag är fortfarande övertygad om att Kalle och jag kommer att hitta varandra, få en superhärlig relation och att vi kommer att ha mycket kul framöver. Jag tycker fortfarande att han är en väldigt härlig häst och han har ju bjudit på fin känsla i ridningen på bana det senaste 

Just nu är det vissa saker som inte är kul och jag hoppas verkligen att han inte börjar stanna på banan, utan att han håller det till uteritterna. Jag får helt enkelt gå med honom tills han ger sig och börjar tänka annorlunda. Vi tar oss igenom detta till sist!

torsdag 18 mars 2021

Genombrott!

Träningstorsdag igen då. Hur fort kan tiden gå?? Det kanske har gått extra snabbt denna vecka tack vare att jag har varit på jobbet i två dagar. Det är helt otroligt hur orutinerad jag har blivit nu när jag har jobbat hemma såpass länge. Allt kändes nytt, alla grejer som ska med, matlåda, gå upp klockan kvart i fem. Jag var helt slut igår kväll!

Kalle var den som skulle få sig ett träningspass. Jag började med lite TRT-träning när jag tog in honom från hagen. Speedade upp groundworken lite och för första gången började han slappna av i hela kroppen. Halsen mjuknade och hela kroppen mjuknade och han var så avslappnad och fin. Jag kunde klappa med handklappan utan att han rörde en min! Och jag började känna mer och mer connection med honom. Så kul!

När vi var klara fick han komma in i boxen och jag tog in de andra grabbarna och så fick de mat. Medans de åt så tog jag själv lite kvällsmat och slappade i soffan en stund.

Jag gav mig iväg extra tidigt idag, för jag misstänkte att det återigen skulle bli problem med att få honom att gå framåt och mycket riktigt, den här gången stannade han precis i höjd med hagen, dvs vi kom ca 50 meter. Sedan började han backa. Jag försökte få honom att flytta sig framåt men utan framgång. Han gick tillbaka till gårdsplan och då fick han jobba lite volter där. Det var ju såklart inte kul så då började han ändå gå åt det håll vi skulle, men stannade igen innan gamla svinhuset och sedan gick han tillbaka. Jag försökte jobba honom igen, men då drog han sig hela vägen till stalldörren. Jag fick honom att gå lite framåt igen och sedan stannade jag honom och satt av och gick till ridhuset med honom. Jag intalar mig själv att det är en fas. Som vi kommer att komma igenom. Så småningom.

När vi kom till ridhuset var han i alla fall fortsatt avslappnad och fin och jag red fram honom i samtliga gångarter innan vi började jobba på riktigt.

Idag började jag med att bara rida honom först i skritt, längs fyrkantsspåret, lade in lite volter här och där och bytte varv ofta. Jag gjorde volterna mindre och han släppte igenom fint och ställde och bödje utan att jag egentligen tog särskilt mycket i munnen. Det ledde till att han var rätt lugn och fin i munnen.

Vi gjorde samma arbete i traven. Jag var väldigt lätt i handen, bara ledde honom inåt i volterna. Han blev finare och finare och släppte igenom mer och mer. Han var rätt avslappnad och jobbade på fint. Jag gjorde mindre volter och då blev han mer och mer genomsläpplig, böjlig och otroligt balanserad. Så häftigt! Framför allt höll han sig helt lugn i munnen, inget flängande och ingen tunga som hoppade ut.

Jag gjorde därefter samma arbete i galoppen. Även där var han superfin! Jag kunde faktiskt rida 15-metersvolter i balans där också. I båda varven. Och jag kunde vända snett igenom och byta galopp (även om han bara bytte fram, så bytte han ändå!) Han är otroligt balanserad, det kändes helt magiskt! Jag fick också en känsla av totalt förtroende för honom. För inte en enda gång under hela passet kikade han på "farliga" hörn eller "farliga" hål eller "farliga" hinder eller andra saker. Han var så avslappnad!

Och dessutom var han så himla arbetsvillig! Jag tycker att vi jobbade ändå nästan tio minuter i galopp och 25 minuter i trav, så det var inget lätt pass! Men han visade inga tecken på trötthet eller ovilja.

Jag fick helt klart en liten försmak av hur han kommer att kännas att rida när vi har hittat varandra helt. Jag fick verkligen en superhärlig känsla med honom idag! Jag kände att allt var så himla enkelt jämfört med hur kantigt det har känts den senaste tiden.

Jag behövde verkligen detta nu! Jag är inte den som ger upp i första taget, men det är rätt strängt när man jobbar med samma saker varje gång och det inte riktigt känns som om någonting blir bättre. Men nu fick vi äntligen ett genombrott! Och nu vet jag ju hur fin han kan bli och det gör att jag bara vill fortsätta jobba med honom för att komma närmare och närmare målet!

Även skritten på vägen hem gick bra idag. Han var så avslappnad och skrittade så enormt genom kroppen att det kändes som om han hade hur stor skritt som helst. Idag var det inte mindre än fem rådjur på gärdet när vi skulle passera där. De sprang åt lite olika håll, men Kalle höll huvudet kallt och skrittade på lugnt och fint hela vägen hem! Bästa killen! Värd en miljon idag!

Arkivbild!


tisdag 16 mars 2021

Det går bakåt... men lite framåt!

Idag har jag varit på jobbet för första gången på länge! Jag kände mig rätt ovan vid alla rutiner med matlåda, packa väskan, allt som ska med till jobbet och framför allt gå upp kvart i fem. Sjukt tidigt! Men det gick bra och jag fick förmånen att se tre av mina närmsta kollegor samt några projektledare så det var en väldigt givande dag! Och lite skönt att faktiskt fysiskt lämna jobbet, vilket jag inte upplever att jag gör på samma sätt är jag sitter hemma och jobbar.

När jag kom hem fick hästarna komma in och äta, under tiden åt jag själv och sedan gick jag ut och gjorde i ordning Kalle för att gå till ridhuset med honom. Han var lite trött och väldigt gosig idag så vi gosade en hel del medans jag gjorde i ordning honom.

Det hade precis mörknat när vi kom iväg strax efter klockan sju och jag hade bestämt mig för att prova att rida honom dit nu när jag har fått problem med att få honom att gå framåt. Vi kom ca 50 meter hemifrån, vi hann aldrig passera grannens bil innan han stannade och sedan började han backa. Han backade, backade och backade.

Jag valde att inte gå på honom utan istället se vad han gjorde. Han backade bort till gamla svinhuset och sedan vände han om och började gå framåt. Han gick fram till hundgården innan han började backa in på gårdsplan. Han tog några steg framåt åt rätt håll, men drog sig mot stallet och jag fick honom inte åt rätt håll. Så jag satt av honom och gick istället till ridhuset.

Han var rätt så spänd lite här och där, så det är ju någon typ av spänning som gör att han reagerar som han gör. Och när han är spänd är det inte rätt att pusha honom! Istället tänker jag fortsätta jobba med markarbetet och grundarbetet för att lösa hans spänningar för att få honom att bli lite mer nyfiken och tro mer på sig själv när det dyker upp läskigheter.

När vi kom till ridhuset var vi först ensamma, men innan jag hade suttit upp kom Charlotte in och skulle tömköra sin häst, så Kalle fick lite sällskap.

Vi jobbade på precis samma sätt som de senaste gångerna, ställning, böjning, utåt och inåt på volt och flytt av bakdel. Han blir faktiskt bättre och bättre i skritten och kan acceptera bettet mer och mer samt har blivit mjukare i sidorna och mer genomsläpplig.

Det började rätt stelt i traven, men även där blir han bättre och bättre även om han genar lite i vänstervarvet och har svårt för att ta innerskänkeln. Vi galopperade också och det var rätt stelt idag i högergaloppen. Någon kort stund fick han till en bra form, men sedan for tungan ut och huvudet for runt. Han var faktiskt bättre i vänstergaloppen idag och fick till en riktigt fin form även om det var en kort stund.

Däremot så blev han otroligt fin i traven på slutet, då han släppte igenom helt och jag kunde rida lite lätt öppna i båda varven och där kom han verkligen under sig och accepterade bettet. Så härlig känsla!

Så jag passade på att jobba honom en kort stund i den formen eftersom det var exakt där jag vill ha honom! Hoppas att vi kan komma dit även på torsdag då vi får hjälp av Charlotte!

Vägen hem red jag honom faktiskt hela vägen. Han var väldigt framåt, även om han var lite spänd på de vanliga ställena så tänkte han framåt. Och jag tycker det är bra att låta honom vara lite modig och gå på framåt. Det enda som hände var att det stod ett rådjur på gärdet, kanske bara fem meter från vägen. Han såg rådjuret och tittade på det samtidigt som han passerade, lite sådär lagom spänd. Jag höll i fegremmen och funderade på ifall det där jäkla rådjuret skulle stå kvar. Precis när vi hade passerat det och hade det lite bakom oss for det iväg och då for Kalle ca 20 meter ut på åkern! Dock sansade han sig ganska snabbt och jag hade inga balansproblem eller så, utan tycker väl att det är OK att han reagerar för en sådan sak. Resten av runda hem gick väldigt lugnt och fint!

Det kändes ändå som att känslan idag var till största delen positiv! Han var fin i ridhuset och skötte sig bra på vägen hem så det är jag glad över. Jag tänker jobba vidare med att få honom avslappnad och hitta sitt relaxed mode och utifrån det bygga vidare med uteritterna. Om han nu ska backa så får det väl bli så helt enkelt. Jag får börja rida, sitta av ifall jag inte får fram honom och gå med honom tills vi är på väg hem och han går framåt av sig själv. Tills han ger sig. Det kan ta tid. Men det är det värt! 

Bosse på väg tillbaka...?

I lördags fick Bosse komma ut på en lite längre runda med inslag av galopp för att se ifall han är helt fräsch och jag kan fortsätta träna honom som vanligt.

Vi red upp i Obbhultskogen där vi mötte Charlotte, Tindra och några andra inklusive två ponnyer. Vi snackade lite och Bosse hade nog gärna följt med ponnysarna, men han är ju numera så väluppfostrad att han fortsatte åt det håll jag ville. Och han var ju väldigt pigg på att få komma ut och springa.

Han fick trava lite grann och sedan galoppera en kort sträcka. Det gillade han och körde ner huvudet och sköt lite rygg, men galopperade på fint. Vi forsatte mot Axelid och han galopperade glatt upp för en längre backe och ville inte skritta så särskilt mycket när backen planade ut, utan fortsatte trava. Jag ville inte fresta på honom för mycket, så han fick ändå ta det lite lugnt.

Vi tog oss genom skogen ner till banvallen där han fick trava lite till innan vi svängde upp i skogen mot Flähult. Jag var lite spänd på hur han skulle reagera när han såg alpackorna för första gången, men de reagerade han inte på. Däremot blev han upprörd över islänningen i hagen mittemot som kom springande mot oss. Och när han dessutom galopperade iväg och bockade tyckte Bosse att han var såpass farlig att han passerade i passage. Ja, dessa djur, inte alltid så lätta att förstå:)

I alla fall blev det en härlig runda och Bosse kändes fräsch hela vägen, så det var riktigt kul! Han kändes fin i samtliga ben både i söndags och igår, så då red vi till ridhuset.

Där fick han gå ett dressyrpass. Samtliga gångarter, lite volter, övergångar. En ganska omväxlande pass. Jag tyckte att han svängde in bakdelen åt vänster i vänstervarvet och var lite svår att få runt innerskänkeln. Jag hoppas inte att det är något tecken på att han inte är helt fräsch, utan snarare ett tecken på att jag inte ridit honom ordentligt på ett tag så att han har lagt sig till med olater eller inte riktigt är stark där än.

Han kändes som sagt fräsch hela passet, men när vi skrittade hem och passerade hagen gjorde både Pelle och Kalle utfall mot honom och då travade han iväg och då tyckte jag faktiskt att han sprang lite orent, men jag lät honom trava några steg till och då kände jag ingen hälta. Lite nojig är jag nog!









Alpackor i bakgrunden


Den "läskiga" islänningen



måndag 15 mars 2021

Kalle utmanar

Min resa med Kalle har såhär långt gått rätt så bra ändå. De två-tre första månaderna var ju helt underbara och jag undrade ifall det inte skulle komma några bakslag. Jag behövde inte undra så länge till, utan i december flög jag av honom och sedan dess har det varit lite mer utmaningar för oss.

När jag rider på bana är utmaningen att få honom att acceptera bettet och arbeta i en bra form. Där har vi kommit långt i skritten, där är han riktigt fin och går sällan emot. Däremot så börjar han krångla i traven. Slänger med huvudet, kastar ut tungan, biter tag i bettet osv. Men jag kämpar på med grundridningen och i fredags var vi återigen i ridhuset. Denna gång var vi själva, vilket var skönt, jag kunde nyttja hela banan och behövde inte parera för andra ekipage. 

Jag jobbade precis som jag har gjort sedan förförra torsdagen, böjer och ställer utåt och inåt samt flyttar bakdelen på volt. Han gör det bra och det blir bättre och bättre i traven. I galoppen är det lite mer tjafs med bett och tunga, men han gör några bra stunder där han går helt fantastiskt bra och jag får en föraning om hur härlig han kommer att bli att rida på när vi har tagit oss igenom detta.

Så jag var rätt nöjd med honom ändå!

I lördags red jag ut en kortare runda i skogen. Vi har ridit denna runda några gånger och det är vår "standard"-runda. En runda som jag vet att han gör bra och där han inte har något att vara särskilt spänd över. Vi brukar först rida en runda i egna skogen och sedan svänger vi upp mot Skattagårdsskogen. I lördags ville han inte svänga däråt, utan började krångla. Han lade i backen kan man säga. Jag bad honom att gå fram, han bara backade. Men efter lite diskussioner gick han till sist framåt och vi kunde fortsätta vår runda som jag hade tänkt och resten gick jättebra.

På väg hemåt

Igår skulle jag då rida ut en lite längre runda bort till Ryen, Bexells stenar, utmed Valasjön och sedan tillbaka upp för backarna hemåt. Det är en runda som han har gått några gånger och som har gått väldigt bra att rida.

Första stoppet kom redan på vägen ner mot bäcken, dvs 300 meter hemifrån. Han bara stannade och ville inte gå vidare. Han var inte rädd för något, han har stannat på i princip samma ställe några gånger tidigare. Jag väntade lite och sedan bad jag honom att gå framåt och då gjorde han det.

Nästa stopp kom innan dungen ca 300 meter längre fram. Här hoppade han ut på åkern för någon vecka sedan när han fick syn på en "läskig" jägare. Han gick även denna gång ut på åkern, men jag lyckades få honom att gå framåt igen ganska snart och han fick massor av beröm!

Nästa stopp kom i backen upp mot Linnarp, dvs 200 meter längre fram. Där tyckte han att en hög med grus var läskig. Han började backa när jag bad honom gå framåt, men efter att ha tagit det lite lugnt, låtit honom stå still och titta så gick han återigen framåt.

När vi kom till korsningen i Linnarp, 50 meter längre fram och han insåg att han skulle gå rakt fram var han återigen inte nöjd, utan stannade och backade. Jag bad honom gå fram, han backade. Och till sist blev han rädd för en tupp och började trumpeta så då satt jag av eftersom han är lite skraj för att passera de två gårdarna som låg framför oss.

Så jag gick med honom där och satt sedan upp igen när vi hade passerat dem. Så gick det framåt i ca 500 meter och så blev det tvärstopp igen. Denna gång upplevde jag inte att han var särskilt rädd för någonting, utan det var mer att han inte ville gå framåt. Jag bad honom gå fram, han började backa. Han blir liksom helt stel, som en sten, det går inte att påverka honom framåt överhuvudtaget.

Där stod vi och diskuterade i säkert tio minuter innan han helt plötsligt gick framåt och började trava av sig själv.

Nästa stopp var vid Ryen. Där sprang en ekorre över vägen och sedan var det tvärstopp och i med backen. Han backade och backade och jag kunde inte få honom att ta ett enda steg framåt. Efter ca 20 minuter utan ett enda steg framåt satt jag av och rappade till honom i baken (jag vet att det inte är något bra sätt, men ibland rinner det över...) Då började han backa helt hysteriskt och jag trodde ett tag att han skulle backa hela vägen hem. Men till sist fick jag honom att gå framåt och jag ledde honom förbi grinden innan jag satt upp igen.

Återigen gick han framåt och travade glatt upp för en backe innan det efter ca 500 meter blev stopp igen. Stopp och back. Han var inte uppenbart rädd för någonting denna gång heller, utan det var mer ovilja att gå framåt. Denna gång testade jag att vända honom så att han backade åt det håll jag ville att vi skulle gå eftersom han ändå bara backade. Han backade åt det hållet också, men blev lite mer irriterade och huvudet började flänga lite, men vi kom åt rätt håll i alla fall. Men när jag sedan vände honom i rätt riktning så fortsatte han att backa så att vi till sist var längre bak än där vi var när han stannade första gång. Så efter 20-30 minuters diskussion satt jag återigen av och så gick vi större delen av rundan ända tills vi var på väg hemåt. Då kunde jag sitta upp och så bar det iväg i trav och galopp upp för backarna, vilket han verkade tycka var kul. Därefter var blev det inga mer stopp på hela vägen hem, inte ens när vi återigen skulle passera de läskiga gårdarna. Han var spänd, men han gick hela tiden framåt. 

Däremot valde jag att sitta av när det kom ett märkligt fordon farandes i väldigt hög fart eftersom jag inte visste ifall de tänkte sakta ner. Den brydde han sig däremot inte om, men jag orkade inte sitta upp igen så vi vandrade sista biten hemåt.

Ja, jag kan väl inte påstå att jag var så nöjd med hans beteende, jag hade ju sett fram emot en härlig uteritt med trav och galopp i den någorlunda vårvarma omgivningen. Det är så svårt med en häst som liksom bara lägger in backen. Och som svarar "fel" på hjälperna genom att gå bakåt när jag ber om framåt. Samtidigt är jag ju nyfiken på vad det är som får honom att göra såhär? Är det separationsångest? Är det rädsla? Är det osäkerhet? Är det test? Är det bara att han försöker komma undan?

Ja, tänk om man kunde få se hur de där djuren tänker! För såklart vill jag ju inte tvinga en häst till någonting, men samtidigt måste jag ju förutsätta att framåt alltid betyder framåt, annars blir ju ridningen himla svår. Och det är inte särskilt härligt att sitta av och sitta upp 100 gånger eller behöva gå långa sträckor, jag vill ju kunna rida min häst överallt. Sedan ska han såklart få reagera på saker som han tycker är läskiga, men jag vill ju också att han ska känna förtroende för att om jag ber honom att gå framåt så finns det inget att vara rädd för.

Hans beteende liknar väldigt mycket Bosses beteende när han var i samma ålder. Bosse har ju i princip aldrig ridits ut med sällskap, medan Kalle mestadels har ridits ut med sällskap innan han kom till mig, men det har ju gått rätt bra ändå hittills.

I alla fall så gjorde Bosse en sak när han var yngre; han blev rädd för någonting, tvärstannade och sedan var han helt omöjlig att flytta i någon riktning. Han stelnade liksom till i hela kroppen, blev stenhård, jag kunde sparka, slå till honom med pisken, försöka flytta honom genom att leda med tyglarna men ingenting hände. Ibland kunde jag vänta ut honom, kanske upp emot 20 minuter och så bara gav han med sig och gick framåt som om inget hade hänt. 

Kalle är lite likadan. Han stannar, blir liksom stel och stenhård, men han väljer istället att lägga in backen. Jag ber honom att gå framåt i olika omgångar och så ger han sig och går framåt som om inget har hänt. Eller så ger han sig inte och jag får hoppa av. Det verkar också som att han bygger upp det under runda och blir liksom värre och värre ju längre vi kommer. Från att stanna, inte backa och bara gå framåt när jag ber honom, till att backa 50-100 meter så fort jag ber honom att gå framåt.

Det enda jag är lite nöjd med är att han i alla fall inte stegrade sig vid något tillfälle, vilket gjorde att jag inte direkt kände någon rädsla när han började med sina tricks. Däremot kände jag en viss uppgivenhet och frustration. Vad göra när hästen bara svarar bakåt???

En annan sak som också är bra är att han än så länge inte har visat sådana här tendenser i ridhuset i alla fall. För jag upplever honom som en väldigt positiv och framåt häst annars. Han lyssnar alltid på mina hjälper och jag har aldrig några problem med att få honom framåt i ridhuset. Så det hela är lite knepigt.

Jag hoppas att det är en fas han går igenom och att han kommer att ge med sig och inse att det faktiskt är rätt kul att få komma ut i skogen även utan att ha någon kompis med sig!

På väg hem går det framåt!


Spanar på omgivningen

Ja, det är verkligen ingen dans på rosor att ha häst alltid, särskilt inte när man som ryttare blir utmanad. Jag har ju ändå väntat på att jag ska få lite utmaningar med honom, även om allting började väldigt bra i höstas då han var helt underbar hela tiden. Jag inser att det är en stor omställning för en häst (speciellt så ung) att flytta till ett nytt ställe, få nya kompisar, ny ryttare, nya omgivningar. Och i början tror jag att många hästar liksom stänger av och verkar sådär härliga och perfekta, när de i själva verket har gått in i sig själva lite. När de sedan vänjer sig allt mer så blir de också mer ifrågasättande och försöker testa lite gränser för att veta var de har sin ryttare. Han har ju också blivit starkare och lagt på sig både hull och muskler sedan jag fick hem honom vilket gör att han orkar sätta sig emot lite mer också.

Jag försöker tänka på att ha tålamod och att allt detta hårda arbete jag lägger på honom nu kommer att betala sig inom en snar framtid. Jag tycker ju att han i grund och botten är en jättehärlig häst och jag tycker att han i grund och botten har ett jättebra temperament och faktiskt är ganska modig, men jag inser också att det kommer att ta tid för honom att bli den där härliga hästen som går fram överallt och som är med mig hela tiden. Jag ser fram emot att läsa detta inlägg om ett år och känna att jäklar vad vi har utvecklats!

Men tills dess är det tålamod, tålamod och åter tålamod och hårt arbete som krävs!

När jag var klar med Kalle gick jag in och gjorde lite härliga våfflor! Så gott! Med grädde och jordgubbar! Helt spannmålsfria ofc!



Receptet

Jag gick en långrunda med hundarna efter våfflorna och då gick jag och tänkte på nedan citat som jag hittade på Instagram...



Omväxlande vecka

Jaha, då har ännu en vecka passerat, den tionde detta år! Och det har varit en minst sagt omväxlande vecka på många fronter!

I måndags vilade alla hästar så jag körde lite TRT-träning med Kalle och Bosse och så fick Pelle lite omvårdnad också. Jag klippte hans man som har vuxit hämningslöst det senaste. Han såg mer ut som en travare än ridhäst! Dessutom skrapade jag bort en massa päls, han är ju inne i värsta pälsfällningsperioden nu och all päls ska bort. Han tyckte nog att det var mysigt att bli lite ompysslad! jag körde även lite TRT med honom. Han fattade konceptet direkt, det var som om han hade gjort det tidigare... Men en mysig måndag blev det i alla fall!

Pelles långa man före...


..efter


Pälshög!

I tisdags var jag i ridhuset med Kalle. Tränade ställning och böjning samt flytt av bakdel på volt. Han blir bättre och bättre, men vi har mycket jobb kvar. Framför allt går det bra i skritten, men jag kommer åt honom mer och mer i traven också. Högergaloppen blir mer och mer balanserad, vilket är kul!

I onsdags fick Bosse komma ut på uteritt. Han fick trava lite mer, han ville galoppera, men det fick han inte än. Jag är noga med att känna på hans bakkotor så att de inte svullnar upp, men det verkade som om han tar arbetet bra nu. Han var väldigt pigg och fräsch i alla fall och jag kunde inte känna något tecken på hälta, vilket är väldigt positivt.

Däremot var det lite upprört i hagen när jag tog in dem. De ville först inte gå in alls och stod och spanade mot Rolfstorpshållet som om de såg någon typ av spöke där. Till sist sprang Bosse in först och då sprang han såklart in i Pelles box och Pelle kom efter. Sedan stod de båda två och stirrade ut genom Pelles fönster innan jag fick Bosse att gå in i sin egna box. Bosse var också väldigt spänd när jag började rida honom.

Två i samma box...


Bosse piggelinhäst

I torsdags vaknade vi upp med någon decimeter snö och rejäl blåst. Hästarna fick gå ut och vara ute en stund på förmiddagen. Jag tog in dem vid lunch, då det faktiskt var uppehåll. De var fortsatt spökiga av sig och ville inte gå till höbaljan och äta, så jag fick ge dem hö nere vid stenarna. Sedan stod de nog där större delen av utevistelsen.

Snöig torsdag

När vi vaknade i fredags hade all snö redan försvunnit, rätt gött ändå! Ordningen var återställd och hästarna gick direkt till höbaljan för att äta. 

Nu hoppas jag att vintern har gjort sitt för denna säsong! Det ska förvisso bli några dagar framöver denna vecka med nätter med minusgrader, men det kommer att bli upp emot 7-8 plusgrader på dagarna med solens hjälp. Vill ha vår nu!

Fredagens morgonbild

söndag 7 mars 2021

Helgen

Igår gick inte dagen riktigt som jag hade tänkt mig, men den blev väldigt bra ändå! Vi styrde nämligen kosan till Falkenberg och hälsade äntligen på min gamla mor. Det har ju varit massor av restriktioner när det gäller besök på Falkenbergs äldreboenden, men nu har de äntligen släppt på det och vi kunde komma dit. Vi behövde bara sprita händerna och ta på oss munskydd och så spenderade vi tiden i hennes lägenhet. 

Vi hade med oss lite fika, Magnus och hon åt varsin semla och vi satt och snackade några timmar innan vi styrde kosan hemåt igen. Vi gjorde en mellanlandning i Olofsbo där Elli och Jocke var och grejade med Jockes föräldrars sta.

Jag var rätt seg hela kvällen och efter att Magnus fixat plankor med fläskfilé, beasås, sparris, chaminjoner och tomater (jag fixade blomkålsmos till mig och Magnus gjorde potatismos) så somnade jag rätt gött i soffan innan jag gick ut och fixade hästarna. Bosse hade bajsat i vattenbaljan, så det var bara till att tömma den, göra rent den och fylla på nytt vatten.

Så det blev alltså ingen ridning igår. Det var rätt gött ändå att ha en slapp lördag, det var rätt kallt och blåsigt ute så jag saknade inte direkt att vara ute. Men jag fick i alla fall en ordentlig natts sömn och vaknade strax efter klockan sex i morse, drog mig till halv sju. Det är ju så härligt ljust ute på morgnarna nu och allting är så mycket enklare.

Efter frukost gick Magnus och jag ut och kollade i paddocken. Jag fick lägga ner mina planer på att göra i ordning den när vi upptäckte att det fortfarande är tjäle där. Jäkla skit! Jag får helt enkelt vänta på våren ett tag till.

Istället för att fixa paddocken gick jag ut och hämtade Kalle. Det var rätt blåsigt även idag, men solen sken så när man kom i lä var det rätt härligt ute ändå. Jag började med att jobba honom från marken och märkte direkt att han var väldigt uppmärksam och spänd, så jag valde att gå en runda med honom.

Vi gick i skogen, i Skattagårdsskogen, en runda runt grushålan och sedan hem via Kullagården. Han var väldigt spänd ute också och hade många saker att titta på, men han går ju fram när jag går framför. Det blir ju en utmaning att få honom att känna sig trygg och gå fram när jag sitter på hans rygg, men det är bara till att fortsätta träna så ska det nog också lösa sig framöver!

Han är i alla fall mysig att gå med och emellanåt vill han mysa lite och gosa. Så härligt att ha en sådan häst!

Myskillen!

När jag var klar med Kalle fick hästarna lunch och jag tog en kopp te innan jag gick ut och hämtade Bosse för att rida honom. Jag började med arbete från marken för honom också. Senast jag gjorde det slutade det inte så bra, han blev sur och jag blev irriterad för att han inte ville flytta på sig, så det blev bara kasst.

Men idag förstod han bättre vad jag ville när jag bad honom backa och flytta bakbenen och frambenen. Dock tröttnar han efter ett tag och försöker sparka och bitas, men när han väl ger efter gör han det jättebra. Så det är bara till att öva på med honom också!

Vi red ut en runda på banvallen. Hans ben var fina utan svullnader och värme idag så han fick trava några sträckor på banvallen. Han kändes väldigt fräsch, så vi travade på, men lade in längre skrittpauser emellan. Vi kom ut på Tvåkkersvägen och sedan svängde vi in mot Linneskogen. Där brukar vi ju galoppera upp för backen, så där laddade han lite, men han fick trava upp för backen och sedan blev det skritt igen. Jag ville inte fresta för mycket när jag inte vet riktigt hur mycket han tål.

Det blev lite trav på slutet också fram mot Spekås, sedan var tanken att vi skulle skritta hem. Men han blev rädd för något är vi kom fram till Linnarp och travade lite på asfalten också. Men till sist fick jag lugnat honom och vi kunde skritta hem i lugn och ro.

Benen kändes fina även efter passet, så jag hoppas att han har läkt ut sin hälta helt nu. Kommande vecka blir det fortsatt uteritter med travinslag och så får det bli galopp till helgen. 

Pigg kille som bara vill springa!

Vi får väl se hur det blir med ridning kommande vecka då väderprognosen ser allt annat än trevlig ut. 2,5 decimeter snö på torsdag hoppas jag inte stämmer! Det ser ju ok ut till och med onsdag, men sedan blir det snö, regn och blåst. Så trist! Men jag hoppas att det är det sista vi ser av vintern för den här säsongen! Trist också med minusgrader på nätterna eftersom det inte hjälper tjälen i min paddock att försvinna!

Men, men, vädret kan vi inte påverka, så det är väl bara till att genomlida helt enkelt!






lördag 6 mars 2021

Kalles vecka

Kalle har gått två dressyrpass såhär långt denna vecka. I tisdags hade jag som intention att vi skulle trava lite bommar för att sakta ta oss tillbaka till hoppningen. Så jag lade ut lite bommar i ridhuset. Jag hade en på kortsidan vid A, tre på ena diagonalen och en bomhög på andra diagonalen.

Det var ett antal hästar i ridhuset samtidigt, så det var lite störningsmoment, men han tar ändå det med rätt så stor ro. Dock var han rätt så på tårna och pigg. Han har också lagt sig till med ett "nytt" trick där han på den öppna delen av volten skjuter ut bogen och drar ut ur volten, vilket gör att han blir lite svårtstyrd. Arbetsformen har också blivit lite sämre, han är något tjafsigare i munnen igen.

Vi började i alla fall med att skritta över alla bommar, vilket gick bra, inga bekymmer med det. I skritten är han väldigt fin och där tjafsar han inte så mycket. Jag började trava och då försvann den goda arbetsformen, men jag försökte ändå jobba honom på volterna och ut på långsidorna. Han travar ju bra, men pysslar mycket med bettet. Jag red in på bommen på kortsidan som vi hade skrittat över flertalet gånger och då gör han ett jättehopp så att jag nästan flyger av. Jag tar ett varv till och rider på bommen igen men då svänger han åt sidan.

Så jag börjar om, jobbar med lite annat så länge och i slutet av passet börjar jag med den där bommen igen. Jag skrittar över den och ber om trav direkt efter, travar ett varv, saktar av precis innan, skrittar över, trav igen. Så gör jag det några gånger och till sist få jag bjudning och vilja från honom att trava över bommen. Först väldigt sakta och sedan i normal trav med normala steg över bommen. Jag gör samma jobb åt andra hållet och efter ett tag kan vi trava över bommen lugnt och tryggt även i det varvet och när det funkar nöjer jag mig och ger honom massor av beröm.

Jag har en teori kring det här och jag tänker att för Kalle kan det uppenbarligen vara en jättegrej att trava över en bom. För honom är det också en skillnad mellan att skritta över en bom och att trava över den. Det måste jag acceptera och jobba vidare med lugnt och tålmodigt. För om jag inte löser detta på bomnivå, kommer jag troligtvis aldrig att lösa något problem överhuvudtaget. Kan han inte ta sig an en bom på marken lugnt och balanserat är det direkt osmart att börja ställa upp hinder framför honom.

Det är därför väldigt skönt att han är såpass ung och formbar samt att jag känner att jag har all tid i världen att jobba igenom detta ordentligt. Så att jag på sikt kan få en häst som tar sig an både bommar och hinder med gott självförtroende och med en härlig vilja.

Jag har nämligen känt ibland när jag har travat och galoppera mot bommar och hinder att han några språng innan hindren/bommen lite tappar bjudningen och stänger av motorn och då misstänker jag att han inte är helt trygg med arbetet och då gäller det att få honom att bli det. Det handlar också väldigt mycket om att jobba ihop oss som ekipage och känna förtroende för varandra.

Han är ju en jättefin hopphäst, han har väldigt mycket kapacitet att hoppa och en fin förmåga att ta sig fram till hindret, så det är inget vi behöver jobba med, utan jag tror att den dag vi båda känner förtroende för varandra kommer det att bli väldigt enkelt att hoppa tillsammans!

Så i torsdags var det dags för träning för Charlotte. Jag berättade för Charlotte att jag upplevde problem med ställningen och böjningen samt formen i traven och galoppen och att jag ville jobba med detta.

Vi började i skritt på volt. Jag fick jobba på att ställa in honom och böja. Började försiktigt, jag får inte ta honom för mycket i munnen eftersom han är så känslig och vi jobbar efter teorin att det ska inte finnas någonting för honom att tjafsa mot i munnen. Jag fick ställa honom utåt på volten (sjukt svårt och ologiskt, men vi fick till det), flytta ut bakdelen på öppna delen av volten. Försökte variera så mycket som möjligt så att det skulle hända saker hela tiden. Han blev superfin i detta arbete! Han var väldigt avslappnad och lugn detta pass och det gick väldigt bra att jobba honom.

Sedan körde vi en liten åttvolt för att öva på att ändra böjning och ställning åt olika håll och få honom mjuk i sidorna och han blev verkligen jättefin! Så följsam och mjuk!

Därefter började vi jobba samma sak i traven som i skritten, dvs böja och ställa inåt och utåt, flytta bakdelen. Här blev det ju svårare, men jag fick jobba jättemycket på att bara leda och lätta, lirka och lätta och i princip knappt ta i tyglarna alls. När jag började flytta bakdelen på honom fick jag väldigt bra respons från honom, han mjuknade i sidan och kom ner i formen. Efter ett tag blev han riktigt fin!

Vi jobbade också i galoppen och samma sak där, lite mer tjafs i munnen, jag fick inte ta honom i munnen och när jag flyttade bakdelen fick jag fin respons.

Det blev ett himla bra pass och jag tyckte det var så bra att få jobba igenom ordentligt i skritten innan vi gav oss in i traven, det gjorde det hela enklare tycker jag. Jag fick också bra verktyg att jobba med framöver för att få honom att slappna av och hitta rätt arbetsform i samtliga gångarter. Så det ska vi jobba vidare med!

Men nu i helgen blir det uteritt och promenad med lite mindre krav, bara ut och mysa! Lite träning från marken ska vi också göra!

Så avslappnad innan träningen!


Jätteladdad inför träning:)

Och i torsdags firade vi sex månader tillsammans! Tänk vad tiden går! Och jag tycker vi har kommit långt på vår resa tillsammans, även om det ibland känns som om vi står på samma ställe och stampar, men det är ju kul att kunna se filmer på hur det såg ut i september-oktober då vi var helt nya för varandra!



Första veckan i mars

Då har mars månad kommit igång och tyvärr har det nu börjat bli kallt igen och alla förhoppningar om att få igång paddocken den närmaste tiden har grusats av kalla nätter med 9,5 minus som kallast igår morse. Prognosen framåt ser inte alltför kul ut heller med fortsatta minusgrader på nätterna och regn och snö kommande vecka. Men men, våren kommer, det är bara till att försöka samla ihop lite mer tålamod...

Det har faktiskt varit en rätt händelserik vecka, framför allt hände det mycket saker i tisdags. Jag hade en grävare här som fixade en dränering på en åker som hade gått sönder och skapat ett stort hål där det tryckte upp vatten. När han ändå var på plats grävde han två hål till plintar som vi ska gjuta för belysningsstolparna i paddocken och så grävde han också ett dike för elkabelslangen.

Tyvärr var vi lite snabba med att börja gräva, för under veckan han dialogen med elektrikern slutat med att vi kör två stolpar på motsvarande långsida också för att försäkra mig om att jag får ett ljus som faktiskt är så bra att jag kommer att kunna använda det. Jag tänkte helt enkelt kopiera det som min förra hovslagare gjorde i sin paddock, vilket blev jäkligt bra. Så nu är jag inte helt säker på att plinthålen är på rätt ställe, men det är ju rätt enkelt att åtgärda med en grävmaskin. Ibland ska man hejda sig innan man börjar greja, men det är ju lätt att säga efteråt. Det viktiga är i alla fall att jag får ett bra ljus i min paddock som jag kan använda!

I tisdags kom också en leverans med spånpellets från Scandbio. Jag tyckte de hade bäst pris och de hade också väldigt snabb leverans. Jag beställde förra onsdagen och fick alltså leveransen på tisdagen. Så nu är det säkrat resten av året i alla fall. Så gött!

I övrigt så har veckan bestått av ett par skrittpass med Bosse. Han är fortsatt pigg och fräsch och jag kan inte känna någon hälta när han tar några travsteg. Kotan är kall och torr, men igår kom han in med en bula på höger bakkota istället. En hård bula. Jag blir inte klok på vad den hästen lyckas med! Kan han inte bara hålla sig frisk???

I alla fall så får han fortsätta skritta något pass till och sedan ska jag lägga in några kortare travsträckor för att se så att han inte reagerar negativt på det i något ben och sedan blir det lite galopp och så hoppas jag att jag kan rida honom som vanligt igen ganska snart.

Hästarna har fortsatt med sitt trädbarkande i veckan och nu börjar faktiskt hagen torka upp ordentligt så jag slipper lägga tid på att spola hovar, så gött!

En annan sak som hände i veckan var att en kväll när jag kom ut i stallet och skulle ge hästarna natthö så hade en sparvhök kommit in. Den flög runt och ville inte hitta ut. Selma var med och hon började jaga den stackaren. Då satte den sig på först Bosses rygg och sedan Kalles. De tog det hela med ro, tyckte dock att det var lite märkligt att det flög runt en fågel runt öronen på dem:). Jag blev tvungen att släcka i stallet och öppna alla dörrar för att få den att flyga ut, men ut kom den till sist, stackaren! Men det var rätt häftigt att få se en sparvhök på så nära håll!

Jag har också utmanat mig själv när det gäller mat denna vecka. De hade jättefin ungnötlever på Lillegården så jag köpte lite grann. Jag har inte ätit lever sedan jag var liten och har lite dåliga minnen av det, men jag tänkte att det är hög tid att testa. Magnus älskar ju lever, så han skulle bli nöjd i alla fall.

Jag gjorde en levergryta med bacon och champinjoner för att få lite andra smaker än lever, men nä, det var inte direkt någon hit tyckte jag. Alltså det var inte direkt äckligt, men det var svårätet. Jag tyckte att det bara smakade kryddpeppar och konsistensen på levern är ju lite speciell. Så jag åt två bitar sedan var jag nöjd och fixade annat käk istället.  Men det kanske går att vänja sig. Magnus blev i alla fall supernöjd och har pratat om den där levergrytan hela veckan!

Nu är det helg igen och jag ser fram emot lite ridning, lite borstning och kanske en promenad med Pelle, långpromenad med hundarna och allt annat som helgerna brukar bjuda på!


Kalle spanar in mig och hundarna på promenad


Bosse och Pelle fortsätter med trädbarkandet


Levergryta


Sparvhök i stallet


Redo för pelletsleverans