Sidor

fredag 31 mars 2017

Katastrof-vecka, sommartid

Jag älskar sommartiden. Ljusa långa kvällar. Men det finns en stor baksida. Jag blir så trött! Denna vecka kan egentligen bara sammanfattas med ett ord; "katastrof". Ingen träning. Dödstrött efter jobbet, somnat i soffan vid halv åtta. Dessutom mycket jobb.

I måndags var jag trött hela dagen. I tisdags lyckades jag fastna vid datorn då jag höll på att kolla upp lite utbildningar som jag ska gå framöver och gjorde en liten utbildningsplan. Kom inte därifrån förrän strax efter fem och då var det inte mycket energi kvar när jag kom hem!

Igår hade vi utvecklingsdag med gruppen. Vi började med att hämta upp en kollega som gick i pension idag (fan vad jag kommer att sakna honom!) som en överraskning. Vi jobbade intensivt hela dagen. Min hjärna gick på högvarv från och med klockan nio ungefär och sedan snurrade tankarna som tokiga!

Efter jobbet grillade vi, käkade och de som ville drack lite alkohol. Sedan satt vi och tjötade resten av kvällen. Halv elva var jag hemma, nattade hästarna och hundarna, tände elden i pannan som Magnus inte hade lyckats med och lade mig för att sova. Lyckades somna och vaknade klockan ett av att jag var kissnödig. Så jag gick på toa och sedan var det helt omöjligt att somna. Tankarna från dagen snurrade. Jag försökte släppa det, fokusera på en blå boll, omöjligt. Jag vände och vred och plötsligt var klockan två.

Jag var så nyfiken på det senaste avsnittet av "Morgans mission" på svt, så jag började kolla på det. Grymt intressant! Speciellt eftersom min systerdotter som är brandman känner till de personer som var med! Jag tycker att denna serie är väldigt intressant! Att se hur mobbing funkar och hur olika personer uppfattar olika saker. Mycket tänkvärt när det gäller ens egna beteende!

Så där gick en timme till och jag släckte lampan igen. Sista gången jag tittade på klockan var den halv fyra och sedan ringde plötsligt väckarklockan kvart i sex. Jag kände mig mer död än levande när jag gick upp!

Jag släpade mig till jobbet. Fortsatte lite diskussioner från gårdagen. Blev varse att jag behöver ha en presentation klar på måndag för att få TG5-beslut (beslut om avslut) för mitt projekt. Liiite stressigt!

Har ägnat större delen av dagen åt den där presentationen. Efter lunch satte jag på klassisk musik och gick in i fokus-mode. Det gick rätt bra. Fick fram lite bilder. Räknade lite på saker och ting och till sist kände jag inte att jag kom längre. Så jag gick hem. Funderade på vad ledningsgruppen vill veta egentligen. Funderade på att stryka de bilder jag hade lagt eftermiddagen på...

Dagen var inte slut där. Jag var tvungen att köpa foder till hästarna, tvätta bilen och handla mat och dryck till kvällen. Klockan hann bli över fem innan jag var hemma. SUCK!

Men nu är jag i alla fall mätt, åt jättegoda vildsvinskotletter som jag lyckades grilla perfekt!

Nu hoppas jag på en riktigt god natts sömn och en fantastisk helg!

Snart kan man ha det såhär mysigt i växthuset!

lördag 25 mars 2017

Trim, ridtur, omplantering

Oj, vilken fin dag vi har haft idag! Strålande solsken och runt 12 grader i skuggan. Morgonen började i vanlig ordning i stallet. Efter frukost fortsatte jag gårdagens jobb med trimning av tax. Efter att ha handtrimmat henne igår såg hon ut såhär:

Lite lurvig fortfarande
Jag var så mätt efter frukost att jag inte orkade gå ut direkt och rida. Istället stängde jag in mig i det härligt varma växthuset med hundarna och fortsatte trimmandet av Helga. Hon avskyr när jag tar håret på baksidan av låren, men i ansiktet går det jättebra att trimma henne (något som vår förra tax Donna avskydde). Så hon blev så fin lilla taxen. Nu ser hon för första gången vuxen ut! Med allt lurv borta!

Nytrimmad fintax!
När jag var klar med trimningen gick jag ut i stallet. Hämtade in hästarna. Tog faktiskt in ponnyn också för att slippa att Pelle var så upprörd.

Jag gjorde i ordning honom och han var på osedvanligt gott humör. Det är ju bra nu när jag inte behöver borsta honom så mycket eftersom han har täcke på sig nu.

Det fick bli uteritt idag i det fina vädret. Vi red bort mot Kullagården och där blev det tvärstopp. En plastpåse fladdrade i vinden och det blev han rädd för till en början. Men sedan skulle han bara stå där. Det gick inte att få honom framåt eller bakåt eller åt något håll överhuvudtaget. Man kan sparka och slå på honom, men det blir ingen reaktion överhuvudtaget. Så tröttsamt!

Fastvuxen i marken!
Så vi stod där i säkert tio minuter innan han plötsligt bestämde sig för att gå framåt. Sedan gick det framåt med en väldig fart!

Vi gick vidare mot Skattagårdsskogen och sedan skulle vi ta en sväng genom min egen skog på vägen hem, men då ville han inte gå åt det hållet och det blev tvärstopp igen. Den här gången blev jag dock förbannad, eftersom det är jag som bestämmer vilket håll vi ska gå åt och inte han. Så efter lite övertalning fick jag honom till att gå framåt igen.

Det blev en rätt rask ritt genom skogen och på slutet var han lite stressad, men sedan blev det ändå rätt lugnt hemåt. Jag tyckte att han skötte sig rätt bra ändå, med tanke på hur lite ridning det har blivit den senaste tiden!

När vi var klara orkade jag faktiskt inte göra något med Pelle. Jag har fått en grym träningsvärk i axlar och hela rumpan och baksidan lår. Det måste vara trimningen av taxen igår, något annat har jag ju inte gjort...

Det blev istället lite våfflor innan jag gick ut och planterade lite vårblommor i krukorna. Sedan drog jag mig in i växthuset och planterade om lite tomatplantor som jag har drivit upp inomhus. Jag köpte också lite pelargonsticklingar igår som jag också planterade. Det gick nämligen inte så bra med övervintrandet av befintliga pelgargoner sedan förra året...

Det var mysigt att stå där i växthuset. Varmt och gott var det också!

måndag 20 mars 2017

Intervaller!

Det är väldigt länge sedan jag sprang intervaller. Flera år sedan faktiskt. Jag har inte hållit igång löpningen såpass mycket att det har varit läge att springa intervaller. Det har mest varit lugna joggpass. Men jag har funderat och längtat efter de där passen ett tag nu och efter att ha lyssnat på senaste podavsnittet av Ewerlöf & Månström var jag full av inspiration.

Så när jag kom hem tog jag snabbt in hästarna och bytte om till löparstassen. Selma var som vanligt laddad till tusen!

Jag hade en ganska enkel plan, uppvärmning lugn jogg 15 minuter, därefter 60/60-intervaller. Dvs 60 sekunder löpning, 60 sekunder gångvila.

Jag körde fasta från igår och hoppade över frukosten i morse, åt lunch ca 11:30 och var lite hungrig när jag kom hem, men beslutade mig för att springa först och äta sedan för att slippa springa med magen full av mat.

Det var helt rätt beslut! Lätt känsla i kroppen, inga magproblem och en energinivå som bara växte och växte intervall efter intervall. Det var så kul att dra på lite fart igen!

Och det gick dessutom förvånansvärt snabbt. Målet var inte att springa skiten ur mig, utan bara öka tempot lite grann. Snabbaste intervallen gick i 4:43-tempo och långsammaste i 5:13, fast det var ju en uppförsbacke. Den där uppförsbacken kom väldigt lägligt och tanken var att fortsätta springa när den planade ut, men då blev Selma kissnödig, så då var vi tvungna att avbryta.

Jag tappade räkningen på antal intervaller, men när jag kände att jag började tappa teknik och fart beslutade jag mig för att det var nog. Det visade sig att det blev tio stycken, så det är jag mycket nöjd med! Det kändes fantastiskt bra att springa snabbt! Kul! Och så var det ju inte så långa intervaller heller, vilket gjorde att det kändes som ett hyfsat "lätt" pass ändå.

Vi avslutade med två kilometers nedjogg som gick i 5:45, respektive 6:06-tempo. Det är helt otroligt vad löpningen har gått framåt. För ett år sedan fick jag kämpa för att kunna hålla högre än 6:30-tempo, idag joggar jag ner i 6-minuterstempo. Vilken skillnad! Och som dessutom enbart beror på viktnedgång, jag kan ju inte påstå att jag springer så mycket mer nu än vad jag gjorde för ett år sedan.

Det ska bli kul att se hur detta fortsätter, det kan bli en riktigt kul löpar-vår i år!
 
Selma spanar!

söndag 19 mars 2017

Ridtur och promenad

Denna morgon började med sol och minusgrader, men lagom till jag kom ut och skulle greja med hästarna hade både solen och minusgraderna försvunnit. Det var dock rätt svalt ute ändå, så det fick bli vinterjacka på.

Även idag började jag med Bosse. Jag slängde på båda hästarna var sitt täcke i morse och det var bra för Pelle hade redan hunnit rulla sig. Skönt att bara behöva borsta lera från halsen!

Så det gick rätt snabbt att göra i ordning honom och efter 20 minuter var jag ute på gårdsplan och skrittade runt honom lite så att det skulle gå att spänna sadelgjorden.

Jag gjorde något konstigt med min högerhand idag när jag öppnade en ensilagebal. Jag skar upp plasten med en kniv och höll handen i någon konstig vinkel så att det bara knäckte till och jag fick jätteont i den. Att lyfta och spreta med fingrarna gjorde vansinnigt ont. Det gick inte att borsta med högerhanden. Och det var nästan omöjligt att få på mig handsken. Jag fick bara hoppas att det inte skulle påverka ridningen. Jag kunde med nöd och näppe spänna sadelgjorden.

Men jag hoppade upp i sadeln och märkte direkt att det inte gjorde ont att hålla i tygeln i alla fall. Bra det!

Bosse var lugn, trots att ponnyn sprang runt som en dåre i sin hage och gnäggade. Vi traskade upp i skogen och Bosse tyckte att det var jättemysigt. Jag njöt av utsikten från hästryggen, man ser ju så mycket bättre därifrån, vilket jag nästan hade glömt!

Bosse skötte sig exemplariskt! Ända tills vi kom ut ur skogen och han insåg att vi var på väg hem. Då ökade tempot och han ville trava. Det ville inte jag. Han ska kunna skritta en hel runda.

Det gick väldigt snabbt hela vägen hem, dock lugnade han sig vid Ödgården och slappnade av, men sedan drog han på igen och på grusvägen hem var det som att sitta på en bomb. När han fick syn på ponnyn när vi var i sista uppförsbacken i höjd med huset gjorde han ett jämfota-hopp rakt upp i luften och sedan åkte huvudet ner mellan benen, men det var inget som påverkade mig utan jag fick in honom på gårdsplan och kunde hoppa av i lugn och ro.

Jag var mycket nöjd med att han var så lugn som han var, det är väldigt goda tecken. Det är ju en oerhörd fördel att kunna sätta igång honom med uteritter så att han inte blir uttråkad. Det fanns inga tjurighets-tendenser överhuvudtaget idag, vilket också är jättebra!

Mys i skogen!
Direkt efter att Bosse var klar gjorde jag i ordning Pelle och tog med honom ut på promenad. Han var lika cool som igår ända tills vi kom ut på banvallen. Då började det bli spännande. Han gick och gnäggade lite och när ljudet studsade mot skogen blev han övertygad om att det fanns troll där och han blev lite upprörd.

Han blev ännu mer upprörd när han insåg att vi var på väg mot den "farliga" skogen. Han fick mycket bråttom. Det stiger ju rätt bra upp mot Linneskogen och han traskade på så snabbt att jag nästan inte hann med.

Det var bra fart genom hela skogen och inte förrän vi kom ut på vår grusväg blev han lugn igen. Han var inte så bråkig, det var mer att han gick väldigt snabbt, hade bråttom. Så han var helt ok ändå.

Det var riktigt kul att greja med hästarna denna helg och jag längtar efter mer. Det är perfekt att komma igång lite nu innan de går ute på nätterna och blir sommartrötta. Bosse blir också på så mycket bättre humör när han får jobba på dagarna. Mer öron framåt och det gillar vi!

Snabb Pelle i skogen!
Resten av dagen har tillbringats i soffan. Trött även denna eftermiddag. Slumrade till i sändningen av skidskyttet från Lillehammer. Men efter en kopp te duschade jag och sedan åkte jag och Magnus och tankade och handlade lite. Därefter fixade jag mat och nu händer det inte mer denna helg.

lördag 18 mars 2017

Två hästar motionerade!

Efter en powernap i soffan och en kopp te gav jag mig ut igen. Den här gången sken solen och det blåste en hel del. Jag tror klockan var ungefär fyra när jag tog in hästarna.

De hade verkligen ansträngt sig för att packa in sig i lera idag. De såg ut som om de hade badat i gyttja!

Jag började med Bosse och märkte direkt att han var på betydligt bättre humör idag än vad han var förra helgen. Han gillade till och med att jag borstade honom! På vänstersidan. På högersidan var det lite surerier i vanlig ordning.

Jag tog med mig longerlinan till paddocken även denna gång och så hade jag med mig långpisken. Lite lättare att hantera honom då. Först skrittade vi bara runt i paddocken. Han var hur cool som helst och brydde sig inte om att det blåste rätt mycket.

Jag fick ut honom på linan, först i skritt, helt otroligt, men det dröjde inte länge förrän han svängde runt, stegrade sig och hoppade och sparkade. Ut på linan igen, samma sak igen. Han fick hålla på tills jag kunde sakta av honom och välja att byta varv.

Samma sak i andra varvet. Stegring, hopp, studs, vändningar. Men till sist fick vi till något varv då han bara skötte sig.

Sedan satt jag upp på honom. Han var lite piggare idag, mer framåtbjudning. Men i vanlig ordning kom det där tjurandet och sparka ut med höger bakben. Men den här gången jobbade vi igenom det och han hann nästan inte stanna innan jag fick fram honom. Massor av beröm när han gick framåt!

Så jag tycker faktiskt att han var väldigt mycket bättre än förra helgen! Och det kändes riktigt kul att rida! Hoppet om att få igång och kunna rida honom steg verkligen!

Efter honom gjorde jag i ordning Pelle och vi tog en promenad runt Obbhult. Till min stora förvåning hade han tappat en framsko. Två dagar efter att hovis hade varit här??? Det hör verkligen inte till vanligheterna att Pelle tar av sig några skor! Men han fick gå ändå. Jag tänkte att det kunde göra honom lite lugnare att sakna en sko.

Han var hur cool som helst han också. Han traskade på så fint. Det fanns ingenting som kunde skrämma honom idag! Det enda som påverkade honom var när vi gick förbi ridhuset och alla hästar som gick i hagarna där. Så åkte svansen upp i luften och han trumpetade. Men han var inte på väg någonstans, utan han nöjde sig med att bara trumpeta och takta lite.

Så det blev en väldigt lugn promenad som också ökar hoppet om att kunna rida igång honom.

Jag måste nog omvärdera mina tankar om hur lång tid det tar med hästarna egentligen, för jag var nämligen inne vid sex-tiden. Så det tog faktiskt bara två timmar att motionera två hästar och det är ju faktiskt helt acceptabelt!

På promenad!

Löprunda med inslag av gång

Jag tog med mig Selma på en förmiddagstur. Det hade precis slutat regna, men det började igen när vi passerade Lynga och när vi kom upp för backen i Flähultskogen föll det faktiskt snö på oss. Men det drog bort och när vi nästan var hemma började det klarna upp och solen tittade fram mellan molnen.

Jag började med att gå, sedan sprang jag ända till mitten på Flähultbacken. När jag kom upp på krönet där sprang jag igen. Det är rätt tekniskt när man svänger av på Yasjöstigen med stenar och rötter. Och en hund som tvunget ska dra i kopplet. När jag kom ut på grusvägen intill sjön började vänsterhöften kännas av lite, men jag ändrade hållning och då försvann det.

Vi rundade sjön och sprang ut på asfalten fram till skidspåret. Nu är det snart läge att springa på banvallen igen, för snart är snön borta. Det var helt öde. Lite skillnad mot för några veckor sedan då det var fullt av skidåkare och annat löst folk:).

Öde skidspår
Selma tog till vara på tillfället och passade på att rulla sig i snön. Hon har ju knappt fått se någon snö i år, stackarn.

Snöbus
Kolla, det är snö!!!
Snön luktar fint!
Spanar
Jag kände mig trött när jag sprang. De gånger jag gick blev jag faktiskt lite yr. Konstig känsla. Gick en bit på banvallen och sprang sedan en bit innan jag avbröt bortanför Flähult och gick resten av vägen hem. Nu måste jag vila lite innan jag ger mig ut i solen till hästarna!

Hur ska jag hinna med allt???

Denna vecka har varit en riktig tröttvecka! Jag är så förbannat trött! Hela tiden! Det spelar ingen roll hur mycket jag sover, jag känner mig konstant trött ändå. Jag sover inte mer än 8 timmar, så när jag trillar i säng vid niotiden (efter att ha kämpat sedan kl sju för att hålla mig vaken) vaknar jag vid sex på morgonen.

Det är inget gott tecken att tröttheten kommer redan nu. Jag känner mig som jag brukar göra vid sommartidsomställningen, då jag är trött i flera veckor efteråt. Det är ju en vecka kvar till tidsomställningen, så att jag är trött redan nu är inte bra.

Helgen ligger orörd framför mig. Planen var att rida på förmiddagen, men nu regnar det, så det får bli i eftermiddag istället, då SMHI har lovat sol. Så det får nog bli en löprunda med vovven istället. Ska bli skönt att komma ut lite.

Just nu funderar jag på hur jag ska hinna med allt jag vill göra. Jag vill ju hålla igång hästarna, hålla igång mig själv med löpning, rullskidor, cykling. Jag vill hålla igång odlandet i växthuset och i trädgården, göra i ordning trädgården med grusgångar och rabatter som jag har tänkt, samt en riktig köksträdgård utan gräs.

Det handlar nog om att lägga en nivå som går att klara av. När jag tänker på att få igång hästarna så är ju min referensram hur det såg ut för sex år sedan, då jag red i princip varje dag, åkte till ridhus flera gånger i veckan och var ute och tävlade på helgerna.

Men det är ju inte riktigt det jag vill göra nu. Jag vill egentligen bara kunna ge mig ut och rida en runda och umgås med hästarna. Känna doften, den varma hästandedräkten och egentligen bara mysa runt. Rida i paddocken någon gång, kanske ta några skutt över något hinder.

För att komma dit krävs ju egentligen inte så mycket. Bara se till att komma ut med hästarna några gånger i veckan. Problemet är ju att det lätt tar två timmar per häst där själva tiden på hästryggen kanske bara är någon halvtimme. Men det är ju så det är med hästar och ridning. Någonting jag helt enkelt får acceptera.

Löpningen är enkel att få till, bara till att ta på sig skorna och ge sig ut. Rullskidorna kräver ofta biltransport till lämpliga träningsställen, men inte jättemycket tid till det. Cyklingen tar ju också mycket tid. En cykeltur under två timmar händer ju rätt sällan.

Men, snart blir det ju ännu ljusare på kvällarna och nyckeln till att hinna med allt är nog att kombinera och köra träningspass + ridning några gånger i veckan för att kunna komma igång. Rimligtvis är det lättast att kombinera löpningen med ridningen eftersom det tarvar minst tid.

Jag får helt enkelt sträva efter att allt mer än 0 är bra. Tidigare var det fokus på att hästarna skulle ridas i princip varje dag för annars skulle de tappa allt. Lite så som det känns i löpningen, cyklingen och rullskidåkningen. Men jag måste nog inse att både jag och hästarna har någon form av grundkondition som går alldeles utmärkt att hålla igång utan träning varje dag.

Igångsättningen av hästarna kommer ju givetvis ta längre tid ju färre tillfällen det blir, men det spelar egentligen ingen roll då jag ändå inte ska tävla eller så. Målet är endast att komma igång. Och att vara igång kan betyda att varje häst rids två gånger i veckan. Rimlig nivå just nu.

Men för att orka göra någonting överhuvudtaget behöver jag bli pigg igen! Ska försöka sova ordentligt kommande vecka och framför allt äta ordentligt! Det har blivit för mycket skräp-kolhydrater denna vecka och det tror jag är en bidragande orsak till att jag känner mig som jag gör.

Så bra mat och god sömn så ska jag nog kunna komma igång med alla grejer som jag vill vara igång med!

Löpning med Selma
Ridning Pelle

Ridning Bosse
Cykling

Rullskidåkning

Växthusmys!


söndag 12 mars 2017

Hästarna...

Idag fick jag ju tid över på eftermiddagen för att ägna mig åt mina kära hästar. De kom glatt in i stallet och jag började med Bosse bus. Det är en rätt skön känsla att dra på sig ridkläderna. Det var länge sedan sist.

Men det är svårt att hinna med allt som jag vill göra. Träningen är prio ett. Trädgården vill jag också prioritera och den tar ju tid från och med nu till oktober ungefär. Och så vill jag ha igång hästarna. Det svåra med hästarna är att det tar sådan förbaskad tid. Det tar ju 45 minuter av i ordning-görande innan man ens kan sitta upp på hästryggen och sedan är det jobb efteråt också. Det går i och för sig att kapa tid genom att t.ex. ha täcken på dem. Men det vill man ju inte nu när det är så härligt vårväder ute.

Jag slängde på Bosse sadeln, tog med mig longeringslinan och gick ut i paddocken. Där var rätt löst pga tjällossning, så det var tungt för honom. Han är inte något fan av longering och får man honom till att gå i lina så vill han helst springa. Det blev hopp och studs, stegringar och försök till utbrott. Det var inte så lockande att hoppa upp på honom.

Men det gjorde jag till sist och det ångrade jag inte. Det var härligt att sitta på hästryggen igen! Åh, vad jag har saknat det!

Jag skrittade honom några varv, ställde inga andra krav än att han skulle gå framåt. Han försökte med sin senaste "grej", stanna, tjura ihop och sparka ut med höger bakben. Men jag jobbade igenom det och avslutade efter att han hade gjort som jag ville ett tag.

När jag tänker att jag vill ha igång hästarna ser jag härliga skogsturer och galopper på grusvägar. Jag kan bara konstatera att det är en lång väg dit...

En klassisk öronbild!
Efter Bosse tog jag Pelle ut på promenad. Han älskar verkligen att bli borstad och välter nästan för att han tycker att det är så skönt när det kliar:). Jag tog in ponnyn innan vi gick iväg för hon hade stått och gapat medan jag red Bosse.

Men när jag gick iväg med Pelle så var det han som gapade. Hela vägen bort till Ödgården. Jag hade behövt öronproppar!

Pelle var väldigt pigg idag och ville helst springa hela vägen. Men det fick han ju inte. Han var väldigt lugn och reagerade inte på någonting. Så jag var nöjd med honom.

Detta är en början. Nu blir kvällarna längre och längre och det blir lättare att hinna med att både träna och motionera hästarna. Kanske kan jag till och med börja springa med Pelle längre fram i vår. Då blir det ju två flugor i en smäll!

Skogslöpning

Denna fina söndag började i vanlig ordning med stallet och sedan blev det en snabb visit på Gekås. Det kunde ha gått snabbare ifall jag hade åkt själv, som jag hade tänkt, men Magnus ville följa med, och då går det inte snabbt;).

Jag fick i alla fall hittat det jag skulle ha och fyndade faktiskt två par löpartights med häftiga mönster. Det ena paret åkte på direkt eftersom Selma och jag skulle ut och springa när vi kom hem.

På väg ut för löptur
När jag sprang längre sträckor körde jag alltid långpass på söndagarna. Då var Selma och jag ute i flera timmar och sprang. Och det var helt underbart (vill jag minnas). Jag är ju fortfarande inte riktigt igång med löpningen, men jag längtade efter skogen och tog en runda som jag vet är drygt milen. Jag får väl gå när jag inte orkar springa, tänkte jag.

Men jag behövde inte fundera på att gå. Utom i vissa slitsamma uppförsbackar då. Kroppen är ju så förbaskat lättsprungen! Det har aldrig någonsin varit såhär lätt att springa. Jag bara sprang på. Helt plötsligt hade vi sprungit en mil utan att det gjorde ont någonstans i kroppen. Dock är benen lite sega, för dem har jag fått träningsvärk i sedan i fredags. Men annars var det bara ren glädje hela vägen.

Över stock och sten
Något av det bästa med att äta LCHF är att jag kan springa på tom mage utan att energin tar slut. Jag åt frukost klockan åtta och började vår löprunda strax innan 12. Jag hade ingen som helst energidipp, utan jag kände mig bara full av energi hela vägen.

Det finns ju hur mycket fett som helst att ta av för kroppen att förbränna. Därför tar aldrig energin slut. Och det är en underbar känsla att ha det så! Dessutom är det väldigt skönt att inte ha något som skvalpar runt och gör ont i magen när man springer!

Nu har jag i alla fall fått i mig lite lunch. Solen har börjat titta fram och nu ska jag ut till mina hästar!

lördag 11 mars 2017

Årets första vårdag!

Vilken lördag vi har haft idag! Strålande solsken från början till slut.

Förmiddagen ägnades åt tråkig städning och att köra in ved, men efter det kunde jag äntligen ge mig ut i trädgården.

Jsg mickade hundskit, klippte ner rosor och andra växter, rensade lite krukor.


När jag fått ordning på allt utomkring flyttade jag in i växthuset. Jag sådde en massa roliga grejer. Blommor och grönsaker. Meloner. Hyllan med de fem trågen blev nästan full. Men sedan tog såjorden slut och jag tog en kopp te i växthuset och städade upp lite.

Det var faktiskt så varmt där inne att jag fick öppna två fönster och ena dörren. Jag hade endast t-shirt på mig. Så gött!


En helt underbar lördag! Det var nog tio plusgrader ute!

Hoppas på finväder imorgon också. Då blir det löprunda med Selma och kanske någon aktivitet med hästarna...?

fredag 10 mars 2017

Lätt, så lätt!

Vilken underbar dag! Strålande solsken från klarblå himmel. Bara firande på jobbet, då en kollega går i pension (snyft, vad jag kommer att sakna honom!). Det blir inte så mycket bättre än såhär.

De vibrerande benen från igår höll i sig och när jag kom hem tog jag snabbt in hästarna innan Selma och jag gav oss ut i solen och sprang. Jag hade tunna tights utan långkalsonger under och bara en långärmad tröja. Vilken vårkänsla! Helt underbart!

En annan sak som var helt underbar var känslan av att springa. Det kändes så otroligt lätt! Jag bara flöt fram. Pulsen var låg, backarna märktes knappt. Det var bara så härligt!

Till saken hör att jag aldrig har sprungit när jag har vägt såhär lite och det är nästan som att ha fått en ny kropp. Efter magåkomman i helgen gick jag ner 2,5 kg och jag hamnade under en gräns som jag nästan hade gett upp att kunna nå. Jag har endast gått upp ett kilo sedan dess, så jag är verkligen under den magiska gränsen. Det är otroligt häftigt!

Och det är klart att det är betydligt lättare att springa med en nästan tio kilo lättare kropp. Med mer än tio centimeter i rumpomkrets och midjeomkrets. För första gången i mitt liv känns det inte nästintill omöjligt att springa upp för backar, utan det känns... LÄTT. Det är nästan svårt att förstå att det kan kännas såhär lätt att springa, att förflytta kroppen.

Att gå ner i vikt (under förutsättning givetvis att man har extra vikt att bära på) är det absolut bästa sättet att bli snabbare! Jag springer en halv minut snabbare per kilometer i samma ansträngningsnivå som jag gjorde för tio kilo sedan.

Det bästa av allt är ju såklart att påfrestningen på kroppen inte blir lika stor i varje steg heller. Jag får inte ont någonstans. Det känns så bra!

Och allt det här har jag uppnått genom att inse att man blir inte fet av fett, utan mätt. Och man kan inte bränna fett när man göder kroppen med kolhydrater. Insulinet lagrar in fett. Ät riktig mat!

Ja, nu tar jag helg med gott samvete!

Min glada fina löparhund!
Och enligt SMHI ska detta bli en solig helg. JIPPIIII!!!!!

Fin prognos!

torsdag 9 mars 2017

Löparinspiration! #maratonpetra

Vilken bra dag detta har varit! Magen är fortfarande snäll mot mig, jag har tillbringat förmiddagen på jobbet på en mycket givande workshop och jag har tillbringat eftermiddagen jobbandes hemma i soffan.

Men kronan på verket denna dag var ändå kvällens föreläsning på Bildepån med ingen mindre än Petra Månström!
Petra Månström!
Petra är en journalist och bloggare som jag har följt under många år. Jag "tappade" henne lite när hon blev gravid och det blev lite för mycket gravid- och barnsnack i bloggen för min smak, samtidigt som jag också tappade löpningen lite och därmed lite av intresset för det.

Men när jag såg att hon skulle komma till Varberg började jag följa henne igen och insåg att jag hade saknat henne en hel del faktiskt! 

Petra är väldigt behaglig att lyssna på och hon är väldigt inspirerande när hon berättar om sina erfarenheter av löpning. Igenkänningsfaktorn när hon berättar om den förhatliga "barkbanan" från skolan är stor och jag tänker tillbaka på min hat-slinga från skolan, "Höråsen", som låg bakom skolan och började med en hemsk backe som man sprang upp för och sedan orkade man knappt gå resten av rundan.

När hon börjar prata ultra så känner jag till en början att det där är riktigt galet, men efter en stund kommer jag på mig själv med att tänka tillbaka på långpassen på 27 km som jag körde innan Lidingöloppet 2014 och hur "normalt" det då var för mig att springa i två-tre timmar varje söndag. Jag börjar tänka att det där kanske jag skulle göra igen...?

Så nu vill jag springa intervaller, underbara tusingar, supertusingar, tvåhundringar, snabba ben, hög puls, känslan efteråt. Och så långpassen. Jag, Selma, skogen och långpassen. Det var härliga tider det!

Och så tänker jag att det är nu jag ska börja om igen. Springa snabbt, springa långt. Nu har jag ju en helt "ny" kropp, jag väger 5 kilo mindre nu än vad jag gjorde när jag tränade inför och sprang Lidingöloppet. Jag har aldrig sprungit "på riktigt" med en sådan här lätt kropp. Jag borde ju bli snabbare nu och bättre på alla distanser!

Ja, det är helt fantastiskt vilka tankar en annan person kan trigga igång i ens huvud! Dessutom har jag nu en personlig hälsning från Petra i hennes bok som jag äntligen fick köpt! Det var så kul att få träffa henne IRL efter alla år jag har tagit del av hennes strapatser när det gäller löpningen och allt annat. Måste erkänna att jag blev lite starstruck där:).

Boken ska jag ta fram när motivationen är låg och så ska jag läsa Petras hälsning och tänka tillbaka på denna kväll. Och så ska jag givetvis läsa boken också för att få ännu mer inspiration!

Men först måste jag se till att springa imorgon, för nu vibrerar det i löparbenen!

Läsning att se fram emot och inspireras ännu mer av!

onsdag 8 mars 2017

Den där känslan...

...när man efter 4 dagars magkaos äntligen börjar må bättre... Den känslan är sååå underbar!!!

Jag var på jobbet igår. Deltog i ett möte, men mådde sämre och sämre och åkte hem direkt efter mötet och lade mig och kved på soffan. Magen gjorde så ont. Jag saknade energi och matlust. Jag kände mig rätt eländig. Som om jag aldrig skulle bli bra igen.

Men i morse var det en annan känsla. Inte lika ont i magen som igår. Stalljobbet gick lättare. Jag kände energi framför datorn. Jag beslutade mig för att sitta hemma och jobba för att kunna hålla koll på magen. Jag åt frukost som vanligt. Reaktionen från magen var lugn. Inte ont, inget körande. Mycket bra.

Även lunchen accepterades av magen och jag kände att jag fick mer och mer energi. Jag deltog i gruppmötet via telefon, vilket också var energigivande. Det var så härligt att få höra kollegorna och alla diskussioner!

Vid lunchtid var Selma och jag ute och gick och jag kände att det där "klippet" i steget var tillbaka. Till skillnad från igår då jag snarare hasade mig fram istället. Vi sög i oss energi från solen och den friska vinterluften.

Nu känner jag mig starkare än någonsin och har precis slängt in lite klyftpotatis i ugnen. Jag äter potatis endast undantagsvis och idag känner jag att jag är sugen på det. Till det blir det lövbiff med persiljesmör. Mums! Hoppas magen tycker dte samma.

Så nu finns det hopp om framtiden och det känns skönt. Kanske kan det bli en löptur snart också!

måndag 6 mars 2017

Usel!

I lördags förmiddag var jag pigg och kry, jag städade huset och sedan gick jag ut för att köra in några skottkärror med ved. När jag gjorde detta tyckte jag att det sved lite i magen, men jag tänkte att det var för att jag var hungrig, det var ju trots allt lunchdags.

Jag gick in och åt lunch, men det smakade inte riktigt och det var lite svårt att få i sig maten. Jag tänkte inte så mycket på det, utan lade mig i soffan och kollade på tjejernas tremil i skid-vm. Magen blev konstigare och konstigare och när Magnus tog fram en kaka ur kylen började jag må illa och fick springa upp på toa. Jag hann precis komma in där innan jag kräktes som en katt. Fy fan vad dålig jag var!

Jag hade så ont i magen och frossa. Jag låg i sängen och bara skakade. Jag sprang upp en 6-7 gånger och kräktes tills det inte fanns något kvar att kräkas upp. Jag avskyr verkligen att kräkas! Jag tycker det är så jäkla äckligt! Så jag kräks lite extra för att jag mår illa av lukter, utseende osv. Helt vidrigt!

Till sist gick äntligen magvärken över och jag kunde somna. Sista gången jag var uppe var klockan halv nio på kvällen och då fyllde jag en flaska med vatten och ställde på nattduksbordet. Det där vattnet smuttade jag på de gånger jag vaknade på natten och då var det grymt gott!

Igår var jag rätt klen. Det var en pärs att släppa ut hästarna och mocka och jag landade i soffan framför Vasaloppssändningen. Jag sov lite emellan, men fick se målgången för både herrar och damer. Jag fick i mig ett par ägg till frukost, men matlusten fanns inte där.

Det är så jobbigt när man inte vet om man är hungrig eller mår illa. Jag tvingade i mig några köttbitar från fläskfilégrytan som Magnus hade gjort, men inte heller det smakade. Så det blev en dag med lite mat och orolig mage.

Så när jag vaknade i morse visste jag inte status på magen eftersom jag inte ätit ordentligt på två dagar och därför valde jag att stanna hemma från jobbet. Jag är helt klart mycket piggare idag än igår, men jag känner mig inte helt 100. Dock har jag ätit frukost och det kändes helt OK. Planen är att äta ordentligt under dagen så att jag är i form igen till imorgon!

Idag vaknade vi upp till ett vinterlandskap. Härligt med snö, men det kunde ju ha kommit för tre månader sedan istället. Nu vill jag ju ha vår!

fredag 3 mars 2017

Ikapp!!!!

Jag har lagt många timmar denna fredag, men nu är jag ikapp med all bokföring! Skrivbordet är rensat, alla papper sitter i sina pärmar och allt är up to date i bokföringsprogrammet. Alltså, vilken känsla! Nu tar jag helg! Och kan koncentrera mig på roligheter resten av helgen. HURRA!

Rent skrivbord!

Månadsreflektion februari

Februari är också en månad som har gått fort. Den innehåller förvisso några dagar färre än de andra månaderna, men tiden går otroligt fort ändå!

Det stora fokuset under februari har såklart varit Tjejvasan och träningen inför den. Vädret har varit allt annat än med mig de sista veckorna före loppet och därför bestämde jag mig för att boka en långhelg i Mora. Det visade sig vara ett mycket bra beslut.

Jag bodde på Mora Park hotel torsdag till söndag och jag åkte både i Vasaloppsspåren och i Orsa Grönklitt. Det blev även ett seedningslopp i Grönklitt på lördagen. På söndagen tog jag bussen till Oxberg och körde de 27 kilometerna tillbaka till hotellet innan jag körde hemåt igen.

Det blev verkligen en bar genomkörare två veckor innan Tjejvasan och jag fick många skidmil i benen. Veckan innan Tjejvasan var det riktigt uselt skidväder och det blev endast en löprunda på tisdagen.

Tjejvasan gick bra och jag körde in på 02:31:54 efter två vurpor. Jag var lite sur till en början över att ha missat mitt mål med nästan två minuter, men ser jag tillbaka på hur träningsmöjligheterna har varit och det faktum att jag i januari inte ens var sugen på att köra loppet så är jag mycket nöjd!

Till nästa år blir det mer träning i tävlingsfart för att slippa ha det så slitigt på loppet. Och kanske kunna kapa lite mer på tiden.

Jag sprang också första löpturen utan pannlampa efter jobbet. Det går snabbt mot ljusare tider nu!

Det blev mycket träning denna månad. Totalt 21 pass fördelade på 26 timmar och 22 minuter. 12 pass har varit längdskidor och jag har kört nästan 20 mil! Det måste vara all time high för min del! Det känner jag mig grymt nöjd med eftersom vi inte har haft någon vinter här på Västkusten.

Och så började odlingssäsongen! För första gången i livet har jag nu härliga odlingsförutsättningar i och med mitt växthus. Det ska bli så kul att se hur alla frön blir till plantor framöver!

Vägval i Orsa Grönklitt

Medalj i seedningsloppet

Hökbergskontrollen två veckor innan Tjejvasan

Första löprundan efter jobbet utan pannlampa

Odlingsiver

Vårtecken

I mål på Tjejvasan

In i växthuset

Hopp om många jordgubbar till sommaren

Tjuvstart på våren utanför växthuset

Fröer sådda
Så får jag ju inte glömma det absolut bästa som hände denna februari! Jag fick mitt livs första alla hjärtansdags-present! Ett jättefint halsband som jag verkligen älskar och som jag bär hela tiden. Jag är så glad över detta! Tack Magnus! ❤❤❤❤

Bästa presenten!

Lugn vecka

Efter Tjejvasan har jag mest tagit det lugnt. Jag har varit rätt trött tidigare i veckan och inte riktigt haft motivation till att röra mig efter att ha kommit hem från jobbet. Men det känns klokt att ta det lite lugnt efter en sådan urladdning!

Just nu är jag fokuserad på att få färdigt Christoffers bokföring för 2016. Jag har nämligen kört in honom i samma bokföringssystem som jag själv har via LRF konsult och Fortnox. Så nu kör jag in all bokföring för förra året där. Det ska bli så skönt att komma ikapp med det och sedan bara kunna ta det efterhand.

Jag vet inte vad det är med den där bokföringen egentligen. Men jag har så svårt för att sätta mig ner och göra det. Så hamnar jag flera månader efter och det blir svårt att komma ihåg. Jag drar mig något så oerhört för att göra det. Men jag har tänkt mycket kring det och bestämt mig för att ta en stund varje vecka, boka en bestämd tid, sätta mig ner med alla bankärenden, all bokföring och bara göra det. Annars blir det inte gjort. Och då kanske det räcker att lägga en timme i veckan för att hinna med all pappershantering istället för att se berget växa, vänta på dåligt väder och sedan sitta heldagar med det.

Men först ska jag alltså komma ikapp med förra årets och årets bokföring så att revisorn kan göra bokslut och deklaration och hela den grejen. Känslan när jag är ikapp är så jäkla skön och då känner jag ett härligt lugn och att jag har kontroll. Det är en så mycket bättre känsla än att veta att jag har ett berg av pappersarbete som MÅSTE göras innan momsdeklarationer och annat.

Nu är ju så mycket kring bokföringen elektroniskt och det tycker jag är guld värt. Jag har nästan alla fakturor direkt i banken och det kommer inte jättemycket papper hem. Själva bokföringsprogrammet är väldigt enkelt och det kräver inte ens någon särskilt djup kunskap om bokföring så det går ju väldigt smidig. Själva jobbet är inte längre så stort och omständligt som jag ofta föreställer mig.

Såhär känns det före:

Och såhär känns det efteråt: