Skogslöpning

Denna fina söndag började i vanlig ordning med stallet och sedan blev det en snabb visit på Gekås. Det kunde ha gått snabbare ifall jag hade åkt själv, som jag hade tänkt, men Magnus ville följa med, och då går det inte snabbt;).

Jag fick i alla fall hittat det jag skulle ha och fyndade faktiskt två par löpartights med häftiga mönster. Det ena paret åkte på direkt eftersom Selma och jag skulle ut och springa när vi kom hem.

På väg ut för löptur

När jag sprang längre sträckor körde jag alltid långpass på söndagarna. Då var Selma och jag ute i flera timmar och sprang. Och det var helt underbart (vill jag minnas). Jag är ju fortfarande inte riktigt igång med löpningen, men jag längtade efter skogen och tog en runda som jag vet är drygt milen. Jag får väl gå när jag inte orkar springa, tänkte jag.

Men jag behövde inte fundera på att gå. Utom i vissa slitsamma uppförsbackar då. Kroppen är ju så förbaskat lättsprungen! Det har aldrig någonsin varit såhär lätt att springa. Jag bara sprang på. Helt plötsligt hade vi sprungit en mil utan att det gjorde ont någonstans i kroppen. Dock är benen lite sega, för dem har jag fått träningsvärk i sedan i fredags. Men annars var det bara ren glädje hela vägen.

Över stock och sten

Något av det bästa med att äta LCHF är att jag kan springa på tom mage utan att energin tar slut. Jag åt frukost klockan åtta och började vår löprunda strax innan 12. Jag hade ingen som helst energidipp, utan jag kände mig bara full av energi hela vägen.

Det finns ju hur mycket fett som helst att ta av för kroppen att förbränna. Därför tar aldrig energin slut. Och det är en underbar känsla att ha det så! Dessutom är det väldigt skönt att inte ha något som skvalpar runt och gör ont i magen när man springer!

Nu har jag i alla fall fått i mig lite lunch. Solen har börjat titta fram och nu ska jag ut till mina hästar!