Sidor

onsdag 31 augusti 2022

Ryggont och framåtbjudning + Pivo

Igår kollade jag igenom Bosse och konstaterade att han hade väldigt ont i ryggen. Någon dm bakom sadeln börjar det och så går det bakåt över korset. Likadant som förra året när han blev ojämn. Eftersom han inte reagerade där sadeln ligger red jag honom en kort runda i skogen. Han var väldigt framåt i skritten och verkade inte ha ont av att ridas i skritt i alla fall. Efteråt behandlade jag honom med liniment och hoppas att han ska bli bättre. Blir han inte det får det bli en ryggcheck på honom.

Jag passade i alla fall på att testa min nya "leksak", en Pivo robotkamera som jag inhandlade häromdan. Jag har ju använt Pixio robotkamera i flera år och har varit rätt nöjd med den. Men den är väldigt komplicerad och dyr jämfört med Pivo. Dock fanns Pivo redan när jag köpte Pixion, men då hade den inte alls så många funktioner som nu och priset skilde inte så mycket, så jag tyckte det var mer värt att köpa Pixion.

Sedan dess har Pivo utvecklats något enormt. Den kostar idag ca en fjärdedel av vad en Pixio kostar och den är så himla mycket enklare att hantera. Plocka ur lådan, ladda, sätt dit telefonen, ladda ner appen, para ihop allting. Klart!

Så det blev lite bilder på Bosse igår som blev rätt bra tycker jag! Och så filmade jag lite ridning ute på åkern också. Himla kul!

Söt-Bosse

Vi spanar

Idag var det Kalles tur. Ett pass i paddocken och mer testning av Pivon. Först testade jag dock hur han ställer sig till att ha en huva på huvudet... Jag hittade den enda huva jag äger, en tomteröd. Kalle har så små öron så han såg jätterolig ut. Dock såg han inte så nöjd ut med huvan på huvudet, men han försökte inte skaka av sig den, såg mest förnärmad ut :)

Vad ska detta vara bra för?

Pivon var lätt att ställa i paddocken, jag testfilmade lite, justerade, testade igen och sedan blev det bra. Jag vill komma ifrån de långa filmerna som jag har spelat in med Pixion, det tar så himla mycket tid att sitta och redigera och det känner jag att jag inte riktigt har tid med. Sedan är Youtube rätt omständligt också. Och jag tycker det är roligare att göra reels på Instagram och då passar Pivon perfekt. Jag har en fjärrkontroll så jag kan sätta igång videon när jag vill och avsluta när jag vill, himla smidigt.

Den följde oss väldigt bra och det blev bra filmning tycker jag. Det underlättar också att ha allting på mobilen. Sedan är det bara till att ta lite screenshots, redigera och göra klipp i Imovie och sedan är det klart. Så smidigt!

Och hur gick ridpasset idag? Jodå, Kalle var väldigt lugn och sansad. Han tittade till några gånger på saker under passet, men han valde att inte reagera så starkt, utan mer vända ett öra eller så. Så jag kunde rida honom rätt bra. Framåtbjudningen är lite bättre nu och när jag tittar på filmen ser han inte alls så trög ut som han känns.

Han svarar framåt i skritten, jag kan länga och korta honom där. Traven var fortsatt trög, så jag valde att galoppera rätt snart och efter galoppen blev traven bättre. Men det är likadant där, på filmen ser det bättre ut än det känns. Så jag tänker att jag fortsätter att fokusera på att få fram honom och att få honom att hitta rätt tempo.

Tyvärr sitter jag lite och väntar på att han ska vända, jag känner att jag inte litar på honom Så det behöver jag jobba med. Försöka tänka att varje pass är ett nytt pass och att bara för att han vänder ibland betyder inte det att han kommer att göra det just under detta pass. Men det är en mental utmaning,

Det hade ju varit så lätt ifall jag hade vetat att idag kommer han inte att vända, jag hade nog ridit helt annorlunda då. Men jag gör så gott jag kan och jag är övertygad över att vi kommer att ta oss igenom detta tids nog.

Jag red inte så länge, vill inte fresta framåtbjudningen, utan nöjde mig när han svarade framåt i traven och galoppen. Han gjorde någon sväng åt sidan när vi galopperade i högergaloppen, vet inte vad som hände, han drog åt höger på volten och gjorde någonting. Blev lite spänd, kanske.

Men överlag ett rätt bra pass, inte en enda slängning, bra kontakt med bettet och lite bättre svar framåt. Så jag är nöjd! 

När vi var klara ställde jag Kalle i hans box och så hämtade jag Bosse och Pelle för att släppa dem i garagehagen. Kalle höll sig lugn i stallet trots att jag gick förbi med de andra utanför. Sedan var det bara till att hämta honom i stallet och släppa honom i hagen med kompisarna. Duktig kille!

Skritt


Galopp


Mer galopp




måndag 29 augusti 2022

Sällskap, bakslag och helg i Jönköping

Förra onsdagen fick jag äntligen lite sällskap på uteritten igen. Det var Hanna som kom hit från Småland när Stellan ändå skulle plocka björnbär och göra något annat ärende.

Vi tog in alla tre grabbar, jag passade på att ta bort alla flugägg från Pelle innan vi gjorde i ordning Kalle och Bosse och gav oss ut. Kalle var långsam och gick som vanligt och höll koll bakåt medan Bosse traskade på energiskt med Hanna på ryggen.

Solen sken och det var varmt och skönt ute så det blev en mysig runda. Det blev lite trav och lite galopp, men mest skritt. Alltid kul att få sällskap och kunna rida på lite andra ställen än Kalle och jag vanligtvis kan göra.

Kalle på behörigt avstånd bakom Bosse och Hanna


Genom hemmaskogen

På torsdagen fick Bosse följa med på träning, men tyvärr var han ojämn vänster bak i traven. Så det var bara till att traska hem igen. Vilket antiklimax! Jag hade ju sett fram emot att få rida en träning med en framåt Bosse. Men nej, aldrig ska man få vara glad någon längre tid.

I fredags red jag Kalle på kvällen i paddocken. Han var någorlunda ridbar, lite seg i traven och galoppen, men jag fick ändå honom att jobba rätt bra genom att rida ut på långsidorna och försöka öka lite. Lite framåtbjudning kom det, men inte alls på den nivå jag vill ha. Dock är jag väl medveten om att vi får ta det ett steg i taget, Rom byggdes inte på en dag som man brukar säga!

I lördags gav vi oss av, Magnus och jag till Jönköping för att gå på Elmia Lastbil. En liten "semestertripp". Mitt krav för att följa med var att vi skulle bo över på hotell till söndagen och det gjorde vi. 

Vi strövade runt på mässan hela lördagen, men framåt 16-tiden blev jag nöjd med det hela och fick övertalat Magnus till att vi skulle checka in på hotellet och ta en drink i baren.

När vi kom dit så var det lång kö, trots att jag hade checkat in via appen dagen före. Helt värdelöst, men det var ett gäng norrmän som skulle ha sina rum och det tog tid. Till sist fick vi i alla fall vår nyckel och kunde gå upp med våra väskor.

Sedan gick vi ner till baren, Magnus tog en öl, jag tog en prosecco och vi betalade löjligt mycket pengar för detta, men man lever väl bara en gång så det var inget att lipa över. Hotellet var helt ok, inget lyxhotell så jag hade ingen större förväntan på kvällsmaten men blev positivt överraskad.

Vi tog buffé och på den kunde man välja mellan lax eller entrecôte och jag valde köttet. Det såg inte så märkvärdigt ut där det låg på fatet, men jäklar vad gott det var! Det var så mört och helt perfekt tillagat (även om jag helst vill ha det lite mindre stekt) och såsen, pepparsåsen, den var så jäkla god att jag kunde äta den med slev. Helt fantastiskt.

De där norrmännen förföljde oss hela vistelsen, de tog en drink när vi gjorde det före maten och de åt samtidigt som oss, de blev allt mer högljudda så det var bra party för dem:).

Vi hade en mycket trevlig kväll i alla fall och somnade gott efter en lång dag och god mat. Igår vaknade vi till regn och en underbar frukost. Där fanns verkligen allt på frukostbordet. Och det var bara till att sitta där och äta länge.

Lite bilder från mässan:














Efter att vi hade checkat ut gick vi in på det intilliggande Rosenlundsbadet som tydligen är Sveriges 5:e största badanläggning. Vi fick en hel utebassäng för oss själva och började simma där, men det var rätt grunt, bara 70 cm i ena änden och det var så himla varmt vatten att det blev lite för jobbigt för att simma. Så vi gick in igen och simmade vidare  i inomhusbassängen. Det var inte mycket folk så det var rätt gött att simma. Jag hade lite problem med att hitta den där rytmen då det är väldigt länge sedan jag simmade sist, men till sist kom jag in i det bra tycker jag. Det är definitivt något vi borde göra mer av nu när vi har en splitter ny simhall i Varberg!

När vi var klara med simningen körde vi till Norrahammar/Tabergs ridklubb och fick se Hanna ta första lagsegern med sitt lag. Så himla duktiga! De tre första ryttarna (inklusive Hanna) var felfria så det var avgjort redan efter Hanna som red som tredje ryttare. Så himla kul!


Vinnarlaget!

Hanna och Caretina

Sedan hade vi ca 2 timmars resa hemåt och lagom till vi kom hem började det att regna. Så det planerade uterittspasset med Kalle fick vänta till idag istället. Men det var rätt skönt att ta det lugnt på kvällen efter en intensiv, men rolig helg.

Ikväll fick det bli en uteritt med Kalle. Soligt och fint var det också, men nu har den värsta sommarvärmen gett sig och det var rätt ok att rida i t-shirt med skyddsvästarna utanpå. Kalle kändes rätt lugn och städad när jag gjorde i ordning honom, men han piggnade till när vi kom ut och var lite småspänd i början av turen.

Han vände faktiskt 200 m hemifrån pga en sten som såg läskig ut. Lyckligtvis blev jag inte så mycket ur balans att jag åkte i backen och jag kunde vända tillbaka honom, ställa honom från stenen och be honom gå framåt. Sedan gick det lugnt till ända tills vi kom till Kullagården, där fanns någon form av troll som inte jag kunde se, men det slutade med att jag fick sitta av och gå.

När vi ändå gick så beslutade jag mig för att gå ner för Landbonnas med honom och ta en liten extrarunda runt grushålan. I grushålan såg jag en förrädisk "mördar"-hare, men den sprang upp några 100 m framför oss så den såg inte Kalle. Men han noterade dess doft när vi passerade stället där den hade sprungit upp så han hade minsann koll på den.

Vi tog oss lugnt ur grushålan och sedan vände vi upp i Skattagårdsskogen. Framåtbjudningen kom allt mer och han ville trava uppe i skogen. Men jag tänker som med ridningen i paddocken; först ska vi lära oss att bjuda framåt i skritten, sedan när det fungerar kan vi börja trava och galoppera så han fick lugna sig lite.

Vi red mot hemmaskogen och där tog jag en extrarunda upp i Kullagårdsskogen, men det var inte populärt, han stannade och vände först, men efter lite övertalning gick han framåt så vi kunde både trava och galoppera när han slappnade av där i skogen. Så mysigt!

Vi vände och red sedan tillbaka via egna skogen och han blev allt mer avslappnad för att spänna till lite igen precis innan vi svängde ner på grusvägen. Men när framåtbjudningen finns där är det bara till att korta tyglarna och driva på framåt så går han ju.

Så, återigen behöver jag hitta nyckeln till framåtbjudningen för att allting i ridningen ska bli bra. Till helgen firar vi två år tillsammans och ibland undrar jag ifall vi har kommit någonstans överhuvudtaget, men det vet jag ju att vi har. Sedan har vi kanske inte kommit så långt som jag hade velat, men som sagt, om vi löser grundproblemet som jag tror ligger i den bristande framåtbjudningen så är jag övertygad om att vi kommer att bli superbra tillsammans.

Jag ser fram emot att summera det år som gått och att blicka framåt. Vilka mål ska vi ha, vad ska vi sträva efter, vart vill vi nå? Fortsättning följer!



tisdag 23 augusti 2022

Nu går det framåt!

Bosse har blivit så himla fin nu! I lördags red jag ett pass på honom i paddocken och han var så härlig! Riktigt framåt och pigg! Inga sura miner! Vi hoppade lite och fick bra fart på hindren på diagonalen både före och efter. Vi hade lite mer problem med en serie som bestod av bom-6m-litet hinder-6m-bom. Tanken är att han ska ta ett galoppsprång mellan bom och hinder, men han tar i så mycket att sprången blir långa och han kommer för nära både hindret och sista bommen. I vänstervarvet. Vi gjorde om och gjorde om tills det till slut funkade och när jag bytte varv gjorde han det klockrent hur enkelt som helst. Det blev i alla fall ett riktigt kul pass!

Trött Bosse efter lite paddockjobb

I söndags fick jag faktiskt till en lite längre promenad med hundarna. Vi gick runt Flähult och det har jag inte gjort på väldigt länge! Inte sedan Selma orkade hänga med. Så detta var första gången vi tog den rundan utan henne...

Men det var så härligt att gå lite längre runda. Båda tjejerna hängde på bra, trots att det var rätt varmt och vi var ute i drygt 1½ timme.

Tjejerna på skogstur

Jag red Kalle i paddocken i söndags också, då var det återigen fokus på framåtsvaret. Han blev lite sur på pisken och jag insåg att jag kanske inte ska använda mitt nyinköpta spö med lite större flap på honom. Han är lite för känslig för det spöet. Jag har ju köpt det för att få lite mer respons från Bosse och han svarar väldigt bra på det, men det blir uppenbarligen lite för mycket för Kalle.

Passet i söndags kändes inte helt bra, jag kände inte riktigt att vi var kompisar, utan att jag red lite för "hårt" så att säga. Jag tyckte inte att han svarade framåt som jag ville och därför gick jag på honom en del, lite hårdare med skänkeln och fick nästan känslan av att han surade ihop likt Bosse brukar göra så att all framåtbjudning försvann helt. Det var framför allt svårt att hålla i galoppen, men även lite tjurigt i skritt och trav.

Efter lite funderingar sedan dess har jag kommit fram till att jag behöver ta det lite lugnare med honom. Jag har efter två år alltså kommit på att han inte bjuder ärligt framåt, jag inser att få honom att göra det är en nyckel till framgång. Därför blir jag så fokuserad på att lösa den uppgiften att jag inte riktigt har tålamodet att göra jobbet i lugn och ro. Jag kräver svar direkt och när jag inte får det "skriker" jag med stora bokstäver (alltså tar i mer med skänkel och spö). Samtidigt tror jag att Kalle nu har mognat på de här två åren jag har haft honom och blivit lite lugnare i hela sig och därmed lite mindre pigg, vilket gör att det där framåtdrivet kanske inte finns på samma sätt. När jag kräver svar direkt ställer jag nog lite för mycket krav för snabbt och jag känner att jag får honom emot mig, vilket såklart inte är det jag vill. Jag vill ju bara att han svarar och bjuder ärligt framåt.

Så idag beslutade jag mig för att ta det lite lugnare i mina reaktioner och faktiskt lyssna lite mer efter Kalles svar när jag red ut idag. Det gjorde skillnad. Förvisso är han mer framåt och självgående när jag rider ut honom, men när jag tryckte till mjukt med skänklarna svarade han faktiskt framåt och det kändes super!

Han blev lite sur när jag ville gå åt höger på Obbhultvägen och han ville gå vänster. Istället för att gå på honom ordentligt, vände jag bara honom åt höger och smackade, samt tryckte på mjukt med skänklarna och helt plötsligt gick han framåt och fortsatte framåt. Jag försöker tänka att jag ska ha honom som ett hjul framför mig, som jag hela tiden vill hålla rullande. Om man puttar på hjulet för hårt välter det och om man inte puttar på välter det av att det stannar.

Detta fungerade väldigt bra under hela rundan och det blev en väldigt mysig och stundtals avslappnad runda där han kunde gå på lite lång tygel, men också med bra kontakt med bettet.

Det enda som uppstod var när vi skulle mot galoppbacken. Då fick han syn på några som stod i en trädgård och pratade, samt en vattenspridare som var igång. Detta behövde vi inte passera, så efter att han hade tittat en stund på dem beslutade han sig för att gå framåt, om än något spänt. Dock dök det upp ett nygrävt dike 50 meter längre fram och det blev lite för mycket för honom eftersom han redan var spänd. Så då vände han (sakta och fint) och jag valde att sitta av och gå förbi läskigheterna. Det gick bra och när vi kom upp för backen kunde jag sitta upp igen, rida vidare och få en rätt lugn runda.

Han kändes riktigt fin idag och jag hoppas att jag kan få med mig denna känsla till ridbanan nästa gång. Det är inte helt lätt det här med ridning. När man kommer på något vill jag ju bara lösa  det här och nu, men det måste få ta tid, det kommer att lösa sig och det kommer att leda till bättre och roligare ridning framöver, men jag behöver ha tålamod och inte överdriva i mina ambitioner att lyckas.

Igår red jag ut Bosse en runda runt Linneskogen. Han är fortsatt pigg och fräsch och troligtvis blir det han som får komma med på träning på torsdag.

Bosse på tur


Ja, det känns som om det går lite framåt nu igen och det är såklart kul, nu hoppas jag att det håller i sig och att vi får en härlig höst tillsammans allihopa!


torsdag 18 augusti 2022

Lite sämre väder och en del ridning

Jaha, tiden går och det blev ju ett VM-guld till. I söndags till Henrik von Eckermann. Vilken prestation han och King edvard gjorde! Så häftigt!

Sedan sist jag skrev har Kalle gått en uteritt. Denna gång fick jag rida (nästan) hela vägen. Jag hoppade av frivilligt när vi stötte på en skogsarbetare som Kalle blev väldigt rädd för, men jag satt upp igen så snart vi hade passerat honom. Han kändes rätt spänd hela rundan, men skötte sig ändå bra, han var inte så reaktiv, men han var inte heller så avslappnad som han kan vara. Så i tisdags funderade jag på ifall jag skulle göra något annat än att rida eftersom planen var att han skulle med på träningen idag. Så då gick vi en promenad, något vi inte har gjort på ett tag. Men det blev en mysig variation av träning. Det kom lite regn på oss, vädret har varit lite mer beräkneligt denna vecka med en riktigt åskstorm i måndags eftermiddag då det blåste upp och höll typ 20-25 sekundmeter medan åskan mullrade och regnet öste ner omkring oss. En gren på plommonträdet knäcktes och ett träd vid bäcken föll ned när jag passerade med hundarna efter att stormen hade dragit förbi.

I tisdags kom det inte så mycket regn på oss när vi var ute, så det var ju gött. Det enda som var mindre trevligt är de jäkla blinningarna. De har alltså varit här sedan veckan innan midsommar och de försvinner inte! Normalt sett brukar de dyka upp precis vid midsommar och ha försvunnit när vi går in i augusti månad men i år är de jäkligt långlivade. Så vi fick ett antal stick av dem, både Kalle och jag.

Regn på väg från Himledalen


Kalle och jag promenerar

Bosse har också varit ute denna vecka, måndag och onsdag. Igår var det så varmt så jag orkade bara inte rida honom i paddocken utan han har fått gå uteritter. Han gör det bra, han är pigg och framåt och känns fräsch, så jag hoppas kunna rida honom i paddocken imorgon kväll om det inte ska komma orimligt mycket regn och förstöra underlaget.

Annars var det lite spännande igår när jag hämtade Bosse i hagen. När jag gick tillbaka upptäckte jag att hörnstolpen som jag lagade förra veckan återigen hade fått en smäll och denna gång hade den gått av. Så jag ringde Magnus och bad honom komma med ny stolpe. Då upptäckte vi att stängslet vid gärdsgården också låg ner, så något odjur har kommit ifrån kullen, brakat igenom stängslet vid gärdsgården och sedan fortsatt vidare genom hagen och genom nästa stängsel. Helt otroligt att hästarna inte har fattat detta utan gått kvar i hagen.

Kalle var så nyfiken på Magnus och ville gosa med honom, han grejade så mycket med honom när han fixade stängslet, så jäkla dråplig häst!

"Vad gör du för något kul?"


"Behöver du hjälp?"


"Det där blir nog bra"

Det blev lite sent innan Bosse och jag kom iväg så vi tog bara en kortare runda i grushålan, men vilken fin kväll vi fick uppleva och vilket häftigt ljus! Jag lyckades fånga några riktigt bra bilder!

Bosse och jag blickar ut över Himledalen


Magiskt kvällsljus hemmavid

Idag var det alltså dags för Kalle att hänga med på torsdagsträning. Precis när jag skulle ta på mig ridkläderna började det att regna, så jag passade på att byta patron i min uppblåsbara väst innan jag hämtade Kalle, i tron att det bara var en skur som skulle dra bort. Västerut såg det nämligen fint ut.

Men regnet höll i, så när vi var klara för avgång fick det bli regnrock på. Jag gick med honom och när vi kom fram till Linnarp så slutade det att regna. C frågade om jag ville rida i ridhuset eller i paddocken och jag valde ridhuset med viss tvekan eftersom solen sken och det verkade klarna upp.

Jag gick runt med Kalle några varv i ridhuset, han var rätt spänd, gnäggade efter andra hästar och spökade sig för diverse saker. Vi körde lite TRT-yoga för att lugna ner honom, men han var ändå lite krånglig. Dock kände jag till sist att han var såpass lugn att jag ville sitta upp. Men jag var på min vakt. Jag kände på mig att han när som kunde titta till eller slänga sig.

Återigen var fokus framme för skänkeln. Jag tror jag börjar inse vilken jäkla uppförsbacke jag har med det arbetet. I två år har jag ridit honom utan att fatta att det inte funkar. Och nu tycker han att jag är jobbig som begär att han ska svara framåt hela tiden. Han blir lite sur, slänger ut tungan, slänger med huvudet och viker in huvudet. Jag måste hela tiden tänka mig för så att jag korrigerar framåt istället för att bromsa och försöka hålla händerna still när han joxar som värst. Men det är väl bara till att ta sig igenom det antar jag.

Vi jobbade mest i skritt. Och det berodde på att det började regna, riktigt ordentligt och det höll i sig i de 45 minuter som träningen var. Det regnade så mycket på plåttaket att jag inte ens hörde min egen röst, än mindre Charlottes, så vi fick skrika till varandra stundtals. Men jobbet gick i alla fall ut på att öka och minska steglängden i skritten på volt och i den korta skritten flytta bakdelen några steg för att få honom fram till bettet och svara framåt. Jag måste hela tiden passa yttertygeln och verkligen hålla i den, se till att inte låta honom krulla ihop sig (vilket är svårt, eftersom jag misstolkar det som att han går i rätt form). För när han krullar ihop sig kommer det ofta ett ryck i tygeln och det finns inget svar framåt. Stundtals gjorde han det bra och efter ett tag kom vi fram i lite försiktig trav där jag satt ner eftersom jag inte ville riskera att hamna i framåtlut i lättridningen och flyga av ifall han hittade på något.

I högervarvet var han faktiskt riktigt fin och han lät mig komma ner på ryggen så att jag kunde jobba honom riktigt bra där. I vänstervarvet var det svårare, men till sist travade vi lite där också. Vid det laget var han lite trött på övningen och slängde väldigt mycket, men vi tog oss igenom det och han travade några varv riktigt bra. Men där kände jag faktiskt att jag fick ett sug framåt när han väl jobbade där och det är väl den känslan jag är ute efter när jag vill ha fram honom för skänkeln.

Så även om det inte blev några utsvävningar och ingen galopp så fick jag bra tips med mig om vad jag kan jobba med när han är sådär spänd. Det går faktiskt att göra mycket i skritt och trav också, speciellt när målet är att få honom framme för skänkeln, vilket är absolut viktigast just nu. Så det kommer vi att jobba vidare med här hemma också.

När vi traskade hem var det faktiskt uppehåll så det var ju skönt. Jag kände mig trött, helt genomsvettig eftersom det var så varmt i ridhuset. Men jag såg när vi gick hem att jag var tvungen att rensa vägdiket på löv ifall det blir mer överfallsregn. Det var stopp i en trumma och gamla löv överallt, så när jag hade släppt ut Kalle (som visade sig vara jättekissnödig) tog jag grepen och fixade det. Då kom det ett nytt rejält regn och jag blev helt dränkt. Jaja, kläderna torkar, så det är väl ingen större fara, men regnet sänker ju humöret såklart även om det behövs regn, så kan det ju regna på nätterna istället. I måttliga mängder åt gången...


Kalle efter dagens pass



lördag 13 augusti 2022

VM-guld och morgonritt

Vilken kväll det var igår! Bänkad framför TV:n såg Magnus (halvintresserad), Alyssa (sovandes i soffan) och jag våra fantastiska ryttare Henrik von Eckermann, Malin Baryard, Jens Fredricson och Peder Fredricson plocka hem ett VM-guld. Innan ens sista ryttaren hade ridit. Marginalen till bakomvarande var enorm. Vilken prestation! Dock fick Peder och Allan 12 fel i sin sista runda och istället för att gå upp och ta ledningen inför söndagens individuella final kom han inte ens med dit. Så märkligt! De har ju nästan aldrig några nedslag och nu fick de plötsligt tre. Tyvärr har det varit så stort fokus på VM-guldet (såklart) att det inte riktigt har rapporterats om vad som hände, men det kommer väl snart antar jag.

Det var i alla fall så kul att se detta fantastiska lag ta ett VM-guld, det är de så värda! Men det blev ju sent, jag kom väl inte i säng förrän vid 1-tiden och det är väldigt långt bortom min normala läggningstid, därför kom jag inte upp så vansinnigt tidigt idag. Men jag hade inte räknat med det heller, jag ställde ingen klocka, vaknade av mig själv strax efter kl sju och gick då upp och hämtade Bosse för en liten skrittrunda.

Jag visste att det skulle bli varmt idag, men eftersom planen var att bara skritta Bosse idag så gjorde det inget att det var strax över 25 grader varmt när vi kom ut. Det var faktiskt inte så mycket insekter, blinningarna hänger envist kvar trots att vi är inne i halva augusti, men de blir i alla fall färre och färre, så det är ju skönt.

Vi skrittade runt Obbhul och Linnarp, tog banvallen så att vi kom ut vid Charlottes nya paddock. Bosse var pigg och fräsch idag också, vilket känns bra. Det är så lätt att bara köra på nu när han är så fräsch och fin, men vis av erfarenhet låter jag honom ta det lite lugnt så att vi inte åker på någon tråkig skadeperiod igen. Tanken är att periodisera träningen lite, nu har han ju gått lite tuffare i en vecka, så nu får det bli lite lugnare några dagar innan vi hoppar in i paddocken igen och rider ute med lite mer trav och galopp.

Härlig morgon!

När jag var klar med Bosse gick jag en kort morgonrunda med Alyssa och hon verkar ha tagit VM-tittandet hårt. Hon ligger i sin bur och sover som en stock, lilla busan!

Trött-tax



fredag 12 augusti 2022

Fin Kalle och äntligen konditionsträning

Denna fredag började ganska tidigt, klockan ringde 06:15 och jag kom väl upp vid 06:30 och sedan gick jag ut och hämtade Kalle. En sval och solig morgon, så härligt!

Kalle skulle få ett pass i paddocken idag. Han var väldigt lugn och fin när jag gjorde i ordning honom, stod mest och sov och det kändes bra att gå ut och äntligen få sitta upp på hans rygg igen, trots onsdagens avtrillning.

Jag började som vanligt med att gå runt med honom i paddocken, noggrann med framåtbjudningen, att han ska gå fram för mina hjälper även från marken. Detta tänker jag på hela tiden, även när jag hämtar honom i hagen. Och det har faktiskt gjort en viss skillnad. Tidigare ville han krångla med grimskaftet och göra motstånd när jag skulle gå iväg med honom i hagen och så ville han gärna stanna några gånger på vägen innan vi kom ur hagen. Nu är det framåt som gäller och det direkt och nu går han framåt direkt och stannar väldigt sällan, bara när han behöver bajsa. Så det gör verkligen skillnad att vara konsekvent i sin hantering av hästarna.

I paddocken går jag i höjd med sadeln, låter honom gå först, vi går runt i hela paddocken och så skrittar vi över alla hinder och bommar. Jag kör lite TRT-övningar där han får flytta bak- och framdel. Sedan sitter jag upp på en lugn häst.

Idag var han superfin! Han gick runt i hela paddocken utan att skygga för någonting eller stå emot någonstans. Han gjorde inte ens några utbrytningar i början av passet vid hagen som han brukar göra, trots att kompisarna var långt borta uppe i Hästabacken. Jag höll hårt i fegremmen första varven, för man vet ju aldrig om han är lite för vaken och reaktiv och jag känner att det inte är läge att trilla av igen nu.

Under hela passet var mitt fokus att han skulle svara framåt för skänkeln. Det är väldigt märkligt och kul med ridning, trots närmare 30 års erfarenhet av ridning på egna hästar kommer det insikter till mig hela tiden. Den stora insikten just nu är att Kalle under dessa snart två år jag har haft honom har "lurat" mig. Ja, han har lurat mig att tro att han är framme, men det är han minsann inte alltid.

Jag tror att anledningen till det är följande: jag har under många år ridit Bosse, som är en ganska trög häst på ridbanan. Det är väldigt tydligt när han inte är framme för skänkeln, för då går han inte framåt helt enkelt och ibland stannar han till och med. När jag då har börjat rida Kalle, som är mycket mer självgående har jag trott att han har varit framme, men nu inser jag ju att alla hans påhitt, att slänga med huvudet, slänga ut tungan, vända i tid och otid faktiskt till stor del beror på att han inte är framme för skänkeln. En häst kan mycket väl gå framåt och ha framåtbjudning men det betyder inte att den är framme för skänkeln och hela tiden svarar framåt för ryttarens hjälper. 

Ja, det är en av årets stora insikter för mig, faktiskt. Nu när jag fokuserar mer på detta så märker jag mer och mer tidigare att han inte är framme och jag kan korrigera det, samt vara mer konsekvent i min ridning, att be honom gå framåt och förvänta mig att han svarar framåt. Idag kändes det faktiskt som att just det är en av de stora nycklarna till ridningen, både på Kalle, men också på Bosse. Så himla kul, jag slutar aldrig att utvecklas i ridningen och det är helt underbart!

I alla fall så jobbade jag mycket med övergångar idag. I skritten gjorde jag halt ofta, han ville joxa med huvudet, men jag bad honom gå fram och då tog han kontakten och blev stilla i munnen igen. Han fick jobba i trav och galopp också och han var riktigt fin, jag var på honom direkt när jag märkte att han tappade framåtbjudningen och lyckades få honom att jobba på riktigt bra. Fick en jättehärlig känsla!

Vi kunde trava och galoppera i hela paddocken och han kändes väldigt lugn och fokuserad, gjorde endast ett litet steg åt sidan vid ett tillfälle, så han var stabil och bra. Vid slutet av passet jobbade jag på volt med övergångar trav-galopp-trav och så försökte jag mig på galopp från skritt, lite jobbigt tyckte han.

Sedan red jag ut längs långsidan och vände tillbaka så att vi kom ut i förvänd galopp. Det gjorde han riktigt bra i vänstergaloppen och vi kunde rida ett varv längsfyrkantsspåret i förvänd galopp. I höger galopp var det svårare och på slutet började han sparka lite när jag begärde framåt-svar. Så det är viktigt att inte jobba honom för länge, han har inte så bra styrka och kondition än, men jag hoppas kunna bygga upp det under hösten, nu när det går att rida ut honom bättre igen.

Men dagens pass var verkligen jättebra och jag kände att jag satt på Guld-Kalle idag! Efteråt fick han en välförtjänt dusch och lite hovsmörja samt omvårdnad om såret han fått på utsidan av vänster bakben. Han är faktiskt lite svullen där, men han visade inte på någon typ av hälta, så det verkar vara ok ändå.

Min GULD-Kalle!

När jag var klar med Kalle hämtade jag fyrhjulingen och fyllde fyra mjölkkannor med vatten och körde ut det i hagen. Det är rätt häftigt, nu har jag styrketränat kontinuerligt i ca ett halvår och i år känns mjölkkannorna (som fyllda med vatten väger drygt 40 kg) så mycket lättare än någonsin tidigare. Det är hur enkelt som helst att lyfta ner de som "blir över" från flaket och ställa dem bredvid vattenbaljan. Kul att kunna utvecklas även styrkemässigt!


Påfyllning av mjölkkannor


Två kannor i baljan, de två andra står bredvid så jag kan fylla på allteftersom

När jag var klar med vattnet tog jag vovvarna och gick en morgonpromenad. De var pigga och glada, men lite lugna på slutet eftersom temperaturen steg rätt rejält. Strax över 25 grader har vi haft större delen av dagen och det kyler faktiskt inte av än.


Vovvarna och solroserna

Efter promenaden åt jag frukost och sedan blev det altanen i solen. Så underbart att ligga där i värmen och solen och få energi från den härliga solen!

Jag läste en ny bok som kom med posten idag, riktigt intressant om hur människan fungerar och hur hästen fungerar rent mentalt. Alltid kul med nya lärdomar!

Ny bok

Efter solen blev det en kopp te innan jag hämtade cykeln och gav mig ut på en välbehövlig tur. Jag har inte tränat kondition på hur länge som helst och senast jag cyklade fick jag punktering på hemvägen och tappade motivationen lite. Men det var så skönt att få köra lite cykel, höja pulsen och få känna lite seghet i benen. Det blev knappt en timmes cykel, men det var väldigt skönt att få röra på benen lite grann! 

Min cykel!

Jag hoppas att det kan bli lite cykling här i höst, får väl snart flytta in i källaren igen och cykla vidare där när kvällarna blir mörkare, men det är absolut bästa konditionsträningen för mig just nu iaf!

torsdag 11 augusti 2022

Magiskt kvällspass

I  morse började jag dagen i mitt källargym. Kände på kroppen lite efter gårdagens avtrillning och kunde konstatera att jag är rätt öm vid lårbensknölen på vänster sida och där har kommit fram ett rejält  blåmärke också. Men jag har inga andra känningar, så det gick alldeles utmärkt att köra knäböj, utfall och alla andra övningar. Så gött!

Efter styrketräningen gick jag en kort runda med Alyssa så hon fick kissa och sedan gav jag mig på staketet framför huset. Jag tvättade det för några veckor sedan och inhandlade färg men kom inte så mycket längre. Men eftersom jag har arbetslust denna vecka så skruvade jag ner ett antal längor och tvättade dem lite igen och sedan lät jag dem torka i solen. Jag gjorde också i ordning bockarna i ladan så att jag kan stå där och måla.

Efter frukost blev det solning på altanen samtidigt som jag tittade/lyssnade på fortsättningen av VM-hoppningen där svenskarna förutom Malin Baryard red felfritt igen. Så grymma! Nu ligger de först inför den avslutande laghoppningen imorgon och nu ska de "bara" rida felfritt igen. Så imorgon blir det helkväll framför TV:n. Kl 20:00  börjar det. Håller alla tummar för att de ska bli världsmästare också!

Jag hade lite funderingar på i morse hur jag skulle göra med träningen för C ikväll. Planen (innan jag åkte i backen) var att jag skulle rida Bosse i paddocken i morse och ta med Kalle på träningen. Men eftersom jag inte var sugen på att åka i backen igen idag (även om Kalle har skött sig exemplariskt varenda gång i Charlottes paddock) så tog jag istället med mig Bosse och hoppades på att hans framåtbjudning skulle hänga med in på banan.

Han var rätt slö i stallet när jag gjorde i ordning honom, men han skrittade på energiskt och bra hela vägen till Linnarp. Tindra red samtidigt, så han hade sällskap i paddocken. Han var så himla fin redan från början! Jag märkte redan i skritten att han var mycket mera på än förra gången. Han svarade framåt och han lyssnade på mina skänklar.

Han gick fram direkt i traven och den var raskare redan från början. Återigen jobbade jag med att få honom att lyssna framåt och lyckades. Han kändes jättefin! Jag får jobba lite med att få honom att lyssna på vänster innerskänkel, den vill han gärna gå emot, men när han ger efter för den blir han jättefin.

Även galoppen gick han fram i direkt och jag kunde verkligen rida honom i galoppen, inte bara sitta och schasa på honom. Jag bestämde när vi skulle göra avbrott och han gick fint fram i traven direkt efter. Han var en dröm att rida!

Vi jobbade lite med skänkelvikningar, öppnor och övergångar också och han gjorde det superbra! Även på slutet både travade och galopperade han bra även om han blev lite trött i galoppen det sista. Men vilket härligt pass!

Jag är så glad att han har blivit såhär fin igen och nu ska han få det lite lugnare i helgen och nästa vecka. Han ska få komma ut och bara skritta på lördag och sedan en lättare uteritt på söndag. Jag vill ju vara försiktig med honom nu så att han både håller sig frisk och framåt! 

Nu är planen att rida Kalle här hemma imorgon på morgonen, hoppas att han är lugn och fin och att vi håller ihop detta pass!

Så fin Bosse i C:s paddock


På väg hem i solnedgången


Augustikvällar är helt magiska!



onsdag 10 augusti 2022

Mer jobb och dramatisk kväll

I morse kom jag upp i lite bättre tid än igår och hann ut innan det blev alltför varmt för arbete. Jag började med att döda all jättebalsamin uppe i skogen, så nu är det arbetet helt klart. Så gött!

Nästa uppdrag var att röja upp vägen som går mellan sommarhagarna. Vi jämnade allt utmed gärdsgården med marken förra året, men det kan ingen människa tro, det var lika övervuxet igen.

Så jag gick lös först med röjsåg och sedan med motorsågen och det blev betydligt bättre. Så nu blev det lite bredare och stängslet går fritt hela vägen. Dessutom hade stängslet gått sönder i ena hörnet, så där fick  jag laga också, men nu har jag bra ordning på hela hagen känns det som!


Före

Efter

Resten av dagen har tillbringats framför TV:n och i solen. Jag har följt första dagen av hoppningens VM. Himla intressant att följa, men drygt att de hade så många och långa pauser. Det började kl 11 och var klart kl 17 ungefär. Jag for iväg och handlade lite mellan Henrik och Peders ritter, så jag missade inget intressant. Det ser bra ut inför fortsatta tävlingar, Sverige ligger först i lagtävlingen och Peder och Henke ligger 4:a och 5:a. Ska bli spännande att se fortsättningen.

När det var klart gjorde jag lite käk och åt innan jag gick ut för att hämta Kalle. En myskväll med Kalle var det jag såg framför mig. Lite TRT, lite lastträning och en lugn uteritt.

Han kom in med ett sår på vänster bak och lite svullen, men han ömmade inte, så jag tänkte att jag får trava honom och se ifall han känns fräsch. Medan jag gjorde i ordning honom somnade han nästan och när jag fick ut honom på gårdsplan för lastträning var han väldigt lugn. Han blev piggare när jag stängde bommen bakom honom. Han gillar verkligen inte att stå fast där, men han accepterar det allt mer. Jag lyckades stänga bakom honom tre gånger, han gungade lite och när han gick fram släppte jag bommen. Det går långsamt framåt.

Speciell stil har han när han vilar bakbenet

"Matte, jag gillar inte att stå fast här!"


Allt kändes lugnt och fint när jag satt upp och vi red iväg. Vi hann bara precis komma ut på grusvägen så kom det ett rådjur som sprang på åkern bredvid oss. Samtidigt kom gräsklipparen och han blev lite spänd, men gick framåt. Spanade åt ena sidan på gräsklipparen och åt andra sidan rådjuret.

Precis när vi hade passerat brunnen prasslade det till i buskarna och där flög iväg ett rådjurskid, men Kalle reagerade framåt och allt gick bra. Sedan spanade han på rådjurshinden som sprang runt hit och dit, men Kalle tog det hela med ro ändå.

Vi skrittade mot Rolfstorpshållet, passerade Kullagården och Attas utan problem. Kanske lite spänd här och där, men han tänkte ändå framåt. Vi vände ner mot grushålan, tog en annan väg ner där idag och han tvekade inte en sekund. Jag stannade och slog ihjäl en blinning som satt i nacken på honom och efter det kunde vi gå framåt lugnt igen.

Vi kom ner i grushålan och klättrade sedan upp mot Hovgården och helt plötsligt rasslar det till i gräset, 2 meter framför oss sticker en jädrans hare upp och Kalle gör en 180-graders vändning och skjuter mig ur sadeln och ner i gruset. Den uppblåsbara västen blåste upp och Kalle sprang iväg. Han ställde sig ca 200 meter ifrån mig och började beta så jag gick däråt efter att jag fått knäppt upp västen. När jag är ca 25 meter från honom springer han mot Smeas (fel håll, inte hemåt), gör en lov och börjar springa tillbaka mot mig och sedan förbi. Då förstod jag att han tänkte springa hem.

Så jag ringde Magnus och talade om att det kommer snart en häst springandes, sedan började jag traska hemåt. Ganska snart kom Bosse (grannen) och hämtade upp mig med bilen, han hade sett Kalle springa förbi och tänkte att det var bäst att kolla så jag var på fötterna.

Vi åkte hemåt och där hade Ami lyckats fånga Kalle som stod utanför grinden vid hagen och längtade efter sina kompisar.

Han hade sprungit samma väg tillbaka som vi kom. Jag trodde nog att han skulle gena över åkern, men han höll sig till alla vägar. Så skönt att det inte var någon trafik när allt detta drama utspelade sig! Vilken dramatik en onsdagskväll!

Och såklart skönt att jag inte slog mig värre än att jag har lite ont i lårbenet (som vanligt). Och helt fantastiskt att alla grannar som såg honom har engagerat sig och hjälpt mig på vägen.

Magnus undrade om jag inte blev rädd. Nej, jag kan faktiskt inte bli rädd för att Kalle instinktivt reagerar för en hare som helt utan förvarning springer upp nära oss. Hade han bockat, stegrat sig och verkligen jobbat för att få av mig hade det varit en helt annan sak, en sådan häst hade jag definitivt blivit rädd för. Sådana här saker kan jag inte skydda mig mot. Det kommer att hända igen. Men just nu är Kalle riktigt trevlig att rida ut och han går så modigt fram överallt att det helt klart överväger att jag flög i backen. Man kan inte vara rädd om man frivilligt sätter sig på 1,7 meter högt flyktdjur. Risken att trilla av finns där alltid, men oftast går det bra. Jag har ändå bara trillat av 8 gånger de två senaste åren. Det finns de som trillar av 8 gånger på en vecka och ändå fortsätter.

Nu hoppas jag att jag känner mig bra i kroppen imorgon så att jag kan rida Bosse på morgonen och Kalle på träningen på kvällen!


tisdag 9 augusti 2022

Ridbanan klar och pigg Bosse

Jag fortsatte jobba även på eftermiddagen idag. Jag gjorde färdigt staketet runt ridbanan. Den andra långsidan och kortsidorna var inte lika många stolpar som behövde rätas upp så det gick betydligt snabbare än igår, då i princip varje stolpe på långsidan mot kullen behövde rättas till.

Däremot behövde jag spika dit tre nya plank. Två på kortsidan mot sommarhagen, där Magnus fastnade med sladden och knäckte de två planken.

Nya plank som Magnus förstört

Och på andra kortsidan har jag backat Kalle lite för långt så att översta plankan i hörnet gick av. Så den blev också fixad.

Trasig planka


Ny planka

Om det kändes motigt att jobba igår så var det betydligt bättre flyt idag. Allting har funkat som det ska och det är en viss tillfredsställelse att röja ogräs och sly. Jag röjde ett hörn vid vinterhagen som jag av någon anledning har hållit utanför stängslet, sedan drog jag om stängslet hela vägen ner till paddocken och kopplade på stängslet som finns på andra sidan gärdsgården. Det blev väldigt bra, nu kan jag också koppla grinden till paddockstolpen och låta hästarna gå mellan paddocken och gärdsgården till sommarhagen. 

Jag röjde också sly och gräs under stängslet och utmed gärdsgården en bit bort. Det är otroligt vad allting växer i år! Men det blev himla bra, vägen till sommarhagen känns plötsligt betydligt bredare! Så det var riktigt bra jobb jag fick till idag. Med en ganska mör kropp som effekt.

Men när jag var klar med allt jobb gick jag in, tog en kopp te och laddade för en uteritt med Bosse. Han har blivit lite mer flockbunden sedan sin resa till Småland, kanske trodde han att jag skulle "röva bort" honom idag också. Han gnäggade en hel del när han stod i stallet och jag gjorde i ordning honom, något som han aldrig gör annars.

Han kändes väldigt pigg och fräsch när vi skrittade iväg på vår tur, vilket är bra, för han fick ju ändå gå rätt mycket i helgen och då kan han ju bli lite stel. Men han skrittade på väldigt energiskt och föll direkt in i trav så snart jag bad om det. Återigen blev det lite diskussioner när vi skulle gå in mot Smeas från Landbonna, precis som förra gången jag red honom där. Men idag fick jag honom åt rätt håll utan att han drog ner i diket och ut på åkern. Så nästa gång ska det nog gå utan protester.

Vi travade på grusvägen mot Smeas och sedan upp mot grushålan. Det känns som om han är mycket starkare och mer energisk nu. Vi vände sedan ner i grushålan, där travade vi igen och sedan bad jag om galopp, vilket jag fick en bit innan backen upp och sedan tog han i för kung och fosterland upp ur grushålan.

Vidare travade och galopperade vi genom Skattagårdsskogen och sedan hem via vår egen skog. Han höll ett bra tempo idag och var så himla framåt. Det var verkligen superkul att rida honom idag! Nu hoppas jag att denna energi håller i sin in på ridbanan också!

Pigg-Bosse


Bosse och vår fina gård!



När allt flyter på

Idag har allt arbete flutit på som hejsan! Jag började dagen med att fixa ihop fyrhjulingen efter att vi haft i batteriladdaren hela natten, tog loss laddaren och meckade ihop lock osv. Den startade som den skulle och jag körde ut till vinterhagen.

Vid ingången beslöt jag mig för att jag minsann skulle få igång den jädrans motorsågen och efter ett envist dragande i snöret hostade den till sist igång! Vilken lycka!



Så jag gick lös på sly och grenar runt alen som envist har växt in i hagstängslet. Såhär såg det ut före:



Och såhär såg det ut efteråt:


När jag var klar där körde jag vidare upp i hagen, laddade trimmern med snöre och bensin och sedan gick jag lös på all jättebalsamin jag kunde hitta. Så nu är det borta! Jämnat med marken! Och en massa öppna ytor i hagen. Så nöjd jag är med detta!




Sedan drog jag igång motorsågen igen och gick på allt sly som växer utmed gärdsgården vid paddocken. Kunde konstatera att stängslet i princip ligger ner en bit där. Men det finns stängsel på andra sidan gärdsgården, så nu ska jag göra om lite där, ta bort stängslet som låg nere, dra om lite och koppla på det på andra sidan. Kommer att bli så bra!

Vid 11-tiden tog bensinen slut i motorsågen och jag kände att även jag behövde fylla på lite energi så jag gick in och gjorde frukost. Gott med lite energi, men nu vill jag ut och göra klart paddockstaketet, samt röja lite mer ogräs och sly i hagen!

Att arbeta fysiskt ger så otroligt god sömn! Jag har sovit som en princessa hela natten, hört Magnus väckarklocka ringa några gånger men lätt kunnat somna om. Så gött!