20211114 Kollar Bosses hälta

Idag har jag kollat hur Bosse rör sig efter behandlingen med Metacam som han har fått i nio dagar. Nu är det 4 dagar sedan han fick senaste sprutan och därmed bör de aktiva ingredienserna som är smärtlindrande och inflammationshämmande ha gått ur kroppen på honom.

Han är ingen lätt häst att varken tömköra eller longera, så jag fick kämpa för att få honom att trava, men till min stora glädje rörde han sig väldigt fint idag. Jag kan inte se någon oregelbundenhet längre och det är definitivt betydligt mindre än senast jag tömkörde honom, så det var ju jättebra besked!

Det betyder att jag kan börja rida honom igen! Så himla kul! Jag har ju inte suttit på någon hästrygg sedan 24:e oktober, så det värker verkligen i ridmusklerna nu!

Lastträningen med Kalle går framåt

Så snart Magnus bil är hemma och ledig kopplar jag på släpet på den och lasttränar Kalle. Igår var Elinore och barnen här, Magnus bytte däck på deras bil och det var väldigt stimmigt runt omkring oss. Vilket såklart påverkade Kalle. Han hade fullt sjå med att hantera allting som hände runt honom och plötsligt var släpet väldigt läskigt igen.

Men det som är positivt är att han ändå går in, han lyssnar på mina framåtmaningar och han går in i släpet om jag går först. Sedan gick han in några gånger själv också. Men han var väldigt skärrad och kunde inte slappna av särskilt mycket.

Dock tycker jag att det är jättebra att träna honom när det är sådana här förutsättningar också. För om vi någon gång kommer till en annan plats måste han ju acceptera att det kan vara stimmigt runt honom, men att han går att lasta ändå.

Så idag tränade jag med honom igen. Denna gång var det inga störningsmoment runt oss överhuvudtaget, vilket var skönt, både för honom och för mig. Det enda som hände var precis när vi hade kommit ut, då Magnus kom tillbaka efter en jaktrunda med Nelly. Men Kalle tittade bara lite på honom och sedan gick han in i släpet.

Idag var han väldigt lugn och han gick in varje gång jag bad honom. Han gick hela vägen in mot bommen och stod kvar i alla fall såpass länge att jag kunde ta lite bilder på honom. Stor förbättring!

Jag vill ju att han ska kunna stå där helt avslappnad och inte gå ut igen förrän jag säger till, men det är en bit kvar till det. Men han står ju kvar bra mycket längre nu än han gjorde förra helgen, så det är bra framsteg!

Jag började också väsnas lite med bakbommen för att vänja honom vid det och närma oss steg två som handlar om att kunna stänga bommen utan att han får panik. Han tycker det är läskigt när det skramlar bakom honom så då sticker han ut snabbt, men jag tror också att han kommer att acceptera att det blir stängt bakom honom och att han till sist kan slappna av även i den situationen. Jag tror att jag kan pusha honom lite mer där och testa att stänga bakom och låta honom stå så lite grann så att han vänjer sig vid det också. Men just nu är jag så nöjd med att han går på så lätt och står kvar och är förhållandevis lugn!

Det kräver tålamod att lastträna hästar, men jag är övertygad om att Kalle till sist kommer att bli en häst som är enkel att lasta och som åker i släpet på ett bra sätt. Han är ändå en klok kille, även om han är åt det ängsligare hållet emellanåt. Det är rätt skönt att jag inte har någon brådska med det i alla fall och kan låta det ta den tid som han behöver.

Jag tycker faktiskt att det är rätt kul att lastträna, framför allt när jag märker vilka framsteg han gör och när jag märker att han litar mer och mer på mig, det är en härlig känsla!

Kalle står och vilar bakbenet i släpet!

Energin är på väg tillbaka...?

November. Är det årets tristaste månad? Kanske. Min energi har försvunnit och det känns som om soffan är den plats jag har spenderat mest tid på. Det är inte likt mig och det är jobbigt att känna mig konstant trött. När ska tröttheten ta slut liksom?

Förra veckan fick jag också vanan att vakna orimligt tidigt, någon dag kvart i fem, en annan dag kvart i fyra. Helt utvilad. Då blir jag rätt trött till kvällen om jag säger så!

I söndags var Magnus och jag ute och jagade lite. Jag var hundförare med Nelly och han gick med bössan. Efter att ha gått någon timme blev jag helt slut. Energin tog slut totalt. Av en skogspromenad... Skumt.

Men i måndags sken solen och min energi verkade komma tillbaka. Det blev en lunchpromenad med hundarna och efter jobbet en promenad med Kalle. Så härligt! Och när jag hade klarat av det så fanns det faktiskt energi kvar till att äntligen sätta mig på cykeln i källaren och Zwifta lite!

Hundpromenad

Kalle-promenad

Startar upp Zwift

Cykeln har stått monterat i trainern drygt en månad utan att jag har fått tummen ur. Tyvärr har det inte blivit någon cykling detta år. Jag kan egentligen inte förklara varför. Jag älskar ju att cykla och löpningen har inte funkat så bra efter 5 avramlingar från Kalle med slag mot lårben och höfter. Så jag borde ha cyklat. Men nu blev det inte så.

Därför saknar jag cykelben helt och hållet, så det blev ett lugnt halvtimmespass. Jag gav upp när den andra branta stigningen kom, då blev jag less. Men det var otroligt skönt att cykla och få svettas!

Min fine cykel och trainer!

En svettig gris!

Sedan dess har det inte blivit någon mer träning, men nu ska jag faktiskt ta in hästarna och sedan sätta mig på cykeln för mer träning. Det är ju ändå kul att cykla virtuellt och så underbart att träna! Det ger mig energi och jag hoppas få behålla den ett tag framöver nu!

På hästfronten är det fortsatt lugnt. Kalle vilar, tänkte tränat lite TRT med honom idag, men jag sparar det till imorgon istället. Bosse har fått klart sin Metacam-kur och jag tyckte att han såg ut att röra sig bättre när jag tog in dem igår, men det återstå att se hur det ser ut när jag tömkör honom, troligtvis på lördag då jag kan räkna med att Metacamen har gått ur kroppen på honom.

Nu är det bara fredag kvar sedan är även denna vecka avklarad. Så skönt! November får gärna gå snabbt så att vi kommer över mörkret och den tristaste årstiden!

Höstvila och skadad Bosse

Sådär, nu har jag redigerat klart videon från helgen! En video där jag pratar lite om hästarnas status här och nu, kör lite TRT med Kalle och nosar på släpet, samt tömkör Bosse och konstaterar att han är fortsatt halt.

Muncheck och behandling

I måndags kom Nenne från Neovet AB hit för att kolla hästarnas munnar. Det är fjärde gången hon är här faktiskt. Hon var här första gången förra hösten då hon kollade Pelle och Kalle i munnen. Kalle hade då bettförslitningar på tänderna pga att han ridits med för långt bett. Han hade också lite hakar som slipades ned som beror på att han har ett litet överbett. Pelle var då fantastiskt fin i munnen och helt utan anmärkning. Vid ett senare tillfälle kollade hon Bosse och han var också väldigt fin i munnen men även han fick kortare bett.

Kalle kollades igen i våras och då vaccinerades Bosse också så att han var färdigvaccinerad eftersom jag började om med hans grundvaccination förra hösten.

Så i måndags var det dags att kolla alla tre, samt vaccinera Kalle. Jag berättade om Bosses hälta och då tyckte Nenne att hon kunde titta på honom så jag sprang upp med honom och sedan skulle jag försöka longera honom. Hon såg samma hälta som jag såg så jag fick Inflacam (kopia av Metacam som tydligen är slut överallt) som är inflammationshämmande och smärtlindrande att ge honom 7-10 dagar. Om hältan kvarstår ska jag boka tid på klinik och då kan jag ju säga att jag redan har provat vila och Metacam som är den första behandling man får.

I munnen såg allt bra ut för Bosse, han hade väl någon cavitet bara som hon flourlackade och så var det nog lite slipning (jag har inte fått journalen än, så lite svårt att komma ihåg). Annars var han fortsatt fin i munnen. Bra betyg på mina händer med andra ord!

Sedan var det Kalles tur. Han fick slipa ner hakarna lite till, men han har också blivit väldigt fin i munnen nu när vi har koll på saker och ting. Det finns inte längre någonting som kan tyda på att han har ont, vilket kan hänga samman med att han nu vill ta stöd på bettet bättre. Så skönt!

När det var Pelles tur hittade Nenne en frakterad tand i underkäken fram, så den tog hon bort. Hon plockade också bort lite foderrester samt slipade ner någon tand. Men han har väldigt bra tuggförmåga fortsatt så han lever ett gott pensionärsliv ett tag till!

På kvällen passade jag på att ta en promenad med vovvarna. Även Alyssa fick följa med. Närmare 4 km gick vi och hon tyckte det var superkul hela vägen! Jag lägger in lite mer promenader nu för henne, men vill inte öka på för mycket så igår kväll fick hon vara kvar hemma medan jag gick med de andra.

Promenadvovvarna

När Nenne tittade på Bosse lade hon även märke till att han var lägre i vänster kors när han stod på stallgolvet, något som jag inte har lagt märke till förut. Det syntes väldigt tydligt i måndags, men när jag försökte ta kort på det idag, såg jag inte lika markant skillnad. Dock ser man en liten skillnad om man tittar noga.

Det är så tråkigt att Bosse är skadad nu igen! Men min strategi är att försöka vila honom igenom detta och sedan ta det väldigt lugnt med honom i vinter. Låta honom skritta ute så mycket det går och inte rida några pass på ridbanan. Låta honom läka ut och hoppas att han kommer tillbaka starkare till våren!

Men det är ju så trist att inte rida någon häst nu, börjar få abstinens! Jag får jobba mer TRT med Kalle här framöver så att vi i alla fall gör någonting!

Lite sned Bosse!