Sidor

onsdag 28 augusti 2013

Drygt och odrygt!

Idag fick jag köpt ännu mer färg så att jag kunde måla klart de där tre brädorna på porten som blev över i måndags när färgen tog slut. Tyvärr har jag ingen "ren" före-bild, men på denna bild ser man i bakgrunden hur bleka dörrarna var tidigare.

Fula dörrar, söt vovve:)

Nu ser det ut såhär istället:

Ser lite mer vårdat ut.
Jag gav mig även på portarna på ladan och logen som har varit målade i en tråkig grön färg, kallad "port-grön". Nu är jag trött på den färgen och kör svart även där.

Trist port-grön
Men den dära färgen var verkligen inte dryg! Det var inte långt jag hann innan den tog slut! 2,7 liter är väl förvisso inte så mycket, men ändå! Dyrt är det också!

Odryg färg! Men halvfärdigt iaf!
Så jag får nog åka till "min" färghandlare istället och köpa en rejäl hink med färg. Minst 10 liter till! Jag har inte bara många byggnader, jag har även många portar och dörrar! Kanske är det mina byggnader som är dryga...

Det går långsamt på baksidan, där jag hela tiden får flytta sky-liften för att komma åt att måla. När jag väl kommer åt med den går det ju snabbt. Snabbare än med stege iaf.

Idag har jag även pratat med min elektriker som har lovat att komma och fixa lite (mååånga) ytterlampor på gården innan här blir mörkt på kvällarna igen. Det ska bli riktigt skönt att få ordning på det! Slippa pannlampa och slippa famla runt i mörker!

tisdag 27 augusti 2013

Backträning med GIF-tjejerna!

Idag fick faktiskt målandet stå tillbaka och jag tog istället bilen in till Påskbergsvallen för att möta upp gänget i Varbergs GIF:s tjej-löpargrupp. På schemat stod backträning och jag hade laddat för Apelviksbacken. Men istället blev det en längre backe i Hästhagabergen och färre intervaller.

Vi började med lugn jogg ner mot Kurorten som uppvärmning och sen var det dags. Ungefär 350 m backe, med lite varierad kupering i full fart (så mycket man orkar så länge med sådan stigning). Uppe på toppen av berget var pulsen uppe på 180 och jag var verkligen helt slut.

Sedan vilade vi innan vi sprang ner så fort vi kunde. Tanken var att släppa på ordentligt nedför. Det var kul, men lite trickigt pga underlaget som stundtals bestod av lösa stenar.

Tre gånger sprang vi upp och två gånger ner. Sedan joggade vi lugnt tillbaka till Vallen. Det var riktigt kul att springa idag! Nästan alla tjejerna i gruppen är snäppet snabbare än jag, inte så att jag blir helt lämnad bakom, utan sådär lagom mycket snabbare att jag måste kämpa på för att orka hänga med. Det tror jag är bra för min utveckling och något som kommer att ta min löpning framåt.

Jag känner även att kroppen är bättre förberedd för att jag ska våga ta i mer utan att behöva vara rädd för att skada mig. Och det är ju så kul att ta ut sig hårt! Nästa gång ska vi springa lite "trail". Ska bli spännande att se hur det funkar.

Just nu är jag ruskigt sugen på att springa ett ordentligt långpass, så till helgen får det bli ett sådant!

måndag 26 augusti 2013

Målar-frustration!

Denna vecka har jag vikt åt att bli färdig med det f-bannade målandet av uthus som verkligen börjar kännas träligt nu.

Idag målade jag klart sista vindskivan på gaveln vid utedasset, så den är nu klar. Sedan gav jag mig på log-längan upptill och fick målat några meter där innan skyliften behövde flyttas igen. Sedan tröttnade jag på rödfärgen och gav mig istället på att måla lite dörrar på gårdssidan svarta. 

Solen står ju på där hela dagen, så det går endast att måla på kvällen. Det var lite svårt att se riktigt vad jag gjorde när klockan började närma sig nio och solen gått ner. Och till råga på allt, med tre jäkla bräder så tar färgen slut! FRUSTRERAD!!!!

Som tur är hittade jag en annan burk med svart färg, men då var det för mörkt ute för att kunna måla det sista. Så det får allt se för j-vligt ut tills imorgon eftermiddag! Jaja, jag får väl helt enkelt undvika att titta på det tills det är klart.

Jag avskyr verkligen att lämna saker ofullständiga!

Pga bristen på ljus blir det inga bilder idag heller!

torsdag 22 augusti 2013

Hej träningsvärk!

Igår trodde jag i min enfald att jag skulle slippa träningsvärk efter tisdagens 100m-intervaller. Men så framåt kvällen efter målningen började baksidan på låren att stelna till och i morse kändes låren av ordentligt.

Det blev inte bättre av att sitta i en kontorsstol i åtta timmar (borde stå mer, jag vet). Så jag var riktigt stel när det var dags att gå hem och åka vidare till nästa jobb med faktureringen.

Men nu känns det ändå som att det skulle kunna funka att springa lite på friskvårdstimmen imorgon. Väskan är packad och förhoppningarna stora:)

Det har varit en lång, jobbig dag idag och det ska bli såååå skönt att sluta ögonen och sova! God natt!


onsdag 21 augusti 2013

Måla måla måla igen!

Nu har det varit torrt i några dagar igen så när jag kom hem från jobbet tog jag fram målarpenseln igen. Denna gång gav jag mig på hus nr två med baksida åt norr.

När Älsklingen kom hem hade han med sig en skylift så jag kunde börja på gaveln på första huset jag målade. Så himla smidigt! Och så fin utsikt jag hade!

Älsklingen grillade medans jag målade...
Utsikt österut

Utsikt norrut!

Så nu ser jag fram emot att bli klar med målandet inom kort!

tisdag 20 augusti 2013

Nytändning!

Jag har ju haft en liten svacka i löpningen en tid och känt att jag fastnat i "vinkelvolten" och sprungit milen på 57 och nånting lite för många gånger. Jag har lärt mig ett mycket bra uttryck som säger:
"DUMHET ÄR ATT FORTSÄTTA GÖRA SAMMA SAK OM OCH OM IGEN OCH ÄNDÅ FÖRVÄNTA SIG ETT ANNAT RESULTAT"

Så jag tänkte att jag behöver hitta på något som kan bryta min svacka. Nu gick det ju iofs över förväntan i Prinsens minne i lördags, men jag vill ändå försöka utveckla mig till nästa år. Så jag började spåna lite. Har en kollega som tränat med Varbergs GIF:s löpargrupp (där de springer apa-snabbt, typ 1000m-intervaller i 4-minuterstempo) och tyckt att det är kul. Men kände att de är lite för snabba för mig. Då upptäckte jag att GIF har en löpargrupp för enbart tjejer. Som dessutom tränar på tisdagar istället för måndagar, vilket passar mig mycket bättre då jag vill springa långpass på söndagar.

Så jag tog mod till mig och dök upp på Påskbergsvallen idag för att delta i träningen. Det var ett glatt gäng trevliga tjejer, en lika trevlig tränare, Andrea, som förklarade lite tanken med löpargruppen och vad som var på gång idag och några gånger framöver. Hon förklarade att det är tuffa pass som körs, men att var och en anpassar sig efter sin egen förmåga och att kravet var att man ger allt. Lät perfekt i mina öron:)

100m-intervaller på Påskbergsvallen stod på schemat. Åh, vad jag har längtat efter att få springa fort. På bra underlag! Det riktigt kliade i benen. Vi värmde upp med en ca 2 km lugn jogg i Påskbergsskogen för att sedan springa in på Vallen på bortre långsidan där en 100m-sträcka mättes ut.

Först förklarade Andrea lite löpteknik och vad man ska tänka på när man springer snabbt. Sedan testade vi att springa 100 m med bra teknik. Därefter drog de igång. Intervallerna. 100 m så snabbt man kan, joggvila tillbaka. 5 gånger sedan ståvila. 5 sådana set. 

Det var så jäkla kul att springa snabbt (nåja, så snabbt jag kunde iaf, långt ifrån de där 8,7 sekunderna man gjorde på 60 m som 13-åring men ändå). Och det var så jäkla jobbigt! Sista intervallen i första setet kom mjölksyran som jag aldrig lyckats få tidigare när jag sprungit. Nu vet jag hur det känns:). Men när man var som tröttast var det ju set-vila. Och sedan var man redo för 5 till. Och fem till osv.

Jag fick lätta känningar i muskler som jag inte brukar känna av när jag springer annars, men inget farligt. Lite höfter, lite ljumskar, lite vader. Men nu känns det bara bra i kroppen. Det var nog bara en chock för kroppen att göra något annat.

Det är nog något fel på mig, men jag blir så glad av att springa intervaller! Känslan av att vara as-trött och ändå orka och ändå genomföra alla de där intervallerna är så himla skön, nästan euforisk! 

Efter intervallerna joggade vi 2,5 varv som avslut. Andrea undrade om jag tänkte dyka upp nästa vecka, då hon "hotade" med back-träning i Apelviksbacken. "Självklart!" sa jag. "Det här var ju kul!" Det var tydligen inte alla som hade varit där och testat som tyckte det:).

När jag satte mig i bilen kände jag att det här var precis vad jag behövde nu! Det är himla kul att springa med andra, även om de var betydligt snabbare än jag. Jag har å andra sidan betydligt fler kilon att släpa runt på, så det har ju sina förklaringar. Jag kände inte av någon hets att man måste vara supersnabb, istället var det peppande att försöka hålla undan för de som kom bakom, även om jag inte alltid lyckades.

Så nästa tisdag har jag bokat in mig på ännu ett pass. Ska bli himla kul! Och jobbigt!

Det gigantiska trädet

På min gård, intill maskinhallen och garaget står en gigantisk ask. En gren är ungefär lika stor som en normal stam på ett träd. Själva trädet är tvådelat och förmodligen har det 100-tals år på nacken. Jag har alltid varit rädd för att det där trädet ska blåsa ner när det stormar. Om det skulle göra det så skulle det kunna landa på maskinhallen, garaget, stallet, huset och elledningarna.

Jag har aldrig varit mycket för att ha stora träd runt omkring husen. Det är inte kul om de blåser ner och skadar byggnaderna eller andra grejer. Så under åren som jag har ägt gården har en hel del träd sågats ned för att förhindra detta.

Nu är det dags för det största av dem alla. Asken! Den ska ner! Det kommer nog att se lite märkligt ut, för den har ju stått där "alltid". Men det ska bli så skönt att veta att den iaf inte kan blåsa ner och göra skada!


söndag 18 augusti 2013

Trött!

Idag har jag inte fått mycket vettigt gjort. Jag hade stämt "träff" för en ridtur med min hyresgäst på förmiddagen (eftersom smhi lovat uppehåll till kl 11). Knappt hade jag hunnit vakna, fått ur propparna ur öronen innan jag hörde hur det började regna:(

Bara till att ställa in! Det kom lite skurar fram och tillbaka och efter frukost gick Älsklingen och jag ut i hästhagen för att plocka björnbär.

Jag var beväpnad med grimskaft och kratta för att hålla en viss nyfiken herr Bus på avstånd. Ja, det måste man ha. Han gillar att jaga folk ur hagen. Och försöker man schasa bort honom så blir han arg och gör utfall med tänder och framhovar. Om någon går in i den hagen så kommer de väldigt snabbt ut igen...

Men han var faktiskt ganska lugn idag, mest nyfiken och inte särskilt sur. Däremot ville han äta upp björnbären, vilket jag inte ville att han skulle göra.

Vi fick ihop några liter som räckte till infrysning och en smarrig paj.


Annars har jag mest legat i soffan och njutit av gårdagens resultat. En förbättring med nästan 20 minuter jämfört med GBG-varvet känns ju heeelt ok. Tänk vad svalare väder och bättre energi-intag kan göra...

Jag har varit rätt trött idag, så visst känns det att jag ansträngt mig mer än vanligt, men ingen träningsvärk och inga krånglande vader. Så gött!

Nu funderar jag på hur jag ska lägga upp höstens träning. Nu är det ju kul att springa igen!

lördag 17 augusti 2013

Prinsens minne race report!

Idag gick allt som planerat. Jag åt frukost när jag tänkt, jag kom iväg när jag tänkt. Jag var på plats när jag tänkt. Jag drack min smoothie på plats strax efter kl 11. Jag tryckte i mig en banan (som nog inte hade behövts, smoothien är tillräckligt mättande), tog med mig en petflaska med vatten och gick till startområdet.

Väderförutsättningarna var perfekta! Det regnade lite på vägen ner och har nog regnat större delen av natten och förmiddagen. Det gjorde att underlaget var helt perfekt. Sandstigarna var fina att springa på då sanden var hårt packad istället för mjuk. Mycket bra! När jag lämnade bilen sas det på radion att regnet skulle dra bort och att det skulle klarna upp. Till en början var det runt 17 grader med sedan blev det allt varmare och var 21 grader när jag körde hem. Helt OK!

Jag började med att ställa mig i toa-kön. Gick ganska snabbt, det var gott om baja-major och killarna hade pissoarer att tillgå. Efter toa-besöket började jag värma upp lite lätt. Det var lite skvalpigt och mätt i magen, så jag lugnade mig med uppvärmningen. Drack lite vatten och försökte springa igen. Höll inte på mer än ca tio minuter.

Med tio minuter kvar till start insåg jag att jag behövde kissa igen. Toa-kön var bara till att glömma, så jag försökte gömma mig i skogen istället. Gick nog sådär :). Fick kissat iaf! Misstänker att någon stackare fick se min vita röv...

Sedan gick jag och ställde mig i startfållan. Jag valde sköldpadds-fållan som var för folk som springer under 2:10 och håller ca 6-minuters-tempo. Som vanligt var jag lite förvånad över vilka som stod i den fållan. Många små nätta kvinnor och vältränade grabbar som säkert sprang under 2 timmar. Men det blev en bra startgrupp för min del.

När starten gick var det ingen rusning. Alla tog det ganska lugnt (jämfört med hur det brukar vara i millopp) och det var ingen vidare trängsel. Jag kunde springa helt obehindrat precis i det tempo som passade mig.

Jag hade ställt in min VP (Vitrual Partner) på Garminklockan på 6-minuterstempo och sprang efter den. Det innebar att jag inte såg varken tid eller sträcka, bara hur jag låg till jämfört med VP:n.

Första biten gick förvånande bra. Nu var det ju väldigt flackt till en början och fantastiskt vackra omgivningar i skogen. Ett tag låg jag faktiskt nästan en minut före min VP, utan att jag kände att det var jobbigt att springa. Jag hade full koll på andningen och jag tänkte att jag kunde behöva det där försprånget till slutet av banan.

Efter ett tag kom vi från Prins Bertils stig och upp i ett bostadsområde där det så småningom kom en backe. Benen var förvånansvärt stumma där och jag tappade rejält, men sedan följde en lång platt sträcka på asfalt. Eftersom jag körde efter min VP så kom km-markeringarna som en överraskning. En väldigt positiv överraskning. De kom snabbt och när jag trodde att jag skulle springa förbi 8-km-markeringen och istället såg att det stod 9 km kändes det mycket bra.

Jag sprang på där på asfalten och det gick väldigt bra. Fortfarande för min VP. Vi började närma oss 12 km och jag förberedde mig på att det skulle komma en dipp. Istället kom en varningsskylt om stenig terräng och vi sprang ut på prinsens stig igen. Där kom en uppförsbacke, där en fotograf stod. Jag kände mig stark och sprang leende och lätt upp för backen (hoppas att jag fastnade på kortet).

Sedan var det lite tekniskt och lite upp och lite ner och sedan kom en skylt till om ojämn terräng där det var målat med röd färg på rötter och stenar (fantastiskt bra!). Jag låg under 6 minuters-tempo fram till 12 km där kuperingen började. Sedan låg jag ändå strax över ända till 17:e km där det började gå utför med tempot. Jag var uppe på 6:49, men då gick jag lite vid sista vätskekontrollen.

De sista 5 km kändes jobbiga men jag försökte hela tiden tänka på att det inte var långt kvar. När så den bästa skylten på hela banan kom, den som talade om att det var 500 meter kvar, ja då var det bara till att köra på. På väg in i mål stod folk och hejade och applåderade och jag kostade på mig en liten spurt sista 100 m.

Så skönt att vara i mål! När jag slog över klockan på tid så såg jag till min stora förvåning att jag hade gått under 2:10. Jag hade sprungit på 2:08:57 (officiell tid). Jag var så nöjd med mig själv att jag nästan blev gråtfärdig! Jag trodde felaktigt att det krävdes 6-minuterstempo för att klara 2:10 och eftersom jag låg efter min VP trodde jag inte att jag hade klarat den tiden.

Så jag är supernöjd med mitt lopp! Jag kunde inte ha sprungit det annorlunda. Även fast jag låg under 6-minuterstempo de första 11 km så kände jag inte att jag sprang onödigt fort. Jag hade inte sprungit bättre om jag tagit det lugnare i början. Utan det hänger helt enkelt på uthålligheten och vanan att springa långt. Det har ju inte blivit så fasligt många långa långpass i sommar, mer än de senaste veckorna och jag kommer att bli bättre ju fler långa långpass jag får in.

Det är ju det som är så bra med att springa lopp, man blir klar över vilka svagheter man har och kan jobba vidare med dem efteråt.

Loppet var mycket bra arrangerat! Väl skyltat vart man skulle och välorganiserat med start, mål, baja-major och allt annat runtomkring. I år hade arrangörerna dessutom flyttat starten så att den gick på samma plats som målet och det gjorde att det blev bättre, tycker jag. Allt på samma ställe. Uppmärkningen av banan, km-skyltarna, vätskestationerna och varningarna om teknisk terräng var jättebra ordnade! Inga problem någonstans!

Publiken utmed banan var inte så stor, men de som stod där hejade på bra med applåder, hejarop, musik och annat. Väldigt kul!

Jag tycker att det var ett väldigt kul lopp att springa, med fantastiska omgivningar längs banan. Variation med lite asfalt emellanåt och en väldigt bra bansträckning. Jag kan bara rekommendera loppet till alla som funderar på att springa det och nästa år kommer jag definitivt att springa det! Det finns även alternativ till halvmaran med 5 och 10 kilometer.

Dessutom får man ju en så snygg medalj! Som faktiskt har året ingraverat. Många andra lopparrangörer är lite "snåla" och kör med samma medalj år efter år...
Snygg medalj!

NÖÖÖÖÖJD!!!!


fredag 16 augusti 2013

Laddad!

Imorgon är det dags för årets (och mitt livs) andra halvmara. Det är inte riktigt samma höga förväntningar och nervositet som det var före Göteborgsvarvet i maj, men det är en del grejer som ska förberedas och planeras.

Vädret ser "perfekt" ut för min del. Regn (under 1 mm/timme, vilket är typ ingenting), runt 17 grader, inte några hårdare vindar (som mest 6m/s i byvindarna). Det behöver ju inte regna jättemycket, men regn är iaf bättre än 25 grader och stekande sol, speciellt med tanke på att loppet startar kl 12.

Idag har jag hämtat mitt startkuvert för att slippa åka ner alltför tidigt imorgon. Det var lite kö för att hämta nummerlapparna, men om man hade koll på sitt nummer gick det snabbt...


Nummerlapp och chip kommer att "monteras" innan jag åker ner mot Halmstad imorgon. Jag vill äta frukost så sent som möjligt och sticka direkt efter.


Den här gången ska jag ta med mig ev. en smoothie och/eller banan som jag slänger i mig innan start, samt en liten PET-flaska med vatten som jag kan slänga innan loppet. Allt för att slippa bli hungrig och törstig innan jag ens hunnit starta och därmed upprepa mitt misstag från Göteborgsvarvet.

Garmin-klockan ligger på laddning...



I själva loppet är strategin att gå ut och springa i ett jämnt tempo som jag orkar hålla hela distansen. Jag ska försöka tänka positivt hela vägen, även när dippen kommer (troligtvis någonstans vid 12 km, baserat på de senaste långpassens erfarenheter) och bara njuta av de fina omgivningarna. Jag är inställd på att det kommer att bli ett "ensamt" lopp där jag får stänga in mig i min bubbla och helt enkelt låtsas att jag springer ett långpass precis som vanligt. Förhoppningen är att jag ska ta mig runt snabbare än Göteborgsvarvet iaf, där jag landade på 2:23:33. Jag vet att jag inte kommer att gå under två timmar, men jag hoppas kunna springa i ett bekvämt 6-minuterstempo hela vägen. Jag borde landa någonstans runt 2:10, vilket känns rimligt om det inte är så att min svacka hänger kvar.

Det ska iaf bli kul att springa imorgon. Lite vemodigt, eftersom det blir sista loppet för mig i år och jag bara har den låååånga hösten och vintern framför mig efter detta. Men det ska bli skoj ändå att fortsätta träna mot Göteborgsvarvet 2014. Och det ska bli härligt att komma ut i skogen och se höstens alla färger och känna den friska höstluften efter sommarens tryckande värme.

Det kommer kanske att hände lite spännande saker på träningsfronten i höst. Jag har en liten grej som jag funderar på. Vi får se vad jag beslutar mig för. Återkommer i detta ämne inom kort!

onsdag 14 augusti 2013

Bättre löptur!

Efter den misslyckade ridturen blev det en löptur. Mest för att testa kroppen. Målet var att springa i 6-minuters-tempo på favoritrundan. Jag började med att värma upp lite lätt. Först lätt jogg, sedan lite löpskolningsövningar innan jag gav mig iväg.

Den här gången började rundan med en lätt känsla i kroppen och jag landade första stigande kilometern på 5:47. Lite ansträngande var det allt, men det var inte som i söndags, inte på långa vägar så jobbigt, trots ett betydligt högre tempo.

Andra km gick på 5:40, sedan 5:48 och 5:43. Jag blev lite stel i vänster axel (har sovit konstigt på den i natt), men det kändes ändå ok att springa. Jag fortsatte följande kilometrar på 5:39, 5:41 och 5:39. I mördarbacken hem kom jag bara halvvägs innan jag dog.

Jag stretchade ut de lite krånglande vaderna och gick de sista 300 m hem. Nu känns det lite bättre inför lördagens lopp och eftersom temperaturen har sjunkit under 20, vilket den verkar hålla sig under även på lördag så kommer jag definitivt springa loppet. Sedan får vi se hur det känns. Hoppas att min svacka haft med värmen att göra och att jag kommer ur den nu!

Misslyckad ridtur!

Efter att ha ställt in gårdagens ridning pga regn och åska var det äntligen dags att komma ut med hästarna igen. Bosse Bus fick äran idag.

Han var på bättre humör än i fredags, då han var riktigt vrång mot sin nya ryttare. Men idag var det mer öron framåt och inga huggande tänder i luften.

Vi red bort på en väg som går rakt in i en skog, där det endast finns två hus och sedan rider man rakt upp i en backe och efter ett tag kommer man inte längre så man vänder tillbaka. Vi kom ungefär 100 meter på vägen innan Bosse tvärvände pga en soptunna (JÄTTEFARLIGT!). Ponnyn fick gå först, men hon vände 100 m längre fram vid en husvägg.

Sedan var allt väldigt spänt och det tittades på än det ena än det andra. Nästa föremål som vägrades gå förbi var en vattentank. Efter det travade vi på för att få lite lugn, men då hör jag ett brötande och inser att en stor traktor klipper gräs på en åker precis intill vägen. Vi hade väl kommit några km in på vägen och var halvvägs till skogen, men jag valde att vända, för jag visste att Bosse inte skulle gå förbi där då han var som en bomb att sitta på.

Bomben briserade när vi vände och han började skjuta rygg och studsa fram, sedan var det taktning hela vägen. När vi kunde börja trava igen, ja då möter vi en bil med en båtkärra efter sig! På världens minst trafikerade grusväg! Bara till att vända och rida in på en stickväg. Dock hade bilföraren väldigt bråttom, så han dundrade förbi med sin kärra innan vi hade hunnit komma av vägen och Bosse blev ännu mer stressad.

På väg hem igen tänkte vi att nu ska vi väl inte möta något mer. Jodå, kommer det inte en personbil (utan båt den här gången) också! Det blev som tur var ett betydligt lugnare möte då den inte hade några skramlande grejer med sig. Men det är ju helt otroligt att så mycket grejer ska hända just på den vägen, som borde vara den mest innehållslösa vägen man kan hitta häromkring.

Vi taktade vidare och när vi kom ner på vår grusväg så var allt lugnt igen. Bosse slappnade av och frustade förnöjt. Svårt att veta varför allt var så farligt längs den där vägen, men någonting var i görningen då även ponnyn var på tårna hela vägen.

Jaja, vi kom hem helskinnade iaf, men någon trevlig ridtur var det ju inte precis. Ibland är det så. Bättre att rida hem än att bråka och riskera något!

söndag 11 augusti 2013

Det går inte bra just nu!

Idag var alla förutsättningar för att få till ett bra långpass på plats. Jag hade ätit en bra frukost två timmar innan jag gav mig iväg, temperaturen var blyga 16 grader, det var lite molnigt ute, luften var fuktig efter nattens åskregn och jag kände mig pigg.

Det flöt på rätt bra till en början, men redan efter 4 km började det kännas tungt igen. Inget krut i benen, ingen ork, ingen motivation. Men jag knegade på. Slet mot de negativa tankarna. Försökte njuta av naturen.
Vackert!

Älskar att springa på sådana här skogsvägar!

Det var blött lite överallt idag!

Jag var visst över i grannkommunen och sprang!
Men hur fint det än var där i skogen så hittade jag ändå inte den där sköna känslan av att det är lätt att springa. Det var bara jobbigt och trist! Så svackan verkar bestå, jag längtar tills den försvinner!

Efter 12 km började båda vaderna att värka. Men jag fortsatte och när jag kom hem gjorde jag en liten extrarunda så att jag landade på 17 km.

Planen för veckan är iaf att cykla lite mer. Om lusten faller på, så springer jag favoritrundan för att se om det funkar. Jag har (som det känns nu) ändå bestämt mig för att springa Prinsens minne på lördag. Det ser i nuläget ut som att den något svalare luften ska bestå (inte för att det verkar spela någon roll ändå). Jag tar veckan som den kommer helt enkelt. Om inte annat så kan det ju bli ett bra långpass att springa loppet. Nya omgivningar kanske kan få tillbaka motivationen igen...

onsdag 7 augusti 2013

Måla måla måla!

Efter morgonens misslyckade löprunda åkte jag in till Varberg och köpte mer färg och lite annat smått och gott.

Efter att ha lagat lunch till mig och Älsklingen, som hade vägarna förbi, gav jag mig ut till maskinhallen för att fortsätta måla. Det var dags för att klättra på stege. Det är fasligt drygt. Klättra upp, måla, klättra ner, flytta stege. Men till sist var jag klar med portsidan!


Sedan gav jag mig på gaveln, där jag även målade vindskivorna. Den sidan var ännu drygare. Högre, mer pill pga läkt och vinklar mot taket. Dessutom två färger tack vare vindskivorna.

Hyresgästerna i holken var mycket skeptiska till min närvaro, speciellt när jag målade runt holken och stötte till den. För att inte tala om när jag blockerade hålet med stegen...


Även om det är ett drygt jobb så är det ändå värt det när man får se resultatet. Dessutom hade jag ju fin utsikt!


När klockan närmade sig halv åtta värkte armar, rygg och ben. Fötterna brände i skorna och magen vrålade av hunger, så då gav jag upp. Men nu är det inte mycket kvar!


Varje gång jag ser maskinhallen känns det sim att det är en helt ny byggnad som står där. Helt otroligt vad lite färg gör..



Ur form!

Tog en löprunda före frukost idag. Tanken var att det skulle vara svalt och lätt att springa. Det var varken svalt eller lätt. Snarare ap-varmt och ap-tungt! Jag fick t.o.m gå en sträcka som lutade uppför eftersom jag bara inte orkade springa. Enda "trösten" var väl att Selma var lika trött som sin matte. Det är verkligen inget löparväder nu...

Så just nu är det inget vidare kul att springa. Får bli cykel istället. Och Prinsens minne nästa lördag hänger på en mycket skör tråd om inte saker och ting blir bättre snart! Har nog hamnat i en svacka. Bara till att kämpa vidare och hoppas att saker och ting vänder snart!

Jag fick iaf ihop nästan 9 km idag och jag har snart bara en fjärdedel av Playitas-utmaningen kvar!

tisdag 6 augusti 2013

Alla tre på tur!

Idag kom min hyresgäst hit med en bekant som är här och hälsar på. Vi hade bestämt oss för att rida ut med alla tre hästarna. Det var en väl rutinerad ryttare som kom, så jag slängde upp henne på Bosse och tog Pelle själv. 

Det fungerade jättebra. Bosse testade lite redan på gårdsplan, men fick snabbt klart för sig att damen på ryggen minsann inte tänkte låta honom skrämmas. Istället fick han jobba ordentligt så att han inte hann med att hitta på bus.

Pelle var till en början väldigt avslappnad och lugn. Man kunde nästan tro att han fått bromsolja till frukost, för han rörde sig knappt framåt.

Men när vi kom upp i skogen blev han spänd som en fiolsträng och gick och spanade hela tiden in bland träden. På ett ställe vände han faktiskt. Men jag vände tillbaka honom, tog det lugnt och manade hela tiden på honom framåt och sedan släppte det lite grann och han slappnade av mer och mer. Vi kunde t.o.m. galoppera riktigt avslappnat.

En som inte kunde galoppera var Bosse. Han tog inte galoppskänkeln och ville bara rusa istället så han fick nöja sig med trav. Men alla var glada och nöjda ändå och det blev en riktigt härlig uteritt! Bosses ryttare var så nöjd med honom! Och det var jag också. Han skötte sig bra, tycker jag!




Det är dessutom kul att se en annan ryttare på sin häst och att få någon annans syn på honom! Men vi uppfattar nog honom rätt så likt. En lyhörd och lättkommunicerad häst som gjorde några små försök till bus, men ändå rätt oskyldigt. Och kul att rida!

söndag 4 augusti 2013

Helgen!

Igår gjorde vi lite ärenden i Varberg. Bl.a. fixade vi slang till den dränkbara pumpen som ska fylla badtunnan med vatten, hämtade (ÄNTLIGEN) vår fantastiska dammsugar-robot som varit på lagning, fixade med en utav lastbilarna och körde hem lite mer sten till badtunneplatsen.

Vattenslang från brunnen till badtunnan - funkar super!
När vi kom hem hjälpte Älsklingen mig med att sätta kantsten runt badtunneplatsen för att markstenen ska få en kant att ligga mot så att de inte far iväg när vattnet sipprar ur tunnan.

Tur att jag har världens bäste sambo som hjälper till med mina projekt!
Det har varit extremt varmt i helgen, det började i fredags då det var bra varmt ända in på kvällen...


Tropisk natt - lite svårt att sova, men vad gör det, det händer ju rätt sällan!
På fredagskvällen gick vi bort till grushålan för att hundarna skulle få svalka sig lite i "sjön" där. Selma tyckte det var jättekul att få bada lite. Hon simmade på riktigt bra!
Bad-vovve!
Idag red jag en runda med ponnyn på förmiddagen. Jag hade tänkt ut en runda, men när vi kom över krönet mot grushålan hörde vi gevärsskott och jag insåg att det var första helgen i augusti = skjutövning i grushålan. Så det fick bli en annan runda. Lite trist, men så var det. Hästarna reagerade dock inte nämnvärt på skjutandet, inte ens Pelle, så det var lugnt.

Efter lunch tog vi med oss Selma till Björkasjön och badade lite där. Selma tyckte dock inte att det var så kul att bada idag, så vi packade in henne i bilen istället. Men det var faktiskt riktigt behagligt att bada idag, det var nog 5 grader varmare än när jag och Emma badade i havet i veckan. Och det var skönt att svalka sig lite!

Ikväll har jag sprungit en runda. Tyvärr hade jag lite för mycket mat i magen, så det var väldigt tungt att springa. Jag sprang runt Grimeton och det är en rätt tråkig runda. Nästan bara asfalt. Solen stekte rätt bra i början, men sedan kylde det på och blev riktigt svalt. Det hjälpte dock inte, jag var inte i form till att springa idag helt enkelt. Men jag fick iaf ihop 15 km. Känns som en bra avslutning på veckan!

Imorgon inleder jag min sista semestervecka och kommer att fortsätta med rabatten runt badtunnan och med målningen av uthusen. Hoppas få gjort mycket den här veckan!

Den här såg jag när jag var ute och sprang idag!


fredag 2 augusti 2013

Härlig förmiddag!

Idag kom bästa Emelie med en liten söt islänning. Kristin och jag hade redan bestämt att vi skulle rida på morgonen, så det blev bara kul med en till på uteritten.

Den som reagerade mest på nykomlingen i stallet var faktiskt Bosse som verkade tycka att islänningen var jättesöt. Oj, vad han spanade och försökte lukta på honom. Han släppte nästan inte honom med blicken. Pelle var förvånansvärt lugn och verkade inte bry sig särskilt mycket om nykomlingen. Onsdagens knäpp-häst-fasoner verkade vara helt bortblåsta.

Åh, vilken söööötis, säger Bosse!
När vi kom ut skrittade faktiskt de båda mindre hästarna lika snabbt som Bosse, trots att han är ganska snabb. Ponnyn fick verkligen upp farten och vi behövde inte vänta in henne en enda gång och islänningen höll en bra fart hela vägen.

Det är ganska intressant att se hur olika hästarna beter sig beroende på vilka som är med. När de plötsligt blev tre verkade de mer intresserade av att hålla ihop flocken. Det blev ett härligt skogspass med både trav, galopp och skritt på långa tyglar.

När islänningen skulle gå bredvid Bosse hade han tyvärr lite problem och skulle hela tiden försöka gå på honom (för att klia sig, tror jag) och så gjorde han några utfall och försökte bita honom sådär barnsligt i bakhaserna. Tur att det var en tålmodig och snäll häst...

Men överlag gick det väldigt bra. I galoppen på en gräsåker blev det dock lite skjuta rygg, men bara några steg innan han gungade vidare i sin fina galopp. Det var riktigt kul att rida tillsammans! Tyvärr blev det inte någon lång runda eftersom Emelie och jag skulle springa efteråt, men vi var väl ute knappt en timme. En timme som gick väldigt fort!

Dagens ridkompisar!
Efter ridturen åt vi ett lätt mellanmål innan vi tog med oss Selma ut och sprang en runda. Det var mycket varmt och det blev rätt tungt efter ett tag i det kuperade landskapet. Vi sprang över stenas och rötter och plötsligt gjorde jag min första vurpa springandes och trillade in under en gran. Det gick bra, inga skador så det vara bara till att fortsätta. Uppförsbackarna tog dock rätt hårt idag och jag kände av gårdagens cykelpass i benen. Det är märkligt, det funkar sälla bra för mig att springa dagen efter ett cykelpass. Och då var det ju ändå ett ganska lugnt pass igår.

Till sist fick vi iaf lite nedförsbackar och jag orkade springa på igen, men sedan var det Selma som tröttnade och vi gick sista biten hem. Men vi avverkade nästan 9 km och var ute i ca en timme. Efter löpturen käkade vi lunch (var riktigt hungrig då!) innan Emelie packade in häst och grejer och åkte hem igen.

Jag tycker att vi fick gjort riktigt mycket och ändå var det bara lunchtid när hon åkte, så nu har man ju nästan hela dagen framför sig! Gött!

torsdag 1 augusti 2013

Juli månad!

Nu är det ny månad igen! 1:a augusti! Alltså är det dags att summera juli månad. Jag skrev efter juni månad att det skulle bli mer träning i juli eftersom jag har semester och eftersom Playitas-utmaningen peppar mig.

Det började bra första veckan i juli (före semestern) med 27,7 km löpning och 49,4 km cykel. Veckan efter blev lugn pga Varbergsloppet på lördagen. Efter Varbergsloppet tappade jag lite sugen, var inte nöjd med tiden, dock känslan och hamnade lite i ett ingenmansland med oplanerad träning. Dessutom gick mycket tid åt till att bygga badtunneplatsen och så var Älsklingen hemma en vecka också.

Fjärde veckan i juli var det dags för Falkenbergs stadslopp och efter det tände jag till igen och drog till med en sjumila-tur på cykel dagen efter loppet. Sedan dess har jag tränat bra, och fick äntligen till ett långpass i tisdags.

Totalt i juli har det blivit 111,9 km löpning fördelat på 12 pass, 11 timmar och 37 minuter. Det blev också 120,8 km cykel fördelat på 3 pass, 6 timmar och 6 minuter.

Jag är ganska nöjd med månadens träning. Trots att jag tycker att jag legat lite på latsidan har jag ändå fått ihop bra med träning. Nu i augusti, närmare bestämt den 17:e stundar min andra halvmara och efter tisdagens långpass känner jag mig väl förberedd för den. Jag siktar inte på någon särskild tid, hoppas dock att jag inte är långsammare än i Göteborg iaf. Jag kommer också att planera lite annorlunda gällande maten så att jag slipper vara vrålhungrig större delen av loppet som jag var i Göteborg. Det ska bli riktigt kul att springa i Halmstad!

Jag hoppas såklart att jag går i mål i Playitas-utmaningen också. Jag vet precis vem jag ska ta med om det (mot förmodan för jag vinner aldrig någonting) skulle vara så att jag vinner:)

Målning och cykel till jobbet

Denna dag har ägnats åt att måla ett av alla uthus som ska målas i sommar. Började för ett bra tag sedan, men sedan tog badtunneplatsen upp tiden, så då gick målandet lite i stå. Men idag kom jag igång igen!

Jag fick färdigt detta hus och nästa i tur blir maskinhallen som jag irriterar mig något fruktansvärt på eftersom jag ser den inifrån huset och det ser så bedrövligt ut. Så jag ska nog kunna sysselsätta mig resten av semestern...

Före-Efter
Resultatet blev ju riktigt bra iaf. Kan knappt tro att det är samma hus!

Efter målandet tog jag cykeln till åkeriet för att jobba lite. Vi har haft lite semester även där, så nu var det två veckors inbetalningar att stämma av. Det tog sin tid! Det blev även två veckors fakturerande. Som tur är så har det ju varit lite lugnt med körning de senaste två veckorna, så det tog inte alltför lång tid. Jag tog samma väg tillbaka hem, hade medvind och körde lite snabbare. 28 km fick jag ihop och 1 timme och en kvart i tid.

I Playitas-utmaningen har jag nu passerat 60% av sträckan och börjar se målet!