Det går inte bra just nu!

Idag var alla förutsättningar för att få till ett bra långpass på plats. Jag hade ätit en bra frukost två timmar innan jag gav mig iväg, temperaturen var blyga 16 grader, det var lite molnigt ute, luften var fuktig efter nattens åskregn och jag kände mig pigg.

Det flöt på rätt bra till en början, men redan efter 4 km började det kännas tungt igen. Inget krut i benen, ingen ork, ingen motivation. Men jag knegade på. Slet mot de negativa tankarna. Försökte njuta av naturen.

Vackert!

Älskar att springa på sådana här skogsvägar!

Det var blött lite överallt idag!

Jag var visst över i grannkommunen och sprang!

Men hur fint det än var där i skogen så hittade jag ändå inte den där sköna känslan av att det är lätt att springa. Det var bara jobbigt och trist! Så svackan verkar bestå, jag längtar tills den försvinner!

Efter 12 km började båda vaderna att värka. Men jag fortsatte och när jag kom hem gjorde jag en liten extrarunda så att jag landade på 17 km.

Planen för veckan är iaf att cykla lite mer. Om lusten faller på, så springer jag favoritrundan för att se om det funkar. Jag har (som det känns nu) ändå bestämt mig för att springa Prinsens minne på lördag. Det ser i nuläget ut som att den något svalare luften ska bestå (inte för att det verkar spela någon roll ändå). Jag tar veckan som den kommer helt enkelt. Om inte annat så kan det ju bli ett bra långpass att springa loppet. Nya omgivningar kanske kan få tillbaka motivationen igen...