Härlig förmiddag!

Idag kom bästa Emelie med en liten söt islänning. Kristin och jag hade redan bestämt att vi skulle rida på morgonen, så det blev bara kul med en till på uteritten.

Den som reagerade mest på nykomlingen i stallet var faktiskt Bosse som verkade tycka att islänningen var jättesöt. Oj, vad han spanade och försökte lukta på honom. Han släppte nästan inte honom med blicken. Pelle var förvånansvärt lugn och verkade inte bry sig särskilt mycket om nykomlingen. Onsdagens knäpp-häst-fasoner verkade vara helt bortblåsta.

Åh, vilken söööötis, säger Bosse!

När vi kom ut skrittade faktiskt de båda mindre hästarna lika snabbt som Bosse, trots att han är ganska snabb. Ponnyn fick verkligen upp farten och vi behövde inte vänta in henne en enda gång och islänningen höll en bra fart hela vägen.

Det är ganska intressant att se hur olika hästarna beter sig beroende på vilka som är med. När de plötsligt blev tre verkade de mer intresserade av att hålla ihop flocken. Det blev ett härligt skogspass med både trav, galopp och skritt på långa tyglar.

När islänningen skulle gå bredvid Bosse hade han tyvärr lite problem och skulle hela tiden försöka gå på honom (för att klia sig, tror jag) och så gjorde han några utfall och försökte bita honom sådär barnsligt i bakhaserna. Tur att det var en tålmodig och snäll häst...

Men överlag gick det väldigt bra. I galoppen på en gräsåker blev det dock lite skjuta rygg, men bara några steg innan han gungade vidare i sin fina galopp. Det var riktigt kul att rida tillsammans! Tyvärr blev det inte någon lång runda eftersom Emelie och jag skulle springa efteråt, men vi var väl ute knappt en timme. En timme som gick väldigt fort!

Dagens ridkompisar!

Efter ridturen åt vi ett lätt mellanmål innan vi tog med oss Selma ut och sprang en runda. Det var mycket varmt och det blev rätt tungt efter ett tag i det kuperade landskapet. Vi sprang över stenas och rötter och plötsligt gjorde jag min första vurpa springandes och trillade in under en gran. Det gick bra, inga skador så det vara bara till att fortsätta. Uppförsbackarna tog dock rätt hårt idag och jag kände av gårdagens cykelpass i benen. Det är märkligt, det funkar sälla bra för mig att springa dagen efter ett cykelpass. Och då var det ju ändå ett ganska lugnt pass igår.

Till sist fick vi iaf lite nedförsbackar och jag orkade springa på igen, men sedan var det Selma som tröttnade och vi gick sista biten hem. Men vi avverkade nästan 9 km och var ute i ca en timme. Efter löpturen käkade vi lunch (var riktigt hungrig då!) innan Emelie packade in häst och grejer och åkte hem igen.

Jag tycker att vi fick gjort riktigt mycket och ändå var det bara lunchtid när hon åkte, så nu har man ju nästan hela dagen framför sig! Gött!