Sidor

onsdag 28 februari 2018

Riktig vinter

Nu har vintern verkligen kommit hit. I morse var det 15- grader och ganska mycket vind på det. I stallet har saker och ting börjat frysa. Vattnet i hinkarna fryser, det uppblötta fodret fryser, vattenslangen fryser, morötterna fryser, hästskiten fryser. Jag får flytta in alla grejer i sadelkammaren där jag fortfarande lyckas hålla temperaturen över nollan.

När jag var ute i stallet och grejade försvann känseln i mina fingrar rätt snabbt. Vinden gjorde att kylan trängde rakt igenom alla kläder.

Jag tänkte ju i söndags att jag skulle rida på kvällarna denna vecka men det har varit omöjligt på grund av kylan. Det är lite synd för nu är det snö ute och fullmåne så det är fantastiskt ljust och fint även solen har gått ner och månen har gått upp.

Jag får helt enkelt lugna mig tills kylan släpper innan jag ger mig ut på hästryggen igen. Det är förvisso skönt att det är riktig vinter men det finns en gräns för mig när det kommer till hur mycket kyla jag tål.

Det är inte heller läge att ge sig ut och träna någonting. Jag höll på att förfrysa kinderna pga den jäkla vinden när Selma och jag gick en runda i måndags kväll. 

Jag har fortfarande rinnande vatten i stallet i alla fall och jag hoppas verkligen att det inte försvinner för då blir det jobbigt på riktigt! Då får jag släpa vattenslang från källaren, alternativt bära vattenhinkar. Inte kul och väldigt tidskrävande.

Vi har i alla fall klarat oss ifrån det snöoväder som har lamslagit stora delar av Sverige. 200 trafikolyckor och människor som inte kan ta sig hem eller hemifrån. 

söndag 25 februari 2018

Löprunda med dubbel draghjälp

Efter ridturen var jag sugen på mer rörelse, mer sol och mer snö! Inte så sugen på mer kyla, men den kom på köpet...

Jag slängde på mig löparkläderna och tog med mig Helga och Selma på en härlig löprunda i skogen. Nelly är iväg med Husse, så hon har sitt roliga på annat håll.

Helga tyckte det var superkul att få komma ut och spring och hon höll faktiskt bra hela vägen trots sina korta ben. Vi sprang mot Flähult, samma som Bosse och jag tidigare men åt andra hållet. Och det är faktiskt en annan sak att uppleva naturen till fots jämfört med från hästryggen så det märktes knappt att jag precis hade varit där.

När vi kom upp i skogen blev det lite svårt att springa pga snön, men i uppförsbacken gick det ändå bra att hålla pulsen uppe gåendes. Nu funkade mobilen så jag passade på att ta lite bilder på det fina vinterlandskapet!

Draghundarna i snön
Båda vovvarna var pigga och de drog rätt bra i sina koppel, men vad gör det, det blir ju lättare att springa då:). När vi kom upp på toppen av backen började jag springa igen eftersom hundarna ville iväg. Det blev väldigt tekniskt i snön och fötterna for hit och dit kändes det som. 

Jag passade på att ta en bild på vattendraget som min modiga Bosse skuttade över där i skogen:

Vattenhinder
Jag fick hålla i hundarna ordentligt när vi skulle ner för backen mot banvallen där stigen är smal och stundtals rätt brant. När vi väl kom ner på banvallen fortsatte vi hemåt. Det var inte helt lättsprunget där heller, men det fanns lite mer packad snö.

På ett ställe är det lite berg och där blir alltid så vackra isformationer. Jag försökte få med vovvarna och isformationerna på samma bild, men vovvarna ville inte vara stilla, så det blev lite fail-bild:

Failbild

Is utan hundar
Vi fortsatte ut på Obbhultvägen och sedan upp på banvallen igen. Helga fick problem med is under tassarna. Hon är ju så lurvig nu, så det fastnar lätt snö och is i hennes päls. Men jag vill inte trimma henne innan det blir varmare ute.

Vi fortsatte sedan genom Obbhult och Linnarp innan vi vände hem på vår egna väg. 8,5 km blev det och det kändes lätt och kul att springa även idag. Kroppen svarar bra på löpningen just nu!

Nu sitter jag i soffan med en kopp te och datorn i knäet för att spana in världscuphoppningen i Scandinavium! Bra söndag kallas det!

Lugn och balanserad galopp!

Igår kände jag mig lite bedrövad över Bosses ovilja att galoppera, men jag är ju inte den som ger upp så idag fick det bli en skogsrunda för honom. En för honom ny runda som innehåller backar och fina skogsvägar att galoppera på.

Det härliga vintervädret fortsätter och solen skiner även idag. Dock är det riktigt kallt ute! Minus sex grader säger termometern och på det en riktigt kall vind. Så jag fick krypa långt in i jackan för att inte frysa om ansiktet. Fingrarna försvann någonstans i skogen, men kom tillbaka igen. Och fötterna tappade jag kontakten med ca 500 meter hemifrån.

Det är rätt kul att märka hur Bosse utvecklas på alla områden just nu. Vi har länge haft problem med att han inte vill lyfta bakbenen för att jag ska kunna kratsa hovarna, men nu verkar det äntligen ha blivit så mycket bättre! Han lyfter hovarna när jag ber honom och han står även still medan jag håller på och gängar broddhål och skruvar i brodd. Jag är så nöjd över detta! Hoppas att han kommer att visa den sidan när hovis kommer nästa gång också!

Alla fyra skor sitter fint trots att det redan har gått fyra veckor sedan hovis var här. Så det bådar mycket gott!

Vi började dagens runda med att skritta mot Obbhult och sedan svängde vi upp i skogen där. Han blev lite tjurig när vi skulle in på den vägen, vi var ju där förra veckan också, så han kanske tycker att det är lite "tjatigt". Men han visste ju inte att vi skulle ta en annan väg än den vi brukar ta, så när han upptäckte det kom framåtbjudningen tillbaka och han ville börja trava, vilket han fick.

Efter ett tag kom vi fram till en rejäl uppförsbacke och där började han galoppera. Och vilken fin galopp han fick! Jag försökte tänka på att inte hålla i honom för mycket utan låta honom balansera sig själv. Jag fick dock ta tag i honom lite grann eftersom han ville rusa på. Men det accepterade han och hittade en grymt fin galopp! Han galopperade på lugnt och balanserat även när vi kom ut på platten och det fanns ingen tillstymmelse till att köra ner huvudet eller skjuta rygg. Så kul! ÄNTLIGEN!

Det är så underbart när saker och ting som man har kämpat med bara släpper! Han var överlag väldigt trevlig att rida idag. Väldigt lugn större delen av rundan.

Vi tog en ganska smal stig ner mot banvallen och där fick vi en massa snö på oss från trädgrenarna som var i "lagom" höjd för mig uppe på hästryggen. Det gick nedför och han fick tänka efter var han satte hovarna. Även det har blivit mycket bättre! Han är inte lika snubblig och drullig längre, vilket också känns bra!

Ut på banvallen blev han pigg och ville trava så det fick han göra. Sedan mötte vi lite folk som han blev lite rädd för och ville inte gå fram, men jag lyckades övertala honom. Vi red in på ytterligare en smal stig som tog oss upp på Flähultshöjden. Där blev han väldigt pigg och ville springa, men det är ganska knixig terräng med några knä-mördar-träd, så jag fick hålla i honom och be honom att ta det lugnt. Det gick jättebra och vi lyckades ta oss fram trots knixigheten.

Sedan kom vi fram till ett vattendrag som gick rakt över vägen. Först stannade han och skyggade för det, men när jag manade på honom gick han rakt i det med ena hoven varpå han tog ett litet skutt framåt. Men han är ju grymt modig och obekymrad över nya saker. Jag kan inte minnas att han har sett något liknade på många herrans år eller ens någonsin.

Han travade vidare upp på höjden och ville sedan springa även ned för den långa backen, vilket han inte fick. Men det gick ändå bra och han var väldigt på hela vägen ut till Obbhultvägen.

Han lugnade inte ner sig förrän vi hade passerat grushålan, då slappnade han av och frustade förnöjt. Det blev en riktigt kul och härlig runda! Jag var så nöjd med honom! Nu får nästa pass bli på ridbanan så att jag kan jobba lite mer med lydnad och annat "kul".

När jag skulle skruva ur broddarna upptäckte jag att han hade tappat en brodd fram. Tur att jag har en massa gamla brodd i broddlådan, så jag behöver inte åka och köpa några fler!

Tyvärr dog telefonen i skogen (det var ju minusgrader) så det blev inga bilder från den underbart vackra snöiga skogen, utan det fick bli en bild från stallet istället. Här står han i sitt fina fleecetäcke som han får ha på sig eftersom han blev så grymt svettig!

Fina Bosse!

lördag 24 februari 2018

Vinterlördag

Vilken fantastiskt fin vinterdag vi har haft idag! Strålande solsken och fem minusgrader. En kall vind som drog ner betyget lite, men resten övervägde faktiskt.

Jag gjorde i ordning Bosse för en ridtur. Vi skrittade ner till gärdsvägarna nere i Mute och stack iväg i trav. Bosse ville köra ner huvudet och galoppera, men det ville inte jag göra där. När vi kom ut på Linnarpsvägen nyttjade jag de frusna åkrarna för att få lite mer kontroll på honom. Han börjar bli riktigt stark i kroppen nu och vill gärna springa på i sin egen takt. Han tar i för kung och fosterland i traven ibland.

Han jobbade på bra och var fin i traven, men när jag väl ville galoppera var han inte med på noterna utan blev istället sur Så typiskt! Men till sist valde han ändå att galoppera med då var åkern slut så det blev inte många språng. Det börjar bli dags att sätta sig på ridbanan och jobba lite nu. Även om det är supermysigt att vara ute i naturen och busa så behöver det bli lite uppstyrning av det hela så att han blir lite mer lydig och framför allt fattar galopp på rätt kommando.


Ut på tur!
När vi var klara kom Magnus och ville ta en runda med hundarna i skogen. Det tackade jag såklart inte nej till och tog Helga i koppel. Magnus hade Nelly i spårlinan och Selma gick lös. Det blev en riktigt härlig skogsrunda och vi såg både grisspår och älgspår. Dessutom fick jag se en älg! Så härligt att få lite skogsluft. Och superkul att träna vovvarna lite.

Helga fick springa lite lös hon också och vi tränade lite inkallning. Fickorna var fulla av godis! När jag hade fångat in Helga släppte Magnus Nelly. Hon hängde på Selma rätt så bra så hon försvann ingenstans och kom på kommando. Kul!

Flygande snötax!

Snölöpning

Torsdag var en härlig vinterdag med en hel del sol och jag tog tillfället i akt att springa en runda med min fina Selma. Jag har precis lyssnat på boken "Hjärnstark" av Anders Hansen och efter det har motivationen till löpning verkligen tagit fart. Kort sagt, hjärnan blir bättre av att motionera med puls över 70% av maxpuls 30-60 minuter. Och vad mer motivation behöver man?

Selma var glad över att få springa i vanlig ordning och vi tog vår favoritrunda, den där rundan som alltid går bra. Löpkänslan var på topp. Vädret och ljuset gjorde ju inte saken sämre och jag sprang med ett leende på läpparna hela vägen.

Det gick väldigt bra och jag sprang för första gången på länge fem km under en halvtimme! Så nöjd! Totalt sprang vi 7 km innan jag stannade och släppte lös Selma. Får passa på att ha henne lös nu innan hundförbudet träder in 1 mars.

Fin-hunden!

Ridtur i snöfall

Vilken härlig onsdag jag hade denna vecka! Glömde att skriva om det, men Bosse och jag kom ut på en runda i snön. Snön föll tungt och det var sådär vindstilla och dovt ute. Hur underbart som helst!

Det blev mest skritt då jag tyckte att han kunde få en lugnare rundare efter helgens skogsturer. Han var faktiskt lite lugnare när han bara fick skritta, så det gick väldigt bra. Vi tog banvallen och sneddade sedan över en åker upp i Linneskogen. Snön har fallit väldigt olika och när vi kom upp förbi den lilla gården som ligger där i skogen var det faktiskt en hel del snö jämfört med andra ställen.

Härlig snö!
Jag är så glad att jag slängde på snösulorna! Annars hade det inte blivit någon vettig ridning nu. En knapp timme var vi ute och det var helt ljuvligt!

söndag 18 februari 2018

Skogsrunda

Söndag idag. När jag gav hästarna mat insåg jag att fodret höll på att ta slut. Jag trodde att det skulle räcka till imorgon, men gjorde en missbedömning. Som tur var har Granngården i Varberg söndagsöppet, så jag körde dit och var där kl 10 när de öppnade. Fantastiskt bra att det var öppet idag! Annars hade de stackars hästarna fått svälta tills imorgon... ;)

Vädret idag var strax över nollan, lite småblåsigt och en sol som ville tränga igenom molnen utan att riktigt lyckas.

Jag ville att Bosse skulle få galoppera lite nu när det finns lite snö och jag misstänkte att det skulle finnas mer snö uppåt Åkulla, så vi tog vägen genom skogen för att ta oss bort till Bexells stenar.

Bosse var lite småtveksam när vi gick på grusvägen, men han är väldigt av och på. Ena stunden vill han knappt gå framåt för att i nästa sekund bli stissig och takta fram. Jag blir inte klok på honom!

Vi kom fram till en grind och jag blev tvungen att hoppa av för att öppna den. Det var inte så lätt att öppna den eftersom Bosse var så fruktansvärt rädd för den av någon anledning. Jag fick hålla på fram och tillbaka en bra stund innan jag lyckades få honom så nära att jag kunde öppna den. Sedan kom nästa problem, att sitta upp på 172 cm häst. Jag fick leta ett tag innan jag hittade en naturlig upphöjning att stå på.

Vi travade upp i skogen och han var rätt lugn. Såpass lugn att han klarade av att skritta normalt när jag bad honom om det och terrängen blev lite svårare. Vi kom ut på en grusväg och började trava igen och då blev han lite bakrädd och höll på att springa åt fanders.. Han lugnade sig och vi kunde skritta någorlunda lugnt ner mot Valasjön.

Fail-bild

Fin väg utmed sjön
Jag satt och tänkte på hur otroligt bra jag har det som har tillgång till alla dessa fantastiska ridvägar inte så långt hemifrån. Det är rätt häftigt att få uppleva all denna fina natur från hästryggen. När vi väl kommit ner till sjön och promenerat längs den så kom den tuffa stigningen uppåt igen. Jag har gått där så jag vet hur tufft det är. Det stiger brant och ganska länge. Men Bosse traskade på bra där ändå!



Det går inte att undvika att styrketräna hästarna när man har såhär fina omgivningar att rida i. Det börjar verkligen synas att han bygger muskler både över ryggen och på bakänden. Han börjar bli riktigt fin nu!

Tyvärr bygger det även energi att han blir starkare, så han börjar bli lite svår att rida och få till att hålla igen. Han hoppar och studsar och slänger med huvudet. Igår körde han ner huvudet i galoppen och sköt rygg. Idag slängde han med huvudet i traven på väg hem. Jag börjar se fram emot när sommaren kommer och han blir lite naturligt trött...

När vi kom tillbaka till stigarna runt Bexells stenar dök det upp ett par personer framför oss. De var SÅ farliga! Han stannade och tittade på dem och sedan taktade han hela vägen tillbaka till parkeringen. Där fanns lite mer folk så då slappnade han av lite.

Därefter vände vi hemåt och galopperade upp för en sista backe innan vi vände neråt mot Linnarp igen. När jag passerade grinden igen fick jag återigen problem med att få honom att gå i närheten av den så att jag kunde stänga den. Så farlig!

Men till sist fick jag stängt den och vi kunde fortsätta hemåt. Men då skulle jag återigen hitta något att stå på för att komma upp på honom. Det tog en stund men till sist hittade jag en gärdsgård som var tillräckligt hög för att jag skulle komma upp.

Resten av vägen var han rätt stissig, höll på och bockade i traven. Men när vi kom in på vår egen grusväg lugnade han ner sig och till sist skrittade han lugnt och fint igen.

Det är lite svårt när han blir så pigg för jag känner att jag sitter och håller för mycket och det blir dragigt. Inte så kul. Men jag hoppas kunna börja rida honom lite på bana snart också och hoppas då att det ska gå att träna honom lite bättre och att han ska vilja jobba så att det går att ta till vara på all hans energi.

lördag 17 februari 2018

Löprunda

Efter ridturen blev det en löprunda med Selma. Icebugsen åkte på och de behövdes verkligen. Det var snö, is och gegga. Vi sprang upp i Linneskogen och tillbaka banvallen. Det kändes ganska lätt att springa idag. Kroppen var pigg och det kändes inte så ansträngande att springa.

Dock blev det lite segt på banvallen där det var tjällossning och snö. Det blev mest gegga och var väldigt blött. Inte alls lätt att springa i. Men jag sprang i alla fall fem kilometer och kände mig nöjd med det. Selma var jättenöjd som fick komma ut och springa!

Dagens runda

Energisk Bosse

Vilken solig, härlig lördag! I alla fall halva dagen... Jag började i vanlig ordning i stallet med Colting pod i lurarna. Fixade boxarna och allt annat som görs.

Efter frukost tog jag tag i den ack så tråkiga städningen, men den blev lite bättre eftersom jag via Storytel lyssnade på Hjärnstark av Anders Hansen. Mycket intressant bok!

Efter städningen stack jag ut i stallet igen och gjorde i ordning Bosse Bus. Vi gav oss ut i den fina solen och begav oss till skogen. Vi fick lite snö i torsdags och i skogen var det lite mer än här hemma, så det gick fint att både trava och galoppera.

Till en början var jag lite för varm i min superjacka och kjol, men när vi var på väg hem hade solen gått i moln och då var det rätt skönt att ha de varma kläderna på sig.

Bosse var lugn till en början, men i skogen blev han rädd för en konstig fågel som satt i en bur. Vet inte riktigt vad det var för något, men den skränade och lät faktiskt ganska otäck. När vi hade passerat den for vi iväg i trav och galopp. Galoppen var till en början lugn, men när vi kom ut på slät mark körde han ner huvudet och sköt rygg. Bus-häst!

Efter det var han ganska stissig hela vägen hem. Vi tog en väg som vi inte brukar ta, så det var ju lite extra spännande, men jag blev lite trött när han flög åt sidan pga en grushög som vi har sett flera gånger förut. Han var väldigt energisk hela vägen!

Han blev otroligt svettig eftersom han stressade så och det rök om honom när vi kom hem. Jag passade på att bort skrapa lite extra päls. Han fäller en hel del nu och jag börjar se lite fin kort sommarpäls under den tjocka vinterpälsen.

Skugghäst
Utsikt

onsdag 14 februari 2018

Skymningsritt

Efter en intensiv jobbdag kom jag hem något senare än tänkt, men det fanns ändå tid kvar att ge sig ut på en ridtur innan mörkret lade sig.

Klockan var strax efter fem när jag stegade ut genom stalldörren med en sadlad Bosse. Solen gick ner 17:08 så det var fortfarande ganska ljust när vi kom iväg.

Vi red förbi Kullagården och sedan ner mot Lunden och ut på gärdsvägarna. Bosse var pigg, men lugn så länge han fick skritta. När vi vände in på en gärdsväg där vi brukar trava körde han ner huvudet och började trava. Han låg på väldigt hårt och vill ta i så fruktansvärt mycket i traven att det blir ett väldigt hållande i tyglarna för mig.

Vi travade på ut på Linnarpsvägen och även på asfaltsvägen fick jag hålla i honom för att han ville springa jättefort. Men när jag saktade av till skritt och lät honom få långa tyglar lugnade han ner sig och skrittade på fint istället.

Vi kom hem strax innan kl sex och då var det nästan mörkt ute. Så härligt att kunna vara ute så länge på kvällarna nu! Och när jag tittar på solnedgångstiderna ser jag att nästa fredag så har vi ytterligare tjugo minuter dagsljus på kvällarna! Det går verkligen fort nu!

Skymningshästen

måndag 12 februari 2018

Energi!

Måndag igen. Jag var väl inte på topp när klockan ringde i morse. Eller snarare, jag vaknade av att Magnus snarkade och då var klockan några minuter i fem, så då var det lika bra att gå upp. Jag fixade stallet och när jag kom in stod Magnus och lagade frukost. Eftersom jag inte hann äta då bad jag honom göra en matlåda till mig och det gjorde han. Så när det var fika klockan nio åt jag äggröra och bacon, vilket ledde till att jag inte behövde äta lunch.

Efter jobbet var planen att komma hem såpass tidigt att jag skulle hinna springa en runda innan det blev mörkt. Tyvärr gick det irriterande långsamt pga några breda transporter som hindrade hastigheten både på E6 och på 153:an, så jag kom hem lite senare än tänkt. Men jag fick ett väldigt energigivande samtal på vägen hem och det gjorde att jag inte bekymrade mig så mycket över att jag var hemma lite sent

Jag tog in hästarna och kom ut i löparkläder strax efter fem. En lycklig Selma fick följa med och det blev faktiskt samma runda som i torsdags för att vi skulle hinna tillbaka innan det blev mörkt.

Det var riktigt härligt att springa idag. Eftersom det hade kommit lite snö tog jag på mig Icebugsen och det kändes så himla lätt att springa. Jag älskar verkligen att springa på fastande mage! Det var bara lätt och roligt hela vägen. Rundan blev ju inte så lång, men det var ändå så att jag fick röra på mig lite grann.

Det var ju grymt kul att hinna springa innan det blev mörkt också! Det ger verkligen en känsla av att våren och ljuset är på väg!

Efter löprundan fixade jag ett par köttfärslimpor, lite ädelostsås och broccoli. Så gott!

Dagens runda

söndag 11 februari 2018

Långritt med sällskap

Idag har det varit en rätt bister vinterdag. Någon minusgrad, mulet och blåsigt. Sådan där kyla som går igenom märg och ben. Hade jag inte haft en "date" hade jag nog stannat inomhus idag. Men det går ju inte när man har stämt träff.

Så jag gjorde i ordning Bosse för en uteritt och skrittade bort till ridhuset där vi hade gjort upp att vi skulle träffas. Den jag skulle träffa är en tjej som svarade på min stallplatsannons att hon ville ha någon att rida tillsammans med då hon är nyinflyttad och inte känner varken vägar eller personer här i bygden. Himla kul initiativ, tycker jag!

Vi red upp mot Ryen och vidare upp i skogen där till Bexells stenar och sedan mot Valasjön. Bosse blev lite motig när han fick sällskap denna gång och jag fick faktiskt sitta och driva på honom. Han ville mest smaka på sin nya kompis och det ville jag såklart inte att han skulle göra.

Vi skrittade på där i skogen och efter ett tag gick Bosse med på att gå bredvid den andra hästen, så vi kunde snacka om allt möjligt. Trots att det var en rätt rejäl runda och vi i princip bara skrittade gick tiden otroligt snabbt och jag lade inte ens märke till att jag hade tappat kontakten med mina tår pga kylan.

Vi lämnade våra nyvunna kompisar där de bor och fortsatte ensamma hemåt. Då blev Bosse väldigt taggad och ville springa hela vägen hem. Han var också lite tittig och ville takta en hel del. Vi red på ett ställe som vi inte har ridit på den senaste tiden, så han var lite nervös där, men lugnade sig när vi kom ut på mer kända marker. Vi var faktiskt ute nästan tre timmar. Och Bosse blev helt genomsvettig medans vi skrittade... Men han lugnade ner sig på slutet så när vi kom hem hade pälsen nästan torkat av vinden.

Det var himla trevligt att rida ut sådär och så kul att få sällskap. Detta kommer vi definitivt att göra om inom kort. Det blir ju lite längre rundor än vi är vana vid nu, men jag kan ju också lasta Bosse och köra till Åkulla om vi ska utgå därifrån, så blir det inte så fasligt långt.

Bosse verkade inte bry sig om längden på rundan, utan han var pigg och framåt hela vägen. Dock får han vila imorgon, då jag tror att han kommer att få en del träningsvärk av detta. Själv var jag rätt stel när jag satt av honom. Som sagt hade jag ingen kontakt med mina fötter, och jag är ju inte van vid att rida så långa turer, så det var rätt stelt i rumpa och lår.

Precis när jag hade gjort i ordning Bosse efter ridturen, lagt på fleecetäcket och regntäcket och skulle släppa ut alla hästar i hagen igen så började det att snöa. Det snöade rätt rejält. Men hästarna ville gärna gå ut, så det fick de göra. De var rätt blöta när jag tog in dem nu, men de hade ju hö att pilla med där ute i hagen.

Blåmes i snöstorm
Så nu fick vi alltså lite påfyllning med snö (med betoning på lite, det har avtagit nu). Hoppas verkligen att det kommer mer och att kylan håller i sig så att vi får massa snö att galoppera i!

lördag 10 februari 2018

Skrittrunda

Efter Pelle fick Bosse komma ut. Jag misstänkte ju att han skulle ha lite träningsvärk idag efter gårdagens kuperade runda, så det fick bli en lugn skrittrunda.

Bosse är inte så mycket för att skritta, så det var lite spännande att se hur det skulle gå. Det märktes verkligen att han var lite stel idag, han hade inte riktigt samma energi som igår om jag säger så.

Det är lite svårt att hitta någon runda här omkring som inte innebär några backar, men när vi skrittade upp i skogen märkte jag att det kändes i hans bakkärra. Han var inte jättepigg upp där. Men det blev ändå en hyfsat lugn runda. Han skrittade faktiskt den största delen av rundan, det var bara på något ställe på vägen hem som han ville takta, men jag fick ner honom till skritt igen.

Jag kände mig jättenöjd över att han faktiskt var så lugn som han var. Även om han var märkbart stel så var han ändå pigg och framåt och ville inte stanna eller så. Nu hoppas jag att han är lite piggare imorgon så att han orkar ge sig ut på lite större och mer kuperad tur igen!

Skogsrunda idag
Efter ridturen hade jag tänkt ta med mig hundarna på en runda, men jag känner mig helt slut i kroppen. Det finns inte mer att hämta ut nu, utan jag har landat i soffan och kollar lite på TV. Hästarna fick komma ut en stund efter ridningen, då klockan bara var strax efter 3 när jag var klar. Jag var lite förvånad, för jag trodde att den var närmare halv fem, men denna dag har varit lång på något sätt. Det ska i alla fall bli skönt med en lugn kväll i soffan!

Pigg Pelle

Huset är städat, sängen bäddad med nya lakan och den där fräscha doften av rengöringsmedel når min näsa. Dags att gå ut till hästarna!

Pelle fick komma ut på promenad. För säkerhets skull broddade jag honom, jag vill ju inte att hans ska gå omkull någonstans. Tyvärr har han fortfarande lite svårt för att stå på höger bakben och det blev lite meckigt att brodda den skon. Men det gick till sist och vi kom iväg.

Vi gick mot grushålan och först var han hur lugn som helst, men så fick han syn på något i mossen vid grushålan och blev lite upprörd. Han lugnade ner sig igen och vi gick vidare runt Obbhult och Linnarp. Han gick rent i skritten, men jag hörde att han haltade när han travade lite. Så vi fortsatte skritta.

När vi skulle passera ridhuset fick han plötsligt ett riktigt spel. Vi mötte ett par hästar och så var det några som gick med ett par hundar lite längre bort.

Jag trodde först att det var hästarna han var så upprörd över. Han slängde upp svansen i luften, gick i passage och trumpetade. Men hästarna passerade vi utan problem (förutom att de blev lite rädda när han trumpetade precis intill dem), däremot var de två personerna med hundar fullkomligt livsfarliga... Knasiga häst...

Han lugnade ner sig igen och vi kom helskinnade tillbaka hem. Han är för go, den gode Pelle. Att han aldrig ska lugna ner sig... Men med tanke på hans hälta så får det bli promenader fortsättningsvis också. Förhoppningsvis rättar han till sig och lugnar ner sig så att det går att rida längre fram...

Bild tagen när han var lugn:)

Lördagsplaner

Ännu en solig vinterdag! Så härligt! Jag vaknade kvart över sex i morse och kunde inte somna om, så  jag gick upp och fixade stallet. Redan klockan sju började det ljusna såpass mycket att pannlampan inte behövdes. Att jämföra med när jag var julledig och pannlampan behövdes fram till åtta-tiden. Jag älskar verkligen den här tiden på året då jag märker att det blir så mycket ljusare och det går snabbt!

Efter stallet blev det frukost. Äggröra och bacon, bästa frukosten som finns! Nu behöver jag inte äta mer förrän ikväll... Och så en kopp te på det. Så fint!

Nu har jag tänkt att ta tag i städningen här hemma. Det har ju inte blivit så mycket av den varan när vi har stressat med festförberedelserna, så det är verkligen hög tid att städa lite mer ordentligt. Vår dammsugarrobot har ju gått runt flitigt här, men den städar ju inga plana ytor och sådant som toalett och badrum. Det får jag vackert göra själv. Den dagen det finns hushållsrobotar som kan sköta allt i hemmet ska jag skaffa en sådan. Och jag är beredd att betala rätt mycket för det. Tänk vad mycket tid en sådan hade frigjort!

Tvättmaskinen är igång också. Även tvätten har fått stå åt sidan de senaste veckorna så det var ju ett mindre berg att ta hand om där.

Dagens "nöje"
Efter städningen blir det hästarna som får lite uppmärksamhet. Jag ska gå en runda med Pelle för att stämma av hans hälta och humör. Jag har inte sett honom halta sedan i måndags då hovis var här. Sedan dess har han rört sig normalt i hagen i alla fall. 

Bosse ska få skritta en runda. Jag misstänker att han har en del träningsvärk efter gårdagens tuffa runda, så han behöver röra sig för att inte bli alltför stel. Hoppas bara att han kan hålla sig till skritt och inte vill springa lika mycket idag. Imorgon ska vi nämligen rida ut en runda med sällskap, vilket ska bli grymt kul!

När jag är klar med hästarna hoppas jag att det är många timmar av dagen kvar så att jag kan gå eller springa en runda med vovvarna också. Selma är iväg med husse och jagar hare, men Nelly och Helga är kvar här hemma och sugna på att röra sig. Själv känner jag mig lite stel i kroppen så jag får se hur det känns efter hästarna om jag väljer att gå eller springa. Dessutom ska jag hinna med styrketräning också, min rygg håller på att gå av känns det som!

Ja, det blir nog en bra lördag det här!

fredag 9 februari 2018

Galopp i snöig skog

Idag var det en solig fredag och jag var bara tvungen att ge mig ut och rida Bosse en runda. Jag hade en idé om att rida en kortare runda där det finns en vägbom, vända där och rida tillbaka.

Bosse var även idag supersnäll att brodda och han stod hur bra som helst och lät mig rensa, gänga och skruva i brodd. Helt fantastiskt! Jag skrapade bort lite päls, han har ju börjat fälla en hel del nu, så det är lika bra att skrapa på. Det försvinner förhoppningsvis snabbare då så att vi snart kan få se den fina tunna sommarpälsen.

På något märkligt sätt har han lyckats få ett sår längst ner nära hoven på vänster bak, men han verkade inte ha ont av det.

Vi red bort längs grusvägen och sedan upp i en skog där vi inte har ridit så mycket tidigare. Bosse var lite vaksam på omgivningen, men gick på bra framåt. Han fick trava lite på grusvägen och var jättefin. Där vi hade tänkt vända var bommen öppen och då kunde jag inte låta bli att fortsätta in i den fina skogen.

Han blev lite rädd för bommen och backade lite där, men var inte särskilt svårövertalad, så vi kom förbi utan problem.

Det stiger rätt bra upp på en kulle där i skogen och det är tufft att ta sig upp, men Bosse var pigg och framåt. Efter ett tag fick vi orörd snö, så mysigt. Inte så mycket snö, men här på Västkusten får man vara glad för det lilla.

Så fint i skogen!
Vi fortsatte framåt och kom ut på en grusväg som tar oss runt Bexells stenar. Det hade blivit långt att ta den rundan jag tänkte där, men så stack vi upp en väg som jag inte kände till. Ännu mera stigning och Bosse travade glatt på. Inga tecken på trötthet inte. Tyvärr tog vägen slut där uppe i skogen så det var bara till att vända och rida tillbaka. Men det gjorde inget för det blev precis lagom för honom.

Han ville halvspringa tillbaka, men jag höll in honom för att han inte skulle snubbla och för att han behövde pusta lite. Han är så lustig. Ju mer han får springa, desto mer vill han springa. Han är lite som en travhäst i tävlingskondition, enda skillnaden är att han inte har den konditionen.

Vi red tillbaka och så fick han galoppera i en uppförsbacke. Det gick så bra! Han busade inte någonting och var inte heller ostoppbar. Men fort gick det, det var så att tårarna rann, helt underbart kul! Vi höll på att missa vägen tillbaka men jag fick stoppat honom och vänt.

Sedan gick han väldigt raskt genom skogen och hela vägen hem. Han vill gärna takta och jag försöker hålla in honom och rida honom i skritten istället, men det är inte lätt.

Det är helt otroligt vilken skillnad det har blivit på honom sedan han fick på skor bak. Han tar för sig och tar i på ett helt annat sätt. Och han verkar mycket gladare över lag. Så det var helt rätt beslut att lägga på honom skor och dessutom snösulor. Utan dem hade vi inte kunnat rida i skogen så som vi gjorde idag. 

Han är verkligen så rolig att rida nu. Han har aldrig varit i den skogen vi var i idag och ändå var han hur cool som helst. Går fram överallt. Skyggar inte för något. Han är bara helt underbar!

Han blev ju hur svettig som helst med sin långa päls och höga ansträngningsgrad så jag slängde på honom det fina fleecetäcket för att han ska få torka nu under kvällen.Han tackade genom att rulla sig i boxen direkt...

torsdag 8 februari 2018

Lunchlöpning

Efter en intensiv period privat och på jobbet och med ett väder som har varit minst sagt bedrövligt har jag i år endast lyckats springa 5 gånger. Egentligen är det väl ingen fara på taket, jag tränar inte mot något lopp eller så, utan vill bara hålla igång löpningen för att jag tycker att det är ett bra sätt att motionera på.

Men idag föll det sig så att det passade bra att springa en runda på lunchen, mellan möten, så jag tog med mig min lyckliga vovve ut på årets sjätte löprunda.

Snön som kom igår har börjat töa, då det är någon minusgrad ute, så jag valde att springa i vanliga löparskor istället för Icebugsen. De är inte så roliga att springa på asfalt med eller när det inte finns någon is eller snö att hantera under fötterna. Vår grusväg var plogad och gruset hade kommit upp i dagen så jag tänkte att det inte skulle vara så halt.

Det var inte halt heller, så det gick alldeles utmärkt att springa odubbat. Det blev en kort runda eftersom jag endast hade en timme på mig att springa och förbereda mig för nästa möte. Så jag valde att springa runt Linnarp och Obbhult. Den är endast 4,5 km, men det var lagom. Det tog knappt en halvtimme.

Det märks såklart att jag inte har någon löparform, men det kändes ändå skönt att springa lite. Jag har sedan helgen haft lite problem med vänster sida av nacken och smärta som strålar ner under vänster skulderblad. Detta kände jag av när jag sprang, framför allt under skulderbladet. JAG MÅSTE STYRKETRÄNA! Så enkel är lösningen, men ack så svår att få till...

Det var i alla fall skönt att komma ut och få lite frisk luft mitt på dagen samt dagsljus och det har helt klart varit lättare att ta sig igenom eftermiddagens jobb! Selma var såklart väldigt nöjd med att få springa en runda!

Något hon inte är nöjd med är pet-flaskan runt svansen... Hon slår så hårt med sin svans att hon har slagit sönder den och sedan kan hon inte låta bli att slicka på såret så det läker aldrig. Därför har vi tejpat fast en petflaska på svansen för att den ska kunna läka i fred. Det ser lite lustigt ut, men vad gör man inte för att vovven ska bli frisk?
Selma med petflaska

onsdag 7 februari 2018

Snö!

Igår vaknade vi upp till 13 minusgrader. Jag var uppe halv fem för att ta tåget till Göteborg och jobba. Jag var så grymt trött hela dagen och när jag kom hem somnade jag i soffan halv sju på kvällen. Hästarna fick mat redan kl 20 och sedan ramlade jag i säng och slocknade direkt. Helt sanslöst hur trött jag kan bli!

Kall morgon
I morse kände jag mig piggare när jag vaknade och har faktiskt haft en riktigt bra på jobbet. Ingen resa till Göteborg denna dag, tack och lov. Idag var det "bara" 11 minusgrader och temperaturen steg upp till 2 minus på vägen till jobbet.

Framåt eftermiddagen började det att snöa och när jag kom hem var det faktiskt snöigt och fint ute. För första gången i år siktade jag på att hinna rida innan det blev mörkt.

Min stallgäst hjälpte mig att ta in hästarna och sedan skyndade jag mig in för att slänga på mig ridkläderna. Snabbt ut i stallet igen och ut med Bosse på gången. Eftersom det var en del snö valde jag att brodda honom. Jag var lite nervös för hur han skulle funka att brodda bak, eftersom han knappt har velat lyfta bakhovarna alls den senaste tiden.

Men märkligt nog var han hur snäll som helst med alla hovarna och det gick snabbt och lätt att brodda. Duktig kille! Jag slängde snabbt på honom all utrustning och lite reflexer innan vi stack ut. Det snöade rätt rejält och innan jag hade kommit upp i sadeln hade det hunnit lägga sig rätt mycket snö i den, så det blev lite blött och kallt. Men jag fick upp värmen rätt snabbt.

Bosse tyckte det var kul att komma ut och traskade på bra i snön. Vi red bort förbi Kullagården och sedan in till Skattagården och upp i skogen där. Han travade och tyckte det var så kul! Han skakade på huvudet och var väldigt pigg.

Plötsligt var det något som brötade till i skogen alldeles intill oss och Bosse tog några galoppsteg, men lugnade sig direkt. Så modig! Hade det varit Pelle hade han förmodligen vänt och skenat hem...

Det blev en snabb runda och det var fortfarande rätt ljus när vi kom hem. Då var klockan tjugo över fem. Så gött att det äntligen börjar bli ljust om kvällarna så att jag kan rida och även träna annat. Så kul!

Det var häftigt att vara ute i snöfallet. Tystnaden är så markant. Och så blir jag bara på så gott humör av snön och av ljuset som den ger! Hoppas att det får ligga kvar nu bara och att det kommer mer!

Ut i snön!

måndag 5 februari 2018

Ledig solig måndag!

Äntligen har jag fått en riktigt god natts sömn! Vi kom i säng vid tio-tiden igår kväll och jag sov oavbrutet till kl åtta i morse. Så skönt! Vaknade pigg och utvilad! Och jag kände mig lugn, harmonisk och nöjd över hur lördagskvällen blev.

Dessutom vaknade vi upp till en klarblå himmel och sol, vilket har hållit i sig hela dagen.

Efter frukost åkte vi och hämtade Magnus lastbil på verkstad och jag körde vidare till Granngården för att köpa foder till hästarna. Sedan åkte jag hem och tog emot min kära hovslagare.

Fantastiskt nog har Bosse behållit sina skor hela skoperioden. Endast en söm som har krupit ur på ena hoven. Jag är så glad för detta! Nu kan han äntligen börja bygga upp hovarna igen!

Skor på!
Jag har funderat fram och tillbaka på hur jag skulle göra med hans bakhovar då han har slitit dem riktigt mycket nu när jag har ridit mer. Jag har inte tyckt att han har varit så hovöm förutom när det har varit fruset ute och jag vill egentligen inte ha honom skodd då han bara brukar ta av sig dem. Men han har ju slitit hovarna rätt mycket och  nu ser det ut som om det kommer att fortsätta vara fruset ett tag framöver så jag beslutade mig för att ändå sko honom.

Han var inte lättskodd precis och Annie fick kämpa rätt hårt för att få på honom vänster baksko. Jag lät honom slicka i slickburken under tiden för att han skulle tänka på annat, men han har lite svårt med det benet, det var rätt tydligt. Hoppas att det går att rida bort och han kan bli starkare där.

Den högra bakhoven gick bättre även om han vevade lite med den också. Men nu har han alltså skor bak!

Skodda bakskor
Pelle har blivit bättre i sin hov och innan Annie kom testade jag att låta honom stå på den hoven och det gick hur bra som helst. Men när hon väl skulle sko den andra bakhoven ville han inte stå på den onda hoven. Hon kunde i alla fall inte se att det skulle finnas någon böld eller så i hoven och han ömmade inte någonstans när hon verkade heller. Men efteråt blev han alltså öm. Men hon fick nitat vänsterhoven till sist. Det är så svårt att veta ifall han har jätteont eller om han bara är känslig. Jag planerar i alla fall att gå med honom en runda imorgon eller på onsdag för att se om han blir bättre om han får röra på sig lite på fast mark.

Efter skoningen gjorde jag i ordning Bosse för en ridtur. Det var tyvärr helt uppenbart att han har haft rejält ont i sina bakhovar... Han fick ett helt otroligt fint steg i skritten! Jag kände det direkt! Han var lugn och fin till en början, men när han väl fick trava var han så nöjd med sina nya skor att han höll på att dra åt fanders! Han kunde inte skritta, utan taktade när han inte fick trava.

Pigg kille i solen!
Jag känner mig så hemsk som har låtit honom gå utan skor och ha ont. Men han har ju inte markerat någonting förrän det blev fruset ute, så det var ju inte så lätt för mig att veta. Men jag är i alla fall glad att jag valde att lägga på skor. Nu får vi hoppas att de sitter kvar och att han lugnar sig när han blir riden lite mer.

Det var rätt kallt ute idag och jag frös faktiskt om mina ringfingrar. Men min fina jacka, stövlar och kjol höll mig varm om resten av kroppen!

Det blev bara en runda runt Obbhlt-Linnarp och den gick i raketfart:). Men det var kul att rida igen och nu tänker jag hålla i det här!

Pigga hästen!
Nu börjar det ju att bli så ljust på kvällarna att jag kommer att hinna rida innan det blir mörkt de dagar jag inte reser i jobbet, så det ser jag verkligen fram emot!

Det var nog bra att hästarna fick en liten naturlig viloperiod nu när vi har haft så mycket att fixa med festen. De har fått tid att bygga på sig lite med den nya foderstaten och det ökade proteinet. Förhoppningsvis kommer de att bygga fina muskler nu och jag hoppas att Bosse kommer att vilja galoppera nu när han inte har ont i bakhovarna längre.

Det har varit så skönt att vara ledig idag och det har varit en sådan fin dag! Nu ser jag fram emot en kort arbetsvecka! 

söndag 4 februari 2018

Episk 50-årsfest

Vilken intensiv månad vi har haft, Magnus och jag! Strax innan jul kom han nämligen på att han skulle fira sin 50-årsdag med en riktig bygdegårdsfest för släkt och vänner. Så då fick vi snabbt se till att ordna bygdegård, band, catering, gästlista, inbjudningskort och allt annat som ska fixas.

Vi åkte till Tyskland efter nyår och vi hade inköpsresa på Gekås i måndags med hjälp av Elinore. Dekorationer, servetter, alkoholfria drycker och andra grejer inhandlades där.

Sedan inbjudningarna skickades ut har jag också haft fullt sjå med att hålla reda på vilka som har tackat ja och inte.

I fredags gjorde vi i ordning bygdegården, dukade borden och hängde upp de fina ballongerna.

Ballongupphängaren i full fart
Igår fixade vi några sista grejer på förmiddagen innan vi landade hemma en stund för att fixa till oss själva lite innan vi åkte tillbaka till bygdegården för att ta emot band och catering och sätta ut namnlappar vid alla sittplatser och sätta de sista detaljerna på plats.

Den stressade känslan som jag haft sedan i januari började ersättas med en bubblande känsla av glädje och förväntan.
Klart för fest!
Strax innan halv sju började så våra gäster att dyka upp. Av de 116 personer som stod på den ursprungliga gästlistan dök ungefär 80 upp för att fira Magnus sista kväll i 40-årsåldern.

Maten stod Restaurang Ekholmen för och vi fick hjälp av Malin därifrån att rodda köket tillsammans med två killar som skötte allting med bravur.

När alla gäster hade dykt upp ställde Magnus och jag oss på scenen för att hälsa alla gäster välkomna och drog igång festen.

Vi satt vid ett honnörsbord och så hade vi tre långbord som vi hade utsikt över. Det gjorde att vi såg alla gäster och kunde se att de hade kul osv. Det kändes väldigt trivsamt!

Till förrätt fick vi laxcheesecake garnerad med laxrom och handskalade räkor. Det är nog den i särklass godaste förrätt jag någonsin har ätit! Jag är inget fan av skaldjur, men jäklar vad gott det var!

Förrätt
Bandet höll igång med lite snapsvisor och alla sjöng med fint:). Mellan ätandet försökte jag springa runt och prata med så många som möjligt vid borden och hålla lite koll på att de hade det bra. Det hade de!


Födelsedagsbarnet
Efter förrätten dukades huvudrätten fram. Den bestod av chipotleglaserad helskekt fläskfilé med kantarellsås och potatisgratäng. Även detta föll oss verkligen i smaken!

Huvudrätt
Köttet var sådär perfekt saftigt och gott och svampsåsen var helt ljuvlig! Liksom potatisgratängen. Vi var så grymt nöjda med maten och hela hanteringen kring det! Vi rekommenderar verkligen Ekholmen! Som även har en lunchrestaurang i Vessigebro där de har lika bra mat. Allt lagas från grunden och allt kött är svenskt. Det gillar vi!

Till efterrätt blev det tårta, eftersom Magnus älskar tårta! Vi hämtade två tårtor på Skällinge hembageri och så hade Magnus mamma fixat två tårtor. Behöver jag säga att vi fick tårta över...? En halv hembakad och en hel från Skällinge! 35-bitars...

Tårtor!

Mera tårta

Tårtan som blev över...
Det blev verkligen en helt fantastisk kväll som var hur kul som helst! Kul blandning på folk i alla åldrar från 16 år och uppåt. Många som inte kände varandra hade hittat gemensamma bekanta osv och alla kom med uppskattande feedback på kvällen, maten och drycken.

Jag kände verkligen att det var värt allt slit och all stress att få ha en sådan här rolig fest som blev så totalt lyckad och faktiskt EPISK. En fest som det kommer att pratas om länge.

Alla var överens om att det är alldeles för få bygdegårdsfester nuförtiden och att de hade haft så kul hela kvällen.Det var så kul att prata, skratta och dansa med alla härliga människor vi känner.

Vi fick även från flera håll att de hade förväntat sig ett bröllop. Men tyvärr räckte inte tiden till för det när väl Magnus kom på att det hade varit smidigt när "alla" ändå var där... Men kul att så många nämnde just det:)

Bandet var vi också väldigt nöjda med! De höll igång bra. Tyvärr var inte gästerna så dansanta och dansgolvet var stundtals helt tomt. Men bandet var schyssta och spelade lite extra länge när folk väl vaknade till och vågade dansa.

Kvällen bara flög förbi och den blandades med musik, upptåg, tal och annat roligt.Tyvärr tog den slut alldeles för fort. 

Vi fick hjälp att städa bort allting och framåt fyratiden kunde vi äntligen sätta oss i bilen och köra hem (ja, jag körde, drack endast ett halv glas vitt vin och ett glas rött, men hade jäkligt kul ändå!).

Halv fem släckte jag lampan och det kändes märkligt att lägga sig vid samma tid som jag brukar gå upp. Jag är rätt förvånad över att jag inte en gång under hela kvällen hade gäspat eller känt mig trött. Jag förstår verkligen inte hur det är möjligt då jag två dagar i rad har vaknat klockan fem och inte kunnat somna om, så även igår. Så jag var alltså vaken i princip ett helt dygn. Helt ofattbart!

Tyvärr kunde jag inte sova något vidare idag heller utan vaknade efter endast tre timmars sömn. Så jag gick upp, släppte ut hästarna, eldade i pannan, släpade in grejer från bilen. Sedan var jag igång. Och har varit igång hela dan.

Vi hämtade de sista grejerna från bygdegården i förmiddags. Bland annat maten som blev över. Vi åkte hem till Christoffer och lämnade lite mat och käkade där innan vi åkte hem. Jag lade mig för att kolla på världscuphoppningen på svtplay och höll nästan på att somna, men det gick inte riktigt. Så jag är alltså fortfarande vaken, men hoppas på en god natts sömn. Lägligt nog tog vi ledigt från våra jobb även imorgon och det känns otroligt skönt. Gött att slippa stressa med återhämtningen!

fredag 2 februari 2018

Februari

Nu är vi redan inne i februari och januari har seglat förbi. Det har varit en väldigt intensiv månad, både på jobbet och på hemmaplan. Men nu lugnar det snart ner sig på hemmaplan i alla fall!

Det har varit en vintermånad med lite vinter, någon vecka med frusen mark men tyvärr ingen snö att tala om och nu är vi tillbaka i lerpölen med plusgrader, regn och blåst.

Jag har hållit igång hästarna bra tycker jag. Jag har fortsatt rida på helgerna och mycket snart kan jag tack vare ljusare kvällar också rida efter jobbet. Nu går det bara framåt mot ljus och värme!

Halva inomhusperioden för hästarna är avklarad. De har börjat fälla så smått och snart står jag där med päls överallt...

Nu ser jag fram emot en fin februari och önskar mig snö och minisgrader så att vi får lite riktig vinter!