Fin helg!

I fredags var jag egentligen ledig, men behövde jobba några timmar eftersom jag har ett styrgruppsmöte på gång i nästa vecka och mycket som ska vara klart inför det. På förmiddagen var jag på begravning och efter det satt jag mig en stund till med jobbet.

Kanske var det begravningen (en granne som gått bort), jag vet inte, men när jag väl hade jobbat klart hade jag ingen energi för att rida några hästar eller göra någonting annat än att fixa lite fredagskäk.

Träningen med Bosse blev inställd i torsdags, dels pga regn och storm, dels pga Charlotte var sjuk, så det blev ingen ridning då som planerat. Därför hade jag tänkt hoppa Bosse i paddocken och rida lite markarbete med Kalle, men det blev alltså ingenting med det. Men ibland behöver man ta det lugnt.

Däremot blev lördagen en härligt intensiv dag. Jag vaknade vid sju, stack direkt ut och sprang en runda med vovvarna. Första löprundan sedan Kalle slängde av mig i stubbåkern och jag slog i vänsterhöften.

Det kändes rätt ok att springa, men det kändes också att det var ett tag sedan sist så jag avslutade efter 4,5 km. Vovvarna fick bada i grushålan och de var så nöjda med det. Det var en fantastiskt fin morgon!

Utsikt över "sjön"

Selma nöjd med badet

När jag kom hem körde jag ett styrkepass och det kändes så himla bra! Detta år har jag verkligen kört fler styrkepass än någonsin och denna vecka fick jag ihop tre stycken! Klapp på axeln till mig själv!

När jag var klar med det åt jag frukost och gick ut för att hämta Bosse. Då såg jag att Kalle tyvärr hade tappat en baksko. Jäkla skit! Så typiskt nu när vi har sådant bra flyt!

Jag gjorde i alla fall i ordning Bosse och vi tog ett hopp-pass i paddocken. Han var så fin! Han var verkligen i bra form! Han började traven lite försiktigt. Det är så han gör. Jag får acceptera det och inte jaga på honom utan bara rida på som vanligt. Han kommer oftast igång efter ett tag.

Vi red lite volter, lite sidförflyttningar, travade över två galoppbommar och sedan började vi travhoppa och han var så framåt och fin! Bjöd fint på hindren och fortsatte i galopp efter dem. Det kändes verkligen som om han var på hugget!

Vi hoppade även 5½:an och det gjorde han också väldigt bra. Jag hoppade av och höjde alla hinder, gjorde om kryssen till vanliga hinder. Fortsatte att hoppa i galopp och det gick så fint! Han bröt av några gånger och andra gånger galopperade han på, lätt och fint och jag fick en superhärlig känsla med honom!

Sista gångerna vi hoppade 5½:an låg oxern på 90 cm. Kändes rätt enkelt ändå. 

Jag var i alla fall supernöjd med honom och jag börjar bli sugen på att testa honom på någon pay and jump igen snart, fast med riktigt låga hinder. Kungsbacka kommer att ha P&J någon onsdag framöver när de har unghästhoppningarna på dagen. Det hade kunnat passa tänker jag. Vi får se.

Kalle fick gå en runda, jag ville inte rida honom med tappsko. hoven var rätt trasig eftersom skon satt bra och han trots det lyckats dra av den. Vi gick den andra standardrundan, ner förbi Hulegården och gärdsvägarna, men tog Landbonnabacken istället för att gå till grushålan eftersom jag kände mig något mör i höften efter den intensiva dagen.

Det var i alla fall mysigt att komma ut med honom och gå lite. Dock är han ju så långsam att gå med så det tog nästan en timme att gå fyra kilometer....

Han hade förutom tappskon även lyckats få ett sår i pannan. Så jag smorde in det med salva . Det såg ut som om han hade fått en extra stjärn i pannan:)

Söt-Kalle

Idag har jag pysslat lite ute. Först sladdade jag paddocken. Jag tyckte att den blev lite lös efter Magnus tilltag förra veckan då han drog ut grästovor från hörnen. När jag hade sladdat tog jag ringvälten och körde några varv med den. Men efter det var det mycket traktorspår, eftersom jag bara har en rulle och den är smalare än traktorn så då körde jag några varv med harven igen för att få det jämnt och fint. Så nu blev den riktigt fin! Synd att det ska regna större delen av kommande vecka, men jag kanske hinner rida något pass i alla fall.

Sedan gjorde jag rent höbaljorna så att de är klara för den kommande vintern och efter det mockade jag ur boxarna lite extra och blötte ner det gamla spånet som blivit så torrt och dammigt samt fyllde på med nytt spån. Det ska som sagt regna till veckan och det ganska mycket. I kombination med 12- 14 plusgrader så det kan bli tufft för grabbarna att vara ute. Så om det blir alltför blött och kallt får de komma in några nätter med förhoppning om att det blir torrare senare i oktober. Men skönt att ha det förberett i alla fall.

Lite senare på eftermiddagen hämtade jag Bosse för en lite längre uteritt. Jag tänkte ta det lite lugnt med honom eftersom han ju gick ett hoppass igår. Så det fick blir rundan till Grimsjön och Bexells. En runda som innehåller mycket skritt eftersom det är en del asfalt.

När vi passerade Gamlens låg det en elkabel över vägen som de hade lagt en bräda över. En helt vanlig bräda. Men den var minsann så farlig att Bosse först inte ville gå över den. Han som aldrig någonsin tittar på några bommar eller hinder eller någonting annars. Men när jag tryckte på honom framåt tog han ett jätteskutt över den stackars plankan och jag kom lite ur balans i sadeln, men det gick bra.

Sedan råkade vi ut för en traktorgrävare som rensade vägdikena på grenar. Den for iväg framåt och stannade på ett ställe där vi kunde passera den, men då mötte vi samtidigt en jättetraktor med kärra. Föraren av traktorgrävaren stängde av sin maskin och vi kunde stå bredvid den medan traktorn passerade och Bosse tog det med ro. Han tittade lite grann, men gjorde inget. Så cool!

När vi skulle svänga upp mot Grimsjön ville jag att han skulle trava, men han är alltid så motsträvig där. Vet inte riktigt varför. Han började förvisso trava, men det var segt. Men när vi kom runt en krök så fattade han galopp och drog upp för en backe. Vi tog det lite lugnt utmed sjön. Det var verkligen en helt vindstilla kväll och sjön var spegelblank. Så häftigt och vackert!

Bosse på väg mot Grimsjön

Utsikt över den spegelblanka sjön

När vi sedan vände upp i skogen tog han faktiskt galopp direkt och vi galopperade på uppför backen. Han bröt av i en liten nedförsbacke, men sedan blev det ny galopp. Han blev lite trött uppför där, och bröt av men fattade ny galopp igen när backen började plana ut. Så härlig framåtbjudning!

När vi kom ut på grusvägen så var det galopp igen, han galopperade på riktigt bra! Kul att han är så framåt nu!

Sista galoppen blev uppför backen från Bexellsparkeringen och där drog han hela backen! Så duktig och stark kille!

Det var rätt varmt ute så han blev ordentligt svettig, men vi skrittade genom hela skogen ner till Ryen så han torkade rätt bra.

Det blev lite trav hem från Ryen och så en avslutande galopp igen. Så det blev kanske inte riktigt så lugnt som jag hade tänkt, men han verkade ju inte direkt påverkad av gårdagens pass så jag lät honom springa så mycket han ville.

Det blev i alla fall en härlig och mysig runda! Och när jag släppte ut honom i hagen vid 19-tiden började det redan att skymma. Nu blir det märkbart mörkare på kvällarna, men vi har ju en hel månad till framför oss innan den äckliga vintertiden kommer!

Fortsatt grön bokskog!

Planen för veckan är att han ska ridas tisdag, blir förmodligen ett markarbetespass i paddocken och sedan får det bli hoppträning på torsdag. Jag hoppas att hovis har möjlighet att komma hit i början av veckan och sko om Kalle, så att vårt uppehåll inte blir alltför långt. Vi ska förresten träna lite TRT om han ska vara skolös, så det löser sig ändå. Det är ju ypperlig träning när man inte kan rida!

Uteritt med Kallis

I onsdags fick Kallisen komma ut på en av sina standardrundor, vi började i hemmaskogen. När vi skrittade upp mot Obbhultvägen och skulle svänga höger bråkade han knappt alls, utan vi kunde lugnt och fint svänga höger. Tidigare har han dragit sig åt vänster och sedan hoppat åt vänster utanför vägen, men nu börjar han alltså att ge sig med det också. Det är enda stället på denna runda som han tjurar till, så det är rätt skönt ändå.

Det var lugnt och fint i skogen när vi skrittade igenom där, sedan travade vi på grusvägen, vilket gick fint, han var framåt och inte så spökig som han brukar vara. Så det blev lite galopp också innan vi vände på den vanliga vändplatsen och travade tillbaka.

Allt gick lugnt förbi ett hus som håller på att renoveras, där ser det olika ut varje gång vi rider förbi, men Kalle, trots att han inte är ett fan av förändring, köper läget och går fint förbi. Sedan vände vi upp i skogen och då satte han av i galopp. Tänk, i våras stod vi där i tjugo minuter och bråkade åt vilket håll vi skulle. Ibland lyckades jag övertala honom, ibland inte utan fick hoppa av och gå.

Vi fortsatte genom skogen och han var väldigt framåt och fin. Vi red ner i grushålan också så att han fick en galoppbacke till och när vi vände mot Attas travade han på och fattade plötsligt galopp där. Där har vi aldrig galopperat tidigare...

Men han kändes väldigt modig och självsäker och framåt och det var en rätt härlig känsla faktiskt! Resten av rundan gick bra ända tills det kom en person runt ett skymt hörn och skrämde honom. Han hoppade bara till, så det var rätt lugnt. Men sedan helt plötsligt blev vi jagade av en hund modell större, närmare storlek som en kalv och då for han iväg i galopp på asfaltsvägen. Men jag lyckades lugna honom och få stopp på honom. Då stannade också hunden som sedan gick tillbaka hem. Jag tycker att han hanterade den situationen väldigt bra!

Till sist skulle vi passera två läskiga plastbalar som låg på åkern och även detta gjorde han jättebra! Han tryckte väl lite ut i vägen, men själva passagen gick väldigt bra. När vi sedan skrittade resten av vägen hemåt krävde han långa tyglar. Jag fick känslan av att han kände sig så vuxen och modig!

Även jag kände mig avslappnad i sadeln, Kanske för att jag kände mig stadig med mina helskodda brallor. Det verkade smitta av sig på Kalle och jag hoppas att det fortsätter. Det känns verkligen som att vi är inne i en bra period nu. Och jag hoppas verkligen att vi inte kommer ur den perioden! Men, det är klart att jag räknar med fler utmaningar längs vägen, även om jag känner att vi har kommit en väldigt lång bit på vägen som ekipage!

Utsikt från Kalles härliga rygg!

Superfin Kallis!

Idag har det varit en intensiv dag på hemmakontoret och jag har fått massor gjort. Inte varje dag jag känner det, så det var ju gött! På lunchen tog jag en promenad med hundarna och fick lite friskluft. Det var helt vindstilla ute och det började regna lite smått. 

Efter att ha suttit i möte större delen av eftermiddagen såg jag att det regnade lite mer, men SMHI lovade uppehåll från klockan 17, så jag jobbade lite till i väntan på att det skulle sluta regna.

När jag kom ut strax efter kl 17 hade faktiskt regnet upphört, men jag tog regnjacka på mig när jag skulle gå ut i paddocken och bära ut lite hinder. De var ju dyblöta, så det var bra att ha regnjacka på sig!

Jag satte upp samma "bana" som vi hade i helgen innan sladdningen av paddocken. Kan kanske tyckas vara lite fantasilöst, men Kalle är ju ingen häst som gillar förändring som sagt, så jag ville fortsätta där vi slutade senaste passet och kunna höja hindren istället.

Han var väldigt lugn idag och när jag skrittade fram honom andades han lite "stönigt" och jag funderade på ifall han var OK. Men han jobbade på bra och det fattades varken ork eller arbetsvilja, så det var nog inget fel på honom.

Jag red i mina svarta Pikeurridbyxor som är helskodda med Clarino och som är mer än 10 år gamla och har legat undanstoppade i mina gömmor. Det är första gången på många år som jag rider i helskodda ridbyxor och det var ju en speciell känsla. För det första är de inte lika följsamma som dagens funktionsridbyxor som jag bara älskar och för det andra så sitter man verkligen fast i sadeln. Lite otäckt, men det räddade nog faktiskt mig från att flyga av vid Kalles enda vändning idag. Han for flera meter åt sidan och jag rörde mig inte överhuvudtaget i sadeln. Satt som berget! Så gött! 

För det tredje så irriterar de jäkla kardborrarna i bensluten mina vrister, men det kan jag stå ut med ifall det betyder att jag blir ännu mer sadelfast. Jag lade också märke till att det var lättare att sitta ner i traven med dessa brallor.

Så ja, jag är nog rätt nöjd med dem ändå och kommer nog fortsätta att rida med helskott på Kalle. Det gav mig faktiskt en känsla av att inte kunna ramla av (vilket jag ju såklart kan ändå), vilket i sin tur ledde till att jag kunde rida mycket mer avslappnat än jag har kunnat sedan jag for av två gånger på samma vecka.

Han var så himla fin idag! Vilken känsla jag fick i ridningen! Han var förvisso lite öppen i formen i början och vek in lite i vänstervarvet på volten, så jag fick knacka till med innerskänkeln och då kom han ut på spåret och tog stöd på yttertygeln.

I traven var han lite seg till en början och jag fick driva på honom, men helt plötsligt tog han i och gick på framåt så mycket att jag nästan fick bromsa honom och han blev superfin i formen!

Vi jobbade som vanligt med vattenmattan, först i skritt, sedan i trav och han skuttade över den så himla fint. Till sist tog vi den i galopp och han gjorde det så bra! Helt utan att titta eller tveka eller överhoppa! Det var nog första gången som vi hoppade vattenmattan i galopp, vilken härlig känsla!

Vi rullade några varv på vattenmattan och två galoppbommar på andra långsidan. Hur enkelt som helst, tyckte Kalle!

Vi hoppade de två hindren som stod på diagonalerna och även det var hur enkelt som helst. Jag gjorde det också utan att ha skrittat över dem först och han bara bjöd på hindren och hoppade hur fint som helst.

Därefter hoppade vi 5½:an och även den gick bra, han hoppade den utan att blinka. Jag hoppade av och höjde samtliga hinder lite och sedan körde vi 5½:an några varv till innan jag höjde igen och nu låg den på 80 cm. Plätt-lätt enligt Kallis!

Jag hoppade sedan på diagonalhindren och då kom jag helt i botten på det ena, jag fattar inte hur han kom över det, men hoppade gjorde han trots att han tog av 1 cm ifrån hindret. Jag tycker att han kan gå av lite längre ifrån emellanåt men han vill gärna ta ett steg till och komma nära, så det är ju något vi behöver jobba på. Men när jag sätter upp en bra galopp och rider en bra väg till hindren så kommer vi också bra på dem.

När vi hoppat klart jobbade jag lite trav i nedsittning och galoppfattningar. Han var superfin i galoppen! Idag fastnade han inte på samma sätt som i torsdags, utan jag fick honom att galoppera på och han gjorde det så bra. Rund och fin i formen och bra framåtbjudning. Han har aldrig varit så fin i galoppen någon gång och han var fin i båda galopperna!

Det blev verkligen ett superkul pass, känslan var så bra och det var bara ett stort leende rakt igenom på mina läppar. Min fine Kalle!

Jag kände att jag kunde rida aktivt, framåt och med självförtroende på ett sätt som jag inte har gjort tidigare. Jag tror att vi börjar rida ihop oss som ekipage nu och det är så häftigt!

Det gjorde ju inget att kvällen också var fin, det klarnade upp och dimmorna började dansa över åkrarna häromkring, så häftigt!

Kallisen och dimmorna

Den här killen börjar verkligen bli fin!

Husse kommer hem med sin lastbil

Dagens övningar!

Flygande start på veckan!

Idag är det måndag och ny vecka. Eftersom jag sedan förrförra veckan har problem med att Teams kopplar ner med ojämna mellanrum när jag har möten här hemma, for jag till jobbet i morse. Jag skulle nämligen hålla i ett lite större möte och det funkar inte när folk tappar mig hela tiden, jag får börja om och jag hänger inte heller med i vad som händer i mötet. Precis som förra måndagen var Alyssa hemma och jag drog hem vid lunch eftersom jag inte hade några möten på eftermiddagen. Jag hoppas verkligen att vår IT-avdelning kan lösa detta problem åt mig snarast!

Förmiddagen rann iväg och jag lyckades jobba några effektiva timmar även på eftermiddagen innan jag gav mig på veckans första styrketräningspass. Jag hade ju kommit igång bra med styrketräningen i augusti, men så föll jag av Kalle, kunde inte springa, vilket borde motivera mig till mer styrketräning, men det har inte blivit av, så nu var det nog två veckor sedan sist.

Men det var helt underbart att träna igen! Och det är ju så enkelt! Det tar bara 27 minuter så har jag kört igenom kroppen ordentligt!

Nöjd med mig själv gav jag mig ut för att hämta Bosse. Han skulle få gå en uteritt idag. När jag borstade i ordning honom märkte jag att han var lite känslig över ryggen så jag klämde lite på honom och hittade några punkter som han ville få masserade. Även en punkt längre bak mellan korset och svansen där han stod och gungade och snörpte med överläppen när jag tryckte och masserade honom där.

Hans spänningar kändes inte av i ridningen i alla fall, utan han verkade nöjd med att få komma ut. Vi red banvallen ut till Tvååkersvägen. När vi kommit halvvägs på banvallen flög fyra fasaner upp på åkern precis bredvid och jag var tacksam över att jag satt på Bosse, som endast reagerade med en vridning på ena örat. Hade det varit Kalle hade jag förmodligen åkt i backen igen fast åt höger denna gång och Kalle hade landat i hönsdyngehögen till vänster om banvallen.

När vi kom ut på Tvååkersvägen kom det en massa bilar i vanlig ordning, jag stannade för att släppa förbi, men fick rida ut på en åker för att den bil som stod bakom mig och väntade inte kunde köra om pga alla möten. Precis när vi skulle ut på vägen igen kom en ambulans som inte var på utryckning. Bilen före den stannade och då tyckte väl ambulansföraren att den betedde sig lite konstigt och lade sig på tutan, ca 2 meter från mig och Bosse. Bosse reagerade inte. Så gött! Han är verkligen den perfekta uterittshästen! Tänk om Kalle kan bli som han, men behålla sin arbetsvilja och framåtbjudning! Då är han min drömhäst!

Vi fortsatte in mot Linneskogen och galopperade upp för backen hela vägen. Bosse kändes stark och galopperade på bra, men han blev lite trött. I skogen tog vi det lugnt och skrittade mest. Bosse var lugn men ändå framåt.

Det blev en fin runda denna septemberkväll. Nu har vädret verkligen slagit om. Efter förra torsdagens regnande har t-shirtvädret försvunnit och nu är det långärmad tröja och väst som gäller. Härlig höstluft, men det blev lite för kallt lite för fort tycker jag. Det kunde ju få vara lite ljummet ett tag till. Men det kan ju vända igen, vem vet. Skönt att slippa regn och blåst i alla fall, även om temperaturen knappt orkar över 10 plusgrader!

Efter passet fick Bosse lite massage med arnicagel så hoppas jag att han inte ska vara lika känslig över ryggen. Han börjar sätta vinterpäls nu, så det kan ju vara en bidragande orsak till att han är lite känslig, vi får se om han känns bättre på torsdag!

Min trio av grabbar!

Jag och min älskade väst

Bosse spanar ut över banvallen

Jag har funderat på att skaffa mig helskodda ridbyxor eftersom Kalle är så jäkla snabb i vändningarna. Även om jag numera vet att det är styrka, balans och kondition hos ryttaren som håller den kvar i sadeln och inte helskodda ridbyxor, tror jag ändå att det skulle kunna hjälpa mig att stanna kvar i sadeln. Det skulle i sin tur kunna leda till att jag kan släppa tankarna på om han ska vända eller inte när jag kan känna mig mer säker i sadeln.

Men jag vill inte ha ridbyxor som är helskodda med silikon, då jag tycker att silikonet sliter på lädret i sadlarna, så jag funderade på ifall det går att få tag i ridbyxor som är helskodda med konstskinn, sådana som man hade för tio-femton år sedan.

Jag gjorde en inventering bland mina ridbyxor och hittade till min stora glädje inte mindre än fem par (varav ett par vinterridbyxor) helskodda brallor! Förr red jag alltid med helskodda ridbyxor och nu kan jag inte förstå hur jag stod ut. Även om de ändå är lite moderna och strechiga så är ju skoningen inte stretchig, vilket gör att man blir lite rörelsehindrad, men det får väl gå. Och så är det en sak till... kardborreknäppning i bensluten... vem kom på den idiotiska idén??? Det bli knöligt och så skaver den jäkla kardborren eftersom man ju har strumporna utanpå. Men jaja, det är väl bättre än att flyga i backen i tid och otid i alla fall om de nu hjälper...

Fyra nyanser av helskodda ridbrallor!

Hursomhelst var det i alla fall gött att hitta dessa i gömmorna. Jag brukar vara duktig på att rensa bort kläder som jag inte använder, men så länge de är hela och passar slänger jag inte. Däremot ifall jag har något klädesplagg som jag undviker att använda så slänger jag eftersom jag vet att jag aldrig kommer att använda dem, men då finns det alltid en avgörande anledning liksom. Jag är glad att jag sparade dessa! Nu kommer de till användning! Ska testa redan imorgon då Kalle ska få gå ett hopp-pass!

Uteritt med Kalle

Igår var det söndag och dags för en lite längre uteritt med Kalle. Det fick bli rundan över Ryen och runt Bexells stenar.

Han var rätt avslappnad igår, men när vi skulle rida över Linnarpsvägen blev det stopp i vanlig ordning. Jag upplever inte att han är jätterädd där, utan mer att han tjurar och liksom inte vill. Jag fick hoppa av honom för jag fick inte fram honom trots flera försök. Visst, han tittade lite på hönorna och allt annat när vi passerade förbi gårdarna, men det är ju ingenting som är så himla läskigt för honom.

Jag satt upp så snart jag hittade en lämplig sten och vi kunde skritta vidare. Denna gång gick han faktiskt fram på båda de ställen som han har krånglat vid tidigare och när vi kom ut på raksträckan kunde vi trava på ordentligt. Där har han ju tryckt mot stängslet och inte velat gå tidigare.

Istället blev det stopp innan bäcken vid Ryen. Ett nytt ställe som han valde att krångla på. Det blir lite svårt när han krånglar där för det är rätt höga kanter på båda sidor om vägen ned mot bäcken. Det känns lite som att han ibland väljer krångelställen där han vet att jag har svårt att få fram honom om han ställer sig på tvären. Eftersom jag räknade med att han skulle krångla vid Ryen och det inte var mer än 100 meter dit samt att jag ändå skulle behöva hoppa av för att öppna grinden valde jag att sitta av när jag inte fick honom åt det håll jag ville.

När vi hade passerat grinden satt jag upp igen och sedan var det faktiskt full fart hela vägen. Så duktig kille! Han kändes cool och framåt och verkade gilla skogsluften.

Dock gled sadeln bak, något som inte hänt på länge, tycker att den sitter så himla bra på hans rygg nu! Men jag valde att sitta av och sadla om samt dra sadelgjorden ett extra hål. När jag satt upp igen gjorde jag det mot färdriktningen för att få en lämplig sten på rätt uppsittningssida och då ville han inte riktigt gå åt det håll som jag ville, men han krånglade inte så länge utan vi kom framåt igen.

Det fanns några bilar på parkeringen så jag vågade inte riktigt rida på uppför backarna med skymda kurvor, men Kalle fattade galopp på eget bevåg och vi galopperade lite försiktigt. Jag märkte att han inte riktigt orkade hela vägen och blev väldigt andfådd. Ja, vi har inte ridit så många bra galopprundor det senaste, så det behöver vi jobba vidare på.

Vid sjön var han lite spökig för att vattnet kluckade mot kanterna, men han gick ändå framåt och var modig.

När vi tog den vanliga galoppbacken där han har tuffat på bra tidigare blev det ännu tydligare att han tappat lite kondition och styrka och han orkade faktiskt inte sista backen. Men han var ändå väldigt duktig och det var väldigt kul att rida ut på honom, han kändes så säker!

På vägen hem gick allting lugnt och fint och han var supertrygg! Han är så härlig när han bara trampar på framåt liksom.

Jag har funderat lite på det här med uteritter på honom. Själv vill jag ju variera så mycket jag kan när jag rider ut. Vill inte rida samma runda för ofta. För att jag tycker det blir tjatigt att rida samma runda hela tiden.

Men egentligen så är ju Kalle inte mycket för förändring, utan han gillar när saker är som de brukar. Jag har ju lyckats få honom att gå normalt när vi rider rundan i hemmaskogen och Skattagårdsskogen utan att krångla som han gjorde i våras då han vände och inte ville gå både här och där. Så nu tänker jag att jag inte ska variera uteritterna så mycket, utan han ska få gå denna runda en gång per vecka, och sedan får han gå hemmaskogen, samt eventuellt ner på gärdsvägarna. Så tre rundor är det jag tänker variera honom på tills han går hela dessa rundor utan problem. Det tror jag kan bli bra för honom. För han är verkligen en helt underbar uterittshäst när han vill gå framåt och känner sig modig och det är ju däråt jag vill få honom mer och mer.

Målet är att få honom att bli mer som Bosse, som går fram i princip överallt och inte spökar sig för allting. Jag tror att när Kalle väl blir helt trygg med uteritterna så kommer han inte att reagera lika starkt på t.ex. harar och annat som rör sig. Vi får se om strategin håller!

Kalle i skogen

Kalle vid Valasjön

Dressyr med Bosse

Förra veckan blev rätt intensiv med 2,5 dagar på jobbet. I måndags var jag där på förmiddagen och körde en workshop, i torsdags var jag där först på utbildning och sedan direkt efter två möten. I fredags var jag där och körde en annan workshop i princip hela dagen. Det var lite olycklig planering att det blev tre dagar samma vecka på plats, jag har ju inte varit där sedan i maj. Men det är ju så kul att vara tillbaka och få träffa folk! Vilken energi det ger! 

Men det tar också energi, framför allt att gå upp tidigt på morgnarna. I måndags kunde Alyssa vara själv hemma eftersom jag kom hem vid lunch, men jag var ändå uppe kvart i sex. I torsdags ställde jag klockan på kvart över fem då jag skulle lämna Alyssa i Läjet hos Svärmor och skulle vara på jobbet 07:15. I fredags fick jag "sovmorgon" igen till kvart i sex, men fick ändå köra om Läjet, så det blev ju lite mycket tid på vägen också.

Så när jag kom hem i fredags var jag helt slut. Jag orkade inte ta mig för någonting! Så det blev inget dressyrpass som jag hade planerat med Bosse. Det fick vänta till lördagen helt enkelt. Så tänkte jag rida Kalle också en uteritt.

Det regnade i torsdags, ca 25 mm, så paddocken var redo för lite sladdning. Så i lördags gick jag ut och tog undan hindren sedan hjälpte Magnus mig att koppla på harven. När jag nästan var färdig kom Magnus farandes med Deutzen och började dra ut gruset och ogräset som fanns i hörnen av paddocken. Jag kan väl säga att jag inte var särskilt nöjd med det, för plötsligt var det fullt av ojämnheter och grästussar i hela paddocken! Ja, jag var rätt jäkla irriterad, för där gick 1,5 timme till och plötsligt var klockan närmare fyra, vilket såklart betydde att jag inte hann rida båda hästarna.

Men, visst, det var väl bra att bli av med ogräset, det behövdes ju, men där och då var jag inte nöjd!

Så jag fick planera om och tog ett dressyrpass på Bosse, så fick Kalle vänta till söndagen med uteritten istället. Det betyder också att Kalle får gå tisdag och onsdag medan Bosse vilar inför torsdagens träning.

I alla fall så var Bosse väldigt fin i dressyren i lördags! Det kändes lite märkligt att rida i paddocken utan bommar eller hinder, men ska man rida ett rent dressyrpass kan det ju vara rätt gött ändå.

Jag började med att försöka få honom lösgjord och lätt i sidorna genom lite skänkelvikningar, öppnor och övergångar. Han gör skänkelvikningar rätt bra i skritt, men i traven är det svårare och då tappar han bjudningen. Men han gör så gott han kan.

När vi red övergångar framåt fokuserade jag på att bara klämma till med skänklarna en gång. Han är ju lite seg i reaktionerna rent generellt, t.ex. for det upp en hare på stubbåkern när vi skrittade fram och till skillnad mot Kalle rörde han knappt ett öra. Och om jag hackar på honom när han inte reagerar "tillräckligt" snabbt så blir det ju ingen bra ridning. Det jag märkte var ju att han absolut förstår vad jag vill, men som sagt, han är lite långsam i reaktionen.

Däremot så reagerar han väldigt kvickt på halt från skritt. Jag jobbade lite i nedsittning i traven, försöker följa hans rörelser, men han är betydligt stötigare än Kalle, vilket gör det svårt att göra det bra. Men han var ändå fin, gjorde övergångarna bra och jobbade bra på volten och i öppnorna.

Sedan fokuserade vi på galoppen. Först bara att galoppera på. Och jäklar vad lugn och fin han var i högergaloppen. Jag är så van vid att han bara bryter av och jagar på honom när jag tycker att han inte galopperar tillräckligt snabbt. Men nu har han fått ett annat tempo och en annan takt i galoppen och då gäller det att underhålla den på rätt sätt.

Vänstergaloppen är super och där går det nästan att samla honom lite grann. Han galopperade på bra och sedan fokuserade vi på galoppfattningar. I högergaloppen är det svårt, men i vänster sätter han sig nästan på baken och gör jättefina fattningar. Tänk vilken fin dressyrhäst han har blivit! Och det är jag som har jobbat honom dit! Det är en rätt häftig tanke ändå!

Jag var så nöjd med honom och det blev ett jättekul pass!

Min fine dressyr-Bosse!

Torsdagsdressyr med Kalle

I torsdags var det så dags för träning i vanlig ordning. Kalles tur denna gång. Nu börjar kvällarna bli allt kortare (även om det ändå är ljust rätt länge fortfarande) och det är reflexer och pannlampa som gäller när man traskar iväg till träningen strax efter kl 19.

Jag gick med Kalle även denna gång eftersom han är så skraj när vi ska gå förbi alla "farliga" gårdar i Linnarp. Det går helt enkelt snabbare att gå med honom. Men snart ska vi rida hela vägen. Han hade inga problem med att gå till ridhuset i mörkret hela förra vintern, men då var vi ju där ett par/tre gånger per vecka också.

Jag kände mig lite spänd eftersom jag ju flög av förra gången vi var i ridhuset och han blev rädd för en skugga. Och Kalle kändes lite spänd till en början. Eller så var det jag som smittade av min spändhet på honom...

Vi höll oss på volten vid utgången i princip hela passet, vilket är en stor sak i sig, han har ju skyggat för hela den kortsidan typ hela våren. Han fick börja med att skritta runt, jag skrittade över två upphöjda bommar som låg i varje hörn. Lugnt och fint, han kikade lite, men gick framåt när jag bad honom. Jag måste sluta förvänta mig att något stort ska hända när han tittar, för just nu tittar han, lyssnar på min skänkel och går lugnt över.

Sedan körde vi i trav och han travade lugnt över bommarna. Jag fokuserade på att få honom på yttertygeln, forma sig runt innertygeln och på min egen ridning. Inte rida lätt med händerna, stadig hand. Det är verkligen en utmaning när man sitter på en häst som är ostadig i munnen som få, men jag blir stadigare i min hand och han blir stadigare i munnen. Stor skillnad mot hur det var i våras då han ägnade mer tid och fokus åt att slänga runt med huvud och tunga. Nu kommer tungan ut ibland, men numera kan jag rida igenom det.

Vi tar det lugnt med bommar och hinder. Börjar lite som vi har gjort här hemma, först med bommar och avdramatisera dem. Sedan kan vi gå vidare och hoppa hinder, men det blir längre fram. Det ska vara lätt, enkelt och kul för honom!

Jag satt en del ner i traven. Jag, som tidigare idiotförklarat nedsittning i trav har nu börjat göra just det på Kalle och han släpper ner mig på ryggen, accepterar att jag sitter där och försöker gunga med honom i hans fina trav. Och det går faktiskt rätt bra. Jag lyckas få in honom i ramen på ett bra sätt och jag lyckas rida med rätt bra i hans takt (enligt Charlotte, jag tycker det känns som om jag far runt överallt på hans rygg).

Sedan var det galoppen. Vänstergaloppen gick rätt bra, nu har han kommit ihop sig en hel del i galoppen, men han orkar inte riktigt gå i den formen i galoppen så därför tappar han bjudningen och jag behöver driva på honom. Samtidigt som jag är lite ängslig för att det ska gå för fort och att han ska bli rädd för något och vända så att jag trillar av. Ja, de tankarna får jag slåss mot hela tiden...

I högergaloppen fastnade han på stället och blev lite fyrtaktig, så jag red ut på fyrkanten för att hitta bjudningen. Det blev bättre, men det är lite svårt för honom i det varvet. Jag lät honom göra några bra fattningar och avbrott också, det är ju fokus på övergångar denna månad!

Totalt sett blev det ett jättebra pass, han var superfin och jag hade inte behövt oroa mig över att han skulle vända (lätt att veta det efteråt såklart). Jag var så nöjd med hur han betedde sig och hur fin han var att rida! Jag är nöjd med hur jag faktiskt har lyckats utveckla honom det här året! Allt slit ger resultat och det är så kul!

Slänger in en bild på lilla söta Alyssa!

Hoppning med Kalle

Idag var det dags för att pass i paddocken med Kalle. Han var väldigt lugn idag på gränsen till lat, men idag tycker jag att jag red mer offensivt och fick igång honom rätt bra både i traven och galoppen till sist. Han var väldigt fin att rida.

Hästarna går i vinterhagen nu och då känner han sig trygg när han har kompisarna intill hela långsidan. Den "farliga" kortsidan blir mindre farlig och han var inte alls så spänd som han har varit tidigare.

Jag har också upptäckt att när han är sådär avslappnad så reagerar han inte lika starkt om någonting händer, t.ex. att det skvätter grus på någonting som låter. Hans vändningar blir inte lika snabba och stora, så när han är såhär kan jag slappna av mer i min ridning och fokusera framåt istället för att sitta och vänta på att han ska vända. En bra insikt!

Vi har ju inte hoppat på riktigt på ett tag och jag tar det fortsatt väldigt lugnt med alla hinder. Jag gick med honom över alla hinder innan jag satt upp, jag skrittade över vattenmattan upprepade gånger fram och tillbaka tills han inte tittade på den längre och sedan travade vi över den. Han gjorde det jättebra och tittar på den ibland, men tänker ändå framåt, vilket är väldigt bra! Men vi behöver lägga tid på sådant här långsamt uppbyggande av förtroende, både för hans skull och min skull. Jag behöver få bevis på att han inte bryr sig för att våga rida på vattenmattan och jag hoppas att all vattenmatteterapi vi gör kommer att ge resultat längre fram och att han någongång ska bli helt säker på vattenmatta och alla andra hinder.

Vi galopperade över galoppbommarna och det gick hur bra som helst. Han är så lätt att få fram till  både bommar och hinder. Han vet liksom vad han ska göra, det känns väldigt enkelt.

Vi travhoppade kryssen på diagonalerna några gånger innan vi kom på dem i galopp. Han hoppade jättefint och gjorde inga överhoppningar idag, vilket var skönt. Det är också något jag hoppas kunna arbeta bort genom att göra det enkelt för honom och avdramatisera. Vi kom lite nära någongång och vi kom lite långt ifrån någon gång, men han hoppade hur fint som helst och visade inga tecken på att stanna eller dumma sig på något annat sätt.

När jag tänker efter har han inte heller gjort det särskilt mycket hemma i paddocken. det är ju hos Charlotte han har reagerat på bommar och hinder. Så när ridhussäsongen börjar blir det till att göra samma enträgna arbete där, först bommar i skritt, sedan bomhögar, små hinder och sedan i trav och galopp. När han och jag känner oss trygga. Tålamod är bra att ha när man har en häst som är uppmärksam på sin omgivning och känslig för förändring!

Vi hoppade också 5½:an. Han var nästan lite slö där, jag fick driva på honom rätt bra för att han skulle hoppa ordentligt. Men han gjorde det lugnt och fint! Jag började jättelågt med ett rättuppstående och till sist hade vi en oxer på 70 cm. Det är såklart alldeles för lågt för honom, jag är helt övertygad om att han hur enkelt som helst skulle kunna hoppa en bana på 1,10 m när som helst (med en modig ryttare) även om det är mer än ett år sedan han gjorde det sist. Men det är det som är det sköna med Kalle, han kan hoppa han behöver egentligen inte öva på det, utan jag kan lägga massor av tid på grundridningen och markarbetet tills det sitter som det ska och sedan är det bara till att ta upp hoppningen igen. Trots uppehållet från hoppningen på någon månad känns det så enkelt att hoppa honom och han tar sig fram så himla bra till alla hinder! Det är också en bra insikt som jag tar med mig! Jag behöver inte känna att vi tappar i hoppningen om vi inte hoppar regelbundet, han vet vad som gäller och jag kan i princip bara åka med.

Jag var i alla fall supernöjd med dagens pass! Det var så kul att hoppa honom igen! Han har ju mycket mer egen motor i hoppningen än Bosse, utan att vilja springa iväg mot hindren. Han hoppar lugnt och metodiskt och fortsätter mot nästa hinder hela tiden. Jag är helt övertygad om att vi kommer att bli ett riktigt bra hoppekipage inom det närmaste året och jag ser fram emot att hoppa mer.

Kalle och dagens övning

När vi var klara fick han godis och massor av gos innan jag svampade av honom och släppte ut honom i hagen igen. Nu ser jag fram emot torsdagens träning med honom och hoppas att jag slipper åka av :)

Världens sötaste häst!

Måndagshoppning hemma

Vilken dag! Jag har varit på jobbet idag! Hurra! Ja, det kändes väl kanske inte direkt "hurra" när klockan ringde 05:30, men när jag väl kom till jobbet och fick träffa mina kollegor så blev allt lättare!

Vi körde en workshop med strategiarbete och det gav mig faktiskt väldigt mycket energi att få umgås en hel förmiddag med ett gäng människor! Så härligt!

Det gjorde att dagen gick väldigt snabbt och det gick också snabbt när jag kom hem och fortsatte arbetet hemma med anteckningar från förmiddagens arbetspass.

Energin fanns kvar när arbetsdagen var slut och jag gick ut i paddocken och byggde fram lite hinder till Bosse och mig (även Kalle ska få hoppa imorgon). Jag flyttade 5½:an närmare kortsidan och ställde ett hinder på varje diagonal. Jag gjorde hinder av vattenmattan på ena långsidan och lade två galoppbommar med 3 meters mellanrum på andra kortsidan.

Jag har inte hoppat Bosse något vidare sedan vi var på Ätrabygden så nu var jag sugen på att låta honom hoppa lite igen.

Han var fin när jag red fram honom, han jobbade jättebra i traven, känns så lätt och fin. Gjorde lite skänkelvikningar, vilket han tycker är lite svårt i traven, men han gjorde dem rätt bra till sist. Vi red också övergångar med fokus på att de skulle ridas bra, det är ju mitt fokus med båda grabbarna denna månad, just övergångar.

Galoppen gick fint i båda varven. Han har fått ett mycket lugnare tempo i vänstergaloppen som gör att det känns som om han ska bryta av och då jagar jag på honom, varpå han blir lite sur. Men det är ju så svårt att veta när han tänker bryta av och när han bara är inne i sitt lugnare gung.

Jag red mot ena krysset på diagonalen och han hoppade super. Han lyssnade på mig, tog oss fram till och över hindret på ett väldigt bra sätt och galopperade vidare efteråt så att vi kunde hoppa vattenmattan. Mot den bröt han av till trav, men fattade galopp lite innan och hoppade även den fint. Sedan red jag lite på diagonalhindren och han hoppade dem fint.

Vi körde 5½:an först på ca 70 cm. Det gjorde han väldigt säkert och bra och det kändes inte som om han tog i så himla mycket. Så jag höjde till 80 som även det gick jättebra. Jag hade först tänkt nöja mig med det, men han var så framåt och fin att jag passade på att hoppa några varv på de andra hindren med och det gick superbra!

Jag försöker rida lite i lätt sits för att se om han får bättre bjudning och det hjälper lite. Men då blir det lite mer slängigt och vi kommer på långa distanser så att jag får jaga på honom och då blir han lite flack. Men det kan kanske funka bra på lite högre hinder framöver.

Det var i alla fall väldigt kul att hoppa honom idag och han kändes väldigt positiv! Synd att han inte var sådan här på Pay & Jumperna! Men jag är i alla fall tacksam att han hoppar så fint hemma och att det känns så bra att rida på hinder med honom nu! Han känns säker, vet lite mer var han har fötterna och hur han ska ta sig till varje hinder, en härlig känsla att få hoppa honom!

Bosse betraktar dagens övning

Pay and jump Skultagården

Långt om länge kommer videon från pay & jump på Skultagården. Jag har inte haft lust att publicera eftersom det gick såpass dåligt som det gick, men med lite distans till det hela har jag nu fått tummen ur...

Helgen

Jaha, då är snart ännu en helg till ända. Och det har varit en fantastiskt helg som vanligt! Det varma vädret fortsatte i fredags och när jag red Kalle efter jobbet var det 23 grader varmt och riktigt stekhett i paddocken.

Kalle var väldigt fin i fredags må jag säga, det gick att rida honom i hela paddocken och vi kunde jobba ordentligt i alla gångarter. Det är lite jobbigt att sitta och vänta på att han ska vända, min ridning blir lite spänd av det såklart, men jag vill verkligen inte trilla av igen nu när min höft är såpass tilltygad som den är.

Men det gick bra som sagt och han skötte sig fint, jag kommer mer och mer till ridning på honom och han förstår min ridning allt bättre. Nu är jag grymt sugen på att hoppa honom lite igen! Måste fixa fram lite hinder till nästa vecka!

Kalle i paddocken

Igår började jag dagen med städning av övervåningen. Jag har verkligen inte prioriterat någon städning på ett bra tag, det har helt enkelt varit för bra väder. Men igår var det lite regnigt på förmiddagen så då passade jag på. När sedan solen kom fram gick jag ut för att rida Bosse och lämnade städningen av första våning till idag.

Precis när jag hade fått på mig all utrustning och skulle tränsa Bosse kom det världens regnskur. Jag lät den gå över och funderade på ifall jag skulle ta på mig några regnkläder. Men det var ju över 20 grader igår också, så jag lät bli det och red iväg i t-shirt.

Bosse missnöjd med att örat blev tränshängare:)

Det var rätt val, det kom inte en droppe regn på oss på hela rundan, däremot blev vi båda två blöta av svett, framför allt Bosse. Han fäller jättemycket nu också. Jag kan inte minnas att han har fällt sommarpälsen så tydligt tidigare och Kalle fäller nästan ingenting nu. Lite konstigt.

Vi traskade iväg till skogarna runt Bexells stenar och Bosse var faktiskt riktigt på hugget. Så himla kul! Han ville både trava och galoppera och jag kunde hålla i honom lite för att ladda honom lite extra för galoppsträckorna.

Han är så underbar att rida ut på! Han gör aldrig någon grej av någonting eller blir rädd för en massa saker, däremot kan han gå och titta lite på saker och ting, men jag behöver aldrig fundera på ifall han ska vända eller ta några jätteskutt åt sidan.

Det blev en hel del trav och galopp och han känns så himla stark nu, han orkar verkligen hela vägen upp för backarna. Och även om han blir trött och andfådd så vill han ändå springa mer, vilket är väldigt bra!

Det blev en bra runda, vi stötte endast på några människor med hundar på ett ställe, det är ju så mycket lugnare i skogarna nu, vilket jag verkligen uppskattar. Förra året var det ju så mycket folk där hela tiden!

När vi kom hem fick Bosse en välförtjänt dusch innan han fick gå ut i hagen. Både Pelle och Kalle var vid grinden, så jag öppnade upp vinterhagen och de sprang in där, nöjda med att få lite nytt gräs. De har verkligen betat ner hela sommarhagen nu så jag tänkte att den kunde få vila lite så att jag kan nyttja den så länge som möjligt innan de behöver komma in på nätterna.

Skogsluft

Bokskogen är fortfarande grön!

Lite badsugen blev jag allt i värmen, men det var inte Bosse

Till kvällen stekte jag lite lubb och vi åt det, så himla gott och enkelt! Och sedan var det mys i soffan med lilla Alyssa som växer så att det knakar! Hon är intensiv, men väldigt mysig när hon väl lugnar ner sig...

Sötaste vovven!

Idag började jag dagen med att städa, eller snarare sanera, nedervåningen. Det var verkligen mycket att röja i köket, så det var välbehövligt. Kanske inte så roligt, men väl värt att ha ett rent hus! Alyssa fick sig en dusch också innan vi åt frukost vid 12-tiden.

Efter det gick jag ut för att rida Kalle. Lite nervositet igen, denna gång skulle jag rida ut honom och senast jag gjorde det for jag ju av honom. Orsaken var en hare som sprang upp ända intill oss på en stubbåker och denna gång tänkte jag rida i skogen, så det var kanske inte så stor sannolikhet att trilla av egentligen, men tankarna finns där. 

Det gör tyvärr att ridningen blir spänd, jag sitter och håller krampaktigt i fegremmen och kan inte riktigt slappna av. Men där är Kalle väldigt bra, för han påverkas inte så mycket av min nervositet verkar det som och han höll sig väldigt lugn och fin hela rundan.

Först red vi en runda i egna skogen, upp längst upp, där vi inte har varit sedan förra hösten om jag minns rätt. Han kikade lite på saker och ting men tog det hela med ro. Han var framåt och ville gärna springa lite.

Vi vände upp på vår vanliga trav/galoppväg och där var han spänd, men det visade sig att det var folk där med en hund som han hade fått syn på. Men han konstaterade bara att de var där och sedan gick han lugnt vidare.

Vi galopperade upp för galoppbacken och där sprang han på bra och sedan blev det lite mer trav i skattagårdsskogen innan vi red ut vid Attas och sedan förbi Kullagården hem. När vi nästan var hemma fick han syn på inplastade balar som låg på vår åker och de var riktigt läskiga enligt Kalle. Så då satt jag faktiskt av och så gick vi in på åkern och inspekterade balarna som visade sig vara ofarliga. Han frustade och vi gick vidare hem.

Jag kände mig väldigt nöjd med hur han betedde sig och att han visade ett sådant lugn, det kändes väldigt bra och tryggt att sitta på hans rygg idag. Jag måste släppa de där tankarna på att jag ska trilla av igen. Det är ju en risk jag tar varje gång jag sitter upp på en häst. Och med tanke på hur många gånger han har vänt när vi ridit i ridhuset och i paddocken så är det ju få gånger jag har flugit av. En uppsprungen hare kan man aldrig förutse och normalt sett skyggar han inte för saker när jag rider ut.

Nej, det är väldigt kul att rida honom och han är en så himla juste och mysig häst, så jag borde istället se fram emot varje pass, inte bäva för dem... Eller, bävar gör jag kanske inte, men det finns en viss nervositet där som jag irriterar mig på!

Dagens utsikt från Kalles rygg

Nä, nu ska jag fokusera på en ny vecka, det blir paddocken och hoppning på tisdag, träning för Charlotte på torsdag, då hoppas jag att han i alla fall kan trava lite över bommar så börjar vi avdramatisera bommarna i ridhuset också, så kanske vi kan hoppa någon gång framöver där också!

Torsdagsträning och reflexpremiär

Vilket underbart sommarväder vi har haft idag! Strålande sol och runt 22 grader! Det är verkligen skönt att sommaren visar sig lite igen efter en regnig halv semesterperiod!

Eftersom det är torsdag var det dags att masa sig till Charlotte för lite träning, denna gång med Bosse. Det var väldigt varmt när vi gav oss iväg, men eftersom jag tränar 19:30 fick jag ta på mig reflexväst och ta med mig pannlampan. För en timme senare börjar det mörkna på riktigt!

Reflexväst och t-shirt...

Vacker kväll!

Vi fick börja värma upp i ridhuset eftersom det var så många ponnyer i paddocken. I ridhuset var det om möjligt ännu varmare, men det gick ändå hyfsat. Bosse var väl inte helt framme för skänkeln, men han travade och galopperade när jag bad om det även om det var lite halvhjärtat.

Det blev lite hoppning till att börja med idag. Eller vi började med att trava över tre bommar på diagonalen. Först var han inte framme och då blev det jättelångt för honom mellan bommarna och andra gången stannade han. Jag blev lite irriterad och jagade på honom och fick igång honom bättre och då blev det lite kort eftersom Charlotte kortade lite, så hon fick länga igen och då blev det bättre.

Vi lade in lite galopp och galopperade över en bom som låg tvärs över banan, det gick bra, han galopperade på bra och vi kom bra på bommen. Fin känsla!

Därefter hoppade vi ett hinder på varje diagonal och han gjorde det i galopp, bröt av till ett hinder som stod lite nära långsidan, men hoppade ändå i trav. Sedan hoppade vi vattenmattan och det gjorde han galant.

Vi hoppade sedan diagonal, diagonal och vattenmatta och fick till bra språng, han landade i rätt galopp och fortsatte galoppera på framåt. Han var riktigt fin! Fick en så härlig känsla! Det kändes väldigt okomplicerat och jag reflekterade efteråt på att jag inte längre känner den där känslan av rädsla när jag galopperar mot hinder, utan det känns väldigt naturligt. Sätter upp en bra galopp och sedan sköter Bosse hoppningen fint!

Vi nöjde oss efter lite hoppning för att han inte skulle tappa stinget och jobbade lite dressyr istället. Öppnor i trav längs långsidorna och bytte varv på diagonalerna med ökning eller skänkelvikning. Han var riktigt fin i traven och kändes så lätt i aktionen. Han har ju alltid lufsat fram tidigare, men nu är han betydligt mer luftig och det är lättare att hitta en bra takt i traven. Han har blivit stark, min Bosse!

Vi galopperade också, även där var han fin, vi gick in på volten och försökte samla galoppen en aning. Det är jobbigt för honom att galoppera, så det tar emot, men han gör det bra. När vi skulle ta högergaloppen fick jag lite motstånd, men till sist fattade han den och vi kunde göra samma arbete i den, även det gick rätt bra! Så jag känner mig jättenöjd med honom och det var ett kul pass!

När vi vände hemåt hade det börjat skymma rätt mycket men vi klarade oss utan pannlampan till sista backen hem där det blir lite mer träd över vägen som tar allt ljus. Bosse var lite småspooky och for hit och dit, men det gick ändå bra.

Skymning

Väl hemma tog jag och svampade av honom ordentligt, han var så himla svettig och eftersom det var fortsatt varmt trots att solen gått ned så svalkades han inte av när vi skrittade hem.

Det var verkligen kul att han var så på i hoppningen idag, det är ändå ett tecken på att han vill hoppa och tycker att det är kul! Vi behöver nog öva på att komma till andra ställen som han inte känner igen så att han kan slappna av lite mer och inse att det är kul att hoppa även på andra ställen än hemma och hos Charlotte!

Avtrillning igen och fint kvällspass!

I lördags var jag ute och red en runda med Kalle. Han var redan från början lite mer spänd än vanligt och ville vända redan innan Ödgården, vilket han inte har gjort på ett bra tag. Men jag övertalade honom till att gå vidare. Planen var att rida lite på stubbåkrarna som ska plöjas inom kort och det tyckte han var väldigt spännande, så han slappnade inte av där heller. Men vi kunde i alla fall trava lite innan vi vände tillbaka och skulle skritta över en stubbåker hemåt. Helt plötsligt och utan förvarning springer en hare upp ca 2 cm framför oss och Kalle flyger åt sidan. Jag hade inte en chans utan for i backen för andra gången samma vecka. Suck och pust!

Den här gången slog jag mig, jag landade på vänsterhöften och det var väldigt oskönt att gå efteråt, men adrenalinet hjälpte till att dölja smärtan. Kalle sprang iväg i galopp tills han hittade lite gräs som var gott att tugga i sig och när jag närmade mig honom och jag fick till sist hämta honom på Bonnagårds gräsmatta.

Sedan gick jag med honom över stubbåkern och upp på vägen mot Hulegården och satt upp igen från en lämplig sten. Höften kändes av, men vi skrittade på hemåt. När vi skulle passera Kullagården sprang kreaturen runt och sjanade sig så då satt jag av eftersom jag inte ville trilla av ännu en gång. Kalle brydde sig dock inte nämnvärt om dem, utan blev mer upprörd när vi nästan var hemma och en tröska körde runt på åkern ända intill vägen. Tacksamt nog stängde tröskföraren av maskinen och vi kunde passera lugnt och fint!

Kroppen kändes riktigt mörbultad framåt kvällen och då var det nästan olidligt att resa sig upp från soffan och jag var lite nedstämd. Det går väl an att trilla av och Kalle kunde ju definitivt inte hjälpa att det sprang upp en jäkla hare framför näsan på honom, men det kändes så jäkla onödigt att behöva skada sig igen.

Så igår ägnade jag större delen av dagen åt att rensa ogräs och framåt kvällen kändes det hela mycket bättre och jag funderade på ifall jag inte skulle rida lite ändå, men bestämde mig för att det nog var lite onödigt.

I natt har jag kunnat sova på båda sidor och allt kändes bra när jag var ute och gick med hundarna i morse, så gött! Tänk vad snabbt kroppen läker ändå!

Jobbet gick bra idag. Alyssa var väldigt lugn på förmiddagen och låg och sov bredvid mig, på eftermiddagen fick hon vara lite mer i buren då jag hade många möten, men när arbetsdagen släppte jag ut henne och därmed alla energi från denna lilla hund! Hon var helt galen! Hon bet och drog i bädden, hon tuggade på leksaker, bråkade med mig i soffan, skulle bitas och morra. Så det var rätt skönt att gå ut i stallet och få lite lugn och ro :)

Gräsätare

Galenpannan!

Inte en lugn stund!

Det var lite halvnervöst att sitta upp på Kalle igen idag. Skulle han slänga av mig en tredje gång inom loppet av en vecka?

Det var en fantastiskt lugn kväll ikväll, inte ett löv rörde sig och det var helt knäpptyst ute. Ett perfekt väder för de flesta hästar, men inte Kalle, nej jag upplever att han blir mer spänd och uppmärksam på omgivningen när det är så tyst att allt som råkar röra sig hörs så tydligt.

Men han var väldigt lugn och fin både när jag gjorde i ordning honom och när vi kom ut i paddocken. Jag filmade passet, ska göra en 1-årsvideo för att kunna se hur vi har utvecklats, så jag ställde ut alla pryttlar till det och fixade i ordning.

Han var fortsatt lugn och fin när jag väl kom upp på ryggen och "farliga" kortsidan var inte så farlig idag skönt nog. Han gjord några få slängningar men det var sådär "snällt" att jag inte hade några problem med att sitta kvar.

Fokus idag var övergångar igen. Att göra dem noggrant och bra. Skritt till halt började vi med och där ville han skicka upp huvudet så det blev inga bra halter fast att vi försökte några gånger, men det kommer. Han var fin i formen så jag satt ner på honom lite grann i traven och han köpte det rätt bra ändå. Han är ju lite lättare att följa med i traven eftersom han har betydligt mjukare rörelser än Bosse.

Galoppen gick fint, tungan kom ut några gånger, men överlag jobbade han jättefint både i traven och galoppen och det kändes som ett riktigt bra pass. Jag var så nöjd med att han höll sig så lugn och fin och ändå jobbade på på ett bra sätt. Vi fick till några fina övergångar från galopp till trav och trav till skritt, så det artar sig med de där övergångarna. Kul att kunna sitta och trimma honom sådär!

Vi skrittade över vattenmattan några gånger, ett led i att avdramatisera den. Han brukar få göra det varje pass, först med mig på marken och sedan med mig på ryggen. Han kikar nästan alltid på den, men går numera lugnt över den. Jag hoppas att han ska tröttna på den så att han bara skrittar travar och galopperar över den utan att blinka i framtiden, men vi har en bit kvar till det.

Mest nöjd var jag över att jag slapp flyga av igen och jag tycker att jag fick en bra känsla genom hela passet!

Min fine Kallis och jag!

Så det blir lite pill med redigering av 1-årsvideon. Jag tänkte också göra en separat video med dagens träningspass och så ska jag nog redigera klart videon från Bosses Pay & Jump-nydebut på Skultagården. Den videon är nästan klar men jag hade ingen lust att lägga upp den, men nu känner jag för det, så det kan faktiskt bli tre nya videos inom kort!

1 år med Kalle!

För ett år sedan var jag nervös, så nervös! Det var dagen då jag och Kalles tidigare ägare styrde kosan mot Kungsbacka och Florian Lackners klinik för veterinärbesiktning. Skulle han gå igenom? Vad betydde egentligen hans skada som han haft på en halskota för hans hållbarhet? Ja, frågorna var många men det var ju en dag som jag hade väntat på ett bra tag!

Som alla redan vet gick besiktningen som en dans och Kalle levererades hem till mig! Så himla kul och spännande! Och idag har jag alltså haft honom i ett helt år! Och vilket år sen!

Det har varit spännande, roligt, lärorikt, oväntat, kämpigt men framför allt alldeles underbart! 

Det började väldigt bra de fyra första månaderna då Kalle skötte sig exemplariskt. Det enda vi kämpade lite med från början var att han kunde vända plötsligt på ridbanan och i ridhuset och att han hade svårt att ta stöd på bettet vilket ledde till att han slängde runt huvudet och slängde ut tungan.

Jag gick in i det här väl medveten om att det ALLTID är en utmaning att skaffa ny häst och jag var beredd på att få några härliga smekmånader då allting fungerade perfekt, innan utmaningarna skulle komma. Vändningen kom någon gång i december. Jag flög av när han vände innan ett hinder, tidigare hade han hoppat allting utan att blinka. Han började protestera när vi skulle gå förbi vissa platser när vi red ut och han fick mer och mer separationsångest när jag skulle hantera honom. Han slet sig i stallgången, ville inte vara själv där, ville inte lämna kompisarna i hagen och till sist gick det inte att rida honom från gårdsplan, han bara stannade, backade eller vände och stegrade.

Även om jag var beredd på att få utmaningar så kände jag mig stundtals som världens sämsta ryttare och hästägare. Jag funderade på ifall han verkligen var rätt häst för mig. När jag stukade foten i samband med att Kalle for ut på en åker när jag ledde honom var jag beredd att sälja alla hästar under en kort stund.

Men jag är ju inte den som ger upp i första taget, så jag kämpade vidare. Jag har jobbat honom mycket från marken med TRT method för att bygga en bra relation med honom. Jag har också ända från början haft inställningen att jag ska ha honom i 15-20 år och vi behöver inte göra allting första året utan jag kan ta det väldigt lugnt med honom. 

Tagit det lugnt har vi gjort. Vi har skrittat, travat och galopperat över bommar för att avdramatisera hinder. Vi har tränat på att gå över vattenmattan, vi har tränat på att rida ut i olika miljöer och att promenera i olika miljöer. Min inställning har hela tiden varit att jag inte vill bråka med honom för mycket. Visst, han ska gå framåt när jag ber honom, men jag är inte intresserad av att sätta för stor press på honom heller, han ska själv vilja gå framåt. Likadant med hoppningen, han ska själv vilja hoppa och göra det med glädje.

Ja, utmaningar har vi haft, men allra mest har vi haft det otroligt roligt och trevligt tillsammans! Kalle är en kontaktsökande och gosig häst, något som jag inte är van vid sedan tidigare. Pelle går ju helst undan om man försöker gosa med honom och Bosse har ju mest varit arg. Så jag uppskattar väldigt mycket att det går att gosa med honom och att han alltid intresserar sig för mig när jag visar mig i hagen. Det känns som om han är lättare att bygga en bra kommunikation och kontakt med.

En annan egenskap som jag verkligen uppskattar är hans enorma arbetsvilja! Han säger aldrig nej till arbete och jag måste vara lite försiktig med att inte nöta för mycket eftersom han aldrig säger ifrån när han blir trött. Arbetsviljan gör också att om han är spänd för något så går det att arbeta honom igenom det och det är en jättestor fördel.

Han är också en väldigt komisk häst, han har sina små påhitt som han kör med ständigt. T.ex. ska han ALLTID tugga på grimskaftet när man ska hämta honom i hagen. Finns det någonting i närheten som går att bita på eller välta så gör han det. Han är liksom lite dråplig av sig.

Jag upplever att han är en rätt känslig häst som är väldigt uppmärksam på omgivningen, samtidigt så har han ett stort mod som mer och mer kommer fram. Han bryr sig inte så mycket om det t.ex. kommer in en lastbil på gårdsplan eller om vi blir omkörda av fordon som låter mycket eller rör sig snabbt. Så jag är fortfarande övertygad om att många av de grejer han håller på med nu när han oväntat blir rädd för osynliga saker kommer att försvinna mer och mer i och med att han blir äldre och mognare. Jag ser redan tecken på det emellanåt, vilket är skönt!

Han är en fantastisk hopphäst! Han kommer alltid rätt på hinder och han hoppar så himla lätt. Även om han överhoppar sig emellanåt så känns det inte så farligt, han skjuter mig aldrig ur sadeln. Dock är han lite för tittig för min smak ännu, jag kan inte lita på att han hoppar alla hinder jag ställer framför honom, men det kanske också kommer framöver.

Även dressyren eller markarbetet är otroligt kul med honom. Allt arbete jag har lagt på att få honom lugn i munnen och ta stöd på bettet börjar äntligen ge frukt och han är nu väldigt fin att rida. Jag kan börja fokusera på att göra bra övergångar och på hur jag rider istället för att fundera på hur jag ska få huvudet att sluta röra sig som en propeller. Det visar på att han är läraktig också, vilket är kul och hänger ihop med den goda arbetsviljan.

Summa summarum har vi haft ett händelserikt och lärorikt år tillsammans, jag är så nöjd och glad för att jag hittade denna häst och jag har fullt förtroende för att vi kommer att bli ett riktigt bra ekipage tillsammans och att vi kommer att ha mycket roligt ihop! 

Första dagen med nya kompisarna

Fine Kalle i sin nya box

Första promenaden i nya omgivningarna

Min vackre kille!

Första uteritten

Boxskylten på plats

Härliga skogsturer

Lastträning (enda gången hittills)

Sjöutsikt

Arbete löst i ridhuset

Han har en otrolig förmåga att rulla sig i ansiktet!

Gosiga killen!

Trött kille!

Sommarkillen

Min fine ridhäst!

Hoppa kan han!

Kan man välta denna...?

Kalle i "farliga" hörnet i paddocken