Sidor

söndag 26 februari 2017

Start av odlingssäsongen!

Precis som jag sa i Tjejvasan-intervjun så drar alltså odlingssäsongen igång när Tjejvasan är över. Så idag blev det fokus på växthus, växter, fröer och odling.

Jag började med att åka till Blomsterlandet för att handla lite smågrejer som jag behövde. När jag ändå var där passade jag på att köpa årets första planeringsblommor. Så mysigt med lite blommor ute igen!

När jag kom hem stegade jag in i växthuset. Först skulle jag montera två hyllor som jag köpte på Willabgarden i höstas. Det var inte helt lätt, men till sist kom de på plats och blev riktigt bra, faktiskt!

Välkommen in i växthuset!
Jag tog tag i mina ampeljordgubbar, som jag har övervintrat i växthuset. De var planterade i ganska fula plastkrukor, varav en var trasig. Det var också blandat döda och gröna blad bland plantorna. Jag hittade faktiskt fina ampelkrukor på Blomsterlandet så jag planterade om jordgubbarna i dem. Det blev riktigt bra! Det ska bli så kul att se hur de utvecklar sig i sommar. Jag tyckte mig nämligen redan se blommor som är på gång!

Omplanterade jordgubbar
Jag hämtade också mina övervintrade pelargoner från källaren. Jag får se om det blir något liv i dem. De såg tämligen döda ut, men man ska aldrig ge upp!

Jag köpte minipåskliljor och tusensköna och planterade dem i ett par krukor som jag ställde framför växthuset. Det blev så fint! De lyste verkligen upp denna gråa dag!

Lite fina blommor!
Sedan började jag sådden. Jag älskar att så. Det är ju så spännande att följa sina plantor från frö! Det är redan ganska varmt i växthuset och väderprognosen utlovar plusgrader de närmaste tio dagarna. Dock ingen sol, men det gör inget. Vi har redan ganska långa dagar här i söder!

Purjolöken och några andra sådder låter jag stå i växthuset och hoppas att de tar sig där. Jag sådde också tomater och basilika i mina pluggbrätten, men de har jag ställt inomhus. De vill ha lite mer värme. Jag sådde även smultron. De skulle tydligen stå svalt och mörkt i fyra dagar till att börja med, så det fick åka ner i källaren. Sedan skulle de stå ljust och svalt och då åker de ut i växthuset.

En av alla sådder
Jag hann faktiskt inte så allt jag hade tänkt så, dagen tog slut alldeles för snabbt. Så jag får fortsätta nästa helg. Det gör ju egentligen ingenting så sett. Jag hinner nog så allt jag vill så ändå.

Här kommer en av hyllorna jag satte upp. Väldigt smidig hylla! Fem tråg ingår och i dem kommer det att bli mer sådd framöver. Tänk vad fint det kommer att bli när alla sådder har grott och det är grönt och fint i hela växthuset!

Praktisk hylla
Jag har också övervintrat (eller i alla fall försökt övervintra) lite kryddor som har stått i västhuset hela vintern. Dessa klippte jag bort döda blad och kvistar på och så planterade jag om en stackars rosmarin som stod i en kruka med vatten. Ett under att den har överlevt det! 

Kryddor är kul att odla och det doftar ju så gott när man har dem i växthuset. Det är också så smidigt att bara gå ut där och hämta kryddor när man behöver.

Det känns som om denna odlingssäsong har fått en kanonstart och jag kommer att odla så mycket mer i år nu när jag har tillgång till växthuset och inte längre behöver odla allting inomhus på fönsterbrädorna. Nu ser jag fram emot våren!

Målgång och intervju #Tjejvasan

På Vasaloppets Youtubekanal kan man se målkameran från Vasaloppsveckans alla lopp. Såklart finns även min målgång med. Jag stakar in vid 04:34:50 i bild i spåret längst till höger. Jag är den som stoppar klockan på armen när jag går i mål. Lägg också märke till att det kommer fram en kille i blå kläder till mig och lyssna sedan noga för då blir jag intervjuad! Hahaha! Så pinsamt att höra sig själv! Jag var ju så trött att jag bara sluddrade till en början. Och så fick jag heta Martinsson i efternamn och jag vet inte riktigt vad han kallar mitt förnamn för:) Fast jag hör ju tydligt hur jag säger mitt namn så att det hörs hur bra som helst!

Tjejvasan 2017

Nu sitter jag i bilkön och tänker att jag lika gärna kan göra något vettigt under tiden då det inte rör på sig särskilt mycket. Så nu kommer min race report för Tjejvasan!

Jag vaknade en halvtimme innan klockan skulle ringa. Kände mig pigg och utvilad. Jag tog en dusch och gick ner och åt frukost. Det blev bacon, äggröra och lite grönsaker.

Direkt efter frukost styrde jag kosan mot Mora. Det var en magisk morgon. Blå himmel och en sol som var på väg upp. Ca tio grader kallt. Vinden från igår hade mojnat och förutsättningarna kunde inte bli mycket bättre!

Mot Mora i soluppgången
Jag kom till Mora... ***och där började bilkön plötsligt röra på sig så jag fick fortsätta skrivandet idag, hemma***

Jo, jag kom till Mora vid åttatiden, hämtade mina skidor hos Vasasvahn. Där inne i den varma stugan passade jag på att sätta på nummerlapparna på skidorna eftersom jag hade förlorat känseln i fingrarna efter att ha stått vid bagageluckan och klätt på mig alla kläder i kylan. Jag packade ner skidorna i skidfodralet och gick bort mot bussarna.

Bussen gick iväg 08:25 och jag kände mig ganska lugn att jag skulle hinna vara på plats vid startfållan när den öppnade kl 9. Det tog ungefär tjugo minuter att åka bussen, men där kom en liten överraskning som jag inte alls hade räknat med eller blivit upplyst om... bussen stannade inte vid startområdet, som den gjorde förra året, utan innan järnvägsbron. Detta innebar en fem minuters rask promenad på järnvägsspåret bort till starten. Så då blev det plötsligt stressigt igen! Det hade varit bra ifall man hade fått reda på detta innan, så att man hade kunnat förbereda sig på det...

Jag fick vänta en liten stund innan de släppte in oss i startfållan och tyvärr var det många före så jag hamnade inte längst fram som jag hade planerat. Anledningen till den planen är ju att i startled 5 så är alla seedade efter förra årets tid. Då körde jag ju väldigt lugnt eftersom jag var sjuk och hade ont i halsen. Så jag visste att min kapacitet var betydligt större än de andra som var i samma startgrupp.

Men jag fick i alla fall lagt ut mina skidor och sedan gick jag bort och lämnade väskan vid DHL-lastbilarna och ställde mig i toakö.


Utsikt från toakön
Jag funderade på ifall jag skulle ha med min midjevätska med vatten eller inte. Jag ville inte ödsla tid på att stå still i vätskekontrollerna, men jag beslutade mig för att inte ta med den. Det tar ju tid att ta av sig den och få i sig vatten ändå.

Jag gick tillbaka till startfållan efter toabesöket, strax innan startgrupp 4 gav sig iväg. Jag packade upp skidorna ur fodralet och packade ner skidfodralet i plastsäcken. Jag passade också på att gå fram och ta en bild på de härliga förutsättningarna vid starten.


Drömförutsättningar!
Vi stod ju längst till vänster och jag funderade på ifall det skulle kunna gå att smita åt höger när de släppte fram oss mot starten. Det fick jag dock lägga ner för det var helt omöjligt att korsa sig framåt då det var folk överallt. Så jag hamnade lite längre bak än jag var nöjd med, men det var bara till att acceptera läget och försöka göra det bästa därifrån.

Starten gick och det flöt irriterande trögt. Frustrationen steg och jag försökte hitta möjligheter att köra om. Men när man har hamnat i mitten är det svårt. Folk överallt. När vi kom över bron var det rejält sockrigt och svårt att köra, vilket gjorde att fältet sprack upp lite grann och jag kunde förflytta mig åt vänster för att köra om. Fortfarande för långsamt. I första lilla backen i stigningen upp mot Oxbergskontrollen fanns det plötsligt plats till vänster om spåret och jag tog chansen och drog förbi ett gäng där. Äntligen kunde jag bestämma farten själv!

Jag fortsatte backen upp, fastnade lite igen, men tog mig förbi och hade ganska fritt framför mig fram mot den härliga utförskörningen efter Oxberg. Ända tills en tjej framför fick panik över backen och ställde sig rätt över det spår jag åkte i så att hon nästan fällde mig och jag svor en ramsa...

Men jag tog mig bra ner för backen och fortsatte sedan framåt. Jag märkte att jag gick på betydligt hårdare än jag är van vid och det fick jag betala för ganska snabbt. Redan efter en mil började armarna kännas klena, benen veka och magen trött. Men när jag tittar på mina data från Garmin är jag inte förvånad över att jag kände mig sliten, jag låg nästan på över 170 i medelpuls de första kilometerna och på mina träningspass har jag aldrig legat över 170, snarare runt 160.

Det tog inte lång tid innan jag började köra ikapp deltagare ur startled 4. Förra året tog det en kvart. I år 12 minuter (jag kollade på klockan för skojs skull). Det är ju också konstigt, eftersom startled 4 är seedat. Så det var stundtals rätt trångt i spåren. Det där med att hålla höger när man är långsam hade många missat... Kanske för att de tyckte att det var svårt att byta spår. 

Jag tyckte faktiskt också att det var svårt att byta spår i år. Förra året hade jag grymt flyt med det och jag kände mig som en spårbytardrottning. I år gick det inte alls bra. Det gick så illa att jag faktiskt vurpade vid ett spårbyte. Jäkla skit! Där blev jag omåkt av ett gäng som jag precis hade tagit mig förbi.

Jag fortsatte framåt. I Hökberg tog jag två muggar vatten. Den ena iskall (överraskning) och den andra varm. Sedan var det utförskörning igen. Här fick jag lite problem. Det låg bromsare före mig vilket gjorde att jag var tvungen att bromsa. Sedan var det ett område mitt i en backe utan spår där jag missade spåret där det kom igen och jag hamnade mellan spåren. Inte bra! Men det löste sig!

I en utförskörning var det en tjej som gled förbi mig på insidan. Det var den där backen där jag kom upp i 45 km/h när jag åkte för två veckor sedan. Helt plötsligt, mitt i backen får hon för sig att byta spår och svänger in framför mig. Jag ser ju ganska omgående att "detta kommer inte att gå" och mycket riktigt, hon vurpar. Jag åker rakt in i henne i full fart och det ser ut som om jag spetsar henne med mina skidor! Så jäkla läskigt! Som tur var hade mina skidor gått bredvid henne och både hon och mina skidor klarade sig. Men jag var rätt förbannad. Så jävla onödigt att göra en sådan manöver. Det fanns ju ingen som låg före henne så det fanns ju ingen anledning att byta spår där!

Jag ramlade på vänster sida igen och började känna mig rätt mör på höften och låret, men det var bara till att kravla sig upp och köra vidare.

Mellan Hökberg och Eldris började jag bli riktigt trött. Det började göra rejält ont i korsryggen och jag kände mig rätt klen. Men jag kämpade på. Helst ville jag bara lägga mig ner och vila. Pulsen var fortsatt hög och jag slet riktigt ont. Jag ville sluta när jag såg minsta uppförsbacke och tyckte inte att jag kroppen var med mig alls. Men så kom Eldris och det var mindre än en mil kvar. Kilometerskyltarna kom snabbt och målet började hägra. Det här skulle jag fan klara!

Även i Eldris tog jag två muggar vatten. Det hade räckt med en. Jag kände att jag hade för mycket vatten i magen och det kändes lite segt att staka med magen.

Återigen började fältet tryckas ihop och jag körde om många trötta tjejer från startgrupp 4. Jag låg på ständig omkörning, som så många andra. När jag kör om en tjej hör jag "ur spår" bakom mig. Var fan tyckte hon att jag skulle bli av??? Det var fullt i alla spår bredvid och jag låg på omkörning. Jag låtsades inte höra och fortsatte vidare i ytterspåret. När vi så kom närmare Mora stadion hör jag "ur spår" igen. Samma, lite mesiga röst. Då var samtliga tre spår bredvid mig tomma och jag blev riktigt irriterad. "Det finns tre lediga spår, vad är problemet???" Röt jag och tog mig an kommande backe. Om man vill ha fritt spår får man väl seeda sig och vill man tvunget om får man väl byta spår själv. Det är ju betydligt enklare att se när man kommer bakifrån, tycker jag. Dessutom har jag hört att "urspår-regeln" inte gäller vid långlopp. Skit sak samma. Ont i kroppen hade jag och irriterad blev jag.

Nu var det inte långt kvar och jag bara längtade efter att få sluta åka, lägga mig ner och sova. Jag svängde upp på upploppet, fick fritt spår och tog ut det sista ur kroppen, stakade in under den där målportalen som har varit målet i ett år nu.

Min klocka stannade på 2:28:03 och jag tänkte att nu borde jag ha fått en officiell tid under 2:30. Men nej, det blev 2:31:54. Liite irriterande! Mitt mål var ju 2:30. Och topp 1000. Jag fick placering 1040.

När jag kom i mål kom det fram en kille i blå kläder, jag trodde det var en sjukvårdare och tänkte "ser jag så sliten ut?". Men det var en kille som ville intervjua mig. Det var ju kul! Fast jag var så trött att jag inte kunde prata. Det kändes som om jag bara sluddrade. Men det var kul att bli intervjuad. Jag vet dock inte för vilken typ av media det var. Jag hörde mig själv i högtalarna, så det var väl bara för dem som satt i publiken. 

Jag tog mig vidare, fick min medalj och tog av mig skidorna. Jag fick en tjej till att ta ett kort på mig, jag var så glad över att äntligen få gå i mål! Jäklar vad trött jag var!

Medaljbild!
Jag tog mina skidor, lämnade in skidorna hos DHL och tog bussen till duschen. Det flöt på smidigt i duschen och med bussen tillbaka. Jag satte igång värmaren på bilen och traskade iväg mot parkeringen. Så var Tjejvasan 2017 avklarad. "Bara" resan hem att klara av. 

Jag gjorde en liten taktisk miss där. Jag behövde tanka och jag ville göra det i Mora. Tyvärr ligger alla mackar åt Rättvikshållet. Det är samma håll som alla köer in mot Mora är. Så jag tankade och tog en hamburgare på Max och sedan körde jag in i kön. Där stod jag i mer än en halvtimme innan jag lyckades komma ur Mora.

Resan hem var dryg. Det blev ännu drygare när jag kom till Grums och det började snöa. Riktigt ordentligt. Sedan var det snöstorm hela vägen hem. Så jäkla jobbigt att köra i! Vid Göteborg började snön försvinna och istället var det enorma mängder vatten på vägen. Nästan lika illa det.

Strax innan Frillesås hamnade jag bakom en bil som körde i 60. På motorväg! Det var lite moddigt i omkörningsfilen (det är alltid dålig snöröjning mellan Kungsbacka och Väröbacka av någon anledning), men jag kunde bara inte ligga i 60. Så dåligt väglag var det ju inte. När jag kör om ser jag att det sitter en övningskörningsskylt på bilen. Vem fan skickar ut en stackars övningskörare i sådant väglag? Fullständigt livsfarligt!

Men jag kom i alla fall hem till sist. Det var svårt att ta sig upp för Mute backe, men till sist var jag hemma. Hela kroppen bara värkte och jag var trött, så trött!

Analysen av loppet och känslan är väl att jag är grymt nöjd med att förbättra min tid från förra året med 20 minuter, vilket inte enbart har att göra med att jag var sjuk då. Lite besviken över att jag missade mina mål med liten marginal. Men om jag ser tillbaka på min träning i vinter så har jag inte kört några fartpass överhuvudtaget. Det har varit mer fokus på att klara av distansen, så jag kan inte förvänta mig att jag ska vara snabb. Att köra på en medelpuls som ligger tio slag över "det normala" är faktiskt en stor bedrift. Så jag ska definitivt vara nöjd!

Blir det någon mer Tjejvasa? Ja, det känns rätt självklart. Det är ju så kul! Och så är det 30-årsjubileum nästa år, så då kan man nog räkna med att det blir något speciellt.

Detta år ska jag köra mycket rullskidor, längre distanser och mer fart. Det svåra är ju när västkustvintern kommer och det blir omöjligt att köra rullskidor såväl som längdskidor. Jag behöver fundera på hur jag ska hålla i den form jag får från rullskidåkningen även över vintern och inte tappa allt i november-december och behöva börja om i januari.

Dessutom ska det bli nya skidor nästa säsong. Även om jag är jättenöjd med vallningen från Vasasvahn så är glidet dåligt. Jag har kört 4 säsonger på dem, så de behöver bytas ut. Det är ju trots allt en materialsport.

Här kommer mina data från Tjejvasan:

Klockans siffror


Tuff puls!


Mer detaljer


Årets medalj!

fredag 24 februari 2017

Dan före dan! #tjejvasan

I morse begav jag mig mot Mora igen. Det snöade lite igår kväll, så jag blev glad över att det var barmark i morse. Bra väglag hela vägen. Så gött!


Det var väldigt lugnt på E6:an hela vägen till Göteborg och även ganska lugnt i Göteborg. Det är gött att köra när det är lite trafik, tycker jag.

13:30 landade jag i Mora. Jag började med att lämna in skidorna för vallning hos Vasasvahn. De gjorde ju ett grymt jobb förra året, så jag hoppas på lika bra skidor denna gång:).


Efter skidinlämningen gick jag bort till mässan för att hämta nummerlapp och shoppa den obligatoriska Tjejvasantröjan. Jag höll på att göra ett misstag och köpa förra årets tröja (vem som nu vill köpa den???). Men jag insåg som tur var mitt misstag innan jag kom till kassan. Efter att ha letat ett tag hittade jag till sist rätt tröja.

Jag körde sedan tillbaka till Malung och checkade in på hotellet. Och nu ligger jag i sängen och vilar. Och laddar.

Förutsättningarna känns grymma. Vädret blir som förra året med sol och minusgrader. Lite mindre vind är utlovat imorgon. Idag blåste det riktigt kallt i Mora. Jag som trodde att det aldrig blåser där:).

Framför allt är jag frisk och känner mig grymt laddad i kroppen! Imorgon kan jag köra de där tre milen med pigg kropp, utan tillstymmelse till träningsvärk någonstans, och bara njuta! Bara gå all in! Det ska bli så kul!

SVT1 sänder direkt från start imorgon kl nio. Jag startar kl 09:45, så håll utkik! Blå jacka ska jag ha på mig!

Jag har ett mål och en taktik, men det tänker jag inte avslöja nu...




onsdag 22 februari 2017

Efter Tjejvasan...

...börjar våren! På riktigt! Det är då jag planerar att börja förså lite grönsaker och blommor, väcka pelargonerna och fylla hela huset med växtlighet. Jag är så laddad att jag nästan glömmer att det är dags för årets stora mål på lördag...

Jag tar det lugnt denna vecka, är inte så aktiv. Vädret tillåter ingen skidåkning, det är nämligen storm och i morse regnade det horisontellt. Det var väl ungefär en halv meter vatten på väg ut i hagen. Dock var det strålande sol under dagen, vilken jag och mina kollegor tog tillvara på under den dagliga lunchpromenaden.

När jag kom hem från jobbet lade jag märke till något härligt vårigt...

Årets första snödroppar!
Precis intill husväggen stod de och såg sådär fina ut. Så kul! Och det kommer ju knoppar både här och där i trädgården just nu. Så häftigt att se växtligheten vakna igen!

På söndag tänkte jag påbörja årets första sådd. Dags att driva upp lite kryddor. Spenat tänkte jag också så i syfte att ha det inomhus för direktätning. Det är ju salladsbrist i butikerna nu, så det kan vara smart att odla själv.

Jag har inventerat fröförrådet. Hittade en massa påsar med fröer som bara väntar på att sås. Så det blir inte så mycket att köpa som jag hade tänkt från början. Bra!

Några grejer att börja med!
Det får bli lite kompletteringsshoppning av jord och lite annat på söndag innan jag kan sätta igång!

Det här är också första året som jag har ett växthus där jag kan dra upp massor av plantor så snart det blir varmare ute!

tisdag 21 februari 2017

Första löprundan i ljus!

Åh, det är verkligen så underbart! Idag har jag för första gången i år sprungit en runda efter jobbet i dagsljus! Jag älskar verkligen den här tiden på året då man märker hur snabbt dagarna blir längre! Även i morse började det ljusna på väg till jobbet.

Men igår var det allt annat än ljust för min del. Jag var riktigt hängig på jobbet igår och hade ett tryck över pannan. Ingen huvudvärk, bara tryck. Jag var helt säker på att jag skulle bli sjuk. Det var ungefär så jag kände mig den där måndagen i höstas innan jag åkte på min två veckor långa virusinfektion.

Jag höll ut på jobbet, åkte hem och landade i soffan. Började slumra till redan vid halv sju. Strax innan kl åtta fick hästarna nattamat och sedan ramlade jag i säng. Jag sov riktigt bra genom hela natten och vaknade med en mycket bättre känsla i morse. Så skönt!

Idag sken solen också, så bara det har ju gjort livet enklare. När jag kom hem tänkte jag att jag skulle hinna börja springa innan det blev mörkt. Jag kom iväg lite senare än tänkt, klockan hann nästan bli halv sex, men det var ändå härligt ljust ute!

På väg ut på löptur!
Vi sprang upp mot grushålan, sedan vidare ut mot 153:an. Kroppen kändes lätt även idag och tempot var bättre än vanligt. Vi sprang vidare in mot Timmerkullen och sedan tillbaka till grushålan. Ner till Obbhult och Linnarp. När vi var hemma igen var det fortfarande inte helt mörkt fast att klockan var över sex!

Löpningen kändes bra och det känns som om jag har en bra löparform. Nu kan jag ju bara hoppas att även skidformen är där på lördag. Tänk att det nu bara är ynka fyra dagar kvar tills jag står där på startlinjen i Oxberg igen! Det ska bli så himla kul!

Väderprognosen ser mycket bra ut såhär långt! Det enda jag se som en liten utmaning är möjligtvis vinden. Vi får hoppas att det inte blir så farligt som det ser ut!


Väderprognos för Mora!


söndag 19 februari 2017

Söndag

Det var lite svårt att sätta rubriken idag, för jag vet inte riktigt vad detta inlägg ska handla om... Men det får bli en sammanfattning av dagen, helt enkelt.

Det blev en sen morgon idag eftersom vi var bortbjudna igår och ramlade i säng rätt sent. Jag gillar verkligen inte att lägga mig sent. Jag vill helst inte vara vaken efter klockan nio-tio och jag har oftast problem med att hålla mig vaken längre än så. Men i trevligt sällskap kan ju tiden gå utan att man märker det.

Nackdelen med sena morgnar är framför allt att jag upplever att morgonen försvinner och det är lunch innan man har hunnit äta lunch.

Jag kände mig seg, lade mig i soffan och kollade på skidåkning medan Garmin-klockan laddades. Helga klättrade upp i soffan och kollade ut genom fönstret där Husse grejade med bilen. Hon såg ut som om hon ville ge sig ut på jakt. Jobbigt för henne att behöva vänta till oktober..

"Jag vill jaga!
När klockan var laddad tog jag med mig Selma ut på långpromenad. Vi traskade drygt en mil i de härliga skogarna.

Eftermiddagen fortsatte med vägföreningsmöte och sedan lite spännande diskussioner med fiberföreningen. Snart kanske det händer grejer här:).

Ja, då går även denna helg mot sitt slut. Ny härlig vecka imorgon med många möjligheter!

lördag 18 februari 2017

Planen sprack...

...fast på ett bra sätt! Det blev nämligen minusgrader i natt så det fick bli skidåkning i Åkulla istället för på rullskidorna.

Dagen började dock i stallet i vanlig ordning. Sedan frukost på det och därefter fick det bli lite städning av huset. Det var nämligen ingen som gjorde det förra helgen när jag inte var hemma...

Jag har alltid avskytt att städa, men gillar att ha det rent och fint, så jag måste ju städa. Men istället för att gå runt och hata själva städandet har jag nu börjat lyssna på poddar medan jag städar, vilket gör att jag knappt tänker på att jag städar och det går så mycket snabbare. Så nu är känslan av nöjdhet efter städningen större än motviljan att göra det:)

Efter städningen tog jag bilen till Åkulla för att åka lite skidor. Jag hade planerat att köra två timmar. De två första varven gick bra, men sedan blev jag väldigt seg. Jag kände av gårdagens åkning i triceps och gårdagens löpning i benen. Så jag gav mig efter 4 varv. Jag har nog lite svårt att motivera mig rent mentalt också. För mig är ju naturupplevelsen den bästa delen av all träning och så mycket naturupplevelse blir det ju inte på en 3 km lång varvbana...

Men jag var ändå nöjd. Det var mycket mer lättkört idag än igår, så det var lite kul när det gick fort i alla fall. Men det var mycket folk i vägen överallt. Men det lär det ju vara i Tjejvasan också...


 

fredag 17 februari 2017

Kul fredag!

Vilken härlig dag jag har haft idag! Man kanske inte brukar jubla över dimma, men idag har jag bortsett från det. Vi började med lite diskussionsövningar på jobbet i morse, tätt följt av fredagsfrukost och sedan lite mer diskussioner. Därefter bytte vi kläder och styrde kosan mot Åkulla.

Det dök upp (lite sent som vanligt) en grej för några veckor sedan där man gick ut med att man kunde göra Ringhalsklassiker. Då skulle man åka sex varv i Åkulla (en fredagkväll) och sedan kommer det att komma övriga grenar framöver. Vi tyckte på vår grupp att åka 6 varv i Åkulla kan vara en rätt stor tröskel för den som inte direkt är någon träningsmänniska, så chefen och jag funderade på om vi inte kunde göra något med detta som passar alla. Så vi sa att vi gör alla grenar, men utan några krav på sträckor eller tider. Vi gör det till en kul grej helt enkelt och så döper vi det till vårt gruppnamn.klassiker.

Vi lyckades faktiskt få ihop nästan hela gruppen idag. Vi hade några sjukdomsfall och ett par föräldralediga och så hade vi tre korvgrillare. Men övriga körde på. Jag körde lite tekniklektion för att hjälpa dem hitta skidtekniken. Och jag tycker faktiskt att de var riktigt duktiga!

De som ville fick följa på mig på hela rundan med backar och grejer och det gick jättebra! Alla tog sig runt utan en enda vurpa:). Vi åt lite korv med tillbehör och sedan körde jag och några till ytterligare ett varv.

Nu har det tyvärr vänt över till plusgrader igen. Igår regnade det och veckan framöver ser inte kul ut ur ett skidåkarperspektiv enligt prognosen. Dock var faktiskt spåren helt ok. Det fanns ju spår. Men det var väldigt trögt före så det gick inte direkt snabbt idag.


Väderprognosen för vecka 8
Med tanke på hur väderprognosen ser ut så har jag nu beslutat att strunta i loppet i Åkulla på söndag. Det kommer inte bli kul att åka ändå och det kommer inte finnas några spår överhuvudtaget.

Imorgon funderar jag faktiskt på att köra en runda rullskidor. Jag behöver stakträning och det känns som om det är bättre på rullskidor just nu än på trista skidspår. Det ser inte ut som om det ska bli halt heller, så det skulle kunna funka. Vi får se hur det ser ut imorgon.

Sedan får det bli ett stavgångs/-löppass på söndag för att hålla igång överkroppen och vara igång länge.

När jag kom hem från Åkulla fick jag plötsligt spring i benen och tog med mig Selma ut på en runda. Det kändes så otroligt bra att springa idag! Kroppen kändes lätt och det verkar som om jag har lyckats hitta formen ordentligt! Jag sprang runt och fånlog hela vägen för att det var så härlig att springa! 

6 km sprang vi innan jag tyckte att det räckte och powerwalkade sista biten hem.

Dagens löprunda
Trots dimman var det rätt härligt väder. Det var helt vindstilla och rätt så varmt Jag hade bara en långärmad tröja och en tunn jacka och jag fick knäppa upp båda efter en stund för att inte svettas ihjäl. Vårkänslorna började faktiskt spira, men jag har bestämt mig för att inte bry mig om våren förrän Tjejvasan är avklarad.

Ikväll har vi ätit entrecôte. En rejäl, härlig köttbit inköpt på Lillegårdens köttbutik i Trönninge. Riktigt, svensk kött när det är som bäst! Till det åt Magnus klyftpotatis och jag testade att torrosta och fritera vaxbönor i smör. Så grymt gott! Och enkelt! Vi hade även stekta bruna champinjoner (som smakar så mycket mer än de vita) och så hittade jag egenodlade sockerärtor i frysen. Vilken lycka!

Pommes the LCHF way
Vaxbönorna, som jag har sett hos diverse LCHF:are på nätet var verkligen så goda som påståtts! De är helt klart ett utmärkt alternativ till riktiga pommes. Skillnaden är att man slipper få höjt blodsocker (de innehåller endast 4% kolhydrater) och ont i magen (som jag oftast får av friterad potatis).

Så det blev en riktigt lyckad fredagsmat och nu behöver jag inte äta mer idag! Jag är grymt mätt! Fast på ett gott sätt. Ingen klump i magen, ingen paltkoma!

tisdag 14 februari 2017

Alla hjärtans dag!

Idag är det ju alla hjärtans dag. Ett konsumtionsspektakel kan man tycka, men idag var det en riktigt bra alla hjärtans-dag. Jag gav Magnus ett tips på vad jag ville ha när jag var i Mora i helgen. Jag har tipsat honom förr utan större framgång, så jag hade inga direkta förhoppningar om att jag skulle få någon present.

Men så när jag kom ner i köket i morse så låg det ett litet paket på köksbordet. Åh, vad nyfiken jag blev! Men jag ville ju inte öppna det utan att Magnus var med, så jag fick lugna mig och ge mig ut i stallet först.

När jag kom in hade han fixat äggröra och bacon till oss. En stor bedrift för en person som är extremt morgontrött! Och så öppnade jag paketet. Och det innehöll...
Finaste presenten någonsin!
Precis vad jag hade önskat mig! Ett jättefint litet hjärta i ett halsband. Väldigt nätt och fint, helt perfekt! Ett sådant där halsband som man kan ha på sig alltid. Så jag blev jätteglad över detta fina halsband! Vilken start på dagen!

Jag var så upprymd att jag helt glömde av att sotaren skulle komma och ställde aldrig ut stegen. Han ringde vid lunch och undrade... Så typiskt. Men med en sådan fin morgon var det ju lätt att gå vidare...

När jag kom hem från jobbet skyndade jag mig att ta in hästarna för att hinna åka till Åkulla innan det blev mörkt. Och jag hann väl köra ca ett varv innan lamporna tändes. Jag hade inte så mycket kläder på mig, men till en början tyckte jag att det var lite väl varmt, men när solen försvann började temperaturen att sjunka och snart var jag lagom tempererad. 

Det var jättefina spår, det är verkligen bra med minusgrader. Vi har haft rätt kalla nätter med ned mot tio minus de senaste. Och det gör verkligen gott! Trots sportlov och högt tryck på spåren så var det faktiskt riktigt bra. Det var bara backarna som saknade spår, förutom den enda raka backen som är vid startplatsen. 

Det kändes inte som att det gick så snabbt, men jag körde ju drygt 12 km på en timme, så det är jag nöjd med! Med 11 dagar kvar till Tjejvasan börjar jag bli riktigt laddad!


Dagens runda!

söndag 12 februari 2017

Oxberg-Mora

Idag var det verkligen kallt om näsan! Kl nio satt jag på bussen som tog mig och ett gäng glada skidåkare ut i Vasaloppsspåret. Jag hoppade av vid macken i Oxberg och stegade sedan upp mot Oxbergskontrollen där jag tog på mig skidorna och gav mig av mot Mora.

Oxberg i strålande solsken
Det var ju en helt perfekt dag att ägna sig åt skidåkning! Så underbart väder! Direkt efter Oxberg är det härlig utförsåkning och det rullar på rätt bra där och de första tre kilometerna gick på runt 12 minuter.

Överlag kändes hela sträckan väldigt lättåkt. Visst fanns det fler uppförsbackar än den upp till Oxberg, men det går i princip att springa upp för alla utan att behöva saxa.

I Hökberg väntade "vätska" på oss som hade åkt med bussen. Jag väntade mig vatten, fick sportdryck. Och det var fasen sista gången jag drack sportdryck. Jäkla rävgift! Man blir ju bara trött efter 20 minuter och får mjölksyra. BLÄ!

Såhär fint var det i Hökberg!
Det kändes ändå så mycket bättre i kroppen än igår. Inte någon tillstymmelse till stela muskler, bara pigg kropp.

Det gick fort hela vägen och efter att ha varit inne i boden vid Eldris och tagit lite vatten for jag vidare mot Moraparken. Lättåkt hela vägen.

I någon backe gick det riktigt snabbt och jag hann tänka att om jag behöver bromsa så går det inte. Så det var bara till att krypa ihop i fartställning och hoppas att det inte blev något behov av broms. Högsta hastighet enligt Garmin var 46,2 km/h. Häftigt!

En ekorre korsade min väg rätt så nära, men inte så nära att jag behövde bromsa.

Det blev en snabb runda till Mora och jag var helt chockad när jag såg att jag körde 25 km på samma tid som jag körde 21 km igår. Bästa sättet att seeda sig till ett bra startled är alltså att köra snabbt i Tjejvasan istället för att kämpa i mer svåråkta seedningslopp...

När jag kom till Moraparken stannade klockan på 27 km och 2:08. Riktigt kul att det gick så snabbt!

Det kändes också som en bra genomkörare inför Tjejvasan. Nu har jag lite bättre koll på banan och har taktiken klar för mig inför loppet.

Dagens superrunda!
Det gav mig gott om tid att duscha, byta om och checka ut från hotellet. Klockan var bara ett när jag lämnade Mora och styrde hemåt. Nu kan man ju bara hoppas att Mora bjuder på samma härliga väderförutsättningar om två veckor!

lördag 11 februari 2017

Orsa ski marathon 21 km

Ännu en god natts sömn! Det är så gött att få sova ordentligt och vakna utvilad. Det händer ju typ bara när man har semester annars...

Efter en stadig frukost styrde jag kosan mot Grönklitt igen och det snabbt påkomna Orsa ski marathon. Jag var där i god tid, hämtade nummerlapp, satt och laddade lite i bilen och gjorde sista toabesöket innan jag gick in i startfållan ca en kvart innan elitstart. Vi motionärer fick starta fem minuter senare.

I väntan på start
Det var strålande väder idag! Inte så kallt, ca 7 minus, men det var rätt skönt att slippa den värsta kylan. Jag började med buffen uppdragen på huvudet, men fick dra ner den en bit in i loppet.

Det var ganska många starter i motionsklassen, så starten var mycket trög, första kilometern tog över sju minuter! Jag tänkte att "såhär är det i Vasaloppets första backe". Det var folk, skidor och stavar överallt! Första biten gick lite uppförs och sedan kom det lite nedförsbackar, där folk trillade och stoppade upp. Men sedan drogs fältet ut och det gick snart att hitta sitt eget tempo.

Det var långa stunder med platt terräng. Mycket diagonal, men även en del stakning. Vid sju kilometer var det vätskedepå och jag slängde i mig en mugg varmt vatten. Det var gott!

Jag tyckte att åkningen gick rätt bra. Visst var jag lite stel efter två dagars skidåkning, men kroppen kändes ändå bra. Jag kände faktiskt inte av korsryggen idag, så det var ju bra.

Under loppet la jag märke till att det låg avbrutna stavar lite här och där och tappade vattenflaskor. Inte så kul att köra sönder en stav mitt ute på myrarna långt från hjälp. Det var också några tunga killar som hade gjort ordentliga gropar med stavarna på många ställen. Det var inte så kul att hamna i ett sådant hål när man tog sina stavtag, det fanns liksom inget svar där.

Första segheten kom vid 12-13 km, men sedan gladdes jag över att vi hade kört 2/3 av banan vid 14 km och peppade mig själv. Vid 15 km var det vätskedepå igen och den här gången tog jag 2 muggar vatten och en mugg sportdryck. Energin steg nog? Jag vet inte, men jag körde på i alla fall. Sedan lämnade vi den platta delen av banan och så började det bli lite stigningar efter 17 km.

Mitt i en uppförsbacke, där jag av någon anledning låg i ett mittenspår blir jag plötsligt ikappåkt och nästan överkörd av herreliten som körde 42 km. Jag märkte inte dem förrän de var i hasorna och drog förbi. Jag kollade över axeln så att inte fler var på väg och höll mig till höger resten av loppet.

Det var imponerande att se hur de stakade upp för backar där jag nästan fick saxa. Det var också imponerande att höra deras andetag, det var verkligen nära maxpuls!

Därefter blev det några riktigt stygga stigningar och jag började bli ordentligt trött. Det var så jobbigt! Och det kändes som om energin tog slut (kanske pga den jäkla sportdrycken??). Den gör ju inte det på samma sätt när man kör på fettdrift...

Sedan mötte vi åkare ned för en backe och jag funderade på om jag också skulle upp där, men glädjande nog hade jag bara nedförsbackar och stadion framför mig innan jag gick i mål.

Det var längesedan jag var så trött efter ett pass! Riktigt slut var jag! Jag var rätt glad över att slippa dra ett varv till, som de som körde 42 km gjorde...

Jag letade upp min jacka och traskade sedan ner till bilen med den fina medaljen runt halsen...

Fin medalj!
Min klocka slutade på 02:00:03. Missade alltså tvåtimmarsmålet med tre sekunder... Men jag kände mig ändå riktigt jäkla nöjd. Jag tycker faktiskt att det gick riktigt bra att åka idag! Min officiella tid blev 02:01:17 och det räcker klart till startled fyra i Tjejvasan. Så ett steg upp i hierarkin.

Jag har ju en chans till att seeda mig nästa söndag då det är seedningslopp i Åkulla. Jag får se om jag åker. Det beror helt på vädret. Är det minusgrader så blir det förmodligen lopp. Men det beror också på hur formen känns tidigare i veckan. Kanske är det bättre att satsa på ett riktigt långpass på lördagen istället.

fredag 10 februari 2017

Tävling!

När jag var i Orsa Grönklitt såg jag att det är tävling imorgon, Orsa skidmarathon. Det är dessutom seedningsgrundande till Tjejvasan. 21 km ska man åka om man vill seeda till Tjejvasan. En distans som jag ju klarar rätt bra, tycker jag.

Så när jag åkte idag funderade jag på om jag inte skulle ta och anmäla mig. Det är ju ett lättåkt lopp med delar av banan samma som jag åkte idag på förmiddagen. Jag har chans att seeda upp mig en eller två startgrupper om jag åker som jag gjorde idag.

Jag var inne och kollade på hemsidan och såg då att man kunde anmäla sig via nätet fram till och med start. Så när jag kom hem till hotellet gick jag in på datorn och kollade lite till. Och så anmälde jag mig:). Så imorgon blir det lopp! Så himla kul!

Jag är förvisso anmäld till Åkulla Tjej skidmarathon nästa helg, men väderprognosen bjuder på plusgrader nästa vecka och då blir det inte särskilt lättåkt i Åkulla. Så därför kan morgondagens lopp vara en ännu bättre chans att seeda upp i startleden.



Orsa Grönklitt

Idag vaknade jag riktigt utsövd och pigg. Det känns som om det var längesedan det hände. Inga vakna timmar i natt, så himla skönt!

Jag hade ställt klockan på 07:30, för längre än så ville jag inte sova. Jag vaknade kvart över sju, så det var rätt lagom!

Jag fick i mig en bra frukost. Det fanns bra mat att äta, dock smakade äggröran lite märkligt. Min egen hemmagjorda är så mycket godare!

Efter frukost styrde jag kosan mot Orsa Grönklitt, som ju bara ligger drygt en halvtimme med bil härifrån. Det var så härligt att få se lite "landsbygd" här i Dalarna. Röda små fäbodar som lutar åt alla håll. Och majstänger som står kvar som monument sedan midsommar. Härligt landskap!

Jag kom fram till Grönklitt så småningom, köpte spårkort och gav mig sedan ut i spåret. Det var lite dimmigt och därmed råkallt. Ungefär som det brukar vara hemma på Västkusten.

Idag hade jag glömt mina brillor. Det var dumt. Så jäkla kallt med vinden i ögonen. Men jag fick härda ut. Jag har också svårt med ljuset och blir lätt snöblind. Jag blev inte snöblind, men fick lite små "synrubbningar" i form av fläckar framför ögonen. Men det gick!

Välja spår...
Jag fick en spårkarta när jag köpte spårkortet, så jag hade spanat in en lång runda som heter "Kallbolsrundan". 20 km lång och med en svårighetsgrad och fysisk ansträngning på 2 enligt spårkartan.

På väg ut i spåret
Vilka spår! Det var total räls. Så underbart att åka i! Det var mycket riktigt ett lättåkt spår. Utan de där härliga nedförsbackarna, men också utan jobbiga uppförsbackar. Det var mest platt. Men det var helt ok. Det blev mycket diagonalåkning, då jag ju har dåligt glid. Men även stakning och stakning med frånskjut. Jag tror faktiskt att jag äntligen börjar få till det där "stakning med frånskjut". Emellanåt i alla fall. Det är svårt med koordinationen och timingen. Men när man träffar rätt är det en underbar växel!

Långa, härliga spår!
Även idag blev jag lite trött runt 16-17 km. Men jag hängde i och plötsligt hade jag kört hela varvet på 20 km. Så kul!

Jag åkte ner till gästcentrum och gick in på "Ugglan och Björnen", där det serverades lunchbuffé. Jag tog fiskgratäng och massor av grönsaker. De hade verkligen bra utbud på salladsbordet! Mycket bra! Fiskgratängen var väl inte det godaste jag har ätit. Jag fortfarande svårt för en del fisk, men det gick ner.

Det bästa var nog att få värma sig, jag satte mig strategiskt intill ett element, som fick värma vantar, mössa och buff. Och mig. Jag fick dock inte upp värmen förrän jag fick i mig en kopp te. Sedan var jag redo att köra ett pass till.

Den här gången hade jag spanat in "den gröna milen". Precis som det låter var det ett milspår. Svårigheten för detta spår var 3/3, så jag tänkte att det kanske inte skulle vara lika platt som förmiddagens övning. Och mycket riktigt, det var ett riktigt roligt spår. Upp och ner och kurvor hit och dit. Jag "blåste" på ordentligt och ställde mig i fartställning i alla backar tills jag var riktigt nära att köra rakt ut i skogen. Jag lyckades på något sätt hålla mig i spåret, men sedan var jag lite försiktigare.

Dock gör ju det dåliga glidet att det inte är så farligt med backarna, utan det är mest bara till att fräsa på.

Även eftermiddagens pass gick bra och ett tag funderade jag på att köra femkilometersspåret också, men jag ångrade mig och kände mig nöjd efter den genomförda milen.

Härliga spår i skogen
Jag hade smart nog ställt in värmaren på bilen, så jag fick förmånen att sätta mig i en varm bil. Men jag hade sedvanlig frossa och blev inte riktigt varm trots att jag hade maxat sätesvärmen och 24 grader på klimatanläggningen...

När jag kom tillbaka till Mora sprang jag in på ICA maxi och handlade lite. Det blev kycklingspett och en tallrik med sallad till kvällsmat. Och så köpte jag en tesil och lösviktste. Jag har nämligen en vattenkokare på mitt hotellrum och jag älskar att ta en kopp te! Dock föredrar jag lösviktste. Det är så mycket godare!

Jag tog också en sväng "på stan". Jag svängde in på en sportaffär och hittade två jättesnygga jackor från Craft på rea. Så nöjd! Jag har varit lite frusen idag, så de jag köpte kommer att bli riktigt bra imorgon! Jag köpte även en midjeväska med vattenbehållare. Jag har märkt att det vore gott med lite vatten när man är ute och kör... Och jag glömde min salomonrygga hemma.

Jag känner mig riktigt nöjd med min skiddag idag. Jag har ju fått ihop över tre mil åkning på strax under tre timmar. Det är bra, tycker jag!

Nu blir det vila och återhämtning så att jag är lika pigg imorgon!


torsdag 9 februari 2017

ICA-klassikern klar!

Nu har jag gjort klart alla delar i ICA-klassikern också. Jag hade bara 3 km kvar av Vasaloppsdelen inför idag, så när jag drämde till med två mil var det ju solklart att jag var i mål.

Jag tycker att det är ett bra initiativ av ICA att köra det här klassiker-konceptet. Alla kan verkligen vara med och göra delmomenten på sin egen nivå. Riktigt kul!

Den enda kritiken är väl att man får erbjudanden från Coca Cola och Kexchoklad t.ex. vilket jag har svårt för att få in i hälsotänket. De där grejerna hör definitivt inte ihop med hälsa!

Men såhär ser det i alla fall ut på min ICA-klassiker-sida nu:



Mora!

Ironiskt nog snöade det när jag kom ut i morse. Lagom till jag lämnar Västkusten kom alltså snön. Men det var väl bara någon cm, så det gjorde inte så mycket nytta ändå. Mer än att det kanske blir lite ljusare ute.

Jag kom iväg i riktigt god tid, klockan var faktiskt bara 05:40 när jag satte mig i bilen och gav mig av. Tyvärr var väglaget rätt dåligt. Det är helt uppenbart inte samma regler som Magnus och gänget hade när de plogade snö för några år sedan. Då saltade de som idioter i förebyggande syfte och sedan skrapade de snö tills asfalten var torr. Idag låg det snö på E6:an, trots att det knappt kommit någon snö. 

En lastbil låg på sidan i backen söder om Varberg Nord och södergående körfält var helt avstängt. Tur att jag skulle norrut. Det gick rätt trögt upp till Göteborg och nästan upp till Trollhättan. Sedan blev vägbanorna torra och fina.

Resan gick bra. Inga missöden. Jag åt lite medhavd mat i Malung och sedan körde jag direkt till Mora skidstadion för att dra ett pass på skidorna. 

Mora skidstadion. 
Jag hamnade snart i Vasaloppsspåret som var bäst preparerat. Till en början lite backar, men mest platt. Glidet var lite dåligt, tyckte jag. Snön var nog rätt kärv. I Eldris tog jag lite paus för att gå på toa.

Sista kontrollen i Tjejvasan och de andra Vasaloppen
Jag glömde sätta igång klockan både i starten och efter pausen. Så egentligen åkte jag nog några kilometer till. 

Jag hade bestämt mig för att köra 2 mil eller två timmar. Så när klockan "slog" 1 timme vände jag och skidade tillbaka. Jag tänkte på att jag kommer att åka precis där om drygt två veckor och har då målet och den fina medaljen att se fram emot.

Lite mer folk kan man ju också se fram emot:). Jag mötte och körde förvisso förbi lite folk, men det var rätt ensamt där ute i spåren. Lugnt och skönt!

Efter ca 16-17 km började korsryggen göra ont och jag började bli riktigt trött. Jag behöver definitivt träna på att komma upp i distans nu! Det är ju lättare när man slipper köra varvbana och dessutom får köra i "riktiga" spår. Spåren var verkligen jättefina! Jag tror inte att de har kört dem sedan helgen så de håller verkligen bra. Det är verkligen en fröjd att få vara här uppe i vinterlandskapet! Det är förvisso inte mycket natursnö, men Vasaloppsspåren är fulla med konstsnö, så det lär inte bli någon brist!

Här kommer dagens runda:

Fick ihop drygt två mil!


onsdag 8 februari 2017

Ingen vidare uppladdning...

Jag har sovit så dåligt i natt. Jag vaknade klockan ett, var kissnödig. Gick på toa. Gick och lade mig igen. Kom på att Garmin-klockan hade laddat ur, så jag gick ner och satte den i laddaren så att den skulle vara klar till i morse.

Sedan var det svårt att somna om. Magnus snarkade. Jag vände på honom, men det hjälpte föga. Sista gången jag tittade på klockan var den strax innan tre. Sedan ringde helt plötsligt klockan och jag kände mig mer död än levande! Fy vad jobbigt att gå upp!

Jag var som en zombie på jobbet. Jag hade faktiskt lite huvudvärk, vilket jag aldrig brukar ha. Hade jag varit lite smart hade jag tagit med mig datorn igår och jobbat hemifrån idag. Då hade jag ju kunnat sova en timme längre och inte behövt stressa så för att hinna med att fakturera, fixa hästar, packa och preppa skidor och mat.

Så det var väl inte bästa uppladdningen. Men det får bli tidig sänggång ikväll. Jag tänkte försöka komma iväg i god tid imorgon så att jag hinner åka lite skidor innan det blir mörkt.

Det ska bli så härligt att komma iväg till lite riktigt vinterlandskap igen, jag saknar det verkligen här!

Tänk om det hade sett ut såhär här hemma....

tisdag 7 februari 2017

Bättre spår nu!

Även ikväll har jag varit i Åkulla. Andra passet denna vecka, som kommer att bli en intensiv skidåkningsvecka!

Tyvärr har min Garmin-klocka hängt sig igen. Den bara lyser och den reagerar inte på några knapptryckningar eller något annat, så nu kan jag bara vänta på att den laddar ur. Det gör den ju rätt snabbt eftersom den lyser konstant. Sedan hoppas jag kunna väcka den med laddaren igen. Det funkade ju sist den hängde sig.

Så idag fick jag använda mig av Svettig-appen på mobilen istället för att regga rundan. Jag satte igång den innan jag tog på mig skidor och stavar, så första kilometern kan man nog dra bort någon minut ifrån.

Idag har det äntligen fryst på, eller det frös på redan igår och har nu varit fruset i ett dygn. Det märktes på spåren minsann! Äntligen lite fastare och djupare spår! Det var faktiskt en ren fröjd att åka idag! Det var bara ett fåtal urspårningar och så var det obefintliga spår i backarna, men det blir ju så när folk plogar och saxar sönder spåren.

Tydligen så är det besök av skolklasser på vardagarna måndagar till torsdagar. Det kanske skulle vara bättre att spåra efter de har varit där så att vi som vill åka "på riktigt" kan få fina spår någon gång utan att behöva vara där kl sju på morgonen.

Men som sagt, idag var det jättebra jämfört med hur det har varit tidigare! Dock var det rätt blåsigt och väldigt kallt tack vare vinden. Spåren var rätt snabba också, så det var kul att åka.

Jag hade bestämt mig för att köra 5 varv idag. Jag behöver komma upp i distans nu inför Tjejvasan. Det kändes hyfsat lätt. Pigg i kroppen. Jag kände endast av lite lite i tricepsen när jag stakade, men de var snart uppvärmda. På sista varvet kände jag av korsryggen lite, som jag hade lite ont av förra året. Men det är nog bara en vanesak.

På sista varvet höjde jag upp tempot lite, faktiskt och det kändes jättebra. Kroppen svarade och det flöt på bra.

Detta var sista passet innan "pre-camp" i Mora där det kommer att bli åkning fyra dagar i rad. Ska bli så kul! Det är inte långt kvar till Tjejvasan nu!  18 korta dagar. Och jag börjar faktiskt känna mig redo:). Här kommer dagens runda (uppladdad från Svettig-appen:


måndag 6 februari 2017

Skidåkning!

Efter en helg med alldeles för mycket dåliga kolhydrater har jag idag kört en dygnsfasta. Ingen mat sedan ca kl 14 igår. Endast te och vatten. Första målet blev lax när jag kom hem från jobbet. Det kändes som en riktigt bra boost för kroppen. Som en omstart ungefär.

Så med en laddad kropp tog jag bilen till Åkulla för att åka lite skidor. ÄNTLIGEN svarade kroppen lite bättre. Ingen seghet eller trötthet, det kändes bara bra att åka. Jag kände mig stark. Så skönt! Jag trodde faktiskt ett tag att jag var helt otränad, för så har det känts de senaste gångerna jag har åkt.

Spåren var inte jättebra. Ca halva banan (uppe i skogen) var hyfsat bra. Men återigen var samtliga kurvor urspårade och samtliga backar saknade spår. Men nu fryser det äntligen på. Vi har 4 minusgrader här hemma nu, så det började frysa till i spåren, vilket gjorde att det var rätt snabba spår ändå. Så det var jättekul att köra!

Det blev fyra varv idag, knappt 12 km på strax över en timme, så det är jag jättenöjd med! Nu är planen att köra ett pass imorgon, sedan blir det vila på onsdag innan jag far iväg till Mora på mini-träningsläger. Ska bli så kul att åka i fina spår!

Konstsnöspår i Åkulla.

söndag 5 februari 2017

Ännu en helg till ända...

Denna rubrik har jag nog använt ett antal gånger, men det är precis så det känns här och nu! Denna helg har gått ruskigt snabbt!

I fredags lade jag mycket tid på att handla till Magnus kalas som vi hade igår då han fyllde år. Mycket grejer blev det!

Igår började jag dagen med att åka några varv skidor i Åkulla. Det var verkligen ingen kul upplevelse. Det är fortfarande plusgrader ute, så det var grunda spår. Det var skräp i spåren på några ställen. Alla kurvor var urspårade och det saknades spår i samtliga backar. Jag kände mig återigen seg när jag körde. Jag måste verkligen hitta skidåkarformen nu!

Resten av dagen gick åt till att städa och förbereda för kalaset. Duka och göra mat. Så när klockan var tio på kvällen höll jag faktiskt på att somna. Jäklar vad trött jag var! Jag kom i alla fall i säng vid halv tolv-tiden och somnade som en stock!

Idag ringde klockan 07:30 eftersom det var dags för tjejfrukost hos Martina. Det tog väldigt lång tid hos hästarna i morse. Jag vet egentligen inte varför, men jag blev i alla fall lite försenad. Men det var kul att sitta och snacka med gänget som man har känt sedan högstadiet/gymnasiet! Vi konstaterade att vi träffas alldeles för sällan, så nu har vi bokat en kväll i mars också!

När jag kom hem var jag rätt trött, men jag tog med mig Selma på promenad. Vi gick upp till Flähult, sedan in i Obbhultskogen och hem. Så skönt att få röra på sig och andas skogsluft! Det behövde jag verkligen!

När jag kom hem igen och hade tagit in hästarna satte jag mig vid datorn för att göra lite bokföring åt Christoffer. Det är ju snart dags för momsdeklaration, och eftersom jag inte är hemma nästa helg så var det bra att få gjort det idag!

Jag fixade också med lite annat pappersarbete, så nu känner jag mig nöjd med det och kan fokusera på det roliga som händer till helgen. Då ska jag nämligen upp till Mora och köra lite skidor. Det ska bli så härligt med lite "riktig" skidåkning igen! Så det ser jag verkligen fram emot!

Såhär fint får det gärna vara nästa helg i Mora!

torsdag 2 februari 2017

Oväntad träningsvärk

Igår var jag ute och traskade en kvällsrunda med Selma och stavarna. Det blev ett rätt kvickt pass, men jag tänkte inte så mycket på det förrän jag vaknade idag. Jäklar, vad stel jag var!

Jag har världens träningsvärk i rumpan, nedre delen av ryggen och till viss del armar. Det är rätt märkligt ändå. Den träningsform jag allra minst väntar mig att känna av ger mig mest träningsvärk. Jag kan ju tycka att skidåkningen borde ha känts mer. Men det har jag inte fått någon träningsvärk av alls.

Men jag tänkte att det var bättre att springa en lunchrunda än att bara sitta och stelna till ännu mer. Så jag tog med mig Selma och vi gav oss ut. Känslan var, som väntat rätt seg. Lite stapplig, nästan. Efter tre km ville jag lägga av. Efter 4 km bestämde jag mig för att sluta vid 5 km. Men sedan tog jag mig ändå upp för backen som brukar vara rätt seg och sedan kunde jag springa resten hem, som var mestadels nedför. Såklart kändes det bra efteråt!

6,5 km fick vi ihop, så det var ett lagom lunchpass. Nu hoppas jag hinna med något eller några skidpass i helgen också. Magnus fyller ju år på lördag så då blir det lite kalas och på söndag är det tjejfrukost, så det är mycket som ska hinnas med...