Jag har världens träningsvärk i rumpan, nedre delen av ryggen och till viss del armar. Det är rätt märkligt ändå. Den träningsform jag allra minst väntar mig att känna av ger mig mest träningsvärk. Jag kan ju tycka att skidåkningen borde ha känts mer. Men det har jag inte fått någon träningsvärk av alls.
Men jag tänkte att det var bättre att springa en lunchrunda än att bara sitta och stelna till ännu mer. Så jag tog med mig Selma och vi gav oss ut. Känslan var, som väntat rätt seg. Lite stapplig, nästan. Efter tre km ville jag lägga av. Efter 4 km bestämde jag mig för att sluta vid 5 km. Men sedan tog jag mig ändå upp för backen som brukar vara rätt seg och sedan kunde jag springa resten hem, som var mestadels nedför. Såklart kändes det bra efteråt!
6,5 km fick vi ihop, så det var ett lagom lunchpass. Nu hoppas jag hinna med något eller några skidpass i helgen också. Magnus fyller ju år på lördag så då blir det lite kalas och på söndag är det tjejfrukost, så det är mycket som ska hinnas med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar