Sidor

fredag 29 november 2013

Spinning och simning!

Det har varit en intensiv fredag idag. Först massa jobb innan den obligatoriska fredagsfrukosten som bjöd både på risgrynsgröt och jansons frestelse. Inget jag äter, men som tur var fanns det även frallor och annat gott. Riktigt lyxigt!

Sedan var det förberedelse för ett möte som vi skulle hålla på eftermiddagen innan vi stack upp till Ringhallen för dagens spinningpass. Det var ett riktigt kul pass! Vi hade en film framför oss på väggen. En film som var filmad på en sträcka av Bockstensturens 5-milsrunda.  Det var han som höll i passet som hade varit ute och filmat med hjälmkamera.

Vi började med uppvärmning runt strandpromenaden i Varberg och sedan startade vi i backen upp för Hagakullen, alltså bara några km hemifrån mitt. Vi cyklade vidare ut på vägen som går förbi golfbanan och sedan in vid Grimsjön. Vi lade på och släppte belastning allteftersom det gick uppåt eller nedåt.

Vi fortsatte in i skogen mot Nackhälle-hållet och sedan vände vi tillbaka mot Mjöavad och Grimeton. Det var första gången jag körde ett spinningpass på detta sätt och det var fantastiskt kul. Långt över förväntan!

Rundan var filmad en höstdag med strålande sol och det kändes stundtals som om man var där på riktigt. Jag kom på mig själv med att luta i några kurvor... Det var väldigt lätt att leva sig in i filmen och det kändes som om passet tog slut alldeles för snabbt, trots att vi höll på en hel timme!

Jag var så nöjd och glad efter passet! Tyvärr bar det lite bråttom innan eftermiddagens möte, så det fick bli frukost till lunch också. Men det funkade ok och när jag drog vidare mot Falkenberg och Klitterbadet kände jag mig inte det minsta hungrig.

Jag simmade 1000 meter idag. Vid 700 var jag dock nära att lägga av, då jag fick lite ont i huvudet och bihålorna. Men jag knatade på ändå och de sista längderna gick bra. Andningen funkar bra nu, men jag tycker inte att jag blir något snabbare direkt... Men det var iaf skönt att simma lite och sedan basta lite efteråt.

Dock var jag rejält hungrig när jag var klar och vände bilen hemåt. Den dryga timme det tog innan jag fick mat kändes väääldigt lång! Men åh, vad gott det är med mat när man är så hungrig!

Nu ligger jag i soffan och gottar mig. Kommer förmodligen att somna inom kort...

Trevlig helg!

Tips för långpass!

I min träningsplan (som jag har i huvudet) den här vintern kommer jag att satsa på att öka långpassen och närma mig 25-30 km. Idag springer jag långpass runt 20 km som längst. Jag varierar mig så till vida att jag vecka 1 springer runt 20 km och vecka 2 springer runt 15-17 km för att inte slita på kroppen alltför mycket och dra på mig skador. Bäst att skynda långsamt!

Det långsiktiga målet med långpassen är att förbereda mig för de 30 km som ska avverkas på Lidingöloppet i slutet av september. Jag kommer även att variera långpassen med avseende på hur kuperade de är. Jag bor rätt bra till för att kunna styra hur lite eller mycket kupering ett långpass ska ha. Springer jag västerut blir det plattare, men mer asfalt. Det är ju också lätt för mig att ta mig ut till kusten och springa där det är ännu plattare. Springer jag mot Skällinge eller Åkulla så blir det mindre asfalt och mer kupering.

Redan på söndag planerar jag att springa mitt längsta pass hittills (i livet), drygt 22 km. Jag har en runda inplanerad som jag vet består av nästan 100% asfalt. Selma kommer (såklart) att följa med som sällskap. Hon är nästan alltid med på mina löpturer och brukar hänga med bra (oftast sträckt koppel hela vägen, även på långpassen), så länge det är under 20 plusgrader ute.

Runner's world kan man läsa två artiklar om långpass. Dels en artikel om hur man kan lägga in promenadpauser i sina långpass. Jag brukar vilja springa hela sträckan utan uppehåll, för det är ju det man gör när man springer lopp. I min värld handlar träning till stor del om att efterlikna tävlingssituationen så mycket som möjligt. Men nu på vintern, när jag kör mer distans och fokuserar på att vara ute längre tid och längre sträckor, snarare än tempo, känns det som en bra idé att lägga in gångpauser.

Rekommendationen i artikeln var att oerfarna löpare lägger in en gångpaus på 1 minut efter varje 5 minuter och att den mer erfarne lägger in gångpaus på en minut efter varje 7-8:de minut. Eftersom jag springer med Garmin-klockan så vill jag ha lite koll på km-tiderna (kan inte släppa det), så därför modifierar jag lite grann och planerar att lägga in en minuts gångpaus efter varje kilometer (som tar runt 6 minuter för mig). Då blir det lättare att se vilket tempo jag har hållit totalt över hela passet exklusive gångpauserna (statistik är skitkul).

Den andra artikeln handlar om långpass och mentala spöken. För mig går humöret lite upp och ner när jag springer långpass. Ofta kommer det en dipp vid 12-13 km och då gäller det att kämpa sig igenom det, för någon km senare kan det kännas kul och motiverande att springa igen. Jag blir sällan mentalt trött på att springa långt, för jag tycker det är kul. Och jag tycker att det är kul att utmana mig själv i att springa längre och längre. Det är det som motiverar mig till stor del. Dessutom trivs jag ju med att vara ute i naturen och brukar bara njuta av den känslan.

De flesta experter på träning rekommenderar ju sällan att man springer hela sträckan före loppet om man t.ex. ska springa en halvmara eller en mara. När det gäller marathon kan jag förstå att det kanske sliter lite för mycket på kroppen att träna på att springa hela sträckan. Men för mig är det lite av en mental grej det där att ha övervunnit sträckan redan innan jag står på startlinjen.

Resonemanget att klarar man att springa x km så klarar man 2 eller 5 km till funkar inte riktigt på mig. Jag behöver bevisa för mig själv att jag klarar hela sträckan. Dessutom vill jag vara förberedd på hur kroppen reagerar när jag kommer till t.ex. 28 km, så att det inte kommer som en överraskning när 30km-loppet väl ska springas. Genom att vara förberedd är det lättare att avgöra om kroppen lägger av helt eller om det bara är till att fortsätta.

Rätt eller fel? Vad vet jag? Jag vet bara vad som funkar för mig!

torsdag 28 november 2013

Spinning imorgon!

Idag såg jag till min stora glädje att det kommer att bli ett spinning-pass på fredagar kl 11 på jobbet. Samma tid som vi har vår friskvårdstimme, alltså. Passar ju himla bra! Ja, vi är bortskämda på mitt jobb med friskvårdstimme, gym, spinningpass och andra pass samt idrottshall. Kan inte bli mycket bättre. Eller jo, vi kunde haft en simbassäng också om inte de som bestämde i Varbergs kommun på 70-talet hade tackat nej till Vattenfalls erbjudande om att bygga en i Bua...

Det bästa av allt imorgon är att vi  tydligen ska ha Bockstensturen på storbildsskärm. 5 mil ska vi köra. Vet dock inte om det är 5-mils-rundan vi ska köra eller om det är 5 mil av 9½:an. Skit samma, det ska bli jättekul att köra så! Himla bra initiativ!

Efter jobbet planerar jag att köra en sväng till Klitterbadet och simma en sväng. Blir en intensiv (men kul)dag imorgon!

onsdag 27 november 2013

Mer mörkerlöpning!

Idag är det varmt ute igen. Ca 15 grader varmare än i måndags då jag höll på att frysa r*ven av mig. Selma och jag gav oss ut i mörkret för att springa en runda.
Snygg-hunden redo för mörkerlöpning!
Det var riktigt skönt ute, dock ingen klar himmel så det var rejält mörkt! Men jag har ju min superbra Petzl-lampa som lyser upp tillvaron!

Vi sprang bort mot Obbhult, ner förbi stationen och vidare mot Linnarp. Fortsatte förbi Linnarp längs vägen och ut på Tvååkersvägen. Sprang några hundra meter på den innan jag vände hemåt på banvallen. Jag brukar tycka att banvallen är lite mentalt svår att springa då den är rak, lutar en del uppför, fast det inte syns, och det känns som om den aldrig ska ta slut. Men idag gick det bra och jag hade bra ork till att springa upp för sista helvetesbacken som avslutning. Kändes som ett bra och lugnt pass, trots att tempot hamnade runt 6 min/km idag också!

Jag lämnade pulsbandet hemma eftersom det bara ballar ur och visar puls över 200 slag/min. Det var faktiskt riktigt gött att slippa det runt bröstet. Lättare att andas på något sätt.

Nu är det två löppass kvar den här veckan. Jobb-runda på fredag och långpass på söndag. Bra att ha något att se fram emot!

måndag 25 november 2013

Ren njutning!

Äntligen har jag tagit de första löpstegen på sju dagar. Det har verkligen varit en pers att tvinga sig själv till vila och det var pigga ben som ville springa iväg i full fart.  En annan som ville springa iväg i full fart var Selma, som var överlycklig över att få följa med.

Det är ju kallt ute nu, några minusgrader och mörkt, så det var mycket kläder som skulle på och såklart en massa reflexer på både mig och Selma. Ny pannlampa hittade jag på Gekås förra veckan också, så den skulle ju såklart provas.

Det var otroligt skönt att få springa igen. Kroppen kändes lätt, benen pigga, utan skavanker och det var bara till att springa på. Andas kall luft. Bara "lunka" och ändå ligga runt 6-minuterstempo. Andningen var lugn hela vägen, förutom vid några uppförsbackar. Dock har mitt pulsbälte till Garminklockan ballat ur ordentligt och tyckte att jag snittade på 171 slag med ett max på 245. Helt åt skogen alltså. Trist att det är så.  Händer lite för ofta nuförtiden!

Pannlampan funkade jättebra, som en strålkastare jämfört med den gamla som knappt lyste starkare än månen. Den lyste upp ordentligt och gjorde det lätt att se vart man skulle sätta fötterna. Mörkret är inget jag är rädd för, tyckte snarare att det var mysigt med den stjärnklara himlen.

Tyvärr tog rundan slut alldeles för snabbt, det blev bara 7,5 km, men det var underbart vartenda steg! Ren njutning!

Planen för resten av veckan är 8-10 km på onsdag, springa på jobbet på fredag och så ett långpass på söndag. Alla pass kommer att vara lugna och sköna. Hej Vinterträning.

Och jag körde förresten ett lätt styrkepass efter löpturen *klapp-på-axeln*.

Säsongsvila... SUCKS!

Nu har jag alltså vilat hela sju dagar från löpningen. Det börjar bli outhärdligt nu. Jag valde att vila då jag fick en känning i höften förra söndagen på långpasset. Jag var först rädd för att det var en skada, men redan på måndagskvällen kändes det bättre. Så jag tänkte ägna vecka åt annan träning och försöka komma igång med den där så välbehövliga men ack så tråkiga styrketräningen. Det blev ju lite för uppenbart att det behövs...

Men vilan har antagligen gjort min kropp gott. Och jag har varit uppe på hästryggen igen, till min stora glädje. Hoppas på mer sådant helgerna framöver. Dock så blir ljumskarna stenhårda efter två ridpass. Måste sluta knipa...

Och jag har faktiskt styrketränat. Inte mindre än 4 gånger! Nytt veckorekord! Troligen nytt årsrekord också...

Ikväll kommer jag att ta mina första löpsteg igen. Favoritrundan, en sådan där runda som alltid går bra att springa, står på planeringen. Selma får följa med och försvara mig mot "fula gubbar", om det nu finns några som hittar hit ut på landet. Nya pannlampan som jag hittade på Gekås förra veckan får också följa med. Månen är ju på väg att bli mindre nu. Planen är att bara springa lugnt, vilket kommer att bli jättesvårt när jag vilat så länge. Det bara kryper i benen och de vill springa snabbt. Men jag måste hejda mig. Inte värt att riskera något.

Framöver är planen att satsa på lätta distanspass. Komma igång igen. Bygga långsamt. Springa långsamt. Springa långa långpass på söndagarna. Bara njuta. Ladda för att satsa allt på kvalitetspassen till våren. Njuta av vintern. Förhoppningsvis åka lite längdskidor. Ja, det blir nog en bra vinter det här!


söndag 24 november 2013

Söndag utan långpass...

...är som julafton utan julklappar. Typ. En hel vecka har jag nu vilat från löpningen. Redan i onsdags började jag drömma om att springa. Sedan dess har jag drömt om det varje natt. Idag kändes det extra jobbigt eftersom det var så underbart väder med strålande sol och några få plusgrader.

Men man får helt enkelt hitta andra saker att roa sig med när man vilar från löpningen och vara glad för att vilan inte beror på skada. Så idag kom en god vän hit för att följa med till skogen och hämta lite granar och granris. Det börjar ju närma sig jul. Alldeles för snabbt!

Det var riktigt härligt att gå runt i skogen och leta efter lämpliga objekt, såga ner lite fina granar, släpa lite granris. Snacka lite, sådär som man aldrig (tyvärr) hinner göra längre. Bara umgås helt enkelt. Lite mossa och kottar fick vi plockat också. Älsklingen ställde upp som traktorförare och Martina och jag gick till skogen med Selma.

Det blev dock ganska många granar vi tog ner så vi fick köra en extra runda och hämta de sista också. Riktigt kul sätt att spendera tid på och ockupera sig med annat än tankar på löpning.

När Martina åkt iväg med bilen full med granar och granris ville jag ta vara på dagens sista solstrålar och tog med Selma på en promenad uppe i Linneskogen. Det kylde på rätt rejält och det bet bra i kinder och lår till sist, men det var skönt att röra på sig. Och såklart väldigt frestande att börja springa. Dock hade jag valt att inte ha springbara skor på mig...

Lagom till solen precis hade gått ner kom vi hem igen och kunde börja få in hästarna, som sin vana trogen stod allra längst bort i sommarhagen. Så jag fick vackert gå och hämta dem den här gången. Då upptäckte jag att vi haft besök i hagen av en älg, som dragit iväg ca 50 meter stängsel. Som tur var så var det på ett ställe vid en gärdsgård där det fanns stängsel även på andra sidan den så att hästarna inte kunde rymma!

Så nu stängde jag sommarhagen för det här året. Det är verkligen bra att låta hästarna ha 3 hektar mark att gå på, men nu behöver jorden vila så att det kan bli ordentligt med gräs till nästa år. Dessutom blir det ju lite lättare att få in dem på kvällarna.

Nu är helgen snart slut och framför mig ligger 4 arbetsveckor innan jag går på härlig julledighet! Det ser jag såklart fram emot!
Dagens sista solstrålar över Mute Hills:)

Veckans löpare!

Nu var det min tur!
Länk till Maratonbloggen
Jag har följt Petras blogg ett bra tag nu, tycker att hon skriver många bra och intressanta inlägg. Efter att ha sett en uppmaning om att bli veckans löpare tyckte jag att det kunde vara kul. Det var bara till att skicka ett mail och besvara några frågor och så syns man där:)

torsdag 21 november 2013

Lååång helg!

Denna vecka har varit väldigt behaglig, spännande och intressant. I onsdags åkte vi vid lunch-tid till Varbergs stadshotell för konferens med folk från Forsmark och Oskarshamn som jobbar med liknande saker som vi gör. En konferens för att hitta bitar som vi kan jobba med tillsammans.

Det har varit mycket givande att träffa alla dessa personer med olika erfarenheter. Och förhoppningsvis leder det till mer samarbete i framtiden!

Det enda jag var mindre nöjd med var att det serverades fisk både till lunch och till middag igår... Jag har ett svårt förhållande till fisk. Äter lax i vissa former (ej kokt eller grillad) stekt torskfile och tonfisk. I övrigt kan jag inte äta fisk. Konsistensen och smaken är inget vidare och skulle jag få ett ben i munnen så kräks jag med en gång. Väldigt opraktiskt när man bor på Västkusten och det hela tiden ska ätas fisk!

Till lunch igår fick jag istället ta det vegetariska alternativet, kikärtsburgare, som var helt ok. Och till middag funkade faktiskt rödingen ok. Rätt lik lax.

I eftermiddags kom jag hem lite tidigare än vanligt och passade då på att köra lite styrketräning. Det blev tio minuters uppvärmning på crosstrainern och sedan lite stabilitetsövningar. Jag körde även höftövningarna som återfinns i boken "Det perfekta löpsteget". Jag kan inte påstå att det var kul, men säkert nyttigt.

Ikväll har jag fakturerat åt åkeriet. Jag börjar bli riktigt trött på folk som inte betalar sina fakturor! Sedan jag började fakturera för snart två år sedan har vi en (!) gång haft en förfallolista utan obetalda fakturor. En enda gång! Jag är väldigt sugen på att officiellt lägga ut namnen på de personer/företag som alltid betalar för sent. Så att de får skämmas. Så att andra företagare kan se vilka man inte ska leverera till. Sedan kan de stå där och försöka få grejer. MORR! 

Nu ska jag skita i opålitliga nötter och njuta av helgen eftersom jag är ledig imorgon!!!

onsdag 20 november 2013

Säsongsvila...?

Mitt stora mål för 2013 (som säkert ingen har missat) är ju att vara skadefri hela året. Detta beslut tog jag efter att ha haft 51 skadedagar förra året. Jag kände att det krävdes förändring. Jag älskar att springa, därför måste jag springa på ett sådant sätt att jag inte springer sönder min kropp. Träna smart helt enkelt. Eller så enkelt kanske det inte är egentligen. Det är ju så kul att springa längre och snabbare, att jämföra farten med förra årets fart. Går det framåt? Om det inte gör det så får jag nog pusha lite till?

Jag inledde året med att skippa allt vad fart- och intervallträning heter. Körde istället bara lugna distanspass och lyssnade på kroppen. Efter ett tag vågade jag höja tempot litegrann. Sprang längre och längre sträckor med sikte mot Göteborgsvarvet. Kämpade mot värmen hela sommaren. Gick med i Varbergs GIF:s tjej-löpargrupp och började köra riktiga kvalitetspass. Kände att kroppen höll. Persade på milen med nästan 3 minuter. Jag har nått mitt mål att springa mer än 100 mil i år och jag har sprungit både fler pass och längre sträcka i år än jag någonsin gjort tidigare.

Jag har varvat löpningen med cykling och faktiskt på senare tid även simning. Jag känner att jag just nu har en bra balans i min träning. Kör det jag tycker är kul. Ett spinningpass här, ett crosstrainerpass där mellan de underbara löprundorna.

Men efter helgens känning i höften har jag faktiskt börjat fundera på om det inte är dags att på allvar lägga in en välbehövlig säsongsvila? GIF-tjejerna har jag redan lagt ner för säsongen. Förra veckan hade jag en sådan grym träningsvärk att jag inte vågade chansa på att springa snabbt. Denna vecka vågade jag inte fresta höftböjaren igen. Det är ju inte direkt överdrivet motiverande att ge sig ut i regn och mörker för att springa heller, så det skulle egentligen passa alldeles utmärkt med lite vila från löpningen nu.

Som så många andra löpare har jag dock svårt för att helt vila från löpningen. Tänk, vad mycket jag kommer att tappa! Jag kommer att bli helt förslappad. Får säkert börja om helt från början igen. Nä, det går ju bara inte! Eller? Är de där farhågorna bara hjärnspöken som försöker få mig att ge mig ut och springa eftersom jag mår så fantastisk bra av det?

Men säsongsvila behöver ju faktiskt inte betyda att man bara går och lägger sig i soffan och slappar. Nej, säsongsvila är ju ett ypperligt tillfälle att komma igång med den där f-bannade styrketräningen som jag har tänkt att komma igång med sedan jag började springa för mer än tre år sedan… Säsongsvila är ett ypperligt tillfälle att träna annat som simning, spinning, crosstrainer (och längdskidåkning om det kan komma snö snart).

Kroppen vet ju såklart hur man gör när man springer. Jag behöver knappast oroa mig för att jag ska behöva börja om på nybörjarnivå igen bara för att jag springer lite mindre under en period. Jag tror faktiskt att jag ska testa att inte springa ett enda steg denna vecka! Undrar hur det ska gå? Kanske slår jag ihjäl någon pga frustration, eller så kanske jag hittar andra saker som får mig att må bra. Jag har ju två hästar som vilat sedan vi åkte till Spanien. De brukar göra mig på gott humör...

tisdag 19 november 2013

Höftböjare...

Under mitt långpass i söndags fick jag rejält ont i min höftböjare. Passet gick i ganska svårt underlag till stor del. Det var snorhala spänger, lerhål, ojämnheter och backar uppför och nedför. Jag gjorde nog ett feltramp per 100 steg, kändes det som. Det var väldigt många feltramp iaf. Efter ett tag kände jag att jag började bli "trött" i min högra höftböjare. Det gjorde inte direkt ont, men jag kände av den. När jag var nästan hemma kändes det så pass mycket att jag valde att gå sista biten hem. När jag började gå kändes det rejält och då gjorde det faktiskt ont.

Jag vilade lite på soffan efter att jag hade ätit och då blev jag såklart ännu stelare i höftböjaren, men det blev bättre när jag rörde på mig igen och åkte och hämtade ett lass hö som jag lossade i stallet. Under natten vaknade jag flera gånger då jag skulle vända mig med hjälp av höftböjaren och det gjorde rejält ont. Igår hade jag stora svårigheter att lyfta benet för att t.ex. ta på mig strumpor.

Vid det här laget var jag ganska övertygad om att jag hade brutit min fina skadefria svit för i år och var allt lite modstulen. Jag har haft lite småkänningar i min höftböjare tidigare i höst, inga större grejer, men den har gjort sig påmind under vissa snabba intervaller och ibland i backar. Men det har inte varit såhär mycket. Så därför trodde jag att det var kört. Lite besviken på mig själv för att jag fortsatte springa och inte avbröt passet.

Men det är rätt svårt, tycker jag, att avgöra huruvida en känning i någon kroppsdel är en begynnande skada eller bara en trött muskel. Det vet man ju inte förrän efteråt. Och ibland blir småskador/känningar bättre om man fortsätter att springa. Så hur avgör man när det är dags att sluta? Ja, självklart om det blir fysisk omöjligt att springa pga smärta, men när det är lite mer diffust?

Jag googlade och läste på lite om den där höftböjarmuskeln. Vad man ska göra för att slippa besvär. Jag kommer ju att fortsätta springa kuperat med sikte mot Lidingöloppet och vill inte bli tvingad att avstå pga en klen höftböjare. Jag tänkte att det säkert finns bra övningar man kan göra för att stärka upp den dära muskeln. Men då fick jag istället klart för mig att höftböjaren är en muskel som egentligen inte alls behöver tränas separat. Den är inblandad i ganska mycket annan träning, framför allt vid core-träning. Ja, nu hamnar jag där igen, den där f-bannade stabilitetsträningen MÅSTE jag få till! Jag behöver den om jag ska fortsätta vara skadefri, orka springa Lidingöloppet och pressa ner min miltid mot 50 minuter. Höftböjaren är också den muskel som får ta stryk när övriga stabilitetsmuskler i mage och rygg blir trötta, då går den in och jobbar, antagligen därför jag fick ont i söndags.

Hur det än nu är så kände jag redan igår kväll att stelheten och smärtan i höftböjaren började släppa och när jag klev ur sängen i morse kände jag inte av den alls! Så jäkla gött! PUH! Det hade inte varit kul att bli skadad nu. Det är aldrig kul att vara skadad. Och jag vill ju inte bryta mitt skadefria år! Men nu känns allt bra igen! Frågan är bara hur jag nu ska gå vidare på ett smart sätt…?

söndag 17 november 2013

Arbetsam helg...

Denna helg har bestått av en hel del arbete. Igår började jag med att köra ut en massa kartonger som blivit över från IKEA-möbler och nya ytterlampor för att elda upp dem. Det brann bra! Jag krattade upp lite löv, som jag inte hunnit ta tag i förrän nu.

Min bästa arbetshjälp
När jag krattat klart passade jag på att sladda paddocken. Inte för att jag har hunnit rida någonting sedan vi kom hem från Spanien (för två månader sedan), men med en nysladdad paddock så kanske lusten/orken smyger sig på...
Nysladdat och fint!
Jag har ju fått bytt ut all gammal el i stallet och ersatt med nytt. Det gamla har suttit kvar och igår hann jag äntligen med att få bort den gamla bröten. Sladdar, fördelardosor, strömbrytare och lampor åkte ner. Så nu är det ordning även på den fronten!
Bort med den gamla skiten!
Jag gjorde även ett ryck med hästarna. De såg ut som två lermonster, så jag tänkte att det var hög tid att borsta av dem lite grann och bara få lite mys-tid med dem. Det var längesedan sist!
Fina Pelle
Smutsgris!
Pelle tyckte att det var jättemysigt att bli borstad och lite ompysslad. Han är så go! Lurvig och "fin" har han blivit också!

Även Bosse Bus fick sig en omgång av borsten. Även han tyckte det var mysigt, även om det skulle skrapas lite med hoven i stallgången (såklart). Och så skulle han ju lägga bak öronen när jag borstade honom under magen. Det gillar han inte! Men annars var även han jättemysig!
Mys-Bosse

Smutsgris nr 2!
Idag har jag gjort extra rent i stallet. Sopat undan spånet som åker ut från boxarna (eftersom de inte ligger an mot golvet), sopat undan allt hö-bös och fixat ordning. Jag fick även fixat två stängselstolpar som var lite ruttna.

Efter långpasset var det dags att koppla släpet och dra iväg och hämta hö. Det var ju lite drygt eftersom jag var lite mör i kroppen efter löpturen. Dessutom är det ju inte bara till att lasta in bröten i stallet, utan det blir ju rätt mycket bös efter det som behöver sopas bort. Men nu är det iaf fullt med hö i stallet så att vi klarar oss en månad till!

Hölagret är fullt
Nu känns det rätt skönt att helgen är slut, så att man kan få vila lite. Veckan som kommer blir en lugn och skön vecka. Först konferens onsdag-tordag i Varberg (skönt att slippa resa) och sedan har jag faktiskt tagit ledigt på fredag. Ska bli himla skönt!

Långpass i solen!

Idag vaknade jag till en underbar soluppgång! Efter flera veckors gråväder var det äntligen dags för lite sol! Och jag hade glädjande nog sparat mitt långpass tills idag!

Fina sol!
Selma och jag gav oss iväg mot Åkulla för att springa ett långpass med inslag av terräng. Det var inte bara vi som tyckte att det var skönt att vara ute idag. Först mötte vi ett gäng jägare. 500 m senare en hel skock med lagotto-hundar. Vidare förbi friluftsgården var det fullt av folk som var ute och spatserade i solskenet.

Vi följde 9km-slinga idag. Det var ju ett tag sedan jag sprang den. Då hade jag shorts på mig. Och det var torrt och fint i markerna. Det var det inte idag. Jag förpassades på vissa ställen till snorhala spänger. Därmed blev det också ett mycket långsamt pass.
Mycket hala spänger!
Men det var bättre på andra ställen, så det var ju inte sådär hela vägen, som tur var! Det var helt underbart skönt ute i solen idag! Det gick upp och ner och hit och dit. Det blev många felsteg på stenar och pinnar, så lite ont i fötterna fick jag. Men det gick ok ändå.

Full fart med Selma som draghund!
Det var nästan så att jag inte ville att rundan skulle ta slut. Men efter alla uppförs- och nedförsbackar började jag känna av höger ljumske/höftböjare. Bara i uppförsbackarna, men mot slutet även när det lutade bara litegrann. Så de sista 500 meterna hem valde jag att gå. Då kände jag att jag hade riktigt ont. Inte bra! Men jag hoppas att det bara är en liten sträckning som går över med lite vila från löpningen!

Vackra vyer!

torsdag 14 november 2013

Glad!

Jag är ett stort Magnus Uggla-fan och har försökt få tag i biljetter till hans show på Rondo. Dock har det varit svårt att hitta biljetter med vettiga platser, jag vill ju inte behöva ta med kikare för att se något... Så därför har det inte blivit några biljetter.

Men till min stora glädje har det nu släppts biljetter till Magnus den Store på andra orter och idag kl 9 var det dags.

Tyvärr hade inte vår VD uppmärksammat detta ;) utan lagt in det årliga personalmötet just den tiden...

Men jag satt och smög med mobilen under mötet. Till en början var det tekniskt fel och det gick inte att boka biljetter, men på tredje försöket funkade det och jag fick köpt mina biljetter! Så himla kul! Perfekt att ha något att se fram emot till våren!

tisdag 12 november 2013

Återhämtningspass

Riktigt såhär full är den inte än, men lyser bra ändå!
Ikväll skippade jag GIF-tjejerna och körde ett återhämtningspass i mörkret tillsammans med Selma istället. Mina ben var fortfarande sega och stela efter söndagens stege-äventyr, och gårdagens spinning kändes också av. Därför fick det bli ett lugnt pass.

Jag har inte sprungit i mörkret här hemma sedan förra vintern, så det var lite spännande. På med reflexer, pannlampa, reflextäcke på Selma osv. Men när jag väl kom ut så visade det sig att det snart är fullmåne och den höll på att lysa igenom de tunga molnen som har dominerat denna dag. Efter ett tag kunde jag släcka pannlampan och låta månen lysa upp världen åt mig. Magiskt!

Det var riktigt skönt att komma ut. Jag sprang rätt lugnt, kändes det som, men lyckades ändå landa på 6 min/km i medeltempo. Vaderna kändes ordentligt stela den sista biten med asfalt. Har nog sprungit lite för lite asfalt det senaste. Varit för snäll mot benen. Så nu behöver de härdas igen så att de orkar 21,1 km i Göteborg den sjuttonde maj!

9,4 km fick jag ihop och var ute i drygt 56 minuter. Hoppas på pigga fräscha ben imorgon!

måndag 11 november 2013

Gladast i Kungsbacka vintermil...?

Kände inte ens igen mig själv:)
Ibland måste man bara bjuda på sig själv... Såhär ser jag alltså ut när jag närmar mig mål i Kungsbacka vintermil... Jag vet inte riktigt vad jag tänkte på här. Kanske var jag fortfarande fundersam över ifall jag hade sprungit rätt där på slutet. Eller bara så blöt och kall att jag helt enkelt inte kunde få isär läpparna till ett leende...  För fler bilder klicka HÄR

Spinning!

Idag har jag för första gången på länge kört spinning. Jag älskar det! Det är verkligen min typ av träning. Det krävs ingen större koordinationsförmåga, man kan köra slut på sig själv och svetten bara sprutar!

Så efter jobbet intog jag Ringhallen (Ringhals egen idrottshall) och körde ett ca 45 minuter långt pass. Det var riktigt kul! Det var svettigt. Jobbigt, men så jäkla gött!

Jag har lyckats få en grym träningsvärk i benen efter gårdagens klättrande på stege då jag gjorde rent hängrännorna vid stallet. Tydligen har jag spänt rump- och lårmuskler något oerhört när jag stod där på stegen. Så det var ju inte de bästa förutsättningarna för att köra spinning.

Men när jag väl kom upp i sadeln kändes det inte någonting. Däremot när jag skulle av - jäklar vad stel jag var! Det var knappt så att jag kom ner på golvet och kunde köra core- och stretchövningarna efteråt...

Men, men träningsvärk kan inte gnällas bort, bara tränas bort:). Och det är rätt skönt ändå att ha träningsvärk, det finns faktiskt de som inte kan få det av olika anledningar...

Core-övningarna var lite av en överraskning. Igår körde jag lite övningar med balansbollen, så nu har jag verkligen kommit igång med styrketräning. Klapp på axeln åt mig själv!

söndag 10 november 2013

Och jag som aldrig brukar vinna något...


Tack för det Kungsbacka vintermil!

Seedningslopp Helsingborg


Det blir seedningslopp den här gången också! Jag tycker att det ligger bra i tiden. 16:e mars är det dags. Och då är det nog inte så varmt heller...

Och nu då...?

Jag har alltid trott att det skulle vara svårt för mig att ta mig under 55 minuter på milen. Speciellt efter att ha sprungit den sträckan på 57 och någonting tre gånger det här året. Jag trodde att det målet var långt borta och jag hade inte en tanke på att gå under 55 på Kungsbacka vintermil. Däremot ville jag gå under 57:15 och persa. Någonstans strax över 55 hade jag nog tänkt mig.

Men nu har jag gått under 55 på milen och nu måste jag ju gå vidare. Det känns som om träningen på tisdagar med GIF-tjejerna verkligen har gett resultat. Kanske egentligen mest rent mentalt. Jag har fått bevisat för mig själv att jag kan springa 1000-metersintervaller under 5 minuter och ändå överleva. Jag har fått bevisat för mig själv att jag inte är långsammast i världen, utan att det faktiskt finns människor som springer långsammare än mig.

Just nu är jag ordentligt sugen på att börja sikta mot 50 på milen. På något sätt känns det möjligt nu. Jag har alltid drömt om att någon gång kunna gå under 50, men tänkt att det kommer att bli väldigt svårt att nå dit med tanke på vilket tempo jag håller när jag springer i dagsläget. Men nu när jag knäckt mitt pers fullständigt börjar det målet att kännas riktigt nåbart och fullt möjligt!

Så någon gång i livet ska jag springa milen under 50. Kanske nästa år? Den som lever får se!

lördag 9 november 2013

Kungsbacka vintermil Race Report! *PB*


Snygg tröja!
Idag begav jag mig i ösregnet mot Kungsbacka och vintermilen. Det regnade verkligen ordentligt! Men jag är inte den som lipar över lite regn. Snarare är det skönt att slippa svettas och jag presterar definitivt bättre i 6 plusgrader och regn än i 25 plusgrader och stekande sol.

Jag parkerade bilen (lätt att hitta platser = bra!) och gick bort mot torget där start och mål skulle vara. Jag hade klätt på mig ordentligt med regnbyxor och vinterjackan för att slippa frysa alltför mycket. Det var bara 6 plusgrader ute. Jag hämtade ut min nummerlapp, satte fast den med iskalla fingrar som knappt löd mig och stod och tryckte i tältet med övriga löpare. Snackade lite med en tjej som hette Eta. Alltid kul att snacka med likasinnade:)

Jag packade ner mina överdragskläder i min ryggsäck och började värma upp lite lätt. Kroppen kändes bra. Det var lätt att springa. Men kallt. Men jag fick upp värmen iaf så att jag kunde ställa mig i tältet och invänta starten. Där träffade jag (äntligen) Alexandra och vi önskade varandra lycka till innan vi tog oss till starten. 

Det kändes lite förvirrat vart starten var, då den inte var uppmärkt som målet var, men det löste sig på ett bra sätt och vi kom iväg! Jag började lugnt, hade ställt in min Virtual Partner (VP) på Garminklockan på 5:30 och det kändes som ett tempo som jag skulle kunna orka hålla hela vägen.

Allt gick enligt plan de första kilometrarna. Jag hann precis passera en väg innan ambulansen kom farandes förbi och de som låg bakom mig fick nog vänta... 

Det regnade hela tiden, ibland på tvären och det var rätt kallt, men det var bara till att kämpa vidare.

Allt flöt på bra ända tills backen från helvetet dök upp. Den var lång, den lutade ordentligt och det kändes som om den aldrig skulle ta slut. Men till sist var jag uppe (sprang hela backen) och därifrån blev det omöjligt att följa VP:n då jag kom så långt efter. Dessutom så plingade min klocka för 5 km långt efter skylten.

Efter att ha rundat ett bostadsområde fick vi nöjet att springa helvetesbacken nedåt och vila upp oss lite. Det var skönt. Men den där backen hade satt sina spår... Som tur var så fortsatte loppet ganska platt. När jag började på 8:e kilometern kände jag att det började bli ordentligt jobbigt, men då var det ju bara två kilometer kvar, så jag kämpade på.

Det uppstod lite förvirring när jag kom tillbaka mot torget och för en liten stund trodde jag att jag hade sprungit fel, men det var rätt, man skulle varva torget innan man fick komma in i det så efterlängtade målet! 

Min klocka stannade på 54:26! Det var alltså lååångt ifrån 57 och nånting som jag sprungit milen på hela det här året! Även min officiella tid blev 54:26! Så himla kul! Nu är det tydligen så att loppet inte riktigt mätte 10 km. Min klocka visade 9,63 och jag har läst något om 9,75, men ett millopp är ett millopp och oavsett om jag hade sprungit 250 meter till så hade jag varit under mitt tidigare pers på 57:15!

Jag frös som en gris och tog mig snabbt tillbaka till bilen och körde bort till simhallen för att duscha och värma upp mig. När jag kom in där såg jag en skylt där det stod att vi hade tillgång till omklädningsrum 4 och 5. Dock framgick det inte vilket som var dam och vilket som var herr... Liten miss där. Men jag tjuvlyssnade in genom den ena dörren och smög försiktigt in när jag tyckte att jag hörde tjejröster... Där stod Alexandra och var precis ombytt och klar, så vi kunde snacka lite snabbt om våra resultat:).

När jag skulle ta av mig mina dyblöta kläder ser jag till min fasa att jag glömt att lämna in tidtagningschipet. JÄKLA SKIT! Inget chip ingen tid! Så jag fick duscha och klä på mig snabbt, köra tillbaka till torget och lämna tillbaka chipet innan arrangören hade packat ihop. Jag hann precis! PUH!

Efter att jag hade lämnat tillbaka chipet åkte jag vidare till IKEA, när jag ändå var så nära. Köpte ett nytt toalock, då det gamla har varit trasigt ett bra tag. Det blev även två nattduksbord och en byrå till gästrummet. Så det får bli lite skruvande av möbler. En annan dag. När jag är pigg, Just nu är jag trött. Och så jäkla nöjd!!!!
 
Överlag tycker jag att loppet var väl arrangerat, det var ju första gången det gick, så visst finns det saker att förbättra. Tydligare start hade varit bra och även kanske någon funktionär som tydligt visade att man skulle runt torget på slutet (speciellt när man är trött och lite trögtänkt). Annars var det bra uppmärkt med snitslar och pilar på marken. Missen med omklädningsrummen hade varit lätt att lösa, men det var ju superbra att man på ett smidigt sätt fick möjlighet att duscha och byta om! 

Det stod några tappra människor utmed banan och applåderade med vantar på, annars var det rätt tomt och ensamt längs med banan. Som vanligt hamnade jag i ingenmansland och hade långt både till framförvarande och bakomvarande. Men det var ett kul lopp och många verkar ha persat trots helvetesbacken! Jag tycker också att loppet ligger bra i tiden, då det inte finns så många lopp såhär sent på året. Det kommer nog att bli en repris nästa år om inget oförutsett händer!

Laddad!

Bästa frukosten!
Nu är det inte långt kvar tills jag står på startlinjen i Kungsbacka vintermil och jag känner mig laddad! Fått i mig en härlig frukost, packat lite grejer och förberett i största allmänhet. Känns bra! Nu gäller det bara att hålla planen och inte springa iväg för snabbt i starten.

Jag har även hunnit med att fixa årets första julklapp såhär på morgonen, så det är ju också bra!

Väderutsikterna är just nu regn utanför fönstret. Ett sådant där lagom mycket novemberregn. Men det är lättare att springa i än 25 graders värme!

fredag 8 november 2013

Bra start på helgen!

Idag fick jag med mig Älsklingen till Klitterbadet igen. Simmade 1000 meter, den här gången på 35 minuter. Det var ganska mycket folk där, så det var lite trångt i bassängen. Men det gick bra, andningen funkar, bara en kallsup.

Svalde ordentligt med vatten som jag var väldigt nära att spy upp igen då jag tycker det är fruktansvärt ofräsht med bassängvatten. Men jag fick svälja hårt och övervinna kräk-känslan. Bara till att simma vidare..

Det var iaf en bra start på helgen! Nu laddar jag för morgondagens lopp i Kungsbacka!

onsdag 6 november 2013

Sim-kväll

Ikväll fick jag med mig Älsklingen till Klitterbadet i Falkenberg för att simma en stund. Det var ganska lite folk i bassängen idag och inte lika mycket aktivitet i träningsbanorna som det var förra gången jag var där en onsdag.

Jag fick in en bra rytm med andningen och simtagen och det kändes riktigt bra att simma idag.

Det blev 1000 m på 40 minuter. Gött pass!

tisdag 5 november 2013

Fartlek i Påskbergsskogen!

Idag var det träning med GIF-tjejerna. Vi hade ingen tränare idag heller, men vi var i alla fall fem stycken den här gången. På schemat stod det fartlek, fast vi visste inte riktigt hur vi skulle göra, så vi hittade på lite själva.

Vi började med att värma upp ett varv i Påskbergsskogen. Sedan körde vi ökat tempo mellan lyktstolpar, lugnt varannan, tempo varannan. Jag vet inte riktigt hur många det blev, men kanske någonstans mellan 6 och 9 st.

Därefter körde vi knälyft två stolpar, rumpspark två och sidohopp åt varje håll två stolpar. Detta gjorde vi två omgångar.

Vi joggade vidare och letade upp en backe som vi sprang upp och ned för fem gånger. Vi tog det lite lugnt en sträcka igen och sedan körde vi rusch en stolpe, lugnt två. Efter detta blev det två varv nedjogg. Bra pass! Lite ont i vaderna igen. Jag har känt av dem sedan långpasset i söndags. Det var ju ett tag sedan jag hade ont i dem, så det är lite trist. Får bli vila från löpningen resten av veckan innan lördagens lopp! Kanske blir det några simpass för att ändå hålla igång.

Igår fick jag faktiskt ett ryck och pumpade upp balansbollen som har legat i garderoben sedan jag köpte den för ett halvår sedan eller så. Jag körde lite övningar på den. Gick väl sådär, men idag känner jag faktiskt lite träningsvärk djupt inne i magmusklerna. Nu får vi se när jag orkar köra nästa gång...

söndag 3 november 2013

Träning oktober månad

Månaderna går så fort nu att det är lite svårt att hänga med. En månadssummering för oktober är väl på sin plats.

Oktober var faktiskt en månad då jag började simma! Jag som alltid har hatat simning tidigare har nu plötsligt börjat tycka att det är en väldigt trevlig och behaglig träningsform. Det känns bra att få in lite variation i träningen.

Löpningen har blivit lite eftersatt, främst pga att jag planterade granar två helger så har det blivit svårt att komma ut på långpassen på söndagarna. Däremot har jag tränat på bra med GIF-tjejerna och fått bra kvalitet i min träning. Det börjar faktiskt märkas så smått, även om jag inte lyckades persa på testloppet över 5 km (pga motvind) så har det börjat kännas bekvämt att springa under 6min-tempo.

Jag tog ut cykeln också på en sista tur för i år (tror jag) och fick cyklat några mil. Så träningen har varit varierad. Totalt har det blivit 18 pass fördelade på 15 timmar och 5 minuter.

  • 12 st löppass, 93,7 km, 9 timmar 29 minuter. 
  • 1 cykelpass, 33,1 km, 1 timme, 43 minuter. 
  • 4 simpass, 4,7 km, 3 timmar, 25 minuter.
Såhär ser fördelningen (baserat på tid) ut:


Jag är nöjd med månaden allt som allt och det har varit kul att träna överlag. Har haft några löppass som varit lite jobbiga, men annars bara kul! Jag kom dessutom över 100 mil löpning för i år och det är ju toppen!

Detta ser bra ut... :)

Det har förvisso bara gått tre dagar den här månaden, men lite kan man väl få glädja sig :)

Långpass med fartökning :)

För mig har långpass såhär långt alltid handlat om att orka springa hela distansen. Efter ett tag låser sig ryggen bakom skulderbladet, benen känns stumma och sega och det värker på olika ställen i kroppen. Jag har alltid undrat över hur man klarar av att göra en fartökning i ett långpass, speciellt på slutet, som många gör när de springer sina långpass.

Men idag fick jag med mig Selma (hon är ju inte så svår att få med, räcker att man tar fram Garmin-klockan ur lådan så vet hon vad som gäller och blir väldigt upphetsad) och Älsklingen (på cykel). Jag har alltid tyckt att det är lite synd att min sambo inte delar mitt intresse för löpning (eller oftast inte för träning öht) och blev väldigt glad när han faktiskt valde att följa med oss idag!

Vi började springa lugnt mot 153:an, överlevde den korta sträckan till avfarten mot kyrkan, sedan vidare mot skolan och upp mot Skällinge. I backen upp mot folkets hus mötte jag två barn som kan ha varit max 7-8 år med en jättehund (typ grand danois). Den såg väldigt intresserad ut av mig och Selma så jag valde att springa över till andra sidan vägen för att inte bli påhoppad av den. De stackars små barnen hade inte haft en chans om 90 kg hund hade satt iväg efter oss. Har lite svårt att förstå att man vågar släppa iväg dem på det viset... Men, men det gick bra iaf.

Uppe i Skällinge svängde vi in mot Nedre Lia. Det var skönt att lämna all trafik, det var otroligt många bilar på vägen och alla verkade ha väldigt bråttom så det var med livet som insats vi sprang där...

På grusvägen mot Nedre Lia blev det lugnt och skönt igen och vi kunde springa på i vårt behagliga tempo (som numera tydligen ligger under 6 min/km YEAH!) och uppleva naturen i det fina novembervädret som bestod av svaga vindar, 10 plusgrader och lite molnig himmel.

I skogen tog vi oss en kissepaus och jag drack lite vatten som Älsklingen hade med sig. Där och då fick jag reda på varför jag så ofta får ont i magen när jag springer lopp. Direkt när jag började springa efter att ha druckit så började det värka i magen. Så nu blir det inget mer med det i fortsättningen. Bara fukta munnen på sin höjd. Och jag har ju aldrig något vatten med mig när jag springer i vanliga fall, så varför göra det på tävling?

Selma sprang på bra (jag också) och för första gången någonsin kunde jag faktiskt öka på slutet av passet. Jag tryckte på upp för sista backen efter grushålan och tog hjälp av medludet efteråt och sprang näst sista kilometern på 5:34 och sista halvkilometern i 5:14-tempo! Vad hände? Dessutom blev snitthastigheten på hela passet 5:54 min/km. Efter 12:e kilometern snittade jag alla följande kilometrar under 6 min. Jag hade 5 kilometrar över 6 min men då hade jag en hel del uppförslut på dessa också.

Det kändes faktiskt lättare att springa idag än förra veckan då jag hade mer nedförslut. Dagens runda är betydligt mer kuperad och det var verkligen inga problem att orka, varken sträckan som helhet eller i uppförsbackarna.

Jag är så himla nöjd med detta pass! Det känns som om jag har kommit in i mitt livs hittills bästa form! Det känns helt underbart att springa och jag får nästan inga dippar som jag brukar få annars. Även mitt problem med stelhet bakom skulderbladet höll sig i schack idag. Kändes bara av lite grann. Ska verkligen bli kul att se hur det här utvecklar sig!

Årets sista lopp...?


Jag var tämligen övertygad om att jag hade sprungit alla mina lopp för i år. Det finns inte så många lopp att välja på efter sommaren och de som finns har jag inte kunnat springa pga att jag haft andra planer de dagar de har ägt rum.

Men häromdan läste jag på Jonas Lundströms blogg att det minsann finns ett millopp i Kungsbacka nästa helg. Milen är en sträcka som jag gärna vill springa när det inte är 30 grader varmt ute och jag är väldigt sugen på att slå mitt pers, så därför gick jag in på Vintermilens hemsida för att kolla lite närmare på vad detta var för kul lopp.

Det är ett nystartat lopp och de har ett max deltagarantal på 150 personer. Det kommer alltså inte att bli någon trängsel. Skönt!

Så jag gick in och anmälde mig, 200 kr kostade det, så det var ju billigt också. På något sätt känns det skönt med ett lopp som man inte behöver anmäla sig till jättelångt i förväg, utan man kan ta det lite mer spontant.

I anmälan skulle man fylla i förväntad måltid och då skrev jag 57 eftersom jag sprungit samtligta millopp i år på 57 och någonting. Förhoppningsvis går det snabbare :)


Badtunne-lördag!

Igår var det dags för premiär-bad i badtunnan på det nya stället som jag gjorde i ordning i somras. Eftersom jag gjorde rent och fyllde på vatten förra helgen var det bara till att börja elda i kaminen och värma upp vattnet.

Men först åkte vi till kyrkogården och satte dit lyktan och tände ett ljus, sedan for vi vidare till Ullared och Netonnet för att köpa en ny högtalare/dockningsstation. Vi har ett par högtalare, men de är lite osmidiga att flytta runt på, så jag tyckte att vi behövde en sådan här istället:


Den tar inte mycket plats, smälter bra in i ett rum, är lätt att flytta och ger faktiskt ett helt ok ljud. Tillräckligt bra för oss iaf, som kanske mest har bakgrundsmusik än party-ljudnivå.

Det tog ju en liten stund så klockan var redan ett innan jag kunde börja på att elda i kaminen. Förutsättningarna för att få eld i kaminen var knappast de bästa. Det fanns vatten i botten på kaminen och den sitter ju fast, så man kan ju inte välta den uppochner. Dessutom var det helt vindstilla ute, vilket gjorde att det var svårt att få något drag. Så det tog närmare en timme innan det var riktig fart i den. Men sedan gick det bra!

Det var allt tur att det var såpass varmt ute, det går ju fortare att värma vattnet då och dessutom var vattnet 10 grader när jag började värma. Så vid halv sju-tiden var det uppe i 41 grader, vilket är alldeles för varmt så då fick jag ta av locket och lugna mig med eldandet.

Det är lite svårt att hålla en bra temperatur. 37 grader kan kännas kallt och går det upp mot 39 börjar man känna sig kokt. Dessutom får inte kaminen slockna helt, för då kan det bli kallt när man väl sitter och badar.

Men till sist fick jag iaf ner det till 38 grader och vi kunde hoppa i och bada. Riktigt skönt var det och vi hade även en stämningsfull stjärnhimmel att titta på. Hur gött som helst!

Gött gäng i tunnan!
Hela dagen gick i ett kändes det som. Lite snabbstädning, lite fix med efterrätt, elda i tunnan, bära fram alla utekrukor som jag bar in förra helgen pga stormen. Så när väl gästerna kom var man trött och hungrig. Då satt det rökta rådjuret och potatisgratängen som en smäck!

Det blev iaf en kul och trevlig avslutning på en lång och stressig dag!

fredag 1 november 2013

Ljus på går'n!

Efter flera år med pannlampa på huvudet har vi nu äntligen fått lite gårdsbelysning på plats! 

Bästa elektrikerna på Din Elkontakt har varit här o fixat så att vi har fått ljus inne i stallet, garaget och maskinhallen. Och så har de även fixat en lampa ovanför stalldörren (både på fram- och baksidan), en på hörnet på stallet och en ovanför garageporten.

Det blev så himla bra! Dessutom satte de upp en riktigt fin ytterlampa.


I eftermiddags fick bästa Selma och jag sprunget en runda. Testade nya skorna, supersköna! Gick riktigt bra att springa idag! Snittade strax över 5:30 på kuperad runda över 9 km! Nöjd!
Selma var lite trött efteråt...