Sidor

tisdag 31 mars 2015

Intervallpass 6 x 5 minuter

Aprilväder är väl det som beskriver dagens väder bäst. När jag körde hem från jobbet började det klarna upp vid kusten och jag såg fram emot ett soligt intervallpass.

Men när jag kom hem började det snöa och hagla och efter ett tag såg det ut såhär:

Vårsnö
Så var det med den solen... Jaja. Jag tog in hästarna och fixade med dem, sedan väntade jag någon halvtimme till i soffan innan jag gav mig ut med Selma. Då hade det faktiskt slutat snöa. Men det var ju grymt blött överallt, så de nya fina skorna som kom med posten idag blev genast blöta och kalla.

Nya dojjorna!
Jag började med 2 km uppvärmning innan jag började springa på lite mer. Första intervallen var inte lätt, då jag fick kryssa mellan vattenpölarna på banvallen. Men det blev bättre när jag kom ut på Tvååkersvägen. Mellan varje intervall körde jag 2 minuters gångvila och återhämtade mig väldigt bra.

Jag kollade inte på klockan hur snabbt jag sprang, utan försökte springa på känsla. Det visade sig att jag sprang alla sex intervaller runt 5-minuterstempo eller strax under! Så det blev i praktiken 1000-metersintervaller. Mycket nöjd med det!

Sista intervallen blev riktigt jobbig på slutet då jag lyckades dra på mig mjölksyra. Men jag tryckte på lite extra det sista och passade på att kolla hur mycket pulsen gick ner efter en minut. När jag avslutade intervallen låg pulsen på 177 och en minut senare på 136, vilket är 41 slag och ska betyda att jag är i mycket god form (enligt färskaste Runner's World) :).

Och det känns verkligen som att jag är i bra form också. Intervallerna har gjort nytta, liksom långpassen. Jag känner mig snabbare och uthålligare. Go känsla!

söndag 29 mars 2015

Sommartid och rullskidor

Nu är det äntligen sommartid! Långa, ljusa kvällar och så j*vla trötta morgnar... Ja, jag blir otroligt påverkad av sommartidsomställningen. Jag har svårt för att somna i tid och då blir det väldigt jobbigt när klockan ringer vid 5 på morgonen.

Det är ju för väl att det blir en kortvecka på jobbet denna vecka. Jag har tagit ledigt på skärtorsdagen, så det blir bara tre arbetsdagar. Så gött! En lång skön helg att se fram emot!

Dessutom ska jag åka ner till Landskrona och Rullskidcenter för att prova ut ett par rullskidor. Det ska bli riktigt spännande! Jag har aldrig stått på rullskidor i hela mitt liv, men nu måste jag ju träna inför Tjejvasan. Hoppas att det inte ska vara allt för svårt:)

Jag har tyvärr insett att mina pjäxor är alldeles för små. Förstår inte hur jag har kunnat åka i dem. Men så fick jag ju blånagel när vi var i fjällen också. Så igår skulle Älsklingen och jag fixa ett par pjäxor till honom och hans rullskidor. Vi började på Intersport i Varberg. Men de hade inget sortiment hemma öht. De hade rullskidor, men inga pjäxor större än 42. Helt otroligt dåligt!

Så vi for vidare till Kungsbacka och tänkte att där borde det ju finnas eftersom det är lite större och närmare Göteborg. Nä, vi var i två sportbutiker och ingen av dem hade några längdgrejer öht.

Vi körde då vidare till XXL i Sisjön och där hittade vi till sist lite pjäxor. Älsklingen provade ut ett par som han också köpte och jag passade på att prova samma modell. Oj, vad sköna de var!

När vi kom hem så provade han pjäxorna igen och tyckte att de var lite för små ändå. Och dessutom hade jag hittat samma pjäxa 700 kr billigare på nätet. Så nu har vi beställt var sitt par pjäxor och när jag kör ner till Landskrona lämnar jag tillbaka de andra pjäxorna på XXL i Väla.

Nu hoppas jag på fint rullskidväder hela påsken!

Långpass


Söndag är långpass-dag. Även om det, som idag, regnar ute. Tur att man har en löparkompis som inte heller skyr något dåligt väder, utan ligger vid dörren och väntar på att få springa:)
Klar snart, Matte?
Selma och jag styrde kosan mot 153:an. Det är inte många meter man behöver springa på den för att komma till nästa väg som går upp mot kyrkan. Men på denna korta sträcka är ungefär hälften utrustad med ett räcke, vilket gör att man inte kan hoppa undan för bilar. Eftersom det är 50 där och omkörningsförbud tänker jag att det ändå är ganska lugnt just där. Men så finns det ju idioter ute i trafiken och när jag möter en bil där det är räcke är det en annan idiot som kör om bilen som möter mig! Det är ju inte så att jag inte syntes, för jag hade på mig min gula reflexjacka. Nej, det är bara så att det finns människor som inte kan trafikregler och som fullständigt skiter i att det finns oskyddade trafikanter på vägen! Så jävla förbannad blev jag! 

Det var skönt att komma av hemske-vägen och springa upp mot kyrkan. Vi sprang förbi skolan och Folkets hus och ut på Skällingevägen. Ännu en väg med idioter som har väldigt bråttom! Men de höll iaf ut från mig.

I Skällinge svängde vi mot Nedre Lia in på en grusväg. Det var lite löst underlag, men funkade ändå ok. 

Selma tog vätskepaus i en bäck i skogen
Jag var lite orolig för ifall jag skulle kunna klara denna runda pga mina känningar i höften. Men höften har varit lugn ett tag och jag tänkte att rundan var 18 km, vilket bara är 1,5 km längre än jag sprang förra veckan.

Det kändes förvånansvärt bra. Det är kuperat hela vägen, det går än upp, än ner och det finns backar som är rätt jobbiga. Men vi sprang på utan att det kändes särskilt jobbigt. Jag brukar få en dipp vid 12 eller 15 km eller något sådant, men idag kändes det bara superbra vid dessa kilometer-passeringar. Jag blev lite trött mot slutet och funderade på ifall jag skulle stanna klockan vid 18 km och gå hem (jag hade insett att rundan nog var lite längre än 18 km).

När jag kom till grushålan och hade 1,5 km kvar hem tänkte jag att nä, jag ska minsann springa hela vägen hem! Och det gjorde jag! Jag var rejält trött i kroppen, men det kändes ändå otroligt bra att orka hela vägen och när jag stannade klockan och såg att jag snittat på 6 min/km blev jag mycket nöjd med mig själv!

Bra snitt-tempo!
Jag kände att jag är väl förberedd för Göteborgsvarvet och det är ändå 7 veckor kvar så jag har gott om tid att fortsätta springa långpass för att vänja kroppen vid de längre distanserna. Nu planerar jag att springa Grimeton-rundan (ca 16,5 km) varannan vecka och denna runda varannan för att hålla uppe träningen och kanske kunna känna att det känns bekvämt att springa så långt. Kanske kan jag till och med öka på tempot lite också så att jag kan sätta nytt GBG-varvspers!

fredag 27 mars 2015

Cykeltur!

Idag var det lite halv-gött väder igen. Stundtals upp mot tio plusgrader, faktiskt och nästan ingen vind. Perfekt för ett cykelpass!

Jag käkade lite innan turen och stängde in en mycket besviken Selma i hundgården. Hon tyckte att hon skulle fått följa med, såklart. Men det går ju inte, tyvärr.

Jag styrde cykeln mot Åkulla och sprang upp på banvallen vid Flähult. Så praktiskt att ha en cyclocross så att man kan cykla på stigar och  inte bara asfalt. Jag fortsatte förbi Friluftsgården och vidare på banvallen mot Skinnarlyngen.

Helt plötsligt stod det en älg lite längre fram på vägen! Jag försökte skrika och smacka och föra liv för att skrämma den. Den hade ju inga horn, så jag misstänkte att det kunde vara en ko. Jag hann komma ganska nära innan hon äntligen blev rädd och stack och då kom där såklart en kalv springandes också. Jag är inte rädd för älgar, men har väldigt stor respekt för ko med kalv, då de är väldigt benägna att försvara sin kalv och kan attackera om man kommer emellan dem.

Sedan gick det i lite högre tempo ett tag:). Det var dock skönt att komma ut på asfalten och få lite mer fart. I Skinnarlyngen körde jag mot Köinge och sedan vidare mot Björkasjön och Åkulla.

När jag kom ut på vägen mellan Åkulla och Stegared så försvann solen bakom molnen och det blev riktigt kallt! Så det var bara till att cykla på för att hålla värmen. Men jag blev såklart nedkyld. Det enda jag inte frös om var mina fötter som var beklädda med mina varma och goa överdrag!

Drygt tre mil fick jag ihop och var ute i ca 1½ timme. Gött pass! Nu tycker jag bara att det ska bli varmare ute så att det blir lite mer behagligt att cykla!

tisdag 24 mars 2015

Backintervaller

Tisdag idag. Intervalldag, som vanligt. Fast först klippte jag håret lite. Framför allt överhåret hade blivit rejält slitet, så det toppades till och även lite på längderna. Så nu ser det bättre ut:).

När jag kom hem hade jag förberett en älgstek som stod och puttrade igår. Bara till att skala lite potatis och koka, så var maten klar. Rätt gött!

Jag tog in hästarna medans potatisen kokade och när jag kom in var den klar. Sedan stack jag och Selma iväg på vårt intervallpass.

Backe stod på schemat. 5 veckor sedan sist. Då sprang jag i mörker och lite längre intervaller. Jag kortade dem i nedreänden, eftersom jag inte tyckte att det lutade så mycket fram till första elstolpen. Sedan sprang jag tre elstolpar. 140 meter blev det enligt klockan. Dock missade den att jag rörde på mig första intervallen så den började inte mäta förrän efter halva. Men jag höll mig rätt jämn. Mellan 38 och 41 sekunder. Utom på sista då jag tog i allt jag hade och sprang på 35 sekunder. Gångvila nedåt mellan intervallerna.

Bra pass. Men vaderna var så jävla stela. Som stockar. Kanske är det dags att byta skor? De är faktiskt exakt ett år gamla idag och jag har sprungit 66 mil i dem. Får avvakta och se hur det känns längre fram i veckan.

Vi avslutade med en lätt nedjogg innan vi begav oss hemåt. Det började bli mörkt, men klockan var ju faktiskt kvart över sju när vi kom hem, så det var inte så konstigt!

måndag 23 mars 2015

Framsteg

Körde till simhallen direkt efter jobbet idag. Det var väldigt lugnt där idag, jag hade bana ett och två helt för mig själv.

Jag simmade först 100 m bröstsim innan jag tog på mig fenorna och slängde i flytplattan. Sedan körde jag som förra veckan, huvudet i vattnet och andning vid behov åt sidan.

Jag körde på så några längder och jag tyckte att jag hittade ett lugn och ett bra flyt i andningen. Inga problem med att få tillräckligt med luft.

Så jag lade undan plattan och körde ett armtag och andning när jag behövde. Funkade riktigt bra, så jag fortsatte med två armtag och sedan tre. Och det gick faktiskt bättre än någonsin! Inte helt klockrent, men hoppet om att någon gång kunna lära mig crawla riktigt steg ordentligt.

Sedan avslutade jag med femhundra meter bröstsim, som också kändes riktigt bra!

Ett bra pass helt enkelt och sååå skönt att äntligen få uppleva lite framsteg!


söndag 22 mars 2015

Vasalopp och isvindar

Idag var det dags för anmälning till Vasaloppet. Eller egentligen bokning av Vasaloppet. Jag skulle hjälpa en person i min närhet att skaffa plats till Vasaloppet 2016. Jag konstaterade att min Garmin-klocka gick exakt efter Fröken Ur och jag hade laddat med denna hemsidan i god tid:

Bokning på G
När min klocka slog 09:00:01 tryckte jag på "ladda om", sidan uppdaterades, jag fyllde i alla uppgifter och tryckte på knappen. Nervös väntan innan jag fick beskedet om att det var bokat. 42 sekunder tog det. Och 42 sekunder efter det var det fullbokat! 84 sekunder tog det alltså innan platserna var slut! Helt ofattbart!

Så nu väntar vi på anmälningskoden, som ska komma imorgon, och sedan blir det anmälning på riktigt! Så himla kul! Jag ska alltså vara support hela loppet igenom. Och peppa med träning såklart!

Själv fick jag min bokningskod till Tjejvasan i fredags. Så jag gick in och anmälde mig idag med hjälp av den. 0 kronor att betala. Härligt! Nu finns det ingen återvändo!


Efter denna spännande morgon kunde jag och Selma ge oss ut och springa. Vintern har kommit tillbaka igen. Ingen snö, men så jäkla kallt! Vi sprang banvallen västerut, vidare förbi Källäng och mot Grimeton. Vi hade rak motvind hela jäkla vägen till Grimeton (8km). Och vinden var verkligen iskall! Det var så kallt att tungan nästan frös!

Men när vi vände hemåt sedan så blev det mycket bättre med vinden i ryggen. Det kändes faktiskt helt ok att springa långt idag. Inga gångpauser, bara löpning hela vägen. Jag lyckades faktiskt hålla 6:14-tempo i medel. Riktigt bra! 6 av de 16 kilometerna höll jag runt 6-minuterstempo utan att det kändes särskilt ansträngande. Och fyra av de kilometerna var efter 10 km. Asfalten kändes inte av alltför mycket heller. Nöjd med det är jag allt! Hoppet om att hålla för Göteborgsvarvet ökar!

Jag har faktiskt vilat sedan i fredags morse då vi spelade volleyboll på jobbet. Det är lustigt att jag kan träna nästan varje dag utan att få någon nämnvärd träningsvärk. Men så fort jag gör något annat än det jag brukar göra får jag grym träningsvärk. Jag var helt slut i kroppen igår. Körde in några lass ved, men fick så ont i ryggen att jag fick avbryta. Jag hade också tänkt göra i ordning de två nya odlingslådorna som jag har köpt, men det orkade jag inte heller.

Jag konstaterade att jag på kvällen hade ont i halsmusklerna på framsidan av halsen! Förutom lår, vader, ömma underarmar. Mycket märkligt! Men det var jäkligt kul att spela volleyboll, vilket jag inte har gjort sedan jag gick i gymnasiet. De gamla takterna satt i, iaf i servarna:).

tisdag 17 mars 2015

Simning och supertusingar

Igår for jag direkt efter jobbet till simhallen. Det var mest för att jag var så jäkla trött efter en dålig natt. Så tänkte jag att jag inte skulle orka göra något efter att jag kommit hem och tagit in hästarna.

Det var rätt lugnt i motionsdelen av bassängen. Vi var nog som mest fyra personer, så där var gott om plats. Jag simmade först lite lugnt bröstsim 200 meter innan jag tog flytplattan och simfenorna och gav mig iväg för att öva på den f-bannade andningen. Det gick väldigt bra och jag kunde sparka lugnt med benen och andas lugnt samtidigt som jag drog bak armen på den sida som jag andades på. Jag fick ett riktigt bra flyt, faktiskt.

Sedan tog jag bort plattan och tänkte köra med armtag. Det gick bra ända tills jag skulle andas. Får inte till det. Blä! Dessutom var jag rätt trött i kroppen efter söndagens långpass så jag hade inte riktigt rätt ork. Så jag kämpade lite innan jag gav upp och simmade några längder bröst till.

Det var iaf gött att komma hem och ha tränat och bara kunna ta det lugnt. Det blev inte sämre av att Älsklingen hade gjort mat heller, jag var ju vrålhungrig efter simningen:).

Idag stod det löpning och supertusingar på schemat. Jag är så glad att jag kan lägga in intervallpassen i klockan så att jag slipper hålla reda på tider och sträckor själv. Så himla smidigt! Bara till att springa tills klockan piper!

Passet började med 2 km uppvärmning, sedan sprang jag 400-300-200-100 meter med 30 sekunders vila mellan varje intervall. Därefter två minuter set-vila och sedan körde jag tre set till. Totalt fyra set.

Första setet gick jättebra. Kändes lätt och kul. Andra blev lite värre. 4-hundringarna är ju jobbiga. Men på något sätt känns det gött när man vet att nästa intervall är kortare än föregående. Garmin-statistiken ser ut såhär:


Training effekt 4 betyder att jag "förbättrar konditionen kraftigt", vilket såklart låter bra. Det som är så bra med supertusingar är ju att det totala medeltempot blir högre än om man hade sprungit vanliga tusingar i ett sträck. Tittar man på mitt medeltempo på intervallerna så ser det ut såhär:


Kolumnen till höger är sträckan och till vänster medeltempot. Totalt över alla intervaller blir medeltempot 4:41 min/km, vilket är ett tempo som känns ganska långt från mitt normala tempo på tusingar. Under 5 har liksom inte varit möjligt för mig. Så det är såklart kul att se ett bra medeltempo och det ger ju förhoppningar om att kunna bli lite snabbare i framtiden. Om nu kroppen håller vill säga.

Och apropå kroppen, så kändes den bra idag. Inga känningar av skador som jag kände i söndags och det är ju ett riktigt bra tecken. Jag sprang ändå nästan en mil totalt. Så på söndag kör vi ett nytt långpass och så får jag se hur det känns.

måndag 16 mars 2015

Funderingar om En svensk klassiker...?

Jag har under ganska lång tid funderat på att göra någon typ av Svensk klassiker. Till en början tyckte jag att allt utom hela klassikern verkar lite för enkelt. Tyckte väl att tjejklassikern verkade lite mesig. Men när jag började inse hur lång tid man faktiskt måste lägga på att träna inför och ta sig igenom, framför allt Vasaloppet och Vätternrundan, så blev jag faktiskt alltmer tveksam till att göra hela klassikern.

Vasaloppet kräver ju massor av skidträning före och sedan ska man lägga upp till 12 timmar på att ta sig i mål. Förutom att nio mil på skidor är jäkligt långt så är det ju andra saker runt omkring som också måste stämma med t.ex. mat och toalettbesök osv. Det blir helt enkelt skitjobbigt och en smula besvärligt. Lockar inte.

Vätternrundan tar ju minst lika lång tid som Vasaloppet om inte längre, massor av cykeltid måste läggas före och så riskerar man ju att få cykla mitt i natten, vilket jag inte tror att jag fixar. Jag skulle förmodligen somna på cykeln och vurpa. Jag är ingen nattmänniska. Jag somnar när jag blir trött. Jag har faktiskt somnat stående en gång när jag var på fältövning i lumpen.

Lidingöloppet har jag ju redan klarat, så det vet jag att det funkar. Men just nu undrar jag ifall kroppen håller för långdistanslöpning överhuvudtaget. Jag har mycket mer känningar i kroppen efter gårdagens långpass än vad som brukar vara normalt. Ska det fortsätta såhär så kommer jag inte att kunna springa Lidingös 3-mil i år. Det känns till och med som att Göteborgsvarvet hänger lite löst just nu:(.

Nä, långdistans är nog egentligen ingenting för mig. Eller jo, i "rimliga" former. Max halvmara i löpning och max tio mil på cykel. Det känns som mer vettiga distanser för min del. Längre distanser lockar mig inte i någon gren. Jag är inte gjord för långa distanser. har inte den uthålligheten och tålamodet. Så det kanske är bättre att göra något jag tycker är kul...

I alla fall så har jag mer och mer funderat på att göra en tjejklassiker istället. 3 mil på skidor vet jag att jag klarar, speciellt om jag lägger lite mer tid på träning. tio mil på cykel känns som sagt överkomligt. 1 km simning är inga problem. Och en mil på Lidingö borde jag hålla för.

Så när tillfället dök upp på jobbet att delta i en utlottning om gratis startplats i Tjejvasan 2016  (och de andra Vasaloppen eftersom Vattenfall sponsrar) anmälde jag mig och förväntade mig att jag (som vanligt) inte skulle vinna. Men jag tänkte att om jag vinner så kör jag hela tjejklassikern.

Undrens tid är helt klart inte förbi för idag fick jag det här mailet:


Så nu har jag  alltså min startplats:). Det hade jag verkligen inte räknat med! 

Nu får det bli en tjejklassiker dårå. Känns lite läskigt, men kul och spännande!

Nu är bara frågan; Vem hänger med???

söndag 15 mars 2015

Långpass!

Vaknade till strålande solsken. Så gött. Första gången på länge som det står långpass på schemat och det är bra väder!

Selma hörde när jag var uppe i garderoben för att hämta löparkläder och kom genast springandes:)

"Klä på dig Matte, jag vill uuuuut!"
Pga skador och förkylning har jag ju inte sprungit så många långpass i år, så planen var att ta det lugnt. Fast planen ändrades till att springa 2 km, gå 0,5. Detta ledde till att jag efter ett tag tryckte på lite mer på de där 2-km-intervallerna. Rätt jobbiga blev de.

Efter ett tag började jag snitta strax under 6 min/km, vilket är väldigt bra för att vara jag på långpass. Och tar man bort gång-vilorna så snittar jag 5:53min/km på 13,5km, vilket jag är mycket nöjd med!

Det var väldigt härligt ute, Selma och jag sprang förbi några vattenhål, här är ett av dem:

Vattenhål i skogen
Såklart stannade vi till vid Ya-sjön så att Selma fick dricka och ta sig ett dopp. Åh, vad mysigt hon tyckte att det var!

Vårbad!


I Åkulla låg delar av konstsnön kvar. Den är envis minsann, men snart är den är borta. Så jag fick kryssa lite och springa på isen, vilket var lite vådligt. Men det var ju bara någon kilometer med snö, så det gick rätt bra ändå.

Envis konstsnö!
Vi fortsatte en bit på banvallen tills vi kunde svänga upp på en väg som går till Svartråvägen. När vi kom ut på den vägen vände vi hemåt igen och sprang förbi sommarstället som tillhör kvinnan som myntade uttrycket "Internet är en fluga" (vilket tydligen är ett felcitat, men kul ändå) och konstaterade att hon nog har ändrat uppfattning med tanke på att hon har kopplat in fiber:)

Alla kan vi ändra uppfattning:)
Min vänstra höft gjorde sig påmind emellanåt, lite sur verkar den vara när vi springer lite längre sträckor. Hoppas att det går över snart... Mot slutet kände jag även av rumpmuskulaturen i samma ben. Fick köra ett yoga-pass efteråt för att inte få ont. 

Men jag kände att jag sprang på bra ändå och jag är hoppfull inför Göteborgsvarvet om ca 2 månader. Bara det inte blir för varmt, som det brukar vara!

fredag 13 mars 2015

Cykelpremiär!

Idag var det cykelväder. Strålande sol (idag också, börjar bli tjatigt nu...), inte så mycket vind och torrt och fint.

Det var lite jobbigt att behöva lämna Selma hemma, som ju fick följa med förra gången jag cyklade. Hon var mycket ledsen över att behöva vara i hundgården istället för att få följa med. Men hon kan ju såklart inte hålla mitt tempo och orkar inte heller distansen.

Det började väldigt bra när jag med vinden i ryggen cyklade mot Tvååker. Precis innan Grimeton fick jag en grävmaskin efter mig och gav mig fasen på att inte släppa förbi den, vilket jag inte heller gjorde. Men jag cyklade på rätt bra och benen kändes starka och fina!

När jag sedan svängde vänster i Himle-rondellen så slog motvinden mot mig med full fart och min egen fart gick ner ganska rejält och det började bli tungt. Men jag kämpade på och när jag kom till Dagsås stannade jag till och tog en energi-gel. Det gjorde att jag blev pigg igen och kunde fortsätta mot Åkulla.

I Åkulla stannade jag vid min skog, inspekterade lite så att det inte var nedskräpat (campingsäsongen har ju inte börjat än, men bäst att kolla ändå) och tog lite mer energi där.

Sedan susade jag ner för Axelidbacken i 50 knyck (så härligt) och sedan var det bara att defilera hem.

Jag kände mig ovanligt stark för att det var första rundan på säsongen. Jag har ju inte cyklat ordentligt på riktigt länge. Vissa säsongpremiärer har jag inte orkat alla backar ens, men idag hade jag inga sådana problem. Gott tecken!

Cyklingen kräver lite tillvänjning för att det ska kännas riktigt bra, speciellt för bakänden av kroppen. Jag kände redan efter halva rundan att jag kommer att veta exakt var mina sittben är någonstans när jag hoppar upp på hästryggen imorgon:). Nu gäller det att få till cyklingen med allt annat. Snart är det ju sommartid och då får man ju lite mer tid på kvällarna.

Och så har jag faktiskt tänkt att cykla till jobbet en dag i veckan. Jag har ju ca 3,5 mil enkel väg så det blir ett bra pass. Det är bara lite svårt att veta vilken dag som passar bäst. Måndagar kunde varit en bra dag, men jag vill ha fräscha ben till tisdagsintervallerna. Onsdag skulle kunna funka, men då måste jag släpa med datorn hem eftersom jag jobbar hemifrån på torsdagar. Och så vill jag hinna simma på onsdagar. Fredag skulle kunna vara en bra dag, men då måste jag släpa datorn till jobbet.

Jag får väl helt enkelt testa en dag och se hur det funkar... Jag vet iaf vilken väg jag ska cykla!

Gammal bild från när cykeln var ny:)


torsdag 12 mars 2015

Löptur i solen!

Idag har jag jobbat hemifrån och som vanligt tog jag med Selma ut på en löprunda på lunchen. Det är ju ett tag sedan jag sprang nu pga förkylningen, så det var lite ovant.

Men med solbrillor på och en blå himmel ovanför sig kan det ju inte bli annat än underbart att springa oavsett vilken form man är i. Selma var mycket nöjd med att få komma ut!
Lycklig löpvar-vovve!
Vi sprang banvallen västerut, svängde sedan ut på Tvååkersvägen och sedan in på Linnarpsvägen. Efter 4,5 km kändes det lite tungt och jag undrade om jag verkligen skulle orka springa runt Obbhult också.

Men plötsligt sprang vi upp för den långa backen mot Linnarp och när vi kommit upp för den kändes allt mycket bättre så vi fortsatte att springa.

Det gick mycket bra, tycker jag. Inga känningar av förkylningen, förutom att jag blir lite tät i näsan emellanåt, men annars kändes kroppen riktigt bra. Dessutom har ju den ofrivilliga vilan gjort att jag inte känner av min tidigare skada längre. Så gött! 

Här är resultatet:

Garmin Forerunner 920 xt håller koll!
Nu är jag inne på min tredje vecka med min nya klocka och jag har verkligen bara bra grejer att säga om den. Jag har fått en del frågor om den på jobbet och jag kan bara varmt rekommendera den till alla som frågar!

Jag har laddat den två gånger sedan jag köpte den och då är den ju igång alltid. Dock har det ju inte blivit så många pass pga förkylningen, men det känns inte som om den tar särskilt mycket batteri.

Den funkar ju lika bra när man springer, cyklar eller simmar. Så skönt att kunna ha en klocka till allt. Pulsbandet funkar perfekt. Inga konstiga spikar på puls över 200 som det gamla bältet hade.

Klockan väger lite och man märker inte att man har den på armen. Jag gillar garmin connect där jag kan analysera mina framsteg och skapa träningspass som jag skickar över till klockan. Speciellt bra för mig som brukar ha svårt att hålla räkningen när jag springer intervaller.

Jag är kort sagt supernöjd med klockan och rekommenderar den till alla som sysslar med olika träningstyper och tycker att det är kul att hålla koll på sin statistik!

onsdag 11 mars 2015

Ute på tur!

Solsken idag också! Härligt! Dags att hoppa upp på Bosse Bus rygg och ge sig ut på uteritt. Det bästa sättet att sätta igång en häst är ju ändå att rida ut på olika underlag och i olika terräng.

Jag visste inte alls hur han skulle reagera. Tidigare år har han varit pigg, men alltid framåt och modig och inte svårövertalad när han blir skraj för saker. Han blir sällan skraj för saker heller.

Det var helt underbart ute, nästan helt vindstilla och 12 plusgrader. Det var för varmt med långkallingar under ridbrallorna och jag hade bara en tunn långärmad tröja på mig utan att frysa.

Men jag hade inte riktigt möjlighet att njuta fullt ut av vädret, då Herr Bus var ordentligt pigg! Han var väldigt framåt och det kändes som om han skulle kunna explodera när som helst. Men han höll sig i skinnet, travade lugnt och fint och gick på bra framåt.

Allt gick bra, han reagerade endast för en blå tunna som stod ute i skogen och när han fick syn på den stannade han, men efter ett lätt tryck med skänklarna gick han framåt utan problem.

Dock så började han takta sista biten hem. Varje gång han gjorde det gjorde jag halt och så fick han skritta. Men jag fick ju göra halt typ 50 gånger innan vi var hemma. Men jag var supernöjd med honom! Nästa gång behöver han nog gå en runda där han kan få springa av sig ordentligt!

Pigg och glad kille!
Nu har jag iaf fått bekräftat att han fortfarande är modig och framåt och därmed går bra att rida ut på. Det ska bli kul att fortsätta med hans igångsättning, då han ju går bra att rida i skogen också, till skillnad från Pelle!

tisdag 10 mars 2015

Bra början på veckan!

Igår bjöds det återigen på sol hela dagen! Så när jag kom hem från jobbet var jag grymt sugen på att hoppa upp en tur på Pelles rygg. Dessutom ville jag hinna köra en sväng till simhallen och simma lite.

Jag var lite fundersam över hur jag skulle hinna, men det gick rätt bra faktiskt. Med bra planering hinner man med det mesta!

Jag slängde i mig lite egengjord müsli, yogurt och frukt, sedan ut i stallet, in med hästarna. Gjorde i ordning Pelle så att vi var ute i paddocken kl 17:10. Tanken var mest att känna på honom lite grann. Det är ju ett bra tag sedan han reds sist.

Samma lugna känsla som vi hade på promenaderna i helgen infann sig inte. Han var förvisso lugn, men väldigt pigg och det kändes som att han ville ge sig av åt andra håll än jag ville. Vi skrittade lite och sedan när vi skulle trava kändes han väldigt stel och otaktig. Väldigt oren:(.  Så de sista tio minuterna ägnade vi enbart åt skritt, avslappnat och på lång tygel.

Jag tror inte att han är halt egentligen. Han har faktiskt blivit av med sin ganska stora galla som han hade vid ena bakkotan, så han är helt ren och torr i benen. Däremot misstänker jag att han var lite missnöjd med att behöva jobba i paddocken. Så det får väl bli uteritter i framtiden. Hoppas han fortsätter att hålla sig lugn...

Vi hade iaf fint väder!
Totalt red jag bara en halvtimme, men det var fullt tillräckligt. Så klockan var bara sex när jag kom in och kunde byta kläder för att ge mig iväg till simhallen.

Tyvärr verkar simmare vara ett vanefolk och trots att det nu är mars var det mer folk i bassängen än någonsin. Lite trångt var det allt, men det blev lite lugnare när simträningen var klar och snabbanorna blev lediga. Ett par simma-i-bredd-tanter försvann iväg till en utav dem:).

Jag tänkte bara köra lugnt för att se an förkylningen så det fick räcka med 1000m, vilket tog en halvtimme. Lugnt och skönt!

Idag hade jag tänkt springa, men jag var tvungen att köra en sväng om stan och köpa foder till hästarna, så jag var hemma en halvtimme senare än normalt. Jag kände mig trött och tänkte att det nog kan var klokt att vila en extra dag. Det blir ju simning imorgon och så kommer jag att vara sjukt sugen på att springa på torsdag!

söndag 8 mars 2015

Sol och hästar!

Ännu en dag med sol! Så underbart! Även idag fick Pelle komma ut på promenad. Den här gången tillsammans med Lettan och Hanna. Vi gick runt Obbhult och återigen var han hur cool som helst! Han fnös lite försiktigt uppe i Linnarp, men det var inga större utsvävningar, utan han trampade på framåt hela vägen. Superduktig! Kan bli riktigt kul att sätta igång honom igen!

Bosse fick komma ut i paddocken med sadeln och mig på ryggen. Han var ganska pigg och framåt och det blev lite mycket häst i händerna. Vi körde mycket övergångar skritt-trav-skritt och han var hyfsat lydig. Mycket spring i benen!

Som avslut fick han skritta några varv på lång tygel tills han slappnade av helt och hållet och efter det gick vi ut en liten liten runda i farliga världen. Nöjd med honom också!

Solen sken på oss hela vägen. Så alla hästarna fick gå ut "nakna" i hagen. Pelle och Bosse tackade genom att rulla sog noggrannt. Typ fyra gånger:)

Nu börjar dock molnen dra in. Får se ifall jag tar med mig Selma på en lätt löptur också. Solen ger spring i benen!

lördag 7 mars 2015

Duktiga pållar!

Idag fick Pelle följa med på promenad med Selma. Det var blåsigt ute och han har inte varit ute på väldigt länge, så jag hade inga större förhoppningar om att det skulle gå så bra. När det blåser är ju världen så väldigt mycket farligare!

Först gjorde jag i ordning honom. Skrapade av vinterpäls (när ska den ta slut?) och klippte av den ostyriga manen lite grann så att han såg lite mer välvårdad ut. Han stod nästan och sov där på stallgången och tyckte att det var jättemysigt att bli lite ompysslad!

Jag slängde på honom tränset och så tog vi med oss Selma och gick ut. Han var hur lugn som helst. Pigg och framåt, men inte skraj för någonting! Helt otroligt! Han reagerade inte ens på plasten som fladdrade i vinden när vi gick förbi ett gäng ensilagebalar.

Han skötte sig hur bra som helst och idag hade det inte varit några som helst problem att sitta på ryggen på honom. Så himla kul! Det hade ju varit helt fantastiskt om han fortsätter att vara sådan här. Normalt sett blir han ju lugnare ju mer han får komma ut. Kanske har han blivit gammal och klok? Eller inte. Det krävs ju mer för att se hur han är. Nästa gång kan han vara helt annorlunda...

Duktiga killen!
Efter promenaden gjorde jag i ordning Bosse för lite tömkörning i paddocken. Det är bra länge sedan jag tömkörde honom sist och han har ju inte heller arbetat särskilt mycket det senaste året. Men även han var hur cool som helst idag!

Han arbetade jättefint på tömmen och var superlugn! Till och med galoppen gick jättebra. Han fattade jättefin galopp på mitt kommando och höll den ända tills jag bad honom sakta av. Ingen korsgalopp och inget skärande av kurvor. Han fick skritta och trava också, vilket också var väldigt avslappnat och bra. Det var mycket bättre än när jag longerade honom och han bara sprang helt hysteriskt. Det gick ju att styra honom mer med tömmarna än longerlinan.

Jag jobbade honom inte så länge, eftersom han var så duktig och eftersom jag tänkte att jag ska rida honom imorgon. Det kan bli riktigt kul!

Jag hade nästan glömt hur energigivande det är att ha två hästar som sköter sig så bra och bara sprider ren glädje! Man blir så glad! Nu ser jag verkligen fram emot morgondagens arbete med dem!

Så mycket bättre!

Efter en veckas hemske-förkylning börjar nu saker och ting bli bättre! Eller jag kände mig egentligen bättre redan i onsdags kväll efter en lång härlig promenad i solskenet med Selma. Jag vaknade pigg och glad på torsdagen med en hals som nästan inte alls gjorde ont!

Jag har iaf sluppit feber den här förkylningen och det gör ju otroligt mycket för återhämtningen som blir mycket lättare! Att det dessutom har varit strålande solsken i några dagar gör också att det är lättare att återhämta sig och se framåt.

I torsdags kväll hade jag bestämt mig för att ägna mig åt hästarna i solskenet. Men jag hann precis komma ut med Bosse i longerlina när Älsklingen ringde och sa att vi skulle fakturera i alla fall. Så det blev något stressat. Men jag lät honom springa på i linan. Han vill gärna galoppera och skära kurvor. Det är lite svårt att få honom att jobba lugnt och metodiskt i en jämn volt. Något som kanske går att lösa med tömkörning istället, då man kan styra lite mer.

Han fick även en del ryck där han hoppade och studsade, gick i korsgalopp och flög iväg åt olika håll, men han blev ju snabbt trött. När han blev lite trött blev han också lugnare och kunde börja jobba lite "på riktigt". Så det blev nog ett ganska bra pass ändå.

Igår hade jag också tänkt att jobba hästarna på kvällen, men istället kom diskmaskins-teknikern (igen) för att kolla diskmaskinen igen. I helgen ville den inte köra ett enda program utan att felkoda, men sedan dess har vi lyckat köra ett annat program utan problem. Såklart kom det inga felkoder medans han var här. Så typiskt! Nu håller vi tummarna hårt för att den går som den ska!

Istället för hästar fick det bli lite trädgårdsarbete. Fräshade upp odlingslådorna, där jag i den ena hittade gräslök :)

Gräslöken spirar!
Och i den andra har jordgubbarna verkligen levt sitt eget liv och förökat sig hej vilt! Får nog bringa lite ordning där och så får det bli en odlingslåda enbart för jordgubbar. Så nu behöver jag minst två lådor till. Har mycket kul grejer som jag vill odla i sommar!

Jag klippte även ner lite rosor, tog bort granriset som vi haft vid trapporna och så mätte jag och funderade lite över altanerna. Det är inte helt lätt att veta vad som blir lagom storlek och hur det ska se ut, men jag hoppas att det ska bli bra till sist!

Idag är det lite blåsigt ute, men det börjar se ut som om solen är på g. Min näsa är fortfarande lite stickig och snorig, så ingen löpning idag, men imorgon kanske det kan bli ett pass ändå! Hästarna ska dock få lite träning idag!

onsdag 4 mars 2015

Grym timing:(

Fy, vilken läskigt förkylning jag har åkt på! I måndags jobbade jag som vanligt, dock med väldigt ont i halsen och stämband som inte ville vara med. Natten till igår sov jag enbart några få timmar då jag hostade konstant. Tog Bisolvon, men det hjälpte inte överhuvudtaget. Trött som en gnu tog jag mig ändå till jobbet igår och lyckades tidigarelägga ett möte som jag skulle ha med en kollega som åker iväg två veckor på fredag. Så därför kändes det rätt viktigt att få gjort det mötet så att jag kunde jobba vidare med min anvisning som jag håller på med.

Det var ungefär vad jag orkade. Efter mötet åkte jag in till stan och köpte ny hostmedicin mot torrhosta och lite andra förkylnings-mediciner. Halsen blev bara värre och värre.

När jag kom hem och skulle äta lunch var det en fruktansvärd plåga att svälja och det blev bara värre och värre under dagen. Det gjorde så ont att svälja saliv att ögonen tårades varje gång! Jag undrade hur jag skulle överleva natten, då det inte fanns något som gjorde halsen bättre.

Jag tog min nyinköpta hostmedicin innan jag gick och lade mig och hoppades att det skulle bli bättre, men så fort jag lade mig ner i sängen började den jäkla hostan. Det spelade ingen roll om jag låg på rygg eller på sidan, bara hostade hela tiden. Och det gjorde ju också as-ont i halsen. Jag var uppe några gånger och drack vatten, men till sist lyckades jag somna och sova några timmar innan jag vaknade vid halv åtta i morse.

Eftersom det gjorde så grymt ont att svälja åt jag ingenting efter lunch igår, mer än mosad banan, så i morse var verkligen energin i botten och det var en plåga att mocka och fixa i stallet. Men jag lyckades i alla fall få ner frukost. Och halsen har nog blivit snäppet bättre. Det blir iaf inga tårar i ögonen när jag sväljer längre.

Vad är det med timingen då? Jo, det har ju regnat i princip konstant det senaste halvåret känns det som och nu, när jag inte kan springa och vara utomhus i samma utsträckning som jag brukar, ja då kommer såklart solen och vårvädret!

Igår sken solen, det blåste visserligen lite kallt, men det hade varit fantastiskt fint att få springa intervaller i uppehållsväder och dagsljus, som var planerat. Det blev såklart ingenting med det. Även idag skiner solen, lite moln emellanåt, men ändå, uppehåll och 5 plusgrader. SMHI har utlovat mycket sol den här veckan och upp till tio plusgrader på söndag, som normalt är min långpassdag. Det blir nog inget med det heller:(. Så jävla typiskt! Det kommer säkert att börja regna igen lagom till jag är frisk och kan springa! Så jag är jävligt bitter just nu!

Men man får göra det bästa av situationen och jag ska verkligen försöka att gå en runda med Selma idag för att få lite frisk luft iaf. Det ska visst vara bra att röra på sig ändå när man är förkyld har jag hört. Så länge man inte har feber såklart, och det har jag faktiskt inte känt av ännu!

söndag 1 mars 2015

Långpassväder

Februari avslutades igår med en känsla av att våren var på ingång. Mars började idag med att tydligt tala om att vintern ännu inte är slut. Blåsigt och horisontellt snöfall!

Igår vaknade jag med en känsla av att någonting var på gång i halsen, inget halsont, men en sådan där retlig kittling. Idag fick jag bekräftat det jag misstänkte, ont i halsen och förkylning på gång. Har blivit utsatt för alldeles för många förkylda människor, framför allt på jobbet.

Det betyder ju såklart att det inte blev något långpass som planerat idag, men med det här vädret, känns det nästan lite bra...

Jag kallar detta för långpassväder eftersom det irriterande många gånger har varit just sådant här väder (eller regn) så fort jag ska springa långt. Trist är det!

Snö:(
Men jag tänkte att jag i alla fall skulle kunna gå en långrunda med Selma så att vi ändå fick röra på oss lite grann. Så jag gav mig ut i snöstormen.

Där det blåste motvind var det riktigt jobbigt. Snön piskade i ansiktet och det var bara till att sänka huvudet för att slippa få in snön i ögonen. När vi kämpat en stund i snöovädret insåg jag att jag inte skulle orka gå en såpass lång runda som jag hade tänkt och svängde av hemåt istället.

Vi fick ihop drygt en timmes promenad, och det var otroligt skönt att komma in i värmen, dra av sig alla blöta kläder, ta på sig torra och krypa ner under filten i TV-soffan. Nu laddar jag för 5-milen som avslutar årets skid-vm. Heja Sverige!