Trädgårdsdag

Igår var det våffeldagen, men vi fortsätter firandet idag, våfflor kan man inte få för mycket av! Självklart kör jag LCHF-våfflor, utan socker och vetemjöl!

Godaste våfflorna!

Idag hade jag planerat att rensa och göra rent växthuset. Det var ett tag sedan sist, jag gjorde aldrig det förra året vet jag i alla fall. Jag började med att bära ut allting som fanns där inne, växter och möbler och annat. Jag gjorde rent de tre aluminiumhyllorna som jag har krukor på.

Därefter rensade jag ogräs mellan stenbeläggningen innan jag gick in och åt frukost. När jag var klar med frukosten gick jag ut igen och började tvätta växthuset invändigt med högtryckstvätten samt skurade glasen med såpa. Det blev riktigt bra måste jag säga, växthuset ser ut som nytt igen!

Växthusröj

Det var varmt och skönt idag så det torkade snabbt upp inne i växthuset. Jag körde även med högtryckstvätten på utsidan så det blev riktigt rent och fint!

När jag hade burit in alla grejer som skulle in igen blev jag sugen på våfflor, så jag tog ut våffeljärnet och så drack vi te och kaffe och åt våfflor igen. Så himla gott! Och ordentligt varmt inne i växthuset, nästan lite för varmt. Men det är gött med värme!

Våffeljärnet i växthuset

Fika med bästa mannen!

Efter fikat blev jag så himla trött och gick in en stund och vilade mig på soffan, men jag hade ju mer att göra ute, jag hade ju ett gäng vårblommor som skulle planteras och så behövde Kalle lite motion också.

Det gick rätt snabbt att plantera de där blommorna och strax efter kl 16 hämtade jag Kalle i hagen. Jag kände mig rätt mör i kroppen så det kändes inte riktigt rätt att rida, utan jag gick istället en runda med honom i det fina vädret.

Han var väldigt lugn och avslappnad, blev endast lite upphetsad när han såg ett par andra hästar som busade runt i en hage, men annars var han bara lugn och mysig. Vi gick i solen och lyssnade på lärkor som drillade runt omkring oss.

Ungefär en timme var vi ute och om jag var mör innan så var jag i princip helt död när jag kom tillbaka. Fötterna värker, kroppen värker, allt värker. Det var länge sedan jag var så fysiskt trött!

Det blir nog lätt att somna ikväll! Och imorgon kan vi se fram emot sommartid. Äntligen har vi genomlevt den mörka, trista vintern!

Lite vårplantering

Effektiv dag (till en början i alla fall..)

Nu njuter jag av en långhelg igen. Det är verkligen ett bra tips, ta ledigt en fredag och efterföljande måndag, det blir en låååång helg och två kortveckor på varandra följande. Så gött!

Men idag var det ingen vila, jag har en lång to-do-lista och idag började jag med en sak som jag skulle ha gjort för länge sedan, nämligen röja i källaren så att jag kan ta ett rum i anspråk för min gymutrustning. Jag har ju haft den ståendes på andra våning och det är verkligen inte optimalt. Dels ser det tråkigt ut, dels slits ju golvet av de tunga prylarna.

Så jag röjde ut en massa grejer som bara har legat sedan vi flyttade hit för drygt tio år sedan. Allt från inlines till gamla färgburkar och blomkrukor.

Det blev en del att slänga och en del att flytta till en annan del av källaren. Vi har ju ett rum med ett kök, det kök som en gång fanns i det gamla huset som låg framför dagens hus. Så där ställde jag in lite grejer som har legat lite utspritt i mitt blivande gym.

Det gick rätt bra tycker jag, det var ju inte överdrivet mycket saker att flytta på och bära ut så när förmiddagen hade gått var jag klar. Då hade jag inte bara burit ut allt som skulle ut, utan också burit ner min skivstångsställning, skivstången och lite annat. Jag hade också lagt det pusselgolv som jag beställde för ett tag sedan, konstaterade att jag behöver mer och fick beställt det jag behövde.

Jag tycker det blev rätt bra ändå. Det ska bli skönt att gymma i källaren, där är betydligt svalare än på andra våning och det kommer att bli riktigt bra när jag har tillräckligt med golv. Jag behöll en hylla som numera innehåller lite hantlar och vikter samt lite sportmaterial såsom rullskidor och cykelprylar. Skönt att ha allt på ett ställe!

Mitt halvfärdiga gym

När jag var klar med det tog jag in Bosse för att rida lite i paddocken. Hoppning skulle det bli för honom. Han var faktiskt rätt mysig och gosig när jag gjorde i ordning honom. Han fäller så mycket nu att jag började med att skrapa päls och det tyckte han stundtals kliade gott. Han var lugn och fin när jag sadlade honom, inga sura miner alls.

Vi värmde upp genom att skritta genom kullen. Han kändes lite seg, vilket höll i sig när vi började jobba i skritten i paddocken. Den här gången hade jag förutom 5½:an och två diagonalhinder, ett kryss och en oxer med vattenmattan, två cavalletti-bommar i hörnen på ena kortsidan.

Vi värmde upp med skritt och trav över cavallettibommarna, vilket han gjorde bra och jag tycker att jag fick igång honom bra, rak och fin och upp på yttertygeln. Efter ett tag blev han rätt pigg och framåt också och jag fick en fin känsla med honom.

Han hoppade krysset i trav, men när jag red på vattenmattan, stannade han faktiskt. Bosse som aldrig stannar! Tyvärr satte han lite griller i huvudet på mig pga det och jag lyckades inte riktigt rida på den på ett bra sätt så att vi kom över. Däremot hoppade han 5½:an väldigt glatt och fint och jag höjde upp den till ca 70 cm utan problem. Vi galopperade också bra på cavallettibommarna, kom fint på dem och jag lyckades hitta bra avsprångspunkter fram till dem, vilket kändes mycket bra.

Jag kan inte förklara varför han stannade på vattenmattan och det störde mig lite, men efter att vi hade skrittat av stod han och skrapade på gången så jag släppte in honom i boxen. Det tog inte många sekunder innan han stod och kissade typ en flod. Han var alltså kissenödig, stackaren!

Jaja, det blev väl ändå ett fint pass även om jag störde mig på att jag inte riktigt hanterade hans motvilja så bra som jag hade önskat. Men, men, jag får öva vidare och bli en bättre ryttare!

Fina Bosse!

När jag var klar med Bosse åkte Magnus och jag till Bruces handelsträdgård och köpte lite vårblommor. Så imorgon blir det trädgårdsarbete. Det ska planteras, det ska klippas och rensas gammalt bös och växthuset ska göras rent. Så morgondagen kommer också att bli intensiv.

Jag hade en plan på att gå en runda med Kalle också, men när man är med Magnus tar allting betydligt längre tid än tänkt, så det tog i princip tre timmar innan vi kom hem igen och då var det dags att fixa käk och duscha.

Nu blir det våffla, denna våffeldag!

Unghästfasoner och vårkänslor

Igår blev det tyvärr ingen ridning pga det var årsmöte i vägföreningen på kvällen, men idag var jag laddad för en uteritt med Kalle. De två senaste uteritterna har han ju gått med sällskap, så det var lite spännande att se hur han skulle bete sig idag.

Han är definitivt inne i en brötig period just nu. Han ska sparka i boxväggarna när han äter, när han ska släppas ut på morgonen, ja, typ hela tiden. Sedan är han ännu mer pysslig och nafsig än han brukar vara. Nafsar på precis allt han kan komma åt.

Jag känner igen det här beteendet från förra våren. Jag tror att han har det lite jobbigt med fällningen av vinterpälsen och sättningen av sommarpälsen. Han släpper inte mycket päls från manken och bakåt så det tar en väldig tid för honom att bli av med all päls, men jag hoppas att han lugnar sig lite när sommarpälsen är klar och det blir bete dygnet runt.

Annars är han egentligen väldigt lugn just nu. Han står stilla och lugnt när jag gör i ordning honom själv i stallet och han är inte onormalt uppmärksam på omgivningen, utan det är sänkt huvud och en lugn approach mot det mesta.

Jag satt upp vid stalldörren i vanlig ordning och lät honom gå framåt. Helt plötsligt drar han mot hästhagen och jag hade inget att säga till om... Vi landade vid garaget och det blev lite vändningar fram och tillbaka, några försök till stegring, men lika snabbt som problemet uppstår ger han sig och så gick han.

Vi passerade brevlådorna och sedan skulle han helt plötsligt svänga mot maskinhallen och grannen. Samma sak där, lite vändningar, försök till stegringar och sedan gick han.

Därefter skrittade han på bra upp till Obbhultvägen och den här gången fick han själv välja vilket håll han skulle gå åt och vi kom ut på vägen mot Rolfstorp, men sen skulle han helt plötsligt inte gå åt det håller heller utan backade ner i slänten och höll på så då satt jag av eftersom det fanns benklämmarträd och det kändes obehagligt med slänten.

Så vi gick en bit tills jag hittade en gärdsgård att sitta upp ifrån. Därefter gick han på i ca 200 meter då det blev tvärstopp igen innan vi kom ut på Hulegårdsvägen. Denna gång ville han inte vända eller stegra utan han stod bara still. Tog ett steg framåt fyra gånger sedan gav jag upp igen och hoppade av. Därefter gick vi upp till Attas och sen satt jag upp igen och efter det fick jag faktisk rida genom Skattagårdsskogen. Där blev han otroligt pigg och började hoppa och skutta i galoppen, vilket han aldrig gjort förut, men han var så jäkla pigg.

När vi kom ur Skattagårdsskogen vände vi mot hemmaskogen utan problem, travade lite där och var på väg mot en galoppsträcka då han helt plötsligt kom på att "nej, detta är ju inte hemåt" så då stannade han igen och bråkade och då lät jag honom helt enkelt gå ner i hemmaskogen istället för husfridens skull.

Det blev en del trav och galopp där också och när vi skulle skritta ner för backen och dra hemåt var han så himla på och ville minsann inte skritta, nej minst trav skulle det vara!

Vi kom ut på Obbhultvägen och skrittade hemåt sedan blev han rädd för några plastgrejer som hänger i en grind och då hoppade jag av igen och gick resten av rundan hem. 

Det kändes ändå som en bra runda, jag blev inte alls så nervös när han hittade på sina trix, utan jag tar det lugnt, försöker övertala honom och när jag känner att jag inte orkar bråka hoppar jag av och så kommer vi dit vi ska.

Det känns dock som om han hade behövt en rejäl runda i de Bexellska skogarna och få galoppera och trava lite så att han får ur sig lite energi, så jag ska försöka få till det under helgen här. Annars får det bli lite mer energiskt i paddocken, jag kan nog rida på lite mer där och jobba honom lite mer i trav och galopp.

Men trots alla sina påhitt så är han ändå världens mysigaste häst och han är helt underbar när han väl går fram, då är han ganska obekymrad.

På väg hem

Blanke, fine Kalle!

Pigg Bosse i skogen

Idag har det återigen varit soligt och fint när jag gick morgonrundan med Lissan lyste solen på påskliljorna som i söderläge har börjat slå ut. Så fint! 

Vackra påskliljor

På lunchen tog jag en löprunda med Nelly. Jag märkte igår att min ryttarkondition har blivit lite dålig och jag har slarvat med konditionsträningen det senaste, så nu får det allt bli lite mer av den varan. Det blev en fin löprunda, faktiskt rätt varmt trots att jag bara hade t-shirt och tunn jacka.

Eftersom jag har haft en del höftproblem det senaste året tog jag det lugnt och avslutade när vi hade sprungit lite mer än 3 km och kom ut på asfalten. 

Det var en energikick att springa, men jag har haft grova sömnproblem de senaste dagarna så i eftermiddags blev jag väldigt seg, men det gick över när jag gick ut och hämtade Bosse för en ridtur.

Det ger alltid energi att umgås med hästarna! Han fäller rätt mycket nu så det blev en del pälsskrapande, vilket leder till att jag själv blir helt full med päls. Men därunder finns den fina sommarpälsen och man ser framför allt i ansiktet på halsen att den börjar komma fram.

Vi skrittade upp mot Linnarp och upp i Obbhultskogen. Det var riktigt länge sedan jag red där senast. Bosse kändes lite seg upp för backen, men det är ju en tuff backe och när vi kom vidare var segheten som bortblåst. Han både travade och galopperade på eget bevåg och jag hängde med, glad i hågen!

Vi red runt och kom till de backar där vi brukar galoppera. Det hade Bosse inte glömt, utan så snart jag tog tyglarna drog han iväg i full galopp. Trots att han inte riktigt har konditionen och styrkan ännu, galopperade han på hela vägen och jag fick hålla in honom allra sista backen då jag tyckte att det räckte. Jag vill ju att han ska hålla sig fräsch framöver!

Det är verkligen en så häftig känsla att rida en häst som jag litar på till 100% och jag kan bara låta honom springa på, behöver inte vara orolig för någonting, att han ska skygga för något, eller bli rädd eller plötsligt ändra riktning. Det är dit jag vill nå med Kalle också i framtiden och jag är helt övertygad om att även Kalle har de egenskaper som kan göra honom till en lika säker häst som Bosse.

Det blev en riktig energikick att få galoppera på detta sätt igen, som jag har saknat det! Även Bosse verkade få en kick av att få springa på och han var fräsch hela vägen hem.

Det faktum att det var i princip vindstilla och en sådan där fin (men lite kall) vårkväll gjorde ju inte saken sämre heller.

Glad Bosse efter galoppbackarna

Solnedgång över Himledalen

Hopp och skutt med Kallis

Igår kväll kom Kalle och jag ut i paddocken igen efter jobbet. Han är fortsatt väldigt lugn och fin att rida där och han gjorde endast en liten sväng åt sidan, inte alls så kastande som han kan göra, utan lite mer försiktigt så att det var lätt att hänga med:).

Jag börjar få tillbaka min ridteknik känner jag och minns vad vi jobbade med innan vi tog paus i höstas och det är glädjande. Han fick skritta fram på fyrkantsspåret, över bommar, över vattenmattan och de andra hindren som fanns på banan.

Vattenmattan verkar han ha släppt helt, det är jag som fortfarande har hjärnspöken över den, men jag bestämde mig för att döda det spöket och red modigt mot den och Kalle skrittade lugnt över. Jag drev hela vägen fram och över den, han tittade ner lite på den, men visade inga tecken på att stanna eller tveka. Så jag måste börja lita på att han går framåt och över när jag ber honom och själv vill framåt.

Vi travade lite också. På de stora volterna, på serpentinbågarna, på fyrkantsspåret, över bommarna, över 5½:an. Han verkade tycka att det var kul att få skutta lite igen och det tyckte även jag såklart! Så himla kul att vara igång igen och börja bygga vår hoppförmåga tillsammans.

Han lekte lite med tungan i samtliga gångarter, men jag upplever att de stabila stunderna blir längre och längre. I vänstergaloppen jobbade jag mycket med att få ut bakdelen på spåret, vilket vi lyckades med till sist och då blev han så rund och fin! Han fick även galoppera med mig i lätt sits på fyrkantsspåret, men då bröt han av istället.

Det blev ett väldigt kul pass, återigen, jag är så glad över hur fint han beter sig nu. Nu kommer hans arbetsvilja fram väldigt bra och han tappar liksom aldrig geisten, det är nästan svårt att avsluta passen för han vill så himla mycket. Han är så fin, min goe Kalle!

Kalle framför dagens "hinder"

Bosse övervakade hela passet :)

Nu ser jag fram emot att rida ut honom nästa pass och hoppas på att han ska vara framåt och vilja gå dit jag vill. Annars får jag bara hoppa av honom och gå lite :)

Han har också blivit så himla fin i pälsen, han har fått en kort vinterpäls på halsen som är mjuk som sammet och som bara glänser, utan att jag har använt en enda produkt, bara borstar!

Hopp-premiär!!!!

Ännu en underbar vårdag! Solen skiner, det finns lite värme i luften, långkalsongerna får mig att svettas och västen kan slängas av. Kan det bli bättre? Det är också vårdagjämning idag och vi har fått fem timmar mer dagsljus sedan slutet av december och om en vecka är det äntligen sommartid igen!

Dock sov jag riktigt dåligt i natt och har känt mig väldigt seg och inte alls i form. Men det blev faktiskt bättre. 

Vi åkte och hämtade sista lasset hö för denna säsong. Eller, min höbonde har tömt sitt förråd nu, jag kommer kanske att behöva lite mer, men jag har spanat in några andra höbönder som har hö över så jag kommer nog att klara mig ändå. Jag kan ju dra ner lite på höet nu, vara noggrannare med att inte ge dem mer än de ska ha, har ju en förmåga att fodra på lite extra, men nu hittar de små grässtån och har en del att pilla med ändå.

I morse hände det en läskig grej, när jag kom ut i stallet stod Bosse med huvudet ner i spånet och skyfflade sågspån, han höjde inte upp huvudet utan så ut som om han inte kunde det. Jag tog på honom grimma, han såg lite ostadig ut och jag gick ut med honom. Han hade fortfarande huvudet nära marken och såg allmänt märklig ut. Jag misstänkte direkt kolik och lyssnade på hans mage, där fanns tarmrörelser, han hade ätit upp all mat, bajsat och druckit vatten, så det borde inte vara kolik. Jag tog in honom igen och tempade honom, 36,9 hade han, så ingen feber heller.

Jag tänkte att jag får väl släppa ut honom och se hur han beter sig. Han sprang ut med huvudet i marken, men sedan började han se normal ut igen. Så skumt!

Bosse solar sig och ser helt normal ut:)

Säsongens sista lass hö

Jag tog god tid på mig med höet, jag var som sagt inte riktigt i form och kände inte att jag hade någon anledning att skynda mig. Jag fick lastat in alla 92 balar och sedan gjorde jag rent släpet. Sopade ut allt hö och bös, dammsög ut det sista som inte gick att ta med sopborsten. Sedan torkade jag av alla lister och krubban som var riktigt sunkig. Så nu är släpet redo för lite action framöver. Så snart jag får min bil ska jag börja lastträna Kalle igen och ut och åka lite med Bosse. Det är nyttigt för dem!

Jag hoppas kunna åka på någon pay and jump med Bosse eller någon träning någon annanstans. Hoppas att han ska hitta framåtbjudningen på nya platser detta år så att vi kan genomföra en pay and jump på ett bra sätt!

När jag var klar med höet gick jag in en stund och vilade och drack te, jag kände mig sjukt seg, men tvingade ut mig själv, då Bosse behövde ett träningspass i paddocken och jag tänkte lastträna Kalle när ändå släpet var kopplat.

Men Magnus hade ställt in släpet, så det blev ingen lastträning. Däremot blev det ridning med Bosse. Han verkade helt normal när jag gjorde i ordning honom. Jag klippte hans pannlugg, man och svans, så nu ser han välvårdad ut. Jag skrapade massa päls också, nu har han verkligen släppt pälsen över bålen och baken. Jag skrapade och skrapade, men det finns hur mycket kvar som helst. Dock börjar den ju tunna ut, så man ser att sommarpälsen finns där under. Framför allt i ansiktet och på halsen.

Jag gick ut i paddocken och satt upp så gick vi en kort runda i kullen som uppvärmning. Vi skrittade sedan några varv i paddocken innan jag började jobba honom. Idag ville han ha vänster bakdel innanför spåret, så jag fick jobba en del med det, men det blev bättre. Flyttade honom lite för skänkeln och fick ta hjälp av spöet för att få honom att flytta och gå framåt.

Jag hade framme den klassiska 5½:an, min favoritövning och ett hinder på varje diagonal. Vi började med att bara trava lite över bommar och bomhögar och det gick hur bra som helst. När vi travade igenom 5½:an taggade han till och föll in i galopp.

Jag gjorde om bommarna till hinder och han hoppade hur fint som helst. Vi kom i galopp på diagonalhindren och han drog järnet mot dem, men jag vet att om han får lite mer balans så kommer han att lugna sig. Detta var ju första gången sedan september som vi faktiskt hoppade så jag kan inte ha så höga krav!

Dock känner jag att vi inte har så långt tillbaka till där vi var när vi kunde hoppa banor. Jag rider på hindren med gott självförtroende och jag har inga katastroftankar i huvudet, vilket är väldigt bra. Jag hoppas kunna få samma känsla med Kalle imorgon när han ska få hoppa lite. Jag kan ju rida, mina hästar hoppar (om jag rider bra), så jag har verkligen inget att oroa mig för! Det gäller bara att få min hjärna att fatta det!

Det var i alla fall superkul att få hoppa igen! Och Bosse blev så laddad och ville bara hoppa mer. Men han fick nöja sig, jag vill inte överanstränga honom eller hamna i en situation där han blir trött, inte orkar och gör misstag. Dessutom är ju min hopp-kondition rätt utvecklingsbar just nu om jag säger så :).

Jag är så glad över mina hästar och min ridning just nu, vilken härlig vår och sommar vi har att se fram emot!

Jag fick massor av energi av detta pass, så det var helt rätt att tvinga ut mig själv! När vi var klara gick jag ut med Bosse och en säck hö, så får grabbarna käka första kvällsmålet ute, hur underbart!

Bosse och dagens hinder

Kalle pysslar 20220318

Klippte ihop en liten video på Kalle när han sysselsätter sig under hovslagarbesöket:)

Hovslagare och uteritter

Igår var det fredag, så gött, jag var verkligen så trött igår, eftersom Selma kom in i sovrummet 04:45 och talade om att hon behövde gå ut. Sedan kunde ju inte jag somna om...

Jag hade planerat att köra ett styrkepass på lunchen, men så fastnade jag vid datorn och kom inte till skott förrän efter jag var klar med jobbet. Men jag körde i alla fall ett cirkelpass med bla knäböj och utfallssteg med skivstång på 25 kg, lite axelövningar, ryggövningar och magövningar. En bra genomkörare helt enkelt. Skivstången är riktigt jobbig, men konstigt nog har jag ingen träningsvärk idag!

När jag var klar med träningen svidade jag om till ridkläder och tänkte att jag nog hinner rida Bosse innan hovis dyker upp. Och precis när jag var på väg ut i stallet fick jag ett SMS att han var på väg från Göteborg, så det fick bli en speedig runda.

Bosse var pigg och fräsch och vi dundrade på i skogen, vi var lika på båda två så det blev en del trav och galopp. Precis när vi hade kommit in i stallet och jag höll på att sadla av dök hovis upp, så det var perfekt timing.

Bosse fick gå in i boxen medan jag hämtade Pelle och Kalle och då passade han lägligt nog på att kissa, så han var både nymotionerad och nykissad innan skoningen. Han skötte väl sig ganska bra iaf med framhovarna, men sedan fick jag ta fram slickburken för att han inte skulle sparka ihjäl hovis.

Men han var ändå rätt trött och stod i princip och sov när han gjorde framhovarna.

Trött-Bosse

Det blev en sen kväll i stallet, eftersom även Kalle skoddes. Och den killen... Ja, vad säger man..? Han har så mycket att pyssla med! När han stod uppbunden höll han på med grimskaften och krånglade, så jag släppte honom och och höll honom i ett grimskaft. Då började han greja med grimskaftet, tuggade och slängde runt med det, därefter hittade han en handduk som hängde på en av stolparna, samma där, tuggade och slängde runt. Det var hela tiden något i munnen, något att pyssla med. Han är så söt, lille killen!

När skoningen var klar var det mörkt och kallt ute och månen lyste med full kraft, så himla fint! Jag hade gått in och hämtat termobyxor och dunjacka eftersom jag började frysa rätt så rejält när det var dags för Kalle att skos, men jag frös ändå, speciellt om nästan, så det var så underbart att komma in till lagad mat, bara till att sätta sig vid bordet. Tur att jag har världens bästa sambo!

Efter maten blev jag badsugen och vi gick ut och badade en stund i månskenet, så underbart. Efter det var jag helt slut och somnade gott och lyckades sova ända till kl 7 i morse!

Fina månen

Idag har vi en helt underbar solig vårdag! Och temperaturen är uppe över tio grader, samt väldigt lite vind. Så jag tog av rumpvärmaren och lämnade långkallingarna inne, dock hade jag mina lättfodrade ridtights från Maya Delorez.

Jag hade bestämt uterittsträff med en kompis som heter Anna och har sin islänning hos Charlotte. Så jag gjorde i ordning Kalle, tvättade hans hovar, hann aldrig med det igår och nu när leran äntligen är borta så tyckte jag att han kunde få rena hovar. Jag smorde även in hovarna eftersom de har blivit så himla torra nu. Så han var riktigt fin killen!

Jag skrapade också lite päls, men han är så himla fin i pälsen nu, han har liksom en kort vinterpäls kvar och under den ser man den ljusa korta sommarpälsen.

Jag kom ut och satt upp och tänkte att jag kunde rida och möta Anna och Tyri, men det blev stopp vid hagen och sedan ville han inte gå längre, så vi gick tillbaka till gårdsplan och red något varv där innan vårt sällskap dök upp.

Kalle tyckte att Tyri var jättesöt och ville genast äta upp honom:). Sedan höll han sig i rumpan på honom största delen av vägen.

Idag var han dock inte lika pysslig med munnen som han var i söndags när vi var ute med Hanna och Bosse, så det kändes mycket bättre. Jag kände mig väldigt lugn på honom och han kändes stabil. Vi red först ut på gärdsvägarna via Hulegården och sedan upp i grushålan. När vi skulle galoppera upp ur grushålan fick Tyri en väldans fart och Kalle for också iväg betydligt snabbare än vad jag är van vid. Men det var så kul att galoppera på och Kalle kändes pigg o fräsch.

Vi vände upp i Skattagårdsskogen och där blev det lite mer galopp, lite mer kontrollerat denna gång. Sedan tog vi vägen via hemmaskogen.

Det var så underbart i solen och vi bara njöt! Och det är ju så kul att rida ihop med någon och sitta och tjattra hela vägen och bara ha det fint.

Det är också väldigt nyttigt för Kalle att få lite sällskap nu när han är lite tveksam här och där, men givetvis ska vi ge oss ut själva också här framöver. Men jag tycker ändå att det är bra att bryta beteendet med att han inte vill gå fram. Så kommer han säkert att släppa det snart.

När vi kom hem (jäklar vad den timmen gick snabbt! Det var så kul!) passade jag på att klippa Kalles man och svans, pyssla lite med honom. Han var så nöjd och fin efter ridturen och det är så härligt att få umgås med honom nu, min fine kille!

Anna och Tyri framför oss!

Kalle markarbete

Onsdag och hektisk dag på jobbet! Kändes som om hjärnan kokade framåt eftermiddagen och det var otroligt skönt att komma ut i solen efter att ha suttit inomhus hela dagen!

Kalle fick sig faktiskt ett träningspass idag också. Han kändes så lugn och fin i paddocken igår så jag tänkte att det kunde bli ett fint ridpass för honom där idag, så får jag rida Bosse imorgon istället.

Han var lugn och avslappnad när jag gjorde i ordning honom och hans lugna beteende höll i sig när vi kom ut. Jag gick med honom några varv i paddocken och han tyckte nog mest att det var tråkigt, så jag satt snart upp på honom.

Idag ville jag släppa fegremmen och fokusera på att kunna rida ordentligt. Så jag höll i den medan vi skrittade fram på lång tygel och eftersom han inte visade några som helst tendenser till att tveka eller titta eller slänga sig, så släppte jag den och började rida.

Jobbade honom i skritten först. Rakt spår, volter, flytta ut bakdelen på volter, lite skänkelvikningar. Han kändes rätt lugn i munnen. Tungan for inte ut i skritten och han försökte inte dra tyglarna ur händerna på mig.

Gjorde några halter också innan jag bad om trav. I traven började tungan flyga ut lite, men jag flyttade bakdelen och då pillade han in den igen och började så smått ta lite stöd i tyglarna, blev i alla fall lite mer still under några stunder.

Sedan galopperade vi och han var på hugget i galoppen idag också, han ville gärna galoppera även om han blev andfådd rätt snabbt. Konditionen är lite lägre nu, vilket ju inte är så konstigt efter all vila i vinter. Jag jobbade likadant i galoppen, flyttade bakdelen när tungan for ut, galopperade först på volt, bröt av till trav, red hela långsidan i trav och fattade ny galopp ur kortsidan. I högergaloppen förekom han mig till och med. 

Totalt sett kändes han riktigt bra idag med tanke på att det bara är andra gången sedan oktober som vi tränar på ridbanan. Jag trodde nog att vi skulle ha tagit fler steg bakåt, men det känns som om han är så mycket bättre i ridningen nu, att lägsta nivån har höjts. Jag kände mig också väldigt nöjd med att jag kunde släppa mina hjärnspöken till viss del och rida med en trygg känsla i magen och med gott självförtroende. Vi fick en härlig connection och Kalle fick massor av beröm. Han såg rätt nöjd ut när vi var klara.

Det blev ett kort pass, endast 40 minuter inklusive framskrittning och avskrittning, men jag tycker inte att det behövs mer än så just nu. Finns ingen anledning att harva runt för länge, utan jag rider bara på tills jag har fått gjort det jag har tänkt och sedan får det räcka. Speciellt nu när han sköter sig så bra så vill jag inte rida bara för ridandets skull. Dock är det ju så kul att det är lätt att glömma bort tiden, men jag får försöka vara lite skärpt!

Kallis skrittar av i solnedgången

Jag måste också säga att jag är så nöjd med hur han beter sig just nu! Det är som om han verkligen har mognat och blivit en lite annan häst det senaste året. Han är ändå åtta i år och visst finns det mycket unghäst kvar i honom, framför allt med hans pysslande och bitande på i princip allt. Men han är betydligt modigare nu och reagerar inte lika starkt på saker om han blir lite rädd. Ser han något som är annorlunda, talar han om det genom att höja huvudet och fnysa lite, men han är alltid lika snabb med att gå fram och undersöka de "farliga" prylarna och sedan är det bra. Kul utveckling!

Själv behöver jag jobba med mina hjärnspöken och tilliten till min egen förmåga. Jag travade inte över några bommar idag, bara skrittade, trots att han gick över dem utan att blinka. Där måste jag lita på att han faktiskt inte börjar krångla eller tveka på bommarna bara för att vi går i en annan gångart, så länge jag hjälper honom framåt såklart och inte slutar driva en halv sekund innan, som jag lärde mig i höstas.

Men för varje minut i sadeln blir jag bättre och jag får helt enkelt ha tålamod och lita på att mitt självförtroende och mod kommer med tiden!

Jag hinner...

Idag kom jag hem lite senare än tänkt från jobbet och klockan var fem innan jag hade fått in hästarna. Jag funderade på vägen hem hur jag skulle göra - rida direkt, eller ge dem mat först och samtidigt äta själv och sedan rida.

Det blev det senare alternativet och när jag hade ätit klart var klockan redan 18. Solen går ner kl 18:15, så jag insåg att jag inte skulle hinna rida innan mörkrets inbrott. Det är lätt att tänka att "jag skiter i det, jag hinner ändå inte", men denna gång valde jag att tänka annorlunda. Istället för att tänka på vad jag INTE hinner göra, tänkte jag vad HINNER jag göra. Jo, jag HINNER faktiskt göra ett kort pass från marken.

När jag jobbar Kalle från marken vill jag inte hålla på för länge, utan kanske max 20 minuter för att inte han och jag ska tröttna. Jag slängde på mig stallkläderna, borstade av honom, kratsade hovarna och tog på honom repgrimman. Sedan gick vi ut i paddocken.

Vi började med att bara gå runt längs fyrkanten åt båda håll. Nu har jag eldat gräset på jordvallen, så där ser ju lite annorlunda ut. Det var dock inget som verkade bekomma Kalle ett dugg. Sedan gick vi lite över bommar och jag backade upp honom mot ett av hörnen för att få honom att slappna av med att ha någonting bakom sig (som förberedelse för lastträning). Lite läskigt tycker han att det är, men han backade väldigt nära efter några gånger.

Efter det gick vi över bommar och backade tillbaka över dem. Först släpade han bakbenen och fick med sig bommen, utan att få någon panik över det, istället förstod han att han skulle lyfta på bakbenen, så det gjorde han vid nästa försök. Duktig kille!

Vi passade också på att jobba med vattenmattan. Den bekommer honom inte alls nu, han tittar pyttelite, men han tvekar inte att gå över. Jag longerade honom några gånger över den också, vilket gick hur bra som helst. 

Till sist körde jag lite TRT-yoga med honom, dvs flytta bakbenen, flytta frambenen osv. Han var hur avslappnad som helst och gjorde alla övningar väldigt bra. 

Så den lilla tid jag investerade gav en fin stund av relationsbyggande och byggande av förtroende för varandra. Jag fick en så fin känsla med honom. Jag tror mer och mer att han kommer att bli superfin den dag då han kan lita på mig och jag kan lita på honom. Tänk hur långt vi kommit på det 1½ år som vi har spenderat tillsammans!

Jag fick faktiskt upp en bild från Instagramkontot "ryttarinspiration" som minne igår. Jag hade ridit ut Kalle på en långrunda och jag hade fått gå mer än rida eftersom han inte ville gå framåt på en massa olika ställen.

För ett år sedan

När jag tittar tillbaka i bloggen och läser vad jag skrev om denna period, så var det helt klart vid den här tiden han började utmana mig lite mer. Han backade när jag försökte få honom framåt, vilket ju är rätt svårt att hantera tycker jag. Men ja, vi har kommit väldigt mycket längre än vi hade för ett år sedan, tack vare att jag inte gav upp. Även om vi har en bit kvar till den nivå jag vill att vi ska vara, känner jag såklart att vi har kommit en väldigt bra bit på väg.

Jag brukade också lägga mycket tid på att förstå varför han gör vissa saker, men på senare tid har jag insett att det inte ger någonting att spekulera kring orsakerna till beteendet eftersom jag aldrig kommer att få reda på varför ändå. Hästarna kan inte prata med oss och tala om för oss varför de gör som de gör. Vi kan bara spekulera, och även om man röntgar en häst från topp till tå så kanske man ändå aldrig hittar den riktiga sanningen. 

Jag väljer istället att fokusera på vad som är syftet med det vi gör. När det gäller uteritterna är syftet endast att vi ska komma ut en viss runda. Om jag får gå halva den rundan eller kan rida hela, spelar egentligen ingen roll. Det betyder att det är bättre att hoppa av och gå än att bråka när han inte vill gå fram. Bråk gör aldrig relationen bättre och det är alldeles för lätt att tappa tålamodet. Jag har läst någonstans att en häst inte kan skilja på om vi är rädda eller arga eftersom vi ger liknande signaler i båda tillstånden, så därför förstår det tappade tålamodet otroligt mycket i vår relation.

En annan anledning till att det är lätt att välja att inte bråka med Kalle är att jag, baserat på erfarenheten från ett år sedan, vet att han tids nog kommer att ge sig och gå att rida fram överallt.

Det är tankar som lugnar för min del. Jag behöver inte längre göra så stor grej av att våra pass inte alltid går exakt som jag har tänkt mig, oavsett vad så är varje stund spenderad med Kalle en investering i vår gemensamma framtid.

När vi var klara lyste en nästan full måne på oss och vi gick tillbaka in i stallet precis innan det blev helt mörkt. Så jag HANN iaf göra någonting med honom ikväll!

Söt-Kalle!

12 veckor post operation

Idag är det 12 veckor sedan det opererades in en platta och skruvar för att läka ihop mitt brutna radiusben i handleden som stod rakt upp. Det var otroligt skönt när jag vaknade upp med en helt bortdomnad arm, första gången på fyra dagar då jag slapp konstant smärta.

Efter operationen stod opererande läkare och talade om att jag skulle kunna börja jobba en vecka efter gispborttagandet (tre veckor efter operation), att jag skulle ha återställd rörlighet efter sex veckor och kunna börja belasta gradvis för att i princip vara helt återställd efter 12 veckor.

Riktigt så blev det ju inte, jag var tvungen att öka sjukskrivningen tre veckor till och när jag började jobba var jag egentligen inte redo. Det tog sju veckor innan jag kunde se operationssåret/ärret från rätt håll, hur mycket rehabövningar jag än gjorde kunde jag inte vrida upp handflatan mot mig och det hände i princip ingenting på den fronten de första sex veckorna.

Jag trodde ärligt talat att jag aldrig skulle bli bättre och det var väldigt tungt för mig som är van vid ett mycket aktivt liv. Det är oerhört funktionsbegränsande att inte kunna vända upp handflatan.

Men när jag tog hjälp av en fysioterapeut som gav mig lite tuffare rehabövningar än vad jag fått från sjukhusets arbetsterapeut började det äntligen hända saker och jag kunde känna att utvecklingen gick framåt. Och några veckor senare kände jag mig inte längre funktionshindrad på samma sätt som tidigare och hoppet om en framtid med fullt fungerande vänsterhand steg i takt med mina framsteg.

Idag är jag nästan i mål med rörligheten på alla fronter. Fingrarna var det som kom först och där är jag så gott som återställd, det är ju lite svårt att veta hur rörlig jag var tidigare, så jag får jämföra med högerhanden. Så jag slutade med fingerövningarna för några veckor sedan utan att ha blivit sämre.

Det har också blivit svårare att hålla motivationen till rehabövningarna uppe när jag känner att jag har blivit såpass bra. Men jag vill ju nå 100%, så jag försöker fortsätta. Målet är att göra övningarna 5 gånger om dagen, ibland lyckas jag, ibland blir det 3 eller 4. Men jag blir inte sämre av att inte göra dem.

Jag var på sista återbesöket hos arbetsterapeuten idag. Hon konstaterade att jag har kommit väldigt långt med all rörlighet i handleden och att jag inte behöver komma tillbaka fler gånger ifall jag inte skulle bli sämre. Jag har svårt att tro att det skulle hända.

Jag fick testa greppstyrkan också och det visade sig att jag är betydligt svagare i vänsterhanden, dock vet jag ju inte hur mycket svagare jag var i vänsterhanden innan jag bröt handleden, så det är svårt att veta ifall jag kommer att nå samma värde även om jag tränar mycket på det.

Men det känns grymt bra att jag har tagit mig igenom detta! Jag befinner mig nu på "andra sidan" av denna långa (enligt mig) rehab och jag kan använda min hand som jag kunde tidigare. Så gött!

Bjuder på lite bilder från dessa 12 veckor!

Hemma efter operationen, armen bortdomnad, därav mitellan

2 veckor post op, gipset och stygnen borta

Såhär mycket kunde jag vända upp handen under de första 6 veckorna

Handen och fingrarna var så svullna!

Såhär får man öppna lådor när man inte kan vrida handen åt rätt håll

Första gången jag kunde se ärret från rätt håll, 7 veckor post op

Till sist fick jag framgång med min rehab! 8 v post op

Idag! Nästan i mål!

Kvällsmarkarbete

Det är så härligt med de ljusa, långa kvällarna som vi har nu! Trots att klockan hann bli nästan fem innan jag kom ut efter jobbet var det gott om tid att hinna rida och fixa lite småsaker efteråt.

Idag var det Bosses tur att få ett litet pass i paddocken. Han gick ju inte så hårt igår, det var mest skritt, så jag tänkte att han gott kunde gå idag också.

Jag har ju lite bommar här och där i paddocken, så han fick ett markarbetespass. Vi började med uppvärmning i kullen, bra igångsättning av bakdelen då det är lite uppförsbacke upp mot sommarhagen.

Väl inne i paddocken satte jag igång att jobba honom lite i skritt. Över bommarna, på volter osv. Han kändes fin och jag började så smått hitta tillbaka till ridningen, vilket är kul.

Det blev lite trav efter en stund och han travade på fint. Jag kunde jobba honom bra, även om bakdelen svängde lite hit och dit i vanlig ordning. Styrkan och rakriktningen är inte där än, men det kommer säkert framöver.

Galoppen tog han också direkt och idag var det betydligt mindre yvigt än i fredags, så bra att han redan börjar hitta tillbaka dit vi var innan han blev skadad i höstas!

När vi skrittade och travade över bommarna anpassade han stegen så att han skulle slippa slå i bommarna, så jag red på två bommar med tre meter emellan i galopp. Första gången blev det lite tokigt och han landade i korsgalopp. Men han bröt av och jag kunde fatta ny galopp och rida på bommarna igen. Denna gång med lite kortare anridning och mer kontroll och då kom vi helt perfekt. Så duktig kille!

Nu känns det som om vi är på väg framåt igen och det gäller nu att hålla honom frisk, stark och positiv. Kan bli en utmaning, men så kul och jag tror att vi har massor av bra stunder att se fram emot framöver!

Bosse i solnedgången

När vi var klara fixade jag i ordning Bosse, släppte in Kalle och Pelle och därefter mockade jag efter Bosse i paddocken och flyttade på lite grejer som jag hade burit in när jag eldade gräset igår. Klockan var över sex när jag gick in, men fortfarande ljust och fint ute.

Svedjebruk och uteritt med sällskap

Vilken fin söndag det blev igår! Det har varit soligt och fint länge nu, men den senaste veckan har det blåst en del. Jag har försökt hitta något bra tillfälle att bränna gräset på jordvallen intill paddocken, men tyckt att det har blåst för mycket. Men igår morse var det lite lugnare och jag eldade av allt gräs i änden åt det håll som vinden blåste. Sedan kunde jag tända i andra änden och låta det brinna med vinden. Snabbt och effektivt!

Svedjebruk=vår

När jag var klar med det stekte jag på en lammstek som jag sedan lade i slowcookern och så skalade jag en gryta med potatis. Så var allt förberett för dagens gäster, så smidigt!

Världens bästa kökspryl!

Efter lunch kom så våra gäster, brorsan, svägerskan och brorsdottern och vi gick rakt ut i stallet för att hämta hästarna. Vi tog in alla tre och även Pelle fick lite TLC, han blev borstad och pysslad med. Så nöjd var han över det!

Sedan red Hanna och jag ut. Hanna på Bosse och jag på Kalle. Tanken var att Kalle skulle få lite sällskap på de rundor där han har lite framåtbjudningsproblem. Det gick såklart bra att rida höger på Obbhultvägen när Bosse gick först och även in i skogen. 

Han är dock väldigt pysslig av sig när han går bakom Bosse. Han håller på med bettet, går lite som i sin egen värld och blir väldigt långsam, så vi fick hela tiden trava ikapp Bosse och Hanna. Vi fick draghjälp upp i Skattagårdsskogen, fast det blev lite stopp i backen. Kalle gick först när vi väl hade svängt av från vägen som gick hemåt, men mitt i första backen fick han för sig att stanna. Bosse stannade också, Kalle kör ju runt rätt mycket med honom i hagen, så jag tror att han känner sig lite osäker med att passera Kalle. Men jag fick övertalat Bosse att gå fram så att vi kom fram.

När Kalle går först så åker öronen framåt och han är jätteuppmärksam på omgivninge samtidigt som han skrittar på som han brukar. Så lustig!

Det var väldigt skönt att kunna rida Kalle och känna mig säker, det var ett tag sedan jag hade den känslan på honom senast och jag hoppas att jag ska kunna hålla i det, släppa mina hjärnspöken.

Kalle körde förbi Bosse ibland och ibland nöjde han sig med att ligga bakom. När vi travade upp för en backe där Kalle och jag brukar galoppera ville han också galoppera, så han fattade jättekort galopp bakom Bosse som travade. Knasbollen!

När vi kom tillbaka till Obbhultvägen och bara hade den sista skrittsträckan kvar hem kunde han tänka sig att gå först, vilket han gjorde i princip hela vägen hem. 

Det blev ett bra och härligt pass  i solen, även om det blåste rätt mycket, så är det ändå definitivt vår i luften nu!

Kalle långt bakom Bosse

Våren är här på riktigt!

Vilka underbara, soliga veckor vi har haft i mars såhär långt! Dock har det varit väldigt kallt, med flera minusgrader på nätterna och som mest 5-6 plusgrader på dagarna. Men idag blev det snäppet varmare. Så gott!

Dock har vi en sydostlig vind som är väldigt kall, speciellt på morgnarna, men fram på dagen idag var det rätt härligt.

Igår red jag Bosse ett kort pass i paddocken. Jag värmde upp med en kort skrittrunda och sedan red jag några varv i paddocken i skritt, trav och galopp. Han var väldigt pigg och fräsch, fattade galopp på direkt skänkel, så det var väldigt positivt. Han stod faktiskt inte emot någonting. Så kul!

Dock är han tillbaka med sin jätte-galopp, dock inte så obalanserat som det var för några år sedan. Så det får väl bli lite stärkande galopp ute och lite arbete med bommar i paddocken för att bygga tillbaka den där fina, balanserade, lite samlade galoppen han faktiskt har när han är i full träning.

Det var årets första pass i paddocken, så det kändes väldigt bra, det är ett vårtecken om något!

Bosse i paddocken igår

Idag började dagen med att vi åkte till Toveks och provkörde en Passat. Jag beställde ju en Tiguan i oktober-november, men när de nu säger att all produktion står still undrar jag om det blir någon sådan bil i år ens. Jag kände att jag inte kan vänta hur länge som helst på ny bil, så jag undrade ifall det fanns några alternativ. Då fanns det Passat, en bil som redan är tillverkad och har et registreringsnummer, ska i princip bara skickas till Sverige. Så jag bad försäljaren att reservera en sådan åt mig över helgen och så bokade jag provkörning.

Jag får dra 1600kg med den, vilket är 200 kg mindre än med Tiguanen, men jag kan ändå lasta 830 kg i släpet, så det är ju god marginal. Dessutom är räckvidden och bränsleförbrukning, samt månadskostnaden lägre för Passaten, vilket såklart är en fördel.

Jag gillade Passaten, verkligen en fin, stabil och tyst bil att köra, så jag kommer att ta den. Hoppas därmed kunna ha bil i början av april eller maj. Ska bli så skönt!

Jag passade också på att köpa en ny ridhjälm eftersom Hööks hade 15% rabatt på alla hjälmar och säkerhetsvästar. Denna gång gick jag lite "crazy" och köpte min första hjälm med stor skärm. Som jag så länge har tyckt är så fult! Men det såg inte så illa ut som jag trodde och den var grymt skön!

Lamicell artemis

När vi kom hem igen hjälpte Magnus mig att sladda paddocken så att den blev vårfin. Sedan körde jag ut alla hinder och bommar, så nu är det verkligen vår på riktigt. Som jag har längtat!

Vårbruk i paddocken

Kalle höll koll från hagen så att allt gick rätt till:)

Nyfixat och fint!

Kallis sover middag

När jag var klar med hindren väntade jag en stund eftersom Kalle låg och sov i hagen. Han har verkligen blivit trygg, den där killen. För när de andra två gick iväg låg han kvar, helt utslagen. Sötnosen!

Även Kalle fick premiära i paddocken idag. Jag har ju ridit honom i några veckor nu, enbart uteritter. Han har kommit in i sin "jag-vill-inte-gå-åt-samma-håll-som-du"-period igen, precis som vid den här tiden förra året. Framför allt vill han inte gå åt höger på Obbhultvägen.  Och när vi är i skogen vill han inte svänga upp i Skattagårdsskogen.

De tricks han tar till nu är gå ut på åkern och stegra sig. När det händer hoppar jag av och går, så kommer vi dit vi ska ändå i lugn och ro. Jag tycker faktiskt inte att det är någon idé att bråka mer med honom. För jag vet såklart med mig att det är jag som gör att vi hamnar i de där situationerna. För när jag går med honom är det aldrig några problem, då går han som han ska, med fin energi. Men när jag kommer upp på ryggen blir läget annorlunda. Jag blir osäker, det kan jag erkänna och jag känner verkligen inte att jag litar på honom.

Å andra sidan vet jag egentligen inte vad jag är rädd för. Han gör ju inget dumt, mer än när han inte vill gå framåt. När han väl kommer igång är han så lugn och fin. Jag tycker verkligen att han har uvecklats till en betydligt modigare häst än han var bara för ett år sedan. Även om han kan bli lite smårädd för saker, t.ex. något som inte har legat på en plats tidigare så reagerar han inte så kraftigt längre. Han tittar, men går förbi, även om det kan bli lite snabbt ibland.

I alla fall så håller jag hårt i fegremmen för att vara beredd ifall något händer så jag slipper falla av. Och Kalle hatar när jag håller i den. Då går han och slår med huvudet och rycker tyglarna ur händerna på mig.

Idag började vi med att jag gick med honom upp till Obbhultvägen och första hagen där vi vände och gick hem igen. Sedan gick jag några varv med honom i paddocken. Han var hur lugn som helst. Jag satt upp och återigen kom den där irriterande osäkerhetskänslan/nervositeten. Han har ju en historik av att slänga sig åt sidan i paddocken och inte vilja gå nära hörnet vid ingången. Så jag höll, återigen krampaktigt i fegremmen och lät honom skritta på.

Han kändes otroligt avspänd och fin och det fanns inga tendenser till någonting egentligen. Jag red aktivt och drev på honom framåt i skritten. Vi skrittade lite över bommarna som jag hade lagt ut här och där och han var hur fin som helst. Ändå kunde jag inte lita på att han skulle vara sådan hela passet och kunde därför inte slappna av ordentligt.

Men han fick trava lite och han var superfin i traven. Så härlig! Tungan for ut lite, men han stoppade in den igen, lekte bara lite med den, inget ruskande på huvudet som han har gjort tidigare. Och galoppen satt som en smäck, han var så fin! Jag nöjde mig efter några varv på volten och travade sedan varvet runt, men han ville galoppera mer, sötnosen!

Det var som om han har saknat att jobba "på riktigt" och jag fick en så himla fin känsla när jag red honom! När jag skrittade av honom släppte jag fegremmen och fick äntligen känna på hur han kändes och han var så fin!

Jag var så glad över att det gick så fantastiskt bra! Såklart förstår jag att han kommer att ha sina pass då det inte går lika bra, men kan han vara såhär första passet sedan i oktober så tror jag ändå att jag har massa bra pass att se fram emot med honom framöver!

Min fine Kallis i solen!

När vi var klara skrittade jag av honom för hand. Vi gick upp i sommarhagen och sedan ner via Kullen, där har han nog aldrig gått tidigare, men han var så lugn och fin, mest nyfiken.

Imorgon kommer Hanna hit och rider, vilket ska bli superkul! Då får Kalllis lite sällskap på uteritten och jag hoppas att jag ska kunna rida mer avslappnat och utan att behöva hålla så hårt i fegremmen. 

Kalle & jag