Ja, vad har det här året präglats av då? Jag måste nog svara att det tyvärr är Bosses skada. Det har ju påverkat hela året och allt annat som har hänt på grund av eller tack vare detta.
Men för att börja från början så rullade ridningen på Bosse på bra, vi fortsatte att utvecklas, jag kunde rida längre och längre rundor, rida mer och mer i paddocken, hoppa mer och börja träna på galoppombyten. Det var så himla kul att vara igång på riktigt med ridningen igen!
Jag bokade min första lektion sedan 2016, men när jag kom till ridhuset den där dagen i början på maj märkte jag att Bosse rörde sig annorlunda och jag fick avbryta och såg då att han haltade. Bara till att avbryta!
Han fick vila några dagar, men när han inte blev bättre bokade jag tid hos veterinär på Slöinge djursjukhus för hältutredning. Han fick diagnos att det var en hälta som satt lågt och fick en omgång Metacam och skulle sedan sättas igång. När han en vecka senare fortfarande var lika halt fick jag köra ner till Slöinge igen och då hittade vi tyvärr en lättare gaffelbansdsskada. Höger bakben vid infästningen mot hasen. Veterinären talade om för mig att jag fick räkna med minst tre månaders konvalescens, kanske upp mot ett år. Och det var såklart inget kul besked!
Sommaren gick med skrittpromenader som övergick i uppsutten skritt då det inte gick att gå med honom eftersom han blev så jäkla bråkig. Han fick stötvågsbehandlingar och var på efterkontroller. I augusti när vi var på efterkontroll var gaffelbansskadan bra men då hade han lyckats skada knäet i vänster bakben istället! Eländet ville liksom inte ta slut! Ny vila och ny igångsättning.
I oktober lyckades han skada ögat, och det blev till att ringa akutveterinär en söndag. Men lyckligtvis var det ingen större skada utan svullnaden gick ner någon dag efteråt. Och sedan var det ju koliken i början av december. Vilket år stackars Bosse har haft!
Men inget ont som inte har något gott med sig brukar man ju säga och då även i detta fall. Jag hade börjat promenera Pelle lite grann under våren så när Bosse blev skadad började jag rida Pelle igen. Jag pensionerade ju honom förra året och hade aldrig kunnat tänka mig att han skulle kunna bli ridhäst på riktigt igen. Men när det inte gick att rida Bosse var det ju i alla fall något att få sitta på Pelles rygg.
Dock uppskattade Pelle våra ridturer, han har förvandlats till en cool och modig häst och har plötsligt kunnat ridas i skog och mark. Han som aldrig har trivts i skogen tidigare är numera en riktig skogsmulle! Jag är så glad över detta! Och dessutom har jag kunnat börja rida honom på ridbana och i ridhus. Och jag har börjat att träna för tränare med honom! Detta hade jag inte kunnat föreställa mig vara möjligt!
Jag har haft ett av mina roligaste år tillsammans med Pelle och nu känner jag verkligen att han är den där drömhästen som han var när jag köpte honom, innan jag började få problem med honom. Han går fram överallt och är framåt utan att bli tokig. Han är helt enkelt underbar just nu och jag kan bara hoppas att det här får fortsätta! Jag drömmer just nu om att kunna börja hoppa lite grann med honom också, det hade varit så himla kul!
Men just nu är jag supernöjd över att ha kunnat sätta igång en 23 år gammal häst på bara ett halvår!
Nu har också Bosse kommit igång på riktigt och vi red vår första långrunda sedan skadan häromdan. Han behöver fortfarande stärka sig mer, framför allt i galoppen, men det går ändå så mycket framåt och han är ju numera friskförklarad. Jag hoppas verkligen att han har gjort av alla skador han någonsin ska ha detta år!
I övrigt har jag ju fyllt 40 detta år, firat med mina härliga vänner i ett lyxhus nere i Spanien med egen pool. Jag har sprungit ett och annat löppass med hundarna och gått massor av promenader. Vi har inte haft några större projekt i år, jag har endast gjutit golv i sadelkammaren där det tidigare var gatsten så att gatstenen en gång för alla är ute ur hela stallet. Så skönt!
Sommaren var ganska torr och solig men nu i höst har verkligen vattenmängderna återställts och runnit över. Det har inneburit en del svampplockning också, så härligt! Det blev ju ingen svamp förra året pga torkan.
Det tråkigaste som hänt detta år är att jag har förlorat min före detta rumskollega och mycket goda vän. Tyvärr tog cancern hans liv alldeles för tidigt. Jag saknar honom så grymt mycket!
Så det har väl varit ett blandat år, mycket bra men också en hel del mindre bra.
Nu ser jag fram emot ett nytt spännande år och ett nytt spännande decennium!
Äntligen fick vi vakna upp till en blå himmel och sent omsider kom även den bleka decembersolen upp, så härligt!
Jag fixade stallet på morgonen och sedan gjorde jag efterrätten till kvällens partaj. Vi ska fira nyår här hemma med ett par kompisar, ska bli så kul!
Eftersom vädret var så fint tog jag ut båda vovvarna. Nelly kan vara lös nu, det är så skönt. Hon kommer (oftast) när jag kallar på henne och hon är jättemysig! Jag körde in ved och vovvarna "hjälpte" mig.
Selma passade på att undersöka fällan, så där fastnade hon...
Dagens fällfångst...
Planen var att rida Pelle och filma i paddocken. Det regnade lite igår kväll, men det hade inte kommit så mycket att det blivit blött igen tack och lov så där var fint att rida!
Det kom in lite moln, men lagom till att jag gick ut och riggade robotkameran klarnade det upp igen och jag fick se solen precis ovanför kullen.
Hej solen!
Pelle hade rullat sig ordentligt på båda sidorna och till och med näsborrarna var leriga... Men det går ju rätt snabbt att borsta rent honom eftersom han har kort päls och täcke på. Det är mest de långhåriga benen som är svåra att få rena.
Vi stegade ut i paddocken och jag satte igång att skritta. Han lugn och faktiskt lite seg när vi kom igång och skulle trava. Underlaget är ju lite löst, så det kan kanske bero på det.
Vi värmde upp i trav och travade lite över bommar och så galopperade vi, över enkelbom, vilket gick väldigt bra. Han kan ju det där. Kommer han för nära tar han ett kort steg, kommer han lite långt ifrån tar han ett större skutt. Men han var väldigt lugn och sansad i alla fall och det gick bra i båda varven.
Vi travhoppade ett kryss också, men då ville han galoppera före travbommen och lyckades ta superkorta galoppsprång så att han fick plats på 2,2 meter. Superkul!
Det blev ett härligt pass och jag kände att jag börjar lita på honom mer och mer, sitter inte och plockar, utan låter honom göra jobbet. Jag hejdar dock honom när han blir för ivrig och han accepterar det. Det känns som om vi snart kan komma igång och hoppa lite igen, så jäkla kul!
Jag var väldigt nöjd med honom och tycker att jag också gjorde ett bra jobb, jag var lugn och sansad. Men jag tappar kollen på bogar, innerskänklar och händer när jag fokuserar på att ta mig till bommarna. Men det är väl helt ok ändå tycker jag!
Det blev ett härligt sista ridpass detta år och nu ser jag fram emot många härliga pass nästa år med båda hästarna!
Filmen kommer imorgon, jag hinner inte redigera idag!
Det känns lite konstigt att det nu är dags att byta decennium, att det har gått hela tio år sedan vi bytte decennium senast. Jag började att blogga samma år som jag köpte gården, dvs 2007. Men 2010 förändrades förutsättningarna för den hemsida som min blogg låg på och jag bytte till blogger. Därför har jag inte historiken för 2010.
Men om jag minns tillbaka så var det ett år då jag och Louise försökte kvala Bosse till fyraårschampionat med rätt dåligt resultat, han var lite för valpig helt enkelt och kunde inte riktigt koncentrera sig på uppgiften. Jag hade en del problem med Pelle och därför red Louise honom och hade med honom i division 2-hoppningen för FORF som avslutades med att han inte gick igenom veterinärbesiktningen för 1,20-klassen i Ätrabygden. Han var inte halt då och har inte varit det sedan heller.
Bosse tävlar med Louise
Jag fick känselbortfall som började i tårna och växte sig ända upp till magen, men som sedan gick tillbaka och numera är det endast i tårna jag har känselbortfall. Men det påverkade min ridning mycket negativt eftersom jag inte hade någon känsel i fötterna och därmed inte kunde balansera mig i stigbyglarna.
Något annat som hände i slutet av 2010 var att min pappa blev mycket sjuk och hamnade på sjukhus. Han hade fått metastaser efter en väldans massa år med prostatacancer som ingen annan än han kände till.
2011 började med att han avled och ett av mina allra jobbigaste år startade. Vi började renovera huset för att kunna flytta in. Vi renoverade kontor och sovrum själva och bytte kök, badrum och toalett samt fick gräva ny brunn innan vi kunde flytta in i huset den 16:e december 2011. En av de bästa dagarna i mitt liv!
Mitt fina kök, min fina man och min fina vovve!
Dock medförde renoverandet att hästarna fick stå till sidan och ridningen minskade drastiskt. Jag blev av med alla mina sadlar som jag hade hängandes i stallet i Rolfstorp när en stöldliga höll på. Det underlättade ju inte ridningen.
Däremot kom jag igång med min egna träning och började bl.a. att springa. Och det var början på ett decennium med en massa träning!
När jag ändå höll på med jobbiga saker bytte jag också jobb och den 10:e oktober började jag att jobba på Ringhals. Det bästa jobb jag någonsin haft och som jag fortfarande älskar!
2012 inledde jag med att klippa av mitt långa hår och bli korthårig. Vilken omställning! Jag trodde att jag aldrig mer skulle låta håret växa ut. Nu är det nästan lika långt som det var innan jag klippte av det...
Jag sprang några lopp och blev sedan skadad vilket ledde till att jag började cykla istället. Skadan påverkade även ridningen så det blev mindre av den varan också. 2012 kom aldrig sommaren. Vi eldade för att hålla värmen i huset fortfarande i juni.
2012 var året då jag byggde min sadelkammare. Så underbart att äntligen få en stor, rymlig och praktisk sadelkammare! Med lås!
Jag planterade massor av träd i min skog också. Jag planterade bl.a 1600 tallplantor, som tyvärr inte blev något bra av. De betas ner snabbt av älgarna! Men jag planterade även 2500 granplantor som numera är riktigt fina!
Jag sprang mitt första millopp och anmälde mig till Göteborgsvarvet 2013.
I november skaffade jag mig en ny traktor med lastare. Så skönt att ha en traktor till och dessutom som kunde göra lite mer arbete tack vare lastaren!
Magnus och jag påbörjade en motorsågskurs som ledde till att vi tog motorsågskörkort 2013.
2013 köpte jag min älskade Bianchi cyclocross som jag har cyklat många mil med detta decennium!
Vi planterade granplantor igen och jag sprang mitt första Göteborgsvarv i 24 graders värme. Och senare anmälde jag och Emelie oss till Lidingöloppet 2014.
Sommaren och hösten blev torra och därmed blev det inte mycket svampplockande som annars är en stor hobby jag har.
Jag kom igång bra med hästarna under sommaren och jag och min hyresgäst var ute och red en hel del tillsammans.
Jag sprang en massa lopp och vi åkte en vecka till Spanien, Alicante där jag sprang varje dag i fantastiska omgivningar. Jag löptränade med Varbergs GIF tjejlöpargrupp. Jag sprang över 1200 km detta år, helt galet!
Jag gjorde ett jättejobb och målade alla uthus under året.
2014 var ännu ett spännande år! Mitt hus genomgick den största förvandling som någonsin har gjorts! Det var året då vi bytte fönster, dörrar, fasad och tak och min koja blev förvandlad till ett fantastiskt vackert gult hus!
Före
Efter
För att nå detta röjde jag ut ladan för att kunna använda den som målarbod och renoveringen ledde till att den stora och lilla hallen på andra våning också blev renoverade eftersom vi ändrade om där så mycket. Som jag målade det året! Alla fasadbrädor och läkt målades innan det sattes upp på huset. Det blev väldigt mycket målande!
Vi tog också ner det största trädet som fanns på gården, en gammal ask som stod vid maskinhallen och garaget. Ett träd som orsakade mycken vånda varje gång det blåste. Så skönt att bli av med det!
Trädet
Inget träd mer!
Jag fortsatte att springa med Lidingöloppet som mål. Jag sprang längre och längre och till sist sprang jag långpass på 27 kilometer. Jag genomförde Lidingöloppet i glädjerus då jag blev förkyld några veckor innan och inte visste ifall jag skulle kunna genomföra.
Medaljen bärgad!
Det var så häftigt att göra detta och jag anmälde mig till Lidingöloppet 2015. Dock blev det ändrade planer. Jag tappade löplusten och kom aldrig igång med långlöpningen efter Lidingö, vilket ledde till att jag bestämde mig för att genomföra Tjejklassikern, sålde min Lidingöloppsplats och köpte en plats till tjejloppet istället. Jag vann också två startplatser till Tjejvasan vilket blev startskottet för min plan att genomföra Tjejklassikern.
Jag började simma och gick min första crawl-kurs vilket ledde till att jag inte lärde mig att crawla :)
Magnus blev morfar första gången i januari då Loke föddes.
2015 påbörjade jag alltså Tjejklassikern och i mars införskaffade jag ett par rullskidor. Magnus skulle köra Vasaloppet så även han fick ett par rullisar och vi började träna ihop.
Jag köpte mitt första växthus som blåste sönder första höststormen. Då lärde jag mig att det är dumt att köpa "billigt".
Vi byggde våra altaner detta år, en på framsidan och en på baksidan. Entrén till huset blev därmed färdig och huset kändes färdigt lite mer "på riktigt".
Jag började rida lite igen eftersom hästarna hade blivit farligt överviktiga under sommaren. Jag och Carina red också vår första gryningsritt i Stockholm och hade en härlig helg där tillsammans med våra grabbar.
I september sprang jag Lidingö Tjejlopp tillsammans med Emma. Jag tyckte att det var värre än att springa hela Lidingöloppet året före, men jag genomförde det i alla fall och hade därmed startat Tjejklassikern. Jag kämpade också vidare med simningen, men jag kan fortfarande inte crawla några längre sträckor...
2016 genomförde jag min första Tjejvasa, tillsammans med Emelie och med ont i halsen. Men jag tog mig i mål i alla fall och tyckte att det var grymt kul! Jag skaffade också min första leasingbil via jobbet och resan till Tjejvasan blev den sista med min blåa Volvo V70. Veckan efter körde jag och Magnus min nya V70 till Mora då det var dags för Magnus att köra sitt första Vasalopp.
Min nummerlapp
Evertsberg
Jag glömde chipet i stugan och repet drogs för Magnus i Evertsberg. Men det var en häftig upplevelse att stå där vid starten och se alla åka iväg, mäktigt!
Under våren börjar jag träna för Tjejvättern och det blir mycket cykling, det är helt klart mitt bästa cykelår. Det blir en del ridning också, men Bosse visar ovilja, blir lite istadig och står och sparkar när jag försöker jobba honom.
Jag kör Tjejvättern själv och när jag ska avsluta min klassiker med Vansbro åker Magnus med mig och vi gör en liten semesterresa i Dalarna när vi ändå är där. Vansbrosimmet var något som jag aldrig mer vill göra. Själva sträckan var inte så svår, men kallt vatten och människor överallt är verkligen inte min grej!
Jag köpte mitt andra växthus. Denna gång betalade jag ca tre gånger mer än för det första och numera har jag ett stabilt och fint växthus från Willab. Det har inte blåst någonstans än och det lär det nog inte göra än på många år i alla fall!
Magnus blev morfar för andra gången då Thor föddes.
Vi renoverar TV-rum, hall på första våning och de två gästrummen. Vi införskaffar den största tidsbespararen vi någonsin har haft; vår robotgräsklippare. Ett mycket bra köp!
På hösten gjorde jag en ordentlig kostomläggning och det blev en enorma skillnad för mig. Numera äter jag helst ketogen kost, men tämligen lite kolhydrater. Ibland får jag mina återfall i kolhydratdjungeln, men den mesta tiden äter jag riktigt bra.
Året avslutades i Funäsdalen där Magnus och jag tillbringade många timmar i skidspåren. Jag skulle åka Tjejvasan och Magnus skulle försöka sig på Vasaloppet igen.
2017 lade jag mycket tid på skidträning, jag åkte iväg en helg till Mora och provkörde Vasaloppsspåren innan jag återigen körde Tjejvasan. Denna gång utan att vara förkyld. Jag putsade tiden med en halvtimme och missade precis målet på 2,5 timmar tack vare att en idiot i spåret orsakade en krasch för mig. Men det var ändå en fantastiskt fin dag i spåren med strålande sol och lagom kallt. Magnus sålde dock sin Vasaloppsplats och har därefter inte haft några planer på att åka. Han fick smärta i en fot som omöjliggjorde träning tyvärr.
Jag kan nog säga att 2017 var året då jag hittade tillbaka till hästarna igen. I vanlig ordning kom jag igång på hösten och höll i hela vintern med båda hästarna tills Pelle blev halt bak. Han fortsatte att vara halt lite fram och tillbaka så jag ställde av honom våren 2018 och trodde att han var pensionär.
Men 2017 var ett mycket tungt år då Elinore och Christoffer förlorade sin lillasyster i en bussolycka i Sveg. Så fruktansvärt! Det är ju en händelse som har påverkat hela vår familj för all framtid.
Jag lade ner simningen efter Vansbro och sedan blev simmöjligheterna i Varbergs kommun kraftigt försämrade då simhallen började rivas och det kommer att ta lång tid innan vi har en ny. 2021 tror jag att den ska vara klar. Då ska jag överväga att börja simma igen...
Året innehöll mycket svampplockning, det var alltså en regnig sommar och höst och vi skaffade oss en ny familjemedlem, vår lilla svarta Nelly.
2018 inleddes med att Pelle blev halt och jag beslutade mig för att pensionera honom då han inte verkade vilja röra på sig särskilt mycket. Det blev det torraste året på länge och det blev brist på bete till hästarna (jag hade fyra hästar på gården, mina egna och två inhyrda så det var mycket dålig timing). Den torra sommaren ledde till att det även blev svårt och dyrt att få tag i bra hö, vilket i sin tur ledde till att hästarna aldrig riktigt lade på sig och var fortsatt tunna under hela vintern.
På hösten beslutade jag mig för att lägga ner stallplatsuthyrningen och det var ett av mina bättre beslut tycker jag. För när stallet blev tomt insåg jag hur mycket tid jag hade lagt på de andra hästarna och insåg också att det aldrig kommer att gå att få betalt för det verkliga arbete man lägger ner som stallägare. Den dag jag behöver stallhjälp får jag ordna det på annat sätt helt enkelt.
Något som var kul med 2018 var att jag kom igång med Bosse på riktigt. Denna gången började jag med att rida ut för att stärka honom. Först bara skritt och trav och sedan blev det galopp och framåt sommaren kunde jag börja rida honom i paddocken mer och mer.
Jag köpte mig en robotkamera så att jag kan filma när jag rider, så himla kul! Jag kunde därmed göra en film som visar Bosses och min utveckling under året.
2019 då? Vad har hänt då? Ja, det kommer en årskrönika för det också.
Men om jag ska summera detta decennium, 10-talet så har det varit ett mycket bra decennium. Jag har införlivat min dröm om att bo och verka här på gården och jag tycker att jag har det bästa liv jag kan ha. Jag lever med Magnus, våra hundar och mina hästar och jag har världens bästa jobb. Jag gör det jag vill med mitt liv och det känns jäkligt bra. Nu vill jag fortsätta och göra kul saker, rida, träna, utveckla mig själv och min gård. Det ska bli grymt spännande att se var 20-talet har att erbjuda för mig!
Idag var det ännu en grå dag denna december. Jag ägnade förmiddagen åt att städa huset och sedan gick jag ut för att rida Bosse i paddocken. Där har vi inte varit sedan hans skada i maj.
Paddocken har torkat upp fint nu efter några dagars uppehåll så där gick bra att rida, tycker jag.
Jag filmade idag med min Pixio, men tyvärr var roboten urladdat så jag fick ladda den medan jag gjorde i ordning Bosse, så att den fick lite laddning i alla fall. Det höll tills vi skulle galoppera...
Bosse var jättefin till en början idag. Jobbade fint i skritten och traven. Jag red lite volter och lite fyrkantsspår, lite tempoväxlingar i traven.
Jag tog en skrittpaus innan galoppen, men efter det blev han trög och tjurig. Han trodde väl att vi var klara. Han ville inte gå fram och då rakt inte galoppera. Så drygt! Han sparkade emot när jag gick på honom och försökte få honom framåt. Men till sist fick jag honom att galoppera och då galopperade han fint. Synd att det inte blev bättre film på det, men det kommer ju förhoppningsvis fler tillfällen då jag kan filma oss framöver!
Det var i alla fall ett härligt sätt att avsluta detta ridår på Bosse på. Nu är vi på väg tillbaka på riktigt!
Idag var det dags för träning med Pelle. Idag har den frusna marken tinat och hästarna hade återigen leriga hovar, bara till att spola av i vanlig ordning. Jag tyckte att jag var ute i mycket god tid, men lik förbaskat kom jag till ridhuset nästan exakt kl 15 när träningen skulle börja. Som tur var så kom Charlotte lite senare så jag han värma upp lite i trav i alla fall.
Idag red jag först längs fyrkantsspåret i trav, gjorde avsaktningar till skritt på mitten av långsidorna och volter på kortsidorna. Pelle var lite stel till en början och jag också kände jag, men vi kämpade på.
Sedan gick vi in på volterna och började jobba i skritt. På den öppna delen av volten skulle jag flytta ut bakdelen från voltspåret så att han korsade bakbenen. Vi började i högervarvet och det var riktigt svårt. Jag försökte och försökte och ibland lyckades jag, men mestadels inte. När vi gjorde samma övning i vänstervarvet gick det plötsligt mycket bättre och det kändes betydligt lättare. När vi sedan försökte i högervarvet igen gick det återigen lite bättre.
Sedan jobbade vi i trav på volten, gjorde lite ökningar och minskningar i traven samt avsaktningar till skritt och igångsättningar. Där blev han riktigt fin och han vinklade in bakbenen fint enligt Charlotte. I vänstervarvet gick det bra att öka, minska, sakta av osv, men så snart vi började i högervarvet började jag tjuvhålla på innertygeln. Jag drar hela tiden mer i högertygeln än i vänstertygeln oavsett vilket varv jag rider i och plötsligt insåg jag vad det är för fel jag gör! Jag rider likadant i höger varv som i vänster, dvs jag rider som om jag rider i vänstervarvet i högervarvet. Ungefär som om jag hade suttit på en cykel, velat svänga åt höger, men vridit på styret åt vänster. Inte konstigt att det blir kantigt och konstigt i högervarvet! Det är inte lätt för någon häst att gå i höger varv om ryttaren rider i vänstervarv! Jag insåg där och då att jag måste rida åt höger i högervarvet! Kan verka enkelt, men ack så svårt och bakvänt det känns!
Vi jobbade också i galoppen. Först höger. Jag drog i innertygeln och Pelle tappade takten. Jag fick öva på att lätta på inner och hålla stödet på ytter, lyckades bra ibland och mindre bra ibland.
När vi sedan bytte varv och galopperade i vänster galopp blev Pelle så himla fin! En rund, balanserad och helt fantastisk galopp blev det! Jag satt bara och njöt! Det kändes så enkelt, så härligt! Jag har nog aldrig ridit honom i en så fin galopp!
När vi sedan gick tillbaka till högervarvet försökte jag få med mig känslan från vänstervarvet och liksom ställa om till högervarvet och det gick lite bättre denna gång, men det finns fortfarande mycket jobb kvar att göra för min del!
Det var så kul att rida Pelle idag och det känns helt fantastiskt att både han och jag utvecklas för varje träningspass! Han blir starkare och mer arbetsvillig och jag lär mig att rida honom bättre och bättre. Det är så himla kul!
Han har mycket energi nu men den använder han ju till att jobba så han är otroligt härlig att jobba med, han vill liksom hela tiden!
När vi skrittade hem började det att mörkna ute, klockan var halv fem när vi kom in i stallet igen, men det gick precis att se utan att behöva tända pannlampan.
Efter passet linimentade jag benen och ryggen, länden och låren fick lite massage med arnika gel. Lite extra omsorg helt enkelt för en äldre häst som har jobbat hårt. Egentligen hade jag också behövt lite liniment och massage, jag känner mig lite stel efter gårdagens långpromenad...
I fredags red jag Pelle en kort och lugn runda runt Obbhult och Linnarp. Han var rätt så pigg och ville trava en hel del. Det var fruset ute så jag ville inte låta honom galoppera, men han låg på rätt bra i traven, vilket han har börjat göra nu. Mycket energi!
I fredags var också Loke här och hälsade på. Jag trodde att det skulle vara bra att mocka hagen när det var lite halvfruset, men det var alldeles för fruset för att det skulle vara särskilt smidigt. Men jag fick ju lite hjälp av Loke i alla fall:).
Mockarhjälp
Pelle på tur
Igår var det minusgrader mest hela dagen och när jag höll på i stallet såg jag att det var ett riktigt häftigt rosa ljus ute. Lite svårt att fånga exakt rätt ljus med kameran, men jag gjorde ett försök..
Rosa morgon
Jag tog en lång promenade med vovvarna, vi var ute i närmare två och en halv timme medan Magnus försökte kurera sin onda rygg...
Ont i ryggen
Vovvepromenad
Magnus gick ju en långrunda med hundarna i torsdags och efter det fick han ont i ryggen. Jag fick inte ont i ryggen, men känner mig lite stel idag...
För när jag hade gått med hundarna var det dags att rida en runda. Bosse fick gå lite i grushålan, gjorde lite övningar runt träden där så han blev mjuk och fin i sidorna. Han var också pigg, men han fick inte heller galoppera pga underlaget, men han verkade rätt nöjd ändå. Ibland får det bli kortare och lugnare rundor när inte underlaget är med oss.
Nu har det dock blivit plusgrader igen, det blåser lite grann och det är åter jämngrått ute. Hoppas att det snart kan bli lite sol, det hade ju varit så härligt!
I eftermiddag ska Pelle och jag träna lite dressyr igen för Charlotte, det ska bli kul. Hoppas att han är lika fin som han brukar vara och att jag kan börja rida ordentligt i galoppen i högervarvet....
I morse var det en minusgrad ute, men marken hade inte frusit till ordentligt så det gick alldeles utmärkt att ge sig ut på långritt på eftermiddagen.
Det blev Bosses första långtur sedan 22:e april då det var sista gången vi var ute en längre runda innan han blev skadad. Förra gången vi red denna runda var Emelie och Fluga med och det var väldigt varmt och skönt ute.
Idag var det allt annat än varmt! Jag fick för lite kläder på mig. Jag skulle haft vinterridstövlarna, frös om tårna trots värmesulorna. Jag skulle också haft varmare handskar då händerna började försvinna när vi passerade golfbanan.
Bosse var lugn till en början, men redan innan vi hade kommit till Spekås började han att bröta då han blev rädd för en person som var ute och stängslade. Som om han aldrig har sett folk förut... Sedan fortsatte det med några hästar i en hage som var väldigt spännande innan han slappnade av lite när vi kom in i Linneskogen.
När vi skulle passera Gamlens gård där vi hade grova problem häromdan gick det väldigt bra. Han stannade bara för getterna. Han brydde sig inte så mycket om att det var en traktor som brötade eller att en ardennerhäst gick lös (!) i trädgården, men han var ju lite spänd förstås.
När vi hade passerat där fick han trava lite och då var han spänd, sprang och kikade lite på saker hit och dit, skyggade någon gång. Vidare upp mot golfbanan var världen väldigt läskig, men sedan slappnade han av en stund tills vi passerade ardennerhästarna i Breavad. Det var hästar överallt och de var stora och läskiga tyckte Bosse.
Efter det travade vi lite på asfalten och han lugnade sig lite grann. Jag ville ta det rätt så lugnt för att inte fresta på honom alltför mycket. Han har ju inte varit ute så långa rundor på länge som sagt. Det är ju inget problem i sig att vara ute länge, det är snarare hur fort man rider som sliter mer eller mindre på hästen.
När vi kom in på gruset fick han trava igen. Det gick uppför rätt mycket så efter halva backen ungefär fick han skritta lite igen. Helt plötsligt var vi uppe vid parkeringen till Bexells stenar. Vi vände upp i skogen och han föll in i galopp. Han skyggade för något, hoppade åt sidan och sköt lite rygg, men kom ner i trav igen och sedan blev det galopp i nästa backe innan vi svängde in i skogen mot Ryen.
Han är otroligt pigg och vill verkligen springa hela tiden. Samtidigt är han inte riktigt tillbaka i samma kondition som han hade innan han blev skadad. Därför är det viktigt att känna av hur mycket han anstränger sig så att han inte blir överansträngd.
Det blev en otroligt rolig runda, den gick alldeles för snabbt även om vi var ute i en timme och 45 minuter. Vi fick öppna en grind på vägen också och sedan var det såklart inte så lätt att komma upp på min jättehäst igen, men några hundra meter senare hittade jag en gärdsgård som jag kunde stå på. Jag hann knappt landa i sadeln innan Bosse började trava igen. Jäkla energiknippe!
Men det är ändå så jäkla härligt att han är tillbaka i skogen, att han orkar längre och att han vill galoppera så himla fint!
Han var lugn och fin är vi kom hem utan att verka trött, så jag tror att han också uppskattade våran runda. Nu är det bara till att fortsätta varva korta och långa uteritter med träning i ridhuset och på banan.
Igår hade vi en jättefin julafton! Vi började i Falkenberg hos min mor och sedan for vi hem och förberedde det sista inför kvällens julfirande här hemma.
Det blev fullt hus, alldeles för mycket mat (som vanligt) och massor av julklappar. Kvällen gick otroligt snabbt och helt plötsligt stod vi här Magnus, Christoffer och jag och diskade och gjorde i ordning allting efteråt. Christoffer och hans vovvar sov över här. Magnus snarkade så jag vaknade vid halv sju.
Jag gick upp, rastade Abbe och sedan släppte jag ut hästarna, mockade och fixade med hundarna innan jag gick in och vi åt frukost. Abbe hade börjat yla när jag gick ut så då vaknade Christoffer och sedan tvingade vi Magnus att gå upp och äta frukost med oss. Mysig juldagsmorgon!
I måndags hade jag planerat att rida båda hästarna hemma i paddocken. Den hade precis torkat upp och såg fin ut. Men medan jag städade på förmiddagen började det såklart att regna och sedan försvann min energi, så de fick vila.
Därför stod det två ridhuspass på schemat idag, Trots att jag inte har sovit jättebra i natt så har jag ändå känt mig pigg hela dagen så det var inga problem att gå ut och hämta in hästarna för lite ridning.
Jag började med Pelle och hade en liten plan om att rida lite markarbete i ridhuset så jag slängde på honom hoppsadeln. När vi kom till ridhuset så var där tyvärr upptaget och ett par ponnysar skulle hoppa så det blev inget med markarbetet. Dock travade jag över en upphöjd bock några gånger.
Vid ett tillfälle snubblade han över den och höll på att gå omkull, men sedan skärpte han till sig.
Han var väldigt fin idag överlag. Traven var jättefin och även galoppen. Jag tyckte att jag lyckades lite bättre i högergaloppen på volten idag. Det går sakta framåt. Han hade en väldigt kort, fin och rund galopp. Kändes hur bra som helst! Det var så kul att rida honom idag!
Sedan var det dags för Bosse. Även han skulle få sig ett pass i ridhuset. Dags att testa hur det går med galoppen då jag tycker att han har blivit mycket mer balanserad redan när vi galopperar ute.
Även Bosse var jättefin idag. Han kändes väldigt bra. Väldigt lydig, svarade bra och snabbt på hjälperna framåt, men även tillbaka. Traven var så fin. Och vi gjorde en hel del skänkelvikning som också var hur bra som helst! Till och med åt höger gick det någorlunda bra. Kul att han har utvecklat sig med det. Kanske för att han har en sadel som passar bättre...?
Första försöket till galopp blev inte bra, men andra gången förberedde jag honom bättre och då fattade han med en gång. Han var oväntat fin i galoppen. Gick att reglera lite grann och jag red lite stora volter. Han var mer balanserad i vänster än höger, men väldigt mycket bättre än förra gången jag galopperade i ridhuset. Det är så kul att han utvecklas så snabbt nu. Jag väntade mig att det skulle ta betydligt mer tid att få honom balanserad och starkare i galoppen. Men nu har vi ju ett annat utgångsläge. Han har ju varit jättefin i galoppen i våras och såklart kommer han tillbaka snabbare till det igen.
Så nu har jag två jättefina hästar som går att rida överallt, på ridbanan och ute i skogen. Kan livet bli bättre än såhär?
Idag har Magnus och jag ägnat oss åt lite julförberedelser. Vi har lagt revben i marinad och rullat och stekt en enorm mängd köttbullar samt slängt in skinkan i ugnen. Där gick hela förmiddagen och jag gick ut för att gå en runda med Selma. Magnus tog med Nelly till skogen.
Någon sol fick vi inte se idag heller, men det är ändå rätt behagligt ute, ca sex plusgrader och så gott som vindstilla.
När jag kom tillbaka tog jag in hästarna och gjorde i ordning Bosse för en ridtur. Han fick gå i Linneskogen idag. Han var rätt pigg och vaken i början. Sedan blev det tvärstopp när vi skulle passera Gamlens gård. Först mötte vi en person som var ute och gick och då stannade han så jag lät personen gå förbi och sedan fick Bosse gå framåt. Då fick han syn på ett gäng får och vände.
Jag fick vända tillbaka honom och försöka övertyga honom om att fåren inte var farliga. Då fick han syn på ett gäng getter och vände igen. Ny övertalningskampanj och jag fick fram honom. Då fick han syn på några hästar och vände för tredje gången. Men sedan fick jag fram honom och då gick han hela vägen förbi alla läskiga djur.
Vi red upp på Hagakullen och sedan ner och mot Linneskogen igen. Där galopperade vi på grusvägen och han var så himla fin i högergaloppen. Lugn, balanserad och rund. Så härligt att han redan har blivit så bra i galoppen! Det trodde jag skulle ta betydligt längre tid!
Han blev trött i backen upp mot Linneksogen, precis som Pelle blev sist jag red honom där. Den där backen verkar ta rätt hårt. Så han fick skritta resten av vägen upp där.
Upp i backen
Vi fortsatte tillbaka och det blev lite mer galopp på vägen mot Spekås. Idag var han inte lika överdrivet pigg som i förrgår utan han kändes helt rätt tempererad och det var så himla kul att rida honom! Kul också att jag fick honom att gå förbi alla läskigheter utan att jag behövde sitta av.
När vi kom hem tog jag en massageborste och borstade honom med och det tyckte han var jättemysigt. Annars är han ju inte den som är så glad för att bli borstad, men han var så mysig och snäll!
Dagarna går så himla snabbt nu! Igår jobbade jag lite på förmiddagen och plötsligt var det nästan lunchtid. Jag gick en långrunda med vovvarna i Åkulla, runt Yasjön. De var faktiskt riktigt trötta när vi kom hem och sågs inte till resten av dagen:).
Jag var inte trött, utan fortsatte ut i stallet för att rida Bosse. Vi kom iväg lite sent så jag slängde på reflexer och pannlampan.
Bosse var lika pigg som tidigare, det är helt otroligt vad han är på hugget nu! Han vill trava hela tiden. När han inte vill galoppera då:). Vi red en runda i Obbhultskogen och jag tänkte ta en genväg hem. Men där var vägen avstängd så vi fick vända och ta en längre väg tillbaka. Inte jättekul när det började mörkna, men det gick helt OK.
Bosse var som sagt pigg och han fick galoppera i backarna. Han skyggade för lite klipphällar och annat och for runt lite. Tur att ryttaren är stark och stabil i sadeln!
Jag tänkte inte på hur mycket Bosse travade, men på väg hem insåg jag att det hade blivit rätt mycket trav och tänkte att han skulle ta det lite lugnt. Jag vill ju inte riskera någonting med tanke på hans skada.
När vi kom hem var det precis att vi såg vägen framför oss utan pannlampan och då var klockan tjugo över fyra. Men nu har det vänt i alla fall och solen har idag gått ner en minut senare än igår, så härligt! Full fart mot ljuset och våren!
Bosse på väg
När vi kom hem blev jag lite orolig för min häst, han stod och hängde på gången när jag tog av honom tränset och jag trodde att han hade överansträngt sig. Men så snart jag kom med morötterna så åkte huvudet upp och han såg pigg ut igen. Han blev ju ordentligt svettig, så det var en tuff runda för honom.
Svettig kille!
Idag har jag och Magnus gjort lite ärenden i staden. Fixat det sista med mat och dryck inför julafton då kalaset är här. Som vanligt gick tiden supersnabbt och vi fick skynda oss hem för att jag skulle hinna rida och Magnus skulle hinna fixa gran.
Mina hästar är så himla väluppfostrade och brukar alltid kissa i hagen innan jag tar in dem. Det är så himla praktiskt för då blir det inte så mycket kiss i boxarna.
Kissar i hagen
Idag var det Pelles tur och även han var pigg. Han skrittade på så himla fint direkt från början. Vi skrittade Obbhultvägen ner mot gärdsvägarna. Han fick trava lite på asfalten och där började jag märka att han var ovanligt pigg. Tog verkligen tag och drog på framåt.
När vi sedan svängde in på gärdsvägen ville han trava så det fick han göra varpå han hoppade rakt åt sidan ner i en dyblöt åker och började galoppera. Återigen tur att ryttaren har en stadig sits!
Han fick trava vidare och tog återigen i ordentligt och låg på lite på bettet. Vi galopperade och även där låg han på, blev lite stötig och skyggade för en vattenpöl och hoppade åt sidan när jag skulle sakta av. Sedan travade vi lite på grusvägen och även vidare på asfalten på Linnarpsvägen. Han var verkligen superpigg!
Men det är ju fantastiskt kul att han är så himla pigg vid denna ålder! I mars fyller han 24 år! Det är så härligt att få han en sådan gammal häst i sådan här form!
Dock drar jag ner lite på kraftfodret för båda två nu. Jag vill inte att deras pigghet går upp i huvudena på dem! Då blir det jobbigt!
Idag vaknade jag av mig själv klockan sex på morgonen. Jag hade planerat att ta med Pelle till ridhuset och filma med min Pixio Cameraman.
Hästarna fick frukost och jag gick sedan in och gjorde frukost själv. Sedan spenderade jag en stund i soffan innan det blev ljust ute och jag gick ut i stallet igen för att göra i ordning Pelle.
Jag testade nya padden under dressyrsadeln idag och jag tycker att den kändes mycket bra!
Vi skrittade bort till ridhuset och jag började ställa i ordning min videoutrustning. Det blev fel några gånger innan jag fick till det som jag ville och det var något tålamodsprövande. Men till sist lyckades jag och kunde börja rida.
Han var jättefin idag också, det tog som vanligt lite tid att få honom att jobba ordentligt i skritten, men så snart vi börjar trava blir han bättre både i formen och taktmässigt. Jag jobbade trav i lättridning först. Lite som vi jobbade när vi tränade för Charlotte, fyrkantsspåret växlat med volter och lite tempoväxlingar.
Sedan lite nedsittning i traven och så lite galopp. Jag blir fortsatt tokig på att jag faller ihop som jag gör i högergaloppen. Jag tycker att han blir lite yvig och försöker bromsa varpå jag blir hängande i innertygeln. Idag bytte han till och med till förvänd galopp på volten! Jag måste öva mer på det! Fattar inte varför det är så himla svårt!
Vänstergaloppen går mycket bättre och där blev han riktigt fin. Jag ser dock på filmen att högergaloppen inte ser riktigt lika hemsk ut som den känns, vilket ju är bra.
Jag var väldigt nöjd med honom idag. Jag tycker att det är bra att rida ett dressyrpass som första pass efter en träning. Då är det lättare att hitta tillbaka till den bra känslan som fanns under träningen.
När vi var klara och skulle vända kosan hemåt var det några ponnyer som hade lite spel utanför. Pelle tyckte att det var lite läskigt och började trumpeta, gå i passage och fällde upp svansen. Men jag manade på honom framåt och han lugnade snart ner sig. Av någon anledning kände jag mig helt trygg med honom. Inte som förr då han ville krypa ur skinnet och höll på att explodera. Kanske var det för att jag höll mig lugn som också han lugnade ner sig så snabbt...
Det visade sig i alla fall att filmen blev lyckad och jag roade mig med att jämföra hur det såg ut första gången jag filmade honom i mitten på juli. Vilken skillnad! Inte bara det att han numera är taktmässig i sina gångarter, utan jag såg ju vilken gräsmage han hade i somras. Haha, han ser verkligen tjock ut! Nu är gräsmagen borta och han är i mycket finare form! Kul att vi ändå har utvecklats så mycket på denna korta tid!
Här kommer lite sneak peek på filmen som jag håller på att försöka spara och ladda upp på Youtube!
Idag kom "min" sadelprovare Gunilla på Equestrian style by GS ut till mig. Uppdraget var att kolla ifall de sadlar jag har till Pelle passar eller prova ut ny samt att titta på hur Bosses sadel passar.
Jag gillar verkligen Gunilla, hon är så himla seriös och hon skriver ner vad hon gör samt mäter upp hästarna.
Trots att Pelles sadlar är gamla och väl använda samt knappt värda några pengar så var hon helt klart inte ute efter att sälja på mig någon ny sadel som jag inte behövde.
Det visade sig nämligen att båda Pelles sadlar satt helt ok på honom. Det enda som behövdes var en gelpad med memoryfoam som höjer upp dem lite från ryggraden och som är stötdämpande. Alltså betydligt billigare än att behöva köpa ny sadel.
Hon tyckte att han såg fräsch ut för sin ålder (det tycker ju alla, inklusive jag själv) och han skötte sig exemplariskt. Stod så snällt på gången när vi lade på sadlarna och grejade med padden samt när Gunilla mätte honom.
Bosse var allt annat än mysig. Öronen bakåt och vispade med svansen. Försökte hugga henne!
Det visade sig att han har blivit lite smalare vid manken sedan i maj. Inte så konstigt med tanke på att han varit skadad och inte ridits som tidigare. Han hade gått ner 1 cm högst upp vid manken och en halv cm längre ned. Dock var det samma mått längre bak på ryggen, vilket också var väntat.
Något som förvånade mig var att det visade sig att Pelle faktiskt är bredare över ryggen än Bosse, det hade jag aldrig trott! Så himla bra att kunna mäta och jämföra hästarna men också att kunna jämföra nu med förra gången för Bosses del!
Så i Bosses padd stoppade Gunilla i ytterligare ett lager ilägg för att sadeln ska passa bättre. Jag är så glad att få den hjälpen, för jag tycker att det är grymt svårt att se det själv. Jag trodde ju att Pelles sadlar satt bra, men jag var inte helt säker. Och att Bosse behövde tjockare padd hade jag aldrig sett själv.
Vi bestämde att jag ska ringa henne igen typ i juni för att kolla hur de ser ut på sommaren. Troligtvis har de lagt på sig några kilon då!
Bosses mått från maj syns längst till vänster i bild, sedan är det dagens mått och längst ut Pelles mått.
Det känns riktigt bra att kunna fortsätta med Pelles sadlar. Det enda är att jag behöver byta stroppar på dressyrsadeln för de håller på att går sönder ordentligt. Men jag fick tips på vem som kan göra det, så det ska nog ordna sig det också!
Precis när jag hade kommit in från stallet så kom Magnus med ett lass hö till mig. Så det var bara till att gå ut igen och börja släpa höbalar. Så himla praktiskt att ha torrhö i småbalar! Jag älskar det! Det är ju så mycket enklare att hantera! Att kunna bära balarna istället för att behöva packa en massa höpåsar, det är verkligen tidsbesparande!
Ett lass med hö!
Något som är mindre bra är min stalldörr på baksidan! Den håller på att falla i bitar! Den är så kass! Och det går inte att öppna båda dörrarna, då den till vänster inte har några gångjärn. Så idag kollade Magnus med en snickare i fall han ville titta på det. Han tipsade istället om var man kan färdiga dörrar någonstans och när jag googlade lite insåg jag att det faktiskt inte är så fasligt dyrt med en bra stalldörr. Så nu ska jag mäta och därefter kontakta lite dörrföretag för offert så ska jag nog snart ha en riktig stalldörr som går att öppna helt så att vi får en bred och fin dörröppning!
Katastrof-dörren!
Magnus ordnade i alla fall till dörren idag så att det återigen går att stänga den som är öppningsbar, så nu håller den väl ett tag till i alla fall!
