Sidor

tisdag 31 januari 2012

Dagens träning

Idag blev det en promenad med vovvarna och Älsklingen. Återigen var det stjärnklart och halvmåne. Inget behov av pannlampa. Jag älskar att vara ute när det är sådant väder. Det är ljust ute fast att det är mörkt/solen har gått ner. Det är så otroligt vackert och på något sätt  lugnare än när solen är uppe.


Besöksrekord... SKUMT!

Igår hade den här bloggen plötsligt 254 besökare på en dag. En markant ökning då besöksantalet brukar ligga på ca 50-80 besök per dag. Jag kan ju även se vart besöken kommer ifrån och plötsligt var det en väldig massa besök från USA, ja samtliga besök utöver det normala kom därifrån. När man klickar på de länkar som talar om vilka sidor som länkar kommer man till skumma sidor.

Jag har även sett att många andra bloggar (stora som små) har haft besöksrekord de senaste dagarna. Samma sak där, en enorm ökning från ena dagen till den andra. Det känns som om det ligger en hund begraven här. Varför skulle plötsligt 200 personer i USA hitta min hemsida bara sådär?

Någon som vet något om detta?

måndag 30 januari 2012

Fruset vatten i stallet? *TIPS*

Jag läser nu på flera bloggar och på Facebook att folk börjar få problem med fruset vatten i stallet, vilket leder till tungt arbete med att bära vatten. Även jag börjar få problem. Stallet är stort och kallt och det har nu varit minusgrader en dryg vecka, vilket gör att det blir svårare och svårare att få igång vattenkranen på kvällen. Kylan ska hålla i sig och dessutom ska det bli kallare denna vecka.

Hittills har det funkat att värma kranen med vantarna. Det är ju i själva kranen som är gjord av metall som vattnet fryser, inte i ledningen till kranen. Så några minuters värmning har funkat bra. Men idag gick det inte att röra själva kranen, den satt fast. Jag insåg att det inte skulle hjälpa att värma med vantarna. Så jag gick helt enkelt och hämtade min hårtork, värmde kranen med den i någon minut och sedan var det full fart på vattnet!

Jag letade också upp vår gamla värmelampa som vi hade till griskultingarna när pappa födde upp grisar, och hängde upp den ovanför kranen. Den får vara igång under dagen imorgon så har jag förhoppningsvis inga problem när jag tar in hästarna på kvällen.


En annan sak jag gör är att jag tar in vattenslangen i källaren så att inte den fryser. Då kan jag koncentrera mig på att hålla igång enbart kranen istället.

Nu sitter kranen lite provisoriskt fastsatt i en stolpe, den ska flyttas till ett bättre ställe och då tänker jag bygga in slangen och kranen i en isolerad låda för att slippa få problem i framtiden

Sammanfattningsvis är mina tips för att slippa bära vatten:

  • Försök värma kranen (metalldelen) t.ex. med hårtork för att se om vattnet kommer igång.
  • Använd någon typ av värmekälla ovanför kranen (se dock till att den är godkänd för användning i stall och att den inte blir för varm och det börjar brinna).
  • Se till att ha vattenslangen inomhus så att inte den fryser.
  • Bygg in kranen och till-slangen i en isolerad låda.

Dagens träning!

Idag testade jag alltså core för första gången. Det var väl sådär. Övningarna var överlag bra, fast jag fick problem med att några övningar var fysiskt omöjliga för mig att genomföra. Dessutom märker jag nu att korsryggen fått rätt mycket stryk. Men det tyder ju på att (som jag misstänkte) jag är klen i mage och rygg så jag behöver ju verkligen hålla på med sådana övningar. Jag upptäckte också att jag är betydligt starkare i höger sida än i vänster, eftersom jag knappt kunde utför en övning åt ena hållet men inte hade några problem åt andra hållet.

Däremot kändes det inte som ett "riktigt" träningspass. Visst, jag hade stundtals rätt rejäl kramp i magen, men jag hade lätt kunnat springa en runda efteråt och jag kände mig snarare rastlös än sådär härligt nöjd som man är efter en löprunda eller liknande. Så lugn träning är ingenting för mig. Fart, svett och hålligång ska det vara!

När jag kom hem tog jag en kvällspromenad med Brasse och Selma för att få ut lite energi. Det var jättemysigt att gå under stjärnklar himmel med en liten halvmåne lysandes över snön. Hade det inte varit för att det finns så många förrädiska isfläckar hade jag inte behövt ha pannlampan tänd, så ljust var det! Det var riktigt skönt att komma ut och jag gick en rejäl runda på nästan 7 km, vilket tog drygt en timme.

Imorgon är januaris sista dag och redan har jag fått ihop 1111 minuters träning fördelat på 28 pass. Det känns riktigt bra, nästan ett pass om dagen. Nu gäller det bara att fortsätta! Imorgon kanske det blir lite skidor igen, vi får se hur ryggen och magen känns...

söndag 29 januari 2012

Imorgon....

...ska jag för första gången testa Core på jobbet. Wish me luck! Är det någonstans jag är riktigt svag så är det väl i bålstabilitet. Men jag tänker att då är det ju dags att börja träna ordentligt, så nu kanske jag kan få några bra övningar som går att göra hemma. Det ska bli spännande att se hur mycket träningsvärk man kan få i magen...

Staffet...

...för att man inte varit inne på Bloglovin på tre dagar...

Underbart vinterbröllop!

Igår var det äntligen dags för min käre bror att gifta sig med sin fina tjej. Vi åkte upp till Kulltorps kyrka i Småland för att beskåda detta vinterbröllop.

Brorsan var stilig i frack och bruden hade en fantastiskt fin klänning. De gick in i kyrkan till tonerna av "Love is all around" som lät förvånande bra på kyrkorgeln, ett mycket bra val av ingångsmusik. Vigselakten var kort och koncis (helt i min smak) och det bjöds även på sjönsång och lite obligatoriska psalmer.

Efter vigseln åkte vi vidare till Carlssons Matsalar i Gislaved där festen hölls. Vi hade inte riktigt koll på vart vi skulle, så när vi hamnade i en rondell körde vi runt ett extra varv eftersom vi tänkte att de som låg bakom visste vart vi skulle. Det var bara det att de som låg bakom följde även följde oss runt i rondellen. Så det blev lite diskussioner innan vi via gps:en kom fram till rätt plats.

Det bjöds på fantastiskt god mat, sådär god så att man inte riktigt vill äta upp den för att man vill ha smaken kvar länge. Jag har nog aldrig ätit en så god sås förut. Även drycken vad god och i generösa mängder.

Vi syskon har ju inte så bra koll på brorsans bekantskapskrets eftersom vi tyvärr inte umgås alltför ofta, så det var bara nya ansikten för oss vid borden. Men eftersom de där smålänningarna var några riktigt trevliga och goa typer var det inga problem att ha roligt och trevligt hela kvällen igenom.

Bruden hade gjort små fina påsar till alla gäster innehållande godis och en personlig present, mycket uppskattat. Vid bordet fanns det även en bingobricka där man skulle kryssa för saker som hände under festen, som till exempel att hela bordet skrattade, att brudgummen höll tal, att någon spillde på duken. Det gjorde ju det hela extra roligt eftersom nästan alla grejerna gick att påverka och därför satte gästerna i arbete. Mycket bra sätt att få igång festen på!

Mina systrar och jag höll tal, mitt första bröllopstal. Jag önskade att jag hade tänkt lite mer på det där talet, men jag räddades av mina systrars roliga och fina ord, så det blev nog rätt lyckat och uppskattat ändå.

Kvällens absolut bästa tal var skrivet av en fantastisk person, brudens bror. Han har en långt gången ALS-sjukdom som gör att han idag endast kan röra lite på huvudet och ansiktet. Han kan alltså inte prata och inte skriva, men kommunicerar med hjälp av sina assistenter och en Communicator via ögonstyrning. Talet lästes upp av värdinnan för kvällen på ett mycket bra sätt.

Hela festen var otroligt rolig och avslappnad, inte sådär "stelt" som det kan bli på vissa bröllop, det var en jättehärlig stämning hela kvällen igenom och vi ville inte åka hem, ville inte att festen skulle ta slut. Men tyvärr gick tiden alldeles för fort och vi drog oss hemåt vid ett-tiden, då hade vår chaufför väntat länge nog.

Det var verkligen ett av de absolut bästa bröllop jag har varit med om och jag är så glad för att ni, Stellan och Helena bjöd oss på detta underbara vinterbröllop!


fredag 27 januari 2012

Dagens träning

Jag unnade mig som sagt en "härlig" skidtur i snålblåsten. Tänk att lite vind kan kyla ner kroppen så otroligt mycket trots alla kläder man har på sig. Men, men jag var iaf ute en bra stund. Det var väldigt bakhalt, gick stundtals mer bakåt än framåt, men det får man väl stå ut med när man har gamla skidor och ingen valla-kunskap...

Jag har nu kommit upp i över 1000 träningsminuter i januari månad, närmare bestämt 1006. Det känns riktigt bra! Det känns också alltid bra att träna fredagar. Bra start på helgen!


Att unna sig saker

Det där uttrycket "unna sig" är något som jag har funderat på senaste tiden. Att unna sig något är ofta kopplat med mat, gärna onyttig mat, t.ex. kakor, tårta etc. Ofta kanske man unnar sig en bit tårta för att man lyckats gå ner x antal kg på en viss tid eller liknande.

Men vad är det man egentligen unnar sig med den där biten tårta? Onyttigt fett som slammar igen blodkärlen, förkortar livet och gör så att det blir svårt att gå ner de där sista irriterande kilona? Jag förstår inte riktigt uttrycket unna sig i kombination med något som inte är bra för en själv. Ja, man kanske kan säga att det är psykiskt bra för en att få ta den där lilla tårtbiten just där och då, men är det verkligen det på längre sikt?

Nä jag tycker att om man ska unna sig saker så ska det vara att springa en extra runda, gå en extra lång promenad och njuta av naturen eller köra extra hårt på träningspasset så att man istället förlänger sitt liv med några dagar. DET är att unna sig!

Så nu ska jag UNNA MIG att åka skidor en timme i snålblåsten ute på åkern och njuta av naturen och njuta av att jag kan ta i och träna hårt! Medan jag kan...

torsdag 26 januari 2012

Dagens träning!

Idag åkte jag till Åkulla igen för att åka skidor. De höll på med att lägga ut konstsnön och hade skalat av första delen av sträckan så där gick inte att åka. Resten av sträckan var mycket dåliga spår med mycket mark-känning så det var ganska usel att åka idag. Hade funkat bättre hemma i de egna spåren. Men jag får vänta ett tag till tills de har fått ut all konstsnö. Då kommer det bli fint att åka!

Pga det dåliga underlaget körde jag bara en dryg halvtimme, men det kändes bra. Tekniken kändes bättre idag ända tills jag fick båda skidorna i samma spår när jag skulle staka och sedan var vurpan ett faktum. Tur att jag var ensam i spåret...


onsdag 25 januari 2012

Ett år sedan!


Idag för ett år sedan dog min pappa efter en tids sjukdom. Jag kan knappt fatta att ett helt år har gått! Sorgen är såklart stor och saknaden lika så. Men jag är en erfarenhet rikare när det gäller sorgebearbetning och hur jag reagerar på sorg, samt vad som hjälper mig att komma vidare. Det gör att jag känner mig starkare och att jag har insett att jag faktiskt kan klara av att hantera att någon närstående går bort, för det kommer ju såklart att hända igen, igen och igen.

Jag har bearbetat sorgen genom att arbeta hårt på gården med renoveringen och allt annat som hör till. Någonstans i allt det arbetet har pappa funnits i bakhuvudet och jag har nog tänkt på honom varje dag. Till en början, redan när han kom in på sjukhus, kände jag att jag inte orkade vara social med folk mer än att gå till jobbet och försöka få allt att flyta på där. Jag höll mig borta från sociala tillställningar ett bra tag och jag tror att det var bra för mig. Jag behövde det för att orka med allt annat som mitt liv bestod av just då, som att se till att huset inte frös i den kalla vintern, ordna alla papper och grejer som ska tas om hand när en människa dör, för att inte tala om allt som skulle förberedas inför begravningen.

Jag har efter det här året förstått att det egna livet går vidare vad som än händer och på något sätt känns det ganska skönt att ha kommit till den insikten. Jag har också lärt mig att man ska passa på att säga och göra saker som man vill få sagt och ha gjort medans folk lever. Det är inte självklart att det finns ett "imorgon" eller "nästa vecka". Jag har också lärt mig att uppskatta och minnas den tid jag och pappa hade tillsammans istället för att sörja att han är borta. Det tjänar ingenting till att sörja över något som man aldrig kan få tillbaka, då gräver man bara ner sig.

Läs mer Här om hur jag kände mig direkt efter det sorgliga beskedet. Kolla även i arkivet Januari 2011.

tisdag 24 januari 2012

Stoppkloss i skidspåret...

Idag tog jag mina skidor och åkte till Åkulla för att träna lite längdskidåkning i spåren där. Där är ju elljusspår, så det är tacksamt att åka där när det är mörkt.

Till en början var jag ganska ensam och slapp både ha folk i vägen framför mig samt vara i vägen själv. Det var ju bara ett spår nu när det är natursnö. Dock var snökanonerna i full gång så snart blir det massor av snö där!

Efter ett tag kom en massa folk från OK Nackhe (en orienteringsklubb i närheten med massa vasaloppsåkare) som hade en väldigt fart och jag blev omåkt flera gånger. Vid ett tillfälle hörde jag att jag hade folk bakom mig, men tänkte att de åker väl om ända tills någon sa "Det är svårt att åka om i den här snön" och då fattade jag piken och åkte åt sidan så att "proffsen" kunde åka förbi.

På fjärde och sista varvet var det några som var ännu mer amatörmässiga än jag som trillade i en backe, hade inte vett att flytta på sig så jag fick stanna upp tills de kommit undan eftersom jag inte ville köra på dem. När jag kommit förbi där var det en person som hade tagit av sig skidorna för att gå ner för den "värsta" backen, som visserligen innehåller en sväng, men knappast är någon världscup-backe. Så det var ju skönt att det inte var jag som var värst iaf...

söndag 22 januari 2012

Dagens träning!

Äntligen kom det snö så att det faktiskt går att åka längdskidor! Så underbart! Dock känner jag mig ganska ensam med att vara positiv till snön. Jaja, är det januari så ska det vara snö, inget att klaga över! Det enda som var lite synd var att det kom nästan 1 dm igår med på kvällen regnade det lite så att allt sjönk ihop. Men det gick iaf fint att åka skidor på det, så jag är nöjd!

Jag väntade tills solen började gå ner eftersom det var lite töväder idag. Jag tänkte att snön skulle bli bättre att åka på när det kylde av. Det var riktigt bra att åka på, vilket glid! Lite bakhalt, men nästan inte värre än när jag sprang i fredags.

Det tråkiga med att åka runt hemma är att man inte har fina färdiga spår att åka i, utan man får spåra själv, men det när det väl är spårat är det bara till att åka. Det var helt underbart att äntligen få åka skidor igen! Det är så skön träning. Man tar sig fram ganska snabbt, utan att bli alltför trött. Det var så roligt att jag var ute en hel timme och körde:)



Såhär vackert är det i skogen när det är snö! Hur kan man inte gilla detta????


lördag 21 januari 2012

Vinter!

Ja så kom då vintern till sist med snö idag. Det snöar på rätt bra, har nog kommit en halv dm hittills.

Tyvärr var jag tvungen att ta mig in till Varberg för att veckohandla eftersom kylskåpet började gapa tomt. Jag är inte särskilt förtjust i att köra när det snöar, vilket mer beror på mina korkade medtrafikanter som envist ska dundra på i hög hastighet oavsett väglag än att jag är rädd för att kana av vägen själv.

Det låg mycket snö på 153:an och det fanns inga saltbilar eller plogbilar så långt ögat nådde. När jag kom upp för krönet på Gödestad backe stod där en dansk-reggad minibuss i diket. Det fanns inga varningstrianglar eller annat som gav en hint om att där var stopp precis efter krönet så det var tur att jag höll låg hastighet eftersom minibussen stod halvvägs ut i vägbanan.

När jag sedan körde hem hade jag en bil med hästsläp framför mig som dundrade på med rätt hög hastighet och jag bara väntade på att de skulle hamna i diket. Det blev ingen dikeskörning, men när vi kom till Gödestad backe på hemvägen blev det återigen stopp den här gången mitt i backen. Eftersom släpet var precis framför mig såg jag inte orsaken till stoppet, men sedan kom de som körde släpet gåendes och talade om att bilen framför dem inte kom upp för backen. Jag gjorde ett försök att köra om, vilket gick bra och då såg jag att det var en polsk-reggad bil (säkerligen med blanka däck) som inte kom upp för backen.

Det måste vara något av det värsta som kan hända när man är ute och kör med hästarna, få stopp i en backe när det är snö. De har inte en chans att komma upp där utan draghjälp. Skönt att bara ha sig själv och sin egen bil att tänka på i det här vädret! Jag kom iaf hem helskinnad och kunde andas ut!

fredag 20 januari 2012

Gillar den här!


Biggest loser avsnittl 3

Igår sändes alltså tredje avsnittet av Biggest Loser. Tyvärr blev två deltagare sjuka och en lämnade frivilligt pga personliga skäl. Alla tränade hårt och även tävlingen var hård. Den gick ut på att bära 5kg- eller 15-kg-säckar upp för en backe. Alla kämpade hårt, men röda laget (med Anna och Slejman) var överlägsna och vann immunitet inför utröstningen.


Utröstningen blev lite speciell eftersom de deltagare som låg på sjukhus blev vägda och deras resultat räknades, vilket jag tyckte var lite orättvist mot deras lagkamrater. Man får ju inte någon rimlig chans att träna när man är sjuk. Robert hade trots sin sjukdom (eller kanske tack vare) gått ner 6 kg, vilket hjälpte honom och Marko till vinst i invägningen. För Daniels del blev det tyvärr så att han hade gått upp 4 kg under sin sjukhusvistelse och drog därmed ner honom och Astrid under strecket. Astrid hade kämpat väl och gått ner nära tre kg så det var synd att hon skulle behöva riskera att röstas ut. Men bra nog beslutades att Daniel skulle åka hem och Astrid stanna kvar. Hoppas att Daniel blir bättre så att han kan kämpa vidare mot sin vikt hemma.

Återigen fick man se ruskigt bra resultat, men mindre nöjda deltagare. Den som hade gått ner minst hade minskat 1,6 kg på en vecka. Det ÄR bra. Och ser man till totalen för hennes del så har hon på 2 veckor gått ner 7,1 kg! Det är JÄTTEMYCKET! Det är så synd att se att de är besvikna när de gör så bra resultat. Dessutom blir hela stämningen i rummet också konstig, väggarna skriker "blev det inte mer???". Tränarna kunde ju påmint deltagarna om hur bra deras resultat är (vilket de förhoppningsvis också gör när inte kamerorna är igång). Men det som blir fel här är ju att folk som tittar på programmet och tänker att de kanske borde prova att gå ner kommer att känna sig besvikna om de inte går ner 10 kg på en vecka, vilket jag skulle vilja påstå är omöjligt att göra på egen hand. Man uppskattar inte det faktum att man faktiskt har gått ner, utan man ser bara en siffra som inte känns tillräckligt bra.

Något som hade varit ännu mer intressant hade varit att se hur måtten på deltagarnas kroppar förändras. Jag själv upplever att det går snabbare att få resultat på måttbandet än på vågen. Och när måtten minskar så känner man ju sig mindre. Kläderna blir större och hela kroppen känns helt enkelt mer bekväm. Det är ju en väldigt bra morot att ha när vågen står still. Jag tycker att det är lite för mycket fokus just på vikten, inte bara i Biggest Loser utan i största allmänhet. Det enda folk vill är att gå ner i vikt, man tänker inte på måtten och då är det lätt att tappa motivation de perioder när vågen står still (för det gör den emellanåt).

Den deltagare som imponerade även denna vecka var Ralph, som återigen gått ner mycket. 5,7 kg den här gången. Och så vitt jag vet kan han fortfarande inte träna som de andra, eftersom han inte fick vara med i tävlingen, utan antagligen har han fortsatt att gå/promenera. Och det är ruskigt intressant!


Dagens träning

Idag utnyttjade jag den fantastiska möjligheten att träna på jobbet. När jag kom upp i morse hade det snöat litegrann, men jag tänkte att det finns nog ingen snö ute vid Ringhals, så jag tog med träningsväskan. Så rätt jag hade, snön försvann någonstans mellan Rolfstorp och Gödestad så det var grönt och fint ute vid kusten.


Dessutom klarnade det upp och blev helt underbart väder! Nästan vindstilla (så vindstilla det nu kan bli intill havet) och ganska ljummet i luften. Så jag tog mina löparkläder och bytte om och tog några varv på slingan. Det var lite bakhalt i spåret, dels beroende på att de ganska nyligen lagt ut ny bark (jag HATAR att springa på bark, vill ha mer fast mark under fötterna), dels beroende på att de klara vädret gjorde att det frös till lite i marken, så den hemska barken var dessutom isbelagd. Det var som att åka längdskidor när det är bakhalt, lite strängt. Jag inledde med att gå upp till skylten där slingan börjar, vilket tog 9 minuter. Sedan sprang jag i ca 30 minuter, jag gjorde totalt tre gång-vilor när de bakhala backarna blev alltför jobbiga. Men det var ganska korta gångvilor så det var mest ren löpning. Jag avslutade med en raks promenad tillbaka till hallen på ca 9 minuter.

Det var jätteskönt att komma ut, helt klarblå himmel och kav lugnt hav, otroligt vacker utsikt! Men det bakhala kändes efter ett tag i höftböjarna och det kändes som om konditionen inte var den bästa idag. Uppförsbackarna blev väldigt tunga mot slutet. Men totalt sett kändes det bra att springa lite, att äntligen få flytta sig framåt efter tre pass på cross-trainern den här veckan. Det är också otroligt skönt att vara nytränad inför helgen!




torsdag 19 januari 2012

Missa inte!

Idag kl 21.00 kommer andra avsnittet av Biggest Loser Sverige på TV4. Missa inte detta!


Biggest%20loser%20Sverige%20del%202

Dagens träning!

Ännu ett pass på crosstrainern idag. Det börjar nu bli svårt att hålla motivationen uppe, men istället längtar jag efter att få springa, så det ökar ju motivationen till det iaf. Nu vill jag bara att det ska bli ljust på kvällarna så att man kan springa efter jobbet.

Idag hade jag ätit en lätt lunch, kanske lite för lätt för jag tog verkligen helt slut när det var 10 minuter kvar. Hade ingen ork alls. Jag körde ett program idag så det blev lite hårdare än tidigare pass då jag kört på manuell höjning utefter takten i musiken. Men jag körde iaf alla de 35 minuterna även om det var väldigt svag insats på slutet.

onsdag 18 januari 2012

Dagens aha-upplevelse

Idag var första gången jag tvättade mitt korta hår. Det var en speciell känsla att stå i duschen och inte ha något "bös" i nacken som ska shamponeras, sköljas ur, balsamas, sköljas ur, vridas ur när man har duschat klart och sedan trasslas ur med borsten. Så gött!

Och för första gången någonsin insåg jag vad "handdukstorrt hår" betyder. Jag har många gånger förgäves försökt torka mitt hår med en handduk och det går inte! Helt omöjligt! Nu kunde jag gå ur duschen, utan att behöva pressa ur vattnet ur håret, ruska om det med handduken och så var det nästan torrt! Helt underbart!

En minut med hårfönen, lite vax och sen var frisyren klar! Inget balsam behövdes, det tog bara några sekunder att skölja ur shampot, så kort hår betyder betydligt kortare skötseltid. För att inte tala om den besparing jag kommer att göra på shampo och balsam. 

Än så länge har jag inget negativt att säga om mitt korta hår, jag börjar faktiskt fundera på om jag någonsin vill ha långt hår igen. Så om du funderar på att kapa av ditt långa hår, ta ett gott råd och JUST DO IT!

Dagens träning!

Idag blev det ett pass på crosstrainern med lite styrkeövningar efteråt. Det var otroligt skönt att slippa ha det tunga håret flaxandes i nacken och allt kändes lite lättare. Dock kan jag notera att jag fuskat lite och inte riktigt kommit upp i lika hög puls som jag brukar. Det får bli ett program nästa gång så brukar det hjälpa.

tisdag 17 januari 2012

Rätt beslut!

Ja, idag gjorde jag det -jag klippte av mig håret. Visst såg det lite brutalt ut när min fantastiska frisör Malou klippte av 15-20 cm till att börja med, men det kändes bara så rätt. Det blev ganska kort, men en frisyr som går att göra lite vad man vill med.

När jag satt där insåg jag hur mycket mindre shampo jag kommer att förbruka, inget balsam kommer att behövas och tiden att göra sig iordning kommer att halveras eftersom håret torkar på ett litet nix.

Det var helt rätt beslut och jag gick supernöjd därifrån. Så himla skönt det var att bli av med det långa, tunga håret. Framför allt den ständiga värmen i nacken ska bli skön att slippa. Och inte behöva planera att duscha timmar innan man går och lägger sig om man vill slippa att somna med blött hår och en blöt kudde som följd.

Såhär såg det alltså ut igår:

Och idag ser det ut såhär:






Idag händer det!

Bokade klipptid igår och fick tid redan idag. Först tänkte jag PANIK - nu MÅSTE jag bestämma hur jag ska ha håret. Kort eller bara ta topparna? Sen tänkte jag att det kanske är bättre att inte ha så mycket tid på sig att tänka, utan bara göra.

En sak har jag bestämt, det blir så pass kort att det för första gången på ca 10 år kommer att synas att jag faktiskt har klippt mig. Men sen är ju frågan HUR kort?? Det finns ju så många alternativ, men när jag tänker kort tänker jag nog någonstans vid öronen eller vad man ska säga. Det är ju svårt att veta hur det kommer att bli med kort hår. Kommer nog att kännas tomt i nacken och huvudet blir nog lite lättare att bära:).

Jag tror inte att jag kommer att sakna mitt långa hår. Visst kan man göra roliga grejer när man har långt hår, men jag har absolut ingen talang för det där med frisyrer, utan det är oftast utsläppt, hästsvans eller snedfläta, så jag gör i princip ingenting med mitt långa hår. Det går att locka om man nu hade haft ett normalt hår som svarar på lockning. Det gör inte mitt hår, det blir bara ännu rakare. Ändå finns där ett visst självfall, men försöker jag öka på det så blir det bara platt.

Sen finns det ju vissa saker som blir mer praktiskt med kort hår. T.ex. att håret inte kan fastna i säkerhetsbältet och följa med in i rullen när det rullas upp. Att det inte fastnar i bildörren när det blåser ute, man stiger in i bilen och håret flyger iväg. Man slipper doppa det i maten eller - ännu värre - få med det med maten in i munnen...Kort hår torkar betydligt snabbare. Mitt hår torkar inte över natten om jag går och lägger mig med det blött. Flätar jag det kan det hålla sig fuktigt en hel dag. Det är också lite irriterande med en flaxande hästsvans baktill när man tränar.

Det jag ser framför mig nu är en kort, smidig frisyr som går att variera. Inte kill-kort, utan lite öronlånga partier. Kort i nacken. Det får inte bli en "svamp-frisyr" där håret ser ut som en svamp, det gillas inte! Magnus var lite orolig för att jag skulle se ut som en tant. Så tantfrisyr får det inte bli! Ja, det är verkligen inte lätt. Förhoppningsvis har min duktiga frisör någon bra idé på vad som skulle kunna funka….

Här kommer lite bilder på mitt långa hår, som ikväll är ett minne blott:)
2012-01-16

Nyklippt 2011-10-08

måndag 16 januari 2012

Dagens träning

Det tog emot lite att träna idag mitt bland alla hårfunderingar, men till sist tog jag ändå tag i det och ställde mig på crosstrainern en halvtimmer. Benen kändes starka och det gick bra.

Hårfunderingar

Jag hittade en jättekul hemsida där man kan ladda upp en bild på sig själv och roa sig med att applicera olika kändisars frisyrer. Perfekt när man går i hårklippartankar:) Vilken är bäst på mig????


Lady GaGa


Afro





Dolly Parton





söndag 15 januari 2012

Klippa???

Mitt hår är ganska långt och jag har en väldigt bra hårkvalitet som gör att jag inte behöver klippa mig särskilt ofta. Början av oktober var senaste gången jag klippte mig och nu börjar det bli sådär hopplöst igen. Bara trasslar sig och nästan omöjligt att reda ut efter att man har tvättat det. Så i veckan ska jag beställa nu klipptid.

Som alltid när det är dags att klippa sig, funderar jag på att kapa av det ordentligt och klippa det kort. Dels för att det hade varit kul att någon ser att man är nyklippt, dels för att jag har någon känsla av att ett kort hår är mer lättskött.

En annan aspekt som dykt upp sedan vi flyttade är att vi numera har egen brunn och riskerar att få utfällningar i håret, med värsta scenario där håret riskerar att bli grönt. Det är inget kul! Jag är inte särskilt rädd för att klippa mig, jag vet att mitt hår växer väldigt snabbt, så det tar inte lång tid innan det är långt igen. Så jag får fundera på detta.... Kanske blir det såhär:

Klicka på bilden för att komma till källan!

lördag 14 januari 2012

Oj - det blev långt!

Idag gav jag mig ut för att springa i det fina vädret. Ett "långpass" med mina mått mätt var planen. Jag hade funderingar på en runda som kanske kunde blivit 6-7 km, men när jag väl kom upp i skogen fick jag för mig att jag ville springa lite längre och så hittade jag en jättefin skogsväg som jag inte har provat tidigare. Jag visste inte riktigt vart jag skulle hamna men jag hade mina aningar. Det är sällan mina aningar slår fel och jag hamnade precis där jag hade tänkt:).

Det kändes otroligt lätt att springa idag. Det gick upp och ner i skogen men lagom till uppförsbackarna började kännas jobbiga kom det en nedförsbacke och så blev det lätt igen. Det var så otroligt vackert där i skogen och jag tänkte på hur mycket vackrare det kommer att bli sedan när alla träd slår ut.

Mot slutet av rundan tog styrkan i min kropp slut. Det hade inte varit några konditionsproblem att springa mer än vad jag gjorde, det var helt enkelt så att benen inte riktigt hade orken. Jag stelnade också till i skulderbladpartiet, vilket brukar hända när jag springer längre sträckor och blir trött. Men det var mycket nedförslut hemåt så där sprang jag för allt vad jag var värd och det kändes helt underbart!

Jag gissade på att rundan kanske kunde vara en 8-9 km. Döm om min förvåning när jag tittar på Sportstracker och det visar sig att jag sprungit 12,6 km! Så långt har jag inte sprungit sedan jag sprang från gården till Himle i somras! Känns riktigt bra! Jag bestämde mig också för att sätta upp ett mål för den här rundan, nämligen att orka springa den helt utan att gå andra veckan i september, vecka 36.




Jag sprang med ett leende på läpparna hela vägen och nu har jag en helt underbar känsla i kroppen. Visst är jag trött, men jag känner mig ändå full av energi. Halsen är lite raspig efter den kalla luften och kläderna börjar bli kalla av svetten nu. Det är helt underbart att springa!

Morgonpromenad i soluppgången

Idag tog jag en promenad före frukost. Efter att ha släppt ut hästarna, mockat och kört in två kärror med ved. Det blev en tur i skogen med hundarna. Solen var på väg upp, det var några minusgrader och vinden bet bra i kinderna. Ändå var det inte sådär gris-kallt som jag hade väntat mig eftersom det blåser en nordvästlig vind.

Det var väldigt vackert och lugnt och skönt i skogen.Klarblå himmel, lite fåglar som kvittrade, annars helt tyst. Finns inget bättre än min älskade skog!

Idag ska jag packa ner alla tomtar, fick inte gjort det förra helgen. Jag ska även ut och springa en runda utan hund den här gången. Sitter och funderar på vad jag ska ta för runda. Är sugen på något längre idag. Vi får se hur det blir!

fredag 13 januari 2012

Ny sport-butik i Ullared!

Efter jobbet åkte jag direkt till Gekås för att lämna tillbaka lite grejer jag köpt tidigare och köpa spolarvätska eftersom den var slut. När jag var på väg in lade jag märke till en Asics-reklam som hängde i fönstret på huset som innehåller Sko-kanonen och blev genast nyfiken. Därför gick jag in där en sväng efter att jag kom ut från Gekås.

Nere i källaren fanns en ny sport-butik som heter Ny form. De har även en hemsida http://www.ny-form.com/shop/frontpage.html. Jag blev positivt överraskad, det fanns mycket Helly Hansen-kläder, men också till min stora glädje massor av Asics-skor för under halva priset! Enligt säljaren var det höstens modeller som såldes ut. Jag köpte dock inga skor, för jag måste först kolla upp lite bättre vilka jag vill ha och hur priserna ser ut i andra butiker. Men det var iaf en kul butik, de kommer att ta in mer grejer inom en snar framtid, det var lite "tomt" i butiken, eller snarare gott om plats på ett positivt sätt.

Det jag köpte var en helt underbar Helly Hansen-fleecetröja i en härligt lila färg. Den hade kostat 849 kr och jag köpte den för 500 kr. Mycket bra rabatt, alltså! Så om ni åker till Gekås kan jag rekommendera denna butik!

Biggest Loser - klar förbättring!


Jag såg ju Biggest Loser igår kväll igen, andra avsnittet den här gången. Och jag måste säga att jag blev positivt överraskad över några saker. Man fick se vad deltagarna skulle äta, dock var det lite otydligt exakt vad det var för grejer. Men all mat såg ju väldigt aptitlig ut och det var ju bara "normala" saker (förutom de där obligatoriska äckliga bönorna då) som de flesta kan äta utan att kräkas.En annan grej som också var bra att de som blev utröstade fick en chans till genom att de kommer att få hjälp hemma och sedan få duellera mot ett annat par och på så sätt ha chans att komma in i tävlingen igen.

Jag måste säga att jag är djupt imponerad av ALLAS viktnedgång! Det var ju inte någon som hade misslyckats där. Dock blev det, som jag skrev om igår, så otroligt fel när de som var "sämst" hade gått ner 3,6 kg var och ändå hamnade sist. 3,6 kg på en vecka är JÄTTEBRA! Det ska man vara riktigt nöjd med! De som var näst sämst och också hamnade under strecket hade gått ner 7,5 kg var, vilket också är superbra. Egentligen hade det nog varit bättre om alla deltagare hade fått vara med alla veckor på campen, vägas varje vecka, men utan att få reda på vad de väger eller hur mycket de har gått ner. Istället kunde de fått en indikation på om de gått ner, gått ner mycket eller gått upp. Det blir så himla sifferstyrt annars.

Den deltagare som hade gått ner mest var Ralph som hade förlorat hela 17,6 kg. Det är enormt mycket, även om man har en utgångsvikt nära 170 kg. Det som var riktigt intressant med hans viktnedgång var att han var i så dåligt fysiskt skick med risk för hjärtinfarkt att han fick inte träna lika hårt som de andra gjorde. Istället gick han på löpband och ute med stavar. Och rörde på sig längre tid än de andra deltagarna. Jag tror att han har en riktigt god chans att gå ner sin vikt och hålla kvar den på en hälsosam nivå. Hans träning var inte alls lika påfrestande för kroppen och jag skulle gissa att han inte alls hade lika ont i kroppen som de andra som fick kämpa stenhårt både konditionsmässigt och styrkemässigt.

Den kvinna som gått ner mest under vecka var Linda med hela 7,9 kg. Ett fantastiskt resultat! Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin sett ett sådant bra resultat för någon kvinna i de Biggest loser-program jag har sett, inte ens den amerikanska versionen, så det var verkligen imponerande. Överlag var resultatet mycket bättre den här säsongen än den tidigare svenska säsongen. Det hade varit väldigt intressant att veta vad det beror på. Hade deltagarna "fuskat" och druckit en massa vatten innan första invägningen för att väga mer? Det är i så fall ändå grymt imponerande viktnedgångar. Det ska bli väldigt spännande att se hur det ser ut vid nästa invägning, då tror jag inte att resultatet är lika bra. Men det kommer ju säkerligen ändå att vara jättebra.

Därför älskar jag statistik!

Jag är lite av ett fan av statistik när det gäller träning. Jag har nu varit uppkopplad mot Sportstracker via mobilen i över ett år och då kan man se några verkligt roliga siffror!
Här är alltså allt jag har "trackat" med min Sportstracker med och då ser man inte bara att jag förbrännt 43016 kCal utan även att jag tränat 1009% mer denna månaden än förra:).

Military Fitness


Någonting som börjar bli ganska stort här på Västkusten är en träningsform som kallas för Military fitness  och jag har en del vänner som håller på med detta. Speciellt en vän har varit på mig att jag borde testa på detta. Så jag har undersökt lite vart det kommer att finnas pass till våren, vad det kostar osv och funderat på att kunna använda friskvårdspengarna som man får från jobbet till detta.

Det har inte varit helt lätt att få en uppfattning om hur kostnaderna verkligen ser ut eftersom det på hemsidan skrivs om dels en medlemsavgift (som är ganska hög). Medlemsavgifter går inte på friskvårdsbidraget. Men det står även om 10-kort som skulle kunna vara godkänt för friskvårdsbidraget. Eftersom min tanke har varit att köra MF en gång i veckan hade jag klarat mig bra med 10-kort, vilket också hade blivit betydligt billigare än medlemskap som kostar xxx kr/månad. Eftersom det såg lite knasigt ut valde jag att avvakta sålänge och köra ett provapå-pass längre fram i vår för att se om träningsformen är något som passar mig.

Det var tur att jag gjorde det för idag såg jag att det kommer att bli MF-pass vid några tillfällen på jobbet. Helt perfekt! Alldeles gratis! Ska bli kul att testa på!

torsdag 12 januari 2012

Biggest loser - hur bra funkar det egentligen?


Kollade på första avsnittet av Biggest Loser Sverige igår. Jag har alltid gillat Biggest Loser-programmen, jag tycker det är helt fascinerande hur människor som uppenbarligen tillbringat större delen av sina liv liggandes i soffan framför TV:n käkandes chips plötsligt börjar träna STENHÅRT och ändrar sina kroppar på ett dramatiskt sätt på så kort tid. Det är ju bra att dessa människor får en chans att inse att de håller på att driva sig själva rakt mot döden eller en massa tråkiga sjukdomar och att det faktiskt går att förbättra sin hälsa betydligt. Ofta finns det ju en grundorsak bakom som gör att de har kommit upp i den vikt de har och inte sällan är det mobbing eller andra dåliga erfarenheter av livet inblandat.

För mig är det väldigt peppande att se dessa människor kämpa och i många fall lyckas med att nå sina mål. Det brukar få mig att tänka på att jag själv har så mycket bättre förutsättningar att lyckas med mina egna målsättningar eftersom jag har betydligt bättre utgångsläge som till exempel mycket lägre vikt och en kropp som reagerar bra och snabbt på träning. Fast för mig är det ju betydligt svårare att gå ner det antal kilon jag vill gå ner eftersom de är betydligt färre i förhållande till vad jag väger idag. För mig handlar det om kanske 10 kg som är ett dröm-mål med 5 kg som realistiskt mål (man måste ju vara medveten om att träning tar tid, mycket tid). Det är alltid svårare att bli av med de där irriterande extrakilona än att bli av med 10 kilo om man väger 150 kg.

Det är väldigt spännande att se människor som går ner 5 kg på en vecka som man brukar se i den amerikanska versionen av Biggest Loser. Det är också beklämmande när de gråter och mår dåligt för att de "bara" gått ner 2 kg på en vecka. 2 kg på en vecka är ju JÄTTEMYCKET! Men tyvärr jämför de ju sig med de andra deltagarna och känner att deras egna resultat inte är bra nog när någon annan lyckas med en 6-7 kg på en vecka. Dessutom har ju männen i programmen ofta lättare för att gå ner mycket eftersom de bär på större vikt så även om de räknar procentuell viktnedgång så blir tävlingen ändå lite för svår att vinna för en kvinna. Det blir ett större fokus på målet att vinna tävlingen istället för målet att få en bra hälsa, vilket leder till taktik och rackarspel där deltagarna ibland kämpar för att gå upp i vikt för att kunna rösta hem någon som de inte vill ha i egna laget.

Jag funderade en hel del igår på hur bra det egentligen är att gå från att inte träna alls till att träna stenhårt varje dag? Speciellt när man är så överviktig som deltagarna är. Det måste vara en oerhörd påfrestning för kroppen att bli utsatt för en sådan chock. Och är det något som jag tycker tar ner träningsmotivationen så är det ju att gå ut för hårt och få ont i kroppen. Jag menar, hur många har inte helt otränade gått ut och sprungit som en idiot alldeles för fort och alldeleles för långt, fått ont i kroppen, konstaterat att "löpning är inget för mig" och sedan aldrig sprungit igen?

Om man är långsiktig med sitt mål att gå ner i vikt och - det viktigaste av allt - hålla sin vikt där, tror jag att det är viktigt att börja försiktigt. För en väldigt överviktig person är det en stor ansträngning bara att gå en kortare sträcka. I Biggest loser fick deltagarna börja med att springa 500 meter i uppförslut. Att gå sliter inte så mycket på leder osv och det ger resultat, kanske inte 5 kg på en vecka men kanske 5 kg på en månad (vilket känns mer realistiskt) om man har ett utgångsläge på 150 kg t.ex. Dessutom skapar man en vana (som inte gör ont) och efter ett tag inser man att det är rätt trevligt att röra på sig. Efterhand kan man gå en längre sträcka eller öka tempot för att öka belastningen. Jag tror inte det är någon idé att börja springa innan man kan gå hyfsat snabbt för då får man bara ont och blir skadad och kan inte fortsätta träna. Och när man väl börjar springa är det korta sträckor som gäller. Att börja springa t.ex. 1 minut, gå 3 minuter är en bra början på ett långsiktigt mål att kunna springa en hel sträcka utan att det känns alltför motigt. Jag tror också det är viktigt att man inte tror att man ska gå ner snabbt, det är bättre att se på tiden det har tagit att nå till den övervikt man har och kanske sätta 2-års-, 3-års- eller ännu längre mål. "Om 5 år ska jag ha halverat min vikt" är inget dåligt mål om man vägen 200 kg. Just hetsen att det ska gå snabbt tror jag är en stor anledning till att så många misslyckas med sin viktminskning.

Sedan är det ju det där med maten. I Biggest Loser såg man i förra säsongen tyvärr inte så mycket av hur och vad deltagarna äter, vilket jag tycker hade varit intressant att se. Men i många viktnedgångsprogram ska man äta en massa konstiga saker och dricka alger och f-n vet vad. Det där tror jag inte heller på. Det är svårt att helt ändra sin kost över en natt och blir man dessutom påtvingad att äta/dricka saker som man inte tycker om är det från början dömt att misslyckas. Jag tror även där att det gäller att tänka långsiktigt. Det man kan göra som kanske inte känns lika stort som att helt ändra kost är att gradvis minska sina portioner, bara ta mat en gång. Byta ut snacks och godis mot t.ex. frukt som smakar bra, men är betydligt nyttigare och gradvis göra sig av med beroendet att äta en massa socker och onyttigheter. Att inte ha sådana saker hemma är ett annat tips som funkar bra för oss som bor på landet och inte har någon 7-eleven några meter från bostaden.

Alla dessa dieter som kommer och går, jag tror inte på någon av dem. Ser man över lång tid kan man snabbt konstatera att olika dieter ett mode. Ett tag skulle man äta massa bröd. Någon gång massa potatis. Nu är det inga kolhydrater som gäller eller något annat. Jag tror på att äta näringsrik mat som man tycker om i måttliga mängder för att hålla sig till en sträng diet är ingenting som någon orkar i längden. Personligen ser jag fram emot när bön-modet försvinner för är det något jag hatar så är det bönor! Jag får inte ner dem!

När det gäller Biggest Loser så är det säkert inte jättesvårt att hålla motivationen uppe så länge det är tävling och pengarna lockar om man är någorlunda tävlingsmänniska. Men vad händer sedan, när tävlingen är slut och man inte längre "måste" träna. Jag kan tänka mig att det då är lätt att tänka att "idag behöver jag inte träna, jag kan göra det imorgon" och att man kanske tycker att man varit duktig och efter ett halvår med noga utvald kost kan "unna sig" den där chipspåsen och det är lätt att ramla tillbaka i dåliga vanor igen. Jag vet att jag läste om en av förra årets deltagare som lade 5 timmar om dagen för att vinna tävlingen efter att de skickats hem från tränings-campen i väntan på att väga in sig igen efter ett halvår. 5 timmar om dagen? Är det verkligen rimligt om man har heltidsjobb, familj och ett liv överhuvudtaget? Nej, jag tror faktiskt inte det. Själv tycker jag att jag kan lägga ca 1 timme varje dag på träning (istället för att titta på TV), det är rimligt för mig. Om man då drar ner på träningen efter att tidigare ha tränat 5 timmar om dagen är ju risken stor att man går upp några kilo och då kan det nog vara en stor anledning till att man börjar misströsta och då börjar äta onyttigt igen då man inte tycker att det är någon idé att forsätta eftersom man ändå går upp i vikt.

Det hade varit roligt att se ett program om förra säsongens deltagare och hur de ser ut idag. Vilka som har lyckats fortsätta sitt hälsosamma liv och vilka som är tillbaka (eller ännu värre) där de började. Tyvärr blir TV-programmet lite av en lek med människor och efter att säsongen är avslutat lämnas de åt sitt öde. De som kanske då hade behövt ännu mer stöd för att klara sig vidare mot sitt mål att må bra. Ja, det ska vara "bra TV" men det är faktiskt människor det handlar om. Människor som behöver hjälp, MYCKET hjälp. Sen är det ju ofta så, vilket man kan se framför allt i den Amerikanska versionen, att det inte bara är deltagaren som har övervikts-problem, utan även deltagarens hela familj. Hur lätt är det att komma hem och säga till man/fru och barn att "nu ska vi minsann bli hälsosamma och träna"? Hur många tror ni skriker "ja" och hoppar upp ur TV-soffan då? Deltagarnas familjer borde också få hjälp så att alla kan få bättre hälsa.

Jag tycker att Biggest Loser i grund och botten är ett bra TV-program, dock vore det önskvärt att deltagarna fick mycket mer hjälp efteråt och inte bara lämnas till sitt eget öde. Och det vore också önskvärt att inte allt måste gå så fort, men jag förstår ju att det inte är lika bra TV med invägning en gång i månaden och 5-åriga viktmål:).

Ikväll kl 21 på fyran kommer andra avsnittet. Missa inte detta!

Dagens nyhet!


Från tidningen ridsport http://www.tidningenridsport.se/Nyheter/Sverige/2012/1/Polisutryckning-till-stall-i-Boras/ kommer denna artikel med följande innehåll:

Polisen fick på onsdagskvällen rycka ut till ett stall utanför Borås, då två kvinnor börjat bråka om hur en häst skulle skötas.
Larmet om en misshandel i stallet utanför Borås kom till polisen vid 20-tiden, då de två kvinnorna blivit oense om hur en av stallets hästar skulle skötas.
Enligt Borås Tidning är den ena kvinnan nu misstänkt för misshandel, då hon bland annat ska ha bitit den andra kvinnan och även dragit henne i håret.

Jag är inte förvånad. Någon som är förvånad?

Dagens träning!

Idag blev det ännu en tur på crosstrainern. Jag var fortfarande lite stel sedan tisdagens styrketräning. Det kändes lite lätt i lårmusklerna, men framför allt i magmusklerna. Det är ju inte förrän man har träningsvärk i magen som man inser hur otroligt mycket man använder magmusklerna. Man använder dem när man tar sig ur sängen, skrattar, hostar, nyser, håller balansen etc.

Träningspasset kändes iaf bra. Jag ökade tiden till 40 minuter och den tiden gick snabbt. Det kändes bra hela vägen och jag tog i rätt ordentligt utan att hamna i någon vägg. Bra pass!

Två knasiga hundar!

Selma är ju ännu inte 1 år gammal och fortfarande väldigt busig. Hon brukar ge sig på Brasse, vår drever som är 4 år och han tycker också att det är lite småroligt. I alla fall så får man hålla i grejerna när de två är igång!

Här kommer en film på knas-hundarna!

onsdag 11 januari 2012

Jag fångade en räv idag...

Eller snarare blev förföljd av en räv idag. Magnus, Donna, Selma och jag tog oss en kvällspromenad. När vi kommit en bit på vägen och jag vände mig om för att prata med Magnus ser jag en räv som står bara några meter bakom honom. Den stod och glodde på oss, men när vi vände och hundarna fick korn på den så stack den iväg. En liten stund. För sedan följde den med oss halva vägen innan den tröttnade och gav upp.

Det är inte helt normalt att en räv beter sig såhär, de brukar vara ganska snabba på att springa iväg så fort de ser en så det var verkligen en speciell upplevelse.

Det räckte gott med promenad idag eftersom träningsvärken efter styrketräningen igår kom som ett brev på posten. Mage och armar är rätt stelopererade nu!

tisdag 10 januari 2012

Dagens träning!

Idag blev det en halvtimme på crosstrainern igen. Den här gången kändes det väldigt lätt och passet gick alldeles för snabbt:) Därför körde jag lite styrketräning efteråt. Det blev situps, plankan, armhävningar, rygglyft, dips och jägarvila.

Bra initiativ!

Jag såg att en tjej tröttnat på att leta efter information om Pay and Ride och programridningar och har startat en hemsida för detta, http://payandride.se/. Jag gjorde faktiskt detta för några år sedan, fast begränsade mig till västra delen av landet. Det var ett jäkla jobb att sitta och leta och uppdatera hela tiden och jag insåg att jag inte hade den tid som krävdes för att orka driva en sådan hemsida. Tyvärr var folk inte jättebra på att informera om sina programridningar/pay and rides trots att jag lade ut information om min hemsida på ridklubbarnas hemsidor i gästböckerna och försökte informera så många som möjligt. Allt detta ledde till att jag så småningom lade ner projektet och hemsidan.

Men jag hoppas verkligen att denna nya hemsida kommer att lyckas! Själv kommer jag förhoppningsvis att komma ut på lite Pay and rides så småningom (eftersom det tack vare Ridsportförbundets nya dyrare licensbestämmelser är alldeles för dyrt att lösa tävlingslicens) och då är det ju bra att veta vart man ska leta!

måndag 9 januari 2012

Kommentar på inlägg!


Jag har fått en kommentar på mitt inlägg om nya säsongen av Ponnyakuten från en av deltagarna. Jättekul! Det är Tilda som deltar med sin ponny Kimberley. Jag kommenterade i mitt inlägg vad jag såg av TV-programmet där Tilda kom med sin ponny i en alldeles för stor grimma och hade problem med att ponnyn drog iväg. Under castingen rymde också ponnyn. Här är hennes svar:

Hej!:) Vet att många fler än du kommer reagera på grimman. Men det var nödläge så vi var tvungen att ta den. Och tro mig, hon är inte bättre för att jag har en grimma som passar, dock vet jag ju att man ska ha en grimma som passar dem.


Varför jag inte har träns är ju för att jag ska visa mitt problem. Hon är mer kontrollerbar med träns, även om hon är jobbig då också. Men vi var ju där för att visa vårat problem och därför hade jag grimma! :)


Varför jag inte har kedjegrimskaft är för att det inte hjälper så speciellt mycket. Hon sticker ändå, och jag vill inte att hon ska riva upp hela käken.. Visst har jag bättre kontroll, de har jag, men hon sticker fortfarande med det. När jag tar tag i henne med kedjegrimskaft så brukar hon oftast hålla på och stegra en massa, så det är en till anledning varför jag inte använder det.


Sen ska man ju kunna hantera sin häst med grimma, vilket Tobbe sa många gånger till mig!:) 

Tycker din blogg är väldigt bra och rolig att läsa!

Jag tycker verkligen det är jättebra att du förklarar varför det såg ut som det gjorde (hoppas att du inte tog illa vid dig av min kritik). Vädigt kul att du gillar min blogg! Jag kommer att följa din också nu när jag vet att den finns:)

Promenad i snöblandat regn!

Man är väl inte riktigt klok när man ger sig ut i sådant här väder! Efter att jag hade tagit in hästarna undrade Magnus om vi inte skulle gå en runda med hundarna. Jag tackar ju inte nej till en promenad så vi gav oss iväg. Men det blev blött och kallt och det var halt. Men på något sätt var det ändå skönt att komma ut en sväng. Då fick man ju rört på sig lite ändå idag!

Grattis bloggen!


Idag är det alltså ett år sedan jag slutade blogga på Zoomin och började här på Blogger istället.
Anledningen till att jag bytte var att Zoomin först skulle läggas ner, men sedan blev en betaltjänst istället och då tyckte jag inte att det var värt att fortsätta där mer.

Sedan dess har jag skrivit ca 340 inlägg och är snart uppe i 10000 besökare, betydligt mer än vad jag hade på Zoomin där det tog tre år att komma över 10000. Jag trivs bra med Blogger, har inte haft några problem alls med bloggen, så jag är väldigt nöjd med mitt val.

Det hade dock funnits mer att önska när det gäller layouten, men det får duga som det är!

Herr Sur!

Min kära häst Garboso är av den lite tjurigare sorten och varje morgon när man kommer ut i stallet möts man av en riktig surmule med öronen bakåt. Häromdan försökte jag så ta kort på surmulen, men när han fick se kameran åkte plötsligt öronen framåt... De här bilderna fick jag på honom iaf!
Halvsur...

Helglad:)

Lite halvsur igen
Helsur!

söndag 8 januari 2012

På hästryggen är jag lycklig!

Idag fick alltså äntligen mina hästar komma ut och jag fick äntligen komma upp på hästryggen! Det började dock inte så bra, när mina kära djur passade på att lägga sig ner och rulla sig i värsta leran när jag visade mig med grimskaften i högsta hugg. MORR!Jag försökte schasa iväg dem så att de inte skulle lägga sig, men det brydde de sig minsann inte om!

Garboso var först ut och stallgolvet var helt svart av jord och lera när jag hade borstat av honom. Eftersom leran räcker hästarna halvvägs upp på benen så spolade jag av hans ben i vattenslangen. Duktig som han är stod han helt still och lät mig göra mitt jobb. Duktig häst!

När jag till sist fått bort det mesta av lera och skit sadlade jag honom och tog med honom ut i paddocken. Helt otroligt att man kan rida i paddocken nu. Ja, underlaget är väl inte det bästa, men det duger till att skritta och trava i lite grann, vilket ändå är det som står på schemat just nu.

Först longerade jag honom och då har han bara en gångart, nämligen galopp. Så han for runt, bytte bakbenen hit och dit och gick omväxlande i korsgalopp och riktig galopp. I högervarvet provade han även förvänd galopp. Några CP-ryck fick han också då han hoppade och studsade. Som tur är blir han ju snabbt trött nu när han inte har någon kondition.

Efter longeringen satt jag upp. Det tog lite tid innan han stod still. Jag har alltid varit mycket noga med att mina hästar ska stå still när jag sitter upp och har lite knep för det. Eftersom jag alltid använder pall, brukar jag ställa hästen i ett hörn med rumpan bakåt så att han inte kan backa och så ställer jag pallen bredvid så att han inte kan gå åt sidan. Detta för att slippa bli ivägdragen när man sitter upp, inget kul!

Det gick bra att rida, han var avslappnad efter longeringen. Vi jobbade först i skritt. Det hände hela tiden saker, jag gjorde många halter, volter, ökningar och minskningar, sidledsförflyttningar, ja allt jag kunde komma på. Det blev även lite trav och då var det många avbrott och volter för att få honom att lyssna. Han skötte sig mycket bra och jag avslutade med en liten promenad/avskrittning som också gick bra. Så jag var mycket nöjd med honom! Alltid lika kul att rida den hästen!

Efter att ha intagit en snabb lätt lunch var det dags för Pelle och uteritt. Det var uppehåll idag, men lite snålblåst och inte så varmt, jag frös en del om benen och fötterna, men det glömde jag bort när jag äntligen fick rida! Pelle var pigg och glad som vanligt och när vi kom till en grusväg där vi brukar trava satte han av i trav. När vi korsade bäcken som är rätt full med vatten och skvalade högljutt så fattade han galopp och sprang glatt iväg. Jag fick knappt stopp på honom:). Sedan svängde vi in på en gärdsväg och där fortsatte han att trava ända tills han kom på att det var jobbigt och började med sin "högfärdshosta". Sedan fick han skritta resten av vägen. Även han skötte sig fint, det enda som var lite "farligt" var en stenhög som låg på en väg som någon använt till nyårsraketerna. Han blåste upp sig och bestämde sig till sist för att ändå gå förbi, eller snarare SPRINGA förbi. Tokhäst:).

Det var riktigt härligt att komma ut med hästarna igen! Nu är jag faktiskt riktigt sugen på att komma igång med dem igen så att man kan ta långa uteritter och galoppera på grusvägarna med vinden vinande i öronen!

Inget regn!

Idag är det uppehåll, några plusgrader och helt vindstilla! Så nu åker ridbyxorna på så ska pållarna få röra lite på sig idag!
Pelle ska få komma ut

Bosse får sluta vila nu!

lördag 7 januari 2012

Dagens träning!

Eftersom det har regnat i stort sett hela dagen fick det bli ett pass på crosstrainern idag!

Efter sol kommer regn...

Idag är verkligen vädret trist. Det är några plusgrader och regn. Inget ute-väder alltså. Så idag tänkte jag att jag ska börja städa ut julen, ta bort alla tomtar, byta gardiner, slänga ut granen.

Det känns faktiskt lite trist, jag ägnade ju så mycket tid på att få i ordning allt inför julen och i år kändes det, för första gången på länge, riktigt mysigt att julpyssla.

Men nu finns det ju massor av saker att se fram emot. Vår, värme, långa ljusa kvällar. Faktum är att det redan nu blivit lite ljusare. Solen går nämligen upp tre minuter tidigare än förra veckan och 10 minuter senare än förra veckan, vilket betyder 13 minuter mer ljus! Jag har också en taktik när det gäller det där med solljus. Jag försöker utnyttja de dagar med sol så mycket som möjligt till att vara ute och bara njuta av vädret, samtidigt som jag försöker hitta på meningsfulla grejer att göra inomhus en sådan här dag. Allt för att få den där omtalade balansen i livet:)

fredag 6 januari 2012

Dagens träning

Idag fick det bli en promenad med Selma och Brasse i det härliga solskenet. Det var lite minusgrader och frisk kall luft. Helt underbart!

torsdag 5 januari 2012

Dagens träning!

Efter att ha städat hela huset större delen av dagen kunde jag äntligen ge mig ut på en löprunda med Selma på eftermiddagen. Det regnade lite lätt till en början, men det gick snabbt över. Jag värmde upp med snabb gång, började jogga lite lätt, gick sedan en minut och sprang därefter 4 1-minuters intervaller med 1 minut gångvila emellan. Det gick bra. Det var jobbigt, men funkade hyfsat. Sedan joggade jag lugnt sista biten hem.

Det kändes som ett bra pass, det var lite motigt på slutet av banvallen, men när jag avslutade i nedförsbacken mot bäcken kändes det bara enkelt. Så jag är nöjd med min insats.

Jag är mindre nöjd med Selma som envisas med att dra i kopplet hela tiden. Det är ruskigt irriterande att hon håller på så hela vägen. Jag blir arg och rycker, då lugnar hon sig i några minuter tills hon återigen drar iväg. Någon som har något bra tips på hur man blir av med det beteendet? Hon är ju väldigt klipsk när det gäller allt annat så hon borde ju inte ha några svårigheter med att fatta att hon ska hålla jämn takt med mig...


De nya licensreglerna


Nu är det nytt år och nya regler och priser på licenser för tävling inom ridsport.
Det nya är att en licens oavsett nivå inom Sverige kostar 750 kr istället för 200 kr som den lokala licensen kostade tidigare, dvs en höjning med 275% för oss som bara tävlar lokalt. Det finns dock ett alternativ som är endagslicens som då kostar 150 kr. En annan sak som är ny är att livstidslicens för häst tas bort (alla som redan har får ÄN SÅ LÄNGE behålla den) och ersätts med en ny årslicens för häst som kostar 200 kr.

Summan av kardemumman är att den stora mängd ryttare som tävlar på lokal nivå, dvs bredden, (jag t.ex.) får betala mycket mer för att tävla och de som tävlar regionalt och nationellt får betala lite mindre. Och en annan effekt är att det för många inte ens är intressant att tävla överhuvudtaget längre. Min strategi (om jag får mig och mina hästar i form) är att åka på Pay and jump och programridningar istället, eftersom om man som jag endast tävlar 90 cm och 1 m ändå nästan bara får rida just bedömning Clear Round. Då slipper jag dyra licenser, medlemsavgifter i klubbar (och krav på att hjälpa till på tävlingar) och betala 10 kr varje gång jag anmäler mig i TDB eftersom Pay and jump inte får köras via TDB. Det bästa är också att det oftast är anmälan på plats som gäller och då behöver man inte förlora en massa pengar i inbetalda avgifter om något händer.

Men det intressanta i det här sammanhanget är att när SvRF dagen innan julafton gick ut med nya regler om loggor och fick en protestlista med 4300 namn så gjorde de snabbt en pudel och "frös" den regeln. Det finns en  namninsamling  mot de nya licensbestämmelserna som har över 3000 namn och det finns även en Facebook-grupp med 4202 medlemmar som protesterar mot detta, men i denna fråga har SvRF inte ändrat sig. Varför? Kan det vara för att de räknar med att licens-regeln kommer att inbringa en massa mer pengar och att folk kommer att betala ändå? Och borde det inte vara fler som är arga på SvRF för att de gör allt för att göra ridsporten till den rikemanssport som man ständigt blir anklagad för?

Förut fanns det lättillgänlig statistik över hur många medlemmar klubbarna har och hur många som har löst licens, jag hittar dock inte detta på http://www.ridport.se. Men det hade varit oerhört intressant att se hur de nya bestämmelserna påverkar antalet lösta licenser jämfört med hur det har sett ut tidigare år. Men det lär vi nog aldrig få se, SvRF är ju inte direkt kända för att vara tydliga eller särskilt smidiga...

onsdag 4 januari 2012

Skön eftermiddag


Idag fick hästarna stanna inomhus på morgonen eftersom det stormade rätt ordentligt och hade gjort så hela natten. Det finns ju en hel del träd i hagen så jag ville inte chansa på att hästarna skulle få något över sig eller att något låg över stängslet så att de kunde rymma.

Dessutom försvann strömmen lagom till jag satte igång pannlampan och skulle ut genom dörren. Men som tur var så var den bara borta i någon minut.

När jag kom hem från jobbet blåste det lite mindre och solen sken så då passade jag på att släppa ut dem en stund. Efter att ha mockat körde jag in några kärror ved, det är betydligt smidigare att göra det när det är uppehåll än igår när det regnade småspik!

En skottkärra kommer lastad med ved!

Efter veden tog jag med mig Brasse och Selma och gick en promenad. Det ligger ett ruckel inte så långt från mitt hus som kallas för Kura-Oskars. Det bodde en gubbe där som hette Oskar för många år sedan. Han dog och huset hyrdes ut något år innan det började förfalla. Tyvärr blev det K-märkt och får ej rivas, men jag förstår ärligt talat inte varför det ska stå där. Nu hade dessutom en vägg trillat ned på vägen så nu är nästan halva huset borta.
Kura-Oskars vägg på vägen
 Det är ju inte särskilt roligt eller fint att titta på och sikten i kurvan hade ju blivit bättre om man hade jämnat det med marken. Men, men jag får väl vänta tills tillräckligt många stormar plockar ned det bit för bit..
Ingen rolig utsikt

Det var iaf skönt att komma ut och gå även om Selma har vissa problem med att fatta att hon inte är någon draghund. Jag blir så trött. Men vi var ute i ca 50 minuter och fick gått 4,5 km så det kändes bra. Nu är hundarna iaf trötta så nu kanske man slipper hejda deras brottningsmatcher ikväll.

Nu kan jag med gott samvete luta mig tillbaka i fåtöljen och ta det lugnt resten av kvällen!

tisdag 3 januari 2012

Dagens träning!

Efter att ha tagit in de stackars hästarna som stod ute i storm och blötsnö ställde jag mig åter igen på crosstrainern. Ännu ett halvtimmespass. Jag var inte riktigt lika motiverad som igår men på det stora hela var det inte riktigt lika tungt idag som igår. Jag fick inget håll idag, vilket såklart gjorde saken lättare.

Tyvärr var inte HR-beltet connectat med telefonen så det blev ingen vidare intressant tracking på Sports-tracker. Skit också! Men jag mår iaf gött nu!

Ponnyakuten är tillbaka!


Igår kollade jag på första programmet av Ponnyakuten säsong 3 (som av någon anledning inte går att se nu???). Ojojoj, vilka snälla hästar jag har som jämförelse!

En ponny (som ägaren valde att leda i för stor grimma och grimskaft) roade sig med att dra iväg matten dithän den själv ville och slutade med att rymma och springa runt hela casting-platsen i full galopp. Ett kedjegrimskaft eller träns kanske hade ökat chanserna för den lilla ryttaren att hålla kvar sin häst och få något att säga till om?

En annan ponny lade sig helt sonika ned när den tyckte att arbetet blev för tråkigt/jobbigt. Intressant reaktion…

En tjej hade problem med att komma upp på sin ponny, vilket hon dock lyckades med varpå ponnyn okontrollerat rusar ett antal varv i paddocken runt hinder och mot staket. T.o.m. Tobbe Larsson såg skärrad ut när hon äntligen fick stopp på ponnyn.

Som i tidigare program är det VÄLDIGT många människor som har problem med att lasta sina hästar. De små barnen försöker dra in ponnyerna i transporterna medan de totalt okunniga föräldrarna står utanför släpet och blir nedsprungna eller sparkade på. Fullkomligt livsfarligt, alltså. Det var en tjej som hade problem med att hästen fick panik så fort de lämnade transporten, dock visade den inte det där och då och Tobbe tyckte att det mest var folket runt omkring som hade panik. Men när de skulle åka ifrån castingen började ponnyn stegra och hålla på o transporten, varpå ponnymamman skulle bege sig in i transporten med en häst med flaxande framben, inte vidare smart och Ponnyakuten fick säga åt henne att akta sig för att hon inte skulle bli skadad.

Många ponnyer och ryttare med många problem den här gången också, alltså. Och som tidigare kan jag inte låta bli att undra VARFÖR KÖPER FOLK DE DÄR TOKIGA DJUREN???? Som till exempel ponnyn Star som var med i PA 2. Den fullständigt okontrollerbara ponnyn som bara stod och studsade den är såld till någon ny stackars ryttare. Visst, Star kan hoppa, men hans problem har man ju lätt kunnat studera i PA och det är ju ingen ponny jag skulle lägga några pengar på. HÄR kan man se hur det går för den nya ryttaren. Ingen förändring alltså


måndag 2 januari 2012

Nytt år - mer träning!

Jag har slarvat en hel del med träningen den senaste tiden, men till min stora glädje inte gått upp mer än tre kg sedan jag vägde som minst. MEN igår tog jag fram måttbandet och då var det plötsligt inte lika roligt... Nej, jag har växt åt h-vete för mycket!

Så nu har jag beslutat mig för att nu ska de där måtten ner och fettet väck och min strategi är att köra på crosstrainern måndag-torsdag (korta halvtimmespass), vila fredag, springa lördag eller söndag beroende på form. Jag har redan börjat med ett crosstrainer-pass när jag kom hem från jobbet. Det var jobbigt, men gött efteråt. Tyvärr har Sportstracker fortfarande inte fattat att man står still när man kör "indoor" så jag får en inkorrekt km-räkning. Men det som är intressant är ju puls-nivån. Det syns att det har varit jobbigt!



Tanken är att köra så mycket crosstrainer som möjligt så länge det är mörkt på kvällarna eller dåligt väder, men också att jag ska komma igång och springa ordentligt. Jag har även en del funderingar på att springa några lopp i år. Vårruset kommer det att bli i Halmstad den 7:e maj. Ett helt prestigelöst lopp där man har möjlighet att se hur man ligger till. Men jag har även funderingar på några mil-lopp som finns att välja på till sommaren. Mitt problem är att jag får sådan fruktansvärd prestationsångest och ångest om jag inte hinner träna osv, det är därför jag undviker att springa lopp. Men samtidigt är jag ju en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna och eftersom Ridsportförbundet nu har gjort det till ett ekonomiskt skämt att tävla så får jag ju inte längre utlopp för min tävlingslängtan på ridbanan. Så därför tänkte jag kompensera med att springa istället. Vi får se hur det blir. Oavsett vad som händer SKA jag träna mer än förra året och nå mina vikt- och centimeter-mål!

söndag 1 januari 2012

Härlig nyårsafton - tung nyårsdag....

Igår kväll hade vi två par på besök här. Vi stod för huvudrätten som var ugnsstekt rådjurslår, klyftpotatis och sås och de andra hade med sig förrätt och efterrätt. Efter huvudrätten hoppade vi i badtunnan, som var lite för kall till en början, men den blev snabbt varm. Det var riktigt härligt att bada, det enda som fattades var en stjärnklar himmel att titta på.

Vid tolvslaget gick vi ut igen, Magnus smällde iväg lite raketer och vi skålade in det nya året med Moët:en som jag fick när jag slutade mitt gamla jobb.

I morse vaknade jag och mådde inte så bra. En ordentlig migrän slog mig hårt i huvudet och jag gick snabbt och lade mig i sängen igen efter att ha släppt ut hästarna och vaknade igen vid två-tiden. Det är märkligt, jag har tagit det lugnt och verkligen varit ledig på riktigt en hel vecka. Jag kände mig pigg och utvilad igår och nu känns det som om jag inte varit ledig en sekund. Fast just nu känner jag mig piggare än vad jag gjort tidigare idag iaf.

I morgon bär det av till jobbet igen. Tre dagar jobbar jag innan det är ledighet igen. Skönt med lite mjukstart på det nya året. Nu är det långt kvar till nästa ledighet som infaller i början på april då det är påsk... Men nu blir det ju iaf längre dagar och en härlig vår att se fram emot!