Biggest loser avsnittl 3

Igår sändes alltså tredje avsnittet av Biggest Loser. Tyvärr blev två deltagare sjuka och en lämnade frivilligt pga personliga skäl. Alla tränade hårt och även tävlingen var hård. Den gick ut på att bära 5kg- eller 15-kg-säckar upp för en backe. Alla kämpade hårt, men röda laget (med Anna och Slejman) var överlägsna och vann immunitet inför utröstningen.


Utröstningen blev lite speciell eftersom de deltagare som låg på sjukhus blev vägda och deras resultat räknades, vilket jag tyckte var lite orättvist mot deras lagkamrater. Man får ju inte någon rimlig chans att träna när man är sjuk. Robert hade trots sin sjukdom (eller kanske tack vare) gått ner 6 kg, vilket hjälpte honom och Marko till vinst i invägningen. För Daniels del blev det tyvärr så att han hade gått upp 4 kg under sin sjukhusvistelse och drog därmed ner honom och Astrid under strecket. Astrid hade kämpat väl och gått ner nära tre kg så det var synd att hon skulle behöva riskera att röstas ut. Men bra nog beslutades att Daniel skulle åka hem och Astrid stanna kvar. Hoppas att Daniel blir bättre så att han kan kämpa vidare mot sin vikt hemma.

Återigen fick man se ruskigt bra resultat, men mindre nöjda deltagare. Den som hade gått ner minst hade minskat 1,6 kg på en vecka. Det ÄR bra. Och ser man till totalen för hennes del så har hon på 2 veckor gått ner 7,1 kg! Det är JÄTTEMYCKET! Det är så synd att se att de är besvikna när de gör så bra resultat. Dessutom blir hela stämningen i rummet också konstig, väggarna skriker "blev det inte mer???". Tränarna kunde ju påmint deltagarna om hur bra deras resultat är (vilket de förhoppningsvis också gör när inte kamerorna är igång). Men det som blir fel här är ju att folk som tittar på programmet och tänker att de kanske borde prova att gå ner kommer att känna sig besvikna om de inte går ner 10 kg på en vecka, vilket jag skulle vilja påstå är omöjligt att göra på egen hand. Man uppskattar inte det faktum att man faktiskt har gått ner, utan man ser bara en siffra som inte känns tillräckligt bra.

Något som hade varit ännu mer intressant hade varit att se hur måtten på deltagarnas kroppar förändras. Jag själv upplever att det går snabbare att få resultat på måttbandet än på vågen. Och när måtten minskar så känner man ju sig mindre. Kläderna blir större och hela kroppen känns helt enkelt mer bekväm. Det är ju en väldigt bra morot att ha när vågen står still. Jag tycker att det är lite för mycket fokus just på vikten, inte bara i Biggest Loser utan i största allmänhet. Det enda folk vill är att gå ner i vikt, man tänker inte på måtten och då är det lätt att tappa motivation de perioder när vågen står still (för det gör den emellanåt).

Den deltagare som imponerade även denna vecka var Ralph, som återigen gått ner mycket. 5,7 kg den här gången. Och så vitt jag vet kan han fortfarande inte träna som de andra, eftersom han inte fick vara med i tävlingen, utan antagligen har han fortsatt att gå/promenera. Och det är ruskigt intressant!