Bosse uteritt

Bosse fick komma ut på en uteritt idag. Vi traskade bort förbi Hulegården, tog gärdsvägarna ut till Obbhultvägen, travade lite där och han travade på fint med bra framåtbjudning. Vi svängde sedan in mot Smeas och stack upp i grushålan. Där fick han trava igen och sedan blev det galopp i backen upp ur grushålan. Härligt att han ville galoppera! Han börjar kanske komma i form igen nu.

Vi tog oss sedan hem via Skattagårdsskogen och hemmaskogen. Det var faktiskt rätt varmt idag också, värmen ville inte riktigt släppa på kvällen heller, så det var nog runt 24 grader. Men Bosse verkade inte bry sig så mycket om det, utan hade härlig framåtbjudning hela vägen hem.

Ute i vår egen skog

När vi kom hem duschade jag av honom och han tyckte det var så mysigt. Jag fick till och med duscha honom i ansiktet och han riktigt njöt av det. Därefter blev det en härlig rullning i hagens lerigaste plats. Så fin kille!

Bosse ville nog ta en tur i släpet, så det får vi planera in i sommar!

Framsteg med lastträningen!

Kalle har en lite lugnare vecka denna vecka efter att han var lite seg och ovillig förra veckan. I måndags var det 31,5 grader varmt på eftermiddagen, så då blev det ingenting gjort med någon häst. Det gällde bara att försöka överleva värmen. Sedan blev det åska på natten och igår var det plötsligt 15 grader när jag åkte till jobbet. Det kändes nästan kallt!

Solen kom dock igång på eftermiddagen igen, så när jag kom hem var det strax över 20 grader igen, men inte så kräkvarmt som det var i måndags.

Jag hämtade Kalle i hagen och gick direkt ut och lasttränade honom. Han är väldigt lugn nu och nu kan han stå kvar i släpet längre stunder (typ 0,5-1 minut) och han kastar sig inte ut längre, utan backar lugnt och fint, steg för steg. Det som inte fungerar än är att få tillbaka honom in när han väl har börjat backa, men det ska han säkert kunna lära sig tids nog.

Efter lastträningen tog vi en promenad i den härliga sommarkvällen. Vi tog Linnarpsvägen västerut och sedan in på gärdsvägarna och upp vid Hulegården. Han var väldigt lugn och sansad, men ändå framåt på sina ställen. När han tittade på saker valde han att gå snabbare mot dem istället för att stanna och stirra eller vända. Så han är i ett mycket lugnare läge nu, vilket är skönt!

Kalle och jag på promenad

Idag har jag jobbat hemifrån och skrattat åt vår härliga Alyssa, som är löjligt morgontrött! Hon ligger alltid i buren när man kommer upp på morgonen, men då ska hon minsann inte vakna och gå ut och kissa, nej hon ligger kvar i buren, sedan kom hon upp i soffan vid nio-tiden, lade sig på rygg där och inte förrän vid tio ville hon gå ut. Knasiga hund! Så lik sin husse när det gäller morgonpigghet!

Trötta taxen!

Ikväll hämtade jag Kalle för att lastträna igen. Jag har kunnat lyfta upp bommen bakom honom, utan att sätta fast den och han blir inte längre rädd när den ligger mot baken och dånar när den faller tillbaka mot mellanväggen. Så jag tycker att det börjar bli dags att stänga den på riktigt. Senast jag gjorde det, i höstas fick han fullständig panik, tryckte hela sin tyngd mot bommen så att bakhovarna lättade och höll på att krypa under bommen där framme. När han trycker så går det ju inte att få loss bommen igen, så det blev lite obehagligt och jag fick vara snabb med att rycka upp den när han släppte trycket. Därför är jag lite orolig för att han ska göra samma sak igen.

Men idag lyckades jag faktiskt stänga bommen och öppna den igen utan att han började backa. Han stod bara lugnt kvar trots att han visste vad jag gjorde. Jag blev så himla glad för det, det är ett riktigt bra framsteg för honom!

Jag nöjde mig när vi hade gjort detta och släppte ut honom i hagen igen och hämtade Bosse istället. Nu är Kalle så lugn i släpet att jag tänker försöka utmana honom lite med bommen. Låta honom backa mot den och se vad han gör. Det skulle kunna bli så att han förstår att han inte kommer ut genom att trycka mot den och att han då istället lugnar sig och går framåt igen. Och får han panik får han väl stå där och spralla lite tills han lugnar ner sig. Egentligen hade det nog varit bra att ta hjälp av Magnus så att jag kan stå inne i släpet och se till att han inte kör ner huvudet om han trycker bakåt och kanske förmå honom att komma framåt istället. Så får Magnus stå ute och passa bakbommen och släppa den först när Kalle har släppt trycket. Ja, vi får se hur jag gör, just nu är jag bara så glad att vi har gjort sådana här framsteg med lastningen! Skam den som ger sig!

Kalle lugn och fin i släpet!

En helt annan Kalle!

Ikväll fick Kalle komma ut en runda. Det blev inte direkt jättesvalt, men vid 18-tiden hade temperaturen börjat gå ned mot 24 grader i alla fall. Det var dock extremt varmt att ha ridbyxor på sig, men det fick gå.

Kalle var väldigt lugn och fin i stallet. Han stod mest och sov medan jag gjorde i ordning honom. Och bet på grimskaftet i vanlig ordning.

Han älskar verkligen att bita på saker

Trött-Kalle

Idag valde jag att testa att lägga på sadeln utan padden eftersom sadeln ligger så himla bra på honom nu. Det är som om den är skräddarsydd för honom. 

Vi kom ut och Kalle blev jätterädd för en stor sten som Magnus har lagt i trädgården. Så vi körde lite terapi med den och snart tyckte han att den var ok. Jag satt upp, han stod helt still tills jag bad honom att gå framåt och för första gången på länge gick han raka vägen dit vi skulle.

Idag hade han fin framåtbjudning och jag tänkte på att jag inte skulle sitta och hacka med skänklarna eller driva för mycket med sätet, utan istället följa med i hans rörelser i skritten. Vi kom upp till asfaltsvägen och - surprise - Kalle gick raka vägen dit jag ville! Han gjorde bara ett litet ministopp, men gick framåt direkt när jag bad honom!

Jag skrittade på lång tygel upp till skogen och han var helt avslappnad och verkade så nöjd med tillvaron. Det var nästan som en annan häst! 

Vi skrittade upp i skogen och hans gentlemanna-beteende fortsatte hela rundan. Han var helt underbar att rida! Det var ingen tvekan om att det fanns framåtbjudning, han gick av sig själv hela vägen och tog egna initiativ till trav.

Vi passerade en bil som stod parkerad mitt på skogsvägen så det blev lite trångt mot kanten, men han gick på så bra förbi där när jag bad honom. Ja, han höll sig cool, framåt och modig hela rundan!

Det var så himla kul att rida honom idag och jag fick en sådan himla fin känsla med honom. Så nu funderar jag ju såklart ifall han kan ha reagerat på padden, om den kan ha gjort att det har klämt istället för att ha fördelat trycket.

Ja, vi får väl se, han får vila imorgon, det ska bli lika varmt då, så ska jag rida honom i paddocken på måndag så får vi se om han är bättre där också, i så fall blir det träning som vanligt på torsdag. Annars får han gå mer uteritter och så får kanske Bosse träna på torsdag istället. Jag ska rida honom i paddocken imorgon på morgonen innan det blir alltför varmt, så nu ska jag ställa klockan på fem och gå och lägga mig!

Finaste Kalle i skogen!

Midsommarafton

Nu har midsommarafton passerat även detta år. Helt otroligt vad snabbt tiden går! 

I torsdags var jag hos Charlotte och tränade med Kalle i vanlig ordning. Han kändes faktiskt inte alls bra denna gång. Han hade ingen framåtbjudning överhuvudtaget och jag kände att jag bara satt och hackade med skänklarna utan att få något som helst svar framåt. Han fortsatte även med sitt senaste "partytrick" och sparkade bakut med höger bakben redan i skritten. Det var inte alls kul!

Men jag fick direkt tips av Charlotte där. Han gjorde det bara i högervarvet och då sa hon att jag skulle räta ut honom på yttertygeln, dvs jag tog ett ordentligt tag i vänstertygeln och sedan leda honom runt i volten med innertygeln. Och då slutade han faktiskt, för han kunde inte sparka när jag rätade ut honom. Men han hade så dålig framåt bjudning att jag fick jobba som en dåre i värmen för att överhuvudtaget få honom framåt.

Så jag nöjde mig rätt snart. Jag kunde jobba igenom det någorlunda, men han var inte riktigt sig själv kände jag. Han kändes nästan som första gången jag provred honom och jag funderade på ifall han hade arbetsvilja.

Jag blev såklart fundersam över detta och jag diskuterade det med Charlotte. Hon hade sett att han svängde in svansen åt höger när han protesterade. Jag har känt igenom honom i hela ryggen och överallt, men han har inga spänningar någonstans. Jag lade också på sadeln utan schabrak och pad och såg då att den ligger helt perfekt. Så jag började fundera på om jag verkligen ska ha padden under som jag brukar ha. Jag tycker dock att den har varit bra eftersom den dämpar lite tryck från sadeln.

Men i alla fall så skrittade vi hem, fortfarande utan någon vidare framåtbjudning och jag tänkte att han får ta det lite lugnare några veckor nu, jag kan rida honom i skogen, utan några större krav, jobba mer med lastträningen och från marken. Kanske tömköra honom också för lite omväxling.

Jag hade, trots att träningen inte gick något vidare, ändå en bra känsla, eftersom jag fick verktyg av Charlotte att hindra honom från att sparka bakut i alla fall och det är ju grymt skönt, att det går att påverka liksom. 

Igår morse red jag ut en runda på Bosse. Det var en varm och solig midsommarmorgon och vi fick en fantastiskt varm och solig midsommarafton, en sådan som man brukar drömma om. Bosse var i alla fall fin och fräsch, även om han inte heller var så framåt.

Bosse på midsommartur

Resten av dagen låg jag på altanen och solade i det underbara vädret innan vi gjorde oss i ordning och for till midsommarfirandet med vänner i Ullared. 

Älska solen!

Jordgubbar till lunch

Kvällen blev väldigt trevlig med god mat, skratt och paketspel. Alltid lika kul! Jag körde och det var jag väldigt nöjd med, jag har känt mig rätt sliten hela veckan och det var så skönt att kunna få sova en riktigt bra natt och vakna pigg på morgonen.

Klassiskt paketspel

Även idag har vi haft 28-29 grader varmt, precis som igår. Jag passade på att göra rent spabadet och byta vatten. Perfekt när det var bikiniväder! 

Först fick jag dock klippa ner rosen som växer intill och hade fått långa taggiga grenar som växte in över spabadet. 

Det är lite meck med det. Först ska man ha i rengöringsmedel, sedan ska vattnet tömmas, vi gör det med en dränkbar pump. Sedan skrubbar jag rent det som behöver skrubbas rent och så tar jag ur det sista vattnet med mopp och disktrasa. Sedan kan man fylla på. Tyvärr fick jag göra lite omjobb när jag hade börjat fylla på och upptäckte att det hade kommit mer bös så jag fick tömma igen och göra rent igen. Men nu är det påfyllt och rent så nu håller det på att värmas upp.

Fast just idag hade man ju velat bada kallbad. 29 grader är varmt! Men underbart att det äntligen har blivit sommar på riktigt!

Bosse 16 år idag!

Ja, tänk, idag fyller han 16, min knasige Bosse Buse! Han är för go, min "lille" häst, mestadels i alla fall. Han är bombsäker när man rider ut och jag behöver aldrig oroa mig för att trilla av honom, för han håller sig på marken där han ska vara!

Igår fick han nya skor, hovis var här och fixade. Även Pelle fick verkat sina hovar, så nu är alla tre topp notch gällande hovarna. Så skönt!

I helgen red jag båda två både lördag och söndag faktiskt. Kalle fick gå en uteritt med Anna Och Tyri på morgonen. Vi red ner vid Hulegården och Lunden, sedan tillbaka via Smeas, grushålan och Skattagårdsskogen. Kalle var lugn och fin, gick längst fram några gånger och kände sig modig, men behövde Tyri till att hålla handen emellanåt. Han går lite i sin egen bubbla när han går bakom Tyri, så han behöver komma fram lite då och då och se världen på riktigt.

Det var grymt kul att komma ut och få lite sällskap, kunna koncentrera sig på ridningen, inte behöva bry sig om eventuella meningsskiljaktigheter.

På eftermiddagen red jag Bosse i paddocken. Första paddockpasset på väldigt länge. Han var så fin! Han lyssnar ju lite bättre på sidförande skänklar än Kalle och håller sig mer rak, så det var riktigt kul att rida honom ett "riktigt" pass igen. Och han kändes väldigt fräsch och fin. Han kom fram i alla gångarter som jag bad om och vi hoppade lite 5½:a och lite bana i trav. Så jag var så nöjd med honom!

På kvällen umgicks vi med våra grannar, vi började med lite förrätt och Prosecco i deras underbara trädgård och sedan fortsatte vi med huvudrätt och efterrätt här hemma. Det var så kul att få umgås med dem igen! Det var så länge sedan sist!

Men när jag vaknade i söndags kände jag mig helt sänkt. Trodde att jag var bakfull, även om jag egentligen inte drack såpass mycket att jag borde vara det. Vi kom dessutom i säng strax efter kl 12 så det var ju inte så sent heller.

Men jag red Kalle i alla fall på morgonen innan jag åt frukost. Jag fick ingen bra känsla alls, han var väldigt spökig av sig och for hit och dit, samt gick inte att rida ordentligt på kortsidan vid ingången för att han kastade sig för allt och inget. Jag är så himla sugen på att hoppa honom nu, men det var verkligen inte läge, utan jag fick koncentrera mig på att rida honom i samtliga gångarter utan att åka av. Så lite besviken var jag allt.

På eftermiddagen var jag i Hermanstorp och hjälpte Anne med hennes nyinköpta Pixio Cameraman. Hon hade lite problem med att få den att fungera som den skulle och jag lyckades faktiskt lösa problemet. Det kändes kul!

På kvällen fick Bosse komma ut en runda, mestadels skritt, men även lite trav. Dock kändes han lite matt i traven och jag tyckte mig känna en oregelbundenhet igen, men var inte helt säker. När vi var på väg i trav upp för en backe, så saktade han av istället för att ta i och trava på. Men han hade ju gått dagen innan och vanligtvis rider jag inte honom två dagar i rad, så han hade kanske lite träningsvärk. Jag hoppas verkligen att han håller sig fräsch nu, min fine Bosse, han är ju så rolig att rida och jag vill ha lite kontinuitet i vår ridning nu så att vi kan komma framåt igen!

Det var rätt skönt att gå och lägga sig tidigt i söndags, men när jag vaknade i måndags kände jag mig lika sänkt som i söndags. När jag började prata med mina kollegor via Teams insåg jag att jag var förkyld, inte bakfull! Ja, visst det har kliat lite i halsen i helgen, men jag kunde inte påstå att jag kände mig förkyld, däremot var det tydligt att någonting hade satt sig på mina stämband igår och jag fick faktiskt lägga mig och vila en stund vid lunch för att orka jobba vidare.

På kvällen var det alltså hovis-besök, men jag kom ändå i säng i bra tid och när jag vaknade idag kände jag mig äntligen i form igen! Inget halsont, knappt några påverkade stämband och betydligt piggare! det var tur, för jag har haft möten i princip oavbrutet mellan 8 och halv fyra. Så det blev lite övertidsjobb idag också för att få gjort allt som skulle göras.

Men lite senare gick jag ut och hämtade Kalle i hagen. Eftersom han var lite sådär i söndags ville jag rida honom i paddocken igen och känna på honom. Jag bytte faktiskt bett idag, testade ett nytt från Fager som skulle vara bra för hästar med orolig mun som inte vill ta kontakt.

Till en början gick allting väldigt bra, Bosse och Pelle var i vinterhagen, utmed långsidan av paddocken och plötsligt var "farliga" kortsidan inte så farlig längre. Han var lugn och avslappnad och jag tänkte att det skulle bli ett riktigt bra pass.

Jag red volter i "farliga" änden av paddocken och vi travade över bommar och kunde rida längs långsidan neråt ingången. Det kändes riktigt bra!

Men sedan drog Bosse och Pelle iväg ut i sommarhagen och försvann ur vår åsyn. Då kom Kalle på ett nytt "party-trick", han sparkade bakut. Något som han aldrig har gjort förut! Han drog mot sommarhagen i den övre änden av paddocken och när jag gick på honom för att få honom framåt blev han sur, reste sig och sparkade bakut. Suck och pust! Jag fortsatte rida honom och han blev bättre igen. Vi galopperade i vänstervarvet och det gick bra, han kändes fin. Men när vi skulle galoppera i högervarvet sparkade han bakut och tappade galoppen vid kortsidan. Så irriterande! Och inte så roligt. Jag kände väl inte direkt att jag satt löst, men om han hade fortsatt sparka så hade jag ju blivit lite mer orolig. Jag vill verkligen inte att han ska få några idéer om att han ska slänga av mig nu genom att sparka!

Det som var bra med dagens pass var dock att han var väldigt fin på det nya bettet. Han kändes otroligt lugn i munnen, väldigt mjuk, fick perfekt kontakt. Han gick inte heller och snörpte med munnen som han har gjort på det andra bettet, utan han var bara still och mjuk, riktigt bra känsla! Det var också kul att han slappnade av vid farliga kortsidan så att jag kunde rida i hela paddocken. Det gick inte fullt ut i trav och galopp, men jag red lite avvaktande där också, jag behöver nog vara mer aktiv och övertygande för att det ska bli riktigt bra.

När vi var klara kände jag på ryggen på honom och tittade på sadeln, men kunde inte se att någonting såg fel ut. Han reagerade inte när jag tryckte honom på ryggen heller. Men det är ju ett år sedan jag gjorde senaste sadelkollen med Gunilla, så jag ska nog kalla hit henne igen så att ingenting är fel med varken Bosses eller Kalles sadel.

När jag släppte honom i hagen gjorde han en rad hopp, skutt och bakutsparkar, så han kanske bara har lite överskottsenergi. Vi får hoppas det!

Han ska i alla fall få gå ut en runda idag så hoppas jag på att han har glömt sitt nyaste partytrick till träningen på torsdag!

Dagens fölsedagsbarn!

Nu börjar vi utvecklas!

Torsdag idag, vilket såklart innebär träning. Jag älskar torsdagskvällarna, det blir liksom starten mot helgen, torsdagsträning, sedan fredag och därefter helg. Dessutom är det sista full-veckan jag jobbar innan semestern, faktiskt sista fredagen jag jobbar innan semestern. Så underbart!

Kalle och jag gick till Charlottes paddock idag. Det var en del läskigheter längs vägen, men han kändes lugn och fin ändå. Ponnysarna som red före oss red på en gräsåker för att det var lite dammigt i paddocken, men Kalle och jag ville träna i paddocken. 

Eftersom han var så lugn förra gången och även idag tänkte jag att jag ville låta honom trava lite över bommar, sätta igång det också nu så att vi snart kan börja hoppa.

Han var hur cool som helst med bommarna, med ponnysarna och med allting annat. Det enda han tittade på var en släpkärra som stod utanför paddocken, lastad med hindermaterial, men han släppte den rätt snart ändå.

Jag kunde rida honom avslappnat och normalt hela passet faktiskt, det enda var väl i början när ponnysarna hade skrittat iväg och vi inte visste ifall de skulle skritta runt eller komma tillbaka i nedre delen av paddocken, då red jag på en volt i andra änden och höll lite koll på dem.

Vi gjorde ungefär samma som sist, stora volter, jobba runt på dem, spåra, hitta den där takten och tempot i traven där han kan jobba i vänstervarvet. Det var rätt jobbigt ändå, han ger ingenting gratis och svetten började snart rinna på mig, i pannan, innanför västarna och pulsen åkte upp.

Men när vi väl hittade det där tempot blev han jättefin! Då kom takten, lösgjordheten och kontakten som ett brev på posten. Jag måste hela tiden tänka på att hålla honom på voltspåret, jag vet precis var han vill gena och där måste jag förekomma honom och flytta ut honom till yttertygeln innan han gör det, då bär han sig så himla fint.

Till sist kom det en ponny ur borte hörnet, men först såg han den inte och sedan brydde han sig inte om den utan jag kunde börja på galopparbetet. Även där behöver jag hitta ett bättre, mer framåt tempo, inte sitta och "fis-rida", utan hela tiden tänka framåt, ha lite mer fart än vad jag tror att jag ska ha. Då kan han lyssna på innerskänkeln och tungan åker in i munnen och han tar kontakten med bettet.

Det gick riktigt bra och han var jättefin. Jag lade in lite bomarbete också i traven och det gick super. Han tittar lite på bommarna, men så länge jag talar om med mina skänklar att vi ska framåt, och håller handen stabil så går han framåt utan att tveka. Jag måste driva hela vägen över alla bommar, då går han som jag vill. Detta tankesätt är det jag ska ta med mig i hoppningen sedan!

Det som är så himla kul nu är att han är så avslappnad i paddocken, han jobbar superbra, hans fokus är på mig och inte lika mycket på det som händer runt omkring. Han skyggade för någon skugga vid något tillfälle, men jag bara fokuserade framåt och då gjorde han också det, så det kändes väldigt bra.

Det jag känner nu är att nu börjar vi utvecklas. Vi har ju såklart utvecklats tillsammans hela tiden de här snart två åren vi har känt varandra, men det har ju varit mycket fokus på att han ska slappna av, koncentrera sig på mig, jag ska sitta kvar när han kastar sig osv. Nu kan jag helt fokusera på ridningen och verkligen komma framåt och det är så himla kul!

Det ger så otroligt mycket att träna honom nu och jag får hela tiden nya insikter. Idag insåg jag att jag även måste hitta ett mer framåt i galoppen för att han ska kunna jobba rätt där och glömma att slänga runt med huvud och tunga. Så jag behöver rida på mer nästa gång jag rider i paddocken hemma, vilket jag hoppas blir på söndag. Kanske ska jag filma lite då också, det hade varit så kul att få ser hur han ser ut nu och hur långt vi har kommit sedan jag filmade senast, vilket var i oktober förra året!

Jag tror också jag ska fortsätta att rida honom lite mer än varannan dag nu i sommar, det känns som om han behöver det och det kan vara bra för vår utveckling att intensifiera ridningen lite mer nu. Det hade varit kul att få till lite bättre pass i paddocken hemma med mer hoppning. Nu när stolparna till ridbanebelysningen är på plats borde det inte finnas så mycket för honom att vara skraj för. Han var ju så lugn och fin i paddocken tidigare i vår så jag hoppas att han ska kunna hitta lugnet där igen.

Men vi är definitivt inne i en bra period nu, vi hade en svacka i tisdag, vilket förmodligen berodde på att han fick samla lite för mycket energi pga tappsko i lördags som ledde till vila och energibyggande i liten hage. Det känns så himla bra att vi har kommit dit vi har kommit nu för om jag får 20 år tillsammans med Kalle så har vi tagit oss igenom de första 10%-en nu och vi har så mycket framför oss som jag är helt övertygad om kommer att bli så kul och utvecklande!

Min fine Kallis!

Nu är ridbanebelysningen på plats!

Igår fick jag ett efterlängtat besök av mina elektriker! Äntligen var det dags för dem att dra kabel till paddocken, i stolparna och montera mina lampor. När Magnus kom hem på kvällen satte vi stolparna på plats med hjälp av kranbilen. Det är rätt fascinerande vad man kan göra med en kranbil tycker jag, den är otroligt användbar! 

En av lamporna

Min älskade Kranis!

Magnus lyfte upp första stolpen till upprätt och sedan kom det spännande momentet att se om vi kunde få det att passa. Tre fästen fanns i stolparna, med två bult i varje fäste som skulle i varsitt hål. Det passade perfekt, vi bara höll stolpen där den skulle vara och så gled den ned så fint i sina fästen och vi kunde skruva på muttrarna. Så enkelt!

Perfekt passform!

När stolpen stod på plats återstod ju att lossa lyftstroppen, så stackars Magnus fick klättra upp i den där stolpen och lossa stroppen. De är ju tio meter långa, så det blev en rätt hög klättring ändå, men han fixade det, han har ju gjort det förr!

 

Stroppen sitter högt upp!

Magnus klättrar

Första stolpen på plats, nästa på gång

Här börjar han lyfta stolpe nr 2

Nästa stolpe passade inte lika bra i bultarna, så vi fick slå på dem lite med släggan och sedan slå med släggan på stolpfästena så att de kunde komma på plats och det sista fick vi skruva ner muttrarna för att tvinga ner stolpfästena där de skulle vara. Så det blev lite mer joxigt, men det gick rätt bra ändå. Det var ju inte många millimeter det skilde.

Så nu är stolparna på plats och det känns helt magiskt, som jag har väntat på detta och drömt om att kunna rida när det är mörkt! Det kommer att ge mig mer tid om kvällarna i september-oktober när det börjar bli mörkt och det är så skönt! Dessutom kan jag ju börja nyttja paddocken tidigare också på våren om underlaget tillåter utan att behöva bekymra mig om mörkret. Det ska bli rätt gött att slippa behöva stressa över att hinna rida innan det blir mörkt!

Båda stolparna på plats!

Lugnare Kallis

Igår fick Kalle ett uterittspass. Han var ju så energisk i tisdags att jag ville rida honom igen för att försöka få honom lugnare inför dagens träning. Dessutom släppte jag tillbaka dem i sommarhagen så att de rör sig mer under natten och dagen också.

Det hade effekt och Kalle var så mycket lugnare och finare!

Han krånglade lite när vi skulle gå från gårdsplan, men jag fick honom snabbt på rätt spår. Det blev samma runda som i lördags i princip.

Det blev lite krångel när vi skulle ut på Obbhultvägen, men även det löste sig relativt snabbt och jag fick rida hela rundan.

Vi travade och galopperade obekymrat, han gick upp i Skattagårdsskogen utan problem, bara raka spåret. Sedan var han lugn i skogen, skyggade lite på vägen mot Attas, men gjorde inga stora rörelser, så det var inga problem att hänga med. 

Sista biten mot Kullagården var det lite utmaningar, hästar på ena sidan, springande kalvar på andra sidan och möte med hund och människa. Det gick fint och när vi hade tagit oss förbi allt detta slappnade han av och bara skrittade på. 

Så glad över att vi nu tar oss framåt med våra utmaningar och jag hoppas att det kommer att bli en bra träning ikväll också!

Hovslagare och ridning

I söndags kväll fick Bosse komma ut en runda. Vi tog banvallen ut till Tvååkersvägen, sedan in mot Linneskogen. Vi travade på grusvägen där och helt plötsligt fick Bosse syn på en skräphög som var JÄTTE-läskig, så han svängde och hoppade ut på åkern. Han är ju så seg i reaktionen jämfört med Kalle, så jag märkte knappt att han flyttade sig, det var hur enkelt som helst att hänga med. Så det var bara till att få stopp på honom och svänga tillbaka upp på grusvägen. Han är ju söt ändå!

Han var pigg och fräsch och verkade gilla att komma ut igen. Han är så härlig att rida och jag behöver aldrig bekymra mig om att han ska göra något dumt. Visst, han kan bli rädd som han blev för skräphögen, men han gör det alltid snällt ändå.

Det blev en fin runda och det känns kul att han är igång igen!

Bosse och den väldiftande schersminbusken

I måndags var jag på jobbet och glädjande nog kunde min hovis komma och sko Kalle. Det blev lite bråttom när hovis aviserade att han var på väg från Väröbacka och jag inte hade hunnit lämna kontoret, men jag tog en cykel och for iväg och satte mig i bilen så han behövde inte vänta så länge på mig.

Bosse behöver också skos och Pelle behöver verkas, men han hann inte ta dem också, utan det får bli på fredag istället. Jag var så tacksam över att han kunde sko Kalle så snabbt ändå så att jag kunde rida honom igår! 

Kalle sover medans hovis fixar

Så igår kunde jag rida Kalle igen. Jag var så laddad, han har ju varit så himla fin nu den senaste tiden! Jag började med lastträning och nu kan jag få in honom i släpet och lyfta och greja med bakbommen. Dock backar han ut snabbt och jag kan inte få honom att stanna när jag trycker mot bakbenen, så det är ju en hel del kvar att jobba med, men vi gör små framsteg hela tiden!

Jag sadlade upp honom och gick ut i paddocken där vi gick runt några varv. Det var väldigt blåsigt och jag märkte att Kalles lugn hade ersatts av en stor vakenhet och han verkade ha väldigt mycket energi i kroppen. Jag fortsatte med lite backövningar, lyckades backa honom så långt mot staketet att han spräckte en slana. Ojoj, då blev han rädd, men ändå ingen överdriven reaktion och det gick att backa honom tillbaka igen. Så stor skillnad mot tidigare!

Jag backade även honom mot "farliga hörnet" och det gick också bra. Han var inte helt avslappnad, men han accepterade att backa mot farligheterna.

Jag satt upp och red igång honom. Han var rätt spänd, ville inte gå normalt förbi farliga hörnet i vänstervarvet och även lite problem på den kortsidan i högervarvet där han inte ville gå ända ner mot staketet. Men det gick ändå att jobba honom rätt bra.

Jag fokuserade på att få innerskänkeln att fungera i vänstervarvet, lite övergångar. Travade på volt och på fyrkanten. Han var väldigt slängig med munnen och huvudet denna gång. På ett sätt som han inte har varit på ett bra tag nu. Men han blev bättre och jag kunde rida några stunder med en bra kontakt till munnen.

Vi galopperade också och det gick också bra, även om tungan var ute och vände några gånger. Han gjorde två slängningar och de var rätt milda mot hur de kan vara. Så trots mycket energi och dålig avslappning så blev det ändå ett rätt bra pass. Vår lägsta nivå har definitivt höjts!

På slutet kunde jag skritta av honom på lång tygel rätt avslappnat ändå och det kändes bra!

Dock tänkte jag att det inte var en bra idé att låta dem gå i den lilla garagehagen och bygga upp energi utan att kunna göra av med den, så jag släppte tillbaka dem i den stora sommarhagen igen. Så nu hoppas jag på att han lugnar ner sig igen och blir fin att rida både idag och imorgon på träningen.

För han får gå en uteritt idag också, det känns som om han behöver få ut lite mer energi, så att det kan bli ett bra pass imorgon. Han var också lite bufflig i hanteringen på ett sätt som jag inte heller har sett på länge så jag tror att det också är någonting som är kopplat till överskottsenergi.

När jag var klar med Kalle var klockan inte så mycket så jag passade på att rida Bosse också. Han fick komma ut på en uteritt igen, denna gång grushålan vid Hovgård och Skattagårdsskogen.

Han var pigg och fräsch, så det blev en trevlig runda. Vi tog det ändå rätt lugnt, lite trav, men mest skritt. Jag har tänkt sedan i lördags att jag skulle gå upp i skogen och kolla ifall jag kunde hitta Kalles sko, men när Bosse och jag traskade ner för galoppbacken där han trampade av sig den så hittade vi den lutad mot ett träd. Jag vet inte ifall den landade så eller om någon i efterhand har lagt den där, men kul såg det ut i alla fall!

Kalles borttappade sko!

Idag har elektrikerna äntligen varit här och dragit kablar till mina paddocklampor. Som jag har väntat! Det är ju drygt ett år sedan vi gjöt plintarna och fixade lampfästen. Sedan fick vi hem en trasig lampa (jäkla italienare som stoppar ner en trasig lampa i en kartong, för den var inte transportskadad). Så då fick vi vänta på en ny. Därefter krockade ju Magnus med lastbilen och en lastmaskin i grushålan så då var ju den borta ända till februari så då kunde vi inte montera stolparna ändå och så bröt jag ju handleden så sedan var det inte aktuellt eftersom jag inte kom igång med ridningen igen förrän i mars. Och sedan dess har jag väntat på elektrikerna. Jaja, alla har att göra och det är ju positivt, och just nu har jag inget behov av någon belysning. Men det ska bli gött att äntligen kunna få allting på plats så att vi kan börja rida i lampornas ljus till hösten. Det sparar ju lite tid i alla fall att kunna rida hemma och slippa gå till ridhuset. Hoppas bara att det inte regnar för mycket så att underlaget håller för ridning. Och att Kalle inte får panik av att rida i lampljus...

Lyktstolparna är redo för kablar och lampor!

Student och Bröllop

Vilken helg vi har haft! Så mycket social samvaro som har varit så saknad så länge!

Först ut i fredags var det student, Magnus brorson Albin sprang ut mot vuxenlivet. Utspringet var kl 12 vid Sparbankshallen, men jag hade att göra med jobb, så jag deltog inte i det. Däremot körde Magnus studentflak (dock inte åt Albins klass), så han var där inne i röran i Varberg och fångades på några foton som HN:s fotograf tog.

Vi åkte gemensamt till studentmottagandet hemma hos studenten och det blev en otroligt trevlig kväll! Jag träffade personer som jag inte har sett på flera år, nu vuxna och med egna barn, de var nog tonåringar senast jag såg dem. Så himla kul!

Hemma hos studenten

Magnus och hans lastbil i bakgrunden

Det är verkligen så kul att kunna fira student igen och kunna umgås under normala former, även om jag gillar lugn och ro så är det ändå kul att få plocka upp dessa sociala sammanhang igen!

Vi var inte hemma jättesent, somnade nog runt kl 12, men så vaknade jag halv fyra på morgonen, reste mig upp för att gå på toa och kände mig aspackad! Jag hade inte druckit några mängder, eftersom jag inte klarar det längre, max 2-3 glas vin brukar räcka för mig och jag tror inte att det blev mer än så i fredags heller. Däremot kom jag på att jag hade varit otroligt dålig på att dricka vatten, både under dagen och under kvällen, så det var nog det som gjorde att jag kände mig så full helt plötsligt.

När jag hade varit på toa kunde jag inte somna om, utan låg och vände och vred i ett par timmar innan jag lyckades somna. Så jag vaknade vid 8-tiden och då kände jag mig rätt trött. Men jag fick upp Magnus så vi gjorde veckans pappersarbete och sedan blev jag hungrig så då åt jag frukost och sedan gick jag ut för att rida Kalle.

Det kom en buss och parkerade på gårdsplan, de skulle besöka grannarnas trädgård, så det tyckte Kalle var lite spännande. Men han tittade på den ett tag och sedan slappnade han av och somnade nästan när jag gjorde i ordning honom.

Det blev en uteritt och jag fick trycka på honom lite extra för att komma ifrån gårdsplan, men han gick till sist och vi kom upp till Obbhultvägen. Där blev det krångel och han stack ut på åkern. Men jag gick på honom lite mer och till sist fick jag fram honom, kom upp på grusvägen, kunde svänga höger mot skogen och fick honom att gå hela vägen utan att ens försöka hoppa ner i diket. Han travade förvisso största delen av sträckan, men han gick framåt och jag blev så himla glad! Det är första gången i år som vi kommer förbi där utan att jag behöver sitta av! Duktiga Kallis!

Eftersom vi skulle vara kl 15 i Vinbergs bygdegård för att fira Magnus kusins 40årsdag så var det lite bråttom och min plan om att hinna rida Bosse också gick om intet. Men jag tog en lite kortare runda med Kalle av den anledningen. Jag red aldrig upp i Kullagårdsskogen, utan det blev direkt upp i Skattagårdsskogen istället. Den här gången travade vi längs vägen före och runt kurvan och upp i skogen utan stopp. Jag älskar verkligen att han har blivit så framåt ute nu!

Vi travade upp i galoppbacken, jag hörde ett klirrande, det lät nästan som om han trampade på någonting gjort av glas, och så började han trava ojämnt. Jag saktade av, tittade ner och såg att höger framsko var borta. SÅ JÄKLA TYPISKT! Nu när vi äntligen fick en runda som jag kunde rida helt utan att behöva sitta av så trampar han av sig skon! Och den satt inte ens löst för jag hade kontrollerat detta noga innan ridturen. Jäkla skit!

Men vi skrittade resten av rundan i alla fall, jag hade redan bokat hovslagaren till kommande vecka, så det var ju dags att sko om ändå. Så när vi kom hem släppte jag hästarna bakom garaget för att de inte skulle springa runt så mycket och riskera att fläka den skolösa hoven mer än nödvändigt.

Skolös hov

När jag hade släppt dem i garagehagen och hade fyllt på vatten hade någon häst, vet ej vem lyckats bryta av hörnstolpen vid grinden så det var bara till att sätta dit en ny och fixa i ordning!

Efter det var klockan 12 och då kom betongkepsen! Jag gick in, tog en kopp te och lade mig på soffan en stund och undrade hur jag skulle orka gå på 40-årsfest... Men jag duschade, gjorde mig i ordning och på något sätt lyckades jag återhämta mig och bli lite "normal" igen.

Jonny kom och hämtade oss och vi åkte mot Falkenberg. 

Redo för fest

Redo för fest!

Vi hade ju misstänkt att detta kunde bli något annat än en 40-årsfest eftersom det började kl 15, vilket är en konstig tid för en fest. Och våra misstankar bekräftades när Andreas (40-åringen) ställde sig på scen, friade till sin Ida och informerade oss om att det var vigsel i Vinbergs kyrka. SÅ JÄKLA KUL!

Bruparet i kyrkan

Nygifta!

Det blev ännu en fantastiskt rolig eftermiddag/kväll! För nu fick vi ju äntligen träffa (nästan) alla Magnus kusiner som vi inte har umgåtts med sedan Magnus hade sin 50-årsfest för fyra år sedan. Ja, det var verkligen superkul! Och så fick man ju förmånen att få träffa Idas familj också, jag satt vid hennes mamma, pappa och syster vid middagen, så det var ju väldigt trevligt.

Så det blev alltså ännu en kväll med fest och ännu ett bröllop, det andra inom två veckor för oss, helt underbart! Denna gång var jag dock inte så sugen på alkohol, så jag drack i princip inget annat än vatten efter kl 22. Otroligt nog höll jag mig vaken ända till festen slut och det blev en del dansande också. Himla skoj!

Dock var jag såklart väldigt trött på söndagen efter två festliga kvällar och sänggående alldeles för sent. Men jag tog det rätt lugnt på förmiddagen, låg mest i soffan, sedan gick jag ut och avslutade arbetet med att trimma gräs som jag påbörjade för ett par veckor sedan. Det var skönt att få det gjort, nu är det midsommarfint runt husen!

Premiär på nya ridbanan - torsdagsträning

Charlottes nya ridbana blev ju klar förra året, lagom till vi flyttade inomhus på torsdagsträningarna. I år har det inte blivit av att Kalle och jag har tränat där än, vi har dock gjort ett litet "studiebesök" för någon månad sedan då han fick gå runt där lite grann.

Men idag var han väldigt lugn och det var bra väder, ingen blåst, utan väldigt varmt och klabbigt. Han är definitivt lite sommartrött nu! Betydligt lugnare och coolare!

Jag lät honom gå ett par varv åt båda håll innan jag satt upp och han var hur avslappnad som helst. Vi skrittade fram och lugnet höll i sig. Jag kunde jobba honom överallt och på ett bra sätt utan att han gick och reagerade på saker.

Jag fick väcka honom lite för att komma igång i traven, men han blev riktigt fin där. Han hade en bra takt och jobbade på fint på volter, på fyrkanten och i sidförflyttningarna. Vi gjorde också övergångar trav-skritt och plötsligt sänker han huvudet när jag saktar av istället för att köra upp det som han gjorde tidigare.

I vänstervarvet har jag lite problem med att han inte riktigt tar innerskänkeln och kommer ut på volterna som jag vill. Men idag lärde jag mig att han behöver ha en bra framåtbjudning och ett tempo i traven för att KUNNA ta innerskänkeln. När jag väl hittade det tempot så flyttade han lika bra för vänster innerskänkel som för höger. Vilken insikt! Så häftigt när man upptäcker sådana där saker!

I galoppen var han rund och fin och galopperade på jättefint. Tungan åkte ut lite, men han var ändå stadig med huvudet och slängde inte runt det.

Jag fick en helt fantastisk känsla i ridningen idag och jag kände att nu börjar vi närma oss det som jag kände fanns hos honom första gången jag red honom. Och det är så jäkla kul! Jag älskar verkligen hur han är att rida nu!

Trots att det var varmt och trots att han jobbade stenhårt och var lite trött så har han en sådan otrolig arbetsvilja hela passet. Och det är det absolut bästa med honom, den där underbara arbetsviljan. Den slår liksom allt. Och den underlättar allt i ridningen.

Jag fick jobba hårt för att hålla honom framme, hålla ordning på mina händer och resten av kroppen, men när han är såhär fin så är det ju en enkel match att rida på ett bra sätt. Jag är helt lyrisk och jag får känslan av att han börjar landa i sig själv nu och att den här bra perioden vi har nu har en potential att hålla i sig. SÅ KUL!

En annan sak som verkligen imponerade på mig var att han var helt obrydd av saker som hände runt omkring oss. Trots att det var första gången jag red honom där. Det kom hästar på vägen, det sprang kor i en hage en bit bort. Anna kom ner till paddocken och jag trodde först inte att han såg henne, men det hade han koll på. Utan att reagera. Min fine Kalle!

Jag red hem honom också och även det gick bra, han var lite spänd i början och ville att Charlotte skulle fortsätta hålla honom i handen när vi lämnade henne. Men sedan kom han igång och vi traskade hemåt. Det stod 8 tranor på åkern och en hare skuttade längs vägen. Men inget kunde rubba Kalles lugn idag och det är jag så glad över!

Kalle spanar på tranorna

Min sötis!

Som tur var hade jag fått köpt hästgodis idag. Jag har inte kommit iväg till Gekås på länge och lagret jag hade hemma tog slut i förra veckan. Men så skulle jag köpa lite andra grejer på Granngården och då passade jag på att köpa en hink med godis där, så nu klarar vi oss ett tag!

Efter godisstunden fick han en välförtjänt dusch, han var så svettig stackaren. Det var jag också förresten! Jag spolade av träns, brösta och sadelgjord eftersom de var helt täckta med svett och smuts.

Nyduschad kille

Jag hoppas att det blir bra ridväder på lördag så att jag kan rida ut honom då så får han gå i paddocken på söndag. Nu när han är så fin börjar jag bli sugen på att filma vårt ridpass, hade varit kul att det ser ut nu!

Uteritt Kalle

Ikväll fick Kalle komma ut på en uteritt! I vanlig ordning började jag med att jobba honom från marken. Han var väldigt lugn, kanske har han blivit lite sommartrött i år. Jag lekte en del med piskpåsen runt honom utan att han lyfte på ögonbrynen särskilt mycket. Det började regna och då flyttade vi in i stallet och fortsatte jobba där lite med jojoleken. Praktiskt med stora utrymmen i stallet som möjliggör sådana saker.

När regnskuren var över gick vi ut igen och jag satt upp. Jag fick honom att gå från gårdsplan, hela vägen förbi trädgården och ända upp till Obbhultvägen, sedan var det stopp. Han vände, backade och hade sig. Men jag lyckades faktiskt hålla honom ifrån åkern. Jag fick honom till sist upp till vägen igen, men då knakade det till bland träden och han blev såpass rädd att jag valde att sitta av och så gick vi upp i skogen. Han visade inga tendenser till att dra ut på åkern längs vägen heller, vilket är ett framsteg.

I skogen var han väldigt framåt och fin. Det blev härlig framåt trav och galopp. Lugnt och fint, men han är ändå vaken, fast de snabba reaktionerna uteblir.

Han gick direkt upp i Skattagårdsskogen och galopperade upp för galoppbacken. Det är så kul att han är så himla framåt, men utan att dra iväg, han är liksom bara glad för att få springa.

När vi fortsatte framåt sprang det in ett rådjur i ett buskage framför oss. För en gångs skull såg jag det en stund före Kalle och hann ta ett bra tag i fegremmen innan han såg det. Han stannade, inte tvärt, utan på ett bra sätt, men sedan blev han rädd och när jag bad honom gå framåt vände han och ville inte alls gå framåt. Så jag satt av igen och gick med honom tills jag hittade en sten att sitta upp ifrån.

Vi rundade dungen, men när vi skulle komma ut mot grushålan ville han inte går däråt, så då red vi runt bland tallarna istället och så kom vi ut där jag tänkte ändå. Istället för att gå hemåt via Attas, red vi tillbaka genom Skattagårdsskogen och hemmaskogen. Så det blev en riktigt lång runda faktiskt. Och fantastiskt rolig! Nu känns han betydlig lugnare och härligare att rida ute och jag har rätt stora förhoppningar om att få rida en hel runda här hemma snart. Så kul att han har blivit så fin ute också nu!

Kalle efter galoppbacken

På väg hem, fullt med spår efter våra meningsskiljaktigheter i början

Helg!

Denna helg har varit så himla bra och det bästa är att den ännu inte är slut, för imorgon är det nationaldag och det betyder en ledig måndag. Så underbart!

Helgen inleddes med en uteritt på en väldigt fräsch och fin Bosse på kvällen. Han travade så fint och han var så pigg och framåt. Helt underbart att få ha honom fräsch igen! Det som drog ned betyget var det faktum att det var så väldans kallt! Endast 13 grader och jag frös faktiskt lite där jag satt på hans rygg. Segt att det inte kommit någon värme än tyckte jag då

Bosse på uteritt

På lördagen kom Jocke och Elli och barnen hit. Det var dags för det årliga vedklyveriet. Elli hade ridkläderna med sig så vi red ut en runda. Så himla kul att rida tillsammans! Och så bra för Kalle att få komma ut med sällskap. Bosse hjälpte honom att gå fram överallt och inte hopp ner i några vägkanter osv. Vi red först genom hemmaskogen och sedan upp i Skattagårdsskogen. Där gick han faktiskt före Bosse upp i backen utan att försöka gå förbi. Så duktig!

När vi kom ner till grushålan skulle vi gå höger, vi brukar alltid gå vänster, så där fick Bosse bli draghjälp och det gick lugnt och fint. Lite längre fram gick Kalle fram först igen och var så modig kille.

Enda gången det blev lite läskigt var när en flock nysläppta kreatur började jaga oss, det gillade varken Kalle eller jag! Men annars blev det en helt underbar tur, även om vi tog det rätt lugnt. Och nu kom också sommaren! Det var molnigt största delen av ridturen, men på slutet kom solen fram och det blev en helt underbart varm och härlig sommardag!

Bosse och Elli före oss

Sol på vägen hem

På eftermiddagen fick jag planterat alla blommor som jag köpte förra helgen men aldrig hann plantera. Det är så tidsödande! Men det blev bra till sist. När jag var klar med det fixade jag kvällsmat och vi kunde ta årets första kvällsmåltid på altanen, så underbart!

Altanhäng

I morse gick jag upp och körde ett styrketräningspass innan frukost. Familjen Mattsson drog sig hemåt och jag gick ut och lade mig på altanen och fick lite sol. Så underbart! Jag fick en hel del färg, faktiskt, såhär årets andra soldag. Man får passa på, för man vet ju aldrig när solen kommer tillbaka igen.

Nu ikväll har jag ridit Kalle i paddocken och han har varit en superstjärna! Så himla fin!!!

Jag började med övningar från marken och idag backade han hela vägen mot staketet så att det tog emot bakom honom och han stod kvar där. Så häftigt! Han har ju varit så rädd för det, men nu bryr han sig inte längre.

Han var väldigt lugn idag och när jag satt upp på honom stod han kvar en stund ända tills jag bad honom gå framåt. Munnen var fantastisk idag, han var så fin, tog så fint stöd och flängde nästan inte alls med sitt huvud. Han var så underbar att rida!

Han var lite tveksam i "farliga" hörnet, men han gick ändå dit, förbi, men trängde inåt en hel del. Men jag kunde både skritta, trava och galoppera i hela paddocken. Han gjorde så fint galoppjobb och blev faktiskt tung i handen. Där behöver jag driva på honom mer och inte ge honom så mycket stöd. Men jämfört med att inte ha någon häst alls i handen är ju detta så mycket bättre.

Nu när han var så fin passade jag på att rida lite 5½:an också. Tog några språng över den och han gjorde det så bra och avslappnat. Nu hoppas jag att han håller sig såhär, för då kommer vi äntligen att kunna börja utvecklas framåt igen. Då kommer vi att kunna börja hoppa igen på riktigt och förhoppningsvis kunna börja hoppa lite för Charlotte också.

Han är verkligen helt underbar när han är såhär avslappnad och fokuserad. Så fin att rida. Så lätt för hjälperna, så lyhörd, så arbetsvillig. Jag vill aldrig sitta av när han är såhär. Min finaste Kallis!

Bäste-killen!

Efter passet fick han en välförtjänt dusch, vilket han tyckte var jätteskönt. Dock var han lite känslig över att jag skulle spola honom mellan bakbenen, det gillade han inte alls, så där har vi ytterligare någonting som vi behöver jobba med.  

Nyduschad och fin

Jag njuter så mycket jag kan av att han är såhär fin och hoppas att det håller i sig och att det kommer att visa sig också på uteritterna framöver. Jag tycker att han har blivit så himla modig, så jag tycker att han borde bli bättre ute också och släppa sina påhitt där så att vi kan rida ut som normalt snart och börja jobba lite mer kondition och styrka. Men just nu är jag så lycklig över att jag kan rida sådana här fina pass på honom i paddocken!

Detta var sista dagen i Kalle-veckan och den har varit fantastisk! Han har skött sig så fint och svarat bra på att ridas och tränas flera dagar i rad. Nu får han en något lugnare vecka, det blir vila imorgon, ridning tisdag, vila onsdag, träning torsdag. Sedan får vi se hur mycket ridning det blir i helgen.

Guld-killen Kalle!

Idag var det äntligen dags för Kalle och mig att traska bort till Charlotte och träna! Som jag har längtat! Det är ju ett tag sedan nu, Kalle har haft tappsko och Charlotte har varit ledig, så det är nog minst tre veckor sedan sist i alla fall.

Kalle var lugn och fin när jag gjorde i ordning honom och för en gångs skull hade jag gott om tid på mig så jag körde lite arbete från marken i stallet innan jag sadlade honom och vi gick iväg. Ponnysarna tränade i paddocken så jag gick ner dit, men konstaterade att det nog var bättre att träna i ridhuset eftersom det både blåst och regnade lite grann.

När jag kom till ridhuset var det en häst där inne som longerades och jag gick några varv med Kalle där inne innan jag satt upp. Precis som tidigare i veckan fick han stå kvar lite innan jag bad honom att gå framåt. Han var rätt lugn redan från början, han tittade lite på "farliga hålet" på långsidan och "farliga kortsidan", samt några bommar, men reaktionerna uteblev och han gick framåt så fort jag bad honom.

Han höll sig lugn även när hästen som longerats gick ut och vi blev ensamma. Vi jobbade först i skritt och han var väldigt lugn och fin i munnen, han fick jobba på volt och på fyrkanten, fokus på formen, kontakten och rundningen på volterna. I vänstervarvet vill han gärna gena lite, men när jag petar med pisken bakom skänkeln, leder utåt med yttertygeln och lirkar lite på innertygeln faller han på plats och börjar spåra.

Vi jobbade i trav, samma sak där, mest på volt, fokus att inte gena i vänstervarvet. I högervarvet var han superfin! Han var fortsatt stadig i munnen och jag kunde rida med en bra kontakt, bara fokusera på mina händer och min ridning, inget glapp i tyglarna, bara stadig kontakt.

Vi gjorde lite övergångar, skritt-trav-skritt och det börjar han göra riktigt bra nu! Jag behöver tänka på att fortsätta framåt även när vi går från trav till skritt så att han inte stannar för snabbt och helt.

Sedan blev det galopp, vi började i höger som är det lättare varvet och han gjorde en fantastisk galoppfattning. Tungan åkte ut lite, men den kom in igen och sedan hade jag en häst på båda tyglarna som spårade i galoppen och galopperade på jämnt och fint. Samma arbete i vänstervarvet. Lite mer tunga ute där, men jag fick peta med pisken bakom skänkeln för att få in honom på "rälsen" och när han hamnade där blev han superfin!

Det blev ett fantastiskt bra pass och jag var så glad och nöjd med honom! Han är ju helt underbar att rida när han är sådan här! Han var så fokuserad, lugn och ridbar! Jag kunde till och med rida lite nedsittning i traven!

Nu känns det som om vi är tillbaka där vi var i höstas, i oktober, innan han gick på vila som sedan blev extra lång pga min brutna handled. Och det är ju superkul!

Jag tror ändå att det är mitt enträgna arbete med honom från marken som har lett till att han blir sådan här, så det tänker jag verkligen fortsätta med. För när han är sådan i ridningen går det ju att börja jobba honom "på riktigt" och fortsätta utveckla honom och det är ju det jag vill kunna göra.

Nu får han vila imorgon, så välförtjänt! Och på lördag hoppas jag kunna rida ut igen så att jag kan börja bygga lite kondition och styrka på honom. Jag tror också att det gör honom gott att gå några dagar i rad och få lite mer "kontinuerlig" träning, även om jag fortfarande tycker att det är ett bra system att rida varannan dag. Det går ju an att rida fler dagar i rad nu på sommaren när man har lite mer tid tack vare de ljusa kvällarna och så får vi ta det lite lugnare till hösten igen när tiden blir mer knapp. Det är ju också lite balansgång att han blir tröttare, men han får ju inte bli för trött och sliten för då vill han ju inte jobba av den anledningen.

Guldstjärna till den här killen!

Kalle-vecka och 1-årsdag!

Denna Kalle-vecka går mycket bättre än förra! Bra väder gör förutsättningarna så mycket bättre och det faktum att jag har lite mer ork denna vecka.

Igår lyfte Magnus fram lyktstolparna till paddocken så att elektrikern kan börja dra elen och så att vi äntligen kan få dem på plats. Det är nog det mest utdragna projekt vi har haft hittills. Vi grävde groparna och slangen förra våren, gjöt plintarna för ganska exakt ett år sedan. Fick ena lampan i september, väntade på den andra, sedan fick Magnus en lastmaskin i hytten och så hade vi ingen kranbil på flera månader och sedan bröt jag handleden. Så förutsättningarna för att få upp belysning har så att säga lyst med sin frånvaro...

Men när vi var klara med det gick jag och hämtade Kalle och förberedde mig på ett pass med mycket skepsis eftersom de där stolparna minsann inte har legat sådär tidigare.

Han skyggade rejält för stolparna när vi passerade dem på väg från hagen, men han var väldigt lugn när jag gjorde i ordning honom i stallet. Jag jobbade lite med plastpåsen igen, lade den på huvudet mellan öronen och försökte få honom att slappna av. Han gjorde det bättre än dagen före, men han tycker fortfarande att det är lite läskigt och vill gärna slänga undan huvudet.

Jag sadlade och tränsade honom, satte på repgrimman och gick ut och jobbade honom från marken i paddocken. Han slappnade av rätt bra ändå och jag lyckades backa honom ända intill staketet så att det tog i baken på honom och han stod lugnt kvar! Så duktig kille!

Jag jobbade en del förbi lyktstolparna och lät honom gå fram själv och lukta på dem. Hans nyfikenhet är rätt stor ändå och det försöker jag hela tiden utnyttja. Han var inte helt skräckslagen i alla fall.

Jag jobbade med backning och flytta fram- och bakdel och tyckte att han slappnade av rätt bra, så jag satt upp. Jag har kommit på att det gärna blir lite snabbt iväg efter uppsittning, så jag försökte behålla lugnet, låta honom stå still lite och slappna av innan jag bad honom gå framåt.

Trots att Pelle och Bosse höll sig undan var han fokuserad på mig och bjöd inte på några istadigheter, vilket var superbra! Jag red i båda varven längs långsidan och lät honom själv välja hur nära staketet han ville gå, han höll sig ett par meter innanför fyrkantsspåret med drogs liksom ut mot staketet och stolparna. Nyfikenheten tog överhanden, men han spanade väldigt mycket på dem. Jag valde att inte trycka på honom på något sätt där, varken framåt eller mot staketet, stannade några gånger och då valde han att gå framåt självmant.

Så jag kunde rida ett hyfsat bra pass ändå, skritt, trav och galopp trots denna stora förändring och det är jag så himla glad för! Han var riktigt fin i traven och även galoppen. Kändes så fin att rida. Kul!

Kalle är skeptisk till lyktstolpen utanför staketet

När vi kom in i stallet igen lät jag honom stå helt lös på gången, utan grimma. Han var så lugn och fin och flyttade inte sig en millimeter! Det är så härligt att han kan slappna av på det viset!

Lös i gången

Idag fyller vår lilla älskade Alyssa 1 år! Jag kan inte fatta detta, det känns som om det var nyss vi träffade henne för första gången, fem veckor gammal. Hon är ju fortfarande rätt busig och rolig, så hon har inte helt lämnat valpstadiet, men hon har också blivit lugnare nu, hon är rätt nöjd med att ligga i soffan och sova medan jag jobbar istället för att försöka få mig att kasta leksaker eller busa med henne på annat sätt.

När vi hämtade henne

Busig från start!

I eftermiddags var jag och hämtade en låda griskött på Lillegården. Vi har ju köpt kött från olika bönder de senaste gångerna och blivit bortskämda med att få hem köttlådor med vakuumpackat och uppmärkt kött, bara till att slänga ner i frysen. Döm om min förvåning när jag öppnade första lådan och ser att köttet inte är paketerat! Så det var bara till att starta vacuumpackaren och börja packa... Inte riktigt vad jag hade räknat med.

Lyckligtvis kom Magnus hem och fixade käk, så när jag var klar med köttet kunde jag bara äta och sen dra ut till Kalle igen.

Idag ville jag rida ut honom, men jag började såklart med arbete från marken. Han var lite mer uppmärksam idag och lite svårare att få sådär lugn som igår. Men han blev i alla fall tillräckligt lugn för att jag skulle sitta upp på honom.

Återigen lät jag honom stå still ett tag innan jag bad honom att gå framåt. Jag klappade honom på baken och på halsen och lät honom bara stå. Sedan gick vi framåt och då drog han direkt mot Linnarp. Det var ju inte alls däråt vi skulle så jag fick vända och joxa med honom ett tag innan han gick framåt.

Nästa stopp blev efter brevlådorna då han fick syn på gräsklipparen och sedan drog han ut mot åkern, men jag fick tillbaka honom åt rätt håll, men då kom Magnus och ställde sig nere i trädgården och trodde att han skulle hjälpa mig. Det hade såklart motsatt effekt och Kalle tyckte att han var såpass läskig att jag gav upp och satt av.

Sedan gick vi upp i skogen. Han vill gärna kasta sig ner för slänten längs Obbhultvägen. Jäkla knepigt beteende. Han försökte några gånger, jag drog upp honom på vägen och såg till att han inte gick så nära kanten. Men han lyckades kasta sig hela vägen ner på åkern en gång med jag fick snabbt upp honom igen.

Väl uppe i skogen kunde jag ställa honom intill den perfekta uppsittningsstenen och så stod vi där en stund innan jag bad honom gå framåt.

I skogen var han pigg och framåt och ville trava typ hela tiden. Det var inga problem att vända upp mot Kullagårdsskogen utan där började han trava nästan direkt och jag hängde på. Så kul att han är så framåt! Jag fick hålla in honom efter att vi hade vänt eftersom jag inte ville att han skulle trava i nedförsbackarna. Det är jag verkligen inte van vid!

När vi skulle upp i Skattagårdsskogen sneddade han förbi infarten, jag vände tillbaka honom åt vänster och sedan gick han bara rakt upp i skogen. Så lustigt att han inte bara går ditåt direkt, för han verkar ju vilja gå åt det hållet, det blev nämligen både trav och galopp upp för backen. Sedan ville han trava vidare i skogen, men jag fick hålla in honom lite igen eftersom vi inte hade fri sikt och jag inte ville möta någon i för högt tempo.

Vi fortsatte mot Attas och jag försökte få honom att gå ner i grushålan, det gick inte. Det gick inte heller att få honom runt talldungen ovanför grushålan, så vi gick den vanliga vägen, men när vi nästan var framme vid Attas gjorde jag en sväng in mot talldungen igen. Jag lade en volt runt ett träd, han blev lite motig, men gick sedan in på stigen som leder runt dungen. Jag var helt säker på att han skulle stanna och vända, så jag tänkte att jag vänder honom, men då tog hans nyfikenhet över och han valde att gå framåt. Så vi kom runt hela dungen fast åt andra hållet och gick därmed ett extra varv innan vi svängde hemåt. Det var riktigt bra att han valde att gå där. Jag kommer faktiskt inte ihåg ifall jag har ridit honom där tidigare, men det är i så fall väldigt länge sedan. Han kändes så modig där han traskade på!

Sedan gick resten av rundan utan några bekymmer, han gick fram överallt. Men när vi var på väg runt Kura-svängen hörde jag att det kom ett par motorcyklar i mycket hög fart och med mycket hög ljudvolym så då valde jag att sitta av för säkerhets skull. Han reagerade inte på dem, men det tog tid innan de saktade in, så jag var glad att jag stod på marken. Sedan gick jag resten av vägen hem.

Det som var bra denna runda var hans pigghet och framåttänk, samt att hans nyfikenhet tog oss på en liten överraskande extrarunda. Istadigheten hoppas jag kunna jobba bort så småningom och när det försvinner kommer han att vara så rolig att rida ut på! Men jag kände faktiskt på vägen hem att det kändes himla bra redan. Han var inte alls så reaktiv och hoppig som han har varit ett tag nu och det är skönt. Visst tittar han på saker och kan bli överraskad ifall någonting prasslar till intill oss, men nu reagerar han bara med ett litet ryck, inte med en 180-graderssväng eller hopp 2 meter åt sidan och det är en stor förbättring!

Min fine Kallis!

Imorgon fortsätter Kalle-veckan med träning för Charlotte, det ska bli kul! Det var ju så länge sedan sist! Om det blir träning på nya ridbanan har jag inga stora förhoppningar om att kunna rida mer än skritt, men vi får se hur det går. Det kan ju gå hur bra som helst också!

Fredag får han vila och sedan blir det lite mer träning och ridning i helgen!