Nu börjar vi utvecklas!

Torsdag idag, vilket såklart innebär träning. Jag älskar torsdagskvällarna, det blir liksom starten mot helgen, torsdagsträning, sedan fredag och därefter helg. Dessutom är det sista full-veckan jag jobbar innan semestern, faktiskt sista fredagen jag jobbar innan semestern. Så underbart!

Kalle och jag gick till Charlottes paddock idag. Det var en del läskigheter längs vägen, men han kändes lugn och fin ändå. Ponnysarna som red före oss red på en gräsåker för att det var lite dammigt i paddocken, men Kalle och jag ville träna i paddocken. 

Eftersom han var så lugn förra gången och även idag tänkte jag att jag ville låta honom trava lite över bommar, sätta igång det också nu så att vi snart kan börja hoppa.

Han var hur cool som helst med bommarna, med ponnysarna och med allting annat. Det enda han tittade på var en släpkärra som stod utanför paddocken, lastad med hindermaterial, men han släppte den rätt snart ändå.

Jag kunde rida honom avslappnat och normalt hela passet faktiskt, det enda var väl i början när ponnysarna hade skrittat iväg och vi inte visste ifall de skulle skritta runt eller komma tillbaka i nedre delen av paddocken, då red jag på en volt i andra änden och höll lite koll på dem.

Vi gjorde ungefär samma som sist, stora volter, jobba runt på dem, spåra, hitta den där takten och tempot i traven där han kan jobba i vänstervarvet. Det var rätt jobbigt ändå, han ger ingenting gratis och svetten började snart rinna på mig, i pannan, innanför västarna och pulsen åkte upp.

Men när vi väl hittade det där tempot blev han jättefin! Då kom takten, lösgjordheten och kontakten som ett brev på posten. Jag måste hela tiden tänka på att hålla honom på voltspåret, jag vet precis var han vill gena och där måste jag förekomma honom och flytta ut honom till yttertygeln innan han gör det, då bär han sig så himla fint.

Till sist kom det en ponny ur borte hörnet, men först såg han den inte och sedan brydde han sig inte om den utan jag kunde börja på galopparbetet. Även där behöver jag hitta ett bättre, mer framåt tempo, inte sitta och "fis-rida", utan hela tiden tänka framåt, ha lite mer fart än vad jag tror att jag ska ha. Då kan han lyssna på innerskänkeln och tungan åker in i munnen och han tar kontakten med bettet.

Det gick riktigt bra och han var jättefin. Jag lade in lite bomarbete också i traven och det gick super. Han tittar lite på bommarna, men så länge jag talar om med mina skänklar att vi ska framåt, och håller handen stabil så går han framåt utan att tveka. Jag måste driva hela vägen över alla bommar, då går han som jag vill. Detta tankesätt är det jag ska ta med mig i hoppningen sedan!

Det som är så himla kul nu är att han är så avslappnad i paddocken, han jobbar superbra, hans fokus är på mig och inte lika mycket på det som händer runt omkring. Han skyggade för någon skugga vid något tillfälle, men jag bara fokuserade framåt och då gjorde han också det, så det kändes väldigt bra.

Det jag känner nu är att nu börjar vi utvecklas. Vi har ju såklart utvecklats tillsammans hela tiden de här snart två åren vi har känt varandra, men det har ju varit mycket fokus på att han ska slappna av, koncentrera sig på mig, jag ska sitta kvar när han kastar sig osv. Nu kan jag helt fokusera på ridningen och verkligen komma framåt och det är så himla kul!

Det ger så otroligt mycket att träna honom nu och jag får hela tiden nya insikter. Idag insåg jag att jag även måste hitta ett mer framåt i galoppen för att han ska kunna jobba rätt där och glömma att slänga runt med huvud och tunga. Så jag behöver rida på mer nästa gång jag rider i paddocken hemma, vilket jag hoppas blir på söndag. Kanske ska jag filma lite då också, det hade varit så kul att få ser hur han ser ut nu och hur långt vi har kommit sedan jag filmade senast, vilket var i oktober förra året!

Jag tror också jag ska fortsätta att rida honom lite mer än varannan dag nu i sommar, det känns som om han behöver det och det kan vara bra för vår utveckling att intensifiera ridningen lite mer nu. Det hade varit kul att få till lite bättre pass i paddocken hemma med mer hoppning. Nu när stolparna till ridbanebelysningen är på plats borde det inte finnas så mycket för honom att vara skraj för. Han var ju så lugn och fin i paddocken tidigare i vår så jag hoppas att han ska kunna hitta lugnet där igen.

Men vi är definitivt inne i en bra period nu, vi hade en svacka i tisdag, vilket förmodligen berodde på att han fick samla lite för mycket energi pga tappsko i lördags som ledde till vila och energibyggande i liten hage. Det känns så himla bra att vi har kommit dit vi har kommit nu för om jag får 20 år tillsammans med Kalle så har vi tagit oss igenom de första 10%-en nu och vi har så mycket framför oss som jag är helt övertygad om kommer att bli så kul och utvecklande!

Min fine Kallis!