Ja, tänk, idag fyller han 16, min knasige Bosse Buse! Han är för go, min "lille" häst, mestadels i alla fall. Han är bombsäker när man rider ut och jag behöver aldrig oroa mig för att trilla av honom, för han håller sig på marken där han ska vara!
Igår fick han nya skor, hovis var här och fixade. Även Pelle fick verkat sina hovar, så nu är alla tre topp notch gällande hovarna. Så skönt!
I helgen red jag båda två både lördag och söndag faktiskt. Kalle fick gå en uteritt med Anna Och Tyri på morgonen. Vi red ner vid Hulegården och Lunden, sedan tillbaka via Smeas, grushålan och Skattagårdsskogen. Kalle var lugn och fin, gick längst fram några gånger och kände sig modig, men behövde Tyri till att hålla handen emellanåt. Han går lite i sin egen bubbla när han går bakom Tyri, så han behöver komma fram lite då och då och se världen på riktigt.
Det var grymt kul att komma ut och få lite sällskap, kunna koncentrera sig på ridningen, inte behöva bry sig om eventuella meningsskiljaktigheter.
På eftermiddagen red jag Bosse i paddocken. Första paddockpasset på väldigt länge. Han var så fin! Han lyssnar ju lite bättre på sidförande skänklar än Kalle och håller sig mer rak, så det var riktigt kul att rida honom ett "riktigt" pass igen. Och han kändes väldigt fräsch och fin. Han kom fram i alla gångarter som jag bad om och vi hoppade lite 5½:a och lite bana i trav. Så jag var så nöjd med honom!
På kvällen umgicks vi med våra grannar, vi började med lite förrätt och Prosecco i deras underbara trädgård och sedan fortsatte vi med huvudrätt och efterrätt här hemma. Det var så kul att få umgås med dem igen! Det var så länge sedan sist!
Men när jag vaknade i söndags kände jag mig helt sänkt. Trodde att jag var bakfull, även om jag egentligen inte drack såpass mycket att jag borde vara det. Vi kom dessutom i säng strax efter kl 12 så det var ju inte så sent heller.
Men jag red Kalle i alla fall på morgonen innan jag åt frukost. Jag fick ingen bra känsla alls, han var väldigt spökig av sig och for hit och dit, samt gick inte att rida ordentligt på kortsidan vid ingången för att han kastade sig för allt och inget. Jag är så himla sugen på att hoppa honom nu, men det var verkligen inte läge, utan jag fick koncentrera mig på att rida honom i samtliga gångarter utan att åka av. Så lite besviken var jag allt.
På eftermiddagen var jag i Hermanstorp och hjälpte Anne med hennes nyinköpta Pixio Cameraman. Hon hade lite problem med att få den att fungera som den skulle och jag lyckades faktiskt lösa problemet. Det kändes kul!
På kvällen fick Bosse komma ut en runda, mestadels skritt, men även lite trav. Dock kändes han lite matt i traven och jag tyckte mig känna en oregelbundenhet igen, men var inte helt säker. När vi var på väg i trav upp för en backe, så saktade han av istället för att ta i och trava på. Men han hade ju gått dagen innan och vanligtvis rider jag inte honom två dagar i rad, så han hade kanske lite träningsvärk. Jag hoppas verkligen att han håller sig fräsch nu, min fine Bosse, han är ju så rolig att rida och jag vill ha lite kontinuitet i vår ridning nu så att vi kan komma framåt igen!
Det var rätt skönt att gå och lägga sig tidigt i söndags, men när jag vaknade i måndags kände jag mig lika sänkt som i söndags. När jag började prata med mina kollegor via Teams insåg jag att jag var förkyld, inte bakfull! Ja, visst det har kliat lite i halsen i helgen, men jag kunde inte påstå att jag kände mig förkyld, däremot var det tydligt att någonting hade satt sig på mina stämband igår och jag fick faktiskt lägga mig och vila en stund vid lunch för att orka jobba vidare.
På kvällen var det alltså hovis-besök, men jag kom ändå i säng i bra tid och när jag vaknade idag kände jag mig äntligen i form igen! Inget halsont, knappt några påverkade stämband och betydligt piggare! det var tur, för jag har haft möten i princip oavbrutet mellan 8 och halv fyra. Så det blev lite övertidsjobb idag också för att få gjort allt som skulle göras.
Men lite senare gick jag ut och hämtade Kalle i hagen. Eftersom han var lite sådär i söndags ville jag rida honom i paddocken igen och känna på honom. Jag bytte faktiskt bett idag, testade ett nytt från Fager som skulle vara bra för hästar med orolig mun som inte vill ta kontakt.
Till en början gick allting väldigt bra, Bosse och Pelle var i vinterhagen, utmed långsidan av paddocken och plötsligt var "farliga" kortsidan inte så farlig längre. Han var lugn och avslappnad och jag tänkte att det skulle bli ett riktigt bra pass.
Jag red volter i "farliga" änden av paddocken och vi travade över bommar och kunde rida längs långsidan neråt ingången. Det kändes riktigt bra!
Men sedan drog Bosse och Pelle iväg ut i sommarhagen och försvann ur vår åsyn. Då kom Kalle på ett nytt "party-trick", han sparkade bakut. Något som han aldrig har gjort förut! Han drog mot sommarhagen i den övre änden av paddocken och när jag gick på honom för att få honom framåt blev han sur, reste sig och sparkade bakut. Suck och pust! Jag fortsatte rida honom och han blev bättre igen. Vi galopperade i vänstervarvet och det gick bra, han kändes fin. Men när vi skulle galoppera i högervarvet sparkade han bakut och tappade galoppen vid kortsidan. Så irriterande! Och inte så roligt. Jag kände väl inte direkt att jag satt löst, men om han hade fortsatt sparka så hade jag ju blivit lite mer orolig. Jag vill verkligen inte att han ska få några idéer om att han ska slänga av mig nu genom att sparka!
Det som var bra med dagens pass var dock att han var väldigt fin på det nya bettet. Han kändes otroligt lugn i munnen, väldigt mjuk, fick perfekt kontakt. Han gick inte heller och snörpte med munnen som han har gjort på det andra bettet, utan han var bara still och mjuk, riktigt bra känsla! Det var också kul att han slappnade av vid farliga kortsidan så att jag kunde rida i hela paddocken. Det gick inte fullt ut i trav och galopp, men jag red lite avvaktande där också, jag behöver nog vara mer aktiv och övertygande för att det ska bli riktigt bra.
När vi var klara kände jag på ryggen på honom och tittade på sadeln, men kunde inte se att någonting såg fel ut. Han reagerade inte när jag tryckte honom på ryggen heller. Men det är ju ett år sedan jag gjorde senaste sadelkollen med Gunilla, så jag ska nog kalla hit henne igen så att ingenting är fel med varken Bosses eller Kalles sadel.
När jag släppte honom i hagen gjorde han en rad hopp, skutt och bakutsparkar, så han kanske bara har lite överskottsenergi. Vi får hoppas det!
Han ska i alla fall få gå ut en runda idag så hoppas jag på att han har glömt sitt nyaste partytrick till träningen på torsdag!
 |
| Dagens fölsedagsbarn! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar