Hovslagare och ridning

I söndags kväll fick Bosse komma ut en runda. Vi tog banvallen ut till Tvååkersvägen, sedan in mot Linneskogen. Vi travade på grusvägen där och helt plötsligt fick Bosse syn på en skräphög som var JÄTTE-läskig, så han svängde och hoppade ut på åkern. Han är ju så seg i reaktionen jämfört med Kalle, så jag märkte knappt att han flyttade sig, det var hur enkelt som helst att hänga med. Så det var bara till att få stopp på honom och svänga tillbaka upp på grusvägen. Han är ju söt ändå!

Han var pigg och fräsch och verkade gilla att komma ut igen. Han är så härlig att rida och jag behöver aldrig bekymra mig om att han ska göra något dumt. Visst, han kan bli rädd som han blev för skräphögen, men han gör det alltid snällt ändå.

Det blev en fin runda och det känns kul att han är igång igen!

Bosse och den väldiftande schersminbusken

I måndags var jag på jobbet och glädjande nog kunde min hovis komma och sko Kalle. Det blev lite bråttom när hovis aviserade att han var på väg från Väröbacka och jag inte hade hunnit lämna kontoret, men jag tog en cykel och for iväg och satte mig i bilen så han behövde inte vänta så länge på mig.

Bosse behöver också skos och Pelle behöver verkas, men han hann inte ta dem också, utan det får bli på fredag istället. Jag var så tacksam över att han kunde sko Kalle så snabbt ändå så att jag kunde rida honom igår! 

Kalle sover medans hovis fixar

Så igår kunde jag rida Kalle igen. Jag var så laddad, han har ju varit så himla fin nu den senaste tiden! Jag började med lastträning och nu kan jag få in honom i släpet och lyfta och greja med bakbommen. Dock backar han ut snabbt och jag kan inte få honom att stanna när jag trycker mot bakbenen, så det är ju en hel del kvar att jobba med, men vi gör små framsteg hela tiden!

Jag sadlade upp honom och gick ut i paddocken där vi gick runt några varv. Det var väldigt blåsigt och jag märkte att Kalles lugn hade ersatts av en stor vakenhet och han verkade ha väldigt mycket energi i kroppen. Jag fortsatte med lite backövningar, lyckades backa honom så långt mot staketet att han spräckte en slana. Ojoj, då blev han rädd, men ändå ingen överdriven reaktion och det gick att backa honom tillbaka igen. Så stor skillnad mot tidigare!

Jag backade även honom mot "farliga hörnet" och det gick också bra. Han var inte helt avslappnad, men han accepterade att backa mot farligheterna.

Jag satt upp och red igång honom. Han var rätt spänd, ville inte gå normalt förbi farliga hörnet i vänstervarvet och även lite problem på den kortsidan i högervarvet där han inte ville gå ända ner mot staketet. Men det gick ändå att jobba honom rätt bra.

Jag fokuserade på att få innerskänkeln att fungera i vänstervarvet, lite övergångar. Travade på volt och på fyrkanten. Han var väldigt slängig med munnen och huvudet denna gång. På ett sätt som han inte har varit på ett bra tag nu. Men han blev bättre och jag kunde rida några stunder med en bra kontakt till munnen.

Vi galopperade också och det gick också bra, även om tungan var ute och vände några gånger. Han gjorde två slängningar och de var rätt milda mot hur de kan vara. Så trots mycket energi och dålig avslappning så blev det ändå ett rätt bra pass. Vår lägsta nivå har definitivt höjts!

På slutet kunde jag skritta av honom på lång tygel rätt avslappnat ändå och det kändes bra!

Dock tänkte jag att det inte var en bra idé att låta dem gå i den lilla garagehagen och bygga upp energi utan att kunna göra av med den, så jag släppte tillbaka dem i den stora sommarhagen igen. Så nu hoppas jag på att han lugnar ner sig igen och blir fin att rida både idag och imorgon på träningen.

För han får gå en uteritt idag också, det känns som om han behöver få ut lite mer energi, så att det kan bli ett bra pass imorgon. Han var också lite bufflig i hanteringen på ett sätt som jag inte heller har sett på länge så jag tror att det också är någonting som är kopplat till överskottsenergi.

När jag var klar med Kalle var klockan inte så mycket så jag passade på att rida Bosse också. Han fick komma ut på en uteritt igen, denna gång grushålan vid Hovgård och Skattagårdsskogen.

Han var pigg och fräsch, så det blev en trevlig runda. Vi tog det ändå rätt lugnt, lite trav, men mest skritt. Jag har tänkt sedan i lördags att jag skulle gå upp i skogen och kolla ifall jag kunde hitta Kalles sko, men när Bosse och jag traskade ner för galoppbacken där han trampade av sig den så hittade vi den lutad mot ett träd. Jag vet inte ifall den landade så eller om någon i efterhand har lagt den där, men kul såg det ut i alla fall!

Kalles borttappade sko!

Idag har elektrikerna äntligen varit här och dragit kablar till mina paddocklampor. Som jag har väntat! Det är ju drygt ett år sedan vi gjöt plintarna och fixade lampfästen. Sedan fick vi hem en trasig lampa (jäkla italienare som stoppar ner en trasig lampa i en kartong, för den var inte transportskadad). Så då fick vi vänta på en ny. Därefter krockade ju Magnus med lastbilen och en lastmaskin i grushålan så då var ju den borta ända till februari så då kunde vi inte montera stolparna ändå och så bröt jag ju handleden så sedan var det inte aktuellt eftersom jag inte kom igång med ridningen igen förrän i mars. Och sedan dess har jag väntat på elektrikerna. Jaja, alla har att göra och det är ju positivt, och just nu har jag inget behov av någon belysning. Men det ska bli gött att äntligen kunna få allting på plats så att vi kan börja rida i lampornas ljus till hösten. Det sparar ju lite tid i alla fall att kunna rida hemma och slippa gå till ridhuset. Hoppas bara att det inte regnar för mycket så att underlaget håller för ridning. Och att Kalle inte får panik av att rida i lampljus...

Lyktstolparna är redo för kablar och lampor!