Kalle-vecka och 1-årsdag!

Denna Kalle-vecka går mycket bättre än förra! Bra väder gör förutsättningarna så mycket bättre och det faktum att jag har lite mer ork denna vecka.

Igår lyfte Magnus fram lyktstolparna till paddocken så att elektrikern kan börja dra elen och så att vi äntligen kan få dem på plats. Det är nog det mest utdragna projekt vi har haft hittills. Vi grävde groparna och slangen förra våren, gjöt plintarna för ganska exakt ett år sedan. Fick ena lampan i september, väntade på den andra, sedan fick Magnus en lastmaskin i hytten och så hade vi ingen kranbil på flera månader och sedan bröt jag handleden. Så förutsättningarna för att få upp belysning har så att säga lyst med sin frånvaro...

Men när vi var klara med det gick jag och hämtade Kalle och förberedde mig på ett pass med mycket skepsis eftersom de där stolparna minsann inte har legat sådär tidigare.

Han skyggade rejält för stolparna när vi passerade dem på väg från hagen, men han var väldigt lugn när jag gjorde i ordning honom i stallet. Jag jobbade lite med plastpåsen igen, lade den på huvudet mellan öronen och försökte få honom att slappna av. Han gjorde det bättre än dagen före, men han tycker fortfarande att det är lite läskigt och vill gärna slänga undan huvudet.

Jag sadlade och tränsade honom, satte på repgrimman och gick ut och jobbade honom från marken i paddocken. Han slappnade av rätt bra ändå och jag lyckades backa honom ända intill staketet så att det tog i baken på honom och han stod lugnt kvar! Så duktig kille!

Jag jobbade en del förbi lyktstolparna och lät honom gå fram själv och lukta på dem. Hans nyfikenhet är rätt stor ändå och det försöker jag hela tiden utnyttja. Han var inte helt skräckslagen i alla fall.

Jag jobbade med backning och flytta fram- och bakdel och tyckte att han slappnade av rätt bra, så jag satt upp. Jag har kommit på att det gärna blir lite snabbt iväg efter uppsittning, så jag försökte behålla lugnet, låta honom stå still lite och slappna av innan jag bad honom gå framåt.

Trots att Pelle och Bosse höll sig undan var han fokuserad på mig och bjöd inte på några istadigheter, vilket var superbra! Jag red i båda varven längs långsidan och lät honom själv välja hur nära staketet han ville gå, han höll sig ett par meter innanför fyrkantsspåret med drogs liksom ut mot staketet och stolparna. Nyfikenheten tog överhanden, men han spanade väldigt mycket på dem. Jag valde att inte trycka på honom på något sätt där, varken framåt eller mot staketet, stannade några gånger och då valde han att gå framåt självmant.

Så jag kunde rida ett hyfsat bra pass ändå, skritt, trav och galopp trots denna stora förändring och det är jag så himla glad för! Han var riktigt fin i traven och även galoppen. Kändes så fin att rida. Kul!

Kalle är skeptisk till lyktstolpen utanför staketet

När vi kom in i stallet igen lät jag honom stå helt lös på gången, utan grimma. Han var så lugn och fin och flyttade inte sig en millimeter! Det är så härligt att han kan slappna av på det viset!

Lös i gången

Idag fyller vår lilla älskade Alyssa 1 år! Jag kan inte fatta detta, det känns som om det var nyss vi träffade henne för första gången, fem veckor gammal. Hon är ju fortfarande rätt busig och rolig, så hon har inte helt lämnat valpstadiet, men hon har också blivit lugnare nu, hon är rätt nöjd med att ligga i soffan och sova medan jag jobbar istället för att försöka få mig att kasta leksaker eller busa med henne på annat sätt.

När vi hämtade henne

Busig från start!

I eftermiddags var jag och hämtade en låda griskött på Lillegården. Vi har ju köpt kött från olika bönder de senaste gångerna och blivit bortskämda med att få hem köttlådor med vakuumpackat och uppmärkt kött, bara till att slänga ner i frysen. Döm om min förvåning när jag öppnade första lådan och ser att köttet inte är paketerat! Så det var bara till att starta vacuumpackaren och börja packa... Inte riktigt vad jag hade räknat med.

Lyckligtvis kom Magnus hem och fixade käk, så när jag var klar med köttet kunde jag bara äta och sen dra ut till Kalle igen.

Idag ville jag rida ut honom, men jag började såklart med arbete från marken. Han var lite mer uppmärksam idag och lite svårare att få sådär lugn som igår. Men han blev i alla fall tillräckligt lugn för att jag skulle sitta upp på honom.

Återigen lät jag honom stå still ett tag innan jag bad honom att gå framåt. Jag klappade honom på baken och på halsen och lät honom bara stå. Sedan gick vi framåt och då drog han direkt mot Linnarp. Det var ju inte alls däråt vi skulle så jag fick vända och joxa med honom ett tag innan han gick framåt.

Nästa stopp blev efter brevlådorna då han fick syn på gräsklipparen och sedan drog han ut mot åkern, men jag fick tillbaka honom åt rätt håll, men då kom Magnus och ställde sig nere i trädgården och trodde att han skulle hjälpa mig. Det hade såklart motsatt effekt och Kalle tyckte att han var såpass läskig att jag gav upp och satt av.

Sedan gick vi upp i skogen. Han vill gärna kasta sig ner för slänten längs Obbhultvägen. Jäkla knepigt beteende. Han försökte några gånger, jag drog upp honom på vägen och såg till att han inte gick så nära kanten. Men han lyckades kasta sig hela vägen ner på åkern en gång med jag fick snabbt upp honom igen.

Väl uppe i skogen kunde jag ställa honom intill den perfekta uppsittningsstenen och så stod vi där en stund innan jag bad honom gå framåt.

I skogen var han pigg och framåt och ville trava typ hela tiden. Det var inga problem att vända upp mot Kullagårdsskogen utan där började han trava nästan direkt och jag hängde på. Så kul att han är så framåt! Jag fick hålla in honom efter att vi hade vänt eftersom jag inte ville att han skulle trava i nedförsbackarna. Det är jag verkligen inte van vid!

När vi skulle upp i Skattagårdsskogen sneddade han förbi infarten, jag vände tillbaka honom åt vänster och sedan gick han bara rakt upp i skogen. Så lustigt att han inte bara går ditåt direkt, för han verkar ju vilja gå åt det hållet, det blev nämligen både trav och galopp upp för backen. Sedan ville han trava vidare i skogen, men jag fick hålla in honom lite igen eftersom vi inte hade fri sikt och jag inte ville möta någon i för högt tempo.

Vi fortsatte mot Attas och jag försökte få honom att gå ner i grushålan, det gick inte. Det gick inte heller att få honom runt talldungen ovanför grushålan, så vi gick den vanliga vägen, men när vi nästan var framme vid Attas gjorde jag en sväng in mot talldungen igen. Jag lade en volt runt ett träd, han blev lite motig, men gick sedan in på stigen som leder runt dungen. Jag var helt säker på att han skulle stanna och vända, så jag tänkte att jag vänder honom, men då tog hans nyfikenhet över och han valde att gå framåt. Så vi kom runt hela dungen fast åt andra hållet och gick därmed ett extra varv innan vi svängde hemåt. Det var riktigt bra att han valde att gå där. Jag kommer faktiskt inte ihåg ifall jag har ridit honom där tidigare, men det är i så fall väldigt länge sedan. Han kändes så modig där han traskade på!

Sedan gick resten av rundan utan några bekymmer, han gick fram överallt. Men när vi var på väg runt Kura-svängen hörde jag att det kom ett par motorcyklar i mycket hög fart och med mycket hög ljudvolym så då valde jag att sitta av för säkerhets skull. Han reagerade inte på dem, men det tog tid innan de saktade in, så jag var glad att jag stod på marken. Sedan gick jag resten av vägen hem.

Det som var bra denna runda var hans pigghet och framåttänk, samt att hans nyfikenhet tog oss på en liten överraskande extrarunda. Istadigheten hoppas jag kunna jobba bort så småningom och när det försvinner kommer han att vara så rolig att rida ut på! Men jag kände faktiskt på vägen hem att det kändes himla bra redan. Han var inte alls så reaktiv och hoppig som han har varit ett tag nu och det är skönt. Visst tittar han på saker och kan bli överraskad ifall någonting prasslar till intill oss, men nu reagerar han bara med ett litet ryck, inte med en 180-graderssväng eller hopp 2 meter åt sidan och det är en stor förbättring!

Min fine Kallis!

Imorgon fortsätter Kalle-veckan med träning för Charlotte, det ska bli kul! Det var ju så länge sedan sist! Om det blir träning på nya ridbanan har jag inga stora förhoppningar om att kunna rida mer än skritt, men vi får se hur det går. Det kan ju gå hur bra som helst också!

Fredag får han vila och sedan blir det lite mer träning och ridning i helgen!