Hejdå novmeber

Ja, nu är det bara några timmar kvar av november. Ännu en månad som bara har svishat förbi och året närmar sig faktiskt sitt slut.

Jag har gjort min månadssummering och konstaterat några framsteg och lärdomar. Det största framsteget är att jag lyckades stänga bommen i släpet bakom Kalle och han stod kvar avslappnad. Det jag lärde mig i den processen var dels att det är bättre att fokusera på vad det är jag vill uppnå med träningen istället för att genomföra ett visst antal träningar. Jag körde ju en längre session med lastträning där jag fick igenom att flytta honom ett steg i taget framåt och bakåt samt då kunna stänga bommen. Jag lärde mig också att med Kalle funkar det inte riktigt att stå utanför släpet när jag lastar. För att han ska känna sig trygg har det fungerat bättre att stå i släpet och sakta flytta mig bakåt. Så kan man ju också göra och funkar det för honom så är det såklart det jag ska göra.

Det som jag inte har gjort med honom denna månad är långrunda, men det har inte varit något fokus på det heller. Jag vill egentligen bygga hans kondition och styrka lite mer innan det är relevant att ge sig ut på långrunda. Vi har däremot gjort ett antal uteritter, ridit lite "nya" rundor som inte har funkat på ett tag och verkligen utvecklats där, vilket är kul.

Det bästa med den här månaden är nog mina mätetal med slängingar, avtrillningar, istadigheter och avsittningar. Det är det bästa resultatet sedan jag började mäta detta. Att han inte slänger sig och i princip går fram överallt, även om övertalning krävs ibland har lett till att jag kan rida mycket mer avslappnad och med mer förtroende för honom. Det gör i sin tur att han också blir mer avslappnad och att vår relation blir allt bättre, det blir helt enkelt så mycket roligare tillsammans.

Jag har funderat över mina målsättningar för december och har bestämt mig för att ligga lite lågt med det hela tills jag går på julledighet. Förutsättningarna i december är lite för osäkra för att det ska kännas meningsfullt att sätta några mål. Det kan vara minusgrader och barmark, vilket gör det svårt att rida ut med någon reda. Det kan också bli snö och helt underbart. Dessutom så är det mycket mörker och korta dagar, vilket också gör allting svårare.

Men jag fortsätter så länge allt funkar, blandar uteritter med banträning för Kalles del, hoppas att Bosses skada på höger bakben läker snabbt och att jag kan fortsätta med hans rehab.

Det kan vara lite skönt att släppa kraven som också kommer med målsättningarna även om jag försöker ha en lugn inställning till det hela så finns det ändå alltid en stark vilja att lyckas som gör att jag pressar mig själv emellanåt.

Men nu välkomnar jag december, hoppas på antingen snö eller att det fortsätter med barmark, några plusgrader och uppehåll!

Aktiv vecka, motivationen är tillbaka!

Det var inte bara i måndags som min plan höll, nej även igår och idag har allt gått som jag hade planerat. Igår tog jag in hästarna efter jobbet, åt lite mat, gick en runda med hundarna i mörkret. Det var faktiskt riktigt mysigt, det var några plusgrader men så gott som vindstilla så det var väldigt härligt.

När jag kom tillbaka bytte jag direkt om till ridkläder och gick ut i stallet. Bosse var extra arg när jag skulle ta honom i boxen och jag fick jobba ett tag med pisken som förlängd arm, klia honom med den i pannan och hålla honom ifrån mig och till sist mjuknade han och jag kunde ta på honom grimman.

Han har tyvärr fått någon typ av slag/spark på utsidan av höger bakben, fått två sår och blivit väldigt svullen runt kotan och upp på benet. Så nu är han halt av den anledningen. SUCK!

Men han var i alla fall ren och fin i skritten och ändå pigg och framåt. Vi gav oss ut på en skrittrunda i mörkret och även det var rätt mysigt. De bilar vi mötte såg oss i alla fall och vi slapp hamna i några tråkiga trafiksituationer, så det blev en bra runda.

När jag var klar var klockan över nio, så det var bara till att duscha och gå och lägga sig.

Fine Bosse på tur

Idag vaknade jag tio minuter innan klockan ringde, vid fem. Stalljobbet flöt på bra, så när jag var klar hade jag gott om tid på mig innan jag skulle till jobbet. Så jag startade datorn och skulle egentligen bara boka ett rum, men sedan fastnade jag i mailen och helt plötsligt var klockan kvart över sex och då blev det bråttom! Snabbt byta kläder och fixa i ordning och så hann jag precis komma fram när jag hade tänkt!

Jag åkte hem på lunchen och hade en kvart på mig att elda och göra käk och äta innan första mötet drog igång kl 12. Sedan var det konstant möten till kl 15:30. Jag jobbade mig igenom mailen igen som hade växt under dagen och fick fixat lite grejer innan jag gick ut och tog in hästarna.

Det hade nästan hunnit bli helt mörkt, klockan var halv fem och hästarna syntes inte till. Men när jag ropade på dem kom de in. Jag kollade Bosses ben, såren läker fint, men han är fortfarande svullen och varm, dock bättre än i morse då han var riktigt tjock i benet.

När jag hade tagit in hästarna bytte jag om till löparkläder och tog med mig vovvarna ut på en löptur. Det blev faktiskt en längre löptur denna gång, inte den vanliga på 20 minuter. Nej det blev nästan en halvtimme. Så himla gött! Och framför allt gör det inte ont i kroppen och jag tycker att konditionen blir bättre. Så underbart!

Sedan satt jag inne en stund och vid 18-tiden gick jag ut i stallet för att rida Kalle. Han hade inte ätit upp allt hö, så han var nog lite mätt. Inte riktigt lika avslappnad på stallgången som han brukar, men inte heller direkt brötig, bara lite mer uppmärksam än vanligt.

Vi gick ut i paddocken idag också och när vi kom ut regnade det lite lätt, men det gjorde inget. Trots att det knappt var 2 plusgrader kändes det inte särskilt kallt eftersom det inte blåste någonting.

Vi började som vanligt med att gå några varv, han var avslappnad från början och kikade bara lite grann ut mot åkern och sommarhagen, men reagerade inte på någonting.

Jag satt upp och började jobba honom i skritt. Han var väldigt lugn och fin och jag kunde koncentrera mig på att rida bra, ha en bra sits, räta upp överkroppen, låta skänklarna sjunka osv. Jag har bara den uppblåsbara västen på mig då jag tycker att den andra hindrar mig lite i min följsamhet och jag känner mig smidigare utan den. Just nu är han såpass stabil att risken att flyga av är betydligt mindre än när han höll på att vända överallt. Sedan skyddar ju den uppblåsbara västen tillräckligt och när jag är hemma gör det ju inget om den blåser upp, då kan jag använda den andra västen istället när jag sitter upp igen.

I traven var han lite svår till en början, ville inte riktigt gå fram och joxade en del med tunga och huvud. Men jag fokuserade på att hålla ytterhanden stadig, inte fastna i innertygeln, flytt ut honom med innerskänkeln och då blev det bättre.

Han fick galoppera också och när jag puttade lite med spöet på baken blev han sur och sparkade rätt rejält, men jag ignorerade det, lät honom komma fram i galopp igen och lämnade honom lite mer i fred. Sedan kom galoppen allt bättre i båda varven.

Vi tog en skrittpaus och sedan började jag jobba med övergångar, Först skritt-halt-skritt. Sedan skritt-trav-skritt, halt-trav. Vi gjorde några försök med skritt-galopp också, men där var han inte tillräckligt framme. Dock kunde han galoppera på bättre, stoppa in tungan och runda sig. Så härligt!

Det var så himla kul att rida honom idag! Det är så mycket enklare när han är avslappnad och fokuserad. Han lyssnar så bra på mig och jag får svar på mina hjälper.

Jag vill tro att allt jobb jag har lagt ner på honom, ridningen och arbetet från marken, nu börjar ge resultat och jag är så glad för att det går så bra. Jag bara njuter av att få sitta på hans rygg och ser fram emot varje pass med stor glädje. Så himla kul att få vara där med honom.

Nu känner jag också att jag kan börja utveckla honom på riktigt och ta oss framåt i ridningen. Ska bli så kul och se hur det går framöver!

Dock blev han väldigt svettig och jag inser att jag behöver klippa honom igen. Får se när det ska bli, antingen om det blir dåligt väder någon helg eller så väntar jag till jullovet då jag har mer tid.

Min duktige Kalle i lampljuset

Jag är också väldigt glad för att det funkar så bra att rida i lampljuset och att det fortfarande går att rida på så himla bra underlag trots att det nu är sista dagen i november. Vilken timing att få till belysningen just denna höst, det är definitivt inte såhär bra förutsättningar alla höstar!

Jag är väldigt nöjd med att jag har hittat motivationen denna vecka, haft en plan som jag har tittat på, följt upp och genomfört. Det har helt klar hjälpt mig att komma ut och göra det jag vill göra. Så detta ska jag fortsätta med framöver! Ett ganska enkelt sätt att få saker att hända helt enkelt!

Planen höll

If you fail to plan, you plan to fail brukar man säga och det finns såklart en sanning i det. Men för mig är det viktigaste att inte bara planera och göra planen utan att faktiskt titta på planen för att påminna mig själv om min plan.

Idag har jag tittat på min plan minst tre gånger (bara på dagens plan) och jag har faktiskt fått gjort det jag hade planerat. Jag sprang som sagt en runda med hundarna, check på den. Jag gick ut direkt efter dagens sista möte vid kl 15, check på det.

Nu visade det sig att hästarna stod längst bort i hagen så det tog sin tid att få in dem och klockan hann bli 16 innan Kalle och jag kom ut. Det hade redan börjat skymma då så jag tände lamporna i paddocken trots att det inte var helt mörkt.

Apropå Kalle, han är så himla lugn i stallet. Som jag uppskattar det! Han bara står där och halvsover å gången medan jag gör i ordning honom. Jag kan stå och gosa med honom och han bara njuter. Min fine kille!

Lugn och trött Kalle

Jag tolkar det ofta som att han är rätt trött, men jag börjar faktiskt fundera på om det verkligen stämmer. För så snart jag kommer ut med honom så piggnar han till och blir som vanligt igen. Så det kanske bara är så att han känner sig så trygg att han kan slappna av helt och därmed ser trött ut.

Idag var det faktiskt premiär för att rida honom i lampljusen så det var lite spännande. Jag har blivit varse att underlaget i paddocken verkligen är som bäst just nu. Sanden är sådär perfekt fuktig, vilket gör att den blir väldigt bra att rida i.  Så jag kommer nog att ändra planen lite för Kalle och nyttja paddocken och dess ljus mer på vardagskvällarna och rida ut på helgerna istället. Jag känner mig nämligen inte helt trygg med att rida ut i mörkret, vi har en del vildsvin i faggorna och när jag har varit ute med Bosse har det ibland flugit upp fåglar ända intill oss. Jag vill inte rida Kalle och föra över min nervositet på honom i mörkret, utan då är det bättre att vi håller oss till uteritterna på helgerna. Det är ju bara några veckor kvar nu innan det vänder igen och blir ljusare, så det blir ju inte så lång tid vi kör såhär.

Kalle i lampljuset

Han var väldigt lugn när jag kom upp på hans rygg också. Det fanns ingenting som skrämde honom idag utan han skötte sig väldigt bra. Jag red väldigt lugnt, bara lite skritt, trav och galopp. Han hade en väldigt fin framåtbjudning hela passet egentligen, men han var lite joxig med huvudet och tungan.

Det blev ett kortare pass, bara 30 minuter och sedan skrittade jag av honom avsuttet de sista minuterna. Men jag tyckte att det räckte. Han skötte ju sig så himla bra så jag nöjde mig helt enkelt med det.

När jag var klar med Kalle gjorde jag snabbt i ordning honom och tog sedan ut Bosse för lite Equi Body Balance (EBB). Det är lite kul att se hur han utvecklas med detta. Han har ju alltid varit väldigt svår att longera. I EBB-arbetet jobbar jag honom i lina, men lite annorlunda än vanlig longering. På endast tre träningspass har han gått från att inte riktigt förstå och vilja gå i linan till att gå på riktigt bra och avslappnat. Han har också blivit bättre på att lyfta hovarna över de upphöjda bommarna. Första gångerna klonkade han i typ hela tiden och förra gången gick han nästan omkull när han snubblade över sig själv. Idag slog han knappt i en enda bom.

De här passen är inte så långa, bara ca 20 minuter så det är lätt att hinna med. Jag tycker också att vår relation och kommunikation från marken redan har förbättrats, vilket är kul. Han verkar lite mer nöjd med tillvaron också. Han är inte riktigt lika sur, men visst kommer det hugg i luften emellanåt, annars vore det ju inte herr Sur liksom:).

Summa summarum så följde jag min plan för dagen och jag fick så mycket energi och glädje av detta. Helt klart ett bättre val än att häcka i soffan! Nu ska jag bara försöka förverkliga planen för resten av veckan!

November-motivationen - var är du?

Jag skriver det säkert varje gång just nu, men fy fasen vad denna höst går fort! På gott och på ont. Det är bra att hösten försvinner snabbt, för det är inte min favoritårstid, framför allt inte nu när det är mörkt, blåsigt och regnigt. Men jag känner också att jag inte riktigt hinner med, livet bara svischar förbi och jag har en känsla av att bara springa runt, framför allt på jobbet.

Jag brukar inte ha problem med motivation. Motivation till att jobba, träna, rida och annat. Men förra veckan försvann motivationen helt till allt utom jobbet. Jag har en väldigt rolig, men intensiv höst på jobbet där jag just nu, fram till årsskiftet är chef för projektkontoret, pga min chef är på annan plats pga en pågående rekrytering. Så det är superkul och utvecklande och det är verkligen kul att gå till jobbet varje dag! 

Jag har märkt ett tag att jag har haft svårt att få till den egna träningen. Detta år är ju verkligen det år då jag kom igång med styrketräningen, men jag har också tappat den andra träningen, löpningen och cyklingen.  Men även styrketräningen har minskat de senaste två månaderna. 

Förra måndagen kom det ju snö, så vi hade vinter i två dagar. Hästarna saknar snösulor, de ska förhoppningsvis få det på torsdag så sedan är de redo för vinter, men nu gick det ju inte att ge sig ut i snön med dem pga det, så måndag och tisdag var det helt enkelt inte möjligt att ge sig ut med dem.

På onsdagen var det barmark igen, men då kom jag inte upp ur soffan efter att ha lagt mig i den efter jobbet. Jag kunde helt enkelt inte motivera mig till att gå ut i stallet och dra igång någon häst, utan fastnade inomhus. Samma sak på torsdagen.

I fredags var jag på jobbet på förmiddagen och åkte hem vid lunch för att avsluta veckan och ha några möten. Då prioriterade jag att ge mig ut med hundarna på en promenad medan det fortfarande var dagsljus och då fick jag äntligen mer energi!

Jag fick energi till att fixa fram lite ljusstakar på övervåningen och så städade jag där också, vilket var skönt att slippa behöva städa hela huset på lördagen. Då kunde jag göra nedervåningen och sedan ha tid över till hästarna.

Så det blev en fin fredagskväll med god mat, bad i SPA-badet och helt enkelt trevligt!

Promenad med tjejerna

Adventsfint

Magnus överraskade med lite förrätt från Laxbutiken, grymt gott!

Som ett steg i Bosses rehab har jag köpt hem en balanspad som jag har delat i två. Sedan får han stå på dem medan jag byter täcken på morgonen. Det är lite häftigt att se, jag tycker att det händer saker när han står på dem. Muskler som aktiveras, ryggen som kommer upp lite mer. Grymt häftigt! 

Jag har också köpt hem en bok som heter "Physiotherapy for horses" som är så himla intressant! Jag har tagit mig igenom kapitel 1 såhär långt och ska påbörja kapitel 2. Den innehåller en massa information om hästens biomekanik och hur allting hänger ihop med muskler, skelett och annat. Jag hoppas att jag med mer kunskap kring detta kommer att kunna ge båda mina hästar ännu bättre förutsättningar att lyckas som ridhästar.

Bosse balanserar

I lördags inledde jag dagen efter stallet med att springa en runda med Nelly. Då slogs jag av vilket självbedrägeri jag (och säkert många andra) håller på med när det gäller soffan. Jag tror ofta att jag är så trött att det enda jag orkar göra är att lägga mig i soffan. Men hur pigg blir jag av att ligga i soffan? Jag kan ligga en hel kväll i soffan och inte fasen blir jag piggare av det. Men om jag istället går ut och springer 20 minuter så får jag så enormt mycket energi. Alltså 20 minuters löpning versus 4 timmar i soffan. Det är ju helt fantastiskt! Så för att försöka hitta motivationen de veckor som är kvar innan julledigheten ska jag tänka på detta - 20 minuter fys ger mig mer energi än 4 timmar soffa! Vilken insikt!

Lockar soffan?

Det här ger mer energi på betydligt kortare tid!

Jag fortsatte förmiddagen med städning och adventsstök med ljusstakar och annat, gött att få det gjort!

På eftermiddagen kom jag i alla fall ut med hästarna. Kalle fick först jobba lite på paddarna medan jag gjorde i ordning honom, sedan körde jag ett Equi Body Balance -pass på ridbanan, vilket gick bra och därefter gick vi en runda bort till Ryen och hem igen. Så kul att vara ute med honom igen!

Därefter var det Bosses tur att köra EBB och sedan red jag ut honom en runda. Han var något oregelbunden i traven, men jättepigg och fräsch och ville till och med galoppera, så det blev en runda med skritt, trav och galopp. Jättekul verkligen!

Bosse på uteritt

Igår började vi dagen med att besöka Gekås för att handla lite julklappar och ljusslingor till utebelysning. Vi var där strax innan nio och slapp den värsta anstormningen, vilket var skönt. Vi fick fixat alla julklappar, nu ska de bara slås in, sedan är allt klart, så jäkla gött! Nu behöver vi inte stressa över det mer i december!

När vi kom hem åt vi frukost och så satte vi upp ljusslingorna, jag fixade lite i växthuset, räddade pelargonerna, har misskött dem lite och de har ju fått lite frost, men de så livskraftiga ut och alla blommade, så jag klippte bort blommorna och alla döda blad och bar sedan in dem.

Jag körde också in några kärror ved och hade en plan på att rida när jag var klar. MEN, så dog motivationen IGEN. Det duggregnade lite (väldigt lite) och det gjorde att det blev lätt att tänka att det var bättre att gå in och lägga sig i soffan och titta på världscuphoppningarna från Madrid, vilket jag också gjorde. Och vad ledde det till? Blev jag piggare? Nej, såklart inte! Jag fortsatte kolla mer hästhoppning från Stockholm också och sedan däckade jag i soffan vid åtta. 

Så jag kände mig kass. Och har idag funderat på vad jag ska göra för att inte denna vecka också ska bli på det här viset.

Så jag har satt upp en plan för veckan. Vilka dagar jag ska rida, vilken häst och vilken typ av träning. Jag ska prioritera att komma ut i dagsljus med hundarna, idag blev det en löprunda, så check på den redan och försöka jobba hemifrån så mycket som möjligt för att ge mig möjligheten att kunna komma ut mitt på dagen samt kunna komma ut i stallet innan det är helt mörkt. Jag jobbar på så att jag kan komma ut kl 15 idag då jag avslutar sista mötet och om jag har något kvar avslutar jag det efter stallet.

Så i eftermiddag ska jag rida Kalle i paddocken, sedan får de äta medan jag själv äter och sedan kör jag lite EBB med Bosse. Så ser planen ut och jag tror på den helt klart! Ibland måste man jobba på att vända sina felaktiga tankar och se till att man får saker gjorda istället för att bli ett offer för saker som inte "blev". Det ligger helt i mina egna händer att jag faktiskt gör det jag vill göra. Och att jag kommer ihåg att all aktivitet ger mer energi än att ligga i soffan!

Och så ska jag hinna läsa lite i boken också såklart så att jag blir klokare!

Andra kapitlet i "Physcal therapy for horses

Nu blev det vinter!

Jaha, idag vaknade vi upp till det här härliga vinterlandskapet:

Hej mitt vinterland!

Vinterhästar

Mer vinterhästar

Det snöade mer och mer och jag började inse att det kunde bli svårt att få till någon lunch-hage med tanke på att det var fruset i marken och stolparna som är till själva grinden är trästolpar som måste spettas ned i marken.

På lunchen var jag ute i snön och testade. Jo, det funkade! Jag fick ner spettet och ner med stolparna! Vilken tur! Så jag kunde stängsla i ordning hagen och släpa ut höbaljorna, så nu kan hästarna få hö mitt på dagen även om jag inte är hemma. Vilken tur!

Fick ner spettet!

Mina stjälpredor inspekterade arbetet

Hästarna "hjälpte till", de är ju så nyfikna! Kalle blev utstängslad och Bosse blev instängslad i lunchhagen. Lite märkligt tyckte de att det var. Jag kollade så att timern fungerade som den skulle och det gör den, så nu är vi redo för vintern!

Vintern kom väldigt plötsligt, för bara en vecka sedan pratades det om "meterologisk sommar" och nu är det verkligen vinter. Men jag klagar inte, jag älskar snön, ljuset den ger, inbäddningen av ljud och allt därtill! 

Tyvärr ska det snart bli plusgrader igen, men det är bra att få känna att det kan bli vinter i alla fall! Nu hoppas jag att hovis kan komma nästa vecka och slänga på snösulor så är vi beredda på nästa omgång snö när den kommer!

Helgen!

Helgen flög förbi som vanligt! I lördags var jag iväg och klippte mig, kapade faktiskt av en decimeter så nu är det bara axellångt. Men väldigt skönt att korta det lite, jag kände att det var onödigt långt. Jag har ju alltid haft fantasier om vilka fantastiska kreationer jag ska göra med uppsättningar av mitt långa hår. Men ännu har jag aldrig lyckats med något annat än hästsvans och lite lockar med plattången...

På vägen hem handlade jag lite uteblommor och en julbock som jag satte ljusslingor i så att vi lyser upp lite här ute!

När jag kom hem red jag en runda på Kalle. Det var kallt, jag hade vinterjackan, buff och kjolen på mig samt värmesulorna för att slippa frysa, men det var rätt svalt ändå. Dessutom blir man ju "smidig" som en Michelingubbe... Lyckligtvis höll sig Kalle lugn och städad och jag behövde inte oroa mig för att åka av. Vi travade och galopperade och hade en mysig tur i skogen.

När jag var klar med Kalle körde jag lite Equi Body Balance med Bosse. Jag har bestämt mig för att det ska gå att longera honom när han ska göra sin utredning om fem veckor och jag vill fram till dess försöka jobba på hans överlinje och rörlighet. Så det blev ett bra pass även om han är lite skeptisk till longeringsövningarna.

Igår körde vi ner till Björkäng, Bosse och jag. Det var soligt och fint, men kallt, precis runt 0 grader eller strax under. Det hade frusit lite i strandkanterna. Denna gång var det nästan ingen vind så havet var lugnt och det var ungefär 100 meter bredare strand än senast vi var där.

Jag hade laddat upp med min fantastiska vinteroverall och blev först lite varm i den när jag fick problem med att få ner honom över tången. Men efter lite övertalning gick det bra och vi kunde rida ner på stranden och sedan ut i vattnet.

Han skrittar på bra i vattnet nu, bryr sig inte så mycket om de små vågorna som bröts. Dock går han lite snett, framför allt när vi red söderut mot solen. Så jag får hela tiden parera honom för att försöka få honom rakare. Vi travade lite på stranden i det härliga, fasta underlaget och han travade helt rent! Sedan travade vi även lite i havet i lågt vatten, vilket också gick väldigt bra.

Eftersom stranden var så bred kunde vi också skritta av där, men vi tog även en extra runda och vände vid restaurangen innan jag packade in honom i släpet igen och vände hemåt. Himla mysigt att kunna rida där!

Bosse i vattnet

Bosse på stranden

På väg ner mot havet

Min fine Bosse!

Det tog ju tid så jag blev lite stressad på eftermiddagen eftersom vi skulle till Elinore och fira hennes fölsedag. Eftersom jag stängde sommarhagen i fredags och inte hade så mycket tid i lördags hade jag inte hämtat plaststolparna som jag behövde för lunch-hagen. Så jag tog skottkärran (för varken traktorn eller fyrhjulingen startade ju eftersom det var kallt) och gick och hämtade stolparna och tråden i sommarhagen. Lyckligtvis hade de inte hunnit frysa fast, så jag fick upp dem och sedan fick jag också ner dem i vinterhagen. Men sedan vet jag inte hur jag tänkte, för jag gjorde inte klart med stolparna som behövs till automatgrinden. Vi skulle ju iväg och jag tänkte nog att jag skulle fixa det på lunchen idag. 

Men... när vi körde mot Öxabäck började det att snöa och när vi åkte hem var det vinterlandskap ute... Och vi vaknade upp till ca 5 cm snö och sedan fortsatte det att snöa hela dagen...

Fredag - nu stänger vi sommarhagen!

I fredags var det sista dagen i sommarhagen. Nu har hästarna ätit upp allt som går att äta och med sjunkande temperaturer finns det inte längre någon tillväxt i gräset, så det är dags att gå över till hö dagarna i ända istället.

Sista dagen i sommarhagen

Efter ännu en intensiv arbetsdag tog jag in hästarna och red Bosse en skrittrunda i skogen. Vi var ute i ca 45 minuter och hann precis komma hem innan det blev helt mörkt ute. Då var klockan strax innan fem. Några veckor kvar nu innan det vänder och går mot ljusare tider igen!

Bosse på g för en uteritt

Det har blivit kyligare och det var perfekt för ett litet bubbelbad ute, så mycket mysigare när det är kallt ute! Så efter att vi hade käkat lite kvällsmat hoppade vi i spabadet och bubblade en stund. Sedan sov vi gott kan jag säga!

Vinter och torsdagsträning

Nu är verkligen vintern här! I morse när jag gick upp var det strax under 2 plusgrader, det blåste och var riktigt kallt! Så nu har långkallingarna, tjockstrumporna och värmesulorna åkt fram. Allt laddat för kvällens övningar.

Bästa vapnet mot frusna tår!

Det är ju torsdag och det betyder att det är dags för träning. Favoriten! Speciellt nu när Kalle är så himla fin!

Apropå något helt annat läste jag en artikel i Hippson som handlar om hur man tar hand om en ny häst och jag gillade den sista delen, kanske för att jag känner att det är precis såhär jag gör med Kalle:

Att älska den hästen är inte svårt, han är ju världens gulligaste, och visst var det "love att first sight" när jag såg honom för första gången!

När jag gjorde i ordning honom var han som vanligt enormt trött, huvudet hängde mer och mer, underläppen hängde mer och mer och till sist såg han faktiskt ut som om han skulle trilla omkull. Han gjorde en låg gnäggning när jag var inne i sadelkammaren och när jag kom ut stod han och hängde i grimskaften. Lille sötisen!

Eftersom det var blåsigt ute valde jag att gå med honom till ridhuset i mörkret. Han piggnade till när han kom ut, men var ändå rätt lugn hela vägen dit.

Lugnet fortsatte i ridhuset, vi var själva där och han var mest bara koncentrerad på mig, vilket var bra. Vi skrittade igång lite och hade precis kommit igång i traven när Charlotte kom in.

Jag hade återigen lite svårt med innerskänklarna i hörnen i traven, men löste det genom att flytta honom lite sidledes mot kvartslinjen. Funkar varje gång! Galopperna kom direkt utan krusiduller och jag kunde rida honom riktigt bra där. Han hade en fantastiskt fin framåtbjudning hela passet och jag kände att jag kunde slappna av mycket mer i ridningen och bli mer följsam med honom. När jag slappnar av slappnar Kalle av - surprise...

Han skötte sig fantastiskt bra hela passet och arbetsviljan fanns verkligen där. Det var bara när vi hade skrittpausat lite som han var lite svår att få igång, men när jag väl fick igång honom travade han väldigt energiskt och fint och jag kunde jobba vidare på volterna och på raka spår, lite sidoförflyttningar och sedan galopp igen. Jag flyttade honom några steg i galoppen också vara för att testa något nytt.

Det blev verkligen ett jättekul pass! Han var så avslappnad, arbetsvillig och fin i formen! Inget jox med huvudet, tungan kom ut några gånger i galoppen, men det var på slutet när han blev lite trött. Så härligt att få känna att vi tar oss framåt med träningen!

Den trötta Kalle-mulen

Nu välter han snart...

På väg hem i mörkret

Jag  måste bara berätta också att jag nyligen har upptäckt https://laglappen.se/. När jag köpte Kalle gick det plötsligt sönder ett gäng täcken och det blev den dyrast vintern på länge. Så såg jag reklam för laglappen på Instagram och tänkte att jag måste testa. Och till min stora förvåning så funkar det! Så nu har jag lagat åtta täcken och har plötsligt hur många täcken som helst. Så jäkla bra!

Kalles stalltäcke med en laglapp

Bosse har dålig hållning...

Igår var det dags för Bosse att göra sitt första besök hos en fysioterapeut. Det var på en plats som var nära och bra, bara knappt tio minuters bilväg, så det var ju smidigt.

Jag har aldrig anlitat någon med den typen av kompetens till mina hästar, kiropraktik, fysioterapi osv, så jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta. Jag hoppades på att jag skulle kunna få något slags svar på var hans bekymmer sitter samt hur jag kan gå vidare.

Jessica, som hon heter, talade direkt om att hon hade velat att jag gått till veterinär först för att få en diagnos, eller i alla fall göra en utredning som kan peka åt något håll, och ja, det är klart att det hade varit bra, men ibland tänker jag att man behöver göra något annorlunda, börja i en annan ände och se vad som händer då.

Trots att det inte finns någon diagnos på Bosse mer än vad jag kan beskriva med återkommande rörelsestörningar kunde hon ge mig information som verkligen var några ögonöppnare för mig. Det första hon sa var att Bosse har "dålig hållning". Kan hästar ens ha dålig hållning? När jag tänker på hållning så tänker jag mestadels på människor med kutrygg, men ja, hästar kan ha dålig hållning. Det Bosse gör är att han står och hänger på frambenen med sänkt rygg, vilket såklart kan förklara många saker som jag har upplevt i ridningen med honom, t.ex att han är framtung, men också att han gärna hänger på hovslagaren. Och på lång sikt leder det till att musklerna längre bak i ryggen blir försvagade och slitna.

Hans dåliga hållning gör också det svårt för honom att sätta muskler runt manken och längs ryggen, något som jag trodde var ett exteriört fel, han har ju och har alltid haft rejäla gropar vid manken, ingenting att göra någonting åt har "experter" talat om för mig tidigare, men det stämmer alltså inte.

Det var ju en intressant insikt, för det är (såklart) så att detta går att göra någonting åt! Det han behöver göra är att aktivera sina bukmuskler mer för att komma upp mer med ryggen och få en mer funktionell rörelse av sin kropp och kunna jobba mer funktionellt med den. Och det är ju såklart goda nyheter!

Jag fick frågan om hur mycket tid jag är beredd att lägga på honom, han är ju ändå 16 år i år. Men jag har en längre tidshorisont än så. Jag ser framför mig att han ska kunna hålla i minst 10 år till, precis som Pelle gjorde. Och om jag då behöver lägga 1 år på att träna upp honom så att han förbättrar sin hållning och därmed har möjligheten att bli en friskare och fräschare häst så är det inte ens en fråga. Jag är beredd att göra allt jobb som krävs! Och jag tänker att det är perfekt att pyssla med under vintern när det ändå är mörkt, dåligt underlag och dåligt väder! Såklart är jag också beredd att underhålla det vi bygger upp så att vissa övningar kanske blir obligatoriska framöver för att hjälpa honom att hålla formen utöver ridningen.

Jessica kände och klämde igenom honom också, knackade loss lite muskelfästen i korsryggen och böjde igenom honom i halsen. Hon konstaterade också att största spänningarna fanns på höger sida, jag har hela tiden varit säker på att det är vänster sida som spökar. Jag longerade honom lite efter hennes behandling, det gick oväntat bra, han hatar ju longering normalt sett. Men vi kunde i alla fall se en tydlig hälta vänster bak och så tydligt halt har han ju inte varit när jag har ridit honom, men å andra sidan har jag ju inte ridit honom på böjt spår, bara rakt.

Eftersom vi då saknar en diagnos på var han har ont mer än vad hon kunde se och känna ville hon inte ge mig något rehab-program än, utan rekommenderade en veterinär som ska utreda honom. Det behövs en veterinär som verkligen kan göra lite detektivarbete eftersom han är svår att utreda då han är svårlongerad, men också har shivering som gör det hela svårare. Hon nämnde däremot Equiband och balansplattor, så jag antar att det är där vi kommer att börja. Och jag har fått bokat tid till kliniken i december då både den rekommenderade veterinären kommer att vara där och Jessica, så då kan jag förhoppningsvis både få fler svar på var han har ont och hur vi ska gå vidare med rehab och sedan har jag 3,5 veckor då jag är ledig och kan lägga all min energi på hans rehab!

Jag tycker det var väldigt bra att få dessa insikter om honom och att få ett pek på hur jag ska gå vidare. Jag känner mig också väldigt hoppfull om att det faktiskt finns en chans att kunna göra något bra för honom även om det såklart kommer att ta tid och bli lite kämpigt emellanåt. Funkar det så får jag förmodligen en ännu finare häst än han någonsin har varit (och då är han ju redan rätt trevlig att rida), och funkar det inte så vet jag i alla fall att jag har gjort vad jag har kunnat för att hjälpa honom. 

I väntan på kliniktiden kommer jag att nörda ner mig i hästens fysiologi och biomekanik och har därför beställt en bok som heter Physical Therapy for Horses. Jag kommer också att studera lite mer om Equi Body Balance och börja träna på longering så att vi kan göra en bra utredning på honom. Jag kommer att fortsätta rida honom som jag har gjort tidigare så livet kommer att fortgå som vanligt för oss!

Och en annan sak som också är superbra är ju att allt jag lär mig i samband med Bosses rehab kommer jag att kunna applicera på Kalle också för att förebygga att han hamnar i samma situation framöver. Plus att jag misstänker att det finns saker hos honom också som behöver jobbas med, saker som kanske kan kopplas till hans istadigheter och kvicka vändningar. För jag tror inte att en häst gör någonting för att jävlas. De gör saker utifrån sina instinkter, framför allt flytkinstinkten. Har de ont, reagerar de på något sätt. Har de inte ont är de förmodligen rätt harmoniska.

Bosse med sin dåliga hållning!

När vi kom hem igen igår så borstade jag rent en smutsig Kalle och gick en promenad med honom i mörkret. Jag känner inte riktigt att jag själv är helt orädd i mörkret och vill inte projicera någon rädsla på honom i onödan, så därför tycker jag att det är bättre att gå med honom än rida på kvällarna. Vi gick ner till Landbonnas och sedan via Smeas upp i grushålan. I grushålan gick vi runt alltihop och ut via Attas innan vi vände hemåt. Det är väldigt mysigt att gå ut med honom, han är så lugn och snäll, men han har också fått en betydligt bättre framåtbjudning där han går bredvid mig och jag försöker hålla mig i höjd med hans sadelläge för att få honom att gå först och upptäcka världen själv. Imorgon blir det träning för honom hos Charlotte och det ser jag fram emot!

Idioter i trafiken...

Måndag igen och nu är det ridning i mörker som gäller på vardagarna när jag jobbar.  Killarna stod och väntade på mig vid grinden när jag kom ut strax innan klockan fem. Det var Bosses tur att komma ut och jag hade stora förväntningar på en härlig runda eftersom han sprang helt rent i lördags och galopperade på eget bevåg, samt kom springandes i trav och galopp i hagen igår, även då helt ren i sitt rörelsemönster.

Eftersom det var mörkt laddade jag upp med alla reflexer vi har; tygelreflex, reflexbrösta, benreflexer på samtliga ben, reflexschabrak, svansreflex, reflexväst på mig och pannlampa. Redo för att komma ut i mörkret helt enkelt.

Det var ganska vindstilla och uppehåll, så det var helt ok väder, även om det idag faktiskt inte har orkat över tio plusgrader. Runt åtta var det nog snarare. Vi skrittade iväg mot Linnarp, tog den korta stumpen på banvallen och följde sedan Linnarpsvägen österut. Mitt i backen mötte vi en bil, den uppfattade oss på minst 200 m håll så jag fick bekräftat att vi syntes bra.

Vi skrittade vidare mot gärdsvägarna och när vi befann oss på den korta sträckan mellan 90-graderssvängarna kom det en bil farandes i tämligen hög fart från Rolfstorpshållet. Men eftersom vederbörande hade helljus mot bredsidan av oss och alla våra reflexer förutsatte jag att föraren såg oss klart och tydligt. Jag tyckte att den närmade sig 90-graderskurvan snabbt och jag insåg att jag inte skulle hinna till grusvägen innan bilen hade passerat oss. Lite sent insåg jag att människan som körde bilen inte hade sett oss överhuvudtaget innan den tog kurvan och vände upp mot oss. Då hade vi ca tio meter fram till bilen. Föraren blev uppenbart överraskad och höll på att köra ner i diket tack vare en paniksväng ifrån vårt håll. Lyckligtvis höll sig Bosse cool och bilen missade oss med en hårsmån. Men hur i hela h-vete kunde den missa oss??? Helt uppenbart har föraren inte tittat framåt under de ca 400 meter som den hade oss rakt framför sig. Var den har tittat vet jag inte, men jag vet i alla fall att en sådan person inte borde sitta bakom ratten! Väldigt otäckt var det, speciellt eftersom jag vet att vi syntes väl för den som har ögon att se med. Jag är glad att det gick bra, men trist att sådant här ska behöva ske.

Efter den nära-döden-upplevelsen fortsatte vi framåt på grusvägen och travade. Och då var han (såklart) oren. Jag blir galen! Hur är det möjligt??? Och det går inte att säga att han är halt på ett särskilt ben, han springer bara orent. Det blev inte bättre heller när han travade på som han har blivit tidigare. Jaja, vi får se om fysioterapeuten kan hitta något uppenbart imorgon när vi ska besöka henne. 

Trots orenheter och nära-döden-upplevelse blev det en rätt trevlig runda i mörkret i mestadels skritt. Jag får väl vara glad över att det går att rida honom överhuvudtaget...

Svansreflex

Alla andra reflexer

Lastträning och markarbete

Söndag idag och jag började som vanligt med att släppa ut hästarna och fixa stallet. Nu är de verkligen inne för säsongen. De står och väntar på att få komma in på kvällarna, så nu är det inte längre aktuellt för dem att sova ute.

När jag hade fixat stallet funderade jag på ifall jag skulle köra ett styrketräningspass. Det blev fler och fler ursäkter när jag närmade mig källaren, men så tänkte jag "vad vill jag se i spegeln om ett halvår" och då blev valet enkelt. På med träningskläderna och ner i källaren!

Det var såklart rätt gött att lyfta lite skrot, även om jag är irriterande svag (eftersom jag inte tränar tillräckligt ofta). Det är första passet sedan förra veckans träning på torsdagen, sedan hade jag ju träningsvärk i 4-5 dagar. Och efter det har det funnits ursäkter på kvällarna.

Bara för att ytterligare öka motivationen till träningen satte jag min cykel i trainern också, så nu måste jag ju bara köra lite Zwift framöver. 

Efter träningen åt jag frukost, sorterade lite tvätt och gick ut och hämtade hästarna. Jag letade efter dem ett bra tag, de hade verkligen gömt sig, men de var uppe i Hästabacken, som så ofta. Nu ser det ut som om värmen kommer att bedarra och redan nästa vecka kommer medeltemperaturen gå ner under tio på dagarna, vilket innebär att gräset slutar växa, så då kommer jag att stänga sommarhagen och få betydligt lättare att hitta mina djur.

Kalle hade börjat klättra nedåt och Bosse stod där uppe, så jag tog bara Kalle med mig. Jag trodde att Bosse skulle följa med, men det gjorde han inte. Så jag fick gå ut igen. Denna gång "beväpnad" med pellets att skaka med. Jag behövde inte skaka länge innan han kom springande. Till min stora glädje galopperade han och travade. OCH han travade RENT! Helt underbart!

När jag hade fått in honom gjorde jag i ordning Kalle och körde ännu ett lastträningspass. Det tog lite tid innan jag fick till de där stegen som jag ville, ett steg i taget, framåt och bakåt. Denna gång stod jag i den tomma högersidan av släpet och backade mig själv längre och längre bak. Han var väldigt lugn och avslappnad inne i släpet och ville mest stå kvar där, han var faktiskt lite svår att backa. Han kunde också luta sig mot mellanväggen utan att bli förskräckt. Han sprang dock ut några gånger utan att jag kunde få stopp på honom, som vanligt.

Men idag gjorde vi faktiskt äntligen ett enormt framsteg! Jag kunde stänga bommen bakom honom! Jag började med att bröta med bommen på den sida jag stod och lite så, han brydde sig snart inte om det, utan stod lugnt kvar. Jag "lekte" med bommen bakom honom, lade den mot honom, stängde den, lyfte den upp och ned. Han stod bara och tittade bak på mig och undrade vad jag sysslade med. Så himla kul! 

Jag kunde ju stänga bakom honom i våras, men sedan lärde han sig att han kunde få upp den när han tryckte sig mot den och lyfte upp den. Det lyckades han med tre gånger, sedan var ju det kört. Men nu har vi alltså börjat om och fått nytt resultat. Så kul! Nu börjar det ändå kännas som om det finns en möjlighet att vi mycket snart är ute och åker släp! Min fine Kallis!

Coola killen i släpet

Efter lastträningen red jag honom ett pass i paddocken. Han var fortsatt lugn och jag kunde fokusera på min egen ridning, att göra mig till en behaglig ryttare. Det jag tänkte på var händerna - stilla och bra (inte dra i innertygeln), skänklarna, effektiva utan att vinka upp hälarna, sitsen, rak, korrekt och följsam i sadeln.

Det blev ett helt fantastiskt roligt pass! Inte en enda istadighet idag. Han var kanske lite trög i traven till en början, men han bjöd ändå framåt. Första galoppen i höger varv var super, energisk och framåt och efter ett par försök fick jag också vänstergaloppen som även den var superfin!

Han lyssnade bra på innerskänklarna idag och jag fick honom rund på volterna. Han lyssnade bra framåt, jag red en hel del övergångar och de gjorde han superbra. Vi försökte oss på lite förvänd galopp, men då bytte han till korsgalopp i högervarvet och bröt av i vänstervarvet. Vi jobbade också med galopp från skritt, vilket gick ganska bra, framför allt i högervarvet. Och så jobbade vi med trav från halt. Han var så himla lyhörd och arbetsvillig idag och han gjorde ett jättebra jobb, samtidigt som jag red bättre än jag brukar och tror att jag blev rakare och fick en bättre sits i sadeln. Jag kunde även rida honom lite i nedsittning i traven. Men nu har han så bra trav att det blir lite svårt att sitta ner, men han jobbar också i en rundare form, vilket gör att han släpper ner mig mer på ryggen.

Han slängde inte ut tungan en enda gång under hela passet, han joxade inte med huvudet en enda gång och han slängde sig inte åt sidan en enda gång heller. Han var bara helt fokuserad på arbetet och så himla fin! Det var verkligen en Guld-Kalle som jag fick sitta på och jag är så tacksam! Det här är hästen jag vill ha alla dagar i veckan!

Eftersom det var runt 12 grader och helt vindstilla blev både jag och Kalle rejält svettiga. Han fick en dusch, för det var också rätt blött i paddocken så det blev mycket grus som fastnade på benen och under magen. 

Han var så gosig och trött efter passet, jag kunde stå och klia honom hur länge som helst i pannan, han är så mysig!

Jag ska inte sticka under stol med att alla utmaningar jag har haft med Kalle stundtals har varit mycket jobbiga och det finns stunder då jag bara har velat ge upp och tänkt att jag klarar inte av honom. Men att vi har haft de utmaningarna, och tagit oss igenom många av dem gör också att jag är ännu mer tacksam och glad när han är såhär. Och sedan tänker jag också att om jag inte haft dessa utmaningar med honom hade jag aldrig upptäckt TRT method och lärt mig så otroligt mycket om hästhantering som jag har gjort under dessa år.

Det har i alla fall varit en fantastiskt rolig helg med bra ridning, bra lastträning och positiva besked om Bosses hälsa, så jag hoppas att detta håller i sig nu. Det hade gjort det enklare att ta sig igenom den långa trista vintern!

Kallis i paddocken

Inga ursäkter kvar, nu ska här cyklas i vinter!

Lastträning och galopp

Jag har ju bestämt mig för att köra en lite längre session av lastträning med Kalle och hade egentligen planerat det till förra helgen. Men det blev inte av då, så det fick bli idag istället.

Jag studerade Tristan Tuckers videos på trtmethod.com där han lasttränar ett sto som är tämligen bestämt med att hon minsann inte tänker låta att någon annan bestämmer över henne. Hon gör i princip samma saker som Kalle, går ut för fort, sparkar när Tristan ökar pressen på henne, försöker hela tiden ta kommandot och slippa släpet osv. Hon kör också ner huvudet innan frambommen, vilket jag är oerhört glad över att Kalle inte gör! En utmaning mindre!

Men dit jag måste nå är att ha kontroll över hans fötter, vara den som bestämmer när han ska flytta framåt och bakåt, vara den som bestämmer när han ska gå ut ur släpet och in. Han ska kunna stå kvar där lugnt och fint och jag ska kunna stänga bakbommen och luckan utan att han får panik. Det är målet.

Jag började med att låta honom gå in som vanligt, han stod kvar i några sekunder och for sedan ut igen. Inte en chans att jag kunde få honom framåt där. Så jag valde att flytta på mellanväggen så att vi fick mer plats och jag kunde gå in i släpet, öva på framåt och bakåt, ett steg i taget. Sedan backade jag längre och längre bak med samma övningar.

Men så snart jag ställer mig utanför släpet tappar jag kontrollen över hans fötter och han tar kommandot. När mellanväggen var öppen fick han dessutom mer utrymme för att backa åt alla möjliga och omöjliga håll, så det var inte så bra.

Så jag ställde tillbaka mellanväggen där den ska vara och så försökte jag lasta honom från den tomma rännan i släpet. Samma sak igen. Ett steg fram, ett steg bakåt, ett steg fram osv. Det funkade rätt bra och jag backade lite så att jag kunde klappa honom på baken medan han stod kvar. Till sist brötade jag med bakbommarna lite grann och han stod kvar och därefter kunde jag backa honom ut ur släpet, lugnt och fint.

Det kändes äntligen som om vi kom lite längre denna gång. Han är helt avslappnad i släpet nu. Helst vill han ju stå och gosa med mig där inne, men jag kan avlägsna mig allt mer och han står kvar själv. Det kändes också väldigt bra att jag kunde bröta med bommarna så att han inte brydde sig om det heller.

Jag höll på ganska länge, för jag ville få lite mer resultat idag och det fick jag också, så jag är mycket nöjd med hur långt vi kom. Jag insåg också att det faktiskt skulle kunna gå lika bra att lasta honom inifrån den tomma delen av släpet, så länge han står kvar när jag stänger bommen och är lugn så kan jag lika gärna göra det därifrån som utifrån. 

Någon gång, om inte alltför länge ska vi ut och åka, min Kallis och jag!

Lastträning pågår

Egentligen hade jag tänkt att rida honom också, men eftersom vi tränade såpass länge med släpet och jag kände att det var en hel del att smälta för honom ställde jag in honom i boxen och red Bosse en runda istället.

Jag körde lite TRT-övningar med honom också. Han är fortsatt lite okoordinerad och lite stapplig, men han blir alltmer rörlig och kändes fräsch när jag klämde igenom honom i musklerna.

Vi skrittade ut och allt kändes ok. När vi travade första traven kändes han REN! Så underbart! Därför fick han trava på lite mer, längre sträckor och fler sträckor. Vi red ner i grushålan och runt den, sedan upp i Skattagårdsskogen och där tog han backen i galopp, hela vägen upp. Så himla kul! Han kändes riktigt fin!

Vi tog oss vidare genom skogen och sedan var det galopp igen. Han var så himla på! Äntligen!

Så det blev ju en riktigt bra lördag med bra lastträning och pigg och fräsch Bosse!

Dagen avslutades med att jag sladdade ridbanan. Det är första gången jag gör det i november. Men regnet som kommit den senaste veckan har runnit undan, vi har inte mycket regn på gång i väderprognosen kommande vecka och jag har ju belysning numera, vilket gör att jag kan rida där på kvällarna, helt underbart!

Alyssa spanar från soffan!

Uteritt på fin Kallis

Idag har jag jobbat hemifrån så jag passade på att starta lite tidigare så att jag kunde klappa ihop datorn lite tidigare. Så strax efter kl 15 var jag ute och hämtade hästarna. Det var Kalles tur att få sig en uteritt.

Det känns rätt skönt att komma ut innan det blir helt mörkt med honom, han är nog inte riktigt lika cool i mörkret som Bosse.

Vi begav oss och när vi skulle svänga höger ut på Obbhultvägen blev det stopp. Han skulle minsann inte däråt. Jag försökte övertala honom, men kom bara åt fel håll och så klättrade han ner på åkern. Där ville han inte heller gå åt samma håll som jag. Jag snurrade runt honom lite och försökte övertala honom, Han tog några steg i rätt riktning och så blev han hård som en sten och stod emot, men jag lyckades till sist övertala honom och vi kunde rida vidare upp på vägen.

När vi kom upp i skogen stod det ett par rådjur i en grandunge, han såg dem inte förrän de stack iväg, vi var väl kanske fem meter från det ena rådjuret och jag hade stannat honom för att slippa en snabb reaktion. Men när de sprang iväg stod han bara och tittade nyfiket på dem och sedan gick han vidare. Vi red upp längst upp i skogen, han sniffade lite i luften där uppe, jag misstänker att det fanns ett vildsvin i närheten, för en timme senare var där en i vår åtelkamera...

Men han höll sig lugn och vi kunde ta oss runt och sedan ut på den vanliga trav- och galoppvägen. Där fattade han galopp på eget initiativ, lite tidigare än vi brukar galoppera och jag lät honom galoppera på. Det är ju så härligt att han har sådan framåtbjudning nu!

Även när vi vände tillbaka var han pigg och lade sig faktiskt lite på bettet i traven. Ville framåt. Sedan tvekade han pyttelite innan vi tog galoppbacken i galopp. Lite starkare har han blivit där, även om jag får mana på honom lite grann. Vidare var han pigg och framåt i Skattagårdsskogen och resten av vägen hem gick utan bekymmer.

Nu när han är så stabil, framåt och cool så kan jag äntligen börja koncentrera mig på min egen ridning, och försöka bli en bekvämare ryttare att ha på ryggen. Det jag fokuserar på är mina skänkelhjälper, jag böjer ständigt upp fötterna istället för att verka med vaden. Jag fokuserar också på hur jag sitter i sadeln, försöker undvika stolsits och få en mer funktionell och följsam sits. Jag fokuserar på händerna, korta, stadiga tyglar som inte kan glappa. Och ja, jag tycker nog att det gick rätt bra. Han verkade rätt nöjd med mig ändå och det kändes som om vi fick till en fin tur ikväll!

Vi var hemma igen strax innan kvart i fem och då hade det inte hunnit bli mörkt än.

Jag är så glad att han är så himla fin att rida ut nu, även om han bråkar lite ibland när han inte vill gå framåt, så är jag tacksam för att han är så lugn och cool och tar allting som händer med ro. Det är den Kallen jag vill ha alltid. Men jag vet att det kommer fler bakslag, det är jag helt övertygad över, men just nu njuter jag av all denna fina ridning och härliga upplevelser! Han känns ändå mer mogen och vuxen nu än vad han har gjort de senaste åren och jag hoppa satt det håller i sig ett bra tag framöver!

Kalle på skogstur

De mörka kvällarna i november

November, mörker, regn och blåst. Ja, nu är hösten verkligen här, även om det fortfarande är runt 12 grader ute. Enligt SMHI är det sommar när "dygnsmedeltemperaturen är 10,0°C eller högre". Alltså, Sverige måste ju vara det enda landet i världen där man tycker att det är sommar när det är över 10 grader...? Helt orimligt enligt mig! 

Igår jobbade jag hemifrån så då hann jag komma ut med Kalle på en promenad innan det blev helt mörkt. Jag lade ingen tid på att göra i ordning honom, satte bara på honom benreflexerna och så gick vi ut med grimma på. Han är så otroligt tacksam att gå med! 

Det blåste väldigt mycket så därför tyckte jag att det var bättre att gå än att rida. Och det var nog rätt val, han hoppade högt när ett brevlådelock flög upp och ner igen precis intill oss. Han vände inte, men ville inte gärna gå förbi den läskiga brevlådan, vilket jag kan förstå. Men vi kom förbi till sist iaf.

Resten av rundan gick bra, inga större frågetecken eller händelser. Vi klarade oss hela vägen utan pannlampa, men det var precis, hade vi varit ute i tio minuter till så hade det varit mörkt.

Idag kom jag hem precis innan det blev mörkt och jag tog in hästarna direkt. Nu står de faktiskt vid grinden och vill in när det börjar närma sig kväll så jag behöver inte gå ut och leta efter dem.

Jag gick in och åt själv och sedan gick jag ut igen i mörkret. Bosses tur idag. Han fick en ridtur. Han är ju ganska obekymrad över det mesta. Det blåste en del idag också, men betydligt mindre än igår.

Jag slängde på honom alla reflexer jag hade, satte på pannlampan och gick ut. Först kom det lite lättare regn, men jag tänkte att det nog inte skulle bli så mycket så jag struntade i regnkappan. Det visade sig vara rätt beslut för det slutade regna rätt snart.

Bosse var lugn hela vägen. Ett par fåglar flög upp ända intill oss och då reagerade jag mer än han. Vi travade lite. Högst oklart ifall han var helt ren, men i slutet av rundan travade han på eget initiativ och då helt rent.

När vi nästan var hemma fick han syn på en flock kreatur som låg och idisslade, de blev han riktigt rädd för och vände. For ner i diket. Men han fick titta lite på dem i pannlampsljuset och sedan konstaterade han att de inte var farliga trots allt så vi kom förbi dem till sist.

Jag fick en bild på hans gulliga lugg....

Söt-lugg

Pingvinen och lampljus i paddocken

Denna söndag har vi tillbringat till stor del i Pingvinen, simhallen i Varberg tillsammans med Elinore och grabbarna.

Men först steg jag ut och släppte ut mina hästar i ösregnet, med täcken på. Första gången i år som det blev täcken på. De var inte alls nöjda med att gå ut i regnet, de tryckte in sina huvuden mot bringan och typ vände i grinden. Men det gick ingen nöd på dem och regnet upphörde faktiskt på förmiddagen, lagom till vi kom in till simhallen.

Det var faktiskt första gången vi besökte vår nya simhall, den har nog funnits i ett år ungefär, men det har helt enkelt inte blivit av att vi åkt dit. Eftersom det var trist väder ute trodde jag att det skulle vara betydligt mer folk än var det var. Jag kunde simma mina 1000 m på en egen bana och det var inte trångt någonstans.

Tyvärr hade de delat av 50-metersbassängen så det blev ett jäkla vändande, men jag fick ändå ihop de 1000 meterna jag hade föresatt mig. Idag funkade simningen bättre än när vi var i Jönköping. Jag kunde slappna av mycket mer och hitta det där meditativa läget då jag bara andas och simmar, lugnt och fint. Egentligen borde jag simma betydligt mer, det är ändå en väldigt skön träning. Och det tog minsann, min träningsvärk sedan i torsdags hänger i och jag kände mig lite krampig i vader och lår.

Resten av vistelsen hängde vi vid rutsch-banorna och hopp-bassängen. Det blev varken rutschbanor eller hopp för mig, men det kändes bra ändå :).

Efteråt åkte vi hem och käkade en grymt god älg-gryta, fikade och snackade. Christoffer var här också och styckade sitt rådjur, så han drack kaffe med oss.

När Elinore var på väg hem passade jag på att ta in hästarna. De stod faktiskt vid grinden, första gången de gjorde det den här säsongen, men de tänkte väl att det var bäst att hålla sig på plats så att jag inte glömde av dem och lät dem stå kvar ute i regnet och blåsten. Eller så regnigt var det faktiskt inte, deras täcken var torra och vinden hade också mojnat.

När jag kom in igen kollade jag på Världscupen från Verona där Henrik von Eckermann gick och vann. Så himla kul! Men det var en konstig bana, många fel som såg lite tråkiga ut faktiskt. 

Efter hoppningen tog jag med vovvarna ut på kvällspromenad. Då var det faktiskt vindstilla och uppehåll, så då kom jag på att jag kunde passa på att låta Kalle känna på ljuset i paddocken. Vi har ju inte fått till något pass där i mörkret än.

Så jag tog på honom repgrimman. Då började det naturligtvis att regna, men vi gick ut ändå, tänkte att det överlever vi nog. Det kom inte så mycket regn, så vi klarade oss bra.

Han fick gå runt lite i paddocken. Det lyser ju ut rätt bra på åkern också så han gick och spanade ut lite där. Det kom ett rådjur springandes, men han tittade bara på det och sedan gick han vidare. Efter några varv runt i båda varven körde vi lite TRT-övningar. Nu kan jag flytta både bak- och framdel på distans, vilket är bra. Vi avslutade med att gå lite fram och tillbaka mellan travbommarna. Övade på att ta ett steg i taget, både framåt och bakåt. Som träning inför lastningen. Lite svårt var det, men det gick OK ändå.

Vi jobbade inte mer än 20 minuter, mer behövs inte, och de där 20 minuterna finns alltid. Jag lade ingen tid på att borsta honom innan, utan bara på med grimman och sedan ut. Effektivt och kul!

Kalle i lampljuset

Kollar bommen lite...

Kalle i paddocken

Eftersom det var uppehåll idag och SMHI har utlovat regn i princip varje dag kommande vecka passade jag på att rida ett pass på Kalle i paddocken. Underlaget var verkligen helt perfekt där idag!

Inför passet var planen att tänka på innertygeln, inte tjuvhålla i den, och framåtbjudningen hos mig själv, att jag skulle tänka framåt.

Kalle var väldigt avslappnad när jag gjorde i ordning honom, han stod mest och sov medan jag borstade och grejade. När vi kom ut i paddocken var han fortsatt väldigt lugn och det var en fröjd att få rida honom idag!

Han tänkte bara framåt, inga istadigheter och inga kast åt sidan eller vändningar. Jag kunde rida avslappnat och han var avslappnad.

Travbommarna fungerade väldigt bra idag, han travade på fint över dem och även galoppbommarna fungerade mycket bättre än förra gången då vi hade svårt att pricka dem. Men jag red på bättre i galoppen idag och då blev det ju lättare för honom.

Travjobbet gick bra, han lyssnade bättre på innerskänklarna än i torsdags och han kändes väldigt fin. Inga farliga hörn, kortsidor eller spöken, vilket gjorde det enkel att rida honom idag.

Jag passade också på att rida lite 5½:a med honom. Det har vi inte gjort på ett tag och jäklar vad jag är ringrostig med hoppningen nu! Jag filmade ju så jag såg ju hur bedrövligt det ser ut! För det första är jag helt kass i timingen, går fram för tidigt och blir efter på slutet. Suck! 

Jag var också sjukt nervös över att hoppa dessa låga hinder. vilket Kalle kände av, så han slog till med ett jättehopp första gången. Men jag red på lite för dåligt, han var inte riktigt framme så det blev nästan att han var tvungen att ta i för att öht komma över hindret.

Sedan blev det bättre när jag red på. Fortfarande löjligt lågt, men någonstans ska man ju börja. Jag ska spara filmen och gå tillbaka och titta på den om ett år och tänka "oj, vad jag har utvecklats", så illa ser det ut!

Men Kalle skötte sig jättefint och han tyckte nog att det var kul att få "hoppa" lite. Han var väldigt fin i galoppen också i båda varven och jag kunde jobba honom bra där. Det blev ett riktigt kul pass och jag är så glad att jag vågar tänka mer framåt, fylla huvudet med positiva tankar istället för att sitta och vänta på att han eventuellt ska vända. Det hjälper nog till lite att jag rider lite mer positivt och framåt.

Det blev ett himla kul pass och jag är så glad över att det äntligen går framåt och känns bra. Han hade bra framåtbjudning och var fin att rida, inte mycket jox med huvudet och tungan heller. Så duktig kille!

Lite suddig bild från filmen!

Bosse är ett mysterium...

Idag fick Bosse komma ut på en kortare runda i skogen. Han kändes väldigt fin i skritten, skrittade bra igenom hela kroppen och hade bra framåtbjudning. I skogen traskade han på bra både uppför och nedför alla backar.

När jag bad om trav, tog han några tveksamma och ojämna steg, men när vi kom ut på en grusväg försökte jag sätta igång honom ordentligt i traven och då kunde han plötsligt trav rent och energiskt. Vad hände? Jag blir inte klok på den hästen! Ena stunden är han ojämn och i nästa kan han trava ren. 

Han kändes så fint att det blev mer trav på vägen hem och även en kortare galopp. Så himla kul att han känns fräsch, men jag kan ju inte låta bli att fundera på om han har varit fräsch hela tiden? Jaja, det viktiga är att han är fräsch och nu hoppas jag verkligen att detta håller i sig!

Dagens fräsching!

Torsdagsträning - den där jäkla innertygeln...

I torsdags var det dags för Kalle och mig att träna igen. Vi tränar varannan vecka och eftersom Bosse inte är fräsch och därmed inte går att träna med så blir det inte mer träning än så för mig just nu. Jag tycker det är ganska lagom med två veckors mellanrum för att jag ska hinna rida lite mellan träningarna också och jobba lite själv.

Det var ju rätt blåsigt ute i torsdags så jag gick med honom till ridhuset även om han gick att rida hela vägen både dit och hem förra gången, men jag tänkte att det var rätt skönt att gå också.

Jag gick några varv med honom i ridhuset också. Han var väldigt lugn, det enda han bryr sig om nu är "farliga" hålet på långsidan där nödutgången är. Men han gör inte så stor grej av det längre.

När jag började rida fram tyckte jag att han var lite "döv" för båda innerskänklarna, han var inte jätteframåt. Han svarade framåt till trav, men när det var någon ponny framför som tog en annan väg ville han följa med. Han satte sig emot några gånger, men det gick faktiskt över när ponysarna lämnade ridhuset, då kunde han koncentrera sig lite mer på arbetet.

Han fick jobba med 4 travbommar som vi började med att skritta över och sedan flyttade jag honom sidledes antingen till medellinjen eller till väggen. Det fick honom att börja svara på innerskänklarna och det blev riktigt bra till sist.

I traven var han lite seg, men bommarna hjälpte faktiskt igång honom och några gånger "sög" han mot dem och travade på riktigt bra. Jag fick driva på för att få samma bra tempo och takt genom svängarna, men det blev också bättre.

En sak som jag blev väldigt medveten om denna gång, lite av en aha-upplevelse, är att jag sitter och håller i innertygeln, vilket han inte gillar och kan leda till att han joxar mer med huvudet än vanligt. Så jag övade på att tänka på det hela tiden och försöka vända honom med skänklarna istället för att dra i innertygeln. En riktigt irriterande ovana jag har!

Vi pausade lite och sedan körde vi igång galoppjobbet. I högervarvet fattade han galopp med en gång, men var lite seg där och jag fick driva på honom. Till sist kom han igång och fick en riktigt fin galopp. Vi varierade galopp på fyrkanten och på volten. Vänstergaloppen fick jag också till efter några fattningsförsök, men väl i den galoppen var han superfin! Framåt och tog i med bakbenen, ganska rund stundtals och kändes riktigt bra! Så kul!

Efter galoppen blev han också superfin i traven och kom igång mycket bättre där. Det är någonting jag ska göra framöver, galoppera tidigare i passet för att få igång honom i traven.

En annan sak som jag blev varse är att jag behöver tänka framåt när jag rider honom. Jag tänker ganska mycket på att jag ska vara beredd på att han kan vända när som helst, vilket gör att jag blir lite passiv och bromsande i min ridning. Jag behöver förutsätta att han går framåt och jag behöver vara mer framåt i mitt eget tänk. Det är ju inte heller helt enkelt när man sitter på en häst som Kalle, som kan vända närsomhelst och väldigt snabbt. Dock börjar jag ju känna att när han är avslappnad som han var i torsdags så kommer inte de där vändningarna i samma utsträckning. Han vände inte en enda gång på hela passet, men han gjorde några mindre utsvävningar som var som små "ryckningar" bara och inte något som skickar mig i backen.

Jag kände i alla fall att han gjorde ett bra jobb, det var ett kul pass, jag vet vad jag ska jobba vidare med, grundridning, precis som alltid, men just nu fokus på flytta, få honom att lyssna på skänkeln, få honom framåt och själv tänka framåt samt släppa den där jäkla innertygeln!

Jag tycker att vi har kommit en bra bit på väg, mest gillar jag att han nu är så himla lugn och avslappnad, han bryr sig inte så mycket om saker i ridhuset längre, jag kan fokusera på att rida honom och när han väl sätter igång och arbeta är han så himla härlig att rida. Nu hoppas jag att det inte bara är en bra period han har, utan att han faktiskt äntligen har landat lite bättre i sig själv och i sitt förtroende för mig och det vi gör tillsammans. Jag passar iaf på att göra allt roligt som funkar nu, så som att hoppa och rida över bommar, rida ut osv. 

Jag gick med honom hem också och det var nog bra för där var några saker som skrämde honom på vägen hem, lite prassel här och där, så han hoppade till några gånger. Men sista biten hem var han lika trött som jag. Jag kom över 30000 steg i torsdags och det kändes kan jag tala om. Redan när jag gick och lade mig kände jag träningsvärk och gårdagen var smärtsam. Men det var ändå härligt att ha en så aktiv dag, de dagarna är de bästa!

När vi kom hem blev det godis och lite kvälls-gos. Säga vad man vill om Kalle, men gosig är han. Så gosig att han liksom aldrig vill sluta. Och det uppskattar jag verkligen!

Kvällspuss från Kalle

Aktiv dag!

Denna höst är så himla rolig, men idag och imorgon har jag tagit ledigt, lite "halvtids-vila", även om vi är mer än halvvägs in i hösten och julen närmar sig med stormsteg.

Planen var att jobba lite med hästarna igår kväll, men jag blev istället sittandes med jobbgrejer och sedan försvann energin för att tag mig upp ur soffan så jag spenderade resten av kvällen där.

Men i morse vaknade jag med energi, började med att sätta igång Betjänten (vår städrobot) på övervåningen medan jag lyfte skrot i källaren. 

Fy fan vad jag kände mig klen! Det är en månad sedan jag körde styrketräning senast och det kändes minsann. Framför allt axelövningarna. De var brutala idag. Åh, vad irriterad jag blir på mig själv! Varför har jag valt soffan framför träningen??? Jag vill ju bli starkare, kunna lägga på mer vikt, utvecklas. Inte bli sämre! Så framöver blir det inget soffhäng istället för träning! Den totala förnedringen var när jag inte orkade göra riktiga armhävningar, utan fick köra på knä istället. Blä, vad kasst!

För det är ju så att det är så jäkla skönt att träna, eller ja, i alla fall efteråt. Energin kommer och bara bubblar i hela kroppen. Även om kroppen också vibrerar av att ha tröttat ut musklerna.  Den energin får jag definitivt inte av att ligga i soffan och glo på dumburken!

Mitt fina källargym/tortyrkammare

Som sagt fick jag energi av träningen och då passade jag på att springa en morgonrunda med hundarna. Om styrketräningen kändes tung så var löpningen betydligt mer upplyftande. Trots att jag inte sprungit ordentligt på flera år så är det inga som helst problem att springa tre kilometer före frukost och efter ett styrkepass. Heja kroppen!

Det var härligt höstigt ute, fortfarande ganska varmt, men blåsigt. Det var första gången jag sprang med Nelly och Alyssa i hundförarbältet och det gick jättebra. Nelly har fått ärva Selmas sele och hon verkar gilla den. Alyssa hade lite svårt att hänga med i tempot emellanåt, men hon fick anstränga sig, hon har ju inga problem att springa när hon har rådjur framför sig... 

Det blev en kort, men skön runda som ytterligare ökade på energin!

På väg upp i galoppbacken

Dagens runda

När vi kom tillbaka fixade jag frukost och sedan städade jag färdigt på övervåningen innan jag gick ut kopplade på släpet på bilen och hämtade hästarna.

Jag gjorde i ordning Bosse och lastade honom i släpet och så drog vi iväg till Björkäng för lite vattenträning igen. Vi var där för två veckor sedan, då var det första gången han såg havet, men han gick i princip rakt i utan några krusiduller. Dock reagerade han ovanligt snabbt för en liten våg och fick mig ur sadeln, så även jag fick bada lite. Den gången var det i princip vindstilla.

Idag var det allt annat än vindstilla, det var nog vad man brukar klassa som friska vindar och havet var väldigt mycket rörligare än sist. Där var en kite-surfare och några som flög ett par drakar, vilket Bosse tyckte var VÄLDIG läskigt. Eftersom han gick i så lätt förra gången trodde jag inte att det skulle vara några problem att få i honom idag också, men de var det. Han tänkte minsann inte gå i något vatten! 

Vi skrittade norrut utan att komma i närheten av vattnet, jag vände tillbaka till parkeringen och så gick vi ut i andra hörnet av parkeringen, där kite-surfaren höll på att packa ihop sina grejer. Där var det lite mindre tång och lite mer strand, det fanns en liten strandremsa mellan vattnet och tången.

Det hjälpte dock inte, utan han vägrade gå över tången till strandremsan och var väldigt motig. Men efter att ha gått några gånger fram och tillbaka lyckades jag få honom över på strandremsan och efter lite mer lirkande stod vi plötsligt i vattnet. Och när han väl hade kommit i vattnet traskade han på bra och vi kunde rida lite fram och tillbaka längs kanten. Vi kom också ut lite längre ut så att han fick jobba lite mer med att lyfta sina ben högre.

Det blev även några travsteg, som kändes som passage och faktiskt rena, vilket var glädjande. Så efter ca en kvart i vattnet vände vi upp på stranden och skrittade tillbaka till parkeringen. Sedan skrittade vi av runt stugområdet. Det tar bra på honom att träna i vattnet och jag hoppas att det är bra för honom att röra sig på ett lite annorlunda sätt och använda kroppen på ett annat sätt.

Det var iaf mysigt att ta en runda och få lite havsluft!

Bosse och stranden

Avskrittning efteråt