Sidor

onsdag 29 februari 2012

Intervallpass

I eftermiddags var jag på inspirationsföreläsning på jobbet. Det var två killar från naprapatlabbet som pratade om mat, träning och välbefinnande. Det var väl inga direkta nyheter, men en hel del tankeställare som jag tar med mig i min träning och i mitt val av mat.

Föreläsningen höll på nästan till kl 17 så jag var hemma ganska sent idag. På schemat stod intervallträning efter att jag hade fått in hästarna. När jag var klar med det och hade fått bytt om så var det redan halvmörkt ute.

Jag tog på mig Icebugsen idag eftersom jag ville ha lite lättare skor nu när jag skulle springa lite snabbare. Jag värmde upp med 2 km lätt jogg och sedan körde jag 3 x 100 m intervaller i högt tempo med inriktning på att hitta en bra löpkänsla. Jag gick tillbaka de 100 m.

Därefter körde jag 3 5-minutersintervaller. Tanken var att jag skulle springa i ett tempo mellan 5.55-6.10 min/km. Eftersom jag inte har någon GPS-klocka (än) så vet jag inte vilket tempo jag har utan jag fick springa lite på känsla, vilket resulterade i att jag sprang ca 5.45-tempo istället.

Jag höll till på den gamla banvallen som är plan och utan backar, men tyvärr full av hål och ojämnheter, vilket inte var så lätt att springa på i mörker och med glasögon (kan inte ha linser just nu pga ögoninflammation) som immade igen så fort jag sänkte farten. Det blev mycket stabilitetsträning för fötterna i alla fall. Mellan intervallerna gick jag två minuter. Efter intervallerna sprang jag lugnt i 5 minuter och gick den sista biten hem.




Passet kändes mycket bra. Det var riktigt roligt att springa snabbt (eller snabbare än vanligt) och det kändes bra i kroppen. Dock ska det vara ljust ute nästa gång jag genomför ett sådant pass. Risken för stukade fötter kändes alldeles för stor.

Jag har märkt stor skillnad på att springa i de gamla heldämpade Asicsen mot de lite lättare Icebugsen. Det känns lite som att ha bromsklossar på fötterna när jag springer med Asicsen. Och i Icebugsen lättar kroppen några kilo. Jag får en helt annan löpstil i de lättare skorna som gör det lättare att springa. Jag börjar fundera lite smått på att köpa ett par skor som är lite lättare som jag kan använda vid intervallpass och kortare distanspass.

tisdag 28 februari 2012

Dagens träning!

Idag var det dags för "The 79ers" första gemensamma träning. The 79ers är namnet på det fantastiska laget bestående av mig och fem kompisar som ska springa Vårruset i Halmstad den 7e maj.

Tyvärr blev vi bara två till sist, Emma och jag. Men det var väldigt kul att komma ut och springa tillsammans med någon. Eftersom jag sprang igår var jag väldigt nöjd med att det gick långsamt, perfekt pass för mig. Vi sprang utmed strandpromenaden i Varberg som bjöd på 8 plusgrader och ovanligt nog nästan vindstilla.

Vi mötte en väldans massa människor som var ute och sprang, jag är ju inte van vid det här ute på landet så det var kul och se att man inte är ensam om att de sig ut och svettas i mörkret.

måndag 27 februari 2012

Löpning i snöslask

Det verkar som om det alltid ska vara dåligt väder när jag tränar i anslutning till jobbet. Idag hade jag bestämt mig för att utnyttja friskvårdstimmen och ta mitt planerade 6-km-pass på slingan. Vid lunch började det snöa och när det var dags att ge sig ut och springa blåste det små hårda isbollar rakt i ansiktet på mig.

Det var meningen att det skulle vara ett lätt distanspass, men det blev ganska kämpigt. Slingan är ju ganska kuperad och fästet på den frusna barkflisen var väl inte det bästa. Jag kunde med fördel haft mina Icabugs på.

När jag var klar påstod telefonen att jag hade sprungit 4 km på 40 minuter, vilket kändes väldigt märkligt, riktigt så sakta springer jag ju inte. Jag visste ju att slingan är ca 4 km och jag hade sprungit ca 1,5 varv, vilket borde betyda 6 km. När jag kom hem och kollade Sportstracker så visade det sig att GPS:en inte hade kommit igång förrän efter ca 2 km. Så det förklarade ju saken. Lite irriterande. Men ibland funkar inte tekniken, så är det bara. Det är ju ändå ganska fantastiskt att en mobil kan veta vart man har sprungit, på vilken höjd och med vilken puls. Det får man vara rätt nöjd med.

Jag tycker det är oerhört roligt att följa hur jag har sprungit, före GPS:ens tid hade man ju inte en aning om någonting känns det som. Nackdelen med att ha GPS:en i telefonen är ju att det inte riktigt går att följa under tiden man springer, vilket gör det svårt att veta att man håller rätt tempo. Därför har jag slängt lite blickar i GPS-klockornas djungel för att se om där finns något som kan passa mig. Vi får se vad som händer där....

Det bästa med att springa på arbetstid är att när man kommer hem har man hela kvällen framför sig. Undra vad jag ska göra idag...

Gammal bild på statistiken...

söndag 26 februari 2012

Älg-möte!

Idag fick Pelle komma ut på promenad. Han var väldigt pigg till en början och tyckte att vi skulle trava med en gång. Det tyckte inte jag:). När vi väl kom till en väg med lite mjukare underlag så var han inte lika pigg längre, men han travade på fint ändå.

Lite stel var han allt, men det är ju inte så konstigt med tanke på att han stått still nästan ett helt år. När vi hade travat lite fick Pelle plötsligt syn på en älg som stod på Norlings ö och spanade. Jag blev lite skraj med tanke på hur Pelle brukar reagera på älgar förväntade jag mig en resa i fullt sken. Men konstigt nog gick han bara lugnt vidare. Älgen var väl kanske 100 meter ifrån oss och den stod ju still.

Normalt sett så känner Pelle av älgar på flera mils avstånd. Trots att vi hade vinden mot oss hela vägen fram till älgen reagerade han inte. Så det gick ju jättebra. Ända tills vi nästan var hemma, då såg han något troll på kullen och hoppade rakt ut på åkern i full galopp. Jag vet inte riktigt hur jag satt kvar, men jag kom inte ens ur balans. Konstigt med tanke på den låga ridmängden. Jag ställde mig upp i stigbyglarna, lät honom galoppera lite tills han lugnade sig och vi kunde skritta vidare de 200 meterna hem.

Så han skötte sig mycket bra idag, knas-hästen. Jag hoppas kunna komma igång lite mer med ridningen nu när det börjar bli ljust på kvällarna. Ska bli riktigt kul!
Gammal älg-bild

Frukost i solskenet!


lördag 25 februari 2012

Dagens träning!

Det blev även en lugn löprunda i det underbara vårvädret. Ja, det känns som vår nu när snön försvunnit, solen skiner och det är ca 7 plusgrader i luften. Inga långkalsonger och ingen fleecetröja idag, ändå kändes det varmt och gott att springa. Vinden hade avtagit lite och den var ganska ljummen. Nu får vi bara hoppas att det inte kommer några tråkiga bakslag med snö i april...

Jag har fortfarande lite känning av onsdagens träning, men det gick ändå hyfsat bra att springa. Det var andra gången någonsin jag sprang denna runda och idag sprang jag väldigt mycket längre i helvetesbacken upp för Hagakullen. Nästa gång SKA jag springa hela vägen! Ca 60 höjdmeter skiljer det från landsvägen upp till backens högsta punkt om man ska tro GPS:en. Min medeltakt blev 6,5 min/km, vilket var lite snabbare än vad jag trodde. Jag kände mig mycket nöjd med passet, men trött.




Det var lite lerigt i skogen och efter ett tag hade jag skorna fulla med kallt "härligt" vatten och lera. Men då var jag ju nästan hemma så det kunde jag stå ut med:)

Allt på listan klart!

Jag känner mig mycket nöjd med dagen. Efter lunch tog jag ut Bosse Bus för lite ridning. Först longerade jag honom i paddocken som var väldigt lös överst och lite hård under det lösa. Mycket vatten och slabb, inget perfekt underlag, men det funkar hyfsat. Det blir ju inga långa pass ändå eftersom hästarna inte är igång.

Han var ganska lugn och jag lät honom springa av sig ca tio minuter innan jag satt upp och red. Det blåste lite idag, men solen sken så det behövdes inte så mycket kläder. Underbart! Bosse skötte sig bra, det blev lite volter i skritt och trav och många övergångar. Provade även att rygga. Han kan ju backa på kommando från marken så jag utnyttjade det och fick honom att ta några steg bakåt. Duktig kille!

Jag skrittade av i sommarhagen och ner i kullen, Bosse tvekade på att gå ut genom grinden där. Troligtvis har han provat och fått ström, men idag fick jag övertyga honom över att det inte var något i vägen. Som vanligt skulle det taktas hela vägen hem på grusvägen.

Såhär långt...

... har följande hunnits med:
Hittade en gammal almanacka i källaren:)

  • Betala några eftersläntrande räkningar CHECK!
  • Köra in ved CHECK!
  • Fylla släpet med bröte och dra till tippen CHECK! 





Kvar att göra:
  • Rida (i det underbara vårvädret!)
  • Springa (lugnt, har liiite träningsvärk kvar ännu)

Planering lördag!


  • Köra in ved
  • Fylla släpet med bröte och dra till tippen
  • Rida
  • Springa (lugnt, har liiite träningsvärk kvar ännu)
  • Betala några eftersläntrande räkningar
Vi får se i vilken ordning detta blir och vad som verkligen blir av....

Av med leran, på med täcket!

Igår var det två lerhögar till hästar som kom in i stallet. Det är ju nackdelen med våren, tjälen går ur marken och de rena hästarna ersätts av lerhögar.

De är ju såklart överlyckliga över att äntligen kunna rulla sig med några veckor av is i hagen som hindrat dem från detta. Därför började jag idag med att borsta av dem all lera och sen åkte de lätta regntäckena på. Bosse Bus fick ju skor i förrgår så jag har ju lite planer på att börja på att rida igen och då fungerar det inte att ha hästar som är helt blöta av lera som inte går att få bort innan man rider.

fredag 24 februari 2012

Kan någon förklara???

Jag testade ju core för några veckor sedan och råkade då ut för en övning som jag inte kan utföra. Jag förstår inte riktigt hur man ska kunna utföra den överhuvudtaget. Den känns så väldigt bakvänd för min del.
http://www.runnersworld.se/artiklar/ovningar-for-balstyrka.htm
Någon som kan förklara hur fasen man lyfter på fötterna när man ligger på mage???

Dagens matchning

Rosa + rosa :)

Det blev lite shopping idag och inte förrän jag kom fram till kassan insåg jag vilken perfekt matchning jag gjort. Jag kände mig helt enkel rosa idag!

torsdag 23 februari 2012

Military UNfitness...

...är ett uttryck som min kära syster myntade igår när jag via Facebock klagade över att min kropp bara ville sova efter gårdagens träningspass. Och det tycker jag är ett mycket bra sätt att beskriva hur jag mår idag...

Styv och stel är jag i stort sett hela kroppen, snacka om allsidig träning. Till och med sidomuskeln, som jag inte trodde att jag hade eftersom jag inte kan lyfta röven från marken i sidoplankan, känns, vilket är positivt för då vet jag ju att den finns och behöver tränas. Jag har nog aldrig varit med om att få så fullständig träningsvärk i hela kroppen, det gör lika ont överallt. Det enda stället som jag inte känner av är faktiskt vaderna, som annars brukar vara lite kinkiga.

Så det blir definitivt en nästa gång! 6:e mars blir det. Jag gör också allt för att hetsa mina manliga kollegor att hänga på då, så det ska bli riktigt kul!

Det som göms i snö...

Den försvunna longerlinan

Den försvunna longerpisken

onsdag 22 februari 2012

Då var man över 1000...

...tränade minuter i februari!
Målet uppnått!

Testat military fitness!

Idag var det alltså dags att för första gången testa Military Fitness i jobbets regi. Efter att ha stått och frusit och kollat på när ett manöverdon byttes i renshuset hela dagen (ja, jag vet att det är fikonspråk för alla som inte jobbar på Ringhals, men jag kan inte avslöja mer än så...) var jag väl inte jättesugen på att ge mig ut i ösregnet och kräla, men det var bara till att bita ihop och göra det.

Vi började med lätt jogging och lite knälyft och rumpkickar följt av lite flaxande armar ovanför huvudet. Efter ca tio minuter började själva övningarna med bl.a upphopp, burpees, armhävningar och planka. Vissa övningar kunde jag inte ens genomföra rent fysiskt, t.ex. sidoplanka med höger arm i backen. Jag verkar helt sakna muskler i den sidan då jag inte ens kan få upp röven från backen. Åt andra hållet går det däremot utmärkt.

Vi fortsatte med lite annat och när instruktören beordrade "ålning medels hasning" tyckte jag att gränsen var nådd. Just "ålning medels hasning" är något som man INTE vill minnas från lumpen. Och idag fick man bara ont i knäna, förstörde kläderna och blev helt nedkyld. Jäkla skit-övning. Men sedan gick det bättre och började plötsligt bli roligt och när vi på vägen hem körde jägarbuss gav jag allt i löpningen, bara för att upptäcka att det trots att vi var "hemma" igen inte var slut, nej mer ligga på marken och göra övningar. Men till sist var det ändå slut och då infann sig en känsla av (förutom kramp i många utav kroppens stora muskler) nöjdhet och värme i kroppen.

Jag slängde snabbt av mig de dyblöta kläderna och tog på mig de torra, begav mig till bilen och satte max värme hela vägen hem.

Överlag tyckte jag det var en bra och rolig träning. Lagom tufft, inte sådär Friskis- o Svettis-mesigt utan riktig jäkla ashård träning. Passar mig utmärkt. Koordinationsgrejerna var på lagom nivå för mig också som saknar all slags koordinationsförmåga. För mig passar det bra att köra ett sådant pass kanske en gång per vecka. Det ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan jag klarar att springa igen... Träningsvärken lär sitta som en smäck imorgon och säkert på fredag också. Just träningsvärk som hindrar vidare träning tycker jag är lite tråkigt, men det är bara till att kämpa på och träna mer så att man blir bättre. Jag kommer definitivt att köra även vid nästa tillfälle!

tisdag 21 februari 2012

Vikt-följetongen fortsätter...

Idag när jag vägde mig hade jag plötsligt gått ner 0,7 kg på ett dygn. Jag börjar bli lite trött på den där vågen och funderar på att enbart väga mig en gång i månaden för att slippa fundera så mycket på det.

Imorgon väntar en ny utmaning nämligen Military Fitness efter jobbet. Jag har hört så mycket bra med den träningsformen så det ska bli riktigt kul att testa på. Hoppas det är lika kul som alla påstår. Jag har iaf förberett mat och kläder så att jag ska klara morgondagens strapatser. Ska bli spännande!

Idag blev det endast en promenad med hundar och älskling, vi var ute i drygt en timme så det var skönt att iaf få komma ut lite!

måndag 20 februari 2012

Dagens träning!



Idag blev det en snabb (?) eller iaf kort löprunda på ca en halvtimme. Icbugsen åkte på idag också och det behövdes verkligen på småvägarna där det var blankis. Det kändes bra även idag och när jag sprang upp för sista backen på blankis och fick världens motvind i ansiktet kändes det faktiskt lite som att besegra naturen när jag raskt sprang uppför krönet och som belöning fick lite nedåtlut.

Löpningen känns fortfarande fantastiskt bra. Dock har jag enligt vågen gått upp 1,5 kg sedan början av februari, vilket jag har funnit lite märkligt med tanke på den träningsmängd jag haft i februari (22 pass, 15 tim 12 minuter). Jag tycker även att jag ätit vettigt och därför trodde jag att vågen var kass. Så igår hämtade jag vår gamla våg i Himle och vägde mig i morse. Det var inget fel på den gamla vågen. BLÄ! Jag har gått upp 1,5 kg. Jaja, det är väl bara till att fortsätta träna som f-n och hoppas att det vänder nedåt någon gång!

Vatten i stallet!

MYCKET vatten...

När jag kom hem från jobbet idag upptäckte jag att hydroforen (den som pumpar upp vatten från brunnen) gick väldigt ofta. Det brukar betyda att det står och rinner vatten någonstans. Jag kollade överallt i huset, men kunde inte hitta att det rann vatten någonstans så jag stängde av vattnet ut till stallet, men den fortsatte ändå att gå, så jag trodde att det var något fel på den.

Jag slängde i mig en tallrik flingor och yoghurt och traskade ut i stallet. När jag kom in där så stod ju kranen på fullt ös och det sprutade vatten! Där hade vi alltså anledningen till att hydroforen gick ofta... Så nu har jag vatten i stallet igen. Skönt att slippa bära iaf!

Hur har då detta gått till? Jo, jag har haft på grislampan och en värmefläkt för att försöka lösa isproppen nu när det har blivit lite mildare väder. Grislampan var den som var boven i det hela. I botten på den sitter ett galler som hade hakat fast i kranen och lyckats öppna den så att vattnet (när det hade tinat) började forsa ut.

Som tur var så var det inte jättemycket vatten som runnit ut, det gick alldeles utmärkt att sopa ut det som låg på golvet och inga grejer blev förstörda. Det kändes ganska lindrigt i jämförelse med att det skulle varit något problem med hydroforen och man hade varit tvungen att krångla med rörmokare (som aldrig svarar i telefonen) och annat skit...

söndag 19 februari 2012

Så var den helgen oxå över....

Ja, tiden går verkligen fort! Även idag har jag ägnat mig åt pappersarbete, den här gången kom jag äntligen igång med bokföringen, fick fixat bokslutet och kommit ikapp till dags dato. SKÖNT! Jag passade även på att lägga upp alla räkningar som kommit hittills så att det inte blir så mycket jobb när lönen kommer på fredag.

Så nu känner jag mig riktigt duktig. Men tråkigt att det tog två hela dagar att fixa detta, bara för att man varit lite lat. Eller, ja, jag har väl snarare prioriterat bort sådant i all renovering och flytt osv. Men det går mycket snabbare om man gör det direkt, så jag hoppas att jag ska kunna ta mig i kragen och fixa det ordentligt resten av året.

Igår gjorde det ju iofs inget att sitta inne när det ösregnade utanför, men idag kom solen fram under eftermiddagen och när jag var klar vid tretiden gick jag ut, tog in hästarna och sedan tog vi med oss Brasse och Selma till skogen. Det var lite strängt att gå i skogen där en del snö fortfarande ligger kvar.

Selma fick span på några älgar och drev lite på dem, så nu ligger hon helt utslagen på golvet och sover. Det var väldigt skönt att komma ut och få lite frisk luft. Det var riktigt behaglig temperatur för årstiden också så man behövde inte frysa direkt.

Imorgon är det jobb igen. Direkt på morgonen ska jag bort till 3:an där jag ska praktisera denna vecka. Dock kommer jag bara att säga hej och böka in kläderna i omklädningsrummet innan jag beger mig till kontoret och förbereder dagens möte. Det är faktiskt lite bra att komma in på kontoret lite då och då när man är ute o praktiserar. Man blir så bortkopplad annars och mailhögen har en tendens att växa.


lördag 18 februari 2012

Det är inte bara jag...

...som är dum nog att ge sig ut och springa i ösregnet!

Efter att jag äntligen fått samlat ihop alla papper i pärmar osv for Magnus och jag till Åkulla för att titta på det virke som låg kvar på upplagsplatsen. Det var en hög barkborre-angripna träd, så vi tänkte att de passar nog bäst till ved.

Jag hade klätt om till löparkläder och hade de vanliga Asics-skorna på mig, men Icebugsen med mig. Det har ju regnat hela dagen och jag visste inte riktigt hur isläget var i Åkulla, så jag tog det säkra före det osäkra. Men jag konstaterade att det mycket väl gick att springa med Asics-en, eftersom underlaget var asfalt hade det bara slitit onödigt på dubbarna på Icebugsen.

Magnus släppte alltså av mig vid upplagsplatsen så fick jag springa hem. Jag hade inte ens hunnit värma upp när jag, förvånande nog, mötte en löpare på väg åt andra hållet i ösregnet. Jag hälsade glatt, lite för att säkerställa att jag inte såg i syne, och hon hälsade lika glatt tillbaka.

Det gick iaf bra att springa även idag. Fötterna badade i vattnet som ganska omgående trängde in i skorna (kanske borde satsa på ett par gore-tex-dojor oxå?) men jag kände mig aldrig särskilt kall. När jag kom hem var det bara till att slänga alla kläder direkt i tvättmaskinen. Det enda som var någorlunda torrt var trosor, sport-BH och linnet. Resten kunde man vrida ur.

Inte heller idag kändes det särskilt jobbigt och jag såg till min förvåning att medelpulsen låg på 145, vilket jag tycker är lite lågt. Förvisso var det en del utförslöpning som sänkte pulsen och jag körde ändå ca 20 minuter på  hård ansträngning och ca 15 på medium, så visst var det ett bra pass ändå. Uppförsbackarna kändes helt OK att springa upp för och jag börjar känna att jag faktiskt börjar bli lite bättre på att springa nu. Jag orkar mer än tidigare. Så framöver får det bli intervallträning och backträning så att jag får upp farten också. Man vill ju inte komma sist i sommarens tävlingar...


Pappersarbete...

ÄR SÅ JÄÄÄÄVLA TRÅKIGT!!!

Bara så att ni vet...
Jag har iaf ett fint kontor...

Pappersarbete...

...står på agendan idag. Dels har det blivit lite rörigt med de privata papprena och pärmarna efter flytten, jag har inte riktigt orkat ta tag i det där. Dels ligger jag (som vanligt) efter med bokföringen och ska försöka komma ikapp med det.

Det är så irriterande att ligga efter för jag vet ju att det tar längre och längre tid ju mer man ligger efter. Ändå är det så j-la svårt att komma till skott och göra det i tid. Men nu är det iaf dags. Jag tycker att dagens väder passar bra till sådant arbete. Här är nollgradigt och lite regnigt, vilket iofs också är perfekt löparväder nu när jag har mina älskade Icebugs:).

Igår tog jag en härlig promenad med hundarna i det fina vädret efter jobbet. Vi var ute över en timme, jättehärligt. Tänk om fem veckor är det sommartid igen och då är det faktiskt ljust ända till ca kl 20. Helt underbart! Tiden går så fort att jag inte hinner sörja över att det är mörkt och trist, nu går det ju bara framåt igen mot ljusare tider!

Jag tänkte även att jag idag skulle ta en paus i pappersarbetet och ge mig ut och springa en runda. Funderar lite på vilken typ av pass det ska bli. Just nu lutar det åt en kort 5-kilometare med lite fartlek. Först ska jag dock komma igång med det f-bannade pappersarbetet!
Gammal bild från pappersarbete i Himle. Idag sitter jag i mitt underbara kontor på Hinnagården istället!

torsdag 16 februari 2012

Missa inte!

Biggest Loser idag kl 21 på TV4!
http://www.tv4play.se/hem_och_fritid/biggest_loser_sverige

Perfekt Icebug-väder!

Idag känner man verkligen igen sin västkustvinter. Morgonen började med -13 grader och stjärklar himmel som senare på dagen övergick till snö och därefter regn och nollgradigt.

Dagen tillbringades på kontoret eftersom jag avslutade målsamtalet med chefen och efter det fick en del uppdrag att göra. Jag är ju ute och praktiserar på elunderhåll den här, föregående och nästa vecka, så det var ett tag sedan jag satt framför datorn och jobbade. Målsamtalet gick iaf bra, första målsamtalet som jag varit på i min yrkeskarriär som känts riktigt bra. Det slutade med att jag sade mig kunna utföra en del nya uppgifter, så det ska bli spännande framöver!

När jag kom hem så började kroppen längta efter att få ge sig ut och springa i det underkylda regnet. Så jag tog in de blöta hästarna och skyndade mig på med träningskläderna.

Konstigt nog så frös inte hästarna när de kom in idag. Pelle brukar vara en ordentligt frusen häst, han brukar frysa när det regnar sommartid, men den här vintern har jag inte sett hästarna frysa en enda gång. De har ju nu naturlig päls och har inte haft några täcken, vilket funkar fantastiskt bra.

Idag fick verkligen Icebugsen visa vad de gick för! Det var is, snömodd och regntung snö som underlag. Det gick kanon även idag! Jag hade en otroligt skön känsla i löpningen, som om jag kan springa hur långt som helst. Det känns bara lätt lätt att springa och jag är förundrad över min löparform med tanke på hur lite jag har sprungit den senaste tiden. Ska det fortsätta att kännas såhär kan jag springa varje dag utan problem!

Det enda som kändes lite motigt var den sista sträckan på banvallen som är en lång raksträcka med lite motlut som var full av regntung snö. Det var svårt att springa där eftersom snö försvann åt sidorna hela tiden när jag satte ner fötterna. Men även det gick bra och sedan kunde jag avsluta på härlig blankis på grusvägen hem:).



Värt att notera är att gps:en anser att jag började på 100 m höjd och avslutade på 75 m. Hur gick det egentligen till?? Jag såg även att man nu kan se sin medelstegfrekvens, ett tal som är ganska intresant.

tisdag 14 februari 2012

Han har visst en romantisk ådra...

...min käre sambo...

Halva månaden har gått...

... och jag har hittills fått ihop 605 minuters träning, vilket betyder att jag kommer att nå målet i Februariutmaningen på 1000 minuter med god marginal. Det är ju bara till att fortsätta som jag har gjort hittills...

Och just nu känns det som om jag kan springa hur många minuter som helst i dessa:

Innehållet i paketet är...

*TRUMVIRVEL*

Ett par Icebugs!!! Alltså ett par löpardojor med inbygda dubbar, något som verkligen behövs om man ska kunna springa med någon reda här på Västkusten där det ofta är is istället för snö.

Jag hittade dem på addnature.com till 1295 kr fraktfritt, vilket är ett mycket bra pris! Ordinarie pris är ca 1600 kr. När jag fick upp dem ur kartongen trodde jag att de skulle vara för små eftersom de såg väldigt smala ut. Mina fötter är inte smala och jag har aldrig kunnat ha Nike-skor av den anledningen, men dessa satt som en smäck! Helt perfekta för mig i storlek 41.

Jag har funderat på de här skorna ett bra tag. Tyckt att de varit lite för dyra och lite "overkill" för en löparamatör som mig. Men till sist köpte jag dem ändå. Och det ångrar jag inte! Iaf inte efter det första testlöparpasset i dem!

Jag sprang min "Obbhulta-runda" med början på Obbhultavägen. Underlaget var till en början snömodd och asfalt. Jag undvek att springa för mycket på asfalten för att inte förstöra dubbarna och det gick riktigt bra. Det var så häftigt att få grepp i snön och isen, det kändes som att ha dubbdäck på fötterna. Jag sprang på rätt ordentligt både fartmässigt och frekvensmässigt, jämfört med hur snabbt jag brukar springa. Trots att dessa skor är mindre dämpade än vad de Asics-skor jag brukar springa i kände jag inte av detta. Vi får se om benhinnorna känns av imorgon...

Kroppen svarade kanonbra på träningen och det kändes som om jag skulle kunna springa hur långt och fort som helst. Det var 30 minuter ren njutning! Det var också det snabbaste jag hittills har tagit mig runt denna runda. Jag var lite orolig över hur min form egentligen var eftersom vågen har varit lite konstig. Efter förra månadens viktminskniing på nästan ett kilo sa vågen att jag plötsligt gått upp nästan tre kg. Jag misstänker att det är något fel på vågen, men tänkte att det kanske inte har varit så givande med längdskidåkningen. Så det var skönt att få ett kvitto på att träningen har varit bra och att jag är på gång med löpningen inför våren!

En ledtråd till...

Här kommer en ledtråd till om vad mitt paket kan innehålla. Gissa på!

Idag kom mitt paket!

Jag beställde i fredags kväll, fick besked om att varorna hade skickats igår och idag kunde jag hämta paketet på utlämningsstället. Det kallar jag bra service!

Jag tänker ännu inte avslöja vad paketet innehåller, ni får gissa sålänge:)
Mitt fiiina paket:)

måndag 13 februari 2012

Dagens träning!

Idag drog jag mig inomhus och ställde mig på crosstrainern i 45 minuter. Det var lite segt och jobbigt men jag lyckades härda ut hela vägen.

Nu hoppas jag att jag snart får en liten leverans av en efterlängtad sak. Jag fick besked att den idag var skickad från leverantören, så snart kan jag nog hämta ut ett litet paket...

Miljöträning

Idag tog jag fram en liten presenning, band fast en plastpåse i en dressyrpisk, stoppade fickan full med godis och tog med mig Pelle ut till paddocken.


Presenningen lade jag på marken för att försöka få honom att gå över den. Påspisken använde jag till att prassla och skrämmas lite med. Jag hade även med mig en vanlig pisk som jag började med att stryka över hela Pelle med. Han tyckte det var lite konstigt, men när han förstod att han fick godis hamnade allt fokus på mig och min godisficka.

Jag gjorde även lite övningar där han fick backa på kommando, vilket jag tycker kan vara användbart även när man rider. Efter ett tag tog jag fram påspisken och började prassla med den. Den var inte populär och det tog ett bra tag innan Pelle accepterade att jag petade på honom med den. Men efter ett tag gick han faktiskt med på att ha den på ryggen.

Att få honom att gå över presenningen var inte lika lätt. Han nöjde sig med att sätta två hovar på, det var vad han tyckte att han klarade av. Överlag skötte sig Pelle över förväntan, han brukar inte vara så lätt att få kontakt med, men idag var han helt fokuserad på mig och vad jag gjorde och jag var nöjd med hur han reagerade på övningarna.

Jag hann även med Bosse Bus. Även han kan backa på kommando och han är väldigt lätt att fånga uppmärksamheten på. Han hade inga problem med att gå över presenningen, däremot gillade han inte den prasslande påsen något vidare. Men det blev bättre och till sist accepterade han den. Presenningen kunde jag slänga upp på ryggen på honom utan att han reagerade med något annat än ilska. Ungefär som när man ska slänga på honom täcket och han vill äta upp en.



Det kändes som att det var bra övningar och det var roligt så jag ska försöka fortsätta med dessa övningar. Pelle har sällan varit så lugn och avslappnad som han var idag. så det känns som att det var bra!

söndag 12 februari 2012

Ponnyakuten

Jag har även denna säsong följt Ponnyakuten noga. Den här gången kan man inte se avsnitten en vecka innan de sänds, utan det bästa sättet att hänga med är att se det när det går på TV. Funkar OK för mig, jag har inte så mycket annat för mig kl 19 på söndagar...

Något som verkligen har förbättrats den här säsongen är säkerheten på det stora hela, det är hjälm och handskar på på deltagarna för det mesta och det är riktigt bra!

Problemen den här säsongen är ganska likartade som föregående säsonger, men det är väl så att många har likartade problem med sina ponnyer/hästar. Det är lastningsproblem, hopprädsla, ponnyer som sticker. I grund och botten handlar de flesta problem om att det saknas kommunikation mellan häst och ryttare, vilket säkert är jättevanligt överallt i hästsverige.

Förra avsnittet fick man se Shirin som är hopprädd få mental hjälp av en tränare som hjälper andra ryttare med den mentala biten. Han fick henne att fokusera på helt andra saker än hindret (som han valde att kalla språng, vilket får en lite mer positiv klang än hinder) och till sist hoppade hon utan att blinka. Riktigt intressant var det och han visade hur mycket ryttarens tankar faktiskt styr hur ridturen blir. Jag känner igen mig själv där, det är alltid lätt att fokusera på saker som kan gå fel istället för att tänka att det här ska gå bra och vara positiv.

I dagens avsnitt kom Malmös ridande poliser med sina hästar och prylar. Det var riktigt intressant att se hur de tränade sina hästar. De gick över prasslande pressenningar, rök, förbi fladdrande grejer osv. De hade även en stor boll som de rullade runt hästarna och till sist även studsade på bakdelen på dem utan att de brydde sig. Verkligen imponerande! Det hade dock varit intressant att få reda på mer om hur de gör för att få sina hästar så lugna, men jag antar att det inte fanns tid till det.

Alexander Zetterman tränade Johannes med sin stora ponny Cassiopeja som drar iväg efter hindren. Han fick bl.a. i uppgift att hoppa ett litet hinder på kortsidan och rida rakt mot väggen så att ponnyn bara hade valet att stanna. Det såg lite äventyrligt ut, men det fyllde sin funktion. Till sist kunde han både stanna och få ponnyn att rygga, hoppas det funkar sedan också när det inte finns någon ridhusvägg att rida mot...

Det är iaf spännande att följa ponnyerna och ryttarna och se hur Tobbe Larsson och hans gäster tar sig an de olika problemen. Det finns verkligen mycket att lära och när man ser programmet blir man verkligen sugen på att jobba mer med sina hästar från marken och med miljöträning och kommunikation. Vi får se hur det går med det här...

Ridtur!

Efter skidåkningen gav jag mig ut med Bosse Bus i snön. Pelle fick stå över eftersom det var såpass varmt ute att snön bara hade fastnat i hans framskor som saknar snösulor.

Idag fick Bosse skritta lite på åkern och efter ett tag blev det trav. Han var även idag mycket pigg och försökte bralla litegrann, varpå han höll på att gå omkull istället. Knäpphäst! Det blev ganska mycket trav i snön idag, det fanns liksom inget stopp på energin. Dock blev han ju genomsvettig och efter ett tag tyckte jag att det räckte och han fick skritta av. Eller takta av snarare.

Det var lika underbart att åka skidor som att rida idag och jag kände att jag tog till vara på solens sista strålar innan den sjönk ner bakom kullarna. Så himla gött! Det känns verkligen som om jag maximerat den här dagen med avseende på frisk luft och motion. Vi får se hur pigg jag känner mig imorgon när det är dags att jobba igen... Förmodligen träningsvärk både här och där... Jag kommer iaf somna gott ikväll!

Nu ska jag kolla på Ponnyakuten på Barnkanalen!

Btw, detta var mitt 400:e inlägg:)

Underbar skidåkning!!!!

I fredags hade jag tröttnat på allt vad skidåkning heter, men idag när dimm-molnen drog bort och solen tittade fram på nysnön kom suget tillbaka igen. Jag fick med mig två hundar ut, Selma och vår lilla tax Donna.

Jag åkte lite på måfå över åkrar, upp på banvallen, ut på en annan åker. Det var helt underbart! Solen sken, det var ganska ljummet i luften, solen värmde gött i ansiktet och skidorna flyttade sig framåt med ett härligt glid!

Det blev en ganska lång runda och lilla Donna kämpade på hårt i mina skidspår.
Två hundar framför mig

Donna kämpar på bakom mig i skidspåret
 Det blev en ordentlig runda på ca 1 timme innan jag tyckte det var nog för hundarna, så jag lämnade dem hemma och körde en runda till. Den här gången på mina egna åkrar. Jag återupplivade även gamla minnen och körde upp till min barndoms skidbacke. Tänk vad många gånger jag åkt ner där när jag var liten! Idag gick det bra om än i lite mer moderat tempo än för 20 år sedan.

Min barndoms skidbacke

När jag kom hem igen efter att varit ute i totalt en timme och 25 minuter hittade jag Donna nedkrupen i Magnus jobbarväska. Där tyckte hon att det var bra att ligga:)

Donna i Husses väska

Här kommer rundan:



Nu ska jag ge mig ut i solen igen och rida Bosse Bus! Kan inte få nog av sol, vinter och snö!

Mer snö!

Igår kväll började det att snöa lite igen och idag ligger det ca 5 cm extra på marken. Vi har ju inte fått så mycket snö här, hade väl ca 5 cm innan, så för min del gjorde det inget att det fyllde på lite. Det blir ju mysigare att rida i, jobbigare för hästarna. Men nackdelen är ju att man får ut och skotta. Eller så himla stor nackdel är det väl egentligen inte. Jag tycker det är skönt med lite kroppsarbete. Jag har så lite sånt i min vardag, så jag tycker faktiskt om att arbeta kroppsligt ibland.

Så när jag kom ut i morse skottade jag gångarna och vid garaget innan jag släppte ut hästarna och mockade. Och på vägen in mot huset skottade jag en gång över gårdsplan så att man slipper pulsa i snön. Det är inte så kallt ute nu, så jag insåg att jag hade lite för mycket kläder på mig när svetten rann ordentligt när jag kom in.

Efter en underbar frukost blir det till att ge sig ut igen i dimman som har lagt sig som ett tungt täcke över Rolfstorp. Det häftiga med dimman är att det blir så himla tyst ute. Det är många år sedan jag upplevde sådan tystnad. Tystnad existerar inte i Himle eftersom motorvägen ligger nära och den är aldrig tyst. Det är så skönt och rogivande med tystnad. Enda problemet är att allt man säger hörs flera mil... Lite jobbigt när hundarna sticker, man ropar på dem och det hörs typ till Åkulla:)

lördag 11 februari 2012

Sanningen om Ringhals...?

Det är nog inte många som har missat att Uppdrag granskning (UG) i onsdags hade ett reportage om branden i Ringhals 2 förra våren. HÄR kan man se programmet om man missat det.

UG:s "story" handlade mest om att Ringhals påstods inte ha rapporterat branden till SSM. Jag hade väntat mig ett program fullt av felaktigheter och ihopklipp som får det hela att verka som en sanning som UG vill ha. Och jag fick rätt.

Jag skriver det här inlägget för att jag vill ge en annan bild av hur det egentligen ser ut på Ringhals och hur hanteringen av branden har gått till. Bilden som jag som anställd på Ringhals har. Jag vill också göra allmänheten uppmärksam på att man inte blint ska tro på det som media återger, oavsett vad det handlar om.

När man ser programmet är det lätt att tro på det som sägs och få det intryck som UG vill att vi TV-tittare ska få, för vad är UG:s syfte? Undersökande journalistik? Nej, snarare höga tittarsiffror så att de får fortsätta med sina "storys". Det tycker jag verkligen man ska ha i åtanke när man ser sådana här program. Man ska också tänka på hur enkelt det är med dagens teknik att klippa bort saker och klippa in saker där de passar när man gör ett reportage.

Programmet börjar (som så många andra sådana program) med att man noggrant talar om att Ringhals länge har avstått att delta i programmet, vilket hjälper till med att bygga upp känslan av att det nog är något skumt med det där företaget. Att anledningen till de flesta företags tvekan om att medverka i ett sådant program är att man är väl medveten om att saker och ting klipps ihop för att få det hela att verka som en story och framställa företagen i dålig dager nämns inte.

Självklart är det inte bra att det började brinna inne i containment på Ringhals 2 (R2). Det är inte bra någonstans och självklart är det lätt att efteråt säga att det var ett (eller flera) misstag som inte skulle ha begåtts. Det går inte att sticka under stol med att det var en riktigt allvarlig händelse. Men sen kan media välja hur man vill rapportera denna händelse. Precis när det hade hänt blev det inga rubriker, det kom först efteråt när SVT rapport i höstas "avslöjade" att det hade brunnit på R2. De avslöjade alltså något som varit känt i ett halvår.

Eftersom Ringhals står under särskild tillsyn av Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) är allt (nästan) som sker på Ringhals offentlig handling. Det är bara till att gå in på www.ssm.se och läsa, allt finns där.



Det finns alltså inget att avslöja om Ringhals eller branden. Men det är ju journalisters uppgift att hitta på storys, så det får väl göra det då. Jag önskar bara att de kunde hålla sig till fakta. Några exempel:

* Man säger att det brunnit i "reaktorn", vilket är helt fel. På Wikipedia kan man läsa "En kärnreaktor är en enhet där en kedjereaktion initieras, kontrolleras och bibehålls i en jämn takt". Hade det brunnit i reaktorn hade vi alltså haft en härdsmälta. Det är i containment som det har brunnit, dvs byggnaden som innehåller bl.a. reaktorn.

* Man påstår att Ringhals inte har informerat SSM om branden, trots att de varit på plats dagen efter branden. Dagen efter branden visste man inte ens om det verkligen var en brand. Det enda man visste var att en temperatur- och tryckhöjning hade uppstått under tryckluft-testet och man då avbrutit testet. Eftersom alla bevakningskameror och brandvarnare var urkopplade visste man inte med säkerhet att det hade brunnit. Det tog två dygn innan man kunde gå in i containment efter trycktestet och se vad som verkligen hade hänt. En kärfnkraftsstation är ingen "trycka-på-knappen-miljö", saker och ting tar av tekniska skäl tid. Så, som Gösta Larsen vid tre tillfällen säger i programmet fick SSM besked om att temperatur- och tryckhöjning hade uppstått, vilket var den enda information som vid det tillfället fanns. 

Man ska också vara väl medveten om att den särskilda tillsynen betyder att om Ringhals missköter sig finns risken att SSM drar in tillståndet att köra reaktorerna, därför är det självklart att Ringhals rapporterar allt som sker till SSM. Det finns ingen anledning att mörka någonting från Ringhals sida.

* Det framhålls att de personer som gjorde rondningen innan trycktestet var oerfarna. Ja, det är ju ganska självklart att de var oerfarna, eftersom trycktestet aldrig tidigare gjorts vid det drifttillstånd man nu tänkt göra det. Det fanns ingen som hade erfarenhet av detta sedan tidigare. Man kan tycka att det var ett korkat experiment i syfte att spara tid och det är ju lätt att säga såhär efteråt. Men om man inte känner till vad som kan gå fel är det ju väldigt svårt att avgöra vilka risker som finns. Sen är det ju inte bra att de instruktioner som fanns var otydliga och motsägelsefulla, men var det så lätt att veta det innan händelsen inträffade? Visste man innan man släppte iväg Titanic vilka konstruktions-fel som hade gjorts? Nej, självklart inte, men lätt att efteråt säga att det blev f.

* Proffessorn som i slutet av programmet uttalar sig om att han inte kan förstå varför Sverige inte kan ha lika säker och stabil drift på sina kärnkraftverk som Finland har måste vara lätt senil eller bara helt dum i huvudet.

Det finns en sak som alltid glöms bort i medias diskussion kring varför våra kärnkraftverk står stilla så stor del av året. Nämligen att anledningen är att de svenska kärnkraftverken under hela tiden har levt under nedläggningshot. Tack vare en 32 år gammal folkomröstning som gjordes bara ett år efter härdsmältan i Harrisburg, i en tid med en helt annan energiförbrukning vågar ingen politiker idag fatta det enda rätta beslutet, nämligen att bygga nya kärnkrafverk och våga göra en blocköverskridande överenskommelse om att vi oavsett regeringsfärg faktiskt måste ha kärnkraft och satsa på den i det här landet. 

Hur tror ni att man underhåller ett kärnkraftverk som man tror ska stängas år 2010? Det är bara att jämföra med en bil. Lägger du på nya däck för 3000 kronor på en bil som du vet ska skrotas imorgon? Nej, det gör du förmodligen inte. Det är just detta som är knäckfrågan för våra svenska kärnkraftverk. Kärnkraftverken lever i en ovisshet som gör att man inte vet om det är värt att satsa pengar på renoveringar och underhåll eller inte. Man vet inte om man ska fortsätta köra de gamla verken och hur länge. Man vet inte heller om man får bygga nytt. Och det finns ju självklart inget producerande företag som kan leva under de premisserna. 

Samtidigt som politikerna inte vill fatta några beslut om kärnkraften skriker de om att de ska köras till varje pris och det är här det blir fel. Vad är viktigast? Att köra kärnkraftverken till varje pris så att hushållen och industrierna inte dukar under pga höga elkostnader? Eller att köra kärnkraftsverken på ett säkert sätt så att vi undviker allvarliga olyckor? Det var just ordern om att köra till varje pris som orsakade olyckan i Tjernobyl (som vi i Västvärlden förmodligen aldrig hade fått reda på om det inte varit för att Forsmarks geigermätare hade gett utslag).

Våra kärnkraftverk är idag nästan 40 år gamla, man har tidigare uppskattat den tekniska livstiden till 25 år. Idag lever de på övertid med ett eftersatt underhåll bakom sig. Hur kan någon begära att de ska stå och gå utan problem??? Hur kan våra politiker stå och gapa om att driften och säkerheten måste bli bättre? 

Att jämföra Sveriges nedläggningshotade 40 år gamla kärnkraftsverk med Finlands många nya och väl underhållna är helt otroligt korkat! Det går inte att göra den jämförelsen ens.

* Den anställda personen som medverkade i programmet påstår att vi alla anställda på Ringhals skäms över att jobba där. Det är helt felaktigt. De flesta jag känner där (inklusive mig själv) skäms verkligen inte över Ringhals, för vi har vår bild av hur det ser ut och inte den som media väljer att visa. Och om det är någon som skäms över att jobba där tycker jag att den personen omedelbart ska säga upp sig. Ingenting blir bättre av att skämmas över sin arbetsplats (om det nu är någon förutom personen i programmet som verkligen skäms).

Det verkar finnas en allmän tro om att "vem som helst" kan komma in och jobba på Ringhals. Det stämmer inte heller. ALLA som har ett passerkort till Ringhals grindar har genomgått, säkerhetsprövning hos SÄPO, hälsoundersökning och alkohol- och drogtest. Det tas även slumpmässiga alko-/drogprov vid inpassering med jämna mellanrum. Så vi som jobbar där är "väl genomgångna".

Något som jag faktiskt blev glad över när jag såg programmet var att det äntligen framkom att ett elproducerande företag som Vattenfall faktiskt förlorar pengar på att ha stillestånd och inte producera någon el. Den allmänna uppfattningen som media har hjälpt till att sprida har ju alltid varit att Vattenfall med vilje har reaktorerna stillastående för att tjäna pengar på att kunna höja elpriserna. Om vi återigen jämför med bilar, tjänar Volvo mer pengar på att inte producera bilar? Får de mer betalt för sina bilar då? Nej, självklart förlorar alla producerande företag pengar på att stå still, även elproducenter!

Jag hoppas att alla som orkar läsa detta förstår att man inte ska lita på det som sägs i media, utan det gäller att bilda sig en egen uppfattning utifrån de verkliga fakta som finns. Så gå in på SSM:s hemsida och kolla. Läs de dokument som finns och bilda er en egen uppfattning.

Jag avslutar detta långa inlägg med ett citat från SSM:s utredning om hur Ringhals har hanterat branden efter att det konstaterats att den uppstått: "SSM:s bedömning är att Ringhals AB, RAB, har tagit uppgiften med återställningen på stort allvar och gjort ett rigoröst och systematiskt upplägg för 
återställningsarbetet." Läs hela rapporten HÄR


Ridning!

Efter att ha kört in 6 kärror ved och ätit lunch gav jag mig ut för att rida. Första "projektet" bestod av att få tag i de knasiga hästarna som sprang runt i hagen och trumpetade. Bosse Bus lyckades faktiskt bralla så att han gick omkull i hagen! Efter det stannade han upp och då fick jag tag i honom.

Pelle var först ut idag. Han har ju inte varit ute på mycket länge och inte i snön förrän idag. Han var full av förväntan.

Vi började med att i lugn takt gå runt paddocken i båda varven innan jag satt upp. Pelle var ganska lugn. Han fick jobba lite på volter och skänkelvikningar, stel som en pinne var han, men vad kan man begära efter ca ett år uppehåll? Han skötte sig iaf bra och efter en stund gav vi oss ut på åkern. Även det gick bra. Han försökte dra iväg vid något tillfälle, men jag redde ut det.

Utsikt från Pelles rygg

Efter Pelle var det Bosse Bulas tur. Även han var förväntansfull och på glatt humör.

Trots att även han har stått still i över ett år tycker jag att han är ganska fint musklad baktill. Jag tog därför en bild på detta...

Jag antar att Pelle och han springer runt rätt ordentligt i den kuperade hagen om dagarna. Även Bosse fick komma ut till paddocken. Idag var han verkligen på hugget och det var full fart framåt. Skänkelvikningarna gick riktigt bra idag. När vi kom förbi grinden i högervarvet ville han dra ut mot utgången och gick emot vänsterskänkeln, men efter lite övertalning fick jag honom till att gå framåt. Det är väl sådant som kommer att gå över med mer träning.

Efter lite trav i paddocken skrittade vi av på åkern. Eller ja, skritta av var som vanligt inte att tala om, full fart.
Utsikt över Himledalen
Efter ridturerna tog jag in alla grejer som inte riktigt mår bra av att vara i stallet nu. Det var bl.a. alla lädergrejer som verkligen behöver putsas, de är stenhårda nu. Även alla läderputsgrejer tog jag in så att det går att använda. Jag börjar bli sugen på att ta tag i den där sadelkammaren nu, det är ju lite strängt att släpa alla grejer ut och in hela tiden. Det kommer dock att bli en sadelkammare med lås på dörren och med lås på sadlarna!
Visst är jag fin med mössan under hjälmen:)

Bosse har fått ännu en bula på nosryggen. Snyggt!


Oplanerade härliga helg!

Idag har jag verkligen tagit god tid på mig vid frukostbordet. Jag har njutit av en lång frukost i min ensamhet. Jag njuter också av att ha en helt oplanerad helg framför mig. Inga måsten, inga sociala aktiviteter, bara helt oplanerat.

Så idag har jag tänkt att köra in lite ved, motionera pållarna lite och kanske även motionera mig själv lite grann. Så, ja, lite planer har jag väl, men det känns ändå skönt att kunna göra precis vad som faller mig in utan att någon blir drabbad.

Jag har också här på förmiddagen författat ett långt blogginlägg om Uppdrag Gransknings program i onsdags om branden på Ringhals. Tror nog att det blev bra. Jag har gett min syn på vad som är verklighet och påhitt. Hoppas ni orkar läsa sedan när det publiceras kl 17.30 idag!

fredag 10 februari 2012

Tråkigt...

Även idag åkte jag till Åkulla för att ta några varv i skidspåren. Men idag var det inte kul. Den sträva snön börjar slita på mitt humör. Det är bara inte roligt när det inte flyttar sig framåt och man måste staka nedför backarna. Så det blev bara två varv innan jag åkte hem och drog en runda på åkrarna istället.

Även här hemma var snön sträv och svåråkt. Pga de dåliga spåren blev det inte heller någon direkt pulshöjning, men jag var iaf ute i 55 minuter totalt. Nu känns det som det är dags att göra något annat. Jag är grymt sugen på att springa, men snön och isen sätter stopp. Får se hur jag löser det problemet...

Jag behöver nog variation i min träning, jag märker att jag inte riktigt hittar motivation när jag dag efter dag ska utföra samma typ av träning. Jag ser verkligen fram emot våren då man kan cykla, springa, gå och det är ljust och fint på kvällarna!

torsdag 9 februari 2012

Dagens träning

Idag hittade jag äntligen energi igen att ge mig ut i längdskidspåren efter en vecka med stor trötthet. Jag fick även med mig Magnus idag, vilket var kul. Vi åkte tre varv på den fantastiskt fina rundan i Åkulla som nu är komplett 2,7 km. Spåren var kanon. Dock är snön väldigt sträv, så det blir inget vidare glid, men inte heller något bakhalt!




Medan jag väntade på att Magnus skulle komma hem från jobbet hann jag fixa marinad till kycklingen som vi ska äta imorgon, plocka ur diskmaskinen och göra en smaskig fruktsallad att se fram emot efter träningen.


Innehållet var bananer, kiwi, ananas (färsk), cantaloupe-melon, jordgubbar och clementin. När vi kom hem toppade jag med frysta bär (hallon och blåbär), riven ingefära (toppen för immunförsvaret såhär i förkylningstider), naturell youghurt och honung. Gissa om det var gott att komma hem till!

Det var ju rätt så kallt också, så jag har värmt en kopp te så att jag ska få upp värmen. Jag tycker det är svårt att hitta några bra skidkläder. Antingen blir det för varmt eller för kallt, aldrig sådär lagom. Men det är rätt underbart att åka skidor i kylan ändå!

måndag 6 februari 2012

Dagens träning

Det fick bli en promenad med hundarna idag. Det är verkligen helt underbart att vara ute i månsken och snö. En så otroligt häftig kombination!

Hundarna var pigga och glada och vi trampade på ordentligt. Det var om möjligt ännu kallare än när jag red, så mina ben kyldes ner totalt trots långkalsonger, ridbyxor och termobyxor. Det borde varit dun även i termobyxorna...

 Men det var skönt att komma ut och röra sig och vi var ute i ca 50 minuter och gick ca 5 km. Bra avslut på dagen!

Månskensritt

Efter en lite mulen dag klarnade det upp lagom till jag kom hem från jobbet och jag insåg att det skulle bli int månsken eftersom det är fullmåne nu. Jag blev otroligt sugen på att rida i snön, så sagt och gjort.

Jag letade upp mina vinterridstövlar, termoridbyxor och rumpvärmare och släpade ut alla grejer i stallet. Hästarna var något upprörda och stod högst upp på kullen och fräste. Jag gick och kollade ut över åkern, men såg inget farligt så jag mockade i godan ro innan jag gick ut för att hämta in knashästarna.

De sprang runt och dummade sig och till sist fick jag tag i Bosse högst upp på kullen så att jag kunde haka fast grimskaftet. Pelle fortsatte springa runt en stund och ställde sig plötsligt bredvid mig så att jag kunde klappa honom på halsen. Då såg jag att det var en älg som sprang runt längst bort i sommarhagen....

Till sist fick jag med mig Bosse, men Pelle vägrade gå in. Sedan ville han inte chansa på att grinden var öppen, så han stod där och väntade på att jag skulle hämta honom.

När jag skulle börja göra i ordning Bosse såg jag att Selma fått tag i min fina Lamicell-hjälm, tuggat på den, tagit ur fodret och öronmuffarna, så nu är den förstörd. Jag vet inte var det är med mig och Lamicell-hjälmar, men jag verkar inte få behålla dem. Det är nu den tredje Lamicell-hjälmen som går åt skogen för mig. GRR!


Som tur är har jag en reservhjälm som också är ställbar, vilket behövdes för att få plats med mössan under hjälmen (jättesnyggt, jag vet, men det var enda sättet att inte förfrysa öronen). Det är ett jäkla meck att ge sig ut och rida när det är vinter och mörkt. Reflex-brösta, benreflexer, själv hade jag termostövlar, termoridbrallor, t-shirt, sweatshirt, stickad windstopper-tröja, väst och reflexväst. Till sist var det nästan svårt att röra sig i alla kläder.

När jag var klar med alla grejer insåg jag att longeringslinan förmodligen ligger under snön i paddocken, där jag glömde den sist jag red, för någon månad sedan. Så det var bara till att ta tjuren vid hornen och sätta sig upp och rida efter ett skrittvarv i paddocken. Han var lite spänd i ryggen, men jag körde på med mycket volter och mycket halter och igångsättningar. Jag försökte slappna av, vara lugn och tänka att det skulle gå bra, vilket verkade funka rätt bra.

Efter ett tag fick han trava lite, varpå han körde ner huvudet och ville skutta iväg. Det var dock bara till att dra upp huvudet på honom, sakta av och börja om. Jag tyckte faktiskt att han skötte sig riktigt bra med tanke på hur lite han blir riden nuförtiden.

Vi tog även en skritt-tur på åkern som avslutning. Det var helt magiskt att rida där i månskenet. Det bet bra i kinderna och när jag var klar såg jag att det var 13 minusgrader. Bosse hade fått lite frost i "morrhåren".


Han var mycket nöjd efter ridturen, som bara blev ca 20 minuter, lagom mängd för en totalt otränad häst (och ryttare). Såklart var även jag nöjd med honom!

Finaste!

lördag 4 februari 2012

Man vet att det är vinter...

...när snoret fryser i näsan:).

Idag vaknade vi upp till 20 minusgrader och strålande solsken. Idag är Magnus födelsedag, så jag smög mig upp och skulle fixa ett kort och lite paj och glass till honom i sängen. Jag hade även förberett datorn med "en enkel tulipan" så att han slapp lyssna på min falsksång.

Jag öppnade försiktigt sovrumsdörren och där stod han nästan fullt påklädd! GRR! "Gå och lägg dig igen" sa jag bestämt och det gjorde han så att jag kunde komma in med min lilla överraskning. Han gnällde lite för att han fick blåbärspaj "det är ju inte nyttigt", men var nog ändå glad för uppvaktningen. Han tyckte dock att det tog för lång tid och trodde att jag var ute och bar in ved istället för att förbereda hans uppvaktning. Karlar!

Jag fortsatte ut och lät hundarna kissa och bajsa. De var väldigt snabba idag, alla utom Selma som glatt rullade sig i snön och inte alls tyckte att det var särskilt kallt.

Soluppgång över Hinnagården

Gnistrande vinter!

Selma som är så himla fotogenique!

Finaste Selma-vovven

 Selma ville fortsätta vara ute så hon följde med mig in i stallet. För första gången sedan hon blev trampad av Bosse surhäst och fick ström i svansen gick hon på eget bevåg in i stallet och skällde lite på hästarna. När jag sedan släppte ut dem jagade hon Bosse i hasorna. Hon var bara någon meter bakom honom, skällandes. Så hästarna sprang snabbt ut i hagen.

Medan jag mockade vågade hon sig riktigt nära hästarna, lite försiktigt och skällandes.

Selma har vågat sig över gärdesgården mot hagen och hästarna. Modig hund!
Två hungriga hästar

Istappar från taket
Jag har varit ganska nöjd med att Selma inte är så intresserad av hästarna. Jag tycker det är jobbigt att ha en hund som springer runt benen på dem med risk för att de sparkar den. Däremot så har inte Magnus varit så nöjd eftersom hon ska ställa älg och då måste våga komma nära stora djur. Hon har ju även reagerat med rädsla på kor. Jag har hela tiden hävdat att hon kommer att bli modigare när hon blir äldre och att jaktinstinkten kommer att ta över rädslan, vilket inte Magnus riktigt har trott på. Men nu verkar det ändå som att hon har kommit över den värsta rädslan och iaf vågar utforska hästarna lite mer. Tidigare gick hon inte ens på baksidan av stallet om hästarna var ute och hon vägrade gå in i stallet om de var inne.
Modig vovve!
Resten av dagen kommer att ägnas åt att bära in ved, det går åt mycket ved nu när det är kallt. Skönt nog hade vi 20 grader inomhus iaf. Härligt med 40 graders skillnad mellan inomhus och utomhus! Det kommer även att bli en del städning eftersom vi ska ha kalas för Magnus ikväll.

Imorgon hoppas jag att jag får användning för mina nya skridskor som jag köpte på Gekås för 289 kr!

torsdag 2 februari 2012

Dagens träning!

Även idag blev det skidåkning i Åkulla. Nu är all snö utlagd så till helgen kan det nog bli spår över hela slingan. Dock undviker jag att åka där på helgerna, eftersom det så är mer folk än snö i spåren så att säga.. Kanske om jag kommer upp tidigt på lördag så att jag hinner dit innan alla andra, vi får se vad som händer.

Det var jättefina spår idag, men väldigt kallt. 12 minus stod bilens temperaturmätare när jag åkte hem och det brände ordentligt i lungorna och snoret rann. Även kontaktlinserna frös fast när jag åkte ned för backarna och fick upp farten lite. Jag har nu inget vidare glid framåt, men fördelen är att det inte heller glider bakåt, vilket har fått till följd att jag inte har några känningar i höftböjaren denna vecka. Men det hade ju varit kul att få lite bättre glid så att man kommer framåt lite mer när man åker utför och stakar.

Idag var jag lite seg i kroppen. Det var jobbigt rakt igenom trots att jag inte var uppe och körde i något jättetempo eller med hög puls. Vissa dagar bara är sådana. Förhoppningsvis känns det bättre nästa gång!




Det blev även en halvtimmes lunchpromenad på jobbet idag. Det var riktigt skönt att komma ut i solen mitt på dagen. Dock hade jag tyvärr glömt både mössa och vantar så det var rejält kallt. Dessutom hade jag behövt långkalsonger. Men det var iaf bra så att man höll sig lite mer vaken på eftermiddagen!

Bortgjord i ICA-butiken...

Efter jobbet idag for jag till ICA-butiken för att veckohandla. Som vanligt använde jag mig av självscanning, mycket smidigt, tycker jag. Jag gick runt där helt i mina egna tankar, djupt koncentrera på att komma ihåg alla grejer jag skulle köpa och scannade in lite pålägg, när jag plötsligt insåg att det inte var min vagn och inte heller min scanner jag hade använt...

En något förvirrad man kom också gåendes mot samma vagn, det var ju hans vagn och scanner, inte min... Jag tittade bara på toapappret och tyckte att det var min vagn, fast det var det ju uppenbarligen inte. Såååå pinsamt! Jag fick ta bort de varor jag scannat in, be om ursäkt och skynda mig till min egen vagn. Helt otroligt, snacka om att vara disträ!

onsdag 1 februari 2012

Dagens träning

Idag blev det 49 minuters skidåkning i Åkulla. Det var stundtals mycket bra spår, nyspårat i skogen. Dock är inte hela banan klar än, men tillräckligt för att man skulle kunna åka några varv. Jag kände mig lite slö idag, men fick upp farten när jag insåg att jag kunde åka förbi några människor. Inte en utan tre åkte jag förbi:) Det var då pulsen gick upp till 186. Det hade varit intressant att göra ett maxpulstest, eftersom jag misstänker att min maxpuls ligger ganska högt. Jag körde absolut inte på max idag, det fanns säkert lite till att höja.


Utmaning februari!

För februari månad har jag satt upp en utmaning på Shapelink att träna minst 1000 timmar. Tycker det är en bra utmaning som ger ett medelvärde på ca 35 minuter per dag. Häng på, vet ja!


Träning -resultat januari

Januari har varit en bra månad för mig träningsmässigt. Jag har tränat mångsidigt, följande pass:

Löpning: 3 pass, 23,3 km, Tid: 02:49:54
Crosstrainer: 8 pass, Tid: 04:27:24
Promenad: 9 pass, 32,7 km Tid: 06:54:54
Längdskidåkning: 4 pass, 29,8 km Tid: 03:53:51
Ridning: 1 pass, 4 km Tid: 00:59:00
Däruöver några styrketräningspass.

Totalt: 29 pass, 159,81 km Tid: 19:25:00 (1165 minuter)

När det gäller vikt- och måttminskning har följande hänt:

Vikt: -0,7 kg
Höger lår: -2 cm
Vänster lår: -3 cm
Midja (mitt över naveln): -3,5 cm
Rumpa/Stuss: -3 cm

Måttminskningarna känns bra, dock är det lite tråkigt att vågen inte hängt på nedåt eftersom jag utöver träningen även har ändrat om kosten till det bättre. Jag hoppas att det lossnar i februari så att jag kan börja närma mig mitt mål som nu är 4,5 kg bort.