Sidor

lördag 31 mars 2018

Ridtur och hundtrim

Ännu en ganska solig dag. Det var några minusgrader när jag gick upp i vanlig ordning och en enveten vind blåste kallt på mig.

Jag åt frukost och sedan skyndade jag mig in till stan för att köpa lite mat och foder till hästarna.

När jag kom hem igen stack jag ut i stallet och jag och min nya hyresgäst gav oss ut med hästarna. Bosse hade lyckats få loss båda sömmen på insidan av den trasiga hoven som han drog av skon på i tisdags. Så jag fick återigen börja med att snickra lite. Jag fick dit en söm endast, ska bli spännande att se hur länge det håller...

Bosse var lite lugnare i stallet idag när kompisarna var med inne. När vi kom ut var Bosse hur lugn som helst. Han var nästan lite trög och jag kunde skritta på långa tyglar länge och väl. Så bra!

Eftersom det fortfarande är lömskt med is och snö tog vi Linnarpsrundan. När vi kom in på grusvägen nere i Obbhult ville Bosse trava. Han var lugn, men rätt energisk och ville springa på lite. Men det gick väldigt bra och även hyresgästens häst var lugn och fin.

Det blev en bra runda och jag kände mig jättenöjd med honom! Han blir så kärvänlig också när man kommer tillbaka till stallet. Ska mysa och slicka på mig, sötnosen.

Jag passade på att skrapa lite päls från Pelle också. Varje gång jag tar av hans täcke så hänger det stora sjok med päls. Det fanns en hel del att skrapa, men jag kan ännu inte se någon fin sommarpäls någonstans... Han tyckte det var mysigt att få lite ompyssling och sedan tackade han genom att rulla sig så snart han kom ut i hagen...

Sedan bestämde jag mig för att trimma vår goa tax. Hon var så himla lurvig nu! Vi har inte velat trimma henne pga kylan så vi har ju fått vänta ett tag. Men nu tyckte jag att hon såg för bedrövlig ut, så idag tog jag tag i det!

Lurvhunden!
Jag gjorde i ordning planteringsbordet som står i växthuset. Ett bord som har en bra arbetshöjd och så var det ju väldigt varmt och skönt i växthuset. Perfekt att stå där och trimma!

Hundtrimstuga
Det var ju som synes på bilden en hel del päls att plocka. Det var dock rätt lättplockat och Helga var snäll. Hon lade sig ner på sidan och sov medans jag plockade, så det var ju smidigt.

Hon gillar dock inte när man tar tassarna, svansen och framsidan av halsen, så det blev lite halvdant. Jag får nog fortsätta någon annan dag. Men hon blev så fin! Och så mjuk i pälsen! Fina taxen!

Nytrimmad:)

Fin-taxen!
Ikväll blir det lugnt. Vi var på kalas i torsdags och igår hade vi gäster. Idag vill jag bara gå och lägga mig när jag är trött, så vi stannar hemma och tar det lugnt idag. Ska faktiskt bli riktigt gött!

GLAD PÅSK!








fredag 30 mars 2018

Solig långfredag

Äntligen har vi fått sol och faktiskt lite värme. Ja, jämfört med hur det har varit de senaste månaderna i alla fall. Det har nog varit runt fem plusgrader och det känns väldigt varmt jämfört med de stadiga minusgrader som vi är vana vid nu.

Jag tog in Bosse själv idag för att rida en runda. Till en början gick det bra, jag fick slängt på en sko på hans trasiga barfotahov. Det var inte lätt, men jag lyckades få dit den och skruvade i brodd eftersom här är lite isigt fortfarande här och där.

Då kom han plötsligt på att han var ensam i stallet och blev lite lätt hysterisk. Han dansade runt, sparkade efter mig när jag borstade honom och när jag broddade honom. Jag blev riktigt irriterad på honom! Och funderade på om det skulle gå att rida honom överhuvudtaget. 

När vi kom ut på gårdsplan gick jag några varv med honom och då slängde han lite med huvudet och höll på. Jag satt upp på honom och blrjade skritta. Det gick ganska bra, han var lite stissig, men ändå snäll.

Vi traskade förbi Kullagården, sedan Skattagårdsskogen och hem genom egna skogen. Han var lite på tårna på vissa ställen, men det gick ändå rätt bra.

När vi kom hem och jag ställde honom på gången var han plötsligt jättelugn och snäll. Stod där hur fint som helst. Det var också lugnt att få ut honom i hagen. Så det var ju bra. Han kan nog vänja sig vid att vara inne själv också framöver!

Efter ridturen blev det en löptur med Selma i det halvljumna solskenet. Vi sprang runt Stenaljung. Jag fick ta av mig vantarna och knäppa upp jackan i halsen för att det blev så varmt. Kan inte minnas när det hände senast! Så underbart!

Drygt 6 km sprang vi och det kändes bra. Influensan verkar ha släppt kroppen för den här gången, även om lite hosta finns kvar. Så skönt att få känna sig på banan igen!



Den här läskiga trägubben sprang vi förbi idag:)

tisdag 27 mars 2018

Skit-dag!

Idag är det inte mycket som har gått rätt för mig! Jag har sovit dåligt och vaknade trött som attan. Dessutom snöade det ute. Just som snön hade börjat försvinna. Så jäkla seg vinter i år!

På väg till jobbet höll jag på att somna för att jag var så trött.På jobbet var jag jättetrött. Och när jag kom hem från jobbet vill jag bara gå och lägga mig och sova.

Men jag la mig på soffan och vilade lite men kunde inte riktigt komma till ro och somna så jag tänkte att det var bättre att gå ut och motionera Bosse lite.

När jag fick ut honom på gången såg jag att han hade tappat höger framsko. Jäkla skit också! Han hade ju faktiskt trots snösulorna haft på sig skorna i en och halv skoperiod nu och just den hoven började bli hel.

Nu är vi alltså tillbaka på ruta ett igen. Hoven är trasig och det finns inte mycket att sätta nya söm i. Så himla tråkigt!

Men jag beslutade mig ändå för att rida bort till ridhuset för att få ett bra träningspass med honom.

Idag var han väldigt pigg och vill helst bara springa fram till ridhuset. Och när vi kom in i ridhuset var han väldigt pigg och slängde med huvudet. Han lugnade ner sig lite efter ett tag blev bättre.

Jag red honom i skritt och trav och det gick ganska bra men när jag skulle försöka få honom att galoppera blev han tjurig och vill inte alls gå fram. Försökte ett flertal gånger att få honom i galopp men det var helt omöjligt. Jag blev lite irriterad på honom för jag vet att han vet vad galopp skänkel betyder och han är egentligen bara tjurig. Ja jag någon gång ska väl det gå över, men idag var inte den dagen.

Det var gansk trist känsla så inget kul träningspass. 

När vi skulle skritta hem var det rätt halt ute. Jag hade inte skruvat i några broddar, då jag trodde att det var barmark där det var plogat, men det var det inte. Jag försökte få honom till att gå i kanten där det var snö, men han skulle tvunget skygga för diverse grejer.

Plötsligt hör jag att det kommer en bil bakom oss i rätt hög fart, Bosse blir rädd för något i kombination med rasslet av bildäcken på isen och vänder och springer mot bilen. Idioten i bilen fortsätter mot oss och jag blir tvungen att sätta upp handen i luften som stopptecken samt skrika ”STANNA” för människan tänkte uppenbarligen köra rakt på oss!

Till sist började han bromsa, men då var det ju halt, så det tog ett tag innan han fick stopp på bilen. Då var han bara någon meter ifrån oss! Jag fick vänt Bosse åt rätt håll, då börjar idioten köra igen och jag fick återigen visa stopptecken. Detta är en mycket smal väg så jag fattar inte hur han trodde att han skulle kunna passera oss där. Till sist trillade poletten ner, han stod still tills jag fick in Bosse på säker mark med lite utrymme och vinkade förbi honom. Då körde han asfort förbi varpå Bosse blev rädd eftersom isen knastrade och höll på att kasta sig åt fanders. Det struntade idioten i utan körde bara på. Jag blev så jäkla arg! Hur kan man vara så fruktansvärt respektlös mot andra??? Och vill man verkligen riskera att få 700 kg häst över bilen???

Jaja, vi överlevde! Men sedan höll Bosse på och fjantade hela vägen hem. Var ”rädd” för saker som han aldrig bryr sig om annars och kunde inte skritta normalt. Suck!

Bara jäkelskap, hela dagen lång!

Men det hände faktiskt EN bra grej. När jag kom hem upptäckte jag till min stora glädje att Garminklockan har börjat uppdatera via Blåtanden. Den har varit helt död och påstått att telefonen inte har varit ansluten i flera dagar. Jag har hunnit börja fundera på om jag ska köpa en ny. Men nu slipper jag det!

Såhär ser mina två senaste dagar och nätter ut:



Det håller inte att sova endast sju timmar eller mindre, nu MÅSTE jag få en god natts sömn! God natt!

måndag 26 mars 2018

Löptur i blötan

Idag var det tufft att gå upp när klockan ringde. Sommartid betyder att jag går upp kl 4 normaltid och det är så väldigt mycket jobbigare än att gå upp kl 5. Och i vanlig ordning kom jag i säng alldeles för sent igår och fick för få timmars sömn. Därför var jag grymt trött när jag kom hem efter jobbet.

Jag körde dessutom om stan och köpte foder och lite planteringsjord så jag var inte hemma förrän närmare kl 17. Lyckligtvis var hästarna redan inne, så jag behövde bara ge dem mat och sedan kunde jag gå direkt in och laga mat.

Och när jag hade smält maten var det dags att springa en runda. Trots träningsvärk sedan i lördags ville jag ändå röra på mig lite och rasta vovven. Och det gick faktiskt bra att springa, visst kändes det i låren, men det var ändå ok.

Vi sprang längs banvallen där det låg lite snö kvar och det var otroligt blött om fötterna. Dessutom kom det blött ovanifrån. Först duggregnade det, men efter hand blev det mer och mer. Men det var ändå skönt att få röra på sig!








söndag 25 mars 2018

Cool Bosse

Idag vaknade jag upp till ett mycket dimmigt väder. Det gick knappt att se stallet från huset. Men dimma betyder vindstilla, så det är ok och SMHI lovade uppklarnande i sin prognos.

Jag fixade stallet i vanlig ordning. Nu börjar det bli lite sörjigt i hagen igen, men det är inte lika bottenlöst som i höstas. Jag längtar så efter tjälfritt så att det går att rida i paddocken igen!

Min hyresgäst och jag gav oss ut med hästarna. Bosse fick följa med även denna gång, eftersom Pelle fortfarande är lite upprörd över gårdagens älg-möte. Bosse kändes mycket lugnare idag än igår redan från början. Han gick väl och spanade lite, men skrittade lugnt och energiskt. Han stannade till lite vid grannens får som var på ett ställe där de inte brukar vara, men han var lätt att övertyga om att vi skulle gå framåt.

Eftersom det fortfarande finns snö och is i höglänt terräng häromkring tog vi en runda som jag nog aldrig har ridit med Bosse. Det var lite spännande att se hur det skulle gå.

Faktum var att det gick över förväntan. Vi travade lite på asfalten till en början för att Bosse skulle få ur sig lite energi och till skillnad från igår var han jättefin i traven och ganska lugn. Inget flängande med huvudet i alla fall.

Vi fortsatte trava när vi kom in på en grusväg och det gick fortsatt jättebra. Han tyckte att den räliga Faraon Seved (en träfigur som står intill vägen) var lite läskig, men gick förbi den. Vi travade vidare tills grusvägen tog slut och det gick väldigt lugnt och fint.

På vägen hem slappnade han faktiskt av så mycket att han kunde skritta på hellånga tyglar och gick mest och frustade. Jag är så himla nöjd med honom! Mer av detta lugna humör vill jag ha framöver!

Bosse i grådiset

lördag 24 mars 2018

Äntligen lite löpning!

På måndag är det tre veckor sedan jag däckade i den jäkla influensan och sedan dess har jag haft hosta med segt slem som verkar vara lokaliserat nedanför halsen mot lungorna. Därav har jag inte riktigt vågat ge mig ut och springa för jag vill inte riskera att bli sjuk igen.

Men idag kunde jag bara inte motstå att ta med mig Selma ut på en runda. Behöver jag säga att hon var lycklig? Åh, vad hon har saknat våra löprundor. Åh, vad JAG har saknat våra löprundor! Och att få springa överhuvudtaget!

Det var så härligt att få röra på sig. Jag tog det väldigt lugnt och det kändes rätt jobbigt i de där backarna mot grushålan i början av rundan. Men sedan flöt det på så himla bra. Konditionsmässigt känns det inte som om jag har vilat i en hel evighet, men det känns verkligen i kroppen.

Löpsteget känns lite trevande och koordinationen är inte helt på topp. Lättheten i steget uteblir. Men det kändes så befriande att springa. Och fantastiskt att jag faktiskt orkade springa 6 km trots den ofrivilliga vilan! Jag är så nöjd!

Det inger hopp om att få en härlig löparsäsong framöver och jag börjar faktiskt bli lite sugen på att börja springa längre sträckor igen. Upp mot två mil hade varit fint. Och så är jag sugen på att cykla. Och att åka rullskidor. Och så hästarna förstås. Ja, det blir mycket att hinna med! Men från och med imorgon är ju kvällarna ljusa länge och det går att få mer gjort. Det ska bli så gött!

Me and my dog!

Pigg vovve i gråvädret!

Snön ligger kvar på sina ställen

Nära-älg-upplevelse

Efter Bosse var det Pelles tur. Jag tänkte bara gå den korta rundan i min skog, men så körde Magnus och hämtade björkved på upplagsplatsen och jag valde istället att ta rundan i Skattagårdsskogen. Lite för att kolla läget på snöfronten där.

Jag såg på Pelles uppsyn redan när jag gjorde i ordning honom att han var pigg idag. Så jag lade inte ens på honom sadeln. Jag insåg att det inte var någon idé för jag skulle förmodligen ändå få gå större delen av rundan.

Och tur var väl det, för precis när vi var på väg upp i skogen fick Pelle syn på något som visade sig vara en älg som låg och sov. Pelle blev fullständigt hysterisk. Han blev tio cm högre och jag hörde hur hjärtat rusade på honom. Inom någon minut var han helt genomsvettig. Han trumpetade och levde rövare och så reste sig älgen. Då höll Pelle på att vända och springa hem. Men jag lyckades hålla kvar honom.

Jag lyckades även få honom att gå framåt mot det ställe där älgen hade korsat den väg vi gick på. Han trumpetade och höll på och försökte hela tiden valla tillbaka mig åt andra hållet. När vi gått några meter såg jag att älgen stod ca 20 meter ifrån oss och tittade på oss. Jag tyckte den var fin att titta på, men det tyckte verkligen inte Pelle när han väl fick syn på den.

På något sätt lyckades vi ta oss igenom skogen. Pelle taktade och försökte springa ifrån mig och jag hade fullt sjå med att se till att han inte gick omkull där i snön och isen. Han var verkligen extremt jobbig att hantera!

När vi kom ut på asfaltsvägen hörde jag att en sko satt lös och insåg att han nästan hade lyckats få av sig höger baksko, den satt helt på sniskan.

Han lugnade aldrig riktigt ner sig och när vi kom hem var han helt krullig i pälsen av svett. Han var inte intresserad av att jag skulle slå på någon sko, så nu sitter den men det ser för jävligt ut och jag får be hovis komma hit och rätta till den. SUCK!

Genomsvettig och krullig

Sko p sniskan
Nu lär det ta ett tag innan han lugnar ner sig igen och det lär inte vara aktuellt att gå med honom i någon skog, än mindre rida. Men jag får väl hoppas att också Pelle blir sommartrött framöver!

Pigga hästar

Idag vaknade jag upp till en dag med dugg-snö som senare övergick i duggregn. Men det hindrade inte mig och min hyresgäst från att ge oss ut med hästarna. Jag gjorde i ordning Bosse som var ovanligt sur och stod och skrapad med framhovarna när jag borstade honom. Jag drog av lite vinterpäls med skrapan också och inte heller det var särskilt populärt.

Vi tog Obbhultrundan medsols idag eftersom den är helt snö- och isfri. Det är förvisso någon stackars plusgrad idag, men det tar ändå inte nämnvärt på snön som ligger här och där. Snösulorna är ju  borta nu, så det går inte att rida i snö utan att få styltor och jag hade ingen lust att brodda.

Bosse var mycket pigg, men tog saker och ting med ro ända tills vi skulle trava. Då flängde Bosse med huvudet och ville hoppa och studsa, men det fick han inte. Det var lite "flyga-i-luften-känsla". Han fick syn på två harar som sprang i en slänt och sedan blev han ännu värre. Det var inte läge att trava mer, utan det gällde att hålla honom i schack resten av vägen hem. Lyckligtvis är vår hyresgäst lugn och cool oavsett hur mycket Bosse brallar!

Han behöver verkligen ridas i alla fall varannan dag tror jag för att han ska hålla sig lugn och det är lite jobbigt när han far runt och jag inte riktigt vet vart han vill ta vägen. Men det kommer lugnare och bättre tider, någon månad till så kan vi träna i paddocken och sedan går de ute på nätterna och blir trötta. Det ser jag fram emot!

torsdag 22 mars 2018

Hejdå snösulor

Idag har hovis varit här och skott om pållarna. Jag var så lycklig över att Bosse hade kvar samtliga skor och att jag endast har behövt spika i två söm på höger framsko när han nästan hade dragit av sig den för några veckor sedan. Men det är ju superbra att hans skor har fått sitta hela perioden. Nu är det inte mycket trasig hov kvar och det går att sätta sömmen ovanför det trasiga partiet, vilket ökar chansen för att skorna sitter kvar.

Bakhovarna hade inte vuxit så mycket, de var ju rejält nedslitna när hovis lade på dem för sju veckor sedan. Så det har ju tagit tid bara för sulan att växa till. De skorna satt jättebra, trots att sömtagen var så låga eftersom så mycket av hovarna var bortslitet. Nu gick det bra att ta lite högre sömtag så nu hoppas jag att de skorna kommer att sitta även kommande period.

Nu fick vi också säga "hejdå" till snösulorna. Även om det hade kommit ny snö idag så kan det ju bara inte behövas snösulor 7-8 veckor till! Det är också bra att bli av med snösulorna då de också ökar chansen för att skorna ska trilla av, plus att det kan komma skräp mellan hoven och sulan som kan leda till att det blir lite röta i hovarna.

Bosse var riktigt juste att sko fram, men sedan krånglade han bak. Högerhoven gick bra, men när hon skulle sko vänster var han helt omöjlig. Men då gick jag och hämtade en slickburk och helt plötsligt kunde han stå still...

Den nya hyresgästen var jättesnäll att sko, så vi tog henne efter Bosse och så tog vi Pelle sist eftersom han också är lite besvärlig just nu då han inte vill stå riktigt bra på högerhoven. Vi kunde inte se något i hoven denna gång heller, så nu misstänker vi att det sitter någonstans i benet. Jag ska avvakta lite till så att jag kan antingen rida honom och känna om han travar rent eller tömköra honom för att se hur han rör sig. Och om det inte blir bättre så tar jag kanske ut en veterinär som får böja igenom honom för att försöka lokalisera var han har ont. Det kan ju kanske gå att behandla och då är det ju dumt om han ska gå här och ha ont.

Jag tyckte ju att han travade rent igår och när han springer i hagen ser han inte heller halt ut, så han haltar ju inte, men att han reagerar när han ska stå på den hoven och nästan alltid vilar den gör ju ändå att jag funderar över ifall han ändå har någon skada någonstans som gör ont.

Nu är det bara en arbetsdag kvar sedan är det helg. På söndag återkommer de långa ljusa kvällarna i och med sommartidsomställningen och nästa vecka räknar jag med att vara trött som attan som jag alltid blir vid sommartidsomställningen. Så sett kommer ju påsken med många lediga dagar väldigt lägligt så att jag får gott om tid att ställa om min inre klocka efter sommartiden. Men det ska bli så grymt härligt att det blir mörkt efter kl 20! Det ger mig massor av tid till hästar och annan motion. Nu jäklar!

onsdag 21 mars 2018

Pigg Pelle

Efter helgens lugna promenader med Pelle i helgen, då han var så lugn att jag nästan trodde att han skulle somna, tyckte jag det var dags att slänga på sadel igen. Jag ville också känna efter hur han travade med tanke på den hälta han har haft höger bak.

Han var lugn och snäll på gången, det är han ju i princip alltid, goa Pelle. Vi kom ut precis vid kl 18 och det kändes att solen var på väg nedåt. Jag satt upp och traskade iväg mot grushålan. Först var Pelle lite småspänd, men slappnade av lite när vi kom ut på Obbhultsvägen.

Men ganska snart började han titta sig omkring och "leta" lite efter saker att bli upprörd över och jag fick smacka på honom för att få honom att gå framåt. Vi gick förbi en ny rishög och sedan några nya virkestravar och plötsligt kom det en cyklist med gul jacka farandes och då passade han på att vända rakt över vägen och sedan ville han inte alls gå framåt. Så jag valde att sitta av. Jag ville inte bråka med honom. Syftet med rundan var att han skulle få röra på sig och det får han ju oavsett om jag sitter på ryggen eller ej.

Jag fick gå resten av rundan. Han var rätt så på tå hela vägen till grushålan, där han lugnade ner sig lite grann. Eftersom jag fortfarande ville veta om han haltade i traven sprang jag lite med honom på asfalten för att höra hur det låg till. Det lät faktiskt som om han travade rent, men det var lite svårt att avgöra. Det hade varit lättare att känna om jag hade suttit på honom.

Vi gick vidare ner mot Obbhult och där var allt lugnt tills vi möte några som var ute och gick. De var väldigt farliga tydligen, han ville knappt gå mot dem och när vi hade passerat dem ville han springa ifrån dem och studsade runt och höll på.

Han lugnade ner sig först när vi svängde ner på vår grusväg igen men då tyckte jag inte att det var någon idé att sitta upp igen. Dessutom började det skymma, så då kan det ju finnas fler troll i omgivningen...

När vi kom hem var klockan strax efter sju, det var inte helt mörkt ute och jag var helt genomsvettig! Det var helt klart varmare ute idag!

Pelle verkade nöjd med sig själv och glad över att ha fått komma ut. Han är riktigt fin i kroppen nu. Lucernen och proteinkraftfodret har verkligen gjort nytta och han är mycket rundare och finare. Dessutom är han så blank och fin i pälsen, även om han har mycket vinterpäls kvar fortfarande.

Det är i alla fall skönt att han verkar vara fräsch i kroppen nu och jag hoppas att det håller i sig så att jag kan fortsätta sätta igång honom och rida honom lite mer ordentligt framöver!

Dagens bus-häst!


tisdag 20 mars 2018

Våren dröjer...

Igår när jag gick upp var det 12 minusgrader ute. Om jag kände av vårens intåg i söndags så försvann den känslan rätt snabbt igår. Jag tillbringade dagen i Helsingborg på utbildning (UGL sjätte dagen) och där sken solen och det var lite behagligare än på morgonen. Men när jag nattade hästarna vid niotiden slog vintern till igen och det snöade. Så i morse såg det ut såhär:

Snö!
Jag älskar verkligen snö och vinter, men jag vill ha det november-februari, inte i slutet av mars. Nu vill jag ha vår och värme. Kunna elda gräs och fixa i ordning paddocken så att det går att rida där. Men det lär dröja ett tag till.

Men solen gjorde faktiskt ett bra jobb idag och när jag lämnade jobbet var det sex plusgrader ute, så när jag kom hem var den snö som kom i natt borta igen. Jag var lite sen hem då jag hämtade ett paket i Varberg, passade på att köpa fröer och såjord samt tvättade bilen.

Jag har inte sått någonting än i år. Förra året drog jag ju igång direkt när jag kom hem från Tjejvasan i slutet på februari. Men i år har inte längtan efter odlingen riktigt kommit till mig. Kanske beror det på vädret, kanske något annat. Men nu är jag allt lite sugen på det och hoppas kunna så lite tomater och annat till helgen.

Jag tog in hästarna och sedan slängde jag i mig lite käk innan jag stack ut i stallet för att rida Bosse en runda innan solen gick ner. Läget med snö och is på vissa ställen gjorde att jag valde att brodda. Men det går bra nu, Bosse har blivit betydligt bättre med sina bakhovar och även framhovarna och står snällt när jag broddar. Han stod även snällt när jag borstade honom. Inte ett skrapande med framhoven som han brukar. Duktig kille!

Vi red en kort runda i Skattagårdsskogen, han var pigg, men lite lugnare än tidigare. Han travade väldigt fint, låg inte på och flängde inte med huvudet. När vi kom upp i skogen studsade ett rådjur iväg med sin vita rumpa och då blev han lite stissig. Men han var ändå lugnare än vanligt. På vägen hem fick han skritta på långa tyglar och det gick bra, även om det gick snabbt. Det var en rätt bra känsla idag, tycket jag. Han behöver nog ridas fyra gånger i veckan för att hålla sig på mattan och utvecklas åt rätt håll. Sen kommer han ju att bli lugnare när de går ute på nätterna och sommartröttheten kommer.


Solnedgång från hästryggen
När vi kom hem upptäckte jag att han har skavt upp ett hål under käken. Jag fattar inte att jag inte såg det när jag gjorde i ordning honom. Jag var förvisso lite stressad för att hinna rida innan mörkret föll, men borde ändå ha sett ett såpass stort sår. Jag fattar inte vad han har gjort! Jag gjorde rent det och smorde in med jodopax-salva för att det inte ska bli infekterat och hoppas att det ska läka bra framöver!

söndag 18 mars 2018

Bosse uteritt

Efter Pelles promenad gav jag och Bosse oss ut på en tur. Jag hade planerat att rida i Obbhultskogen och misstänkte att där skulle vara lite snö och is, så jag slängde på honom broddarna. Åh, vad jag längtar efter vår nu! Och att is och snö försvinner överallt!

Han var väldigt lugn till en början. Helt annat än han har varit de senaste ridturerna, då det blivit en hel del ofrivillig vila. Vi skrittade på Obbhultvägen förbi grushålan och in mot skogen.

När vi skrittade upp för backen mot skogen taggade han till lite och blev lite piggare. Mycket riktigt var det snö och is när vi kom längre upp i skogen så broddarna behövdes verkligen.

Han blev lite spänd när vi kom längre in i skogen och han var lite tittig. Han fick trava lite och det gick hyfsat, men han var väldigt rädd vid Onde vrå av någon anledning. Jag såg en hel del älgspår (dock inte färska), så det kan vara så att det stod någon älg någonstans och lurade och att han kände av den.

När vi kommit förbi Onde vrå travade vi i vanlig ordning upp för backarna, men han var väldigt tittig och flängde hit och dit så jag valde att skritta istället. Vi kom upp på höjden och fortsatte slingan runt berget. Han var väldigt stissig och skulle hålla på och takta, vilket jag tycker är så jäkla irriterande! Och han slutade egentligen aldrig med det på hela vägen hem.

När vi var nästan hemma blev han skrämd av en häst som kom farandes i full galopp mot oss på grusvägen. Som tur var saktade ekipaget ner och vi kunde passera varandra. Bosse blev jättetaggad och skulle hoppa och studsa förbi. Tokhäst.

Det var först när vi skrittade upp för helvetesbacken som han blev någorlunda lugn. Då var han ju helt genomsvettig. Det såg ut som om vi hade galopperat oss igenom hela rundan. Tokiga häst! Jag hoppas att han lugnar ner sig sedan när de är ute på nätterna, för just nu tycker jag att han är lite väl jobbig. Han skyggar för saker som han aldrig bryr sig om annars så det är inte så roligt att trava och galoppera. Men, men det blir säkert lugnare snart...

Snöfritt hemmavid

Isiga vägar i skogen

Snö fläckvis och stundtals

Lite barmark i skogen också!


Pelle på promenad

Idag fick Pelle komma ut igen. För säkerhets skull valde jag att gå med honom idag också, man vet aldrig vilket humör han är på... Nya hyresgästen hängde också på.

Vi gick förbi Kullagården och sedan ut på Obbhultvägen igen för att ta gärdsvägarna mot Linnarpsvägen och hemåt igen.

Pelle var ännu lugnare idag. Solen sken och det var nästan vindstilla. Så himla gött! Fast det är ju fortfarande fruset ute, så det är varma kläder som gäller fortfarande. Jag blev dock varm i min vinterjacka på slutet då vi gick upp för helvetesbacken hemåt.

Pelle var så lugn att jag nästan trodde att han skulle somna på vägen:). Det är otroligt härligt att han är så lugn och nu ser jag fram emot att kunna rida honom till veckan. Det ska nog inte vara några problem, speciellt om han får sällskap också.

Det enda som bekymrar mig lite är att han hade lite svårigheter med att stå på bakbenet som han har haft ont i. Men han skrittar rent i alla fall och han sprang ut i hagen och då såg det inte ut att vara några fel på honom.


lördag 17 mars 2018

Cool Pelle

Efter att vi hade varit i ridhuset tog vi med oss Pelle på promenad. Han har ju vilat länge nu. Först var han halt och sedan blev jag sjuk. Jag var ju ute med honom förra lördagen och då var han verkligen på tårna, så det var lite spännande att se hur humöret var idag.

Som sagt blåste det rätt rejält och då brukar han bli lite extra stissig, men han var hur lugn som helst, gammelmannen! Vi tog rundan runt Obbhult, som är en runda han känner sig säker på. Ingen skog och inga troll.

Han var supercool hela vägen och det hade inte varit några problem att sitta på ryggen på honom idag. Det bådar verkligen gott inför framtiden!

Dessutom är han nu helt ohalt i skritten i alla fall. Jag har inte provat att trava, så jag vet inte hur han ser ut där. Men han brallar ju rätt bra i hagen och ser ut att trava rent där i alla fall. Däremot vilar han gärna det ben som han var halt i. Det kanske är en vana, vad vet jag. Jag får hålla lite koll på honom. Nu kommer jag att fortsätta promenera honom och sedan får jag se när jag känner mig redo att sitta upp på honom.

Coola Pelle-hästen!

Ridhusbesök

I morse var det 8 minusgrader och en frisk bister vind. Så jäkla kallt! Men som hästägare får man bita i och se till att motionera djuren oavsett väder. Däremot kände jag att det vore perfekt att rida i ridhuset för att i alla fall komma undan vinden. Bosse behöver ju ridas lite mer ordentligt och träna lite mer lydnad och vanlig dressyr.

Så jag och min nya hyresgäst gav oss iväg till ridhuset för att rida där en stund. Det blåste otroligt mycket och världen var lite "farlig". Mer än vanligt i alla fall. Bosse blev rädd för en snöhög. Vi har ju snö lite här och där. Inte på några åkrar, men fläckvis i framför allt skogen. Dock var det barmark hela vägen till ridhuset, så för första gången på några månader slapp jag brodda. Så skönt!

När vi väl kom till ridhuset var Bosse rätt lugn. Jag gick först ett varv med honom. Det är ju närmare två år sedan vi var där senast, så man vet aldrig vilka troll som kan finnas där...

Men jag satt upp och han skrittade på fint. Jag red innanför spåret för att träna rakriktning och det kändes faktiskt riktigt bra! Det kändes verkligen som att det var rätt att sätta igång honom ute i skogen och bygga upp hans styrka innan jag sätter mig och jobbar dressyr.

Jag red lite volter i skritt och trav. Han ville busa lite i traven och slängde med huvudet och studsade lite, men det var ganska harmlöst. Eftersom marken är frusen ute så har de ju inte så mycket möjlighet att röra sig i hagen och då är det inte konstigt att de blir pigga när de får mjukt underlag under hovarna.

Jag lyckades också fatta vänster galopp på volten, men han körde ner huvudet och sköt rygg på den öppna delen av volten, och då bröt han av. Sedan blev hyresgästen lite stressad av att Bosse brötade, så vi fick ta det lite lugnare efter det så därför blev det inget försök till höger galopp.

Men han tog galoppskänkeln jättebra efter lite övertalning och fattade jättefin galopp som var rätt lugn och fin och reglerbar. Så där har han verkligen stärkt sig. Lite mer galopp ute och sedan lite mer träning i ridhuset eller paddocken (om det nu kan bli vår någon gång så att man kan rida där...) så kommer han snart att ha en jättefin galopp.

Han kändes verkligen jättefin idag och jag var nöjd med honom. Duktig kille!

Gammal bild på min fina Bosse!

onsdag 14 mars 2018

Kväll i stallet

Äntligen känner jag mig mycket bättre igen! Det är endast lite slem som sitter nedanför halsen som retar mig emellanåt till att hosta. Men orken är tillbaka och yrseln har så gott som helt försvunnit. Så jäkla gött!

Jag har varit sugen på att greja med hästarna på kvällarna, men har inte orkat förrän idag. Jag tog in hästarna direkt när jag kom hem så att de fick äta lite innan vi gav oss iväg.

Jag fick sällskap av min senaste hyresgäst, hon behöver ju komma ut och lära sig våra fina ridvägar här omkring.

Glädjande nog så har Pelle lugnat ner sig nu. Han slet sönder hennes täcke i hagen igår och hade nog ägnat större delen av dagen åt att jaga runt henne. Så jäkla jobbigt!

Men redan igår kväll märktes det lite skillnad. Pelle åt normalt och var inte lika stissig i boxen, så det var goda tecken. En som däremot inte ville äta som vanligt var Bosse, som har fått tillskott för att förbättra hovkvaliteten. Jag fick ge honom ur näven för att han skulle äta. Så knasig!

I morse såg jag att den nya hyresgästen hade spån i manen, vilket betyder att hon har fått ro till att ligga ner och sova i natt, vilket var goda tecken. När jag släppte ut dem i hagen var det rätt lugnt och hon gick och ställde sig för att äta vid en hö-hög nära de andra hästarna, vilket accepterades.

När jag kom hem låg täcket som det skulle och det var uppenbart att Pelle hade varit betydligt lugnare idag. Det var även lugnare stämning när jag hade tagit in alla hästar. Så det är verkligen jätteskönt! Jag var tvungen att titta tillbaka i bloggen till oktober 2012 då förra hyresgästen flyttade hit. Då hade Pelle jagat ut henne en gång och så hade de rymt allihopa någon dag senare. Allt detta hade jag helt förträngt! Så Pelle gillar väl inte tjejer helt enkelt...

Vi gjorde i ordning våra hästar, jag red Bosse idag. Han behöver verkligen rastas och jag hoppades att lite sällskap skulle lugna ner honom. Det gjorde det inte... Han var hur pigg som helst, men vårt sällskap hängde med bra. Vi tog en kortare skrittrunda i Skattagårdsskogen. Det var snö på sina ställen, men milt, så det var inte så halt. Jag tog dock det säkra före det osäkra och hade broddat. Jag visste ju inte riktigt hur det såg ut och det är väldigt läskigt när de halkar.

Det gick väldigt bra, Bosse var som sagt pigg och ville helst springa, men det fick han ju inte. Han kan behöva skritta ibland också. Den nya hästen var lugn och det gick jättebra hela rundan! Kul med sällskap!

Vi var ute drygt en halvtimme och det började nästan skymma när vi var tillbaka vid halv sju. Men det är ändå underbart att hinna rida innan mörkret faller utan att behöva stressa ihjäl sig!

Jag passade på att göra rent Bosses träns, sadelgjorden och stövlarna. Bosses träns var verkligen så skitet, jag vet inte när jag gjorde rent det senast, så det var välbehövligt! Det var riktigt mysigt att spendera kvällen i stallet och när jag lämnade verkade allt lugnt och trevligt där. Pelle såg lite gladare ut nu i alla fall!

Glad Pelle...?
Nu väntar jag bara på att jag ska kunna börja träna igen. Vi har några kalla dagar framför oss enligt SMHI och det hade faktiskt varit kul att få ta en runda på skidorna i Åkulla innan säsongen är slut. Jag har ju inte åkt en meter skidor denna säsong, men jag saknar överkroppsträningen något enormt. Förhoppningsvis kan jag springa lite grann snart, kanske redan imorgon...


måndag 12 mars 2018

Fullt stall!

Nu har det äntligen flyttat in en andra hyresgäst och den sista boxen i stallet är nu bebodd. Så himla kul! Det kommer att bli smidigare med fyra hästar, eftersom man då kan dela dem så att om jag t.ex. ska rida mina två räcker det att ta in dem medans de andra går kvar ute och är det någon annan som vill rida sin häst kan de ta in bara sin häst. Himla bra!

En som inte är nöjd är Pelle! Han har ju haft sin box för sig själv i alla år och det har han uppenbarligen trivts med. Det började redan igår, då jag spånade upp boxen och hängde upp saltstenen. Han kunde minsann inte äta i lugn och ro när jag gick där och pysslade i den tomma boxen.

Så idag kom den nya hyresgästen precis när jag skulle ta in hästarna och det blev såklart lite uppståndelse. Jag tog hjälp med grinden och kopplade på grimskaft på Pelle och ledde in honom så gick de andra grabbarna bakom. Det blev lite kaos när både Pelle och Bosse gick in i Pelles box och skulle kolla in nya hyresgästen samtidigt som Lukas också försökte kolla läget utifrån boxen.

Men jag viftade lite med piskpåsen så att Bosse sprang in i sin box så löste det sig. Sedan dess har Pelle haft fullt upp med att anfalla sin boxgranne, bitas och hota. Stackars Pelle, han lär vara trött efter ett tag...

Nu hoppas jag att det går bra att släppa ihop alla hästar imorgon utan alltför mycket tjafs. Det gick ju väldigt lugnt till när vi släppte ihop dem med Lukas, så jag hoppas att det ska vara lugnt även denna gång och att hierarkin blir snabbt avklarad.

Den nya hyresgästen är i alla fall väldigt lugn och ser väldigt snäll ut, så jag hoppas att Pelle taggar ner snart!

lördag 10 mars 2018

Fräsch Pelle!

Efter Bosse tog jag tag i Pelles päls. Han hade verkligen längtat efter att få bli av med sin päls och stod och försökte klia sig mot svettskrapan. Han är så rolig! Det fanns verkligen så mycket päls att bli av med! Jag skrapade och skrapade och skrapade och Pelle han ålade sig åt alla håll så att jag verkligen skulle förstå hur mysigt han tyckte det var.

Lina berättade att Pelle och Lukas hade galopperat upp och ner för backen i hagen igår, så nu är nog Pelle återställd i sitt ben som han har haft ont i i så gott som hela februari. Därför har han inte varit ute någonting. Så då tänkte jag att jag får gå en kort runda med honom så att han får komma ut lite och så att jag kan se hur han rör sig.

Oj, vad pigg han var! Han var så glad över att få komma ut och gick och flåsade och fnyste. Efter ett tag kom de klassiska hostningarna också som han brukar greja med:). Han var verkligen på hugget och trampade på rätt bra, Jag var ju inte på hugget och hade nästan lite svårt att hänga med honom.

Vi gick bara upp till Linnarp, vände ner Linnarpsvägen och sedan korta banvallen och hem igen så det var ingen lång runda. Men jag blev ordentligt trött i den jäkla långa backen hem! Fy, vad jag flåsade. Hade Pelle varit en normal häst hade jag slängt mig över ryggen på honom och så hade han fått bära hem mig... Men det hade han ju aldrig accepterat...

Det var i alla fall kul att få bekräftat att han är fräsch igen så att jag kan sätta igång honom igen. Ska bli så kul! Hoppas bara att han kommer att lugna ner sig lite framöver så att det går att rida honom igen...

Piggelin-Pelle

Uteritt Bosse

Jag tog mig samman, tog på mig ridkläderna och gick ut i stallet, fast att jag hellre hade stannat i soffan och somnat till 5-milen från Holmenkollen.

Jag ångrade mig inte! Det är så mysigt att greja med hästarna och hänga i stallet! Jag började med Bosse. Tog svettskrapan och skrapade päls. Han tyckte det var gott att bli av med pälsen på halsen, sedan höll han bara på att skrapa och sura. Det blev i alla fall en hel del päls som åkte av och nu kan sommarpälsen anas där under den tjocka vinterpälsen.

Solen lyste i princip hela dagen fram tills jag skulle rida. Så typiskt! Men jag slängde ändå på mina orangea sportbrillor då jag tycker att snön är väl ljus. Vi skrittade bort till skogen. Bosse var superpigg och ville bara springa från första steg. Lite jobbigt, faktiskt. Speciellt som jag kände mig lite "gungig" i sadeln. Jäkla irriterande yrsel!

Uppe i skogen blev han skrämd av något och for fram och jag höll in honom. Sedan var han lite konstig när vi kom ur skogen och gick och taktade och verkade rädd för saker framför sig fast att det inte fanns något som helst att bli rädd över.

När vi kom tillbaka svängde jag in på åkern och då lugnade han sig, konstigt nog. Vi skrittade ner mot paddocken, för jag ville kolla ridläget där. Jag vill ju börja rida lite mer där nu när han har byggt upp styrkan i kroppen. Det behövs lite "riktig" träning så att han börjar sätta galoppfattningar och kan jobba på raka spår i samtliga gångarter.

Han tjurade lite där i vanlig ordning, men jag gick på honom och fick då fram honom. Jag tyckte faktiskt att han var jättefin. Han travade balanserat med mjukt stöd i munnen och hade en jättefin takt.

Vi avslutade efter ett litet tag när jag var nöjd. Tycker att han skötte sig riktigt bra, faktiskt! Det var riktigt kul att få komma upp på hästryggen igen, men jag kände ju att jag inte är på topp än.

Utsikt från Bosses rygg.

Stallfix

Lördag idag och jag är fortfarande inte 100% återställd. Den susiga känslan i huvudet sitter kvar, men jag har definitivt mer energi och ork i kroppen. Stallsysslorna kändes som vanlig i morse och var ingen större ansträngning. Egentligen borde jag kanske vila lite till, men vet ni vad? Jag är så jävla LESS på att ligga i soffan, så nu får det vara nog!

Förmiddagen ägnades ute i stallet, men utan hästar denna gång. Det var istället lite saker som behövde fixas. Det verkar som om Magnus (det var han som såg den) har hittat orsaken till Bosses skrapsår vid ögat från förra helgen, nämligen:

Trasigt lamp"glas".
Jag såg det inte och hade inte en tanke på att han skulle ha lyckats nå lampan som sitter utanför boxen och på "fel" sida av takbjälken. Men så måste det nog vara!

Lampans placering
I samråd med mig satte nämligen elektrikerna lamporna så att hästarna inte skulle kunna nå dem och vi vände och vred fram och tillbaka hur de skulle placeras. Det verkade osannolikt att någon häst skulle kunna komma åt lamporna där de sitter nu. Men så är ju Bosse rätt osannolik emellanåt. Vad fasen skulle han slänga ut huvudet just där för????

I alla fall så fick jag lossa de där skydden, vilket var väldigt smidigt och enkelt, tejpa för det hål som har blivit och sedan vände jag den trasiga, övertejpade änden uppåt istället så att han inte ska komma åt just den sidan igen. Såhär fint blev det:

Lagat och lappat
Sedan var det så ÄNTLIGEN dags för att få färdigt den sista boxen i stallet. Den med en dörr i hörnet. Som skulle ha spikats igen när vi gjorde i ordning stallet för nästan tio år sedan, men som aldrig har blivit av.

Dörren i hörnet
Jag har som tur är världens bäste sambo som hjälpte mig. Jag var mest arbetsledare. Det var inget komplicerat jobb egentligen. Vi lätt den gamla dörren hänga kvar och sedan reglade vi upp så att det gick att spika dit bräder som stänger igen hålet.

Reglat och nya brädor på gång
Jag passade även på att sanera lite i sadelkammaren. Jag packade ihop grejer som jag aldrig använder för att få loss lite mer plats till det som används istället. Och så dammsög jag bort lite damm och bös som har släpats in i vinter. Så nu är där fräscht och fint igen.

Jag är mycket nöjd med hur det blev med den igenspikade dörren:

Klart!
Nu är det bara till att vänta tills här blir målarväder så ska jag måla färdigt den där väggen och även den sista väggen på sadelkammaren som jag inte har fått tummen ur till att måla klart än. Tur att man har något projekt att se fram emot i sommar!

fredag 9 mars 2018

5:e sjukdagen

Nu börjar detta bli störigt på riktigt! Jag känner mig fortfarande inte helt frisk. Jag har ingen feber, men jag är förkyld och känner mig lite yr i huvudet. Om jag böjer ner huvudet och reser upp det för snabbt håller jag på att svimma. Och orken är verkligen inte på topp fortfarande. Stallet är jobbigt än så länge. Samtidigt är jag grymt rastlös och vill orka göra vettiga saker.

Efter en förmiddag i soffan lessnade jag på den och tog tag i städningen, då jag tyckte att det såg ut som en mindre svinstia här hemma. Men det var jäklar vad det tog hårt. Jag var helt slut efteråt! Och då var jag dessutom tvungen att åka till Granngården och köpa foder eftersom det var slut. Jippi.

Nu slöar jag i soffan igen och väntar på att bästa goaste sambon ska bli klar med maten. Sen blir det inte mer som händer idag.

Nu är jag så sugen på att greja med hästarna att jag håller på att krevera. Imorgon MÅSTE jag bara upp på hästryggen. Jag står inte ut längre! Jaja, vi får se hur det går...

Längtar efter den där öronutsikten!

torsdag 8 mars 2018

Lägesrapport sjukdag 4

Idag vaknade jag som feberfri för första gången den här veckan. Tyvärr märktes inte det alltför mycket när jag var ute i stallet. För det första har det snöat hela natten, så jag fick börja med att skotta snö fram till stallet och sedan mellan stallet och gödselstacken för att underlätta så att inte snön skulle fastna i skottkärredäcken.

Efter tre dagars undermålig mockning pga att jag inte har orkat bättre fick jag köra ut rätt mycket skit och blött spån. En kärra ur varje box, vilket krävde påfyllning av spån, så det var mycket att sköta idag och det gick trögt. Ett arbete som brukar ta en halvtimme tog närmare 1,5 timme. Suck. Jag hatar verkligen att vara så förbaskat orkeslös!

Som tur är har jag ju våra härliga djur som håller energin uppe. Helga är verkligen en glädjespridare som trivs med att ligga inne och slöa med sin sjuka matte. Det enda hon kräver är att få busa lite och få komma ut i snön.

Det har snöat hela dagen så nu är det såpass mycket att lilla taxen hade lite svårt att ta sig fram:) Se film på min instagram där jag heter @hinnagarden.

Snöig tax
Efter stallarbetet har det inte hänt så mycket mer. Ännu en dag har spenderats i soffan. Så tråkigt och trist! När jag kunde ha varit ute och galopperat i snön. Jaja, vi får hoppas att jag snart är bättre så att jag kan ge mig ut innan snön försvinner och våren kommer. Jag tog i alla fall en fin bild på huset som minne från 8:e mars 2018:

8:e mars 2018


onsdag 7 mars 2018

Sjuk

Jaha, då var det dags för årets sjukperiod. SUCK! Men det är faktiskt ett år sedan jag var sjuk senast och då hade jag magsjuka. Denna gång började det egentligen redan i lördags då jag kände mig väldigt låg. Hade ingen energi och ville bara sova. Tänkte inte så mycket på det då och i söndags var jag ju igång som vanligt igen.

Jag vaknade natten till måndagen av att jag frös något så fruktansvärt. Jag tog på mig en tröja, långkallingar och raggsockor. Jag lade märke till att Magnus låg med täcket mellan benen och ryggen bar, vilket jag tyckte var lite märkligt med tanke på hur mycket jag frös.

Så när klockan ringde i måndags morse hade jag feber och var helt under isen. Fick kämpa hårt för att orka släppa ut hästarna och fixa stallet och insåg att det inte var läge att åka till jobbet utan landade istället i soffan för att senare förflytta mig till sängen.

Jag fick sedan kämpa med att få in hästarna på eftermiddagen och ge dem nattamat innan jag ramlade i säng igen. Igår var jag ännu sämre med ännu högre temp som toppade strax under 40 grader och den dagen spenderades till 90% i sängen. Något annat orkade jag inte.

Idag har jag fortfarande feber, dock har den, tack och lov gått ner, men jag är ändå väldigt klen. Återigen har stallet varit en utmaning. Det är lite min värdemätare, hur lätt det känns att fixa stallet. När jag är frisk är det ingen större utmaning. När jag är sjuk blir jag yr och andfådd av ansträngningen.

Nu börjar jag bli less på att vara sjuk och rastlösheten gör sig påmind. Jag har sett allt som är intressant på Youtube, sett alla serier jag vill se på play-kanalerna osv. Och så är jag grymt taggad för att rida eftersom det är mycket hästfilmer som jag har kikat på...

Men hälsan måste gå före allt annat och innan jag orkar stallet ordentligt behöver jag inte ens tänka på att orka göra något annat, så jag fortsätter väl vila här i soffan ett tag till...

Nu får vi hoppas att Magnus slipper detta. Tydligen är fem personer till på min arbetsgrupp hemma med samma symptom som jag, så det verkar vara väldigt smittsamt!

Bilden togs för ett år sedan då jag också var sjuk...

söndag 4 mars 2018

Nära ögat

Denna dag har det varit några "nära-ögat"-händelser. När jag kom ut i stallet i morse såg jag att Bosse hade lyckats göra något med ögat. Han har skrapat upp ett sår och det var helt svullet under ögat. En jäkla tur att han inte hade lyckats peta ut hela ögat!

Efter stallet blev det traditionsenlig söndag i TV-soffan tittandes på Vasaloppet. Det är märkligt hur sugen jag blir på att åka, fast att jag vet att det var tungt med snöfall och rätt så många minusgrader. Men det ser ju ändå så kul ut! Kanske blir det ännu en Tjejvasa nästa år? Vi får se. Det beror på hur mycket rullskidträning det blir i år. Hoppas på ett fint väderår med mycket sol och lite vind!

När Vasaloppet var över för eliten drog jag ut i stallet för att rida Bosse. Men först skrapade jag lite päls på stackars Pelle som inte har fått så mycket pyssel nu när han var varit skadad. Han har så mycket vinterpäls! Och lång är den också. Det känns som om det aldrig kommer att ta slut!

Till min stora glädje stod han snällt på höger bakben när jag kratsade vänster hov. Han reagerade inte och verkade lugn med att stå på det benet. Så gött! Då kanske jag kan börja sätta igång honom igen!

Jag tog sedan ut Bosse på gången och inspekterade hans öga lite noggrannare. Såhär såg det ut:

Sår och svullet öga
Här kommer en bild på vänsterögat som jämförelse:

Friskt öga
Och så tog jag en bild framifrån för att se hur jäkla svullen han är:


Framifrån
Nära ögat nummer 2 såg jag när jag fick ut Bosse på gången. Tre söm på insidan av högerhoven hade dragits till. Antagligen har han lyckats trampa på skon. Tyvärr så var det på den sidan som han har som mest trasig hov, så det var verkligen krångligt att få i nya söm utan att hamna i de gamla sömhålen. Speciellt på en häst som vill lägga hela sin tyngd på mig när jag håller i hoven med benen.

Men jag fick i alla fall dit två söm längst fram och nu får jag hoppas att skon sitter kvar tills hovis kommer om ett par veckor.

Trasig hov...
När jag skulle sitta upp var han lite krånglig så det tog ett tag. Jag vill att han ska stå still tills jag ber honom att gå, men han vill gärna ställa sig närmare mig så att jag inte kommer upp och sedan stega iväg när jag väl sitter i sadeln. Men det är bara till att träna vidare...

Vi skrittade ut på åkern för att slippa gå på vägen i den luriga kurvan där bilar kan komma rätt snabbt och det tog inte lång tid innan han gjorde första skuttet. Han var helt klart på hugget idag! Pigg efter en veckas vila pga den jäkla kylan.

Vi skrittade vidare förbi Kullagården där vi skrämde upp en hare som också skrämde Bosse lite, vilket inte var så konstigt. Han var väldigt på tårna hela vägen idag. Upp i skogen slängde han lite med huvudet, men jag lät honom bara skritta idag.

Det var bara strax under nollan idag ute, men jag frös faktiskt lite om händerna. Det blåste lite grann och det gjorde att det blev lite kallt. Även tårna var lite nedkylda. Även om jag gillar vinter så längtar jag faktiskt lite efter vår och att kunna rida i kortärmat...

När vi passerade en grangren i min egen skog skyggade han och gjorde ett jättekonstigt skutt rakt upp i luften. Det var det tredje nära ögat denna dag! Nära att jag åkte i backen, alltså. Resten av rundan gick rätt lugnt hem, men jag var såklart på min vakt efter skuttet i skogen.

När vi kom hem igen och jag hade gjort i ordning Bosse efter ridturen var klockan redan fyra och jag gav dem mat och lät dem stå inne. Kändes inte som någon idé att släppa ut dem.


fredag 2 mars 2018

Veckan

Så kallt det har varit denna vecka! Idag var första dagen som temperaturen började stiga mot nollan och plötsligt känns det varmt ute. Jämfört med de 15 minus och vind vi har haft alltså.

När jag var ute och nattade hästarna nu ikväll hade inte ens vattnet i deras hinkar frusit. Goda tecken!

Pga av kylan har det inte blivit varken träning eller ridning. Och igår gick jag upp 04:10 för att hinna med ett plan kl 07:05 från Landvetter till Arlanda, där ett möte väntade. 

16:45 lyfte planet som tog oss tillbaka till Landvetter och jag intog fönsterplats vid ena vingen. Såhär såg min utsikt ut:



När vi skulle gå inför landning fick vi vänta pga av att ett plan före oss hade fått rökutveckling så det var avstängt. Det blev världens längsta inflygning där vi cirkulerade över Göteborg och Kungsbacka sakta sjunkandes.

18:15 satt jag och min kollega i bilen och kunde köra hemåt. Det känns rätt märkligt ändå att ha besökt Arlanda sådär över dagen. När jag kom innanför dörren här hemma strax efter kl 20 var jag rejält trött och har varit trött hela dagen idag också. 

Nu är det skönt att det är helg och nu lockar sängen. Ska bli så skönt att få sova tills jag vaknar av mig själv imorgon!