Jag ångrade mig inte! Det är så mysigt att greja med hästarna och hänga i stallet! Jag började med Bosse. Tog svettskrapan och skrapade päls. Han tyckte det var gott att bli av med pälsen på halsen, sedan höll han bara på att skrapa och sura. Det blev i alla fall en hel del päls som åkte av och nu kan sommarpälsen anas där under den tjocka vinterpälsen.
Solen lyste i princip hela dagen fram tills jag skulle rida. Så typiskt! Men jag slängde ändå på mina orangea sportbrillor då jag tycker att snön är väl ljus. Vi skrittade bort till skogen. Bosse var superpigg och ville bara springa från första steg. Lite jobbigt, faktiskt. Speciellt som jag kände mig lite "gungig" i sadeln. Jäkla irriterande yrsel!
Uppe i skogen blev han skrämd av något och for fram och jag höll in honom. Sedan var han lite konstig när vi kom ur skogen och gick och taktade och verkade rädd för saker framför sig fast att det inte fanns något som helst att bli rädd över.
När vi kom tillbaka svängde jag in på åkern och då lugnade han sig, konstigt nog. Vi skrittade ner mot paddocken, för jag ville kolla ridläget där. Jag vill ju börja rida lite mer där nu när han har byggt upp styrkan i kroppen. Det behövs lite "riktig" träning så att han börjar sätta galoppfattningar och kan jobba på raka spår i samtliga gångarter.
Han tjurade lite där i vanlig ordning, men jag gick på honom och fick då fram honom. Jag tyckte faktiskt att han var jättefin. Han travade balanserat med mjukt stöd i munnen och hade en jättefin takt.
Vi avslutade efter ett litet tag när jag var nöjd. Tycker att han skötte sig riktigt bra, faktiskt! Det var riktigt kul att få komma upp på hästryggen igen, men jag kände ju att jag inte är på topp än.
 |
| Utsikt från Bosses rygg. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar