Äntligen lite löpning!

På måndag är det tre veckor sedan jag däckade i den jäkla influensan och sedan dess har jag haft hosta med segt slem som verkar vara lokaliserat nedanför halsen mot lungorna. Därav har jag inte riktigt vågat ge mig ut och springa för jag vill inte riskera att bli sjuk igen.

Men idag kunde jag bara inte motstå att ta med mig Selma ut på en runda. Behöver jag säga att hon var lycklig? Åh, vad hon har saknat våra löprundor. Åh, vad JAG har saknat våra löprundor! Och att få springa överhuvudtaget!

Det var så härligt att få röra på sig. Jag tog det väldigt lugnt och det kändes rätt jobbigt i de där backarna mot grushålan i början av rundan. Men sedan flöt det på så himla bra. Konditionsmässigt känns det inte som om jag har vilat i en hel evighet, men det känns verkligen i kroppen.

Löpsteget känns lite trevande och koordinationen är inte helt på topp. Lättheten i steget uteblir. Men det kändes så befriande att springa. Och fantastiskt att jag faktiskt orkade springa 6 km trots den ofrivilliga vilan! Jag är så nöjd!

Det inger hopp om att få en härlig löparsäsong framöver och jag börjar faktiskt bli lite sugen på att börja springa längre sträckor igen. Upp mot två mil hade varit fint. Och så är jag sugen på att cykla. Och att åka rullskidor. Och så hästarna förstås. Ja, det blir mycket att hinna med! Men från och med imorgon är ju kvällarna ljusa länge och det går att få mer gjort. Det ska bli så gött!

Me and my dog!

Pigg vovve i gråvädret!

Snön ligger kvar på sina ställen