lördag 24 mars 2018

Nära-älg-upplevelse

Efter Bosse var det Pelles tur. Jag tänkte bara gå den korta rundan i min skog, men så körde Magnus och hämtade björkved på upplagsplatsen och jag valde istället att ta rundan i Skattagårdsskogen. Lite för att kolla läget på snöfronten där.

Jag såg på Pelles uppsyn redan när jag gjorde i ordning honom att han var pigg idag. Så jag lade inte ens på honom sadeln. Jag insåg att det inte var någon idé för jag skulle förmodligen ändå få gå större delen av rundan.

Och tur var väl det, för precis när vi var på väg upp i skogen fick Pelle syn på något som visade sig vara en älg som låg och sov. Pelle blev fullständigt hysterisk. Han blev tio cm högre och jag hörde hur hjärtat rusade på honom. Inom någon minut var han helt genomsvettig. Han trumpetade och levde rövare och så reste sig älgen. Då höll Pelle på att vända och springa hem. Men jag lyckades hålla kvar honom.

Jag lyckades även få honom att gå framåt mot det ställe där älgen hade korsat den väg vi gick på. Han trumpetade och höll på och försökte hela tiden valla tillbaka mig åt andra hållet. När vi gått några meter såg jag att älgen stod ca 20 meter ifrån oss och tittade på oss. Jag tyckte den var fin att titta på, men det tyckte verkligen inte Pelle när han väl fick syn på den.

På något sätt lyckades vi ta oss igenom skogen. Pelle taktade och försökte springa ifrån mig och jag hade fullt sjå med att se till att han inte gick omkull där i snön och isen. Han var verkligen extremt jobbig att hantera!

När vi kom ut på asfaltsvägen hörde jag att en sko satt lös och insåg att han nästan hade lyckats få av sig höger baksko, den satt helt på sniskan.

Han lugnade aldrig riktigt ner sig och när vi kom hem var han helt krullig i pälsen av svett. Han var inte intresserad av att jag skulle slå på någon sko, så nu sitter den men det ser för jävligt ut och jag får be hovis komma hit och rätta till den. SUCK!

Genomsvettig och krullig

Sko p sniskan
Nu lär det ta ett tag innan han lugnar ner sig igen och det lär inte vara aktuellt att gå med honom i någon skog, än mindre rida. Men jag får väl hoppas att också Pelle blir sommartrött framöver!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar