Sidor

tisdag 30 juni 2015

Crawl-kurs dag 2

Dags för crawl-kurs idag igen. Lite försenad sprang jag ner till bassängen för att ta del av instruktionerna.

Vi fick först lite tips i bröstsimmet och jag blev varse att det man en gång lärde sig i den iskalla, hemska Skällingesjön om hur man ska göra med händerna inte längre stämmer. Vet dock inte om det gjorde mig snabbare. Mest förvirrad. Men kanske bättre på sikt.

Efter insimmet fick vi köra lite andningsövningar innan vi fick prova att crawla med andning. Och så låste sig allt! Jag fick instruktioner om händerna (spreta med fingrarna), om större armrörelser men fattade inte riktigt ifall jag gjorde rätt så det blev mest kortslutning när jag försökte tänka på allt samtidigt.

Men till sist tror jag att jag ändå fick någon liten aha-upplevelse som jag kan fortsätta bearbeta imorgon.

Jag blev lite trött på slutet då det var rätt intensivt idag med bensparkar hit och armtag dit. Men det gick nog lite framåt ändå.

Det är faktiskt bra med intensiv-kurs så att man inte hinner glömma så mycket mellan gångerna och lägga sig till med en massa dumma fel.

Jag tycker också att denna kurs känns bättre än den jag gick på Klitterbadet förra året. Kanske för att vi är färre och får mycket mer individuell hjälp. Men jag tycker nog att vår härliga tränare är bättre också. Jag har redan lärt mig massor!

Fortsättning följer!

Ett beslut är fattat...

Jag är anmäld till Lidingöloppet i år också. Jag anmälde mig i det post-race-rus som infann sig efter loppet. Tyckte att det var kul att springa loppet, så varför inte göra det igen? Tyckte jag då.

Sedan dess har det gått sådär med löpningen. Eller det gick bra till den 28 december då jag sprang hem från Ullared och fick problem med höften/bäckenpartiet.

Rehabade och blev bättre, fortsatte att springa. Fick gjort mina långpass inför Göteborgsvarvet som jag hade tänkt. Förväntade mig ett bättre resultat än förra året och gick in i väggen vid tolv km.

Fast lite innan Varvet hade jag börjat känna motivationstapp, men efter så var det riktigt rejält tungt.

Förra söndagen var jag dock sugen på att springa och gav mig ut på en runda vid Ljungsjön. Då sprang jag sönder den j*vla höften igen! Hade jätteont direkt efter, men det kändes som att det gick över rätt fort.

Dock har jag gjort lite annat sedan dess och inte velat fresta på höften med löpning. Trodde att den var ok. Ända tills jag simmade bröstsim som uppvärmning på crawl-kursen. Då kände jag att det inte var ok i höften. Skit också!

Så nu känns det inte längre realistiskt att kunna träna för att springa tre mil. Det känns inte heller särskilt smart att fresta höften för att kunna stå där på startlinjen.

Så därför har jag nu tagit ett beslut om att försöka sälja min startplats. Startplatserna tog ju slut i veckan, så kanske finns det någon som är intresserad av att köpa...

Den andra (och mycket roligare delen) i det här beslutet är att jag istället tänker springa Lidingö tjejlopp och därmed också påbörja min tjejklassiker den 27:e september! 


Jag har verkligen tänkt igenom det här fram och tillbaka många gånger. Jag har kommit fram till att det kan bli riktigt kul att springa lite kortare sträckor och istället satsa mer på simning, cykel, rullskidor och ridningen. Egentligen blir det väl mer en satsning på att hinna med allt. 

Att springa en mil på Lidingö känns också rätt så överkomligt. Även om jag inte kommer att kunna träna löpning fullt ut så vet jag att jag kommer att fixa det utan att slita ihjäl mig. Ganska skönt faktiskt.

Det ska också bli skönt att springa kortare sträckor, speciellt nu när värmen har kommit!

Crawlkurs och uteritt

Idag var det dags för första passet i Varbergs sims crawl-kurs.

Vi var bara fem personer och vår simlärare var mycket pedagogisk. Eftersom vi var så få fick vi massor av individuell hjälp hela tiden. 

Vi började med spela död-övningar och genomgång av arm- och bentag.

Jag fick hjälp med att hitta rätt läge för huvudet och få upp mina hälar ur vattnet. Plötsligt fick jag fart framåt! Jättekul!

Timmen gick alldeles för snabbt, men jag kände mig jättenöjd med dagens övningar och aha-upplevelser. Nu känns det hoppfullt igen! Och det var riktigt kul i vattnet!

Efteråt skyndade jag mig hem för att motionera ardennern, aka Bosse.

När jag fick av flughuvan upptäckte jag att han hade fått två skavsår av den jäkla huvan! Skit också! Även Pelle hade fått skav av sin.

Jaja, de får väl klara sig utan dem i år också. Tidigare år har de ju lyckats ta av sig dem istället. 


Jag gjorde i ordning Bosse och så gav vi oss ut på en uteritt. Vi skrittade Linnarpsvägen och in vid Bonnasgård. Travade lite på gärdesvägarna innan vi kom fram till Obbhultvägen.

Han var så lugn och fin idag också. Några gånger tvekade han, men då la jag bara om skänkeln lite så gick han framåt.

Duktig kille!

Lite bråttom blev det på slutet, men sedan lugnade han sig igen. Riktigt nöjd med honom (som vanligt)!

lördag 27 juni 2015

Uteritt och fixardag

I morse gav min hyresgäst och jag oss ut på en ridtur. Regnet hängde i luften och det var jämngrått ute. Dock helt vindstilla och tyst.

Vi red lite i skogen. Först min egen och sedan Skattagårdsskogen. Vi red sedan runt grushålan så att vi kom ner till Smeas. Bosse var väldigt lugn idag också, men han har fått för sig att stubbar är några hästätande odjur. Så när han fick syn på en stubbe i grushålan vände han...

Men jag fick övertalat honom efter ett tag. Försökte gå fram till stubben så att han skulle inse att den inte var farlig, men han var inte intresserad av det alls.

När vi kom fram till Smeas så mötte vi två hästar, vilket såklart var jättespännande. Vi skrittade vidare och när vi red förbi en hage med andra hästar så var det rätt lugnt.

En riktigt trevlig skrittrunda blev det, vi var nog ute en timme. 

Efteråt släppte kag hästarna i vinterhagen, så att de får vila magarna. Det var nämligen rätt svårt att få runt sadelgjorden på "ardennern" idag...

Efter ridningen tog jag släpet och Selma in till tippen för att slänga lite bröte. Blev trött av alla korkade människor som inte fattade att om man kör fram sin bil så får fler plats. Som om inte det vore nog så när jag äntligen kunde köra fram så parkerade puckot bakom mig så nära att jag inte kunde få ner luckan på släpet, vilket ledde till att fyrs ekipage fick backa...

Det var iaf skönt att bli av med all bröte och när jag kom hem tänkte jag tvätta släpet. Skulle bara käka lunch.

Jag lyckades hitta live-sändningen från triathlon-vm i Motala och sedan somnade jag gott i soffan:)

Kl tre vaknade jag till liv och tog en kopp te för att komma igång igen.

Jag kom ut och gjorde rent släpet både utvändigt och invändigt, vilket verkligen behövdes. Nu är det så rent och fint!


Jag baxade in släpet i maskinhallen och sedan stack jag ut med traktorn i paddocken för att sladda lite. Riktigt bra blev det!

När jag var klar med paddocken passade jag på att tömma den fjärde hästboxen på bröte och gammalt ensilage. Nu ska jag äntligen göra i ordning den så att jag kan hyra ut den också.

Älsklingen fixade käk under tiden jag sladdade paddocken, så nu är jag mätt o go! 


fredag 26 juni 2015

När halvblodshästen förvandlas till en ardenner...

Ja, min kära halvblodshäst Garboso, aka Bosse, aka Herr Sur, har gått och blivit en ardenner. Det var min kära hovslagare Annie som myntade det uttrycket igår när hon var här och skodde honom...

Hur ser kännetecknen ut för en ardenner då? Ja, till att börja med är det ju ganska grova och bastanta hästar. De har en rejäl bringa i framänden...

Ardennerbringan
De har en riktigt maffig halslinje...

Ardennerhalsen
De har också ett hjärtformat, sk kluvet kors (bakände)...

Kluvet kors och bred röv...
Utöver det så har min käre Garboso även rejäla fettkuddar vid nedre delen av halsen...

Fettkudde på halsen
Och på baken, precis vid svansen

Fettkudde på baken
Ja, han är fet, övergödd, undermotionerad! Ett djurplågeri, helt enkelt! Så nu måste jag ju göra något åt detta! Hur gör man då för att förvandla tillbaka ardennern till ett halvblod?

Det första som gäller är ju motion, motion och åter motion! Ju mer man motionerar, desto mer kan han gå på bete. Det första jag gjorde var dock att begränsa betestillgången, genom att låta alla hästarna gå i vinterhagen några dagar. Efter 1½ dag där gick det ju att återigen spänna ordinarie sadelgjord. Jag funderar faktiskt på att sätta på honom en betesreducerare som gör att han inte kommer åt lika mycket gräs. De andra två hästarna är ju inte lika tjocka så de kan gott gå och beta. Men han är ju rätt påhittig, så jag antar att han kommer att göra allt för att göra sig av med den där betesreduceraren. Så det får väl bli massor av motion istället.

Idag fick han ta ett pass i paddocken. Lite seg i början, sedan jobbade han på bra i traven och skritten. Vi körde lite över och runt bommar för att upprätthålla motivationen. Testade även lite galopp, som var fin när han väl fattade den. Ca 30 minuters arbete plus uppvärmning och nedvarvning. På slutet fick han för sig att det var något troll vid utgången till paddocken och tramsade lite, annars skötte han sig exemplariskt. 

Svettig som en gris blev han, så han fick duscha, vilket han tyckte var väldigt skönt. Sedan såg han till att rulla sig ordentligt så fort han kom ut i hagen:). Det går ju en nu, när han har sin korta, fina sommarpäls.

Imorgon blir det en uteritt, ifall inte SMHI har lovat rätt och det blir regn. Då får vi ta det en annan dag.

För er som inte vet så ser en ardenner ut såhär:
Inte jättelångt från Bosses form...

torsdag 25 juni 2015

Skavsår av pulsband

Jag har i alla år som jag haft mina Garmin-klockor fått skav av pulsbanden, precis där sändaren sitter, när jag springer längre sträckor. Det gör ont, jag har fått ärr och huden är nu extra känslig där. Därför har jag inte pulsbandet på när jag springer längre. Vilket är synd, för man får ju b.la. information om hur lång återhämtning man har efter ett pass. Och det är ju lite kul att analysera pulsen också över tid.

Av en händelse fick jag ett tips från en manlig kollega. Hans sambo hade nämligen samma problem och han berättade att hon hade köpt en sport-bh där man kan stoppa in pulsbandet och slipper ha sändaren (som är den som ger skavet) mot huden.

Jag gjorde en sökning på nätet och hittade en sådan sport-bh på Craft Sportswear. Så jag beställde den i tisdags och blev väldigt glad när jag fick besked om att paketet fanns att hämta idag.

När jag kom hem och öppnade mitt paket så blev jag rätt besviken, eftersom det inte alls innehöll någon sport-BH, utan en t-shirt i mans-storlek. Jaha, bara till att skicka tillbaka.

Men jag kan inte låta bli att undra ifall det sitter någon man någonstans, som väntade sig en t-shirt, med en sport-bh i handen och undrar hur det gick till...?

Jag hoppas att jag snart får rätt paket hem så att jag kan testa den där jädrans sport-bh:n!

tisdag 23 juni 2015

Rullskidor!

Efter kvällens ridtur tog jag mina rullskidor i bilen och körde bort till Grimeta röv (ja det heter så) för att köra lite på Källängsvägen. Där är nämligen ganska ny asfalt och tämligen platt. Ont om trafik också. Och inga jäkla brunnar som man kan förstöra stavspetsarna i!

Packad bil
Jag rullade på rätt bra, tyckte jag och kan konstatera att jag iaf rullar snabbare än jag springer :). Dock så saknas ju överkropps-styrkan, så jag körde inte så långt. Tyckte att det kändes av i triceps och ländryggen rätt omgående.

Men jag fick ihop närmare 5,5 km och jag var ute knappt en halvtimme. Lagom pass efter hästryggen. Lär nog ha träningsvärk imorgon, men då ska jag simma bort den hade jag tänkt!

Skrittrunda

Idag hade min hyresgäst Kristin och jag bestämt att vi skulle rida en sväng. Som jag skrev i söndags så har ju Bosse gått och blivit riktigt tjock om magen, så han behöver verkligen motioneras!

När jag kom hem hängde regnet i luften så jag tog in hästarna ifall det skulle börja regna. De är ju så mycket svårare att få rena om de är blöta i pälsen.

Bosse var lika mysig som sist och njöt av att bli borstad. De har gått i vinterhagen sedsn i söndags, så han såg inte lika tjock ut idag som han var i söndags.

Den ordinarie sadelgjorden gick faktiskt runt den här gången utan att jag behövde slita ihjäl mig.

Vi red åt Linnarpshållet och Bosse var lite spänd över ryggen när vi startade, men det gick snabbt över och jag märkte ganska snart att man var ovanligt lugn.

Jag kunde skritta honom på lång tygel utan att han for iväg och jag kunde göra halt och invänta ponnyn utan att han ville ge sig av. Kändes fantastiskt bra!

Vi skrittade Linnarpsvägen, svängde in vid Bonnasgård och tog gärdsvägarna ut till Obbhultvägen. Där blev det dock lite spännande pga några hästar i en hage, så hsn bjöd på hög svans och passage fram till backen. Sedan orkade han inte mer.

Endast ett murket träd som låg på en gräsväg fick honom att vända, men det gick bra att vända tillbaka och passera.

Sista hundra meterna hem skulle det taktas lite, men annars var jag supernöjd med honom!

Det är nog faktiskt första gången som jag kunde skritta en hel runda med honom utan att han ville springa iväg! 

Det är helt klart väldigt praktiskt att sätta igång honom nu när han är så lugn! Och så finns det inga insekter heller, vilket är helt underbart!

Undrar om Pelle är lika lugn...?


söndag 21 juni 2015

Crawl-kurs igen...

För 1½ år sedan deltog jag i en crawl-kurs på Klitterbadet i Falkenberg. Resultatet var väl knappast något att skryta med och jag har alltsedan dess kämpat med att få till det jäkla crawl-simmet. Förra sommaren fick jag hjälp av en gammal klasskompis med att inse att jag inte var tillräckligt vattenvan och fick ett antal övningar att göra för att komma över vattenskräcken.

Det har gått rätt bra och nu kan jag simma litegrann utan att få panik och andnöd. Men tekniken är ändå under all kritik så jag blev jätteglad när jag såg att Varbergs simklubb ska ha en intensivkurs i sommar. Vecka 27 och 28 måndag-torsdag blir det crawl-kurs. Så himla spännande det ska bli!



Som ses i bilden är det nu bara sju platser kvar till kursen, så det gäller att passa på för den som är intresserad. Dessutom har de ju en kurs vecka 33-34 ifall man tycker att det passar bättre då.

Jag hoppas verkligen att jag kan ta till mig lektionerna på ett bättre sätt nu, när jag inte längre har problem med vattenvanan. Och om jag nu får till det bättre så blir det ju perfekt inför semestern att kunna simma på lite bättre och kanske våga sig ut i öppet vatten också. Jag hoppas att man får massor av övningar som man kan göra så att man kan simma vidare hela hösten också.

Nu är det bara en vecka kvar!

Tjock-chock!

Jag stack ut till hästarna efter lunch. Tacksamt nog stod de nere vid paddocken och de var dessutom lite kelsjuka, så det var lätta att ta. Jag hade iofs bara grimskaft på Bosse, eftersom Pelle inte hade någon grimma på sig. Pelle sprang iväg före oss, men Bosse höll sig lugn intill mig.

De har ju gått och skrotat ett bra tag nu, så de har börjat bli ordentligt runda om magarna nu. Det är ju ingen brist på gräs efter allt regn!

Tjockis-Bosse

Tjockis-Pelle
Jag gjorde i ordning Bosse. Kollade igenom honom för att se om det fanns några fästingar. Två lyckades jag hitta. Han var fin i benen, inga gallor eller utgjutningar (för en gångs skull).

Jag borstade honom och kratsade hovarna. Otroligt nog sitter skorna kvar fortfarande. Det är snart hovslagardags och det behövs verkligen. Hovarna har växt rejält.

Jag tog fram sadeln och så skulle jag spänna sadelgjorden. Det fanns inte en chans! Det fattades nästa 20 centimeter! Helt otroligt! Och så pinsamt! Jag tycker att det är lika mycket djurplågeri att övergöda sina djur som att svälta dem och nu står jag här med en rejält övergödd häst!

Hur jag än försökte fanns det inte en chans att spänna sadelgjorden. Jag bytte till en annan som är snäppet längre, men det var ändå omöjligt att kunna spänna. Så jag bytte ut schabraket till ett tunnare och tog bort sadelpadden.

Lite närmare efter byte av schabrak...
Det var inte lätt, men till sist fick jag äntligen in pinnen i första hålet! Puh! Det hade ju varit fruktansvärt försmädligt att inte kunna rida pga för tjock häst!

När vi kom ut i paddocken kunde jag spänna några hål till innan jag satt upp på honom.

Det märktes att han var lite medtagen av all mat, så han var lite loj till en början. Men efter att jag jobbat honom lite i skritten och travat så piggnade han till och blev på hugget igen. Jag använde bommarna som ligger i paddocken till att sysselsätta honom och sedan körde jag lite sidförflyttningar, vilket gick jättebra.

Han kändes faktiskt fin trots de dåliga förutsättningarna och bristen på träning. Han är ju alltid rolig att rida, den där hästen så jag förstår egentligen inte varför det ska vara så svårt att komma igång. Nu är ju också bästa tiden att sätta igång, då de är lite tröttare än vanligt och allt är mycket lugnare.

Det blev även lite galopp. Även där var han jättefin. Han blev ordentligt svettig, så han fick en härlig kylande dusch efteråt, vilket han tyckte var jätteskönt.

Pelle var lite uppstressad idag, så jag borstade bara av honom och kollade till hoven där han hade tappat en sko. Fick ta bort en söm som satt kvar. Han hade inga fästingar, men tyckte att det var jätteskönt att bli kliad överallt.

Efteråt släppte jag dem i vinterhagen, där det inte finns så mycket gräs. Nu blir det igångsättning och begränsning av gräs! Iaf tills vi är igång och Bosse har tappat såpass många kilo att den vanliga sadelgjorden går runt honom!

Löptur vid Ljungsjön

Idag funderade jag ett tag på vart jag skulle springa dagens pass. Jag har ju haft bristande löparmotivation ett tag och kände bara inte för att dra ett varv till i de där Åkulla-skogarna som jag kan utantill och som numera är helt nedlusade med folk pga alla utmärkta stigar överallt.

Först tänkte jag Skatås, men sedan kom jag på att trafiken på E6:an nog inte är så kul idag, plus att det är lite väl långt att åka för att springa. Och så lär man ju inte vara ensam där heller direkt. Så jag började fundera på något närmare ställe.

Lunnabol är ett ställe där Alexandra brukar springa och hon har tagit massor av fina bilder därifrån. Men efter lite mer noggranna undersökningar valde jag faktiskt att dra iväg till en gammal "bekanting", nämligen Hermanstorps terrängbana.
Det var ju ett tag sedan man var här...
Vi (Selma och jag) parkerade vid terrängbanan och sedan sprang vi bort mot Ljungsjön. Det var ju lätt att hitta, skylt och allt som talade om att här finns en badplats. Jag har aldrig varit i dessa trakter förut, men jag har sett folk på jogg.se som har varit där och sprungit och jag tänkte att där måste finnas bra stigar och vägar att springa på. 

Vi hittade snabbt en liten sjö där Selma kunde dricka och bada. Det var rätt varmt idag.

Vätskepaus
Vi sprang vidare på grusvägen och sedan hittade vi en liten väl upptrampad stig. Jag tänkte att den måste leda någonstans så vi sprang in där.

Trailrunning på riktigt:)
Vi kom till en plats där vägen delade sig och där tog vi vänster. Efter en kort, men väldigt snirklande och mysig stig kom vi så ut vid den där badplatsen vid Ljungsjön som skylten hade talat om. Där var jättefint med en härlig brygga och Selma kunde bada igen. Jag trodde att hon skulle simmat lite där, men det var hon inte intresserad av idag.

Vi fortsatte följa sjön på den snirkliga stigen och så kom vi ut där vi badade första gången. Då hade vi bara varit ute en kvart så jag tänkte att den där delningen av vägen där jag tog vänster, där ska vi nog testa att ta snett framåt istället.

Snriklande stig vid sjön
Så vi sprang dit igen och fortsatte in i skogen. Det var väldigt bra att springa. Så fort det var lite blöt fanns det spänger att springa på. Så vi höll oss torrskodda, vilket jag uppskattar väldigt mycket!

Lätt att hålla sig torr om fötterna med fina spänger
Det var väldigt lätt att springa på de där spängerna eftersom de var så breda och fina. Inte som på vissa ställen i Åkulla där man får balansera på smala bräder.

Vi följde stigen i skogen och helt plöstligt kom vi ut vid en gård som låg jättefint intill sjön. Vi fortsatte på en grusväg vidare in i skogen. En sådan där grusväg som man vill rida på, helst i full galopp!

Vi fick även en kulturell upplevelse där i skogen. Något stenröse...

Fornminne

En hög med sten...
Vi sprang vidare på grusvägen tills vi kom ut på en annan grusväg. Jag tänkte att det borde finnas en väg längre fram som gick tillbaka till där vi började. Och mycket riktigt, till sist kom det en avstickar-väg som vi följde. Inte lika välskött väg, men väldigt charmig att springa på.

Springvänlig grusväg
Jag fick lite känningar i min jäkla vänstra höft som krånglar emellanåt. Men när jag sprang mer upprätt gick det bra så jag fortsatte.

Till sist kom vi ut på den grusväg som gick tillbaka till terrängbanan och det var nu inte många kilometer kvar.

När vi närmade oss terrängbanan funderade jag på hur länge sedan det var egentligen sedan jag var där sist. Kom fram till att det var fem år sedan. Jag minns att jag var där och testade terränghinder med Bosse Bus, fyra år gammal, som tyckte det var jättekul med stort fält att springa på och konstiga hinder att hoppa över.

Jag tänkte också tillbaka på första gången jag var där med Pelle. 2007 var året. Jag hade precis köpt honom och jag var på en terrängbana för första gången i mitt liv. Det gick superbra, han tog mig över alla hinder utan minsta tvekan och jag tyckte att det var jättekul! Jag mindes också alla de gånger det var mindre kul och han inte hjälpte mig när jag tvekade.

Så blev jag såklart sugen på att rida igen. MÅSTE sätta igång hästarna nu! Det är ju så himla kul att umgås med dem, borsta dem, träna med dem.

Det var riktigt kul att springa idag! Jag älskar att springa på ställen där jag inte känner till alla vägar utan bara kan förlita mig på min inre kompass. Det fungerar ju hyfsat bra, tycker jag. Jag sprang väl fel några gånger, men kom ju dit jag hade tänkt i slutänden. Jag föredrar att springa där det inte finns några leder. För det betyder att man får tänka ut själv vart man kommer att hamna och så är det ganska folktomt.

Jag stötte dock på två gubbar med en massa taxar som letade efter två kvigor som rymt. Det förklarade varför det fanns koskit och luktade ko på det stället... Dessutom mötte jag två gånger en familj som var ute och cyklade. Andra gången jag mötte dem fick jag bekräftat att jag var på rätt väg eftersom de måste har cyklat runt samma väg som jag fast åt andra hållet.

Nu hoppas jag att min höft inte håller mig borta från hästryggen! Oavsett vilket kommer jag iaf ta in grabbarna och borsta och mysa lite med dem. Så får vi se ifall det blir någon ridning!

lördag 20 juni 2015

Precis som i reklamfilmen...

Vädret igår var ju typiskt för svensk midsommar. Ena stunden regn, nästa sol. Men när solen var framme var det riktigt skönt. Och när jag stod i duschen så sken solen så fint och jag tänkte att det blir perfekt att börja med fördrinken på altanen.

 En halvtimme senare, ca fem minuter innan gästerna skulle komma, öppnade sig himlen och Älsklingen och jag fick springa ut och ta i alla dynor!

Så det fick bli fördrink inomhus istället. När vi sedan grillade var solen framme igen. Altanen började torka, så vi beslutade oss för att ändå sitta ute och äta. Vi torkade upp möbler och altangolv med handdukar, bar ut all mat och tillbehör och så satte vi oss ned för att äta. 

Ca fem minuter senare kom regnet igen och det blev bråttom att bära in allt igen! Precis som i den där gamla reklamfilmen om midsommar(kommer inte ihåg vad den gjorde reklam för, bara att de bär ut och in grejerna allteftersom solen eller regnet visar sig)!

Resten av kvällen tillbringades inomhus.Men kul och trevligt hade vi iaf och god mat åt vi så det var helt ok ändå! Dessutom passade vi på att ta en liten rundtur i våra grannars fantastiska trädgård.
Först inne, sedan ute, sedan inne igen
Vi fick också lite underhållning i form av Älskingens brorsbarn Edvin som spelade dragspel för oss.

Underhållning!
Man kan även se och höra honom här.

Idag har vi ätit sen frukost på altanen. Plockat blommor och kört till kyrkogården och pappas grav. Vi cyklade vidare till ICA, köpte varsin glass och satt i Ekparken och åt dem. Riktigt mysigt! Det blir en lugn dag idag! Skönt att vara ledig imorgon också!

fredag 19 juni 2015

Midsommarfest i Hinnagården!

Jag vaknade 06:27 i morse och för en gångs skull var jag sugen på att springa en runda. Så jag tog med mig Selma ut i duggregnet och sprang runt Stensared. Solen sken också, så det var verkligen växlande väder. Lite lagom varmt ute för att jag kunde ha lämnat jackan hemma. Men det fick gå ändå.

Vi tog det lugnt och passade på att spana lite på blommor som vi kunde plocka och piffa lite med där hemma. Vi ska ju ha midsommarfest här hemma ikväll och då vill man ju ha det fint:).

Selma hittade lupiner!
Vi sprang hemåt och hämtade bilen och en sax och så åkte vi tillbaka och plockade framför allt lupiner, men vi hittade lite prästkragar och lite annat "ogräs". Blev riktigt bra!

Sedan var det utejobb. Plockat undan det sista efter snickarna och ställt ut alla blomkrukor på altanerna. Och så fixat med blommor och vaser. Selma hittade en egen liten ficka på altanen, där hon kunde ligga och spana på omvärlden!

Vovve-ficka
Det blev lite olika blomsterarrangemang. De lupiner som blev över fick hamna i en gammal mjölkkanna som vi hade ståendes. Blev rätt bra.

Mjölkkannan kom till användning.
Jag tog också de sista vallmona, de är snart överblommade, men gör sig fint inomhus!

Vallmo
Igår hängde jag upp lite tavlor och Magnus alla rådjurshorn som låg i en påse och lite överallt.

Horn på plats!
Bordet dukade jag också igår för att slippa ha så mycket att göra idag!

Klart för midsommarfest!

Så nu önskar jag alla läsare en riktigt trevlig midsommar!

tisdag 16 juni 2015

Cykeltur!

Efter många om och men blev det en cykeltur med Älsklingen ikväll. Det finns få människor som kan ta så god tid på sig för att komma iväg... Men till sist kunde vi vända kosan mot Åkulla.

Första prövningen kom redan efter 3 km, nämligen Axelidbacken. Det är fyra backar i en, först en liten stigning, sedan en kort platå, därefter stigning igen, platå, stigning och lite planare innan man segar sig upp för den sista stigningen. Rätt tufft för benen och flåset! Mycket roligare att köra åt andra hållet där...

När vi kom till korsningen vid Åkulla körde vi rakt fram mot Bockstens mosse på grusvägen och sedan vidare mot Öarna så att vi kom ut på asfaltsvägen som går till Köinge.

Mot Köinge
Väl i Köinge vände vi mot Svartrå och sedan vidare till Skinnarlyngen.

Utsikt mot Svartrå
Bästa Älsklingen <3
I Skinnarlyngen tog vi banvallen och körde hemåt. 32 km fick vi ihop och vi var ute i 1 timme och 45 minuter ungefär. Det var riktigt härligt att cykla ikväll. Strålande sol och nästan ingen vind. Lite kallt var det, men annars helt underbart!

måndag 15 juni 2015

Ett färdigt projekt och ett nytt på G!

Idag när jag kom hem var äntligen mina fina altaner klara! Så himla gött! Fast nu blir det väl regn resten av sommaren, bara för att vi har så fina uteplatser...

Altanen på baksidan är inte så stor, men i och med att den blev bredare än den gamla som var där före renoveringen så känns den faktiskt riktigt rymlig.

Här kan man sitta och käka frukost i morgonsolen

Gott om plats!

Ändå inte så stor altan!
Och på framsidan blev det superbra! Stort, rymligt och fint! Perfekt för ett matmöblemang och en härlig loungegrupp!

Altanen på framsidan!
Nu har vi fått en fin härlig entré på framsidan, vilket jag tycker har gjort den sista pricken över i:et för huset! Ja, och sedan skall det förstås bli en "riktig" trädgård också med gångar, lite mindre gräsmatta och lite mer växtlighet. Tur att man har världens bästa trädgårdsmästare som grannar! De kommer nämligen att hjälpa oss med planeringen av trädgården.

Fina blommor på altanen...
Men ni som känner mig vet ju att jag inte kan var utan projekt någon längre tid, så nu har vi påbörjat en utgrävning för ett växthus som ska levereras denna vecka.

"Kranis" gräver en grop...
Det är också väldigt praktiskt att bo ihop med "Kranis" som fixar gropen med kranskopan så att jag slipper gräva för hand. Växthuset är på 12,25 kvadrat och vi ska ha en liten "ram" utanför också, så det blir ju en rätt så stor grop för att få bort matjorden. Sedan blir det ett lass grus i gropen och därefter kan vi börja bygga grund och lägga sten. Därefter ska växthuset monteras ihop. Kan bli spännande...

Det ska bli så himla mysigt med växthus! Mina stackars tomatplantor kan få komma in och trivas lite bättre och nästa år finns det massor av roliga grejer man kan odla!

söndag 14 juni 2015

Rullat lite skidor!

Jag har varit sugen på att åka rullisar ett bra tag nu, men det har inte riktigt passat. Så idag tjatade jag hål i huvudet på Älsklingen och fick med mig honom till Läjet.

Där dumpade vi Selma hos svärmor och sedan drog vi en runda runt Galtabäck. En riktigt platt och fin runda på vägar med väldigt lite trafik.

Det gick bra att åka och det var lättåkt i medvinden. När vi vände tillbaka fick vi "härlig" motvind att kämpa mot.

Vi tog av skidorna och gick ner för en backe, var nästan hemma. När jag tog på mig dem igen och skulle iväg lyckades jag sätta skidstaven i ett brunnslock. Den fastnade och satt kvar och jag tänkte att " nu går det åt helvete!" Men på något sätt gled handen ur staven. Hade den inte gjort det så hade jag åkt omkull och slagit mig ordentligt!

Nu klarade jag mig med endast en bruten stavspets. Så det blir till att byta ut den!

Det var iaf riktigt kul att åka! Det får bli mer sådant framöver!




Skada, motivation och en löprunda

Ännu en vecka har passerat. Det börjar närma sig semester och äntligen har vi fått lite värme. I fredags satt vi ute på altanen till kl tio på kvällen och bara hade det gött! Igår tillbringade jag förmiddagen i solen. Klippte gräset och städade undan virke osv. Så härligt att klippa gräset i bikini, första gången för i år! Skönt att få lite sol på den bleka huden!

Igår var jag och ett gäng tjejkompisar ute och åt i Falkenberg. Det var jättekul att träffas och snacka lite skit. Tyvärr fick jag mat som inte var färdig och servicen var under all kritik. Men tur att man hade trevligt sällskap iaf!

Tidigare i veckan har det inte blivit så mycket träning. Två simpass och ett cykelpass. Sedan lyckades jag slå i stortån och benet i vår källartrapp med stålkanter, vilket ledde till att jag knappt kunde gå i torsdags och fredags. Jag tänkte att nu är hela sommaren förstörd. Ingen träning.

Men igår kändes det ok att gå på foten igen och tån kändes inte av så mycket. Den är blå och ful, men svullnaden har gått ner. Så gött!

Jag var faktiskt sugen på att springa, så idag tog jag på mig löpardojjorna och med mig en överlycklig hund ut i skogen. Motiviationen till att springa har inte varit som den brukar sedan Varvet, men idag var faktiskt suget där.

Det kändes riktigt bra att springa idag. Lugnt och skönt. Vi sprang upp mot Åkulla längs banvallen.

Banvallen på väg mot Åkulla
Vid Friluftsgården fick Selma bada till sin stora förtjusning. Det ingår i våra löprundor. Speciellt när det är lite varmt ute.

Bada!
Vi sprang vidare på asfaltsvägen och sedan in i skogen mot Flähult. Fin stiglöpning i härlig skog!

Fina stigar i fin skog!
Det var skönt att springa nedför den långa backen mot Flähult. Den jag brukar springa upp för. Sedan stack vi ut på Obbhultvägen och vände hemåt. 

Tån kändes inte av och kroppen kändes pigg. Det var riktigt kul att springa idag! Härligt! Kanske är motivationen tillbaka igen... Den som lever får se!

måndag 8 juni 2015

Hiaklitten!

Idag kom äntligen Emelie och jag iväg till bokskogarna för att bestiga Hiaklitten (och några andra höjder) via Skogsbostigen. Vi parkerade vid Byasjön och gick uppför den första höjden, Djupeåsen. Det var nog den "snällaste" stigningen på hela sträckan, men det kändes lite i benen. Dock inte så mycket i min onda vänstra skinka.

Selma var med och Emelie hade med sig sin Wilson och lånehunden Nilo. De brydde sig inte om varandra så mycket, som tur var, så det gick väldigt smidigt.

Det var så härligt i skogen, nästan helt vindstilla, sol och faktiskt lite varmt. Göken underhöll oss under en del av sträckan också. Det gick upp och ner och upp och ner hela tiden. Även om sträckan inte är mer än drygt 5 km så kändes det betydligt längre.

Jag hade kameran med mig och knäppte lite bilder. Blev dock inte jättenöjd. Men jag lekte lite med bländare och skärpedjup och har ju inte gjort det så mycket tidigare, så man lär väl sig med tiden...

Utsikt från Hiaklitten

Någon har varit kreativ...

Utsikt från en annan höjd
Vi var ute i drygt en timme och det kändes verkligen i vaderna och baksidan av låren när vi klättrade upp för den sista höjden! Men en skön promenad en skön kväll! Gött att få lite skogsluft!

Jag lyckades fånga Selma på bild också här hemma.... Min vackra vovve!
Fotogeniska hunden!