Sidor

onsdag 28 september 2016

Höst!

Tidigt i morse vaknade jag av att det blåste och regnade. Det kändes lite märkligt, vi har ju haft uppehåll och i princip vindstilla (med västkustmått mätt) i en hel härlig månad. Så det var bara till att dra på regnbyxor innan jag satte mig i bilen för att ta mig till jobbet.

Jag hade dock tur och det slutade regna lagom till jag kom fram, så jag höll mig torrskodd hela vägen in till kontoret.

Även idag har tiden bara flugit förbi. Jag kan inte fatta hur halva veckan redan kan ha gått. Det ska bli skönt att få sitta hemma och jobba imorgon i lugn och ro. Jag har en hel del att samla ihop efter denna intensiva vecka!

Igår bytte jag om för att köra ett rullskidpass när jag kom hem från jobbet, men av någon anledning som jag inte riktigt kan förklara så fastnade jag i soffan. Eller förklaringen var nog att jag kände mig rätt mör efter måndagens löprunda och tänkte att det kanske vore klokt att vila lite.

Men idag var jag taggad för att träna någonting i alla fall. Och eftersom det blåste så mycket tyckte jag att det var mer lämpligt att springa än att rulla. Det är rätt lurigt när vinden tar tag i stavarna och det är rätt lätt att någon stav hamnar på fel sida om skidorna. Händer det så blir det garanterat asfaltskänning!

Jag slängde faktiskt bara i mig en macka innan jag sprang iväg. Så har jag inte gjort tidigare, då jag brukar vara så hungrig att jag bara tänker på att få i mig mat när jag kommer hem efter jobbet. Men det funkar faktiskt bra. Jag behöver inte vänta så länge innan jag sticker ut pga full mage och kroppen känns lättare än när jag precis har ätit.

Den som var gladast över att vi skulle springa var såklart Selma! Vi sprang banvallen västerut och när vi kom ut på asfaltsvägen valde jag att gå för att jag inte vill fresta kroppen för mycket nu när jag är så ovan vid att springa. Men jag började springa igen när vi kom in på grusvägen mot Linneskogen.

Det flöt på rätt bra ändå och det kändes faktiskt ganska lättsprunget idag. Och det var kul! Kanske var det den lite svalare höstluften som gjorde att det kändes lättare idag.

Igår var det förresten 2 år sedan jag sprang Lidingöloppet. Nu med den löparform jag har idag är det svårt att föreställa sig att jag sprang tre mil. Hur gick det till egentligen? Såklart låg det mycket träning bakom, men det känns ändå som att det är konstigt att jag kunde springa så långt. Men jag är såklart nöjd över att jag har gjort det. Kommer jag att göra om det? Tveksamt som det är nu, men vem vet, jag kanske kommer igång med långlöpningen igen...

Ett bett i medaljen!

måndag 26 september 2016

Skogslöpning = avkoppling

Idag har jag haft ännu en intensiv måndag på jobbet. Möte hela förmiddagen fram till klockan tolv, en snabb lunch och sedan ännu ett intensivt arbetsmöte på eftermiddagen. Jag fick dock tillbaka lite energi under eftermiddagsmötet, då vi fick gjort massor av bra saker, satt vissa saker på plats så att vi kan gå vidare med de andra projektmedlemmarna på onsdag. Efter det mötet kunde jag äntligen börja jobba "på riktigt". Jag tog hand om det material som kom ut från mötet, planerade lite saker för morgondagen och onsdagen, rensade mailen och tog ett snack med chefen. Helt plötsligt var klockan halv fem och det var en timme sedan det var dags att gå hem.

På vägen hem kände jag mig rätt dränerad på energi, men ett sug efter att få lite skogsluft tog tag i mig och jag började ladda för att ta med mig Selma på en skogsrunda.

Jag slängde i mig ett par mackor och stack ut med magen full av mat. Det var jag tvungen till för att kunna hinna med en runda innan det blir mörkt. Jag hade i alla fall garderat mig med reflexväst den här gången efter att ha behövt det vid några tillfällen tidigare. Bättre att vara förberedd än att bli överraskad!

Jag började med att gå. Löparformen är ju obefintlig, eftersom jag aldrig springer (=dumt). Men när jag kommit över de värsta uppförsbackarna i början började jag springa lite. Känslan var ovan, som om kroppen inte riktigt visste hur man gör när man springer. Men jag sprang på. Tog en kilometer i taget, gick lite efter varje kilometer.

Vi svängde upp i skogen, Selma fick springa lös. Jäklar vad hon sprang, och så lycklig hon var:)

Glad lösspringande vovve!
Eftersom hon sprang så mycket mer än jag fram och tillbaka och runt i skogen blev hon snabbt trött.

Måste vila lite...
När vi var på väg mot trafikerad väg igen kopplade jag henne innan vi sprang vidare.

Det var så skönt att springa! Så avkopplande där ute i skogen! Jag spanade på hur långt hösten kommit, inte så många gula löv än. Jag spanade även på hur det såg ut i ett nygallrat skogsområde, drog in lukten av nysågad gran.

När vi passerat den trafikerade vägen kom vi återigen in i skogen och Selma fick springa lös igen. På slutet började det skymma och det blir verkligen mörkt i skogen snabbt när solen har gått ner!

Men vi kom i alla fall hem precis innan det blev helt beckmörkt och kunde även lägga lite tid på att vattna krukor och i växthuset.

Nu känner jag mig härligt avslappnad, ser fram emot en dusch och sedan sänggång! En skogsrunda var precis var jag behövde idag!

söndag 25 september 2016

Växthusfrukost och halvmara

I förmiddags var det äntligen dags för tjejfrukost igen! Denna gång här hemma i växthuset.

Gårdagen gick åt till att städa inne och fixa i växthuset. Det slutade med att jag bar in soffan som stod på altanen. Det blev faktiskt riktigt bra. Jag fick flytta på Kallax-hyllan till andra änden av växthuset och möblera om lite andra grejer, men det blev himla mysigt att ha soffan där inne.

Det var kul att kunna ha lite egenodlat på frukostbordet idag. Det blev vattenmelon, paprika och vindruvor. Mums!

Egenodlat
För en gångs skull kunde alla tjejer i gänget komma och vi fick även med en liten extratjej idag:).

Alla tjejer samlade.
Det blev en mysig förmiddag med mycket snack och skratt. Dessutom fick jag ju passa på att nyttja mina vänner som smakråd i tapetfrågan. Och minsann, det ledde nog till att jag kommer att göra en liten förändring i hallen, som jag tror blir betydligt bättre än den idé jag hade från början. Kul att få ärlig kritik:).

När de hade åkt hem så fixade jag lite käk och sedan laddade jag upp för ett rullskidpass. Idag hade jag en riktig utmaning framför mig, jag tänkte nämligen köra runt Hunnestad, en runda som innehåller en del backar, både uppför och nedför och som är drygt 2 mil lång.

Jag började återigen modigt med att rulla ner för första backen på Linnarpsvägen. Vädret var soligt och ganska varmt, nästan lite för varmt för att ha långa byxor på mig. Det blåste lite också och jag hade stundtals motvind och även lite sidvind. Men när man börjar med motvind så betyder det ju att man får medvind hem:).

På vägen mot Grimeton röv kände jag att jag hade ett härligt gung och det gick snabbt. Skön känsla! Den åttonde kilometern gick det dock lite långsammare, då det kom lite uppförsbackar. Jag stakade vidare längs cykelbanan mot Hunnestad och sedan svängde jag mot Tjärby. Där blev det dåligt underlag. Grovt och mycket motstånd. Men där och då kändes det ändå bra att få lite mer utmaning. Även på den vägen fanns det lite uppförsbackar så det gick återigen långsammare. Men när jag kom ut på Tvååkersvägen så kom det härlig belöning i form av utförskörning. Utförskörning som gick riktigt bra! Så himla kul!

Det blev lite spännande när jag närmade mig Grimeton kyrka och jag var tvungen att gå ut rätt långt i vägen för att undvika dålig väg och krash samtidigt som det kom lite bilar körandes, men det gick bra och jag kom helskinnad upp till kyrkan.

Efter det var det nästa utförslöpa, den har jag förvisso åkt ned för några gånger nu, men då har jag inte börjat uppifrån kyrkan och det svänger en del, samtidigt som vägen lutar mot kanten, men det gick bra där också. Sedan fräste jag bara på resten av vägen hem. Härligt gung hela vägen!

När jag svängde in på Linnarpvägen började jag bli lite trött och sista backen var riktigt seg. Men jag var nöjd och glad med rundan. Det gick så himla bra och jag tyckte att jag hanterade alla backar på ett bra sätt. Det är ju inte så farligt med nedförsbackar längre.

Jag reflekterade också över att jag kände mig ungefär lika trött som idag när jag för några månader sedan för första gången körde en mil på rullskidorna. Dubbelt så långt idag alltså innan trötthetskänslan infann sig!

Jag kom för en gångs skull ihåg att skifta skidorna efter halva sträckan idag. Det ska man visst göra för att slita jämnt på hjulen...

Ben och skidor
Dagens runda
Det blev alltså nästan en halvmara på rullskidorna. En timme och 35 minuter tog det. Tänk om jag hade kunnat springa så snabbt i drygt 20 km...

Nu känner jag mig rätt mör och det ska bli skönt att gå och lägga sig. Jag ser fram emot kommande arbetsvecka, mycket kul på gång!

onsdag 21 september 2016

Rullskidkväll

Efter två kvällar med väldigt låg energi kände jag äntligen mig pigg nog att ge mig ut på en träningsrunda.

Det börjar nästan bli tjatigt, men även ikväll var det strålande sol och lagom varmt. Eftersom alla kortbyxor låg i tvätten fick det bli långa brallor och skryttröja i form av Tjejvasan-tröjan. Men det kylde faktiskt av såpass mycket att det var skönt att ha långbenat.

Det fick bli en "hemma-runda" idag, jag ställde bilen vid Linnarpsvägen och vågade för första gången ta hela backen ner från bilen. Tidigare har jag gått ner för halva backen, då man inte ser ifall det kommer bilar runt kröken i änden på backen och jag har tyckt att det har varit lite svårt att stanna.

Men nu känner jag mig säkrare på att jag kan stanna och framför allt att jag kan åka "smalt" så att det går bra att möta bilar på den smala vägen.

Jag styrde ut på Tvååkersvägen och sedan in vid Källäng. Vid Runeberg fick jag upp farten på några hästar som gick i en hage. De galopperade runt som dårar så att jorden flög runt. De var väldigt upprörda över att det kom en rullskidåkare:).

Jag fortsatte upp för backen mot Gärdet, fick till diagonalandet rätt bra där och vid nästa stigning kom jag in i ett gött gung med stakning med frånskjut. Jag börjar nog att få till det där lite grann, äntligen.

När jag kom till Grimeton kyrka tog jag en selfie, har man inget bildbevis, har man inte tränat:)

Jag fick till och med med rullskidorna:)
Jag rullade ner för backen mot Torstorp. Känner mig stabil i backarna nu. De känns inte så branta längre, jag stakar ner för flera av dem och det känns inte som om det går så himla snabbt längre. Kul att märka den utvecklingen!

På vägen hem var jag tvungen att ta en bild på de första hästarna jag skrämde idag, nämligen de annars så lugna och oskrämbara ardennerhästarna som går utmed Linnarp-vägen. De tyckte att jag såg rätt farlig ut, men när jag hade stannat kom de fram och var nyfikna:)
Lite skraja,men nyfikna
11,5 km fick jag ihop i lugnt tempo och jag var ute i ca 53 minuter. Bra komigångpass när man har varit trött tidigare i veckan.

Magnus är förkyld nu, så jag går runt och känner efter och tror att jag också snart är sjuk. Så när jag kände mig lite småhängig igår efter jobbet tyckte jag att det var bättre att tillbringa kvällen i soffan istället för att ge mig ut och träna. Men åh, vad rastlös jag blir av att ligga i soffan! Det bara kryper i kroppen!

Som tur var så var jag tvungen att gå ut och vattna lite i krukor, växthus och odlingslådor. Så lite frisk luft fick jag ändå innan jag ramlade i säng.

måndag 19 september 2016

Full rulle och tapeter...

Gårdagen var en fin dag med först en cykeltur tillsammans med Magnus på förmiddagen, lite trädgårdsarbete och sedan avslutning på restaurang Solviken på kvällen. En rätt bra söndag med andra ord.

Idag var jag stressad från att det jag vaknade tills att arbetsdagen var slut! Först en hel förmiddag i möte om ett ämne, sedan snabb lunch innan det var dags för projektmöte (annat ämne), bara en halvtimme till att förbereda det, och till sist ett avslutande möte om ett tredje ämne. Med en halvtimmes uppehåll emellan. Inte lätt att få något vettigt gjort en sådan dag.

Så när jag gick ut till bilen var jag rätt mör, rent mentalt. Röra på mig hade jag ju inte hunnit göra:(. Och jag funderade på hur jag skulle kunna ställa om hjärnan en fjärde gång och orka tänka på vilka tapeter jag ska ha i mitt hus.

Jag har ju haft några tapetkataloger hemma som jag har spanat i och fått inspiration ifrån. Två tapeter var jag säker på att jag ville ha, men jag behövde ju några till. Jag tycker det är svårt att säga att såhär vill jag att tapeterna ska se ut. Jag behöver se ett antal olika för att kunna utesluta och komma fram till ett val. Ofta ser jag direkt på en tapet att jag vill ha den, lika väl som jag ser direkt att jag inte vill ha den.

Mina kriterier är bl.a. att jag inte vill ha människor eller djur på väggarna, inga röda tapeter och inte för små mönster eller mönster där det är för mycket olika saker som händer. Jag vill också komma ifrån det lite beige-gråa som jag nu har i många rum redan och kanske hitta något som sticker ut på väl valda ställen.

Hallen var jag redan klar med, där blir det en brun-grå tapet från Eco:s crayon-kollektion. Kommer att bli jättefint där, tror jag.

Sedan föll jag för Boråstapeters "Magnolia" 5450. Den kommer att göra sig fint i singel-gästrummet. Riktigt fin är den!

Så det jag behövde idag var att hitta enfärgad tapet som passar ihop med Magnolian och tapeter till TV-rummet och dubbelgästrummet.

Jag fick god hjälp av Irene  på Colorama i Tvååker. Hon tog direkt fram en tapet som jag först var lite tveksam till, då den går i blått, som kanske var en färg jag inte riktigt hade tänkt mig. Men den var faktiskt riktigt snygg.


Midbec High flow 2253-41 heter den och den gör sig betydligt bättre i verkligheten:). Det kändes som om den faktiskt skulle kunna passa bra i TV-rummet tillsammans med en ganska ljus grå tapet. Blommorna kommer alltså enbart att finnas på den hela väggen.

Vi bläddrade vidare, hittade en fin enfärgad tapet till Magnolian och sedan tittade vi runt på lite olika mönstrade tapeter och plötsligt hittade jag den, tapeten till dubbelgästrummet! Så snygg!


Den kommer inte alls till sin rätt på en mobilbild med för mycket blänk, men jag fastnade för den direkt när jag såg den! Den kommer att vara på väggen mittemot snedväggen och sedan kommer de återstående tre väggarna att få någon lila tapet eller färg.

Lite lustigt, faktiskt då det rummet redan är lila, men målat i en färg som jag tyckte var jättefin när jag var tonåring. Så "det lila rummet" får alltså fortsätta att vara lila. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig tidigare!

Jag fick med mig prover på alla tapeter hem och nu har jag satt upp dem i de tänkta rummen för att kunna se tapeterna i olika ljus och "känna in" vad som kan tänkas bli bra.

Några golv-prover fick jag också med mig hem, några som jag tror också kommer att bli jättebra! I nedervåningen kommer det att bli ett vinyl-klickgolv, som är mycket tåligare än de vanliga laminatgolven. De är som en matta, fast man klickar ihop det och så ser det ut som trä. Riktigt bra, faktiskt.

Jag fick fantastiskt bra hjälp idag och det gav mig energin att ställa om hjärnan för fjärde gången denna dag och jag åkte där ifrån glad och nöjd med besöket!

Så nu hoppas jag att jag snart har bestämt mig, jag tänker passa på att ta smakråd från så många som möjligt. Sedan hoppas jag att det blir riktigt höst-ruskväder så att jag kan börja riva tapeter och bryta upp golv och göra klart för målarna att komma hit. Så kul att snart vara färdig med alla rum utom ett i detta stora hus! Jag hinner kanske till och med bli helt klar en stund före mitt mål som är att vara klar innan jag fyller 40. Som tur är så har jag några år kvar dit:).

lördag 17 september 2016

En eftermiddag i trädgården

Idag har jag äntligen fått tillfälle att ägna lite tid åt min trädgård och mitt växthus. Nu behöver jag ju inte lägga någon tid på att klippa gräs (nästan) så då blir det ju tid över till annat kul!

Säsongen börjar gå över nu. Även om den senaste veckans värme har gjort att vissa saker har börjat om. Jag såg att några melonplantor hade börjat skjuta skott, jordgubbarna blommar och ger bär som galningar och pumporna har börjat om med blomningen.

Även tomatplantorna har börjat blomma igen. Men det blir inget bra om de sätter tomater nu, när det snart blir kallare ute. Så jag städade undan lite plantor.

Melonplantorna fick åka till gödselstacken, några av tomatplantorna och den ena gurkplantan, den utan gurka. Det gjorde att det blev mer plats i växthuset. Nu har jag bara citronträdet, en gurkplanta, några tomatplantor, pelargoner och kryddväxter kvar.

Jag fick hem några hyllor till växthuset som jag hade beställt från Willab garden. Jag beställde tre stycken aluminiumhyllor som jag monterade idag, se bild:

Aluminiumhyllor
Jag tyckte att de gjorde sig bra för att ställa dit pelargonerna och kryddväxterna. Så blev jag av med den vita kryddhyllan som tog upp ett helt hörn i växthuset. Jag är riktigt nöjd med dem!

Jag beställde även en hylla som går att sätta plantbackar i. De har jag tänkt att använda till våren med lite försådder. Kommer att bli grymt bra!

Jag passade på att skörda paprikorna. De har blivit riktigt många nu! Fantastiskt kul att odla. Nästa år blir det frösådd av dem. I år "fuskade" jag lite och köpte en färdig planta.

Massor av paprikor

Det blev rätt tomt i växthuset, eller snarare gott om plats. Riktigt bra! Jag ställde in alla överblivna krukor i mitt trädgårdsförråd som jag gjorde i ordning i våras. Dock är det inte helt klart, men det duger som övervintring för krukor.

Jag passade även på att klippa gräset runt odlingslådorna, tyvärr var inte trimmern utrustad med grästrimmerhuvudet, så jag trimmade aldrig, men hoppas kunna göra det imorgon. Sedan kanske det blir markduk och makadam, vi får se vad som händer, men det hade varit praktiskt...

Jag plockade bort broccolin som hade gått i blom och rensade upp lite i odlingslådorna också. Och så funderar jag på att göra några fler stora odlingslådor till nästa säsong. Jag har ju så mycket mer som jag vill odla!

Jag kollad även upp min "vinodling" på baksidan av stallet. På den ena plantan som har gröna vindruvor har vi skördat några gånger. Där är massor av klasar. Druvorna är små, men otroligt söta. De blåa vindruvorna har varit lite senare att mogna, men åh, så goda de är! Och stora och fina! Dessutom verkar det inte finnas några kärnor i dem. Jamjam!

De fantastiska blå vindruvorna!
Jag rensade lite ogräs också i den egentligen enda rabatten jag har. Så det blev en hel del gjort idag. Det känns bra. Kul att få göra lite trädgårdsarbete!


Septembermorgon på rullskidorna

Denna underbara september fortsätter och jag fortsätter att njuta av vädret till max. Igår kväll gick Magnus och jag en runda med hundarna vid niotiden på kvällen. Då var det alltså mörkt ute. Eller egentligen var det inte så mörkt, det är ju fullmåne nu, så vi stängde av pannlamporna och lät våra mörkerseenden får göra jobbet istället. Det gick bra. Det var helt underbart att vara ute och gå!

Vi var ute i knappt en timme och när vi kom hem slocknade jag i princip direkt och har sovit hyfsat bra i natt.

När jag vaknade i morse var planen att åka rullskidor. Men jag kunde inte bestämma mig var jag skulle åka någonstans. Jag kollade lite cykelvägar i Falkenberg och bestämde mig för att köra dit, men när jag väl satt i bilen och hade kört en kort bit blev det Varberg istället. Det fick bli Kattegattleden norrut. Det är ju ett tag sedan jag körde där.

Värmen som vi har haft nu i några veckor och som jag hade så ont av i torsdags var nu borta. På ett sätt synd att inte kunna spendera dagen i solen på altanen, men även skönt när man ska träna.

Jag ställde bilen vid fågelreservatet på Getterön och drog sedan norrut. Idag ville jag köra lite längre än förra helgen. Det var rätt lättrullat, även om det var en del vind. Men det kändes mest som medvind när jag körde norrut och jag tänkte att det skulle bli tufft att köra tillbaka sedan.

Jag passerade Tångaberg, där cykelbanan övergår till vanlig, trafikerad väg. Sedan går leden in i Kärradal och där vände jag när jag körde där senast, då jag inte ville åka ner för backen som är där på tillbakavägen. Men idag drog jag upp för den. Stakade. Då borde det ju gå bra att åka nedför också om jag klarar att staka uppför, tänkte jag.

Nästan framme i Årnäs vände jag, då vägen lutade ner mot en T-korsning, där det kändes lite väl riskabelt att köra ner ifall jag inte skulle kunna stanna. Jag hade ändå kört mer än 9 km så jag tänkte att det fick räcka så länge.

Det gick bra med nedförslutet mot Kärradal, dock fegade jag ur i den sista backen och gick ner där, men jag tänkte att det egentligen var onödigt. Nu när den värsta turistsäsongen är över är det ju betydligt lugnare med folk, så man är nästan ensam. Helt perfekt!

Vägen tillbaka gick över förväntan. Jag märker att jag blivit både starkare och uthålligare. Vänsterfoten blev lite stum på slutet, men den var ändå "med" mer än vanligt, tyckte jag. Det är jättekul att känna att man blir bättre!

Jag var ju tvungen att ta lite bilder och trodde att jag skulle få havsutsikt, men där fick jag tji, så det fick bli lite kossor istället:)

De tittade misstänksamt på mig...
Den obligatoriska rullskidbilden
När jag kom tillbaka till bilen var jag knappt trött och jag hade gärna kört längre. Men jag tänkte att det kan vara bra att köra ett pass där man faktiskt inte kör helt slut på sig själv. Speciellt med tanke på hur det kändes i torsdags!

Sträckan blev 18,5 km och jag var ute nästan i 1,5 timme. Härligt att få lite mer höjdstigning också, det behövs inför vintern! Här är rundan:

Dagens tur
När jag kom till bilen var jag grymt hungrig! Tur att det blev mat över från gårdagens fredagsmys, så det var bara till att slänga in i micron och äta.

Nu ska jag vila en stund i soffan och sedan blir det trädgårdsarbete. Har lite att pyssla med nu. En del växter i växthuset kan jag ta bort, då de har gjort sitt för i år. Jag ska också klippa gräset runt odlingslådorna (roboten går inte där eftersom den skulle riskera att fastna där enligt installatören), det har ju växt fritt i ett par veckor nu, så det behövs verkligen.

Tanken är att jag ska lägga duk där och sedan på med makadam. Så ska det vara i hela köksträdgården, men man får ta det allteftersom. Jag vill ha fler odlingslådor också, så det är ju smart att ställa dem på plats innan man börjar greja.

Så jag kommer nog att få tiden att gå även denna eftermiddag!

torsdag 15 september 2016

Rullskidor till "jobbet"

Jag har alltså inte åkt rullskidor 3,5 mil till Ringhals, utan mitt andra jobb, Magnus åkeri.

Dit är den bara knappt 14 km, men det var fullt (nästan mer än) tillräckligt idag. Det fantastiska högsommarvädret håller i sig och det var 25 grader i skuggan när jag lämnade huset vid fyra-tiden. Dessutom strålande sol.

Jag tycker inte att värmen har påverkat mig lika mycket när jag åker rullskidor som när jag springer, men idag var det tungt, riktigt tungt!

Jag hade inte ens någon motvind, men det var otroligt varmt och kroppen tog slut rätt snabbt, kändes det som.

Men jag kämpade på. Jag har aldrig kört rullskidor längre än till Grimeta röv, så det blev lite nya upplevelser. Grymt bra att ha cykelbana därifrån till Hunnestad.

Efter Hunnestad kyrka blev det dock mindre bra. Otroligt grovt oljegrus. Jäklar vad det vibrerade i fötterna! Mjukt var det också, så det blev inget bra svar i stavarna heller. Tur att det var en kortare sträcka!

Till sist kom jag äntligen fram! Strax över en timme tog det att köra de 13,5 km.

När jag tittade på pulskurvan såg jag att jag hade högre högsta puls under detta pass intervallpasset i tisdags! Helt galet!

Jag var rätt slut när jag kom fram och jag eftersvettades länge och väl!

Men nu känner jag mig nöjd, men trött. Det ska bli skönt att sova!


onsdag 14 september 2016

Kvällspromenad häst och hund

Även denna dag har varit varm, solig och vindstilla! Efter att jag hade fått i mig lite mat styrde jag och Selma kosan ut i stallet.

Jag bestämde mig för att ta en promenad med Pelle. Av två anledningar egentligen, dels får jag skavsår mellan skinkorna om jag rider honom i mycket skritt, dels är jag med i en stegutmaning på Garmin Connect och vill ha många steg:).

Selma fick också följa med på promenaden, så hon var nöjd.

Pelle var också nöjd med att komma ut idag. Han var inte jättepigg, men inte heller hysterisk. Så det gick jättebra. Förutom att han ville äta hela tiden, matvraket:).

Vi gick Obbhultvägen mot Rolfstorp, tog oss sedan via gärdsvägarna bort till Linnarpsvägen.

Såhär fint hade vi det längs vägen:



Vi gick förbi Linnarp där Pelle för första gången blev lite upprörd och trumpetade åt alla hästar längs vägen. Men efter ett tag lugnade han ner sig och vi kunde i lugn och ro traska vidare hemåt.

Det blev lite väl mörkt på slutet och vi hade behövt reflexer, men det gick bra. De få bilar vi mötte såg nog att jag hade något stort svart bakom mig, så de körde rätt lugnt när de väl såg oss.

Vi var nog ute i en och en halv timme! Jag ville inte gå in, det var så härligt ute!

Jag tror jag fick någon typ av allergisk reaktion, för vid Obbhult började jag nysa och nös flera gånger. Dessutom började det att klia något så vansinnigt mycket i ögonen. Undrar vad det var? Inte hästen i alla fall!


tisdag 13 september 2016

Intervalltisdag!

Oj, vilken dag vi har haft här på Västkusten idag! När jag kom hem från jobbet var det 28 grader varmt och fortfarande lika varmt när jag satte mig i bilen vid 18-tiden för att köra ner till Tvååker och träna lite rullskidor.

Högsommarvärme!
Idag stod det intervaller på planeringen. Närmare bestämt 700-metersintervaller. Varför just 700, kanske någon undrar? Det finns faktiskt en speciell anledning till det. I vintras var vi i min arbetsgrupp på jobbet i Åkulla och åkte skidor. I vanlig ordning tävlade vi. Det var jag och en manlig kollega som var någorlunda tränade för att åka längdskidor överhuvudtaget.

Men så har jag en annan kollega som är sådär irriterande duktig på allt när det kommer till sport. Han sprang t.ex. Göteborgsvarvet på 1:45 efter totalt två mils träning innan (sååå avundsjuk, jag kommer aldrig att ens komma i närheten av att kunna springa så snabbt hur mycket jag än tränar!). 

Och han säger alltid att han inte kan ditten och datten och lik förbaskat är han bland de bästa ändå. I alla fall så var det så att i vintras när vi tävlade mot varandra slog han mig och det stör mig något alldeles oerhört:). Så nu har jag gett mig fasen på att vi ska köra en re-match nästa säsong och då jäklar ska jag ta honom! Banan vi körde på är 700 meter lång, därav att jag satsar på 700-metersintervaller.

Förutsättningarna för kvällens pass var alltså värme, men även vindstilla och att jag hade ätit korvstroganoff med blomkålsris och var rätt mätt, eftersom jag ville hinna åka innan det blir mörkt.

Jag började med lätt uppvärmning i tio minuter och sedan drog de igång, intervallerna. Jag gick ut hårt till en början, men kroknade ganska snabbt. 700 meter är inte så himla kort ändå. Den första intervallen gick på 2:17 i något lätt nedförslut. 

Efter en minuts vila drog jag iväg på nästa intervall, som hade lite motlut. Såklart gick det långsammare, 2:58.

Tredje intervallen återigen nedförslut och 2:20 stannade klockan på. Fjärde på 2:48 (uppför) och sista på 2:20 (nedförs).

Det var grymt jobbigt! De där intervallerna tog verkligen där de skulle! Efter tio minuters nedvarvning kände jag mig rätt nöjd ändå! Kul pass!

Dagens siffror


söndag 11 september 2016

Skön söndag

Idag var det lite sämre väder, i alla fall på förmiddagen. Lite blåsigt, en del moln och några droppar regn. Det hindrade inte Magnus och mig att åka iväg för att köra rullskidor.

Vi ställde bilen på samma ställe som förra söndagen och körde samma väg. När vi kom ut till vägen som går mellan Tvååker och Björkäng körde vi vidare mot Björkängshållet. Kul med variation. Vi körde in på vägen som kommer ut på gamla E6 strax norr om Björkäng. Planen var att köra gamla E6 en sträcka och svänga in på Tvååker gata.

Men när vi kom fram till gamla E6 såg vi att vägen var fräst i kanten där vi tänkt åka. Så vi fick tänka om. Söderöver var det nylagd asfalt, så vi körde där istället. Tyvärr var det rätt grov asfalt, så det var inte särskilt lättrullat. Men vi stakade på och svängde in på vägen mot Tvååker.

Där fick vi medvind och lättrullat underlag. Så gött!

Dock blev ju rundan betydligt längre än vad vi hade tänkt från början, men vad gör det? Det var ju söndag och vi hade all tid i världen. Det blev perfekt med ett längre pass! Här är rundan:

Dagens runda
Vi avslutade rundan med en selfie:)

Glada rullskidåkare:)
Efter rullskidturen åkte vi till Björkäng vägkrog, även kallat "Motellet". De har fantastiskt god mat! Jag åt kyckling med en grymt god mango-sås.Så gott!

Efter en dusch åkte vi en sväng om Varberg där jag bl,a. inhandlade lite sätt-vitlök som jag ska sätta i en odlingslåda så att jag får vitlök nästa år! Det ska bli riktigt spännande! Det har jag aldrig odlat förut.

Ikväll kände jag mig lite rastlös så jag tog med mig vovvarna på en promenad. Fantastiskt vacker kväll. Det hade klarnat upp och vinden hade mojnat. Så mysigt!

Den sista biten fick Selma springa lös och lilla Helga kämpade på. Hon ska tvunget dra hela vägen, men hon blir så trött att hon bara lägger sig ner när vi kommer hem. Lilla sötisen:).

Drag-taxen på väg hem!
Så var denna vecka slut. Ny vecka - nya utmaningar!


Fin lördag!

Igår vaknade vi till ännu en sommardag såhär i september! Helt underbart! Jag kände suget efter hästarna smyga sig på och bestämde mig för att ge mig ut med dem på förmiddagen. Gräsåkern utanför är nyslagen, så jag tänkte att det vore perfekt att rida Bosse där. Mjukt och fint för hans skolösa hovar.

Jag började med att frisera honom. Manen var lång och ostyrig, liksom pannluggen. Men han blev så fin när jag klippte honom.

På med sadel och träns och ut i paddocken för att sitta upp. Han skrittade på fint, vi tog ett par varv i paddocken innan vi gav oss ut på åkern. Lite motsträvig var han på väg bort mot hagen, men han gick framåt.

Men efter ett tag så började det. surandet. Jag blir så trött på honom. När man försöker få honom att lägga volter i höger varv eller gå åt höger så surar han ihop fullständigt, vägrar gå, krullar ihop sig, reser sig lite i framänden och sparkar ut med höger bakben.

Det är som att sitta på en sten. Det går inte att kommunicera. Så jävla hopplöst. En normal häst får ju en naturlig framåtbjudning när den får komma ut på en gräsåker. Inte Bosse. Så jag gav upp efter ett tag, eftersom jag inte tycker att det ger någonting att behöva bråka med sin häst på det sättet och jag red hemåt igen. Stundtals ville han inte ens gå åt det hållet...

När vi kom tillbaka till stallet red jag runt till gårdsplan. Där kunde han, konstigt nog gå åt precis det håll jag bestämde. Vi gick upp vid hundgården och tillbaka och så lät jag honom skritta ner på vägen mot Linnarp. Han var lite hovöm på grusvägen, men framåtbjudningen fanns där och han verkade tycka att det var kul att vara ute. Vi skrittade i kanten på gräsåkern på Gärdet, där gräset inte är klippt och sedan vände vi tillbaka hem. Då ville han plötsligt trava! Jag blir inte riktigt klok på den där hästen, men det är viktigt att försöka hålla honom på gott humör, så det får väl bli uteritter framöver.

Efter den något misslyckade ridturen bestämde jag mig för att ta med mig Pelle på en promenad i Linneskogen, där han brukar tycka att världen är lite farlig. Han är så fin nu, Pelle, med sin "höstpäls". På hösten, precis innan vinterpälsen kommer så tjocknar sommarpälsen till och han blir nästan svart. Så läcker!

Jag slängde på honom tränset och så traskade vi iväg. Vilken cool Pelle det var! Han blev faktiskt inte upprörd över någonting! Det som skrämde honom mest var en gubbe som låg på alla fyra i skogen. Jag vet inte vad han höll på med, men Pelle tyckte han var konstig, jag var beredd att hålla med honom.

Coola hästen!
Efter promenaden blev det lunch och sedan drog jag och Magnus till Varberg för att handla lite kött till kvällen. Efter det blev det fika på altanen, där jag åt upp den fantastiska vattenmelonen som jag hämtade i växthuset i fredags. Det är helt fascinerande hur mycket bättre egenodlat smakar, så även melon!

Så god!
Det kommer definitivt att bli meloner i växthuset nästa år! Då kommer jag ju att så dem tidigare också, så att de får en lång säsong där inne! 

Medan vi satt i solen och värmen på altanen och fikade tittade vi också på vår nya kompis, gräsklipparroboten, som sparar så mycket tid åt oss!

Så trevligt att se denna arbeta!
Vi konstaterade båda två att helgen faktiskt känns längre när vi inte behöver klippa gräset. Lördagen kändes riktigt lång igår, jag tyckte att jag fick mycket gjort utan att bli helt uttröttad.

På kvällen blev det grill med Elinore, Jocke och barnen och Minna som också var med. Riktigt mysigt med kräftor som förrätt (för de som gillar det..) och grillat kött som intogs i växthuset. Det är verkligen så mysigt att sitta där och äta!

Nu är det söndag. Lite sämre väder idag, men det blir nog en bra dag ändå!

torsdag 8 september 2016

Sjuk vovve!

På förmiddagen idag satt jag i godan ro och jobbade vid datorn, när Selma plötsligt öppnar dörren till farstun, där hon och Helga brukar ligga. Jag bannade henne, eftersom hon inte får göra så, men när jag kom ut i farstun förstod jag vad det var hon ville...

Nere vid dörren, på mattorna låg det en handbollsstor uppkräkt hög med maginnehåll. URK! Stackars hund, hon ville ut och det var precis vad hon sa till mig när hon öppnade dörren. Hon är som sagt rätt smart...

Jag släppte ut henne och hon fortsatte att kräkas. Till sist fanns det inget att kräkas upp längre och det kom upp slemmigt, blodblandat gegg. Hon hade fradga runt hela munnen och låg bara och flämtade.

Jag började bli riktigt orolig, hon har kräkts på det här sättet en gång tidigare, men då hade hon nog ätit en padda och då var hon också jättedålig. Men det var när jag såg blodet som jag funderade på om det var dags att åka till veterinären. Eftersom detta hände precis när jag var på väg att ge mig iväg till jobbet för att delta i en enhetsdag, insåg jag att jag inte skulle kunna göra detta. Jag ville inte lämna henne i det tillstånd som hon var i då.

Hon var väldigt allmänpåverkad och hon bara låg ner och mådde uppenbart jättedåligt. Så jag ringde chefen och talade om att jag inte skulle dyka upp.

Selma låg kvar ute en stund, men sedan ville hon komma in och då fick hon ligga inne så att jag hade koll på henne medan jag jobbade vidare. Hon blev bättre och framåt eftermiddagen var hon ute och kissade och drack vatten. Då var hon mycket piggare.

Och när det var dags att åka till åkeriet för lite fakturering var hon så gott som återställd. Pigg och glad. Så då fick hon vara i hundgården medan jag var iväg. När jag kom hem var hon så gott som vanligt igen. Så skönt!

Det är aldrig kul när djuren mår dåligt. Och jag blir dessutom så äckelmagad av kräks och annat som luktar så jag mår nästan lika dåligt jag.

När jag skulle vattna blommorna och i växthuset hittade jag en bajshög som hon antagligen har lagt tidigare i morse. Den var full med något som såg ut som blåbärskräm. Antagligen har hon ätit någon typ av bär som inte var bra för henne. Och kanske var det bären som kom upp på slutet och såg ut som blod? Jag undersökte inte de grejerna så noga pga min äckelmage, men det skulle kunna vara så.

Förhoppningsvis är hon nu helt återställd igen. Tyvärr får hon ingen mat förrän imorgon, eftersom man inte ska ge dem mat igen för tätt inpå en sådan kräkomgång. Men jag märker ju att hon är hungrig. Gott tecken!

Såhär har hon sett ut större delen av dagen (arkivbild)

Morgonträning!

Jag kände mig förhållandevis pigg när klockan ringde kvart i sex i morse. Och taggad för träning. Bara till att hoppa i träningskläderna och ge sig ut med Selma.

Även stavarna fick följa med idag. Det är grymt jobbigt att springa med stavar, men samtidigt avlastar det lite för själva löpningen eftersom mycket av kraften när jag sätter i fötterna tas upp i stavarna och armarna.

Även idag hade vi diskussioner om hur mycket eller lite det ska dras i kopplet. Det är väldigt märkligt, hon är en supersmart hund som förstår det mesta, men det där med att inte dra i kopplet är väldigt svårt för henne. Men jag kämpar på. Någon gång måste hon väl lära sig, tänker jag.

Vi sprang banvallen ut mot Tvååkersvägen. Fantastisk morgon var det. Helt vindstilla, 18 grader och molnigt. Dvs samma väder som när vi var ute och gick igår kväll. Jag har inte tränat före frukost på länge, men efter ett tag hade jag glömt att jag var låg på energi. Jag bara sprang på helt enkelt.

I uppförsbackarna mot Linneskogen gick jag dock. Man får upp pulsen rätt bra ändå när man har stavarna med sig. Vi kom ut i Spekås och vände sedan hemåt förbi Linnarp. När vi kom ner på vår grusväg släppte jag Selma så att hon fick springa lös i sitt eget tempo. Det uppskattades ordentligt! Hon tyckte det var så kul att springa och kolla i åkrarna om där fanns något vilt att leta upp.

Så när vi kom hem igen var hon rejält trött! Men glad! 6 km sprang jag innan jag stannade klockan. Kändes som ett bra pass!

Löparsällskapet

onsdag 7 september 2016

Halva veckan avklarad

Jahapp, så var denna onsdag slut och halva arbetsveckan avklarad.

Direkt när jag kom hem från jobbet fixade jag mat. Jag har börjat planera måltiderna vecka för vecka och då blir allt så mycket enklare! Lammfärsbiffar blev det idag och färsen inhandlades igår, så det var bara till att dra igång.

Efter maten gjorde jag förra veckans fakturor åt åkeriet. Jag har haft lite tekniska problem med dem, så det drog ut på tiden. Som tur var så gick det snabbt när jag väl kom igång och det hade inte hunnit bli mörkt när jag var klar.

Så då tog jag på mig reflexväst och tog med mig vovvarna på promenad. Tyvärr är båda två drag-apor, så det är jäkligt strängt att gå med dem.

Selma hade jag i hundförarbältet och Helga i vanligt koppel. De klarar av att gå utan att dra i ungefär en halv minut åt gången, så det blir ett väldans tillrättavisande hela tiden. 

Men det var i alla fall skönt att komma ut. Det är så varmt och skönt ute även denna kväll! Strax under 20 grader, helt underbart!

När jag kom hem var det nästan mörkt, precis att jag inte behövde pannlampan.

Imorgon väntar en hektisk dag, så jag har funderat på hur jag ska hinna få till ett träningspass och den enda lösning jag ser ifall jag vill träna i dagsljus, och det vill jag ju, är att ge mig ut på en löprunda före frukost. 

Det betyder mindre sömn än tänkt, men det får väl gå...




tisdag 6 september 2016

Nu börjar det bli mörkare...

Direkt efter jobbet idag åkte jag och handlade lite mat inför veckan. Det gjorde att jag kom hem lite senare än vanlig, klockan var nästan fem och det blev bråttom att fixa käk. Jag hade ju planerat att rulla lite skidor och jag ville hinna göra det innan det blev mörkt.

Klockan sex var maten klar och sedan behövde jag en timme för att smälta innan jag släpade med Magnus ut i bilen. Vi körde bara till Linnarpvägen, men det är ju inte så bra att gå med pjäxorna, de slits ju onödigt mycket då.

Magnus var lite omotiverad och gnällig och jag var irriterad på att han är så jäkla seg när vi ska iväg. Det tar minst en kvart extra när han är med... Men till sist kom vi äntligen iväg och jag stakade på i mitt tempo. Sedan väntade jag in honom vid några strategiska ställen.

Vi körde ut på Tvååkersvägen, in vid hönseriet mot Källäng. Sedan vände vi upp för backen till vänster och kom ut strax nedanför Grimetons kyrka. Där rullade han ner för backen (vilket han enligt egen utsago aldrig ska göra om...) utan att slå ihjäl sig.

Vi rullade förbi Torstorp och jag började fundera på ifall vi skulle hinna tillbaka innan det blev mörkt. Men det var ju solbrillorna som lurade mig lite, så det var inte så mörkt som jag trodde!

Det börjar verkligen märkas nu att vi går mot mörkare tider. För bara en och en halv månad sedan kom vi hem från en cykeltur vid halv elva utan att behöva ljus. Idag var klockan bara strax efter åtta. Men det betyder ju också att vintern snart är här och förhoppningsvis MASSOR av snö och kyla! Hoppas kan man ju få göra, jag inser dock att jag bor i fel ände av landet om jag vill ha riktig vinter...

Vi fick i alla fall ihop nästan 11 kilometer idag. Kroppen kändes mycket piggare! Jag blev inte alls så slut som jag blev senast jag körde denna runda! Och det muskelfäste ovanför höger armbåge som jag kände av i söndags märkte jag inte av. Goda tecken! Formen är nog snart tillbaka igen!


Dagens runda

Vilodag!

Det kändes minsann i kroppen idag att träningsuppehållet har försvagat mig! Men jag känner mig ändå fräshare i kroppen efter gårdagen än jag gjorde första passet efter förkylningen för 1,5 vecka sedan.

Träningsvärken sitter just nu i triceps, axlar, rygg och mage. De muskler man ska använda alltså:)

När jag kom hem från jobbet stack Selma och jag upp en sväng i skogen för att hämta de sista kantarellerna. Det börjar bli torrt i skogen nu. Riktigt torrt! Och SMHI lovar uppehåll och sol de närmaste tio dagarna. Så det blir inget bra för de stackars svamparna. Lika bra att håva in dem innan de torkar ihjäl. Ett par liter gula kantareller fick jag ihop, som blev lagom till en stuvning till kvällsmaten.

Tyvärr hade jag missat att hundförbudet då man måste ha hunden kopplad i skog och mark löpte ut den 20 augusti. Så Selma fick vackert gå i koppel. Hon var väl inte jättenöjd med det... Jag tror jag gjorde samma misstag förra året. Men nu har jag i alla fall kollat upp det, så nästa gång det blir skogstur ska hon få springa lös!

Nu ser jag fram emot morgondagens rullskidpass, som blir samma runda som jag körde för 1,5 vecka sedan och nästan  avled av. Får hoppas att det går bättre imorgon!


söndag 4 september 2016

Hektisk vecka!

Oj, vilken vecka detta har varit! Allt har rullat på i ett utom rullskidorna. De har legat i bilen medan jag har sprungit runt som en skållad råtta.

Mycket på gång alltså, vilket berodde på att vi hade konferens här hemma i torsdags med min arbetsgrupp på jobbet. Inför det var det mycket som skulle fixas och grejas med. Paddocksladdning, gräsklippning, städning, matinköp osv.

Men gräsklippargrejen har vi äntligen löst på bästa sätt...

Vår nya kompis!
I måndags var Magnus och jag på Handins och beställde en robotgräsklippare. ÄNTLIGEN! Det har vi funderat på väldigt länge. Och nu inser vi att det fanns egentligen inget att fundera på. Det sägs att man inte kan köpa tid, men för mig och Magnus känns det som om det är precis det vi har gjort!

När man har så mycket gräsmatta som vi har klipper jag runt huset, vilket tar ca en timme. Detta behöver jag göra minst två gånger i veckan för att det ska hålla sig någorlunda snyggt. Magnus klipper runt uthusen och i fruktträdgården med åkgräsklipparen som inte har någon samlare. Han hinner inte göra det två gånger i veckan så det blir en massa dött fult gräs som ligger på gräsmattan. Dessutom har åkgräsklipparen krånglat i princip varje gång han ska ha ut den, så han har ju varit rätt irriterad varje gång...

Räknar man på hur mycket tid vi hade behövt lägga på att hålla gräset så välklippt som roboten gör hade vi fått klippa tre gånger i veckan och då lägga tre timmar var. 

I fredags installerades roboten och den har gjort ett bra jobb sedan dess. Det är så skönt att veta att man inte behöver klippa gräset. Så skönt att slippa den pressen hela tiden! Det är nog vårt bästa köp någonsin!

Konferensen i torsdags gick riktigt bra! Det blev väldigt lyckat och alla verkade nöjda och glada med valet av konferenslokal. Men jag var glad för att jag var ledig på fredagen! Tyvärr var jag mindre pigg pga lite för mycket vin på torsdagskvällen. Så jag fick bita ihop när jag fick besök av en representant från Colorama som hjälpte igång mig med mina tankar kring tapeter.


Tapetinspiration!
Det som ska göras nu är alltså TV-rummet och hallen på första våning. Där ska golvet brytas upp och isoleras. Sedan blir det nytt golv där, nya tapeter och målning av tak och lister.

När vi ändå håller på vill jag också få ordning i våra två gästrum på andra våning. Där ska bli nytt golv och tapeter. 

Det ska bli så kul att få ordning på dessa rum! Sedan är det bara "finrummet" kvar innan huset är helt klart inuti. Men det får vänta lite.

Igår lyckades vi för första gången ta oss till Linnarp och titta på när cyklisterna som körde Bockstensturen cyklade förbi. BST har tjugoårsjubileum i år så det var verkligen hög tid! Det var riktigt häftigt att se vilket tempo de höll, det gick riktigt fort! Såpass fort att den nya bansträckningen med delning för 5-milarna blev ett problem.

Det var flera som körde fel och vi fick hjälpa dem så gott som möjligt för att allt skulle bli rätt. Det var helt uppenbart att skyltningen inte var tillräckligt tydligt trots pilar på asfalten och skyltar som upplyste om delningen. Så det blev en hel del drama!

Snabba cyklister på BST
Igår började jag också riva tapeter i TV-rummet. Det var spännande. Fyra tapeter satt där ovanpå varandra. Den understa ser ut såhär:

Originaltapeten
Den så ju fin ut, men den hade blivit ersatt av den här:

Tapet nr 2
Helt ok den också. Men sedan ballade det ur fullständigt...

Åh, "ljuva" 70-tal...
Den tapeten kommer jag ihåg från när jag var liten. Det är ett under att jag blev så bra som jag ändå blev trots att jag växte upp med sådana färgsättningar:)

Den senaste tapeten som vi nu har stått ut med sedan vi flyttade hit ser ut såhär:

Tapet nr 4
Jag är rätt trött på den tapeten. Småblommigt är inte min grej. Dessutom är den sliten och trasig på sina ställen. Mönstret får rummet att kännas klaustrofobiskt! Men nu är projektet igång i alla fall. Nu gäller det bara att hitta en målare som inte har alltför lång leveranstid...

Igår kväll var Magnus syster med man här och vi grillade en vildsvinsytterfilé samt gjorde en riktigt god potatisgratäng. Magnus är en mycket bra kock!

Vi började prata om svamp och det slutade med att vi bestämde att vi skulle träffas idag för att ta en svamprunda. Det blev en del svamp ändå. Dock börjar det torka ute i skogarna igen och blir det inget regn snart så kommer de att försvinna. Men vi har ju fått så vi klarar oss resten av året i alla fall, så vi får vara nöjda!

Jag fick i alla fall en fin bild på en svamp som vi inte plockade, men den var ju fin i alla fall!

Vacker, men giftig!
Idag har det varit en alldeles strålande dag. Solen har skinit och det har i princip varit helt vindstilla. Varmt och skönt. Perfekt för att köra en runda på rullskidorna. Men när vi kom hem från svamprundan var jag så grymt trött att jag föll ihop i en hög i soffan. Jag slumrade till lite och sedan tog jag en kopp te och åt lite mat.

Tröttheten gick över lite, men jag var inte överdrivet träningssugen. Men jag gav mig fasen på att jag skulle ge mig iväg och jag fick tjatat med mig Magnus också. Så himla kul! Tiden går mot Vasaloppet och det närmar sig med stormsteg. Han måste komma igång nu!

Vi tog bilen ner till Moarna för att få lite platt och lättåkt. Jag delade med mig av de lärdomar jag har fått på rullskidkurserna och Magnus tog det på sitt sätt... Men jag tyckte ändå att han körde på bra. Lite vinglig till en början, men efter ett tag gick det bättre. Dock får han problem med att ena tån på högerfoten krampar, vilket jag tror beror på att han spänner sig för mycket.

Finaste skidåkaren!
För egen del kände jag mig lite ringrostig. Jag har haft lite för mycket uppehåll nu med förkylningen och den senaste hektiska veckan. Men självförtroendet och glädjen finns där. Det är ju så kul! Jag tog ju det väldigt lugnt eftersom Magnus var med, men det blev ett bra kom-igång-pass för mig. Jag fick ändå lite känningar i mina triceps efter ett tag, vilket tyder på lite dålig teknik.

Även Tjejvasan närmar sig. Såhär många dagar är det kvar:

Det närmar sig...
Kommande vecka hoppas jag komma igång med träningen igen och återgå till den träningsmängd jag höll före förkylningen. Jag tänker köra varannan dag och då blir det distanspass i lite lugnare tempo för att komma igång. Sedan blir det till att köra intervaller och långpass igen. Ska bli så kul!

Jag hoppas att september blir en riktigt bra och fin träningsmånad. Kan det här vädret hålla i sig lär det bli lätt att motivera sig till träningen i alla fall!

Eftersom Magnus var med idag tvingade jag honom att filma mig. Film finns på Instagram där jag heter @hinnagarden.

Jag tog en skärmdump från filmen och det ser ut såhär:

Stilstudie
Det finns helt klart en hel del att förbättra. Lite tältvarning på stavarna. Jag slänger fortfarande fram dem onödigt mycket och jag behöver räta upp kroppen lite mer när jag sätter i stavarna. Men det ska minsann tränas på framöver! Jag ser verkligen fram emot denna höst!