Fin lördag!

Igår vaknade vi till ännu en sommardag såhär i september! Helt underbart! Jag kände suget efter hästarna smyga sig på och bestämde mig för att ge mig ut med dem på förmiddagen. Gräsåkern utanför är nyslagen, så jag tänkte att det vore perfekt att rida Bosse där. Mjukt och fint för hans skolösa hovar.

Jag började med att frisera honom. Manen var lång och ostyrig, liksom pannluggen. Men han blev så fin när jag klippte honom.

På med sadel och träns och ut i paddocken för att sitta upp. Han skrittade på fint, vi tog ett par varv i paddocken innan vi gav oss ut på åkern. Lite motsträvig var han på väg bort mot hagen, men han gick framåt.

Men efter ett tag så började det. surandet. Jag blir så trött på honom. När man försöker få honom att lägga volter i höger varv eller gå åt höger så surar han ihop fullständigt, vägrar gå, krullar ihop sig, reser sig lite i framänden och sparkar ut med höger bakben.

Det är som att sitta på en sten. Det går inte att kommunicera. Så jävla hopplöst. En normal häst får ju en naturlig framåtbjudning när den får komma ut på en gräsåker. Inte Bosse. Så jag gav upp efter ett tag, eftersom jag inte tycker att det ger någonting att behöva bråka med sin häst på det sättet och jag red hemåt igen. Stundtals ville han inte ens gå åt det hållet...

När vi kom tillbaka till stallet red jag runt till gårdsplan. Där kunde han, konstigt nog gå åt precis det håll jag bestämde. Vi gick upp vid hundgården och tillbaka och så lät jag honom skritta ner på vägen mot Linnarp. Han var lite hovöm på grusvägen, men framåtbjudningen fanns där och han verkade tycka att det var kul att vara ute. Vi skrittade i kanten på gräsåkern på Gärdet, där gräset inte är klippt och sedan vände vi tillbaka hem. Då ville han plötsligt trava! Jag blir inte riktigt klok på den där hästen, men det är viktigt att försöka hålla honom på gott humör, så det får väl bli uteritter framöver.

Efter den något misslyckade ridturen bestämde jag mig för att ta med mig Pelle på en promenad i Linneskogen, där han brukar tycka att världen är lite farlig. Han är så fin nu, Pelle, med sin "höstpäls". På hösten, precis innan vinterpälsen kommer så tjocknar sommarpälsen till och han blir nästan svart. Så läcker!

Jag slängde på honom tränset och så traskade vi iväg. Vilken cool Pelle det var! Han blev faktiskt inte upprörd över någonting! Det som skrämde honom mest var en gubbe som låg på alla fyra i skogen. Jag vet inte vad han höll på med, men Pelle tyckte han var konstig, jag var beredd att hålla med honom.

Coola hästen!

Efter promenaden blev det lunch och sedan drog jag och Magnus till Varberg för att handla lite kött till kvällen. Efter det blev det fika på altanen, där jag åt upp den fantastiska vattenmelonen som jag hämtade i växthuset i fredags. Det är helt fascinerande hur mycket bättre egenodlat smakar, så även melon!

Så god!

Det kommer definitivt att bli meloner i växthuset nästa år! Då kommer jag ju att så dem tidigare också, så att de får en lång säsong där inne! 

Medan vi satt i solen och värmen på altanen och fikade tittade vi också på vår nya kompis, gräsklipparroboten, som sparar så mycket tid åt oss!

Så trevligt att se denna arbeta!

Vi konstaterade båda två att helgen faktiskt känns längre när vi inte behöver klippa gräset. Lördagen kändes riktigt lång igår, jag tyckte att jag fick mycket gjort utan att bli helt uttröttad.

På kvällen blev det grill med Elinore, Jocke och barnen och Minna som också var med. Riktigt mysigt med kräftor som förrätt (för de som gillar det..) och grillat kött som intogs i växthuset. Det är verkligen så mysigt att sitta där och äta!

Nu är det söndag. Lite sämre väder idag, men det blir nog en bra dag ändå!