Sidor

lördag 31 maj 2014

Målat läkt hela dagen!

Denna dag har helt ägnats åt målning av läkt. Jag gjorde först klart all grundmålning.


Därefter gav jag mig på den läkt som redan var målade sedan innan. Jag gav mig fasen på att jag skulle måla klart allt i den högen och det lyckades jag faktiskt med!


Jag har totalt målat i åtta timmar idag! Varje läkt tog knappt tre minuter så jag har målat ca 160 stycken. Känns riktigt bra!

Imorgon ska jag upp i tid och springa långpass, tänkte jag. Det har blivit långa sovmorgnar den här helgen så imorgon får jag allt skärpa till mig:).

torsdag 29 maj 2014

Målardag!

Denna dag började jag med en skön morgonlöptur före frukost med Selma. Så gött att komma ut på morgonen och röra på sig innan ryggvärken kommer efter målningen. Selma blev lite flåsig, tungan hängde långt utanför munnen, så jag slutade springa efter 45 minuter och gick den sista kilometern hem.

Efter frukost drog jag igång med målandet. Nu vill jag bara bli klar med det! Jag började med att måla klart fasadbrädorna. 70 st som är 4,5 meter långa. Så skönt att bli färdig! Kul också att den gamla hövagnen (som troligtvis har hängt med sedan ardennerhästarnas tid kommer till användning.

Ett lass med brädor!

Ett till lass med brädor
När jag var klar med fasadbrädorna tog vi lite lunch. Älsklingen har stått vid vedklyven hela dagen, så han var också hungrig.

Efter lunch började jag på att grundmåla den läkt som ska grundmålas. Som tur är så är det inte all läkt som ska grundmålas, det är rätt drygt. Men det går ändå snabbare än fasadbrädorna iaf. Hela eftermiddagen målade jag, lyssnandes på Spotify. Skönt med musik som man kan sjunga med i.

När klockan var ca 18 avbröt jag dagens arbete, då jag hade grymt ont i ryggen. Dessutom får man ju faktiskt ha lite kväll också. En del läkt blev iaf målad, så det känns bra. Fick gjort mycket idag! Hoppas att jag hinner måla klart läkten i helgen så att jag kan ge mig på källarfönstren sedan.

Grundmålad läkt såhär långt!

tisdag 27 maj 2014

Äntligen lite framdrift!

Idag när jag kom hem från jobbet såg jag till min stora glädje att vindskivorna kommit upp på huset under dagen!

Nya vita fina vindskivor!
Min plan för kvällen var att fixa stängslet i sommarhagen, släppa hästarna på bete där och sedan måla. Men när nu snickarna hade varit i farten fanns det ju en hel del grejer att städa bort. Brädstumpar, bortskuren takpapp och annat. Så det fick jag göra efter att ha släpp de mycket lyckliga hästarna på bete.

Jag insåg också att jag behövde vattna mina odlingslådor i trädgården och mina fruktträd. Det är rätt torrt ute nu och ännu inget regn i sikte på ett tag.

Jag tog mig en titt på äppelträden som blommade så intensivt för några veckor sedan. Och jo, där kommer att bli massor av äpplen i år! Såhär såg en liten del av ena trädet ut, resten av trädet var likadant!

Äpplen i massor!
I mina odlingslådor går det också fantastiskt bra! Spenaten är redan plockfärdig, rädisorna har växt till sig bra. Allt är dessutom ekologisk och fint! Älskar att kunna plocka grönsaker i trädgården! Och lådorna är ju bara så bra! Inget ogräs, bara det som ska växa där! Underbart!

Spenat, sockerärtor, dill, jordgubbar

Rädisor, morötter, ruccola, sallad och persilja
När all vattning och städning var klar så var klockan redan åtta. Men eftersom jag hade målarkläderna på så passade jag på att måla lite grann. Åtta fasadbrädor blev det. Det är iaf åta fler än noll! Nu är det nitton kvar!

måndag 26 maj 2014

Mot Lidingöloppet!

Lite dålig uppdatering här i bloggen det senaste, men det har varit mycket målning, utbildning på Slottsviken i Göteborg och annat.

Det har däremot inte varit så mycket träning. Eller ingen träning alls snarare. Men idag var det dags! Efter att ha ägnat två timmar åt målning av fasadbrädor tog jag med mig Selma ut på en tur i sommarkvällen.

För det är ju sommar nu. 20-25 grader så gott som varje dag sedan i onsdags. Underbart, men lite jobbigt att springa i. Fast ikväll var det helt perfekt. Ganska svalt och skönt.

Det var faktiskt första löprundan efter Göteborgsvarvet och första rundan mot nästa mål, Lidingöloppet. 3 mil i kuperad terräng. En utmaning som heter duga. Men nu har jag börjat!

Vi började springa Obbhultvägen upp mot Åkulla.

Skugg-selfie:)
Vid Flähult svängde vi upp på banvallen och från banvallen upp i en stigning mot Axelid.

Banvallen
Älska backar! (Och den där fläckiga hunden)
Efter Axelid-backen sprang vi in på en skogsväg som leder tillbaka till Obbhult. Där gick det behagligt utför och pulsen gick ner igen. Bara härligt och behagligt!

I Obbhult kom vi fram till en stängd grind. Eftersom jag inte visste vilken sorts djur som fanns innanför grinden och jag inte ville bli jagad av några tjurar eller liknande fick jag vackert ta den hårda vägen upp i Obbhultaskogen.

Och det gick verkligen uppför. En backe fick jag faktiskt gå uppför, men det spelar ingen roll. Jag är ingen snabb backlöpare så det går nästan lika snabbt att gå som att springa. Men, som alltid, kommer det härliga nedförsbackar efter de där uppförsbackarna. Fantastisk utsikt (som tyvärr inte lyckades fångas så bra på bild) väntade också som belöning när jag defilerade hem.

Vacker nedförsbacke
Till sist hade jag ju såklart ca 500 m uppförsbacke som skulle klaras av, vilket jag också gjorde! Trött, men glad och med en lika trött och glad hund kunde jag klocka 8,5 km. Skön känsla, kul att springa!

söndag 18 maj 2014

Göteborgsvarvet 2014 Race Report!

Igår var det alltså dags för årets Göteborgsvarv! Denna gång kände jag mig lite mer rutinerad, jag hade ju trots allt faktiskt sprungit en gång tidigare:).

Den här gången åkte jag med Emelie till Göteborg. Passade ganska bra, hon startade ungefär en halvtimme efter mig och är snabbare, så vi behövde inte vänta på varandra så länge. 

Vi utmanade ödet och bestämde oss för att ta tåget upp. Lite trist att det ska kännas som att man utmanar ödet när man väljer att åka tåg, men så är det.

Jag var väl förberedd, hade packat väskan med allt som behövdes (trodde jag). Frukt, kläder, duschgrejer (kom ihåg att packa handduken i sista stund), lunch (noggrant förberedd) och allt annat som behövdes.

Jag tog bilen in till Varberg och när jag kommit halvvägs så kom jag på att maten låg kvar i kylskåpet. HELVETE! Jag som förra året provade hur det är att springa ett Göteborgsvarv på tom mage var inte så sugen på att upprepa den erfarenheten. Men, men det skulle väl antagligen finnas något vettigt att äta på plats i Slottskogen.

När jag precis hade parkerat bilen, ringde Emelie och talade om att hon hade kommit med tåget (hon gick på i Falkenberg) och satt i vagn 14. Så jag gick bort till perrongen och ställde mig där och väntade. När tåget kom så stod det inte på vagnarna vad de hette, så jag gick på någonstans i mitten, då Emelie sagt att det var där hon satt. Det stod inte heller några vagnnummer inne i tåget så jag valde att gå bakåt. 

Det var såklart fel beslut. Jag gick och gick, väskan lyckades fastna i ett säte och till sist hittade jag en konduktör som talade om att vagn 14 var i andra änden av tåget... Så det var bara till att gå tillbaka. Men till sist hittade jag henne:).

Det är lite lustigt hur man resonerar när man ska ta sig till sådana här evenemang. Jag oroar mig alltid för hur det ska gå att hitta dit jag ska och hade förberett mig noga med att kolla upp hur spårvagnarna gick från centralen, dit vi hade tänkt åka.

Men istället så stannade tåget vid Liseberg (hade ingen aning om att där fanns en station). Så vi gick av där. När vi kom utanför stationen fanns där folk från Göteborgsvarvet som talade om hur vi skulle gå till bussen som skulle ta oss till Slottsskogen och det var ju bara till att följa strömmen egentligen.

Vi gick rätt på bussen och sedan åkte vi raka vägen utan stopp till hållplatsen Botaniska trädgården. Mycket smidigt! 

Därifrån gick vi vidare mot starten, där elitgruppen och de första startgrupperna höll på att värma upp. Vi lyckades passera där innan de startade och tog oss vidare till toakön.
Världens längsta toakö!
Medan vi stod där insåg vi att det var ganska varmt så vi passade på att klä av oss överdragskläderna. Jag hade min Craft-kjol och ett Nike-linne på mig. Kändes som lagom mycket kläder. Det går ju inte att ha mindre... Eller jo, man kunde haft en kort top, typ sport-BH om man hade haft en hård, snyy och vältränad mage:).

Jag som trodde att jag skulle frysa behövde inte bekymra mig om det. Men det var iaf svalare än förra året! Medan vi stod i den evighetslånga toakön gick starten med buller och bång. Eller iaf raketer och dån. Riktigt pampigt!

När vi hade avklarat toabesöket gick vi bort och lämnade väskorna. Vi tyckte att vi hade så gott om tid på oss. Det hade vi ju också, jag skulle ju inte starta förrän kl 14:49 och klockan var bara strax efter ett när vi lämnade in väskorna.

Sedan ställde jag mig i matkön. Som inte heller var kort. Men vi kunde iaf kolla på loppet så länge. De supersnabba i elitgruppen var ju redan ute på Hisingen när vi stod i matkön.
Underhållning i matkön
När jag äntligen kom fram till kassan så blev jag informerad om att salladen var "lite fryst", men på väg att tina upp. Jaja, tänkte jag, jag måste ju få i mig någonting att äta. Så jag köpte den och sedan gick vi upp i skogen och satte oss där.

Den där salladen var verkligen djupfryst! Kycklingen var fryst (iofs bra, ingen matföriftningsrisk), alla grönsaker och pastan var också fryst. Sådär gott. Men jag lyckades pilla i mig all kyckling och lite pasta.

Fryst sallad
Sedan var klockan plötsligt två och det började bli hög tid att ställa sig i toakö igen. Den här gången var de ÄNNU längre. Det började bli tight om tid. Men man kan ju alltid starta senare än sin startgrupp så egentligen är det ingen fara, men på något sätt så vill man ju ändå vara i "rätt" grupp. Så det var allt lite stressigt innan jag äntligen fick komma in på toa och sedan kunde dra iväg.

Min startgrupp hade redan gått fram så det gick inte att komma in utan att klättra över staketet. Tur att man är så smidig:). Sedan var det en kort väntan, starta klockan (som inte ville hitta några satelliter), gå framåt och sedan IVÄG!

På väg mot start!
Solen sken, det var ganska varmt, men ändå kändes det helt OK. Min förhoppning var att kunna hålla 6-minuterstempo och det gick väldigt bra till en början. Säldammsbacken gick bra, ner mot Majorna var det hög alkoholhalt på samma ställe som förra året (kunde nog blivit full på inandning där). Även i år stod det rökare utmed banan och rökte sina äckliga stinkpinnar så att man nästan fick hostattack (att de inte fattar???).

Vidare upp mot bron och stigningen där. Allt kändes kanon. Jag sprang och tittade på strömmen av löpare ute på Eriksberg. Häftig känsla! Vid slutet av bron möttes man av den välbekanta doften av bränd olja, den här gången inte blandad med reningsverksdoft som tur var. Sedan blev det lätt nedför igen.

Den platta sträckan ute på Hisingen borde ju vara lätt att springa, men jag har det svårt där av någon anledning. Det var ju folk som hejade och musik överallt. Jag lade märke till hur bra vals-takt passade med min löp-takt:). Men ändå känns det svårt. 

Kilometrarna tickade faktiskt på rätt snabbt och lätt ända till 11 km. Där fick jag håll och jag såg tempot rasa ner mot 6:30. Det började bli kämpigt. Hållet försvann efter ett tag och när jag kom fram till Göta Älv-bron gav jag mig fasen på att den här gången skulle jag springa upp, inte börja gå där som jag gjorde förra året. 

Det var kämpigt, riktigt jäkla kämpigt, men jag tog mig upp och sedan var jag så nöjd med min bedrift att jag på lätta steg sprang nedför bron på andra sidan.

Första klunken vatten tog jag precis innan Avenyn. Det var gott. Munnen var torr. Benen kändes som pinnar, men det kände jag inte av när jag sprang. Sedan sprang jag vidare upp för Avenyn. Tungt igen, men jag skulle minsann springa till svamparna hade jag bestämt.

Så det gjorde jag. Glad i hågen tryckte jag ut vattnet över ansiktet och upptäckte att det var SALT! Jäkligt salt! URK! Sprang vidare med ny energi och tog faktiskt både sportdryck och vatten vid nästa station.

Där började jag inse att jag har väldigt vaga eller inga minnen av resten av banan från förra året. Men den här gången var jag inte riktigt lika trött. När jag sprang förbi 18 km-skylten kände jag att 3 km till skulle jag nog orka.

Sista backen innan den smala bron strax innan 20 km gick jag uppför. Snackade lite med en kille där. Vi konstaterade att det roliga snart var över och det gav mig mer energi att springa vidare. Sista stigningen mot Slottsskogsvallen måste jag ha sett väldigt trött ut, för då skjutsade en annan kille till mig i ryggen och undrade om jag ville ha hjälp. " Ja tack" sa jag och tog mig vidare upp för backen. Sedan var det bara till att defilera in i mål med världens skönaste känsla! 

Jag hade klarat det i år igen! Ingen tid att skryta med, 2:15:48, men det var iaf 8 minuter snabbare än förra året. Och jag vet ju att värme inte är min grej när jag ska springa. Den tog verkligen orken ur mig efter 11 km. Men jag försökte ändå tänka positivt. Efter 11 km hade jag ju mindre än hälften kvar och det var ju bara till att tugga på. Skit samma vad tiden skulle bli! Jag såg fram emot den där otroligt snygga medaljen!

Riktigt snygg!
Den är faktiskt ännu snyggare i verkligheten. Den är stor och rejäl och tung! 

När jag kommit i mål kollade jag hur det gick för Emelie via SMS. Jag förstod att hon inte var långt efter mig så först tänkte jag väntat in henne på vallen. Men så insåg jag att det fanns fler vägar att gå, så då beslöt jag mig för att hämta ut väskan och möta upp henne där som vi hade bestämt tidigare.

Väskförvaring
När vi mötts upp gick vi direkt till duscharna som låg alldeles intill i en ishall... Kön till duscharna gick på isen. Förvisso låg det en matta ovanpå, men den hjälpte inte mycket, jag höll på att frysa ihjäl om mina fötter! Kunde varit bra att veta att man skulle ha tofflor med sig, men nu vet jag det till nästa gång:).

Efter duschen tog vi oss vidare till bussen.Vi hann med ett toabesök till, den här gången utan kö, men istället fick vi stå i kö för att komma med bussen. Efter vad som kändes en evighet, eftersom vi fick stå upp hela vägen, var vi tillbaka vid Universeum. Därifrån letade vi upp en italiensk restaurang och satte oss för att äta. Då var det gott med mat! Och så är det ju så jäkla gott med pasta på restaurang! Alltid mycket bättre än den man gör själv!

Vi åt även efterrätt, jag beställde två vaniljglasskulor med chokladsås. Servitrisen (som knappt pratade svenska) frågade två gånger om jag skulle ha "choklate" och jag sa ja tre gånger. När den kom in så var det såklart hallonsås istället för choklad. Jaja, det gick ner det med:).

När vi var klara med restaurangbesöket traskade vi vidare mot Lisebergsstationen, tog pendeln till Kungsbacka, väntade in Öresundståget och åkte hem. Det är länge sedan jag längtat så mycket efter sängen, men det var verkligen helt underbart att få lägga sig ner och sova!

Krigsskada även i år. Varför är det bara Varvets chipband som skaver???
Totalt sett är jag mycket nöjd med dagen. Det var verkligen ännu roligare att vara där när man hade sällskap med sig! Folkfesten var total! Och så gött att gå ut och äta efteråt! Och tågen funkade ju klockrent! Jag kommer aldrig att köra bil dit igen! Så himla mycket smidigare med tåg! 

Tyvärr har jag idag fått reda på att en stackars kille dog igår efter att ha gått i mål och att två andra fick hjärtstopp, men återupplivades. Jag sänder såklart tankar till anhöriga och andra inblandade. Så himla trist!

Dock var det inget som jag märkte av under gårdagen, jag hade verkligen ingen aning om det förrän jag läste det på GT i morse. Löpningen skördar sina offer, men kanske hade dessa tre personer fått hjärtstopp ändå. De hade inte kunnat befinna sig på en lämpligare plats, eftersom det fanns direkt vård att tillgå. Kanske är löpning farligt, men jag hävdar ändå att det är ännu farligare att inte springa alls!

Nu är alltså årets Varv avklarat. Nu kommer jag snart att anmäla mig till nästa varv:). Det är ju så kul att springa, även om man är trött efteråt! Nu börjar också nästa resa. Resan mot Lidingöloppet 30 km. En jäkla kuperad mil till! Hmmm... vad har jag gett mig in på...?

torsdag 15 maj 2014

Äntligen en halvmara i Varberg!

Igår fick jag den glädjande nyheten att FK Friskus kommer att arrangera en halvmara i Varberg till hösten! Så himla kul! Det har ju inte arrangerats så långa lopp i Varberg sedan någon gång på 90-talet då man sprang banvallsloppet från Varberg till Åkulla. Att det dessutom ligger i oktober känns riktigt bra. Det lär ju inte vara så varmt att springa och så finns det inga kul lopp vid den tiden på året. Så stor tumme upp till FK Friskus!


Förberedelser #goteborgsvarvet

Idag har jag varit uppe i Göteborg och hämtat nummerlapparna till mig och Emelie. Tagit en snabb runda på mässan (som knappt kan kallas mässa om man är van vid hur det ser ut på t.ex. Göteborg Horse show eller Falsterbo), fyllt på goodie-bagen, rekat lite och bara tagit in stämningen.

Blickar bort mot startområdet...
Det blev faktiskt lite shopping också, så några påsar till fick jag allt ihop...
Pås-samling
Jag är inget Adidas-fan (vet inte varför, gillar bara inte deras kläder), men jag var ju bara tvungen att köpa ett Göteborgsvarv-linne som jag kan springa runt och "skryta" med i sommar :). Jag hittade även ett par shorts från Craft som har en bra ficka. Vet dock inte om jag är så nöjd med passformen på dem. Känns som att det blir lite dubbelt och alldeles för varmt...

Ny-kittad!
Vattenflaskan var visst ny färg på i år. Svart är det som gäller 2014!

Back in black!
Det är väldigt skönt att slippa stå i nummerlappskö på lördag. Nu behöver man bara bekymra sig om toakön! Och om att få tillräckligt med mat i sig så att man inte blir hungrig i Majorna, som jag blev förra året.

Så jag känner mig rätt lugn. Nu vet jag ju hur det går till, vart jag ska vara, hur banan ser ut. Vart det är lättsprunget och mindre lättsprunget. Hoppas att jag kommer i mål betydligt piggare än förra året! Oavsett vilket så ska det bli jäkligt skönt att hänga medaljen om halsen!

Laddad!

Nu är det inte många dagar kvar tills jag återigen står på Göteborgsvarvets startlinje! 

När jag kom hem från jobbet idag stacka jag ut på en löprunda med Selma. Jag försökte verkligen springa i ett lugnt tempo. Ansträngningen var verkligen inte särskilt stor, ändå visade klockan en bra bit under sex minuter kilometer efter kilometer!

Jag hade en del träningsvärk efter att ha ridit båda hästarns igår. Så jag trodde inte att det skulle gå att springa öht. Men det var inga större problem. Dock kände jag mig lite stel när jag stannade klockan efter 11 km och började gå hemåt. Men det gick över allteftersom jag gick och när jag kom hem kändes allt bra igen!

Jag var mycket nöjd med rundan. Det var lätt att springa och det känns mycket bra inför lördagen!

Igår var jag som sagt uppe på hästryggen igen. Båda hästarna fick komma ut lite i paddocken. De skötte sig kanon båda två. Pelle skjöt lite rygg när vi skulle galoppera, men det gick snabbt över.

Bosse var väldigt avslappnad och inte alls sugen på att studsa den här gången. Kul att spendera lite tid med hästarna mitt i allt jobb med renoveringen!

I lördags fick jag målat slut på den vita färgen. Sedan klippte jag gräset och därefter började jag måla de gula fasadbräderna. Riktigt kul att få se hur färgen ser ut på träet. Blir nog bra!




tisdag 6 maj 2014

När man är som minst motiverad...

...gör det som mest nytta att ge sig ut och springa! Jag har sällan motivationsbrist till att träna, men just nu är jag inne i en tung period där jag egentligen inte känner någon motivation till någonting. Allt är tråkigt på jobbet. Allt är tråkigt med renoveringen. Allt är tråkigt med träning.

De senaste veckorna har bestått av mycket stress, såklart pga renoveringen och allt som hela tiden måste hinnas med där. Men situationen på jobbet har också bidragit till att mycket känns tungt just nu. Samtidigt har jag pga renoveringen inte orkat/haft tid att träna lika mycket som jag brukar. Jag har kanske kommit iväg två gånger i veckan istället för 3-5 gånger.

På något sätt blir det en dålig spiral. Mycket slit - lite träning - sämre matvanor - sämre humör - sämre fysik. Men idag kände jag ändå ett litet sug efter att få röra på mig. Och när jag faktiskt fick med mig Älsklingen ut så var det ju inte mycket som kunde stoppa mig, då var jag ju bara tvungen att sticka iväg.

De första 3,5 km sprang Selma och jag tillsammans med Älsklingen i väldigt lugnt tempo. Det blev en  lugn och fin uppvärmning. I vanliga fall brukar jag hålla ungefär samma tempo hela rundan utom när jag springa intervaller. När vi kom till Linnarp sprang Älsklingen hem och Selma och jag fortsatte mot banvallen i vårt normala tempo.

Det kändes skönt och lätt att springa idag. Inga krämpor någonstans. Inte ens vaderna var sura idag. Riktigt skönt! Jag ska försöka hålla igång någorlunda nu de sista dagarna inför Göteborgsvarvet. Bara springa i lätt tempo, inga intervaller, bara "mysa" runt. Inga långpass heller.

Långpassen får komma efter Varvet. Då är det dags att förlänga dem ytterligare i träningen mot Lidingöloppet. Det känns lite ångestladdat. 3 mil är ju rätt långt. Och jag är ingen självplågare. Och jag har väldigt mycket massa att förflytta de där tre milen.

Men det borde ju funka. Det svåra tycker jag är att hitta bra rundor. Den längsta rundan jag har är ju drygt 22 km. Men jag vill komma upp i tre mil (minst) innan loppet för att känna på hur det känns så att det inte blir en överraskning där i slutet på september.

I alla fall så känner jag mig på bättre humör nu efter löprundan. Lite piggare, lite gladare. Hoppas att det håller i sig framöver också!

söndag 4 maj 2014

Måla måla måla!

Idag har vi varit på barndop i Öxabäck. Det var barnbarnet Loke som döptes. Förutom att mässan var nära på outhärdligt tråkig och seg gick allt bra och lille Loke sa inte ett ljud, inte ens när prästen hällde vatten över honom. Efteråt var det mat och tårta så klockan hann bli två innan vi kom hem igen.

Väl hemma visste jag att jag hade ett jobb att göra, nämligen måla vindskivor. Jag var verkligen inte alls sugen på att måla överhuvudtaget så det tog ett tag innan jag lyckades släpa mig ut och sätta igång. 
Men det gick rätt bra ändå och efter några timmar var 14 vindskivor målade!
Målat och klart!
Älsklingen tog ner de sista eternitplattorna (som han nådde med stegen) och körde in dem i containern. Så nu är all eternit (så gott som) borta, containern är full och klar för avhämtning. Känns nästan lite overkligt. Projektet med att ta bort plattorna har känts väldigt stort. Det har varit mycket jobb (såklart) men nu är det alltså över! Så jäkla gött!


Norrgaveln utan eternit. Lite bättre bevarad än södergaveln!
När jag var klar med målandet fixade jag lite kvällskäk till pållarna. Imorgon får de det sista utan ensilagebalen, sedan släpper jag dem på bete när jag kommer hem från jobbet. Ska bli så skönt! Då kan jag äntligen ta ännu lite sovmorgon!

Framöver är det mera målning som gäller. Jag har två paket med fasadbrädor som ska målas gula. Men med lite målning varje kväll kommer det snart att vara gjort, det är bara till att köra på!

lördag 3 maj 2014

Full fart lördag!

Denna lördag inledde jag med en löptur före frukost tillsammans med Selma. Jag märker att min kropp och knopp blir sur när jag inte hinner springa så mycket som jag vill!


Jag har faktiskt mått riktigt bra hela dagen, så det gjorde verkligen gott!

Förmiddagen ägnade vi åt Varberg. Vi shoppade lite doppresenter till barbarnet och lite kläder till oss själva. Det var riktigt länge sedan jag shoppade i "riktiga" butiker. Handlar mest på nätet numera. Utbudet blir ju så mycket större!

Men jag fick iaf hittat lite snygga grejer och Älsklingen fick också köpt lite jeans bl.a. Bra shoppingtur!

När vi kom hem tog jag med mig traktorn och Selma till sommarhagen för lite stängsling så att jag äntligen kan släppa hästarna på bete. Egentligen hade det behövts gödslas där. Gräset är lite klent. Får försöka komma ihåg det till nästa år.

Efter stängslingen gav vi oss på eternitplattorna på gavlarna och rev ner dem. Jag plockade undan och Älsklingen klättrade på stegen.


Det gick riktigt smidigt att ta bort plattorna. Dock får vi ta de sista högst upp när vi har fått ställning på den sidan. Det var lite väl svajigt högst upp!


Man kan ju säga att södra gaveln var i stort behov av målning!

Jag tog även en sväng upp på ställningen för att slänga ner de eternitplattor jag tog ner igår. Då tittade jag lite på fönstren i kupan, som inte blivit underhållna på sisådär 50 år eller något. Det är verkligen hög tid att byta ut dem!


Medan jag gick in och fixade käk tog Äksklingen ner plattorna på norra gaveln. Så nu är de (nästan alla) borta! Så jäkla gött!

Även om eternitplattorna har bevarat huset under alla dessa år de har suttit där, så känns det riktigt bra att ta bort dem. Ingen asbest på detta hus något mer!

Nu blir det duschen, sedan sängen, tidigt upp imorgon!

fredag 2 maj 2014

Gräset slutar inte växa...

...bara för att man renoverar och inte har tid att klippa gräset! Igår städade jag upp under ställningen på baksidan av huset. Krattade upp all gammal mossa och annat skit som fallit från taket. Där låg även en del bräder som skulle slängas/plockas upp. Ett gediget arbete som tog så gott som hela dagen!

Kl fyra på eftermiddagen kunde jag börja klippa gräset. Det var riktigt gött att få det gjort i alla fall. Så att det inte ser helt bedrövligt ut här.

Idag "roar jag mig" med att riva eterniten på framsidan av huset. Plattorna är stora så det går rätt snabbt ändå. Men det är ett jäkla jobb! Sedan ska ju all eternit undan också. Bara till att fylla traktorskopan. Jag har nog att göra med det projektet den här dagen.