Sidor

tisdag 31 januari 2017

Månadsreflektion januari 2017

Nytt inslag här på bloggen! Jag tänkte faktiskt på detta när jag skrev årssammanfattningen för 2016 att det är rätt svårt att komma ihåg i december hur saker och ting var i januari samma år. Även om det såklart går att läsa det mesta i bloggen, vill jag ändå reflektera över månaden som har gått innan jag hinner glömma hur det var.

Det första jag tänkte på när jag konstaterade att januari nu är slut var "REDAN???". Så otroligt snabbt denna månad har gått! Och så mycket som har hänt på det personliga planet för min del!

Det största som har hänt är väl att jag har blivit varse vad jag vill bli när jag blir stor, så att säga. Jag har tagit fram en tioårsplan och vet precis i vilken riktning jag vill gå. Det känns så bra! Livet blev så mycket enklare!

Det projekt som jag har varit projektledare för i snart två år är på väg in i slutfasen och imorgon drar vi igång en del av allt arbete vi har gjort. Det känns grymt kul! Det är en förändring som kommer att göra saker och ting så mycket bättre för så många och det kommer att sparas mycket tid och pengar på många ställen. Så kul att få chansen att leda detta arbete! Så det har varit intensivt arbete i januari för att få alla bitar på plats för att kunna dra igång.

När det gäller träningen har det varit många träningstimmar i januari, närmare bestämt 37 timmar och 47 minuter fördelade på 30 pass. Dock har mycket av träningen bestått av powerwalks 85,73 km. 124 km skidåkning (mest i Funäsfjällen i början av året). 58,23 km löpning. Jag har tagit strax över 500000 steg och snittar på 16300 steg/dag. En riktigt aktiv månad! Känns så kul!


Jag kan faktiskt inte komma på någonting som inte har varit bra denna månad! Det har varit en rolig och lärorik månad och jag ser tillbaka på den med glädje!

Eller förresten, det finns ju en sak som har varit lite svajigt och det är ju min motivation till skidåkningen och Tjejvasan. Motivationsbristen har främst berott på det grymt dåliga vädret. Plusgrader och ingen snö. Dåliga förutsättningar att åka i Åkulla då det har tagit tid att få ihop snö till hela slingan pga värmen.

För någon vecka sedan var jag faktiskt på väg att boka av allting och skita i det, men efter en härlig skiddag i Åkulla i fredags med sol och skidåkning hittade jag motivationen igen och nu kör jag full fart framåt!

Vackra Funäsfjällen!

Åkulla

Ikväll blev det en tur till Åkulla för lite skidåkning. Jag var spänd på hur den nyinköpta vallan skulle funka. Jag har ju inte haft särskilt stor framgång med vallningen...

Det har varit kallt i natt så spåren hade frusit bra och förhållandena var goda, trots att det nästan var ett dygn sedan spåren drogs. Glidet var det inget fel på idag! Vet inte om det berodde på is i spåren eller vallan. Lite svårt att se i mörkret, men det såg lite isigt ut. Fast det har ju varit lite så tidigare utan att det har gått särskilt snabbt.

Jag hade inga problem med att staka banvallen bort till stadion nu i alla fall. Jag koncentrerade mig på att staka så mycket som möjligt. Tyvärr var glidet rätt bra bakåt också, så det var svårt att få till diagonalåkningen. Men det var inte många ställen som krävde diagonal idag.

För första gången någonsin lyckades jag slappna av i min hatbacke och insåg att jag faktiskt klarar den rätt bra. Jag har ju inte ramlat hittills i alla fall!

På fjärde varvet började jag känna mig lite sliten här och var och jag beslutade mig för att lägga av efter det varvet. Nu handlar det om att vänja överkroppen vid stakningen och jag tycker det är bättre att orka köra fyra varv imorgon också än att bli sliten och riskera skador.

Passet kändes lugnt, ändå snittade jag på 158 i puls, vilket är strax över 80% för min del. Jag var faktiskt rätt förvånad över den siffran!

Spåren var helt ok, dock lite vobbliga på några ställen så det kändes lite som bambi på hal is ett tag. Men det är ju bra balansträning:)


måndag 30 januari 2017

Mot ljusare tider!

Idag var första dagen detta år då jag hann komma ut på löprunda innan det var helt mörkt ute. Så underbart! Jag hann förvisso bara springa en kilometer innan jag kom upp på banvallen och det blev lite mörkare pga skog, så då satte jag igång pannlampan för att undvika att trampa snett när jag inte såg marken.

Det var rätt löst underlag på banvallen, tjällossning igen så det var lite tungsprunget, men ändå ganska lätt känsla. Dock var kroppen fortfarande lite seg, så inget större klipp i stegen.

När vi sprang Linnarpsvägen tillbaka hemåt hörde jag något som skällde. Jag tänkte först att det var en hund som skällde i Linneskogen. Men det kom närmare och helt plötsligt närmare i en hög fart. Då insåg jag att det var en räv som skällde. Den tystnade dock innan den kom fram till oss och jag tror den vände när den fick vittring på oss. Men det ska ju erkännas att tempot ökade lite. Jag kollade så att den inte följde efter oss. Vi har nämligen råkat ut för det vid något tillfälle när Selma har löpt. Men ingen förföljare idag!

Nu är det ju faktiskt bara 26 dagar kvar till Tjejvasan,så imorgon blir det skidträning igen.


När jag kom hem från löprundan tog jag in skidorna för att testa mitt senaste vallainköp.


En glidvalla som funkar ungefär som snabbskokräm. Bara till att vända uppochner och stryka ut, låta torka två minuter (då hinner man stryka den andra skidan) och sedan smetar man ut det med kork. Klart! Väldigt mycket smidigare än paraffin som ska värmas och kylas och sicklas! Imorgon blir det test av hur det fungerar. Hoppas på lite mer glid än jag har haft tidigare, då det har varit ganska motigt. Jag återkommer med rapport!

söndag 29 januari 2017

Lassalyckan

I morse ringde klockan 05:30. Jag har haft ännu en natt där jag har vaknat flera gånger, så irriterande! Jag vill sova en hel natt utan att vara vaken! Det här har hållit på sedan i onsdags, så det är rätt störigt.

I alla fall så hade jag en plan på att snabbt slänga ut hästarna, slänga i mig frukost och sedan ta bilen till Ulricehamn för att åka skidor på Lassalyckan, där världscupen gick förra helgen.

Efter att ha snurrat runt lite och hamnat fel hittade jag äntligen dit. Skyltningen kunde varit bättre...

Jag var där strax innan kl nio och då var det inte jättemånga bilar på parkeringen. Inte heller alltför många skidåkare i de nyfrästa, mycket fina spåren. Det var en spännande och rolig bana som gick upp och ner och i snirklar.

På första varvet testade jag "kraftledningen" som innehöll en backe nedförs och en uppförs. En riktigt tung backe uppförs! Sedan svängde jag mot "Ryckåsen" som var markerad som svår. Och jäklar vilken backe nedåt för att inte tala om backen upp igen! Den visste var den tog!

Jag missade att man skulle vända vid stadion första varvet, så jag körde samma varv igen. Fast denna gång hoppade jag över Ryckåsen. Tyckte att den var lite väl äventyrlig. Dessutom var jag rätt seg i armar och ben och började faktiskt bli trött.

Den här gången var det lite mer folk ute i spåren och jag lade märke till att jag mötte folk som åkte slingan åt andra hållet. Jag funderade på var man vände någonstans och när jag kom tillbaka till stadion såg jag skylten som jag missade första gången. Så jag vände där och åkte spåret tillbaka. Det var riktigt kul!

Det blåste en del och var några minusgrader, så stundtals var det riktigt kallt om rumpa och lår! Tyvärr ingen sol idag, men det var ändå skönt att få skida lite. Planen var egentligen att jag skulle åka längre än jag åkte i Åkulla i fredags, men eftersom kroppen var så seg som den var så avbröt jag efter ca 13 km.

Jag fick lite frossa efteråt och hade 27 grader i bilen hela vägen hem:). Det är ju inte optimalt att sätta sig i en bil i nästan två timmar efter att ha tränat, så jag var rejält stel när jag kom hem och gick ur bilen. Lite trött och sliten också. Men efter en rejäl lunch och en kopp te ska jag nog orka med eftermiddagen också!

Såhär ser det ut!
Det var ganska svåråkt på så sätt att det hela tiden var upp och ner. Det gjorde att det gick långsamt för mig. Ingen snabb bana! Men kul att ha testat på även denna plats. Dock tror jag att jag nöjer mig med Tranemo om jag ger mig iväg någonstans mer innan Tjejvasan.

Prepareringen av spåren var grymt bra! Men med så mycket folk i spåren så blir det snabbt urspårat och sockrigt. Men bättre än såhär får vi det nog inte i den här delen av landet!

Dagens långsamma runda!

lördag 28 januari 2017

Solig lördag!

Äntligen en solig lördag! Efter förra helgens konstanta dimma kändes det riktigt bra att få vakna upp till sol och rimfrost.

Jag började dagen med att städa huset. Magnus hjälpte till också. Jag fick också rensat ut kylskåpet. Där fanns massor av grejer som var för gamla och sådär. Inte så mysigt!

Efter städningen begav jag mig till Varberg bl.a. för att byta batteri på sändaren till Garmin-pulsbandet. Det gjorde urmakaren åt mig och det tog kanske fem minuter. Skönt att slippa pilla med små mini-skruvar själv. Så nu funkar pulsbandet kanon igen!

Selma och jag tog vara på solskenet och stack ut på långpromenad. Vi tog Linnarpsvägen och svängde sedan upp mot Rolfstorp.

Vy mot Rolfstorp!
Vi styrde sedan kosan mot Skällinge. Det var inte jättekul att gå på den vägen, då det är väldigt mycket trafik i väldigt hög fart, men det fick gå. I Skällinge svängde vi ner mot Skärte. Vi passerade en fors där Selma ville hoppa ner och bada. Det fick hon ju inte, såklart.

Jag vill bada!
Vi traskade vidare på vägen och jag förundrades över hur fantastiskt vackert landskapet är där med böljande kullar och dalar och berg. Det är lätt att glömma bort hur fint man har det på hemmaplan ibland!



Solen i ögonen
14,5 km fick vi ihop och det var så härligt att få njuta av solen!

fredag 27 januari 2017

Kvällsmat!

Det var gött att ställa sig och laga lite mat ikväll efter arbetsveckan och träningen. På menyn stod det lax som slängdes in i ugnen, världens enklaste!

För en gångs skull var jag faktiskt sugen på potatis idag, så Magnus fixade lite klyftpotatis som också gjordes i ugnen. Till det hade vi hemmagjord (såklart) romsås. Romsås är jätteenkelt att göra, bara blanda rödlök, rom, creme fraiche, majonnäs och dill. Mycket godare än den man äter. Och så vet man vad den innehåller...

Jag kokade också lite rödbetor som fick smulad fetaost över sig när de var klara. Jag rev också varsin morot och så blev det sallad och granatäpplekärnor. Grymt gott!

Som jag skrev tidigare så följer jag inte LCHF jättestrikt. Rödbetorna, potatisen och rödbetorna är inte LCHF, men de är goda och nyttiga, så de äter jag ändå:)

Såhär god såg tallriken ut! Och det var grymt gott! Nu är jag mätt och go' och behöver definitivt inte äta mer idag!

Kvällsmat

Motivationshöjande fredagsfys!

Härliga fredag! Denna dag började lite mulen sådär, men när vi var ute och gick vår sedvanliga promenad runt verket på jobbet började det skymta en sol och någon timme senare var det klarblå himmel. Jag var bara tvungen att sticka tidigare och ta med skidorna till Åkulla!

Jag kom hem och slängde i mig ett par ägg och en avokado innan jag fixade skidorna. Jag tog bort en del av tejpen då jag fick hugg sist jag åkte. Så med nypreppade skidor höll jag tummarna för att det äntligen skulle kännas bra att åka.

Och det gjorde det minsann! Inte fantastiskt glid, inte heller fantastiskt fäste, men tillräckligt bra för att det skulle kännas kul att åka.

Nu har de äntligen fått ut snö på så gott som hela sträckan. De har skippat den härliga nedförsbacken vid snötillverkningsplatsen, annars är det snö överallt. Så nu är det i alla fall 3 sköna kilometer man kan få ihop på ett varv. Klar förbättring!

Spåren var faktiskt riktigt fina under de förutsättningar vi har/har haft med för dålig kyla och det gick bra att åka hela vägen.

Fina spår!
Jag hade ingen direkt plan för hur långt jag skulle köra eller så, jag ville bara känna på det lite. Efter första varvet ökade jag tempot lite och siktade på att närma mig tävlingstempo. Jag kom nämligen på mig själv med att slököra. För låg puls helt enkelt.

Men jäklar vad bra det gick! Egentligen känner jag mig rätt otränad när det gäller skidåkningen, men idag körde jag ändå 1,5 mil på en timme och tjugo minuter! Ingen kilometer var över 6 minuter. 

Dessutom lyckades jag tackla nedförsbackarna på ett bra sätt. Till och med min "hatbacke". Sista varvet bara släppte jag på ner där och det gick jättebra. Så mycket lättare när inte skidorna fastnar!

Jag var faktiskt riktigt nöjd med detta pass och om jag hade lite låg motivation tidigare så är den definitivt på topp nu! Jag ser fram emot mer skidåkning framöver och framför allt ser jag fram emot Tjejvasan. 29 dagar kvar!

Här kommer passet:

Fredagsfys

torsdag 26 januari 2017

Motivation...

Det här året har börjat med mycket grubbel, faktiskt. Mest grubbel över vad jag vill göra med mitt liv. Efter att ha grubblat över det ett tag så har jag nu en klar plan över de kommande tio åren. Vad jag vill göra, vad jag vill nå. Det känns rätt bra. Och motiverande! Nu är det inte alls svårt att fylla dagarna med förkovran inom det ämne som jag vill jobba med! Och snart kanske jag kommer att berätta vad mina mål innebär, men det håller jag på än så länge:).

Men jag har också grubblat över Tjejvasan. Åka eller inte åka? Att det ens är en fråga beror på det usla väderläget som vi har med total avsaknad av vinter. Dock har snön nu kommit ut på hela slingan i Åkulla, men med tanke på att SMHI lovar 7 plusgrader och regn från och med mitten på nästa vecka ser det inte ljust ut.

Jag har så svårt för att tycka att det är kul att åka skidor när det är barmark och plusgrader runt omkring. Det känns inte riktigt rätt. Och snön blir inte riktigt bra att åka på.

Ett tag var jag säker på att jag inte skulle åka. Så säker att jag tänkte avboka hotellrummet och sälja startplatsen. Men så kom det ett mail igår med det här beskedet...


Jag har alltså fått plats i startled fem. Trots att jag körde väldigt lugnt pga ont i halsen förra året. Det är riktigt bra! Och plötsligt började jag tänka på hur kul det var den där soliga, härliga dagen i februari förra året. Dagen då inget halsont i världen kunde sänka mitt humör.

Den stora anledningen till den sviktande motivationen är troligtvis att jag känner att jag kanske inte kommer att prestera som jag har tänkt, eftersom träningsmöjligheterna är begränsade. Men om jag kan släppa den där f-bannade prestationsångesten och bara se fram emot en härlig dag i skidspåren, ja då blir det betydligt lättare att motivera sig till att åka.

Skit samma om jag har möjlighet att träna som jag vill eller inte, skit samma om jag åker i mål inom den där tiden. Jag ska bara åka för att det var så jäkla kul! Och nog fasen kan jag ta mig igenom 3 mil på skidor utan att ha tränat på topp de senaste månaderna!

Så nu blir det nog Tjejvasan i alla fall... :)


onsdag 25 januari 2017

Kostomläggning del 4 - vad är det för diet?

Jag har använt begreppet LCHF tidigare i "serien" om min kostomläggning. Och LCHF är helt klart grunden för mitt sätt att äta. Bra fetter, minimalt med kolhydrater (bara det jag får i mig via grönsakerna) och bra kött eller fisk. Även paleo är något som jag inspireras av. Paleo är rätt likt LCHF, men man utesluter även mejeriprodukter.

Jag vill inte påstå att jag använder mig av någon diet. Diet för mig innebär att man räknar kalorier, späker sig hårt, går hungrig hela tiden och så går man ner några kilo. När dieten är klar och man börjar "äta som vanligt" går man upp de stackars kilon man hade gått ner och några till.

Så nej, detta är ingen diet, det är ett annat sätt att äta än det vi är vana vid och har lärt oss att vi ska äta. Jag räknar med att gå ner mer i vikt, stanna vid en vikt som är bra för min kropp och sedan hålla mig kvar där.

När jag äter såhär behöver jag inte gå hungrig, jag behöver inte räkna kalorier. Jag äter tills jag är mätt och sedan är jag mätt och nöjd i många timmar framåt. På helgerna brukar det faktiskt bara bli två måltider. Frukost (som brukar bli rätt sen eftersom jag tar lite längre tid på mig i stallet) och sedan middag på kvällen. Mer mat än så behöver jag inte även om jag är aktiv hela dagen.

När det kommer till sötsaker som godis och annat så kan jag i undantagsfall äta om det bjuds på, men efter att ha testat det med grymt magont så lockar det inte lika mycket längre. Jag dricker oftast vatten och om jag dricker något som innehåller alkohol håller jag mig helst till rött vin. Det händer å andra sidan bara fredag eller lördag och blir i princip aldrig mer än två glas.

Jag tror att det är bra att fundera på hur och vad man äter om man tycker att saker och ting inte fungerar. Något säger mig att de allra flesta skulle må mycket bättre av att skippa de processade kolhydraterna, men eftersom det finns så lite bra forskning på just kost så är det svårt att veta säkert. Mitt råd till den som är nyfiken och vill förändra sitt sätt att äta är att läsa på. Börja med "ett sötare blod" av Ann Fernholm, gå in och läs på kostdoktorn.se. Bilda dig en uppfattning och testa. Du har inget att förlora, bara bra grejer att vinna!
Kostdoktorn.se har bra tips och råd som t.ex. den här lathunden!


tisdag 24 januari 2017

Kostomläggning del 3 - test

Efter att ha läst på om kost och hur kroppen tar hand om maten vi äter bestämde jag mig för att testa. Så jag tog bort allt spannmål, pasta, ris, mjöl och i viss mån potatis (äter det endast på helgerna). Givetvis äter jag inget eller väldigt lite socker i form av godis, kakor och annat.

Som "äkta" LCHF:are ska man ju inte äta grönsaker som växer i jorden. Det struntar jag i, jag äter rödbetor, morötter, palsternacka, kålrot etc. eftersom jag tycker att det är gott och jag inte känner av att mitt blodsocker sticker iväg om jag äter det.

Redan efter några dagar märkte jag resultat. Magen svällde inte längre upp. Den gjorde inte ont. Jag kunde för första gången i mitt liv uppleva en hel dag utan konstant magont. Vilken grej! Helt underbart!

Dessutom kunde jag plötsligt äta kål som broccoli, blomkål och annan kål utan att bli dålig i magen!

Jag behövde plötsligt inte heller äta mellan de vanliga måltiderna. Jag åt frukost kl 6, lunch klockan 11 och middag på kvällen. Utan att vara hungrig/sugen emellan. Jag trodde faktiskt inte att det var möjligt att få så enormt många positiva effekter så snabbt!

Efter en vecka hade jag gått ner 1,5 kilo. Det har jag aldrig tidigare lyckats göra på en hel månad! Inte heller vid något tillfälle det senaste året.

Så jag fortsatte. En annan sak som jag upptäckte var att jag inte blev trött när jag hade ätit, utan jag fick snarare en energikick, vilket jag aldrig har upplevt förut. Så häftigt!

Vad äter jag då? En normal frukost består av ett par kokta ägg och en avokado. På helgerna brukar det bli äggröra och bacon. Grymt gott! Till lunch och middag blir det kött eller fisk med diverse tillbehör såsom spenat, ruccola, kål i olika former, rödbetor i olika former (kokta eller ugnsbakade). Ja, det går att kombinera hur mycket som helst!

De absoluta grundvarorna som alltid finns hemma är ägg, avokado, massor av grönsaker, både färskt och fryst. Vi använder alltid fullfettsprodukter, speciellt när det gäller mejeri, dvs 40%-ig grädde, röd mjölk, riktigt smör, rysk, grekisk eller turkisk yoghurt.

Resultatet efter tre månader är nu att jag har gått ner över 6 kg och mitt BMI har gått ner en bit under 25. Midja, rumpa och lår har minskat med många centimeter och jag mår bättre än jag någonsin har gjort i hela mitt liv!

Jag har ju också till kostomläggningen adderat att jag försöker få mina åtta timmars sömn som jag så väl behöver. Jag rör på mig i princip varje dag och jag har mer eller mindre lagt ner TV-tittandet. Jag läser hellre om jag får tid över. Det ger mig så mycket mer än att titta på IQ-befriade TV-program som i grund och botten mest är freak-shows.

Jag saknar inte kolhydraterna ett jäkla dugg! Pasta och ris lockar mig överhuvudtaget inte. Jag har lärt mig att skilja på hunger och sug, vilket jag inte ens förstod tidigare. Fick jag inte mat med två timmars mellanrum höll jag på att avlida! Idag klarar jag av att fasta en hel dag.

Jag har inte haft några problem med att känna mig låg på energi när jag tränar. Tvärtom, det är lättare än någonsin att träna, framför allt att springa, eftersom jag aldrig får håll, aldrig springer med full mage och inte får mjölksyra. Ofta klarar jag också att springa på tom mage mycket bättre nu än tidigare och kan springa först och äta sen istället för tvärtom.

Jag har inte haft några migränanfall sedan jag tog bort kolhydraterna. Och den autoimmuna sjukdom jag har, som yttrar sig i form av känselbortfall, har i princip nästan försvunnit. De där beläggningarna som jag fick på tänderna tidigare har också försvunnit.

Framför allt känner jag mig så full av energi varje dag! Allting blir mycket lättare då. Att komma upp ur sängen på morgonen, åka till jobbet, träna efter jobbet osv. Jag tror knappt att det är sant. Jag trodde definitivt inte att det skulle kunna bli en så stor skillnad bara av att ändra sin kost.

Jag har inte haft svårt att följa mitt nya sätt att äta. Maten jag äter är ju så grymt god! Det enda som är lite svårt är att få i sig tillräckligt med fett (och när jag säger fett menar jag bra fetter såsom oliv- eller rapsolja, smör, kokosolja, fet fisk, avocado etc.). Det yttrar sig i form av att jag blir lite sugen (inte hungrig) mellan måltiderna. Det löser jag enklast genom att ta en kopp te med kokosolja i eller en klick smör eller något annat. Sedan är problemet löst.

Jag testade ju att häva i mig en näve salta nappar och en kvarts påse ostbågar när vi var i fjällen. Det skulle jag inte ha gjort. Fy vad ont jag hade i magen den natten! Jag sov nästan ingenting, låg bara och krampade. Så det gör jag inte om!

Nu när jag har ätit riktigt bra ett längre tag så lockar inte sötsaker lika mycket längre. Jag har också sett till att rensa skafferi och kylskåp på sötsaker så att det inte finns hemma ifall jag skulle bli plötsligt sugen.

För mig har det här sättet att äta varit en stor framgång och jag ser ingen anledning till att inte fortsätta eller att gå tillbaka till mitt tidigare sätt att äta!

måndag 23 januari 2017

Kostomläggning del 2 - faktainhämtning

När jag kom till insikt att något var fel med min kost så började jag fundera på vad och hur jag skulle äta istället. Jag har ju hört talas om LCHF i väldigt många år, men varit skeptisk till att äta fett, som ju "inte är bra för hjärtat", då jag har rätt mycket hjärt-kärlsjukdom i släkten.

Men när man börjar googla på kost och vad som ska vara bra att äta så hamnar man rätt snart i LCHF-tankar. Jag upptäckte Ann Fernholm, såg en föreläsning med henne på Youtube, köpte hennes bok och började läsa.


Lästips!
 Att jag föll för hennes argumentation beror på att hon är väldigt påläst om vad som försiggår inom forskningen kring kost och hälsa. Hon har studerat enorma mängder forskning om kost. Hon är dessutom doktor i molekylär bioteknik, så hon vet ju en hel del om hur saker och ting hänger ihop i kroppen på molekylär nivå..

Plötsligt fick jag helt andra kunskaper om hur kroppen egentligen fungerar och hur processade kolhydrater och stärkelse påverkar vårt blodsocker. Det där som jag alltid har fått lära mig om att man blir fet av fett och får igenkläggade blodkärl verkade inte stämma. Det fanns visst en annan förklaring. En förklaring som jag tyckte stämde så mycket bättre överens med verkligheten.

Förklaringen om hur kroppen reagerar på kolhydrater och socker verkade logisk för mig. Väldigt förenklat:
Man äter mat som innehåller socker/stärkelse/kolhydrater, detta spjälkas och går in i blodet som socker. Kroppen vill inte ha socker i blodet, så då går hormonet insulin in och arbetar stenhårt för att få ner blodsockerhalten. För att blodsockret inte ska bli så högt igen, överkompenserar insulinet och sänker blodsockret under den nivå som det hade från början (=man blir hungrig/sugen på mat).

När jag hade läst Anns bok hamnade jag på kostdoktorn.se och där hittade jag ännu mer information som pekar på samma saker som Ann påstår. Att det vi har fått lära oss om kost de senaste 40 åren är fel. Vi äter ihjäl oss genom att konsumera enorma mängder kolhydrater i form av pasta, ris, bröd, vetemjöl, sockrade mejeriprodukter (t.ex. smaksatt youghurt med låg fetthalt) och annat skit (t.ex. sockrade flingor och müsli).

kostdoktorn.se kunde jag läsa om personer som hade precis samma problem som jag, uppsvälld mage, ständigt hungriga och svårigheter att hålla en "normal" vikt. De hade testat att äta enligt LCHF-principen och blivit av med alla sina problem. Lite för bra för att vara sant?

Jag var väldigt skeptisk till en början. Kan det här verkligen stämma?

Sedan blev jag förbannad. Har jag ätit fel i hela mitt liv? Men kostpyramiden då? Har allt jag lärt mig om kost varit fel???

Kostpyramid


Ja, jag blir mer och mer övertygad om det! Några saker jag har lärt mig hittills:
  1. I fyrtio år har vi varit livrädda för att äta fett, har vi gått ner i vikt? - NEJ, vi har ersatt fettet med socker och blivit ännu fetare!
  2. Alltid har jag fått höra om energiprincipen, kalorier in - kalorier ut. Ät mindre, spring mer, räkna kalorier. Funkar det verkligen? - NEJ, jag är själv ett levande exempel på detta! Att räkna kalorier är helt meningslöst! Och kosten spelar mycket större roll än träning om man vill gå ner i vikt.
  3. Om blodsockret ska vara på en jämn nivå, är det då smart att äta mat som höjer blodsockret till enorma nivåer? - NEJ, knepet är att inte höja blodsockret = jämn nivå.
  4. Eftersom kroppen helst bränner kolhydrater och använder glukos som energi uppstår ingen fettförbränning när man hela tiden fyller på med kolhydrater (förklarar varför jag inte kunde gå ner i vikt på kolhydrat).
  5. Energin då? Hur ska man orka med att träna om man inte äter kolhydrater? Det går alldeles utmärkt att träna utan att äta mängder med kolhydrater!
  6. Socker driver inflammationer i kroppen och det är det som nu tros vara orsaken till våra välfärdssjukdomar och även autoimmuna sjukdomar.
  7. Mättat fett gör en inte fet, det gör en MÄTT. Och man håller sig mätt mer än 1½ timme.
Det är faktiskt svårt att acceptera allt det här. Man har ju under hela sitt liv blivit itutad att kolhydrater är bra och fett är dåligt.

Men om nu det är något i kosten som inte stämmer, ja då måste man ju testa att göra något annat än det man har gjort alltid!

söndag 22 januari 2017

Kostomläggning del 1 - uppvaknandet

Jag har hållit lite på detta inlägg. Av några anledningar. Först och främst för att jag ville prova och utvärdera hur det funkar för mig. Men också för att jag vet att det kommer att ifrågasättas. Precis som jag tidigare har ifrågasatt människor som gjort detta val .

Det började såhär:
När jag hade semester 2016 insåg jag att jag inte alls åt så ofta som jag gjorde när jag var på jobbet och jag började fundera över varför det var så. Dessutom tycker jag att jag under i princip hela detta år har vägt ovanligt och onödigt mycket (BMI på 26,1).

Jag har försökt träna mer. Ingen effekt. Äta mindre. Ingen effekt (på vågen). Det har känts orimligt att väga och se ut som jag gör när jag tränar som jag gör (dvs i princip någon aktivitet varje dag och med den variation jag har på aktiviteter). Jag funderade också på om det var riktigt vettigt att efter en vanlig måltid bli jättesugen på något sött. Har man ätit borde man ju vara mätt?

Jag satte mig ner och skrev upp vad jag åt och hur jag mådde under en normal arbetsdag. Såhär såg det ut:

Kl 06:00: Frukost bestående av en portion gröt med hasselnötter, russin, färska bär, mjölk, två kokta ägg, 1 glas juice.
Känsla: Jag blev mätt, magen spändes ut och gjorde ont, jag kände mig uppsvälld.

Kl 08:00: Magen börjar kurra, jag börjar bli hungrig och lätt irriterad. Kan bara tänka på den stundande frukosten på jobbet.

Kl 09:00: Mellanmål bestående av kvarg och müsli. En kopp te till.
Känsla: Mätt, uppsvälld mage, bättre humöt.

Kl 10:15: Magen börjar kurra, nu går tankarna till lunch. Medhavd, annars kolla vad som finns på Kantarellen, lätt irriterad.

Kl 11:00: Lunch bestående av t.ex. spaghetti och köttfärssås (gjord på grädde med lågt fettinnehåll) lite sallad till.
Känsla: Mätt, uppsvälld spänd mage, lite ont i magen, trött.

Kl 13:15. HUNGRIG! Börjar längta efter eftermiddagsfikat. Irritationen stiger.

Kl 14:00: Mellanmål bestående av en kopp te, banan, kvarg igen.
Känsla: Bättre humör, uppsvälld mage, ont i magen.

Kl 15:00: Hungrig! Börjar fundera på vad jag ska äta till middag när jag kommer hem, planerar inköp.

Kl 15:30: Lämnar jobbet vrålhungrig!

Kl 16:15: Hemma efter att ha handlat, måste ha något i magen innan jag tar in hästarna!
Mellanmål bestående av två mackor med pålägg.
Känsla: Snabbt hungrig igen och längtar till middagen.

Kl 18:00: Middag bestående av ris och korv stroganoff, ett glas vatten och sallad med tomater och gurka.
Känsla: Mätt, uppsvälld mage, ont i magen, trött.

19:00: Springer en runda med ont i magen och mat som skvalpar runt i den. Får håll. Men jag måste ju hinna springa innan jag går och lägger mig!

Kl 20:00 Mellanmål: En kopp te, två knäckemackor med ägg för man måste ju fylla på efter träningen!

Kl 20:30 Ruskigt sugen på något sött! Kan bli en 100g chockladkaka typ Marabou daim. Eller en påse ostbågar!

Detta var alltså min kost en normal arbetsdag! Jag åt upp till 8 gånger om dagen! Och jag var ändå ständigt hungrig. Jag hade ständigt ont i magen som dessutom var konstant uppsvälld. Godissuget var stundtals oövervinnerligt. Men jag tänkte inte så mycket på det, för så har det ju alltid varit för mig.

Jag kunde i alla fall konstatera att jag åt en väldigt stor mängd mat och jag tänkte att det kanske kunde hänga ihop med den höga vikten. Jag tyckte ju dock att det var hälsosam mat. Sådär som man alltid har blivit lärd att äta. Lågfettsprodukter, pasta, ris, havregrynsgröt osv. "Alla" vet ju att man måste fylla på med kolhydrater hela tiden för att inte hamna i blodsockerfall. Det får inte gå mer än två timmar mellan matintag för då kan man avlida.

Mycket kolhydrater är bra och fett tar död på oss eller? Jag åt som jag har blivit lärd att man ska, men ändå så mådde jag inte särskilt bra.... Och jag hade ett ständigt sockersug! Något stod inte rätt till...

Ny skogsrunda!

Söndag har återigen blivit dagen då jag spenderar mycket tid ute med Selma. Fast nu har det blivit långa promenader istället för långa löprundor. Men det gör inget, för det är så härligt att vara ute i skog och mark i flera timmar, andas frisk luft och få röra på sig!

Idag korsade vi 153:an vid Hovgårds golfbana och gick vidare mot Skällinge. En bit in på den vägen svängde vi höger upp i skogen. En väldigt kuperad och härlig skogsväg! Men lite söligt nu när det är tjällossning. Det är mest granskog, men på några ställen finns det härlig bokskog. Vi stannade till vid bokskogen, tog en bild och längtade till våren då det är grönt och skönt där!

Bokskog!
Denna skogsväg leder ut till Sågkulla, där jag brukar korsa 153:an igen för att komma hemåt. Men så var det så att vi kom till en korsning, där jag alltid har undrat ifall det går att komma runt och tillbaka till Skärte. Så idag bestämde jag mig för att undersöka detta och tog alltså en helt (för mig) ny väg.

Det var fortsatt fin granskog och fin skogsväg, kuperat och fint och mycket riktigt, till sist kom jag ut där jag började. Så det blev en riktigt mysig runda. Selma fick springa lös. Eftersom det inte finns några utmärkta leder där så var vi ju helt ensamma där i skogen. Så gött! 

När vi kom tillbaka hem gjorde jag en liten runda i trädgården och hittade faktiskt lite vårtecken! Några lökar som börjat sticka upp och möta solen. Fint!

Dagens vårtecken!

lördag 21 januari 2017

Tillbaka till hästryggen...

Denna vinter gör mig less. Less på att inte ha någon snö. Less på att inte ha någon kyla. Less på att valla skidor som aldrig blir bra. Less på att den långa skidslingan i Åkulla aldrig blir klar.

Gnäll gnäll gnäll!

Ja, jag kan konstatera att motivationen till skidträningen inte är på topp just nu. Snarare så långt ner som den någonsin har varit. Funderingarna går kring ifall jag ska köra Tjejvasan eller ej och om jag ska köra skidor överhuvudtaget, faktiskt.

Jag var i Åkulla i måndags. Då hade jag lagt på tejp på mina skidor. Tänkte att "nu jäklar" ska det bli bra. Men nej. Fäste hade jag förvisso, men glidet var löjligt dåligt och jag fick hugg på ställen där det var lite isigt, vilket inte var så kul i den enda nedförsbacken... Efter det har det varit stängt i spåret och endast 700-metersbanan öppen eftersom de har kört ut mer snö. De blev inte klara före helgen, så nu har de avbrutit snökörningen för att det ska gå att åka, men utan sammanhängande spår efter vad jag förstår.

Men det lustiga är att när skidsuget försvann kom ett annat sug smygande, nämligen att sätta igång hästarna igen. Dessa vackra, men ack så svårmodiga djur som jag har försummat de senaste åren.

Så idag har jag varit i stallet större delen av dagen. Jag började med Pelle. Friserade den långa manen och fluff-öronen och svansen. Borstade ren honom från lerinpackningen. Så gav vi oss iväg för att ta en promenad.

Det gick bra i ungefär en halv minut sedan fick han spel. Svansen upp på ryggen, passage och piaff, skolor ovan mark osv. Sådär brukar han inte bete sig när man leder honom!

Så jag vände tillbaka hem och tänkte att detta får nog vara för idag. Men så lugnade han sig lite och jag tänkte att han kan ju gå ner till kurvan vid kullen. Det gick bra, så sedan tänkte jag att vi fortsätter till bäcken. Det gick så bra att till sist hade vi tagit oss runt Obbhult.

Pelle blev lugnare och lugnare under promenaden, så det var väldigt lätt att ha med honom att göra större delen av sträckan. Duktig häst!

Guldstjärna till sist!
Sedan var det dags för Bosse. Honom hade jag inga stora förhoppningar på. Han brukar inte vara särskilt trevlig att leda. Så jag tänkte att det får bli lite hantering bara runt gårdsplanen. Men överraskningarnas tid är icke förbi! Han var hur lugn som helst! Nästan lite loj.

Så jag gick iväg med honom också. Det gick otroligt bra! Ända tills vi skulle in på en väg som går in i skogen. Då fick han för sig något och gjorde lite blandade småhopp och vände runt. Men på tredje försöket lyckades jag förmå honom att tänka åt det håll vi skulle och det gick bra efter det.

Han är ju lite speciell med att han är så jäkla otålig. Det tar inte många minuter innan han blir trött och ska börja krångla med kedjan som jag hade i bettet, krångla med mig, gå före och böja sig mot mig, bita efter mig, välta mig med sitt huvud och gå på mig.

Men under förutsättningarna tycker jag att han skötte sig riktigt bra! När vi svängde in på vår grusväg gjorde han ett jäkla skutt och jag tappade honom, men han stod faktiskt kvar och fattade inte att han var lös, så det var bara till att plocka upp honom igen...

Till skillnad mot Pelle som blir lugnare och lugnare, så blir Bosse mer och mer otålig och vill helst springa hem sista biten. Han taktar och får väldigt bråttom. Men vi kom hem utan några problem, så det kändes bra!

Guldstjärna även till denna häst!
Det var riktigt kul att lägga lite tid i stallet och med hästarna igen! Som jag har saknat det! Det är ju så mysigt att pyssla med dem och kul att jobba med dem. Nu blir det promenader framöver för att så småningom kunna ta mig upp på deras ryggar så att jag kan börja rida igen.

Denna gång blir det långsam igångsättning med skritt ett bra tag framöver. Men det kommer jag att ha gott åt när det blir vår och sommar!

Som tack för att jag borstade dem så fint lade de sig ner båda två och rullade sig riktigt ordentligt! Så det blir mer borstning framöver!

Rulla!

Rulla!

Rulla!

söndag 15 januari 2017

Sol skog snö!

Denna helg har som vanligt gått mycket snabbt! Igår gick hela dagen åt till att städa och plocka undan ljusstakar och julgardiner. I princip hela jäkla dagen tog det! Det är verkligen inte min grej att vara instängd inomhus en hel dag jag är ledig! Men jag avbröt vid tvåtiden, åt lite lunch och gick ut en runda med Helga. Så skönt att få komma ut!

Idag hade jag enbart kvar att hänga upp lite gardiner, så det klarade jag av rätt så snabbt på förmiddagen. Sedan tog jag med mig Selma ut i solen och började springa en runda.

Vi sprang rakt upp i Linnarp mot Rya. Solen sken så härligt på oss och för första gången i år kände jag faktiskt att solen värmde!

Härliga sol!
När vi kom upp i skogen släppte jag Selma så hon fick springa lös. Det gillade hon verkligen! I skogen fick jag också avbryta springandet då det faktiskt var lite snö där och ganska halt på sina ställen.

Hund i snö
Så jag sprang där det kändes säkert och gick där det var halt. Ganska skönt ändå att kunna växla utan att känna sig som en kass löpare... Jag har nog släppt den prestigen nu...

Vi tog oss ner mot Valasjön, där det faktiskt låg is. Fin utsikt över sjön:

Valasjön
Selma skulle givetvis bada. Det ska hon alltid göra när vi är ute på våra söndagsrundor. Det spelar ingen roll hur kallt det är. Och skulle det vara is på sjön så att hon inte kan bada, blir hon mycket besviken!

Badande vovve!
Vi tog oss upp till Lyserna och sedan styrde vi kosan mot Friluftsgården. Där var det folk minsann! Bilar överallt! Mer än på Tomtepromenaden! Det var tydligen World snow day där idag. Ingen bra dag för skidåkning, då det var folk överallt!

Vi sprang förbi kaoset och svängde in på en väg som tog oss halvvägs runt sjön, sedan svängde vi in på en skogsväg som kommer ut i Stensared. I den skogen började höften att krångla, så jag valde att gå resten av rundan. Det blev lite kallt, speciellt när vi befann oss mellan Stensjöarna, blåste det riktigt kallt! Så det var skönt att komma hem och ta en kopp te! Men det var så underbart att vara ute och "knarka" sol, skog och snö, mina favoriter i livet:).

Magnus var sugen på våfflor, så jag slängde ihop en smet baserad på mandelmjöl som faktiskt gav väldigt goda våfflor! Bra att slippa vetemjölet!

Efter våfflorna var det veden som kallade och vi körde in tio skottkärrelass innan jag tog in hästarna.

Trots att klockan var mer än halv fem när jag var klar med hästarna hade inte ytterlamporna tänts, så det börjar redan märkas att vi går mot ljusare tider. Så härligt!

Efter hästarna tog jag tag i mina skidor igen. Jag rensade dem från gammal valla och sedan slängde jag på tejp på dem. Vilket jäkla kladd! Men nu hoppas jag kunna köra på på konstsnön i Åkulla utan att behöva valla förrän det är dags för Tjejvasan.

Planen är att bege mig dit imorgon kväll. Hoppas att jag har energi för det! Imorgon har jag ett framträdande på chefsmöte för alla underhållschefer där jag och en kollega ska informera om en kommande aktivitet i projektet. Det ska bli riktigt kul!

måndag 9 januari 2017

Tillbaka i vardagen

Då var det dags för årets första jobbdag. För en gångs skull kom jag i säng i tid igår och kände mig faktiskt ganska utvilad när klockan ringde vid fem i morse.

Det var lite ringrostigt att komma till jobbet. Vad hade jag för lösenord till datorn? Vad var det jag skulle komma ihåg från innan ledigheten? Vad gjorde vi innan ledigheten? Rensa mailboxen (som var härligt tom när jag gick på ledighet). Plocka upp frågor från tidigare.

Känslan var nog att de flesta var rätt förvirrade. Härlig start på arbetsåret:).

Men dagen gick snabbt i alla fall och helt plötsligt var det dags att åka hem.

Jag tog in hästarna och sedan sprang Selma och jag en runda i mörkret. Det var rätt härligt att komma ut i friska luften efter en instängd dag. Vi gick förvisso en lunchpromenad runt verket, men de andra timmarna har spenderats inomhus.

Det var lite svårt att veta vilka skor jag skulle välja, då snön försvunnit, men det var en hel del is på sina ställen. Jag ville inte springa på bar asfalt med dubbade skor, så det fick bli de vanliga skorna och så fick jag ändra planerad runda när jag kom till banvallen och såg att där var blankis. Det fick helt enkelt bli favoritrundan igen som enbart innehöll vägar som var plogade.

Jag kände faktiskt av axlarna lite grann när jag sprang, att jag har stått och varit stilla och arbetat vid datorn. Men annars kändes det rätt bra att springa. Känslan i kroppen var lätt, men benen kändes något sega. Men efter ett tag kom de igång och resten av rundan gick bra.

Dagens runda

söndag 8 januari 2017

Åkulla-premiär!

Igår kväll såg jag på väderprognosen att det skulle frysa på i natt, vilket ju skulle innebära bra förutsättningar för att åka skidor i Åkulla, där det nu finns konstsnöspår.

Så jag ställde klockan på sex. Jag ville vara där innan spåren blir fulla av folk och sönderkörda. Jag släppte ut hästarna och sedan gav jag mig iväg. Jag var inte först på plats... Men det var ändå rätt lugnt.

Spåren var rätt bra till en början. Det fanns en slinga som var ca 900 meter. Banvallen bort, svängde in vid första stället och sedan ner för backen med sväng. Runt runt runt.

Jag kan ju säga såhär: det var en enorm skillnad att åka där jämfört med i fjällen (såklart)! Oj, vad tråkigt och mentalt jobbigt det var! Jag körde dessutom på fastande mage, så energinivån var ju lite låg, men det brukar inte vara något problem.

Jag fick i alla fall snurrat runt några varv, närmare bestämt nio och jag fick ihop 7,2 km på knappt 45 minuter.

När jag var klar var det rätt många fler bilar på parkeringen och spåren började bli rätt lösa på sina ställen.

Det jag var mest nöjd med var att jag tog mig ner för min "hatbacke", den som har en sväng där det alltid är urspårat. Efter att ha åkt i Funäsfjällen framstår den inte längre som så mycket backe, utan jag klarade den galant varje gång. Jag följde de spår som fanns och trampade i spåren där det behövdes. Bra jobbat! :)

Vy över startplatsen och snötillverkningen

lördag 7 januari 2017

4 345 320...

...steg tog jag under 2016! Det ger ett snitt på 11905 steg per dag. Det är jag rätt nöjd med! Speciellt med tanke på att jag hade tre förkylningar och en två veckors virusinfektion då aktiviteten var mycket låg.

Idag vaknade vi upp till ett vinterlandskap! Snön föll med stora flingor när jag släppte ut hästarna, men som vanligt här på Västkusten gick det snart över i regn och det mesta av den härliga snön försvann:(.

Stora snöflingor!

Vintervy på gården
Planen för dagen var att åka och köpa lite foder till hästarna och göra lite andra ärenden. Men först gick jag ett ryck och gav mig på att göra rent ugnen. Jag HATAR att göra rent ugnen! Rengöringsmedlet är väldigt stark och påverkar luftvägarna och så blir det aldrig sådär riktigt rent, hur man än gör.

Men jag körde på med Mr Muscle i två omgångar och sedan även ett Ajax-medel som hette Microwave and oven. Det blev faktiskt riktigt rent denna gång, tycker jag! Jag blev så nöjd! Ugnen var nästan som ny!

Ren fin ugn!
Jag for sedan iväg till Varberg och gjorde mina ärenden och sedan tog jag med mig Selma på en promenad ute i snöslasket. Det var rätt skönt att komma ut i friska luften idag!

Funäsdalen dag sex -sista dagen

Detta är sista delen i berättelsen om vår resa till Funäsdalen som vi gjorde över nyår.

Denna dag var det också snöfall och det hade nog kommit totalt ett par decimeter de senaste två dagarna och nätterna. Vi inledde dagen med att skotta fram bilen innan vi gick ner till spåret vid stugan.

Det var alltså sista dagen på denna härliga resa. Vi tog favoritvägen till Bruksvallarna igen. Spåret var preppat på morgonen, men det hade kommit lite mer snö, så det var inte jättebra underlag. Men den första biten hade någon åkt före oss, så då gick det ju bra.

Men sedan vände den här personen och då blev det jag som fick spåra.Det var stundtals rätt svårt, då jag inte kunde ha brillorna på mig för att det blev för mörkt och då blev jag istället lite snöblind och kunde inte avgöra vad som var upp och ner i spåret. Men det gick rätt bra ändå, vi kom till sist fram till spår där andra hade åkt.

Snöskottning
När vi kom fram till Bruksvallarna satte vi oss i värmestugan och värmde oss en stund. Det var 10-12 minusgrader, så man var ju inte varm precis. Den här gången hade jag en skön väst utanpå jackan och det gjorde gott, tyckte jag. 

Men allting blir ju blött, dels av snöfallet, men också av att man svettas lite, så det var inte så skönt att ta på sig de blöta kläderna igen när man skulle iväg.

Jag hade egentligen tänkt åka något extravarv i Bruksvallarna, men jag kände mig rätt nöjd med att åka tillbaka de 1,5 milen vi hade till stugan.


Fin åkning tillbaka hem
När vi kom tillbaka till stugan satte vi igång bastun, värmde oss lite, käkade lite mat och packade in alla grejer i bilen. Sedan städade vi och lämnade stugan.

Vi tyckte att det var bättre att ta natten till att köra hem istället för att ägna hela torsdagen till det. Det kändes verkligen som rätt beslut. Det var ingen trafik och vi slapp ligga i köer. Däremot var det ju en hel del snöoväder, men det hanterade Magnus bra. Jag sov. Vi var väl hemma vid tvåtiden på natten och kom i säng vid tre. Jag vaknade kl sju och fick en hel härlig dag hemma. Så skönt!

För att sammanfatta vår resa så tycker jag att det var ett helt underbart ställe att vara på! I Funäsdalen finns både en rejäl Coop-butik och en ICA-butik (som var mindre imponerande), samt systembolag. Så det finns verkligen allt man behöver. I sportbutiken var de grymt duktiga och hjälpsamma och de hade priser som var helt annorlunda (lägre) jämfört med här hemma.

Jag gillade också att det var nära till andra platser, såsom Bruksvallarna och Ramundberget och att det gick att åka däremellan. Det märks verkligen att det är fokus på längdskidåkning och spåren är jättefina (förutom när det kommer snö då, men det är ju inte så konstigt). Det är i särklass den bästa skidåkning jag någonsin har upplevt! Jag hade mycket väl kunnat tänka mig att åka dit igen. Jag hade faktiskt kunnat tänka mig att bosätta mig där från november till mars. Ett helt underbart ställe!

Det var många som hade med sig sina hundar ute i spåren och jag blev så sugen på att ta med mig Selma och åka. Det hade hon tyckt var härligt! Enda minuset är väl att det är såpass långt att åka för att komma dit, men när man väl är där så är det värt varenda kilometer i bilen!

Totalt under dessa sex dagar fick vi ihop 96,81 km skidåkning och vi var ute i drygt 12 timmar. Skön träningsvecka!

Funäsdalen dag 5 - snöfall

Detta är femte delen i berättelsen om vår resa till Funäsdalen som vi gjorde över nyår.

Denna dag tog vi bilen ner till Funäsdalen för att testa att köra där. Vi styrde kosan mot Tänndalen. Men det snöade och spåren var inte preppade, så det gick riktigt trögt. Snön frös fast under skidorna och vi fick staka i nedförsbackarna. Riktigt pissföre!

Så vi vände tillbaka efter några kilometer. När vi kom tillbaka tog vi en sväng runt sjön. Där gick det på platten i serpentinvägar fram och tillbaka och sedan åkte vi ut på sjön, på isen. En ganska mysig runda, fast att förutsättningarna inte var så bra.

Snöigt och dåliga spår!

Funäsdalen dag 4

Detta är fjärde delen i berättelsen om vår resa till Funäsdalen som vi gjorde över nyår.

Denna dag traskade vi direkt från stugan och ner till spåret. Det låg bara några hundra meter därifrån. Helt perfekt! Därifrån styrde vi kosan mot Bruksvallarna. Det var tio minusgrader och sol, en helt underbar dag i spåren!

Det är svårt att klä sig bra och i efterhand tyckte jag nog att jag hade lite för lite kläder på mig, jag frös en hel del faktiskt. Men hade vi haft ett högre tempo, hade det kanske varit mer lagom, jag vet inte.

Det är som vanligt intressant att studera hur folk beter sig i spåren. Det står klart och tydligt på skyltar längs spåren hur man ska bete sig. Till exempel att den som möter åkare som åker nedförs och har fart ska flytta sig ur spåren. Det var inte alla som fattade det, utan de tyckte nog att de ägde spåren. Och stod handfast kvar, trots att man kom åkande rakt emot dem i hög fart. Så irriterande!

Men det var rätt lugnt ändå, det var ju inte så mycket folk. Och de allra flesta var trevliga och visade hänsyn, samt tackade när man klev ur spåren.

När vi var ungefär halvvägs till Bruksvallarna mötte vi en fullständigt uppbränd pistmaskin. Den hade brunnit bra! Som tur var hade föraren klarat sig och han hade fullt sjå tillsammans med en annan att få bort den utbrända maskinen.

Spåret var ganska mycket på platten, men det kom en del backar. Några var rätt så branta, men det gick bra att ta sig ner. Så det var rätt härlig skidåkning!

När vi kom fram till Bruksvallarna stegade vi in i en liten mysig lappkåta och där tog vi kaffe, te och våffla. Grymt goda våfflor hade de gjort! Det satt verkligen som en smäck efter 1,5 timmes åkning!

Vi hade rätt dåligt glid, men det gick hyfsat att åka ändå. Efter våfflan vände vi tillbaka hemåt igen.

När vi kom hem fick vi värma upp oss i bastun och sedan tände vi en liten brasa i kaminen. Det gick sådär. Vi hittade ingen yxa. Veden vi hade köpt (dyrt) på Coop var rätt sur och grovhuggen. Men lite brasa blev det i alla fall. Mysigt!

Fina spår!

Vi värmer oss i lappkåtan

Grymt god våffla!



Funäsdalen dag 3 - nyårsdagen

Detta är tredje delen i berättelsen om vår resa till Funäsdalen som vi gjorde över nyår.

Vi kom i säng rätt sent på nyårsdagens morgon, men jag vaknade rätt tidigt ändå. Så vi åt frukost och sedan gick vi och hämtade bilen. Det blev en skön promenad i ett härligt, kallt vinterland. Och jag fick användning för mina dubbade Icebugs.

Resten av dagen blev en vilodag. Jag hade ingen riktig energi till att ge mig ut, Magnus var bakfull och trött och det var rätt blåsigt ute.

Så vi vilade, låg i soffan och kollade på Tour de ski och somnade i herrarnas lopp:). Men det var rätt skönt att ha en vilodag och låta kroppen och musklerna läka ihop lite grann.

Bästa promenadskorna med inbyggda broddar!

Vinterland!

fredag 6 januari 2017

Funäsdalen dag 2 - nyårsafton!

Detta är andra delen i en berättelse om vår resa till Funäsdalen som vi gjorde över nyår.

31 December

Idag var det äntligen lite kallare ute och det har slutat regna. Så härligt! nu börjar det kännas mycket mer som vinter!

Idag tog vi bilen till Bruksvallarna för att köra en runda där. Bruksvallarna har varit en dröm för mig att få åka skidor i. Detta berömda längdskidmecka! Och jag blev inte besviken! Vilka välpreparerade spår och vilken skidåkning!

Vi började med att köra 2,5-km slingan och sedan vände vi mot Ramundberget och tog Sun Maid-slingan. Men där kom en backe som jag inte ville hantera, så vi vände tillbaka och fortsatte på 2,5 km slingan tillbaka till stadion.

Sedan tog vi 4motionspåret till Ramundberget. Där fanns ju en hel del läskiga backar där också, men det fanns i alla fall varningsskyltar som talade om att det var brant. Jag var tuffare denna dag än föregående och åkte ner nästan alla backar. Det var en på vägen tillbaka där det faktiskt stod att man skulle gå ner ifall man kände sig osäker, som jag valde att gå ned för.

Annars var det riktigt härliga spår och kul skidåkning. Ramundberget var ju också fint. Vi var aldrig riktigt framme där, utan vi körde tillbaka samma väg sedan. Vi hade ju lite bråttom tillbaka eftersom vi skulle göra oss i ordning för vårt nyårsfirande.

Skidstadion Bruksvallarna

I Ramundberget

När vi kom hem värmde vi upp oss i bastun och sedan gjorde vi oss i ordning för att fira nyårsaftonen i Funäsdalsbergets toppstuga. Vi tog bilen och ställde den i garaget nedanför gondolliften. Planen var att gå hem efteråt.

Såhär snygga blev vi när vi var klara!
Vi fick komma in och värma oss i liftvaktsstugan, vi hade nämligen fått info om att liften skulle gå kl 18:30, men när vi kom dit så sa de 18:45.

Vy över liften
Personal från toppstugan kom ner med en välkomstdrink innan vi fick hoppa in i gondolen och åka upp. Det blåste rätt rejält uppe på toppen, så det vajade en hel del i gondolen. Lite som filmen Snowroller, fast det var mörkt ute.

Välkomstdrink
Vi var ca 25 personer som var där uppe i stugan. En fantastiskt mysig plats!

På menyn stod sju spännande rätter, med väl utvalda drycker till. Särskilt spännande för mig var ju råbiffen på älg (jag har väldigt svårt för rå mat och anser att mat ska vara tillagad) och pilgrimsmusslor (fisk och skaldjur är svårt...)

Menyn
Det började med en väldigt god löjrom med rostad jordärtskockspanacotta. Jordärtskockor är ju grymt gott och det var detta också!

Som nummer två kom råbiffen in. Detta var en rejäl utmaning för mig! Jag gjorde allt för att inte tänka på att det var rå köttfärs jag åt, utan istället fokusera på smaken. Det gick rätt bra ändå, det smakade överraskande gott och jag fick ner allting!

Rå älgfärs med tillbehör
Sedan kom den riktiga utmaningen. Pilgrimsmusslan... Alltså, det var nog bland det vidrigaste jag någonsin har ätit! Konsistensen var fruktansvärd! Jag tuggade och tuggade och tuggade och det blev liksom aldrig mindre. Smaken var typ fisksmak (har jag svårt för). Hummersåsen var inte heller någon höjdare, så det gick inte att skölja ner heller. Jag kämpade i mig halva i alla fall och sedan fick det räcka! Nu har jag testat det och det kommer inte att hända igen!

Pilgrimsmussla

Lämnade kvar denna bit...
Fjärde rätten var renkött. Så jäkla grymt gott! Och så fick vi ett rött vin som var bland det godaste jag någonsin har druckit! Chateau Barrail du Blanc Saint-Emilion Grand Cru hette det. Enkelt och lätt att komma ihåg:).

När vi åt detta glömde jag helt bort den läskiga pilgrimsmusslan!

Ren! så gott!

Innan vi åkte upp till toppstugan var det några som frågade ifall det fanns chans att se norrsken och när vi var mitt i renen fick vi gå ut och titta på norrsken! Helt fantastiskt! Jag har aldrig sett norrsken i hela mitt liv och jag trodde nog aldrig att jag skulle få se det, även om jag minns att pappa nämnde att han hade sett här hemma när jag var liten. Vilken upplevelse!

Rätt nummer fem och sex var jordgubbssorbet med champagne och tre versioner av havtorn med choklad. 

Jordgubssorbeten hällde de helt sonika ner i ett glas med champagne och det var supergott! Havtornen var också grymt god! Syrligt och gott!

Havtorn
Stolarna i denna stuga var lite speciella. De hade ett lock som gick att öppna och under det kunde man lägga grejer så var det som en liten korg under stolen. Så häftigt!

Förvaringsstol
Sista rätten bestod av fröknäcke och tre olika ostar. Den hade jag kunnat vara förutan. Fröknäcket var fint, men jag är inte så förtjust i att äta olika smakrika ostar, så där blev det också kvar lite på tallriken.

Vid tolvslaget köpte vi varsitt glas champagne och så gick vi ut på terassen och tittade på de fyrverkerier som var nedanför oss och så var det ett ljusspel med marschaller nere på sjön.

Det var en annorlunda upplevelse att se fyrverkerier från ovan, det har jag aldrig gjort tidigare!

Detta var en fantastiskt nyårsafton! Det enda jag kan jämföra med är millennieskiftet som vi firade på Varbergs fästning där vi stod uppe på fästningsmuren och bytte ringar. Detta var helt i klass med det!

Efter tolvslaget tog vi gondolen ner igen och sedan gick vi ca 40 minuter tillbaka till stugan. Det var rätt härligt att komma ut och röra på sig då!