Sidor

lördag 26 februari 2022

Underbara sol!

Lördag idag och när jag vaknade kl 06:20 var det ljust ute! Vad hände??? Det har ju varit molnigt ganska länge nu och det gör stor skillnad vilken tid det börjar ljusna jämfört med när det är klart ute.

Så jag studsade upp, gjorde mina rehabövningar och gick ut i stallet. Igår körde jag ut allt blött spån och fyllde på med nytt , vilket gör att det var otroligt lättmockat idag. Dock var det väldigt mycket bajs, så det tog sin tid ändå, men ändå ganska smidigt.

Jag gick morgonrundan med Alyssa och sedan hoppade jag i löparkläderna och stack ut en runda med de andra tjejerna. Som jag har längtat efter att få springa! Det var alltså 6:e oktober som jag sprang senast. Jag har ju haft problem med mina höfter, som inte har blivit bättre av att jag trillat av Kalle fyra gånger och landat på lårbenet och slagit i höft och bäcken ännu mer.

Jag vill ändå kunna springa som variation och för att det är den träning som jag tycker ger allra mest energi tillbaka och glädje. Jag sprang bara rundan runt Obbhult, om man springer hela är det 4,4 km, men idag avslutade jag i helvetesbacken hem. Jag trodde att det skulle vara väldigt jobbigt att springa, men egentligen så är det ju allra bästa tillfället att springa när man har gjort ett långt uppehåll. Man har ju inga krämpor någonstans. Jag kände inte ens av gårdagens cykelpass.

Något som jag var lite förvånad över var att konditionen kändes oväntat bra. Jag flåsade som jag brukar och pulsen for inte iväg åt det högre hållet någon gång. Jag gick lite i uppförsbackarna. Främst för att Selma inte riktigt orkade hänga med. Det var faktiskt första löparpasset jag har sprungit med hund utan att ha fullt drag i hundförarbältet. Inget drag alls, faktiskt, vilket var otroligt skönt! 

Lite sorgligt är det ju att Selma har blivit långsammare, hon har precis fyllt 11 år och all tid vi får tillsammans är ju en bonus. Hon har varit min löparkollega under hela sitt liv och vi har haft så många härliga träningspass tillsammans! Jag har ju som sagt inte sprungit på ett bra tag, inte heller Selma så vi får se om hon kan få upp konditionen om jag lyckas springa några gånger i veckan eller om det är färdigsprunget för hennes del (tror nog att hon kommer att ha oerhört svårt att acceptera det...).

Vi får också se om min höft och bäcken håller för löpningen. Att springa långpass igen bortåt 15-20 km är nog inte att tänka på, men jag hade varit otroligt nöjd om jag hade kunnat springa 5-10 km 2-3 gånger i veckan.

Oavsett vad så var det helt underbart att komma ut och springa före frukost! Vilken energi det gav!

Efter löpturen blev det frukost och sedan stack jag ut en runda med Bosse. Vid det laget hade solen värmt på ordentligt och det kändes nästan lite för varmt med vinterridstövlar och värmesulor. Men det var ju så länge sedan som jag inte frös på hästryggen, så det var ganska njutbart ändå.

Bosse fick gå en runda runt Stenaljung och en sväng in om den vattenfyllda grusgropen. Han trodde att vi skulle gå in i hemmaskogen i vanlig ordning och gjorde nästan en "Kalle" och blev lite istadig när jag ville att han skulle gå framåt istället. Men när vi kommit förbi upplagsplatsen traskade han på lika energiskt och fint som han brukar.

Han är så härlig nu, det är som om all vila han har fått sedan i höstas har gjort honom ung på nytt. Han har börjat takta igen, något han inte har gjort sedan han var typ 6 år. Han såg något läskigt när vi gick genom grushålan och stissade lite där och sedan tyckte han att de två stora stenblocken som hindrar infarten ner till vattnet var så läskiga. Men han tog sig förbi dem till sist.

Jag hade egentligen tänkt att vi skulle gå upp på andra sidan mot Stenaljung, men det var ju ett hinder i form av ett vattendrag som jag inte riktigt kände att jag ville utmana honom mot. Så vi vände och gick tillbaka.

Sedan kom vi äntligen på grusväg och jag kunde släppa iväg honom i trav. Så lycklig kille! Han har sådan enorm energi! Så kul!

Vi skrittade lite igen och han bara taktade, ville springa mer. Till sist fick han trava igen, då snubblade han till och föll in i galopp med huvudet mellan frambenen, så busig! Han kom tillbaka i traven och vi kunde trava i en frisk trav som jag fick hålla in rätt bra för att han inte skulle ge sig iväg.

Sedan hade han svårt att skritta på vägen hem, det blev taktning och "smyg"-trav, men till sist lugnade han ner sig och kunde skritta.

Riktigt härlig runda blev det i solen och även jag fick enormt mycket energi!

Sjöutsikt


Hårfällningstider

När vi var klara var han så svettig, han har ju fortfarande mycket vinterpäls kvar och har inte riktigt släppt på det än så att jag kan börja skrapa bort ordentligt med päls. När jag kliade honom i pannan var han helt skummig...

Det var härligt att kunna släppa ut honom i solen igen och så fick de lite lunch-hö. Lite vårkänslor får man allt en sådan här dag!

Svettig kille!



torsdag 24 februari 2022

Från hopplöst fall till bäst i klassen!

Idag har jag varit hos arbetsterapeuten på återbesök. Det är tre veckor sedan jag var där senast och då var min rörlighet i handleden så dålig att hon skickade mig till ortopeden och därefter blev det CT-röntgen för att utesluta att det var något mer fel i min arm. Resultatet var att det inte fanns något annat ä de benbrott jag har och efter det så känns det som om min rehab har vänt och jag har äntligen börjat göra framsteg.

Hon mätte i vanlig ordning min rörlighet åt alla håll och kunde konstatera att om jag hade blivit sämre och var en "dålig" patient förra gången jag var där så har jag nu på tre veckor gått till bäst i klassen. Fingrarna har uppnått full rörlighet utom möjligtvis tummen som har lite kvar till samma läge som högerhandens tumme.

För tre veckor sedan kunde jag i princip inte lyfta fingrarna från bordet med handflatan nedåt och jag kom inte till 0-läge med att vrida upp handflatan mot mig. Idag kan jag lyfta fingrarna nästan lika mycket som högerhanden och när jag vrider upp handen kommer jag betydligt längre. Vilken upphämtning!

Jag kan konstatera att handen inte hindrar mig något nämnvärt i vardagen som det ser ut idag. Visst, det är svårt att inte kunna vrida upp handflatan fullt, men det funkar rätt bra ändå. Och jag har ju styrkan tillbaka rätt så bra i hand och arm. Det enda jag inte kan göra just nu är armhävningar och bicep-curls, men det kommer nog snart.

Så härligt att få så positiva besked! 

Färsk bild på rörligheten

Jag ska fortsätta göra övningar och kan lägga på en (lätt)hantel så att jag börjar aktivera de muskler som krävs för att kunna vrida runt armen samt lyfta och sänka handen med underarmen liggande mot en bänk med handen utanför kanten.

Som synes på bilden så har också ringen kommit på. Fingrarna har inte varit svullna på ett tag så det känns lugnt att ha den på. Jag har saknat den! Den har ju suttit där sedan 2000-01-01!

Idag har jag också fått till ett härlig styrketräningspass på 30 minuter. Jag har beställt lite mer gymutrustning för att komplettera min skivstång, en skivstångsställning, en bänk med lite extra funktioner som gör det möjligt att lägga på vikter och köra legcurl osv och ett gymgolv. När allt detta är på plats kan jag köra styrketräning "på riktigt"! 

Jag hade en idé om att göra iordning ett rum i källaren till gym, men Magnus gillade inte idén, utan vill ha gymet på andra våning för bättre tillgänglighet. Inte för att han har tränat så många gånger, men om det kan inspirera honom till lite styrketräning så ska inte jag protestera, vi kan ju börja där och så får vi se om det funkar. Under tiden ska jag nog göra en liten tioårsrensning i källaren ändå...

Igår sken solen och några tillfälligheter ledde till att jag hann rida Bosse en runda innan vi körde och hämtade ett lass hö. Bosse var väldigt pigg och fräsch och sprang på bra när vi travade i motvinden. Jag njuter av att han är så positiv! Nu får jag fundera på hur jag ska hålla i hans positivitet och härliga energi till banan.

Senare på kvällen, när vi hämtade det där höet blåste det upp ordentligt och när jag vaknade i morse blåste det rätt rejält. Vattenbaljan hade vänt sig uppochner och höbaljorna hade blåst runt lite. Men det mojnade under dagen för att sedan ändra sig igen och nu snöar det. Hoppas att det smälter bort imorgon när solen kommer igen. Tänk att vi ska få sol hela helgen, hur underbart!

Bosse på tur!

tisdag 22 februari 2022

Ridit Kalle!

Nu börjar det kännas som om framgångarna i min rehab avlöser varandra! Och att allting går framåt, så underbart!

Idag hade jag bestämt mig för att hoppa upp på Kalles rygg igen efter 70 långa dagar. Jag har absolut ingenting emot att gå med honom och att bara träna honom från marken och umgås, men det är ju på hans rygg jag vill vara såklart.

Jag blev lite peppad när det var någon som sa i ett möte att idag är allting i balans, 2022-02-22. Då kunde jag alltså inte valt en bättre dag för premiärturen.

Kalle var väldigt lugn och sansad när jag gjorde i ordning honom. Vi tvättade hovarna i vanlig ordning och direkt efter gjorde jag lite TRT-övningar. Han var inte alls så uppmärksam på omgivningen som han kan vara så allt kändes väldigt bra.

Jag har börjat öva honom på att stå still utan att vara uppbunden när jag gör i ordning honom. Han tycker emellanåt att det kan vara lite jobbigt att stå uppbunden och ibland får han sina ryck då han bara kastar sig bakåt. Jag tycker det är bra att ha en häst som kan stå lös när man gör i ordning honom. Han blir faktiskt lugnare då och kan kolla in lite mer vad jag gör när jag borstar honom och kratsar hovarna.

Men när jag skulle sadla honom band jag upp honom igen. Det är ju även bra att variera. Ibland behöver man ju binda upp hästen och då är det bra om han är bekväm med det också.

Han såg så himla nöjd och glad ut när jag kom med sadeln och alla grejer. Han stod så stilla och fint och lät mig rätta till sadeln fram och tillbaka och spänna sadelgjorden.

Jag satt upp lugnt och fint och faktiskt utan att tänka på handen. Den gör inte ont längre när jag lutar mig mot den, vilket också är ett framsteg!

Jag testade ett nytt bett idag, från Fager, det heter Felix sweet iron med fasta ringar. Såhär beskrivs det på deras hemsida: 

Fager’s smarta FSS låsning. (Fager’s Smart System) Med denna teknik låser sig bettet uppåt samt framåt för att få ett bett med begränsad flexibilitet. Detta ger lugn till en häst som har svårt att lita på bettet och söka ett ärligt stöd. Den lätta vikten gör det mindre stumt och ökar acceptansen. Det konstanta trycket är lågt och därmed bekvämare att bära. Felix är designad att följa hästens naturliga utforming och ge mindre konstant tryck över tungan.

Eftersom Kalle är väldigt känslig tycker jag att detta bett skulle kunna passa honom och direkt när han fick det i munnen verkade han väldigt nöjd. Han var helt still med munnen, vilket inte är helt vanligt.

Vi skrittade först några varv på gårdsplan och jag kände efter lite hur bettet kändes. Jag tyckte jag fick en bra känsla. Han höll i kontakten på ett sätt som han inte riktigt har gjort på något annat bett. Dock ville han gärna dra tyglarna ur handen på mig, han tyckte väl att han kunde få långa tyglar, men jag kände mig inte riktigt lika säker på det. Lite försiktighetsprincip får man ju ha när han inte haft ryttare på ryggen på 70 dagar!

Vi tog en av våra "safe" rundor. En runda i hemmaskogen som vi har gått och ridit många gånger. En runda som han känner sig trygg med och där han går fram överallt.

Han började dock med att vända och bli lite ostadig efter ca 50 meter på Obbhultvägen. Först backade han ner lite i slänten (som är rätt brant), men jag lyckades hålla lugnet och fick upp honom på vägen och fick honom åt rätt håll. Sedan försökte han igen, men då gick han aldrig ner i diket och jag fick honom framåt igen. Sedan fick han gå lite mitt i vägen ett tag för att det skulle släppa. Det var helt vindstilla så hade det kommit bilar hade vi hört det på långt avstånd.

Efter det traskade han på överallt med öronen framåt och frustandes, så himla nöjd! Han vågade till och med gå igenom några vattenpölar som täckte hela vägen och han var så nöjd när han hade gjort det, stolt liksom :) Han är ju så söt!

Han gjorde ett litet hopp framåt när vi passerade granngården på vägen hem, men det var ingen större grej, han hittade lugnet snabbt igen.

Det var en sådan enorm lycka att få rida honom igen! Som jag har saknat det! Fina fina Kalle!

Han fick faktiskt trava några 100 meter också bara för att jag skulle få känna på hans fina trav :).

Det känns otroligt bra att ha varit uppe på hans rygg igen! Jag kommer att fortsätta variera ridningen med promenader och försöka utöka antalet "safe" rundor så att vi kan utöka vårt ridområde. Det var också härligt att han var så lugn. Han var betydligt mer uppmärksam på omgivningen när vi var ute och gick i söndags, men idag brydde han sig inte om någonting utan var mer fokuserad på mig och framför allt bettet.

Så nu börjar alltså mitt och Kalles träningsår på riktigt och jag ser fram emot en massa ridturer framöver och en massa härlig träning! Ska bli så kul!

Kanske stämde det att allting är i balans idag. Kalle var i balans och jag var i balans i alla fall!

Kalle redo för ridtur!


Nöjd Kalle i skogen



söndag 20 februari 2022

Våren försvann...

Ja, om solen sken när jag red Bosse igår och det kändes som om våren var på väg så försvann alla sådana tankar när jag gav mig ut med Kalle.

Vi gick förbi Kullagården och Hulegården ner mot gärdsvägarna och när vi fick fri sikt genom Himledalen såg vi en grå vägg komma mot oss från Gödestad och det blåste upp. Det tog inte många minuter innan det regnade horisontellt och blåste rejält.

Kalle var verkligen inte nöjd med detta och blev lite stissig och for lite hit och dit, men när vi vände mot Obbhultvägen och fick vinden i ryggen blev han lite lugnare. Det var ju riktigt kallt också så jag ökade tempot för att komma hem snabbare och för att få upp värmen lite.

När vi hade kommit upp till Mute Hills hade det slutat regna och vinden mojnat och det blev i princip vindstilla. Så skönt!

Idag vaknade vi till frostgrader och härligt klar himmel. Jag vaknade strax efter kl 6, kom upp vid sju och då var solen på väg upp.

Efter stallsysslorna gick Lissan och jag en liten promenad i skogen och sedan åt vi frukost innan jag skyndade mig ut till stallet igen för att hämta Kalle för ännu en promenad.

Idag var det mycket fokus på arbetet från marken, vi körde lite övningar på gårdsplan innan vi gick iväg till skogen och sedan stannade vi några gånger i skogen för att bara andas och ta det lite lugnt. Efter att tankarna hade vandrat iväg på annat under första delen av promenaden skärpte jag till mig och började koncentrera mig på Kalle och hur han betedde sig istället.

Plötsligt såg jag ett mönster hos honom, varje gång jag stannade honom tittade han åt ena hållet, sedan åt andra och därefter ner med nosen i marken för att se ifall det fanns något att äta på. Jag funderade på vad det kunde betyda och vad jag kan göra med det. Jag funderade också på när det är dags att börja rida honom och kom fram till att det är dags nu. Jag funderade också ut en strategi för hur vi ska komma igång och ser nu fram emot att få lägga på sadeln på hans rygg, sätta foten i stigbygeln och skritta iväg. Äntligen!

Han blev ganska avslappnad mot slutet och det blev en väldigt mysig runda. Idag slapp vi iallafall oväder, även om solen hade gömt sig och det blåste lite bistert.

Lite senare gick jag ut och hämtade Bosse för en uteritt. Han hade bara rullat sig på ena sidan så han var rätt lätt att göra ren:).

Jag laddade upp med min tjocka vinterjacka och de riktigt varma handskarna och när vi kom ut hade det börjat snöa. Kanske skulle vi ha vänt och gått in igen och struntat i alltihop, men nu hade vi ju fått på oss alla grejer och jag var så sugen på att få sitta upp på min pigge häst.

Han brydde sig inte om att det snöade, utan skrittade energiskt iväg. Till en början var det inte så stora snöflingor, men snöandet tog i och när vi var i grushålan och klättrade lite var det modell större.

Men Bosse var pigg och fräsch och travade på när han fick. Det blev lite rusk med huvudet även idag. Han har mycket energi och jag funderar på hur vi ska kunna hålla i denna energi hela vägen till ridbanan. Jag kommer ju som sagt att bygga hans kondition och styrka långsamt för att han ska hålla sig skadefri så långt det går. Men det hade ju varit underbart ifall jag någon gång ibland hade fått bromsa honom på en ridbana...

På vägen hem fick vi vinden rakt emot oss och jag drog upp buffen långt över ansiktet för att slippa få de piskande snöflingorna mot huden.

När jag hade gjort i ordning Bosse efter ridturen hämtade jag Kalle och Pelle och de var rätt glada över att få komma in och torka och få mat. Sedan återstod det bara att putsa allt läder som ju inte tål vatten. Men det var ändå bra att få rent allting och smort in det så att det håller länge!

Imorgon får båda grabbarna vila, sedan hoppas jag på bättre väder i veckan så att det kan bli lite mer umgänge med dessa underbara grabbar!

Lite snö i manen


Lite större snöflingor


Snäll och pigg kille!


Skönt att komma in i värmen till denna lilla tjej!



lördag 19 februari 2022

Äntligen sol!

Äntligen sammanfaller helg och sol! Så underbart! Självklart betyder det att så mycket tid som möjligt ska tillbringas utomhus!

Bosse var först ut idag. Vi började med den obligatoriska fottvätten nu när hagen består av lera. Så trist, men Bosse står så snällt och låter mig tvätta rent så hovarna blir så fina. Sen blir de ju lika leriga när han kommer ut igen... Men vad spelar det för roll?

Jag jobbade lite TRT-övningar med honom idag. Först led-övning. Han skötte sig jättefint, han kröp inte närmare mig som han brukar göra, utan höll sin distans, mycket bra! Han var också ovanligt lätt att backa. Inte att han gjorde det särskilt snabbt, utan att han reagerade med en gång och tog steg bakåt. Han har tidigare varit rätt svår med det och inte velat flytta sig alls.

Han var också fin att flytta bakbenen på, även om han försökte ge mig ett tjuvnyp så verkade han förstå övningen. Det gick också att flytta framdelen, i alla fall åt ena hållet, det andra var lite svårare.

Sedan gick vi in igen och jag sadlade honom. Jag fokuserade på att han inte skulle sura och hugga i luften när jag sadlade honom och det gick bra, jag tog det väldigt lugnt med sadlingen och så köpte han det med öronen framåt.

Jag testade ett nytt bett på honom idag, ett tvådelat Fagerbett som jag egentligen köpte till Kalle, men som han inte gillade. Bosse verkade gilla det, men jag kände att han blev lite stark. Dock kan det bero på att han är så himla pigg nu.

Han är så härlig att rida, så framåt och positiv. Vill gärna trava hela tiden så jag får hejda honom. Vi tar denna uppbyggnad långsamt och klokt.

Vi red mot Linnarp, vände in på banvallen och sedan ut på Linnarpsvägen. Därefter tog vi gärdsvägarna till Lunden och där fick han trava lite. Han blev så lycklig att han körde ner och skakade på huvudet :).

Det blev också lite trav i backen upp mot Hulegården, men där var han lite tittig, så vi tog det ändå lugnt. Men han verkade gilla att få springa lite. Dock blir han ju så svettig i sin tjocka vinterpäls. 

Det var rätt blåsigt och kallt i vinden men när vi kom i lä på vägen hemåt blev det rätt mysigt och vi kunde njuta av solen.

Han är så snäll och fin och positiv och varje ridpass är så himla kul med honom just nu! Jag hoppas att detta håller i sig framöver och att jag kan få fortsätta ha kul med honom till våren och sommaren!

Vi såg några lärkor också, så det var lite mer vårtecken. Dock hade de lite problem att flyga i blåsten.

Blå himmel och de där fina öronen framför sig!


Sol över Hinnagården

Idag upptäckte jag också att jag kan hålla vänstertygeln i korrekt handställning. Dock orkar jag inte hålla handen så någon längre tid, men det betyder att jag snart kan sitta upp på Kalle också, så härligt!

Korrekt handställning!



Vårtecken och promenad med Kalle

Promenaderna med Kalle fortsätter och igår efter jobbet var det också uppehåll så jag hann ut en runda med honom innan det började snöa.

Jag tycker han har börjat lugna ner sig alltmer i stallet. Ett tag var han rätt stissig där. Men jag övar honom lite på att stå still utan att han är uppbunden och jag övar på att få borsta honom i ansiktet. Han tycker det är lite jobbigt just nu. Dock vill han gärna bli kliad i ansiktet på morgnarna, då har han inga problem med att jag tar på honom där.

Denna gång tog vi oss en runda i Linnarp. Det var ett tag sedan vi gick åt det hållet. Han var rätt pigg och fin och han var väldigt uppmärksam på sin omgivning. Det var rätt mycket som hände i omgivningen också. Vi passerade ju ett gäng hästar och det har han ju inte gjort på länge. Vi traskade ner förbi Charlottes nya ridbana, där jag hoppas att vi ska kunna rida många roliga pass till sommaren. Dock behöver jag nog först vänja honom där för han var väldigt spänd, så det får nog bli några pass där vi bara tränar från marken för att få honom att slappna av och kunna fokusera på det han ska göra.

Vi traskade vidare längs banvallen och sedan tillbaka till Linnarp. Vi mötte ett ekipage som var ute och red och det tyckte han var lite läskigt. Speciellt eftersom ryttaren envisades med att trava mot oss ganska länge. Jag var glad att jag inte satt på hans rygg och det blev en bra träningsmöjlighet för honom att hantera en häst som möter.

Vi såg lite vårtecken också, ett gäng snödroppar, så härligt att våren är på väg, även om vädret denna vecka har varit vedervärdigt så stoppar det inte våren, den kommer, tids nog!

Vårtecken


Kalle och jag!



Ändring av mindset

Ända sedan jag halkade och bröt handleden den 17:e december har jag varit rätt låg rent mentalt. Ja, jag har fått energi när jag har kunnat rida och vara ute med hundarna osv, men det har ändå varit mest känslor i moll. Det tar väldigt hårt på mig att inte kunna göra allt som vanligt, att vara begränsad i mitt aktiva liv, att rehaben inte har gått så mycket framåt osv. Jag behöver ha en frisk kropp för att må riktigt bra.

Jag har fokuserat mycket på vad jag INTE kan göra och irriterat mig på det. Sedan har jag såklart sett att vissa saker går framåt. Jag kan t.ex. sätta upp håret och ta på mig kläder utan problem nu, det enda som är svårt i klädväg är typ sportbh, som ofta sitter tight.

Men efter att jag fick besked om att allt såg bra ut på CT-röntgen har någonting hänt och jag har haft en superhärlig vecka. Dels har jag äntligen fått bra flyt på jobbet och mycket gjort, men jag märker att jag har börjat tänka lite annorlunda. Nu tänker jag på allt jag KAN göra istället. Och det kommer såna saker i princip varje dag.

Saker som jag har upptäckt att jag kan göra denna vecka:
  • Hålla i hovarna med vänsterhanden när jag kratsar dem
  • Tvätta mig i höger armhåla med rätt vänd hand (har fått använda handryggen tidigare eftersom jag har svårigheter att vända handen
  • Luta mig mot cykelstyret som tidigare
  • Knyta handen riktigt
  • Bära höbalar
  • Köra styrketräning ffa axelövningar
Så nu börjar jag verkligen känna att det går framåt. Rörligheten i handleden har också ökat åt alla håll och att vända upp handflatan går bättre och bättre. Så det är mycket som känns positivt nu! Så härligt!

Det är helt uppenbart hur viktigt det är att ha rätt mindset och jag är glad att jag har kommit till en punkt där jag kunde ändra mindset och hitta något som hjälper mig istället och ger mig energi.

Lite bilder på framgångar med fingrarna:


Tummen börjar bli riktigt rörlig


I princip som för högerhanden


Jag kan knyta handen

Och även ridningen går framåt. I torsdags var det äntligen uppehållsväder efter jobbet och jag gick ut och hämtade Bosse för en ridtur. Då upptäckte jag at jag kan sitta upp på samma sätt som tidigare då jag sätter vänsterhanden mot mankammen framför sadeln med tyglarna i handen och tar lite stöd där för balansen. Gjorde inte ont som det har gjort tidigare!

Bosse var så pigg och härlig i torsdags! Vi tog bara en kort runda i Skattagårdsskogen, men han var så framåt och positiv. Såpass framåt att han fick trava lite, vilket gjorde honom ännu lyckligare! Och, ja, jag var rätt lycklig över att få trava för första gången på två månader! 

Dock är jag väldigt försiktig med honom. Jag vill verkligen inte att han ska springa sig skadad igen, utan vi bygger honom långsamt. Mycket skritt blir det och det ska det också vara minst en månad till. Lite beroende på hur mycket det går att rida map väder och vind. Samtidigt är det ju härligt för honom att få springa lite. Det blir ju inte så mycket sprunget i hagen där sugleran har börjat ta över. Men skritten bygger väldigt bra muskler och ger bra förutsättningar för en stark och hållbar häst.

Trött Bosse före ridpasset


Pigg Bosse på ridturen

Det var så härligt att komma ut med honom och jag är också så glad att det nu är lätt att hinna med att rida efter jobbet. Det är ju ljust ända till kl 18 en klar dag! Och nu är det snart sommartid igen, nästan bara en månad kvar!

Lite mys har det blivit med Alyssa också, hon är världens bästa vovve, trots att hon nästan käkade upp en av mina värmesulor...
Gostaxen



onsdag 16 februari 2022

Jag är bara gnällig! HURRA!

Ja, rehaben av min hand fortsätter. Och det går långsamt framåt. Såpass långsamt att ortopeden skickade mig på CT-röngten för att kunna se ifall det fanns något annat fel än benbrottet.

Så i måndags var jag på sjukhuset igen, tacksamt nog hade jag fått en tid efter jobbet och jag möttes av sjukvårdpersonal på väg hem i korridorerna. När jag kom in i väntrummet på röntgenavdelningen var där en sköterska som hjälpte en annan patient och hon noterade att jag hade kommit dit.

Det tog rätt lång tid innan jag fick komma in, typ en halvtimme och under tiden skedde en sak som var lite underhållande men samtidigt obehaglig... En sköterska kommer ut från ett av röntgenrummen med en telefon i örat. Hon pratar högt och tydligt och det framgår snart att den i telefonen undrar ifall en patient finns där. Sköterskan springer runt lokalen och letar och säger i telefonen "nej, han finns inte här i alla fall, jag vet inte vart han har tagit vägen, han kanske har skickats tillbaka till akuten"... Mina tankar vandrade iväg... är det vanligt att patienter tappas bort på röntgenavdelningen? Eller på sjukhuset rent generellt? Kan folk bara försvinna och vart tar de vägen? Finns det någon korridor någonstans full av borttappade patienter?

Jag fick till sist komma in och göra undersökningen, väldigt enkel, eftersom jag jämför med alla MR jag har gjort tidigare i mitt liv. Då får man bara ha trosor och t-shirt utan tryck på sig, ingen metall, kontrastvätska som sprutas in i armen och så åker man fram och tillbaka i ett rör i en timme i ett väldans oljud. I måndags fick jag lägga mig på mage på en smal brits med armen ovanför huvudet och så åkte armen in i röret och på några sekunder var det klart. 

Idag fick jag svar, läkaren som opererade mig ringde och sa att allt såg helt normalt ut, benbrottet är läkt som det ska och han kunde inte se några fel någon annanstans heller. Såklart det bästa beskedet jag kunde få! Men jag undrar ju såklart över varför jag är så stel som jag är och varför jag känner smärta i armbågsbenet nära handleden som jag inte har brutit. Läkaren sa att det fanns en fraktur även där, vilket jag inte har hört tidigare, och att den gör man ingenting åt. 

Så nu ska jag köra på full fart med rehaben igen och kämpa på med mina övningar. Jag misstänker att förväntningarna på hur långt jag skulle ha kommit med rörligheten har varit för höga. Men det känns i alla fall väldigt bra och skönt att det inte behöver göras några mer ingrepp!

Vädret har inte varit med oss denna vecka och därför har det blivit dåligt med aktiviteter. Kalle har varit ute och gått en runda och jag har varit ute med hundarna. I måndags fick jag till ett styrketräningspass, något jag inte har gjort på alldeles för länge, kanske skyllt på att jag inte kan pga armen, men det är ju bara att inse att jag kan göra rätt många styrkeövningar som inte kräver full funktion i vänsterhanden...

Nu blir det lite cykling, ska bli gött att öka pulsen!

Kalle på promenad


Såhär mycket kan jag vända upp handen när jag har stretchat igång


Lissan dödade sin favvoleksak idag...


När man försöker ta selfie med hund som inte kan vara still..



måndag 7 februari 2022

Uteritt efter jobbet!

Måndag idag och fullt upp på jobbet igen! Samtidigt sken solen och jag passade på att gå en runda med vovvarna på lunchen. Det var härligt, men blåsigt. Alltid skönt att komma ut och få ett break, superviktigt för att orka jobba hela dagen!

Jag har kört på hårt med mina rehabövningar idag också, även det tar tid, men det ger ju resultat och det finns inget alternativ annat än att köra på. Hoppas fysioterapeuten är nöjd med mina framsteg på onsdag! Och kanske utmanar mig lite till...

När jag var klar med jobbet hade vinden mojnat något och det var dags för årets första ridtur efter jobbet!

Hästarna stod ute och solade sig när jag kom ut och de var så mysiga. Jag tog in Bosse och tvättade hans hovar. Det är mycket lera ute nu och mer lär det bli eftersom veckan ska bjuda på en del regn. Trist, men så är läget, inget man kan påverka, så det är bara till att köra på!

Han har börjat fälla lite mer nu också, så jag hämtade pälsskrapan, men det lossnade inte så mycket päls, bara lite grann på halsen, på övriga kroppen satt det mer fast.

Jag tränade på att borsta med vänsterhanden. Det går bättre och bättre, men tar sådan tid att jag tappar tålamodet, ville ju hinna rida innan det blev mörkt! Jag kämpade också med hovarna. Jag kan ju inte kupa vänsterhanden under hoven som jag brukar göra, så det är lite svårt fortfarande. Men han var så snäll med hovarna och jag kunde hantera det rätt bra. Alla utom vänster bak då, som han har lite svårt med att lyfta.

Jag slängde på benreflexer på Bosse och reflexväst över jackan och så gav vi oss ut. Jag kämpar lite med att han ska stå still när jag sitter upp. Han vill så gärna flytta sig mot pallen så att han kommer för nära, men jag kämpar på och det går bättre och bättre.

Även idag var han pigg och fräsch, men mycket lugnare än i lördags, så det kändes betydligt säkrare. Jag har också övat på tygeltagen med hjälp av mina gummiband så jag hade mer självförtroende till att kunna hålla i vänstertygeln och också ta i den när det behövdes. Det som saknas är finliret, men det kommer!

Det blev en jättehärlig runda igen och jag är så himla glad över att jag äntligen kan rida igen! Det ger mig så otroligt mycket energi! Och det gör också att jag kan börja blicka lite framåt, se att jag någon gång kommer att bli helt återställd och stark igen och då är vi igång, starka och friska.

Det är också rätt underbart att det redan nu är så mycket ljusare kvällar än i december när jag skadade mig. Det ger mig massor av tid för att hinna rida efter jobbet och det är väldigt bra. Det gör det lättare att komma igång, helt klart. 

Så veckan har börjat fantastisk bra, nu hoppas jag att det fortsätter!

Min fine Bosse i skogen idag


Vår mysiga tax som sover på sin favoritplats



söndag 6 februari 2022

Det händer saker nu...

Idag har det varit en oväntat fin dag, SMHI hade lovat snö och regn från kl 11, så jag hade ställt in mig på att tillbringa dagen mestadels inomhus.

Men dagen började (ja, efter stallet såklart) hos bästa Emma med tjejfrukost. Vi blev inte så många, men hälften i alla fall det var trevligt i alla fall att få tjöta lite och äta massa frukost som Emma hade gjort.

Vid lunch kände vi oss klara och vände hemåt och då hade det mycket riktigt börjat blåsa och regna. När jag kom närmare hemmet blev det också inblandning av snö.

Men jag hade precis bara kommit innanför dörren så sprack det upp och solen kom fram. Så då tänkte jag att det var bäst att passa på att gå ut en runda med hundarna. Glädjande nog hängde Magnus med, haltandes med sitt skadade knä. Men det blev en härlig promenad i skogen med lite catching up efter en vecka ifrån varandra då Magnus varit i fjällen och åkt skidor (och skadat knät).

När vi var i skogen kom Christoffer och hälsade på så vi gick hem och satte på lite kaffe och tjötade en stund med honom.

Sedan röjde vi lite i källaren och Magnus ställde ut stegen till sotaren som kommer imorgon och jag tog in hästarna. En go söndag helt enkelt!

Och nu ikväll har jag äntligen börjat märka lite framgångar med min rehab! Det är ju tredje dagen jag kör de övningar jag fick från fysioterapeuten. Jag kör även de andra övningarna för att hålla igång fingrarna också, de är alltid lite stela på morgonen och jag är inte helt 100 återställd i dem även om det är betydligt närmare än rörligheten i handleden.

Men nu börjar jag faktiskt så smått se resultat av den nya rehaben. Framför allt märkte jag förbättring när jag stod i duschen då jag kunde tvåla in mig på ett bättre sätt samt shamponera håret bättre. Jag kan plöstsligt vända handen mot huvudet, vilket jag inte har kunnat tidigare. Och så kan jag se mitt operationsärr från rätt håll. Det har jag bara kunnat se i spegeln tidigare. Så helt klart händer det grejer!

Jag har också förstått att mycket sitter i huvudet. Jag måste testa gränserna mer med vänsterhanden. Jag märkte ju igår att jag tog i tyglarna mycket hårdare med högerhanden och inte riktigt vågade ta med vänstern. Så därför testade jag att dra i ett gummiband idag och tyckte att jag drog lika mycket med båda armarna. Så det som hände igår var nog mer att jag inte vågade ta i för att jag var rädd för att det skulle göra ont.

Men det är ju helt fantastiskt att äntligen kunna se lite framsteg! På tre dagar! Utan att ha fått effekt på fyra veckor! Nu blir jag så otroligt motiverad till att köra rehab att jag nästan vill köra mer än rekommenderat...

Och jag får väl erkänna att jag kör mer styrkeövningar än rekommenderat. Jag tycker inte att jag märker någon överansträngning, snarare tvärtom, jag tycker degen är för mjuk och lättarbetad. Men jag kör fem-sex repetitioner istället för 2-3. Det ska väl ändå kännas att man gör något liksom!

De här framgångarna har i alla fall gjort mig glad och positiv och nu börjar jag tro mer och mer på att jag kan få tillbaka rörligheten så småningom!

Mitt "fina" lilla ärr

lördag 5 februari 2022

52 dagar!

52 dagar är en lång tid! Det tycker jag i alla fall när det gäller att inte kunna sitta på hästryggen! Senast jag var uppe på hästryggen var när jag red Bosse den 15:e december. Jag hade planerat att rida den 17:e, men det gick ju åt fanders som alla vet.

Jag hade ett datum i mitt huvud för när jag skulle sitta på hästryggen igen och det var 1 mars. Då ska jag vara så gott som återställd enligt ortopeden. Men jag har också tänkt att den dagen jag kan lyfta upp sadeln på Bosses rygg ska jag börja sätta igång honom eftersom han inte går att promenera med.

Häromdan lyfte jag runt sadeln lite och kunde konstatera att jag kan lyfta den utan problem, så efter det började tankarna på att rida Bosse ta form och sedan kunde jag inte släppa det.

Idag var den perfekta dagen för premiären! Första ridturen i år! Första ridturen på 52 låååånga dagar!

Efter att det har regnat en hel del denna vecka så var det äntligen uppehåll och vi fick se lite blek februarisol mellan molnen.

På förmiddagen gjorde jag några ärenden i staden och gav mig ut för att hämta Bosse i hagen strax efter lunch.

Han var rejält smutsig på ena sidan och i svansen, men jag lyckades få honom hyfsat ren i alla fall. Han fäller rätt mycket också, så det blev mycket hår i piggborsten. Jag försökte borsta lite med vänsterhanden också, men när man behöver ta i för att få bort all lera så blir det inte riktigt bra, så jag körde vidare med högerhanden istället. Men det är såklart bra att träna på det också.

Jag lyckades kratsa tre av hans hovar. Han har ju lite svårt att lyfta vänster bakben och eftersom jag behövde fånga det med vänsterhanden gav jag upp det. Jag kan ju inte vrida upp vänsterhanden så att jag kan kupa den runt hovarna, så jag fick kratsa med vänsterhanden. Inte lätt, men det gick.

Jag fick upp schabrak, pad och sadel på hans rygg. Pysslade lite med att rätta till allting så att det låg som det skulle, men blev nöjd efter ett tag. Sedan var det sadelgjorden. Jag misstänkte att det kunde bli en utmaning, men det gick bra. Jag orkar kanske inte dra åt lika mycket som tidigare, men tillräckligt för att sadeln ska sitta i alla fall.

När jag skulle tränsa honom kliade jag honom lite i pannan och mellan öronen i ett försök att få honom att hålla huvudet still. Han har fått någon idé på senare tid om att kasta upp huvudet när jag ska tränsa honom och det ville jag inte vara med om. Men han var jättesnäll och var stilla med huvudet samt höll det lågt så det gick hur bra som helst att tränsa honom också.

Nästa utmaning var att sitta upp. Först att han skulle stå still, men också hur jag skulle komma upp utan att ta alltför mycket stöd med vänsterhanden som jag brukar göra när jag sitter upp. Även det gick bra, även om det var lite svajigt. Plötsligt satt jag i sadeln och jag kände mig hemma! Som om jag inte haft något uppehåll, som om jag var på helt rätt plats. Lyckan for genom hela kroppen och mitt leende var bredare än bredast.

Det var rätt blåsigt idag och Bosse var så himla pigg! Kul, men han ville ju springa lite, så jag hade lite sjå med att hålla in honom, vilket inte var helt lätt med vänsterhanden. Det gjorde inte ont, men det tar liksom emot och jag är betydligt klenare i den armen såklart, samt orörligare än vad jag behöver. Dessutom är det liggande handställning som gäller för vänster nu när jag inte kan vrida upp den till korrekt handställning.

Vi red en kort runda i hemmaskogen, den lätta sitsen satt som en smäck i uppförsbackarna och det var så himla härligt! Han vände faktiskt i skogen för något som fladdrade i vinden, men jag satt som gjuten i sadeln, han är ju inte lika reaktionssnabb som Kalle...

Det blev ca 30 minuter skritt i blåsten och det var 30 minuter av total lycka! Så energigivande!

Också väldigt härligt att det funkade för det betyder att jag från och med nu kan sätta igång Bosse så sakteliga, så kan vi rehaba tillsammans mot våren.

Bosse på g ut


Såhär glad var jag hela ridturen:)


Utsikt från Bosses rygg

Kalle, däremot får gå promenader ett tag till. Honom tänker jag inte sitta upp på förrän armen är bättre. Av flera orsaker egentligen. Dels eftersom han är lättskrämd och snabbvänd, jag vill verkligen inte trilla av och skada mig igen. Men också för att han är så känslig i munnen. Jag märkte ju idag att mina händer är så olika både i styrka och motorik. Kalle behöver två bra händer som är stabila, följsamma och lika och det har jag inte att erbjuda honom än.

Men ingen fara på taket, all tid som spenderas med honom oavsett om det är på hans rygg eller ej är väl spenderad tid och förhoppningsvis kommer han att vara så van vid alla promenadrundor vi går att han kommer att vara lugn och modig när det väl är dags att sitta upp.

Vi gick samma runda som Bosse och jag fast åt andra hållet, så en halvtimmes promenad för honom också.

Vilken underbar lördag det blev! Nu börjar livet komma tillbaka! Jag kämpar vidare med mina rehabövningar och de ska ta mig till en rörlig och stark hand!

Min fine Kallis!

fredag 4 februari 2022

Äntligen lite hjälp!

Idag tog jag lite ledigt från jobbet då jag kände att jag ville ha lite mjukstart nu när jag har kommit tillbaka igen och det behövdes. Jag var så trött igår! Så idag hade jag en lååång skön sovmorgon att se fram emot!

Det enda jag hade att förhålla mig till var besöket hos fysioterapeuten kl 10 och ett jobbmöte kl 12 som jag inte kunde motstå av ren nyfikenhet. Jag behövde ju dessutom jobba ikapp lite av det jag missade igår eftermiddag när jag sprang mellan arbetsterapeuten och otropeden.

Klockan 04:40 vaknade jag. För tredje gången samma natt. Och då blev jag sådär klarvaken. Jag tänkte att jag går upp och kissar så kan jag gå och lägga mig igen. Men så kom jag på att jag skulle bära upp Betjänten (vår dammsugarrobot) så att han kunde städa på övervåningen och när jag kom ner i köket för att hämta den hade Lissan bajsat i köket. Så fick jag torka upp det och sedan var det ju inte att tänka på att gå och lägga sig igen. Jag var vaken helt enkelt!

Men jag passade på att städa av lite i badrummet och greja lite innan jag gick ut till hästarna. Jag fixade stallet och sedan gick jag in och tog en kopp te och klädde om. Sedan tog jag bilen in mot Varberg.

Jag fick vänta en stund innan min fysioterapeut kom och hämtade mig. Jag fick berätta vad som hänt med handen, hur min fritid ser ut, hur aktiv jag är osv. Jag fick också visa hur min dåliga rörlighet ser ut och han klämde och böjde lite hit och dit. Sedan testade han styrkan, jämförde med de olika sidorna genom att jag fick trycka hans armar åt lite olika håll. Han konstaterade faktisk att jag var rätt så liksidig ändå och inte alls hade tappat så mycket styrka som jag trodde själv. Väldigt positivt!

Men han sa att vi skulle börja med att fokusera på att få igång rörligheten i min handled och underarm. Han tyckte, tvärtemot arbetsterapeuten, att jag ska göra dessa rörelser många gånger under dagen. 15 gånger för varje rörelse, 5 gånger om dagen.

Han sa också att för att få igång rörligheten måste jag nu börja pusha ordentligt. På en skala 0-10 ska jag pusha så att smärtan ligger på 5. Det ska göra ont, men inte jätteont liksom, jag ska ju inte dra sönder min led. "Rehab gör ont om man vill få resultat", sa han. Jag har inga problem med att känna lite smärta, jag vill ju bara få tillbaka min rörlighet!

Jag tyckte att jag blev väldigt väl mottagen, han var seriös och lyssnade på vad jag sa, samt förklarade på ett bra sätt hur ledkapslar och ledvätska fungerar. Han gav mig gott hopp om att kunna lösa det här, bara jag kör mina övningar stenhårt nu! Jag tror han förstod att det är precis vad jag kommer att göra. 

Jag gillade också att nu när jag inte har fått något resultat på det jag har gjort hittills så gör man något annat. Jag fattar inte att det inte kom från arbetsterapeuten?? Jag har gjort dessa övningar utan effekt i fyra veckor, vem tror då på fullaste allvar att det kommer att hjälpa att köra precis samma sak lite till?

I alla fall så fick jag tre övningar:
1. Handflatan och underarmen mot en bänk, håll högerhanden över vänster handrygg och lyft upp underarmen så att den böjs i handleden. 
2. Underarmen på en bänk, handen utanför med hanflatan nedåt, böj ned handen och tryck ner den med högerhanden.
3. Håll armen intill kroppen, böjd 90 grader med handflatan nedåt, vrid upp handflatan mot mig, tryck med höger tumme mot undersidan av vänster tumme för att hjälpa runt handen.

Jag pressar rätt mycket och det känns att det händer grejer i handleden. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, det skapas flöde och värme känns det som. Och jag har redan med hjälp av den 3:e övningen börjat komma längre med uppvridningen av underarmen. Så efter att ha kört dessa övningar 4 av 5 pass börjar det kännas som om det finns hopp.

Jag var nere i källaren och cyklade en stund på trainern också och då kunde jag luta mig mot handen lite mer än sist jag cyklade, det gör inte ont att lägga tyngd på den. När jag hade cyklat ett tag kändes det som om fingrarna på vänsterhanden började somna, men när jag vickade på dem kändes de bara lite varma. Så det händer grejer här, helt klart!

Jag är så glad att jag bokade tid hos en fysioterapeut! Jag är dock besviken på att inte arbetsterapeuten kunde ge mig samma hjälp eller åtminstone skicka mig till en fysioterapeut om nu arbetsterapeuter inte har den kompetensen!

Jaja, det är tur att jag är envis och fokuserad på att lösa det här, så att jag äntligen kan få lite riktig hjälp! Återbesök på onsdag för att se om det har blivit förbättring. Annars "hotade" han med att han behöver gå in och trycka, så jag skulle föredra att jag får effekt, för det låter som om det kommer att göra jätteont... 

Det intressanta här är också att arbetsterapeuten och fysioterapeuten motsäger varandra lite. Arbetsterapeuten har varit väldigt orolig över att jag ska röra mig för mycket och göra för mycket styrkeövningar, medans fysioterapeuten sa att jag MÅSTE röra mig MYCKET för att få igång ledkapslar och ledvätska så att jag får tillbaka min funktion. Hur kan det vara så olika???

Men nu känns i alla fall allting lite mer hoppfullt och jag tror mer och mer på att jag kommer att få tillbaka min rörlighet och det snart!

Slänger in en bild på rörligheten i min tumme! Betydligt roligare än rörligheten i handleden! 

Nästan som före skadan!



torsdag 3 februari 2022

Återbesök hos arbetsterapeuten med omväg om ortopeden

Idag var det dags för återbesök hos arbetsterapeuten. Dags att börja belasta! Men besöket gick inte riktigt som jag hade tänkt mig... Rörligheten i fingrarna har blivit mycket bättre och jag har i princip full funktion. Fingrarna är lite stela när jag vaknar på morgnarna och då kan jag inte knyta handen, men efter första rehabpasset går det bra att knyta den så gott som helt. 

MEN, rörligheten i handleden åt alla håll har inte förbättrats någonting sedan jag var där senast för två veckor sedan. Redan då såg arbetsterapeuten orolig ut och hon såg inte mindre orolig ut idag. Nej, hon var såpass orolig att hon skickade mig till ortopeden för bedömning. Hennes kollega sa något om ligamentskada.

Eftersom det var en stund kvar tills jag skulle till ortopeden åkte jag hem emellan och fixade lite småsaker innan jag körde tillbaka igen. Under den tiden hann jag också googla "ligamentskada handled". Hittade då följande text:

 


Jag kan ju säga att rullgardinen åkte ner fullständigt och jag fullkomligt rasade ner i källaren! Jag såg framför mig ny operation och ny vända med sjukskrivning och rehab. Jag ställde helt enkelt in mig på absolut värsta scenario. Så det var med en stor klump i magen jag åkte in till sjukhuset och ortopediavdelningen.

Jag fick träffa en läkare, inte den som opererade utan en kollega till honom. Jag berättade läget och han undersökta handen, jämförde den med högerhanden, tittade på hur rörligheten såg ut. Han pressade lite på handen för att se när det började göra ont.

Sedan sträckte han fram sina pek-och långfingrar och bad mig klämma (jag hörde "så mycket jag kunde" och tog i för kung och fosterland :)). "AJAJAJAJ!" sa han och jag släppte direkt och fick ur mig ett "förlåt". Då visade det sig att han hade glömt att han själv hade en skada i fingret vilket gjorde att det gjorde ont på honom, stackaren :). Eller så var han bara lite för klen för mina nypor:). Ja, lite lustigt blev det ju och vi båda skrattade åt situationen. 

När han hade klämt och tittat klart gick han ut för att rådgöra med någon kollega och när han kom tillbaka sa han att röntgenbilderna efter operationen visade att operationen hade gått fantastiskt bra och allting hade hamnat som det skulle och att det inte finns någonting som skulle tyda på att någonting blivit fel. Han hävdade också när jag ställde frågan att det inte fanns någon risk för ligamentskada då man skulle ha sett det under operationen.

Han rådde mig istället att hålla tålamodet uppe, fortsätta köra mina övningar och komma tillbaka om 3-4 veckor igen. Jag gissar att det var dumt att googla, men jag blev ju positivt överraskad. Även om jag lade en hel del energi på att gräma mig över hur illa det skulle ha kunnat vara.

Så jag gick tillbaka till arbetsterapeuten och fick mina nya "styrkeövningar". Fyra övningar, varav jag inte kan göra en av dem eftersom jag inte kan vända upp armen...

Men jag ska göra dessa fyra övningar, 3 reps, 2 set om dan. Otroligt lite om man frågar mig. Men, jag får väl följa order...

Min styrketräningsdeg...

Faktum är att jag har bokat tid hos en fysioterapeut imorgon för att se om jag dels kan få mer hjälp med rörligheten, men också för att jag ser att jag har förlorat mycket muskelmassa i egentligen hela armen och axelpartiet. Jag fick ju bara handledsspecifika övningar av arbetsterapeuten, men jag måste ju jobba på att få tillbaka styrkan i hela armen och axelpartiet så att jag blir liksidig igen. Det vill jag ha hjälp med. 

Jag har aldrig varit hos en sådan förut och är inte riktigt säker på vad han kan hjälpa mig med, men det kan ju vara värt ett besök i alla fall eftersom det endast kostar 100 kr. Så får vi se om det ger något!

Slänger in en bild på hur "långt" jag kommer i mina försök att vända upp handflatan och underarmen mot mig...  Kunde varit samma bild som veckan innan och veckan innan dess.. 


tisdag 1 februari 2022

6 veckor post operation

Det är alltid fascinerande hur snabbt tiden går! Idag är det sex veckor sedan min arm opererades och mitt radiusben lappades ihop med platta och skruvar. Jag kom hem från operationen, ganska glad i hågen eftersom det var första gången på fyra långa dagar som jag inte hade någon smärta eftersom armen var helt bortbedövad. Den hängde i en mitella för att den inte skulle ramla iväg. På kvällen kunde jag börja vecka lite på pekfingret till att börja med.

Nyopererad, bortdomnad, i mitella

Nu ska alltså frakturen ha läkt, vilket jag misstänker stämmer eftersom jag märker att jag kan göra vissa saker utan att det längre gör ont. T.ex. öppna lock och korkar, trycka ner dörrhandtag etc.

Det betyder också att jag nu ska kunna börja belasta handen med mer än 0,5 kg och börja styrketräna handen. Så gött det ska bli! Får antagligen nya övningar på torsdag när jag träffar arbetsterapeuten igen.

Det är också fyra veckor sedan jag blev av med gipset och stygnen och fick se min taniga, fula arm. 

Första bilden utan gips

Jag vaknade i morse med en arm som var ganska osvullen, bara lite svullnad runt själva handleden egentligen. Dock var fingrarna väldigt stela, svårt att knyta handen. Men efter att jag hade kört rehabövningarna kunde jag nästan knyta handen ordentligt.

Efter en timmes arbete i stallet hade översidan av handen svullnat upp. Det gör den så snart jag gör stallarbete eller går en runda eller liknande. Sedan får jag ha handen i högläge och så går svullnaden ner igen.

Jag använder handen mer och mer, men vissa saker får jag göra lite bakofram, som t.ex öppna samtliga lådor i köket vars handtag är gjorda för att man kan vrida upp handflatan...

Ett annat sätt att öppna en låda

För en vecka sedan, när hovis tog av snösulorna på mina grabbar förutspådde jag att det skulle bli snö inom kort. Idag föll den förutsägelsen in. När jag tittade ut genom badrumsfönstret utan kontaktlinser såg jag bara att det var helt vitt ute, men när jag kom ut så var det bara ett tunt lager kornsnö.

Men allteftersom dagen gick fylldes det på och kom sådär stora snöflingor så när jag hade jobbat klart och gav mig ut för att ta in hästarna var det hög tid att skotta. Det var rätt tung snö, så jag kunde inte hjälpa till med vänsterhanden, utan fick skotta allting med högern. Tur att jag är envis! Det gick bra och jag är nöjd med resultatet!

Skottning mellan huset och stallet


Skottning utanför garaget


Skottning fram till huvudingången

Lissan var med mig och busade i snön. Hon älskar också snö! Hon höll sig i närheten ända tills hon fick för sig att hon skulle följa efter grannen. Så då fick jag gå och hämta henne och bära hem henne. Lilla bus-frö!

Ikväll hade jag faktiskt lite energi över till att köra ett pass på cykeln och Zwift. Härligt att vara uppe i cykelsadeln igen! Jag körde bara en halvtimme, en väldigt platt bana, men det kändes ändå bra. Skönt att svettas och få upp pulsen!

Zwift