Sidor

måndag 31 oktober 2022

Hejdå oktober

Ja, nu är det sista dagen i oktober. Vad hände? Jag tycker det nyss var semester och augusti. Men skönt ändå att hösten går fort, det är ju inte den roligaste tiden på året, mörker, regn, blåst, kyla. Fast just nu är det väldigt trevligt ute, 15 grader, uppehåll och vindstilla. Jag kunde släppa ut hästarna nyklippta utan täcken idag och de var rätt varma när jag hämtade dem i eftermiddags.

Det var Kalle som fick komma ut på uteritt idag. Jag slängde på alla reflexer, även om vi kom iväg strax innan kl fyra och säkert skulle hinna hem innan mörkret föll.

Vi skrittade mot Rolfstorpshållet och Kalle kändes lugn, modig och trygg. Han tittar lite på saker och ting, men han reagerar inte nämnvärt. Så härligt när han är såhär.

Jag utmanade honom lite idag och skrittade mot Landbonnas. Jag testade det förra veckan och då kom vi inte ut på Obbhultvägen för där låg ett uppochnervänt "hästätande" badkar som han absolut inte tänkte passera. Idag var badkaret borta och till min stora förvåning och glädje skrittade han ner för backen. Han var förvisso lite spänd, gick och kikade åt kohagen bredvid vägen, men traskade på bra ända tills vi skulle svänga in mot Smeas. Där ville han inte gå in. Jag diskuterade lite med honom, han var inte jättebråkig, men vi fastnade mitt på Obbhultvägen och när det kom ett par bilar valde jag att sitta av. 

Så gick vi in på vägen och in i hagen så satt jag upp igen från en sten och vi kunde lugnt och fint skritta vidare. Vi skrittade upp i grushålan, spanade på några rådjur som sprang runt där, vi såg dem förra gången också när vi var där. Kalle gick mot Hovgården och jag lät honom ta den vägen. Dock ångrade han sig och stannade efter ett kort tag. Eftersom han redan varit så duktig och tagit en väg som vi inte lyckats med det senaste året, valde jag att inte bråka med honom utan skritta tillbaka till "hemvägen" genom grushålan.

Han var lite spänd, så jag lät honom skritta. Vi har en stor flock grisar som härjar runtomkring här och jag vet att de håller till i grushålan emellanåt, så jag ville inte riskera något, även om de förmodligen inte var i närheten, så vågade jag inte riktigt chansa.

Vi avslutade rundan genom Skattagårdsskogen där det blev en del trav och galopp, ett möte med grannen och deras gigantiska hund, som gick lugnt till.

Han skötte sig fantastiskt bra idag och jag var så glad att vi fick till denna runda. Så himla kul när Kalle "nyfiken" kommer igång! 

På väg in i grushålan

När vi kom ur skogen drog det plötsligt in dimma och det blev ganska dålig sikt, så då var jag glad över alla reflexer vi hade på oss. 

In i dimman


Kalle och reflexerna


Reflexväst och tygelreflexer

När jag hade gjort klart allting efteråt och släppt ut hästarna hade jag energi kvar för att springa en runda. Om det är något jag inte har gjort bra denna oktober så är det träning. Knappt någon styrketräning och definitivt ingen konditionsträning utöver ridningen och hundpromenaderna, vilket börjar kännas när jag rider. 

Eftersom alla avtrillningar de senaste två åren har misshandlat mina höfter och bäcken så går det inte längre att springa några längre rundor utan att få ont. Men jag kan springa ett par kilometer och det är ju mer än noll i alla fall. 

Så jag tog ridkläderna (som är som träningskläder), hämtade Nelly tog på mig pannlampan och sprang en 2-kilometersrunda. Kort och effektivt, men så energigivande! Utan att det gjorde ont någonstans. Helt underbart! Kanske var det en start på mitt springande igen. Vi får se. Att springa 2 kilometer tar väldigt liten tid och kräver inte mycket ork, så det borde gå att genomföra några gånger per vecka.

Det är ändå rätt fantastiskt att det känns så lätt att springa efter att jag inte har sprungit med någon reda de två senaste åren. Det finns en kondition där, en ork, trots att det inte underhålls. Det hade varit så kul att kunna springa igen, även om jag kanske kan springa som längst fem kilometer. Det ger så himla mycket energi! Och det var så underbart att få upp pulsen lite mer och svettas!

Dagens korta runda

Som sagt, nu är oktober snart slut och det betyder att jag har summerat månaden med Kalle och följt upp våra mål i min träningsdagbok. Summa summarum har han varit riktigt fin denna månad, vi har mest ridit ut och det har fungerat allt bättre, med ganska få tillfällen då jag har behövt sitta av och gå. Han har också varit betydligt mindre reaktiv, han har bara slängt sig eller vänt ett fåtal gånger, vilket är så skönt!

Han har också varit fantastiskt fin på banan, de få pass vi ridit. I torsdags hoppade vi lite 5½:a och bommar och han var så duktig och framåt! Framåtbjudningen har blivit betydligt bättre än i början av månaden och nu är det knappt något problem längre, vilket är så himla gött.

Det enda som jag känner inte går riktigt framåt är lastträningen. Vi har fastnat i att han har bråttom ut och inte är trygg med att jag stänger bakom honom. Så nu är planen att köra en längre session med honom och inte ge mig förrän jag får honom till att stå kvar tryggt och lugnt så att jag kan stänga. Jag upplever inte att han är särskilt rädd för släpet längre, utan nu är det nog lite mer bekvämlighet det handlar om, så nu tror jag det är läge att pressa honom lite mer för att få bättre resultat. Vi har förvisso bara fått till fyra lastträningspass denna månad, men det borde ändå gå mer framåt tycker jag.

Så nu har vi en ny månad med nya mål att se fram emot och de tänker jag skriva om imorgon! 

Oktobermål och uppföljning

söndag 30 oktober 2022

Vintertid

Ja, idag ställer vi tillbaka klockan, det är sista söndagen i oktober och det är varmt ute! Det har varit varmt och vindstilla i några veckor nu, runt 13-14 grader, ganska behagligt, så jag klagar inte, jag är så glad att slippa vinden!

Igår fick jag ett ryck och putsade alla fönster. Det var välbehövligt och jag insåg när jag var klar att det var härligt att titta ut genom rena fönster.

På eftermiddagen tog jag med Kalle på en långpromenad. Vi tog verkligen vara på den sista ljusa kvällen för i år och kom tillbaka strax efter kl 18 då det började skymma. Det var så varmt ute att jag lät hästarna gå ute i natt. Fanns ingen anledning att ha dem inne när det är så gött väder!

Kalle fick som sagt en långrunda, en ganska utmanande runda skulle det visa sig. Vi gick till Flähult, det är väldigt länge sedan vi tog den rundan, så den var nästan som ny för honom. Det var en hel del läskigheter längs vägen, först var det dräneringsrör som låg på en åker som var riktigt hemska, han gick i sidled förbi dem, men han gick förbi.

Sedan var det alpackor. Det var nog första gången han såg dem och han tyckte de var riktigt märkliga. De tyckte nog att han var rätt märklig också, de tittade verkligen ut oss och sedan for de runt och hoppade och busade.

Det blev lite lugnare när vi hade passerat alpackorna och kom in i skogen. Då taggade han ner och njöt av skogsluften, precis som jag. Vi testade fälttävlansförmågen ner i en trappa från banvallen och det gjorde han hur enkelt som helst, duktiga killen.

Resten av rundan blev rätt lugn och det var riktigt kul att komma ut på en lite längre runda med honom. Nu hoppas jag att det ska bli lite längre ridrundor också i vinter. Det är ju jakttider nu, så jag håller mig lite avvaktande på vissa skogsrundor, men snart ska det nog ha lugnat ner sig också lite grann.

Kalle och alpackorna

Idag startade jag dagen med frukost hos Martina i Skogstorp, det var jag och Maggan där, vi tjötade, åt och hade det trevligt. På vägen hem svängde jag förbi mor en kort stund också innan jag vände hemåt till hästarna.

Bosse skulle ut idag. Uteritter är det enda vi gör just nu, mestadels i skritt eftersom han inte travar rent. Eller han travar rent ibland och ibland inte. Så jäkla märkligt! Han fick i alla fall en tur i Linneskogen runt Hagakullen. Första och andra traven kändes ojämn, sedan travade han plötsligt rent på vägen hem. Jag vet inte vad jag ska tro om honom, men han ska i alla fall få träffa en hästfysio om två veckor så får vi se vad hon säger om honom. Kanske kan hon hitta något ömt ställe och hjälpa honom eller så får jag reda på var vi ska börja röntga honom vidare...

Han är i alla fall positiv och framåt när vi är ute och skrittar på fint. Eftersom det var så varmt idag blev han otroligt svettig, det såg ut som om han hade varit ute på en galopprunda snarare än en skrittrunda. Trots värmen såg jag häst-stackare som gick med vinterpäls och täcke. Hur tänker folk?? De stackars hästarna kokar ju under de täckena när det är 15-16 grader ute! Man undrar ju ifall de ens har tittar på termometern eller om de bara har tittat i almanackan?

Fine Bosse

På vägen hem beslutade jag mig för att klippa hästarna. Lika gött att få det gjort! Även om Bosse inte kan ridas fullt ut, så blir han som sagt svettig bara av att skritta, så jag klippte även honom.

Men eftersom han var blöt av svett började jag med Kalle. Han var först lite skeptisk till klippmaskinen, men när jag började klippa honom insåg han att den inte var farlig, så det gick väldigt bra. Det enda han inte gillade var när jag vände maskinen i nacken och klippte bakåt, men jag fick löst det också.

De fick varsin täckesklippning. Det kräver inte så varma täcken, men de slipper ändå den värsta svetten på halsen och under magen. Jag hade egentligen tänkt släppa ut dem i hagen igen, men jag tänkte att de får acklimatisera lite i stallet under natten och sedan får de gå utan täcken imorgon då det ska vara fortsatt varmt och ganska vindstilla.

Jag tyckte att jag klippte ganska snabbt, men det tog ändå två timmar, ca 45 minuter per häst och sedan rengörning av maskin och sopning av golv på det. När jag var klar kliade det precis överallt! Hästhår i näsan, i halsen, i öronen och över resten av kroppen. Men fina blev de i alla fall, mina killar och Kalle blev så otroligt mjuk och blank. Jag har aldrig haft en häst med så otroligt mjuk päls tidigare!

Kalle är konstant trött just nu och han stod och sov även när jag klippte honom, så söt kille!

Nyklippt och trött Kallis!


Nyklippt Bossis!



❤️Pelle❤️ 1996-03-28 - 2022-10-12

Denna höst har jag fattat det mycket tunga och svåra beslutet att låta Pelle somna in. Eller egentligen planerade jag att göra det redan 2020, då jag köpte Kalle. Jag tyckte att Pelle tappade stinget på våren, han blev lite halt (jag höll ju igång och red honom då, tränade till och med för Charlotte med honom) och jag trodde inte att han då skulle klara en vinter till.

Men när Kalle kom in i våra liv hade Pelle haft en skön sommar och blivit pigg och fräsch igen och jag hade faktiskt en ambition att fortsätta hålla igång honom på promenadnivå. Men jag insåg rätt snabbt att det blev övermäktigt att hålla igång tre hästar, så han fick gå i pension förra våren/sommaren.

I vinter gick han ner mycket i vikt. Trots att han hade fantastiskt bra tänder så tog han inte till sig näringen i höet på tillräckligt bra sätt och då insåg jag att detta skulle bli sista sommaren för honom. En sista sommar att få äta upp sig och ha det skönt.

Så i september bokade jag in veterinären och Lantbrukstjänst för bortforsling av kroppen. Den 12 oktober var det dags. En fruktansvärt jobbig dag! Så otroligt tungt!

Just den dagen var han så pigg och fin, jag tog in alla tre grabbar, borstade och myste med Pelle, lät honom komma ut och beta lite gräs, gav honom massor av äpplen och morötter tills veterinären och hennes assistent kom.

Det var det absolut bästa sättet att göra det hela på. Pelle känner både veterinären och hennes assistent och jag känner också dem. De har haft häst i samma stall som Pelle innan jag köpte honom och vi har tränat tillsammans både på hoppbanan och terrängbanan. Så det kändes väldigt tryggt, både för mig och för Pelle.

Jag stod och smekte honom i pannan när han tog sitt sista andetag och lade sig ner utanför stallet. Han somnade med öronen spetsade och såg så fridfull ut.

När allt var klart tog vi ut Bosse och Kalle så att de fick se honom och inspektera honom. Kalle var avvaktande och började beta, tittade lite på honom bara och sniffade. Bosse däremot gick runt och sniffade på hela Pelle, till sist blåste han in luft i hans näsborrar, konstaterade att han inte fick något svar och sedan bet han honom i kinderna för att riktigt säkerställa att han inte skulle vakna igen.

Jag tror det var bra för dem att få se Pelle död. Jag tror att de förstår. Jag var lite orolig för att det skulle bli lite oroligt i hagen efter att Pelle försvann, men det har varit oväntat lugnt. Jag har inte lämnat Kalle själv i stallet och ridit iväg, men han har inte brytt sig överhuvudtaget. Bosse gnäggar lite när jag och Kalle ger oss av och när vi kommer tillbaka, så det har inte varit några bekymmer, vilket är skönt.

Faktum är att såhär, några veckor senare känns det bra, förvisso saknar jag Pelle och allt kul vi gjorde tillsammans. Men det är skönt att bara ha två hästar och att slippa det ständiga dåliga samvetet för att jag inte pysslar eller gör annat med Pelle, även om han såklart tyckte det var helt ok att bara gå i hagen och skrota.

Jag är glad att jag har haft en så fin häst som Pelle, även om jag kanske insåg alldeles för sent hur bra han var för mig så fick han chansen att lära mig rida ordentligt på gamla dar i alla fall. Men vi har ju haft det så kul på hoppbanan, han har tagit mig över hinder som jag aldrig trodde att jag skulle hoppa och han har tagit mig ut på terrängbanan över 1-stjärniga hinder. Han var så enkel och cool att ha med på tävling och han gjorde alltid sitt bästa trots att han hade en ryttare (jag) som var mer eller mindre livrädd emellanåt och i ärlighetens namn inte hade någon större koll på vare sig sin egen kropp eller sin egen ridning.

Nu galopperar han på de evigt gröna ängarna och här kommer lite härliga minnen från vår tid tillsammans. 15 år fick vi, helt otroligt, 2007 köpte jag honom, då trodde jag nog inte att jag skulle få ha honom så länge. 26 år blev han, fina Pelle!


Hopptävling på FORF

Hopptävling i Harplinge


På terrängbanan




På terrängbanan


Hopptävling i Plönninge


Plönninge


Dressyrtävling i Laholm


Så vacker!


Blank och fin


Kompis med Bosse


In i dimman


Vår


Härliga uteritter


Favoritfönstret


Sista dagen


Sista dagen


Så ledsamt!


Fin in i det sista!