Sidor

torsdag 29 juni 2017

Senaste veckan

Oj, nu har det gått mer än en vecka sedan senaste blogginlägget. Det har väl inte direkt varit någon toppenvecka. Så skrivarlusten har inte varit särskilt stor. Men jag ska försöka minnas tillbaka vad jag har gjort och vad som har hänt. Som tur är dokumenterar jag mycket med kameran i mobilen som kan friska upp minnet!

För en vecka sedan var vi i Kungsbacka och hämtade Magnus nya bil. Så gött! Äntligen har han en bil som går att åka bekvämt i så att vi slipper lägga alla långrundor på min bil! Blå och fin är den. Gör sig bra på vår gårdsplan!

Midsommarafton startade jag och Selma med en löprunda. Fast först vaknade jag vid fyra-tiden och mådde illa. Det gick dock över och jag somnade om. Det var rätt varmt när vi gav oss iväg på vår löprunda och det gick ganska hyfsat att springa. Tom mage, till skillnad från i föregående pass.

Vi skrämde slag på två hästar när vi rundade Timmerkullen, men de var nyfikna och det slutade med att jag fick klia dem i pannan och de sniffade lite på Selma.

Två nyfikna hästar och en hund:)
När jag hade sprungit 6 km slog illamåendet till igen, denna gång med full kraft och det gick inte att springa vidare. Så jag gick resten av vägen hem. Jag lyckades få i mig lite frukost, men sedan gick jag faktiskt och lade mig för att vila.

Vi åt lite midsommarlunch och sedan började vi göra oss i ordning för kvällens festligheter. Vi hade tur och fick skjuts både till och hem från festen. Vi blev rätt snygga om jag får säga det själv:)

Midsommarfina
Vi kom hem rätt sent eller snarare tidigt på midsommardagen och det gjordes inte många knop i det Hinnagårdska huset på lördagen. Jag var inte bakfull, men jag mår rätt dåligt av att vara uppe för länge och kände mig trött hela dagen.

Söndagen började bra med en skogspromenad med Selma. Jag sprang lite också, men sedan hittade jag kantareller och då blev det inte mer löpning. Man ser ju inte några svampar om man springer:).

Selma fick bada
På vägen hem blev det lite otrevligt när vi gick igenom en kohage där kor och kalvar låg i godan ro på var sin sida av vägen. När vi passerade dem blev de upprörda och började jaga Selma. Det var inte så kul. Jag fick sjasa bort dem och sedan fick vi snabbt ta oss till grinden. De följde inte efter oss som tur var!

Lömska kor!
Men det var i alla fall helt underbart att få äta årets första smörstekta kantareller till frukost!

MUMS!
Efter frukost gjorde vi äntligen slag i sak och tog traktorn, stängselgrejerna, röjsågen och en motorsåg till hästabacken för att göra i ordning stängslet så att vi kunde släppa upp hästarna där.

Allting växer i rasande fart. Hasselbuskar, andra träd och gräs. Vi var tvungna att köra med röjsågen längs hela staketet, såga ner buskar och sly. Och så gav jag mig på björnbärssnåren. Vilket jäkla slit! Jag blev rejält trött! Det var som om all energi rann ur mig där och då och den kvällen var jag helt slut.

Även på måndagen kände jag mig energilåg och trött på jobbet och det blev inte bättre när jag på vägen hem från jobbet fick punktering på ett däck på bilen.

Den började varna för dåligt däcktryck och det har ju hänt förut, så jag tänkte att det var nog inget. Ställde bilen hemma, tittade på däcket och tyckte att det såg normalt ut. När jag kom ut igen någon timme senare så var däcket helt platt!

Nu råkar det vara så att min bil saknar reservdäck. Istället finns det en "däcklagningssats" som ersättning. En lösning som fungerar mycket dåligt enligt den information jag har fått. Så det hela slutade med att jag fick ringa Volvo on call och begära bärgning av bilen från gårdsplan in till Bildepån. Helt jäkla galet! Att man inte ens ska kunna byta däck och köra bilen själv till verkstad!

Hejdå bilen, ses imorn!

Det var ett rätt rejält hål i däcket så jag var helt säker på att det skulle bli ett nytt däck. Men fantastiskt nog fick jag besked från verkstaden att de hade lyckats laga hålet. Jippi! Mindre hål i plånboken! Nu får vi bara hoppas att det håller!

Vädret har varit rätt värdelöst hela veckan också. Det var förvisso rätt fint på förmiddagen på midsommarafton, men på kvällen regnade det ordentligt. Vi var rätt nöjda med att slippa sitta i något tält eller lada eller någon annanstans utomhus och frysa. Det var perfekt väder för att sitta i en lägenhet!

Sedan dess har det varit så jäkla blåsigt och tråkigt. Och blåst är verkligen värdelöst! Det förstör allting! Även om solen skiner så förstör ju blåsten det också. Jag hatar blåst! Jag bor på fel ställe, jag vet, men det är fan inte normalt att det blåser storm på sommaren!

Så äntligen i tisdags vaknade vi upp och det var annorlunda ute, det blåste inte, helt underbart!

Humöret vände uppåt och när jag kom hem tog Selma och jag en löprunda (på fastande mage). Det var helt underbart ute!

Sol, vindstilla och underbart!
Det blev en riktigt bra och skön runda! Humöret på topp!

Även igår var det fint och vi lyckades pricka in vår årliga utelunch vid Videbergshamn på en solig och varm dag. Det var helt underbart att sitta där i hamnen och äta!

Utelunch!
Men redan igår kväll började det blåsa upp igen och idag har det varit friska vindar. Selma och jag var ute och sprang på lunchen. Det var dock rätt varmt, vilket jag hade missbedömt så jag hade på mig långa tights och t-shirt vilket gjorde att det blev oerhört varmt att springa och jag avbröt efter fem km då det kändes skit att springa. Men det var skönt att komma ut i alla fall.

Nu är denna vecka också snart slut. Var tar all tid vägen? Snart är det semester. Ska bli härligt! Men först några veckor till med jobb, varav en vecka kommer att bli lite extra spännande. Återkommer med mer info om det snart!

tisdag 20 juni 2017

Kissa i kopp och supertusingar

Idag har det varit treårskontroll på jobbet. Alltså en läkarkontroll som görs var tredje år för att man ska ha tillträde till kontrollerad sida på våra kraftverk. Då ska det bl.a. kissas i en plastmugg. En liten plastmugg. För en tjej är det i princip helt omöjligt, i alla fall för mig. Det är svårt att veta var man ska hålla koppen och själva kisset kommer typ överallt utom i koppen. Svårt att få fram något överhuvudtaget eftersom man inte direkt känner sig bekväm med situationen! Men jag fick i alla fall tryckt fram tillräckligt för att kunna testa det som skulle testas.

Sedan var det dags för blodtrycksmätning som såklart låg lite högt. Kan ha berott på den hemska blodprovsnålen som låg och glodde på mig... När blodprovet var taget undrade sköterskan ifall jag åt blodförtunnande eftersom hon lyckades spilla blod på golvet... Nej, inget blodförtunnande!

Jag fick ett gigantiskt plåster som innehöll så mycket lim att det satt kvar på armen när jag tog av plåstret. Gick inte att få bort med vanlig tvål. Snyggt...

Lim-rester på arm
Annars har det gått bra på jobbet idag. På vägen hem hämtade jag upp mina nya löpardojor, ett par Asics Gel Nimbus 19. Jag har använt Nimbus i några år nu och jag älskar dem. Dessa var dock mycket tightare i passformen än vad de tidigare modellerna har varit. Men jag gillade det! Skönt att de sitter åt!

Så efter att jag fått i mig lite mat och smält den så tog jag på mig de nya dojorna och tog med mig Selma ut på en löptur.

Nya dojorna!
Jag hade bestämt mig för intervaller idag. Närmare bestämt supertusingar! Supertusingar betyder att man springer 400 m- 300 m - 200 m - 100 m. Mellan varje körde jag 30 sek gåvila och mellan varje set körde jag 2 minuter gåvila. Lyckligtvis hade jag redan ett sådant pass inprogrammerat på min fantastiska Garminklocka, så det var bara till att dra igång den.

Nu är det verkligen länge sedan jag sprang med mat i magen. Fy fan, vad eländigt det kändes! Magen kändes tung. Hela kroppen kändes tung. Maten skvalpade runt i magen och pressades uppåt. Ingen vidare känsla!

Men jag kämpade ändå på och fick sprunget mina 5 set. Dock var jag riktigt sliten de två sista seten!

Jag är i alla fall nöjd med att jag tog mig igenom detta, även om det kändes som ett rätt kasst pass. Nu är det gjort. Och jag tänker inte springa med mat i magen fler gånger! Det bästa är utan tvekan att springa direkt på morgonen före frukost!

Skorna kändes i alla fall bra att springa i, det var ju en liten tröst i allt elände:)

måndag 19 juni 2017

Simning och cykel

Idag har det varit en strålande solig dag. Det var det inte igår, för precis efter att jag hade postat mitt inlägg gick solen i moln och visade sig inte förrän vid fyratiden på eftermiddagen. Så det blev inte någon solning:(. Däremot blev det en fantastisk powerwalk i skogen med Selma i kvällssolen.

Men åter till denna dag. Eftersom det var så fint väder fanns det inte längre några ursäkter för att inte bege sig till Simstadion efter jobbet. Jag drog till med att köpa ett halvårskort för nu jäklar vill jag på allvar lära mig att simma det där jäkla frisimmet!

Det var grymt mycket folk där och så hade simklubben lagt beslag på mer än hälften av alla simbanor, två var till för lek och vi stackars motionärer fick trängas på två banor. Inte direkt några bra förutsättningar för min del. Men jag bet ihop och simmade på.

Jag har i princip inte simmat sedan Vansbro Tjejsim förra året, så jag hade lite dåligt självförtroende när jag gick i vattnet. Hade jag glömt allt jag lärt mig och skulle jag sjunka som en sten?

Redo att simma!
Jag sjönk inte, jag kan inte sjunka... Och simma bröstsim kan jag ju fortfarande, glädjande nog. Det var faktiskt riktigt härligt att simma igen! Stänga in sig i bubblan, andas rytmiskt, glida fram i vattnet. Jag tog också några armtag frisim och det hade jag inte heller glömt bort. Dock provade jag inte så långa sträckor att jag behövde andas och då brukar det ju funka bra. Jag kände ett visst hopp om att faktiskt kunna träna till det där frisimmet, men vi får se hur det går. Idag var det mest att testa och känna på vattnet. Jag simmade 1000 meter och var i drygt en halvtimme.

På vägen hem handlade jag lite mat och klockan hann bli ganska mycket innan jag kom hem. Magnus och jag slängde snabbt ihop en fiskrätt i ugnen med torskfilé och sedan tog vi på oss cykelkläderna och begav oss iväg. Jag fick pumpa mina däck först, dock, så jäkla irriterande att de släpper luft hela tiden!

Först tänkte jag att vi skulle köra runt Hunnestad. Magnus har ju inte cyklat i år och mina cykelben har ju inte visat sig från sin bästa sida de andra två rundorna som jag har fått till. Men när vi kom ut på Linnarpsvägen frågade jag Magnus om vi inte skulle köra om Skällinge istället. Det tyckte han var en bra idé, så det gjorde vi. 

När vi kom till Skällinge föreslog jag att vi skulle köra om Nösslinge och sedan mot Köinge för att vända mot Åkulla. Det gick han också med på.

Cykelkompis!
Eftersom Magnus inte är så vältränad var tempot betydligt lägre än när jag cyklar själv. Samtidigt var mina ben oförskämt pigga och det fanns ingen backe som skapade någon mjölksyra i dem. Helt otrolig känsla! Det gjorde ju cyklandet otroligt kul!

Dessutom tycker jag att det är väldigt kul att träna tillsammans, så jag var jätteglad över att Magnus var med. Det är så härligt att uppleva naturen tillsammans och sitta och tjöta om hur dagen har varit osv. Han tyckte dock att rundan blev lite väl lång som premiärrunda och det kan jag förstå. Det var ju en hel del backar efter Nösslinge som tog bra.

Men som tur är så är han ju rätt envis och cyklade på bra hela vägen. Sista biten från Lynga och hemåt drog jag på lite för att testa benen i de sista uppförsbackarna. Och jäklar vad krut där var i dem! Hoppas det fortsätter såhär i sommar, då blir det nog mycket cykling!

Närmare 3,5 mil fick vi ihop på två timmar. Inte illa pinkat!

Dagens runda

   

söndag 18 juni 2017

Fin söndag

Idag vaknade jag tjugo i sju. Kände mig lite trött eftersom vi var på Thors ettårskalas igår och kom i säng sent. 

Men det gick inte att somna om så efter en liten stund tog rullskidsuget över och jag gick upp och klädde på mig träningskläder.

Det är absolut min favorit att träna före frukost! Kroppen känns som bäst då. Och så blir frukosten sådär extra god.

Jag tog bilen och ställde den på det vanliga stället. Tog på mig rullskidorna och rullade ner för Linnarpsbacken. Motvind var det, jag som trodde att det skulle vara sådär vindstilla på morgonen. Positivt med motvind i början för då blir det medvind hem!

Det har varit dåligt med rullskidträning det senaste pga mindre roligt väder, så idag var det extra kul att rulla!

Jag åkte förbi Runeberg och vände i nästa korsning, fick ihop nästan en mil och det kändes rätt lagom.

 

Trots att det var molnigt var det varmt ändå, speciellt på hemvägen då det inte fanns någon motvind som kylde. Så när jag satte mig i bilen rann svetten ordentligt!

 

Det var rätt gött med en dusch efteråt! Sedan väckte jag Magnus och så åt vi frukost på altanen medan molnen skingrades.

Nu har jag placerat mig på altanen i solsängen och ser fram emot en härlig solig dag!

 

Jag känner mig på gott humör och är härligt fylld med energi! Det blir en bra och fin söndag, detta!

torsdag 15 juni 2017

Vindstilla

Igår kväll, när jag gick ut för att vattna i växthuset efter en slö eftermiddag i soffan ångrade jag mig så att jag inte hade gett mig ut med hästarna istället! Solen sken, det hade äntligen slutat att blåsa och det var bara sådär underbart som det kan vara på sommaren innan det blir alltför varmt.

Även idag har det varit rätt fint väder, framför allt varmt. Så efter faktureringen slängde jag på mig ridkläderna och gav mig ut i stallet.

Bosses hälta verkar ha gått över, men jag ville inte riskera något med honom, utan lät honom vila idag också. Så Pelle fick äran att komma ut. De är så lugna och snälla nu. De älskar att bli kliade och är så trevliga att ha att göra med. Fast Bosse hugger ju till när man minst anar det förstås, men inte lika ofta som på vintern.

Jag slängde på sadel och träns på Pelle och satt faktiskt upp på honom hemma på gårdsplanen. Han har ju varit väldigt lugn på sistone, så jag tänkte att det var lika bra. Han skrittade extremt långsamt till en början och jag fick väcka honom lite genom smackningar och lätta spöslag på baken och efter ett tag fick han lite framåtbjudning i alla fall.

Men ibland försöker han bestämma vart vi ska gå och då blir han stel som en pinne när jag styr åt ett annat håll. Men jag var envis och tydlig med vart vi skulle och det gick bättre och bättre.

Det gick faktiskt riktigt bra ända tills vi nästan var hemma, då han blev skrämd av något i en buske. Fråga mig inte vad det var, men han var fullständigt livrädd. Däremot så var reaktionen mycket lugnare än tidigare. Ja, han vände, men jag kunde vända tillbaka honom. Sedan stod han mest och stirrade spänt på buskaget. Jag kände att jag inte fick fram honom som jag ville och valde att hoppa av och leda förbi honom istället. Då gick han förbi, fast väldigt tveksamt.

Men det var å andra sidan rätt skönt att få gå efter nästan en timme i sadeln. Jag kände mig lite stel i höfterna...

Andra saker vi blev utsatta för idag som han inte reagerade på:

  1. Traktor och ensilagepress med inplastare och balsläppare.
  2. Traktor med vagn fullastad med plastade ensilagebalar
  3. Bil med hästtransport innehållandes en gnäggande häst
  4. Lastbil
Det gäller ju att gå på honom lite innan han blir förstenad och snabbt övertyga honom om att världen är säker. Fast det kändes väldigt lugnt och behagligt idag och det var verkligen jättekul att komma ut och rida lite. Jag önskar bara att han hade gillat skogen lika mycket som jag. Men om han ska vara sådan här så kanske det funkar om ett tag det också...

Modiga Pelle
Efter ridturen passade jag på att putsa lite läder. Det har jag väl inte gjort det senaste året... Pelles träns, sadelgjorden, ridskorna och stövelskaften blev pustsade och fina! Inte så kul, men nu efteråt känns det bra!

Nyputsade skor!
  

Konditionstest Cooper

Jag har länge funderat på att göra en konditionstest när det gäller löpning. 5 km har väl varit det som har varit i tankarna mest. Men så kom jag ju på att det finns något som heter Coopers test och sägs vara ett bra konditionstest som är väl underbyggt med fakta.

Det verkar råda lite delade meningar kring var Coopers test egentligen är och det blandas nog ihop med andra konditionstester som används inom t.ex. polisen och försvaret. Men så vitt jag förstår går det ut på att springa så långt man kan på 12 minuter. Baserat på hur långt man kommer kan man sedan titta i tabellen nedan för att se hur bra man är.

Tabell Coopers test
Det är ju ett enkelt test att genomföra, så idag fick det bli så. Jag valde en sträcka som jag kan springa fler gånger för att testa och som är väldigt platt. Jag programmerade min fantastiska Garmin 920st-klocka så att jag inte skulle behöva tänka på någonting mer än att bara springa.

Coopers test programmerat i Garmin Connect
Det är grymt enkelt att programmera löppass i Garmin Connect. Det går även att göra direkt på klockan, men det här känns smidigare. Bara till att skriva in hur man vill ha det och ge passet ett namn, sedan skickar man det till klockan!

Jag började med att värma upp 10 minuter. Sedan började jag springa. Eftersom det är första gången jag gör ett sådant här test var det svårt att veta hur snabbt jag skulle springa. "Springa så snabbt man kan i 12 km" handlar ju också om att hålla ett tempo som man klarar alla 12 minuterna. Det är ju dumt om man måste börja gå efter 10 minuter eller så.

Så jag började i ett tempo som jag trodde att jag skulle kunna hålla. Jag började någonstans runt 5-minuterstempo och slutade runt 5:30. Det var grymt jobbigt efter ett tag. Dessutom hade jag Selma med mig som sprang lite hit och dit och nästan snurrade in sig i kopplet eftersom hon för en gångs skull inte orkade springa snabbare än jag. Det är nog smart att lämna henne hemma när jag gör sådana här test, även om hon blir besviken...

Jag kämpade på och till sist hade det gått 12 minuter och sträckan blev 2230 meter för mig. Kikar man i tabellen ovan ger det ett resultat som är "GOOD", vilket är näst högsta graderingen.

Något som är intressant när jag gjorde detta test tycker jag är att också ta hänsyn till BMI och temperatur. Det var ingen blåst idag, så det påverkade inte. Däremot var det 22 grader varmt, vilket ju brukar påverka mig rätt mycket. Sedan är det ju såklart lättare att springa ju mindre man väger...

Jag är i alla fall nöjd med prestationen. Jag har ju inget att jämföra med. Nu får jag ta detta värde och jämföra med nästa gång jag gör testet. Det kan ju vara värt att göra några gånger per år för att se om träningen förbättrar mig eller ej. Det känns inte som att det ligger jättelångt bort att lyckas springa 2500 m som ger "excellent". Jag har ju inte tränat någon snabb löpning på länge, så det borde ju gå att förbättra. Kul i alla fall att ha något att utgå ifrån så att jag kan testa igen och jämföra!

tisdag 13 juni 2017

Hästkväll

Efter helgens vandring då det pratades en hel del häst har faktiskt hästsuget slagit till igen. Igår var det dock inte att tänka på att göra något med några hästar, då regnet stod som spön i backen. Men idag var det i alla fall uppehåll, även om det fortfarande blåser rätt ordentligt.

Jag hämtade dem i hagen. Pelle var lite stissig pga blåsten, men vi tog oss lugnt och fint in i stallet. Jag började med Pelle och han var så nöjd med att få bli lite ompysslad. Han älskar verkligen att bli borstad och när det kliar någonstans håller han nästan på att trilla omkull😄.

Jag slängde bara på honom tränset idag. Jag tänkte att det inte var någon idé att försöka rida honom i denna blåst. Och det var nog ett bra beslut. Han var väldigt uppmärksam på omgivningen och det var några hopp hit och dit under rundan.

Det blåste så mycket att det var svårt att höra omgivningen så även jag fick hålla koll på omgivningen med ögonen. Vi traskade ner för Mute backe och svängde sedan in på gärdsvägarna för att komma ut på Linnarpsvägen.

Det gick hyfsat lugnt till ändå, blåsten till trots och Pelle var en modig häst idag. Kul!

Promenadhästen
Däremot så skulle han äta gräs hela tiden, vilket var lite irriterande... Han gör ju inget annat än äter gräs om dagarna nu...

Maaat!
"Utsvulten" häst
Det gick bra och vi kom helskinnade tillbaka till stallet. Så när jag var klar med Pelle tänkte jag rida Bosse.

Men han stapplade ur boxen. Konstigt, jag hade inte sett att han rörde sig konstigt igår när jag kollade till dem på kvällen. När jag tog in dem idag såg jag inte hur han rörde sig för att Pelle skymde sikten.

Men jag gick igenom honom, plockade fästingar och borstade honom. Han ville inte riktigt stödja på vänster fram. Jag kände ingen värme eller några svullnader någonstans och jag hittade inga problem eller ömheter i hoven. Så jag tog ut honom på gårdsplanen för att se hur han rörde sig.

Till en början kunde han knappt gå, men när han fått gå ett tag gick han bättre. Lite märkligt. Jag tempade honom också och det var ingen anmärkningsvärd temperatur på något sätt. Ingen feber alltså.

Han kan ju ha sträckt sig eller gjort något annat. Eller så är det en hovböld. Jag avvaktar tills imorgon för att se hur han ser ut då. Och så blir det vinterhage ett tag så att jag kan hålla bättre koll och så att det inte blir så mycket race i hagen. Hoppas nu att det inte är något allvarligt!   

måndag 12 juni 2017

Måndagsrunda i regn och storm

En som inte var nöjd med att jag åkte iväg utan henne iklädd löparkläder var ju såklart Selma. Så för att göra henne glad fick det bli en löprunda.

När jag åkte hem från jobbet var det regn, eller snarare skyfall och det höll i ett tag, men sedan drog det bort och blev lite ljusare ute. Så jag bestämde mig för att ge mig iväg.

Det blåste rätt rejält ute också, men det var inget som bekymrade Selma och mig. Vi var glada över att få springa. Kroppen kändes rätt bra idag. Jag orkade dock inte stå vid mitt skrivbord på jobbet, utan satt större delen av dagen, vilket gjorde att jag stelnade till lite grann.

Men när jag började springa kändes det ändå bra. Det blir ju lite annan belastning på framför allt fötterna när man går än när man springer, så det kändes skonsammare för dem i alla fall.

Vi sprang ut på banvallen och när vi lämnade skogspartiet fick vi rak motvind. Det var rätt tufft, men vi stretade på. Vi fortsatte bort mot Källäng och in på vägen mot Grimeton Röv och sedan genade vi förbi Torstorp och hem igen.

När vi vände hemåt vid Torstorp fick vi medvind och det kändes mycket lättare att springa. Höfterna kändes av lite grann, men annars höll kroppen bra hela vägen. Jag lyckades till och med springa upp för sista helvetesbacken, vilket jag inte har gjort på länge. Så det var jag mycket nöjd med!

Glada vovven
När vi hade mindre än en kilometer kvar började det regna lite lätt och precis innan vi kom fram till dörren blev det skyfall igen. Vilket sommarväder! Men det brukar väl vara såhär i juni. Vi fick i alla fall ihop 9 km idag.

Dagens summering
  

söndag 11 juni 2017

Skåneleden dag 2

Efter en god natts sömn (nästan tio timmar) och en fantastisk frukost på hotellet begav vi oss vidare söderut längs Skåneleden mot Vejbystrand.

Det var platt, kustnära och ko- får- och hästhagar. Ganska lättvandrat. Vädret var även denna dag perfekt. Molnigt mestadels. Det kom lite regn som upphörde lagom till Emelie hade fått på sig sina regnkläder. Jag hade inga regnkläder.

Många små byggnader längs kusten
Någon gång var det svårt att följa markeringarna och vi gick lite fel i en hage där man skulle följa staketet. Men vi kom snart rätt igen.

Emelie på vandring

Mysig koflock
Alla kor och andra djur vi passerade var lugna och snälla. Lite nyfikna. Däremot kom det en lös hund springande på oss. Med en matte som skrek att det var en snäll hund. Ja, det går ju an för mig och Emelie som är vana vid hundar, men en person som inte gillar hundar hade garanterat inte uppskattat att ha en liten svart bulldoggliknande best hoppandes upp på benen. Så varför inte hålla hunden kopplad om man inte har någon pli på den...???

Emelie och ett av alla skyddsvärn längs kusten
Rammsjöstrand
    

Rammsjöstrand
En av alla skyltar längs leden
6,5 km kvar av dagens etapp
När vi passerade denna skylt träffade vi på en kvinna med kopplad, lugn hund som tipsade oss om att gå ner på stranden istället för att följa leden. Bara en trist grusväg genom tallskog, tyckte hon. Så vi följde hennes tips och gick ner på stranden. Jättefin strand. Fick lite grus i dojjorna. Och njöt av stranden.

Stranden
Idag hade jag igång klockan när vi gick och tyckte faktiskt att det var lättare än igår. Igår undrade jag hela tiden var vi var, hur långt vi hade gått, hur långt vi hade kvar. Idag var det lättare att hålla koll.

Kroppen kändes bra idag. Inga men från gårdagen. Det var bara till att traska på. När vi kom till Vejbystrand satte vi oss i en busskur och väntade in en buss som tog oss till Ängelholm. I busskuren passade jag på att ta av mig skorna och sockorna och tog istället på mig sandalerna. Det var rätt skönt att få lufta fötterna!

I Ängelholm traskade vi in på brandstationen och Emelies arbetsplats (hon är alltså brandman). Där passade vi på att gå på toa och fylla på med vatten. Senaste toan vi hade passerat var nämligen låst.

Efter det tog vi tåget hem till Falkenberg igen. Och jag tog bilen hem till gården.

Det var synd att Selma löper, för hon skulle ha varit med. Men jag tyckte inte det var lämpligt att ha med en löpande hund. Då hade vi säkert stött på någon hanhund som hade blivit förstörd.Vi stötte på rätt många hundar så det kändes som om det var rätt beslut. Jag får ta med henne någon annan gång istället. Det är ju rätt enkelt att ta tåget söderut och vandra!

Det var verkligen en trevlig vandring! Skåneleden innehåller allt man behöver, terräng, skog, kust, rastplatser, toaletter (men de kunde vara fler). Kändes väldigt lättvandrat. Det var också en mycket bra idé att bo på hotell och slippa släpa på mer packning än nödvändigt i form av tält. Det var ju grymt gott att få bada lite, äta grymt god mat och sova i en riktig säng. Det gjorde att återhämtningen blev mycket bra.

Det enda minuset var väl att tiden gick så ruskigt snabbt! Men det gör den ju när man har trevligt och befinner sig i en fantastisk miljö.

Nu känner jag mig rätt mosig och det ska bli skönt att få somna ikväll. Det kommer nog att gå lätt...


lördag 10 juni 2017

Skåneleden

Idag tog Emelie och jag tåget ner till Båstad för att gå Skåneleden. Första etappen gick från Båstad till Torekov hotell där vi ska sova i natt.

Vädret har varit helt perfekt. Lite molnigt på förmiddagen och mer sol på eftermiddagen. Naturen är helt fantastisk här nere. Fina skogsstigar ända intill havet. Underbar kombo!

 
Vi tog första bilden vid kallbadhuset i Båstad! Det var rätt kuperat. Vi skulle ju upp och över Hallandsåsen. Men det gick ändå väldigt bra. Kroppen var med på noterna och det som kändes mest för min del var en brännande känsla under fötterna.

 
Fina stigar!
 
Kuperad terräng
 
Vackra hagar 
 

Vi tog lunchpaus vid Knösen och det var rätt gott att vila lite och få i sig lite mat. Fast när vi hade gått några hundra meter till var det en jättefin öppen plats där det hade varit trevligare att pausa...
 

Det var ju havsnära hela tiden även om man såg havet bättre på vissa platser än andra...

 
På väg mot Hovs Hallar.
 
Tänk att jag ska spendera en hel vecka på Hovs hallar inom kort! Det ser jag verkligen fram emot!

Efter Hovs hallar blev det stenigare och vi kom ännu närmare havet. Stundtals, men väldigt korta sträckor gick helt på sten.

 
Till sist kom vi ner till Torekov och gick från leden till hotell Torekov. Nu har vi varit och badat lite i spa:t och så ska vi käka middag innan vi däckar!

fredag 9 juni 2017

Regn!

Denna vecka har det regnat med besked! Efter flera månader av torka har det nu kommit runt 80 mm regn här sedan i tisdags kväll.

Igår sprang Selma och jag en runda på lunchen och jäklar vad blött det var! Men skönt ändå med lite mer löparvänligt väder för vår del då ingen av oss tål värme särskilt bra.
 
  

Det har varit kortvecka på jobbet då vi hade arbetsfri dag i måndags och "firade" nationaldag i tisdags. Det kändes som om veckan inte hann börja innan den var slut. Nu går det raskt mot midsommar!

Även idag har det regnat, men när jag kom hem från jobbet slutade det, himlen sprack upp och temperaturen steg till behagliga temperaturer.

Så jag tog med mig Selma på en promenad runt Flähult. På vägen såg vi en annan som njöt av solen: 
 

En snok som låg helt orörlig i vägkanten. Vi var ute i drygt en timme och jag börjar oroa mig för hur mina fötter ska klara morgondagens och söndagens vandring, då de redan känns lite ömma. Men det är väl bara till att härda ut....