Sidor

tisdag 29 mars 2016

Nya följare!

Jag skriver min blogg mest för mig själv. Idén till att börja blogga fick jag 2008 när jag köpte gården. Jag ville dokumentera alla förändringar och projekt som jag ville och tänkte genomföra. Jag började på Zoomin och när de 2011 beslutade att man skulle behöva betala för att ha en hemsida hos dem sökte jag mig istället till Blogger, som jag har varit "trogen" sedan dess.

Jag har nog aldrig tänkt att så särskilt många läser min blogg, tänker att den nog är ointressant för de flesta. Jag skriver bara när jag har något att skriva om. Det är inte min grej att publicera inlägg vid vissa tidpunkter om vissa ämnen osv.

Andra bloggar nischar sig också betydligt mer (t.ex. hästblogg, modeblogg, osv.). Jag skriver om allt (nästan) som händer i mitt liv. Som en dagbok ungefär.

I bloggvärlden mäts det mesta i antal följare, antal kommentarer, antal visningar osv. Själv bryr jag mig inte särskilt mycket om min statistik, kan kanske tycka att det är kul att jag sedan 2011 har haft drygt 83000 besök.

Jag tycker att det är extra kul när man springer på folk som talar om att de läser min blogg. Jag blir lika förvånad varje gång:). Oftast är det personer som jag känner sedan tidigare.

För några månader sedan var det en tjej i omklädningsrummet i simhallen som talade om att hon läser bloggen. Jättekul! Det var dessutom den första person som jag inte känner personligen som har talat om att hon läser:).

På senare tid har jag sett att det har trillat in flera nya följare via Bloglovin. Jättekul, tycker jag! Bloglovin är ju ett fantastiskt bra verktyg för att hålla reda på sina favoritbloggar. Så slipper man gå in på bloggarna flera gånger om dagen för att kolla ifall det har uppdaterats.

Antalet följare har faktiskt dubblerats från ca 10 till strax över 20 st. Inga revolutionerande siffror, men kul. Nu hoppas jag att jag kan hålla intresset uppe hos mina följare, så att ingen försvinner. Och det vore ju kul med fler!

måndag 28 mars 2016

Löprunda med sällskap

Efter att ha tittat på den spännande världscupfinalen i hoppning från Scandinavium var jag sugen på att springa en runda. Jag tänkte ta med lilla taxen också, då hon är så himla pigg, så jag tänkte att det är värt att testa ifall hon tycker att det är kul att springa. Givetvis med stor försiktighet och aktsamhet på hur hon orkade.

Till min stora glädje ville även Älsklingen följa med! Passade perfekt, då jag ändå tänkte springa lugnt med tanke på att det ju var ett tag sedan sist pga förkylningen.

Så jag tog Selma och Älsklingen tog Helga och så gav vi oss iväg. Vi värmde upp med att gå till en början och sedan sprang vi banvallen mot Tvååkersvägen.

Både Älsklingen och taxen orkade hänga på bra, tycker jag. Och jag insåg att det är väldigt lätt att springa ifall man håller nere tempot... Vi sprang drygt tre km innan Älsklingen tröttnade. Helga var inte trött, utan skulle dra i kopplet hela vägen.

Löparsällskap
När vi kom till Linnarpsbacken passade jag på att köra lite backträning och sprang upp, sprang ned till Älsklingen och vände upp igen. Även sista långbacken hem drog jag upp för. Bra med backträning! Det behöver jag verkligen!

Det var kul att springa och kändes väldigt bra, det få bli mer sådant! Det ser inte ut att bli något vidare cykelväder denna vecka, så det kan bli bra att springa istället! Och vovvarna blir ju glada när de får springa! Liksom jag!

Nu börjar det hända grejer!

Jag har ju haft lite problem med att Bosse beter sig lite underligt under dressyrsadeln. Han går i otakt, i undertempo, vill inte gå fram och slänger hit och dit med huvudet. Så därför har jag nu ridit två pass i hoppsadeln i paddocken, vilket har gått jättebra, så idag tyckte jag att det var dags att prova dressyrsadeln igen.

Det var rätt blåsigt idag, men solen sken i alla fall, så det var rätt behagligt ute. Idag gick han riktigt bra redan från början. I skritten var han jättefin. Jag kommer ju åt honom bättre i dressyrsadeln, kommer "närmare" så att säga och det märks. Det är mycket lättare att påverka honom med vikthjälper.

Han fick trava och han travade på i normalt tempo. Huvudet var lugnt och fint och han gick rent. Till och med när jag satt ner på honom var han jättefin! Så himla kul!

Det var återigen fokus på galoppen och han gjorde några jättefina fattningar i vänster galopp. Sedan höll han i galoppen jättefint och var riktigt styrbar, det gick till och med att flytta bakdelen lite. Även avsaktningarna var jättefina! Istället för att dra ner huvudet i avsaktningen gick han kvar i rätt form! Så kul!

När jag tänker tillbaka på hur det var när jag började sätta igång honom, så har vi ju utvecklats otroligt mycket!

I högergaloppen var det lite svårare att fatta och mer spring. Även lite fläng med huvudet upp och ner, vilket gör att det blir svårt att styra. Men även där blir det bättre och bättre! Det vi behöver jobba på i båda varven är att han ska fatta galopp när jag vill och inte när han själv vill. Jag märker att han förstår galoppskänkeln, men han svarar inte riktigt så snabbt som jag vill. Men det är väl bara till att träna det också tills det sitter ordentligt!

Och sedan det här med skänkelvikningar... Från att han knappt har kunnat flytta alls för vänster skänkel flyter han nu bara iväg åt höger, bättre än åt vänster nu. Så häftigt!

Till sist skulle jag trava av honom. Då ville han bara springa, så då fick han jobba lite mer med skänkelvikningar. Han var inte trött minsann, trots att svetten rann:). Så det här med att trava av funkar mindre bra på honom. Det får bli skritt helt enkelt!

Jag var i alla fall grymt nöjd med honom idag! Så kul när det går framåt! Och bra att dressyrsadeln inte verkar vara ett problem, trots allt. Jag tror snarare att han försöker komma undan när jag kommer åt honom bättre. Men även det verkar gå att jobba bort. Dock får det bli mycket variation, så att det inte blir för mycket dressyrsadel, då tröttnar han lätt!

Duktiga killen ser lite trött ut i alla fall:)

Göteborg Horse Show 2016

Igår var jag på GHS. Jag körde dit strax efter lunch och gick en runda på mässan innan jag mötte upp svägerskan, hennes kompis och brorsdottern.

Jag hade planerat att spana in benskydd, ridleggins och Stübben glycerintvål. Benskydd fanns bara svindyra och/eller fulla med bling och glitter. Inte riktigt min smak. Jag såg några typer av ridleggins, men de fanns bara i mini-storlekar. Men jag lyckades i alla fall hitta en glycerintvål!

Jag ville också spana in ett nytt svenskt märke, som heter Stierna Equestrian Sportswear. De har riktat in sig på funktionsmaterial på ridkläder. Så bra att det ÄNTLIGEN har upptäckts inom ridsporten! Men jag blev inte så imponerad. Högt pris och inte direkt något fantastiskt. Då kan jag lika väl gå till Intersport och köpa sporttröjor för halva priset ifall jag vill ha den typen av material.

Vi kikade lite i "paddocken", först på en nordsvensk som visade upp skogskörning. Tyvärr hördes det inte så bra när de pratade, så det blev lite ointressant. Lite senare var där någon typ av western-uppvisning där en häst reds i extremt undertempo i galopp och trav. Hästen såg sömnig, nästan apatisk ut. Jag förstår inte riktigt den där undertempo-ridningen. Lite som att köra bil i 30 km på femmans växel. Det blir inte bra...

Vid fyratiden gick vi ut och käkade på La Terazza, som ligger nästan mitt emot Scandinavium. Det var rätt tid att gå ut, för sedan vällde det ut folk från Scandinavium, som fick vända i dörren på restaurangen och gå vidare i regnet.

Vi åt god mat och traskade sedan vidare mot Scandinavium för att se Göteborg Trophy. Det blev en riktigt kul klass med många svenska ryttare och många bra ritter. Helt fantastisk stämning när vi fick se Rolf-Göran Bengtsson och Casall i deras sista start på hemmaplan. Fantastiskt ekipage! Tyvärr blev det bara trea, men det var grymt bra ändå!

Bra utsikt!
Efter hoppningen hade det utlovats show. Tyvärr var den väl ingen höjdare. Tre tjejer iklädda rymddräkter studsar in på banan och sjunger låtar från de olika årtionden som GHS har hållit på (70- 80- 90 och 2000-tal). Det var visst 40-års-jubileum i år. Sedan kom en tjej in åkandes på en vagn och sjöng två låtar. Sedan fick man se en kort film på jumbotronen från SVT med olika klipp från tävlingarna genom åren. Sedan var det typ slut. Eh... Jaha? Var det allt? Det var det tydligen.

Men för min del var det rätt skönt att få köra hem vid nio-tiden, jag var rätt trött ändå. Men såhär efteråt kändes det som rätt mycket att betala 465 kr för mässa (som kostar 100 kr) och en hoppklass. Jag var inte jätteimponerad. Men visst är det kul att se lite live-hoppning. Fast bäst ser man ändå hemma vid TV:n! 

fredag 25 mars 2016

Röjardag!

Jag vaknade till ljudet av regndroppar mot fönstret idag. Drog mig lite extra innan jag gick ut till hästarna. Älsklingen och jag åt frukost och sedan började vi städa. Han fick uppdraget att städa soffan. Det blev i, under, bakom och under kuddarna, ja en riktigt rejäl städning!

Under tiden sanerade jag köket och plockade undan en massa grejer. Vi fick gått över hela huset och nu är det sådär härligt nystädat. Jag avskyr att städa, men gillar att ha nystädat...

Efter städningen fixade jag med lite växter som jag håller på att driva upp. Lite omplantering och nysådd där det hade misslyckats.

Sedan gick jag ut och kopplade på släpet på bilen. Dags att fylla släpet och åka till tippen imorgon!

I stallet har jag lyckats samla ihop en hel del sopsäckar. I hundgården gick det åt en säck, eftersom Selma och Helga haft fullt upp med att dissekera sin bädd. En miljon tussar låg där överallt!

En före detta hundsäng
Även ute i hundgården låg det en massa tussar. Efter hundgården förflyttade jag mig till ett av uthusen, där det också finns en massa bröte som behöver åka till tippen. Dags att röja upp och göra något bra med det där uthuset. Tanken är att jag ska vinterförvara alla trädgårdsgrejer där. Det kommer att bli riktigt bra, men först finns det en hel del att bära ut därifrån! 

När klockan var strax efter fyra började det regna igen och jag gav upp röjandet och tog in hästarna. En stund i duschen och nu sitter jag klistrad framför SVT2 för att titta på Göteborg Horse Show!

tisdag 22 mars 2016

Cyklat hem från jobbet!

Japp! Jag har äntligen lyckats med det jag har tänkt så länge! Känns fantastiskt bra! Fast det kändes bäst efteråt:).

Men denna dag, eller snarare morgon, började inte så bra. I söndags fick jag plötslig tandvärk. Jag har aldrig haft tandvärk i hela mitt liv, så det var en ny hemsk upplevelse. Jag förstod att den hörde ihop med tandköttet kring en av mina visdomständer som hade svullnat upp. Det har ju hänt förr, men det har aldrig lett till tandvärk.

För att kunna somna i söndags kväll var jag tvungen att ta en värktablett och jag var riktigt dålig på kvällen. Men när jag vaknade igår så var allting ok igen. Ingen tandvärk! Dock fortfarande svullet tandkött. Bra, tänkte jag, då går snart detta över.

Men så vaknade jag i morse halv tre med en tandvärk från helvetet! Det gjorde ont i hela underkäken på vänster sida och ner i svalget. Jäkla skit! Bara till att gå upp och ta en värktablett igen. När den äntligen började verka somnade jag om och när klockan ringde vid fem var värken återigen borta.

Efter att ha googlat lite (såklart och skrämt upp mig själv) insåg jag att jag nog behövde göra ett tandläkarbesök. Om inte annat för att göra rent så att det inte bryter ut någon värre inflammation. Jag ringde direkt när de öppnade och fick komma med en gång. Så bra!

De började med att ta en röntgenbild för att kolla så att det inte var något med tanden. Bra besked, tanden var det inget fel på! Men sen kom herr Tandläkare och kollade i munnen. Så långt allt väl. Sedan tog han fram sina tortyrredskap. Den sylvassa petgrejen petade han runt med, men det kändes helt ok. Sedan beslutade han sig för att han behövde ta bort de beläggningar som blivit längre ner på tanden, som nu var omgiven av svullet tandkött.

Tacksamt nog fick jag bedövning, men inte fan hjälpte det, när han började köra med maskinen så gjorde det så in i h-vete ont! Det var det värsta jag har varit med om! Helt vidrigt var det!

Och när jag körde till jobbet hade jag sådan värk (trots bedövningen) att jag nästan höll på att köra av vägen. Lyckades pilla i mig en värktablett igen och lagom tills jag skulle äta frukost försvann värken igen. Och jag kände mig som en ny människa!

Det är ju såklart inte tandläkaren och hans kollegor det är fel på. De är väldigt bra där jag är, tycker jag! Och de har gjort min tandläkarskräck bättre de senaste åren. Men det är ju hemskt att det ska göra så förbannat ont så fort man har problem i munnen! (ja, jag är väldigt smärtkänslig) Jag hatar det! Nu håller jag alla tummar och tår för att detta går över snarast och att det inte kommer tillbaka. För då blir det operation. Och DET vill jag inte vara med om!!!!

Jag var lite orolig för att det inte skulle gå att cykla hem med tanke på tandvärken och den omilda behandlingen, men när det var dags att sluta jobba kändes allt OK.

Så jag bytte om, tog med mig allt jag behövde och traskade upp till bilen och plockade ut cykeln. Jag hade förprogrammerat min Garmin-klocka då jag inte var helt säker på vägen jag skulle cykla. Och det var tur, för jag körde fel tre gånger :).

Det var inte helt självklart vilka vägar jag skulle ta, så det kändes bra att ha lite hjälp.Några korta omvägar blev det. Den sista felkörningen, i Tofta var inte så konstig, för ingen kunde gissa att det gick en väg på det stället!

När jag hade passerat Kärradal och svängde upp mot Torpa blev det lite tuffare. Backarna började komma. Men det gick ändå helt ok och jag tyckte att det flöt på bra.

Det enda var att det just idag, för första gången på flera veckor, var molnigt hela vägen. Detta gjorde att det var riktigt kallt! Och trots att jag hade mer kläder på mig än i söndags så frös jag faktiskt en hel del! Så det var skönt att komma hem och sätta eld i pannan och få komma in i värmen.

Det tog nästan två timmar att ta sig hem och det var väl ingen fantastisk hastighet, men jag är ändå ruskigt nöjd med att ha lyckats cykla hem från jobbet. Höjdstigningen var också 340 meter, så en hel del kupering bidrog till den något långsamma rundan.

Benen var fortsatt lite sura och rumpan är inte van, ajajaj... Men det blir ju bara bättre om man fortsätter! Nör jag kom hem kändes det ruskigt bra att ha gjort dagens träning!
Sammanfattning

Anmäld!

I söndags öppnade anmälan till Vasaloppets vintervecka. Jag lyckades knycka en plats åt Älsklingen. Han är sugen på att göra ett nytt försök. Så himla kul!

Själv tyckte jag ju att Tjejvasan var grymt kul och jag vill gärna göra om den. Så jag kunde inte låta bli...


Det blir alltså repris nästa år! Så kul! Dessutom såg jag att det på jobbet ska dras igång ett gäng som vill göra Tjejklassikern. Det ska hållas ett informationsmöte om detta om några veckor, så då får jag veta mer vad det handlar om. Men än så länge så ser det ut som att de kommer att ordna resor, boende och träning inför de olika grenarna, vilket kan vara kul ifall det funkar rent praktiskt. Annars får jag väl se ifall någon följer med mig nästa år också...?

måndag 21 mars 2016

Cykelplaner...

I drygt fyra år har jag jobbat på Ringhals. Inför varje sommar har jag sagt att "detta året ska jag cykla till och från jobbet minst en dag i veckan!" Varje gång har resultatet blivit att jag inte har cyklat till eller från jobbet en enda gång. Varför har det då blivit så?

  1. Kortaste vägen till jobbet (enligt Garmin) är 3,7 mil. Jag får räkna med att det tar nästan två timmar att cykla den sträckan (rätt kuperat på sina ställen). Det betyder att jag behöver börja cykla halv fem på morgonen för att jag ska hinna duscha osv. Nog för att jag är morgonpigg, men att gå upp klockan fyra på morgonen för att kunna cykla till jobbet gör jag inte!
  2. Om jag ska kunna cykla till jobbet måste jag dagen före planera med kläder osv, eftersom jag inte vill ha en tung ryggsäck med mig. Det blir också mycket planerande med mat.
  3. Totalt för en sådan dag skulle jag få ihop nästan åtta mil. Just nu är det en utmaning att cykla fyra mil.
Ja, det blir många ursäkter för att inte cykla till jobbet. Så jag har funderat en hel del på hur jag ska kunna lösa det. För det är ju bra att ha gjort träningspasset när man kommer hem från jobbet. Och jag vill minska bilåkandet.

När jag för ett tag sedan pratade med en kollega som har sju mil till jobbet och han talade om att han brukade åka med sitt samåkningsgäng till jobbet för att sedan cykla hem, så slog det mig. Det är ju det jag ska göra! Cykla hem alltså!

Planen är att köra till jobbet med cykeln i bilen. Sedan cyklar jag hem och så tar jag bussen till jobbet dagen efter. En riktigt bra plan, tycker jag! Det känns inte alls lika jobbigt att tänka att jag ska cykla hem. Det blir som vilket träningspass efter jobbet som helst.

Tanken var att jag ska göra detta när hästarna går ute på nätterna. Jag måste nämligen åka hemifrån vid klockan sex för att hinna med bussen. Nu skulle det innebära att jag behöver gå upp halv fem, vilket väl är ok om det bara är en dag i veckan.

Men så blev jag så sugen på att börja redan nu, när det är så fantastiskt cykelväder. Så imorgon åker cykeln med till jobbet. Och på onsdag har en kollega, som också bor i Rolfstorp, lovat att hämta mig på morgonen så får jag åka med honom till jobbet.

En riktigt bra plan tycker jag! Alla grejer är packade och allting står strategiskt placerat vid ytterdörren. Nu återstår bara att komma ihåg att få med mig allt imorgon. Samt att se till att jag får med mig ordentligt med mat som jag kan äta precis innan jag kör från jobbet imorgon.

Alla grejer packade:)
Det ska bli kul att cykla hem imorgon. Det kommer nog att bli lite tuffare än igår, då jag brukar trycka på rätt bra när jag kör själv jämfört med när Älsklingen är med. Dock kände jag igår att det var rätt smart att börja lugnt, men det är ju kul med lite mer tempo.

Nu ska jag försöka memorera en bra runda också, så att jag har lite koll på hur jag ska köra!

söndag 20 mars 2016

Premiär cykel!

Detta vårväder gör ju att man blir på särdeles gott humör. Och cykelsuget vaknar till liv. Idag blev det äntligen tillfälle att rasta cykeln!

Sällskap fick jag också, av Älsklingen. Vi körde först till Himle, där Älsklingen letade efter papper som han inte hittar. Så störigt för honom!

Vi åkte vidare bort mot Dagsås och förbi Öströö. I uppförsbacken efter Öströö strax innan allén började mina ben surna till rejält och det blev tufft att ta sig upp där!

Men då var det ju å andra sidan bara en mil kvar hem. Men det blev en ganska kämpig mil. Även bakändan kändes av rejält. Sittbenen gjorde sig påminda hela tiden. Det är inte bara benstyrka som behövs för att cykla långt, man behöver även en härdad bak!

Till sist kom vi ändå hem. Nästan fyra mil fick vi ihop och vi var ute i drygt två timmar. Bra runda att börja med nu i början av säsongen.

Förutom att benen var lite sura kändes kroppen bra. Konditionen finns ju där och det underlättar en hel del! Det var hur som helst skönt att få röra på sig igen och anstränga sig. Det har jag saknat!


Att bryta mönster

Denna vecka har jag ridit i onsdags och i fredags. Båda gångerna i dressyrsadeln i paddocken. Båda gångerna fick jag en känsla av ovilja och inte så mycket framåtbjudning som jag är van vid att ha på Bosse. Först trodde jag att han var lite ojämn pga de nya skorna i onsdags, därför testade jag igen i fredags, men han var ungefär likadan då. Det som jag upplevde mer konkret var att han inte riktigt ville gå fram, var lite ojämn i traven och flaxade med huvudet upp och ner, vilket han inte brukar göra annars.

Igår var ju planen att rida ut, men det blev ingen ridning pga att det dök upp lite annat, så jag tänkte att då får det bli uteridning idag istället. Men så tänkte jag om och funderade på om det kan finnas något sätt att komma över den där oviljan jag har känt av.

Och något som brukar göra Bosse glad är bommar och hinder. Det har jag ju inte haft i paddocken nu under vintern, men eftersom det stod en del hinder där nu, då vi fick flytta in dem igår när vi eldade gräs, så var det ju smidigt att ställa ut dem.

Sagt och gjort. Det blev en travserie med bommar och cavallettis och ett litet hinder med travbom framför på bortre långsidan. Jag ställde också fram två cavallettis på diagonalerna för att hjälpa honom att fatta galopp.

Hoppsadeln åkte på, jag tror inte att han är helt nöjd med dressyrsadeln. Men det är svårt att avgöra ifall det beror på att den inte sitter bra eller för att han inte gillar att jag kommer åt honom mer när jag rider i den.

Vi stegade ut i paddocken och nästan direkt märktes det att han taggade till bara av åsynen av hindren. Han gjorde en liten vändning och låtsades vara rädd för två cavalletti-block som låg utanför paddocken. Haha, han som aldrig bryr sig om sådana grejer annars.

Jag började med att jobba som vanligt i skritt och trav och han fick trava över bomserien några gånger. Det gick jättebra. Han fick också trava över diagonal-cavallettisen några gånger.

Jag hade också två koner på bortre kortsidan som jag använde för att göra halt  och andra övergångar på specifikt ställe. Det hjälper mig lite som ryttare, men jag märkte också att Bosse lärde sig rätt snabbt att något skulle hända vid konerna, så då lyssnade han mer.

Det gick väldigt bra och han var lugn och fin. Sedan fick han fatta galopp över den diagonalcavalletti som stod så att han skulle fatta höger galopp. Det gick jättebra och han galopperade på fint. Riktigt bra i högergaloppen som annars kan bli lite yvig!

Vi körde samma sak åt andra hållet och han fattade vänster galopp lika fint. Även där var han jättefin och jag kunde släppa honom  i munnen på ett bra sätt. Han var väldigt styrbar och fin!

Därefter gjorde jag några galoppfattningar åt båda hållen utan cavallettis och även det gick jättebra!

Vi avslutade med att trava över bomserien och sedan ta hindret. Första gången gick jättebra, rätt galopp och allt. Han var väldigt lugn och studsade inte iväg. Sedan blev det fel galopp några gånger, där jag lyckades sakta av och rätta den sista gången.

Vi körde även över en cavalletti på diagonalen igen och då var han så taggad att han fattade galopp innan cavallettin. Sötnos!

Summa summarum hade jag en mycket gladare och mer framåt häst idag. Jag lyckades bryta det negativa mönstret och det var bara ett enda stort leende på läpparna genom hela passet. Tyckte även att Bosse log förnöjt:).

Så det är alltså bra att testa något annat när saker och ting inte fungerar som man vill. Inte köra på i samma hjulspår och tro att det plötsligt ska ändra sig fast att man gör samma sak som gången innan när det inte gick bra.

Jag kan ju jobba honom bra även i hoppsadeln. Nu var det mer fokus på galoppfattningar och galopparbete och det gick så bra som jag hade önskat!  Jag var så nöjd med honom!

Bomserie, cavalletti och hinder

Bomserie, varannan upphöjd. Kort avstånd (110 cm)

Hinder med travbom framför och cavalletti för galoppfattning

Koner att rida igenom

Cavallettin på andra diagonalen

Duktiga killen!
Han blev rätt svettig, solen stod på bra och det var härligt varmt! Så jag hade inte hjärta att slänga ut honom i hagen med täcket på. Det var faktiskt rätt varmt i solen i hagen kände jag när jag bar ut hö till hästarna.

Nakenfis!
Såklart tackade han genom att rulla sig i jorden. Så nu får jag borsta hela honom nästa gång!

lördag 19 mars 2016

Ansiktslyftning paddock

Idag har både jag och Älsklingen känt oss lite slöa. Efter att ha slökollat på Birkebeinerennet kom vi i alla fall ut. 

Jag hade planerat att sladda och välta paddocken idag. Den har torkat upp fint nu, så det var hög tid att få ordning på den innan det blir alltför torrt.

Till min stora glädje tog Älsklingen över jobbet och började med att köra runt baklänges med skopan i gruset för att få bort allt ogräs som växer där. Det blir ju så när man använder den för lite...

Så då tog jag släggan, spaden och vattenpasset och gav mig på att räta upp staketet. Tjälen trycker upp stolparna varje år. Förra året gjorde jag inget åt det, så det behövdes verkligen nu!

Jag började på långsidan mot kullen. Där lutade alla stolpar utåt. Ganska rejält. Alla redskap behövdes! Bortre kortsidan var också bedrövlig, men det är berg där, så det går inte att få ner stolparna så långt där.

Långsidan mot åkern var däremot riktigt bra. Där behövde jag inte göra många justeringar, mest bara slå ner stolparna.

Det var bra att jag fick gjort detta, samtidigt som paddocken blev i ordninggjord. Medan jag höll på med stolparna så blev det både sladdat och vältat!

Efter det ville jag gå in och äta, eftersom jag var rätt hungrig. Men då skulle Älsklingen bränna gräs. Och Hallänning som man är, så sa jag inte nej till det.

Det var helt perfekt att elda idag. Det blåste lite, vilket gjorde att det gick väldigt snabbt och det var lagom torrt i gräset. Det hade inte varit bra att vänta mycket längre för det är snart för torrt!

Vi brände av hela jordhögen på bortre långsidan och även på kortsidan. Det var lite lurigt ut på åkern, eftersom gräset växte så länge i höstas så var där också mycket dött gräs som ville brinna, men vi lyckades hålla det stången!

Så nu är det riktigt fint även runt paddocken och den är som ny igen!


Därefter fick vi äntligen äta och sedan var min plan att sticka ut på en ridtur med Bosse. Men då ville Älsklingen åka till Staffans maskiner i Horred och då fick jag följa med dit. Det blev ett bra resultat av den resan, så det var väl ok...

Det är förresten ett helt fascinerande ställe. Maskiner överallt. Precis överallt. Och mitt i allt ligger det två boningshus! Jag hade aldrig klarat av att bo så! Jag blev nästan stressad bara av att se allt!

Jag var rätt mör när vi kom hem igen, så efter det har det blivit soffläge. Men nu ser jag fram emot ridning imorgon istället. Och så hoppas jag på lika fint väder som idag så att det kan bli premiärtur på cykeln!

söndag 13 mars 2016

Intervallträning!

Denna förmiddag har jag varit ute med Bosse Bus i skogen. Till skillnad från igår är det idag jämnmulet och riktigt råkallt. BRR!

Vi skrittade upp mot skogen. När vi kom in i skogen fanns det faktiskt snö på sina ställen. Tur att jag fick nytta av de där snösulorna som har suttit på sedan i januari :).

Bosse såg något läskigt vid mossen och frös till, men han gick sedan vidare i sitt härliga tempo. Vi svängde upp på en jättefin grusväg, där han fick trava lite och titta sig omkring. Dagens plan var faktiskt att köra lite intervaller i trav och galopp för att stärka upp honom.

Sträckan är drygt 500 meter och först kommer en lite brant, men kort stigning, sen planar det ut ett par hundra meter innan nästa branta, men korta stigning kommer. Efter det är det slakmota resten av sträckan, ungefär halva kvar då. En perfekt sträcka att träna intervaller på eftersom det blir lite extra motstånd i form av stigningarna. Dock är den totala stigningen på hela sträckan bara 14 meter, så det är ju ingen jättebacke så precis. Det gör ju den perfekt att börja med nu när Bosse inte är i toppform.

Vi vände tillbaka och skrittade hela vägen tillbaka. Jättedumt, tyckte Bosse, han ville ju bara springa:). Det är väldigt viktigt att känna av hästen när man kör sådana här intervaller. Det är ju en fördel att själv ha sprungit intervaller så att man vet hur det är. Tanken är inte att köra slut på honom, utan helt enkelt låta honom trava och galoppera i kontrollerat tempo. Samma jobb som på ridbanan, springa i mitt tempo och inte springa bort!

Andra intervallen fick han trava hela sträckan igen. Då hittade han på ett nytt trick. Han körde ner huvudet så att jag kom lite i obalans och fick långa tyglar, då kunde han börja galoppera utan att jag hade bett om det. Det tricket gick inte hem!

Den här gången fick han upp pulsen lite och jag hörde lite lätt flås när vi kom upp till vändpunkten. Skritt tillbaka igen. Han ville trava i slutet av sträckan tillbaka, men då fick han istället göra skänkelvikningar kors och tvärs över vägen. Han flyttade jättefint undan skänkeln!

Tredje omgången fick han trava ungefär halvvägs och sedan fattade vi galopp. Det blev lite hej och hå med huvudet som for upp och ner. Han var inte riktigt nöjd med att jag försökte hålla in honom. Men jag fick stopp på honom utan problem.

Fjärde och sista omgången fick han fatta galopp innan första stigningen och så fick han galoppera upp för båda backarna. Sedan saktade vi av till trav och så fick han trava resten. Den här gången var galoppen mycket lugnare och det gick i mitt tempo. Duktig kille!

Efter fyra intervaller var jag nöjd. Bosse hade hunnit bli lite svettig och hade fått upp flåset på ett bra sätt, tycker jag. Han tyckte nog det var lite kul att få galoppera lite ute också. Fördelen är ju att man får en härlig framåtbjudning ute i naturen. Nackdelen är att det kan bli lite väl mycket framåtbjudning. Men det funkade helt ok, tycker jag.

Vi skrittade resten av ridturen, Bosse hade dock velat springa mer, men jag tyckte att det var viktigt att han fick skritta av sig ordentligt efter denna genomkörare. Nu får han två vilodagar, eftersom jag har lite annat inbokat kommande kvällar, men jag hoppas snart vara uppe på honom igen och kunna rida i paddocken efter jobbet!

Gammal bild i galopp!



lördag 12 mars 2016

Fin lördag!

Vaknade upp till en lite gråmulen lördag idag. Men solen var på g, det kändes. Jag fixade med hästarna innan jag tog en lång god frukost.

Och sedan var det dags att ta på sig ridkläderna. Jag kollade läget i paddocken och där var helt klart ridbart. Så skönt att slippa behöva traska bort till ridhuset!

Jag slängde på hoppsadeln, tänkte egentligen bara kolla läget och rida i alla gångarter. Inga större krumelurer alltså.

Men Bosse är helt underbar med en sak. Trots att han nu har stått nästan tre veckor så är det precis som om vi inte har haft något uppehåll alls! Det var bara till att fortsätta där vi slutade senast. Så kul!

Han satte också galoppfattningarna riktigt bra! Först bröt han dock av i vänstergaloppen några gånger innan jag fick honom att galoppera på.

Även högergaloppen var fin! Och när vi var där i paddocken bröt solen igenom molnen och det blev varmt och skönt. Härlig vår-feeling!

Efter ridturen var Bosse trött och svettig!


Han var också genuint gosig idag. Så himla kul! Han är ju oftast inte en häst man gosar med, men idag var han riktigt mysig! Och han var ovanligt nöjd med att bli borstad också. Knappt några sura miner och skrapande hovar!

Efter ridturen tog jag tag i buskaget vid gärdsgården mot vägen. Jag har bestämt mig för att ta bort alla tråkiga buskar där. Där har mest varit gammalt hallonsnår och annat ogräs. Så jag jämnade hallonsnåren och de andra snåren med marken med hjälp av motorsågen. Jag sågade också ner lite döda grenar på de träd och buskar som jag har tänkt att behålla.

Det blev en hel del ris, faktiskt, men det blev bra att glesa ut buskaget. Sedan började jag att gräva upp lite buskar. Jäklar vilka rötter de hade! De var så jäkliga att min nyinköpta, knappt använda spade gick av!


Jag blev jäkligt besviken, då jag trodde att Fiskars stod för kvalitet, men de har tydligen olika grader av kvalitet som visar sig i form av olika färger på redskapen.

Så det vara bara till att ta fram den gamla spaden. Den är hur gammal som helst, men den håller iaf för att gräva med!

Det är en del kvar att göra, men jag var nöjd med dagens jobb. Tanken är att fylla på med lite finare buskar. Och så ska doftschersminen få flytta dit, då den står i vägen för mitt nya växthus!

torsdag 10 mars 2016

Vår i luften!

Idag har det för första gången på länge (känns det som) varit lite vår i luften. Nästan sju plusgrader, tyvärr inte så mycket sol, men ändå underbart varmt. Och ingen blåst.

Eftersom jag jobbat hemifrån idag så var det bara till att ta på sig ridkläderna och gå över gården när klockan slog 15:30 och arbetsdagen var slut. Helt underbart! Hästarna hade jag redan tagit in så att de skulle få äta lite innan jag började med dem.

Bosse stod först på tur. Nu har jag ju inte ridit på ett bra tag igen. Förra veckan var inte att tänka på, då jag var sjuk och väldigt trött på kvällarna. Så det var lite spännande hur han skulle vara i humöret idag. Jag var ute och kollade i paddocken och konstaterade att det skulle gå bra att träna lite där.

Jag gjorde i ordning honom. Skrapade bort all lös vinterpäls. Det blir en hel del! Men pälsfällning betyder att det är vår!

Dagens pälshög 1.
Jag slängde faktiskt på tömkörningsgjorden idag. Dels för att slippa vara med om luftturer, men även för att titta lite på hur han rör sig, då han kändes lite knackig sist.

Tömkörningen gick bra. Inga problem med rörligheten idag. Han var faktiskt riktigt fin. Han fick gå alla gångarter. Jag såg hur han sprang iväg på vissa ställen, precis som han gör när jag rider, så jag fick parera. Galoppen gick rätt fint, men svårt att reglera honom utan att han bryter av.

Vid ett tillfälle drog han plötsligt åt vänster och mot utgången och lyckades smita ut. Kan kanske vara dags att fixa den där grinden...? Jag fick i alla fall tråcklat in honom igen, kört bort från utgången och körde lite övningar med syfte att han skulle gå fram istället för åt sidan. Det gick bra till sist.

Jag var nöjd med honom idag. Det ska bli kul att sitta upp och rida honom nästa gång! 

Det finns inget regn i sikte de närmaste tio dagarna enligt SMHI, så nu kan faktiskt paddocken få torka upp och bli riktigt ridbar. Ska bli så gött att sladda och välta den så att den blir fin igen. Och så ska staketet rättas upp också, då tjälen har tryckt upp stolparna så att det lutar åt alla håll.

Efter Bosses tömkörning tog jag ut Pelle på stallgången. Jag har inte pysslat med honom på alldeles för länge, så jag tyckte att det var hög tid nu! Det tyckte han också:).

Han älskar verkligen att bli borstad! Han kränger och grejar för att jag ska borsta där han tycker att det är allra skönast. Lite skillnad mot Sur-Bosse som bara står och stampar, skrapar och försöker äta upp mig...

Jag borstade först bort all lera, klippte av svansen och redde ut den. Jag skrapade bort lite vinterpäls. Eller mycket vinterpäls, snarare. Jag kammade igenom och tunnade ut hans man innan jag klippte av den. När jag var klar "hittade" jag en jättefin häst där bakom all lera, päls och man!

Snyggingen!
Det var mysigt att pyssla lite med honom också. Han är jättetrevlig att hålla på med på stallgången, han står bara och njuter och mer eller mindre sover! Det blev en ännu större hög med päls efter honom!

Dagens pälshög 2
När jag var klar med hästarna var klockan bara halv sex och det var fortfarande ljust ute. Jag körde in lite ved, mockade hundbajs i trädgården och spanade in vad som behöver göras i trädgården nu. Lite vårstädning behövs verkligen! Jag har också lite idéer om buskaget som står intill gärdsgården. Jag tänker ta bort lite tråkiga buskar där och fylla på med lite roligare grejer!

Det ska bli så skönt att äntligen få en hel helg hemma nu. Även om det har varit kul att tillbringa två helger i Dalarna så är det ändå alltid bäst att vara hemma och få lite saker gjorda!

Ryttare är idrottare! Eller...?

Under alla år som jag har hållit på med hästar har jag fått höra att "ridning är ingen sport", "ryttaren åker ju bara med", "det är ju hästen som gör jobbet", etc. etc. Någon som känner igen det?

Vi ryttare har hela tiden hävdat motsatsen och spaltmeter med artiklar har skrivits om att ryttare faktiskt är idrottare, precis som inom vilken annan sport som helst. Senast ut är Hippson, som länkat till en video som talar om hur "mycket" kalorier man bränner i stallet. Jag räknade dock ut att det tog 90 minuter att bränna de där 526 kalorierna de pratade om i filmen. När jag springer en halvtimme bränner jag (enligt min Garmin-klocka) ca 300 kalorier, så ridning är ju inte direkt någon högförbränningssport ur kalorisynpunkt.

Men för att återgå till ryttare är idrottare och hur andra ser på oss. Att betraktarna av ridsporten, dvs de som inte håller på med hästar och ridning, ser oss ryttare som människor som åker runt på en hästrygg utan att anstränga oss särskilt mycket, vad beror det på egentligen? Finns det något som vi ryttare gör som får betraktarna att tro att vi bara åker runt eller är betraktarna helt enkelt bara dumma i huvudet? Intressant fråga, tycker jag!

Själv har jag hållit på med hästar med hästar mer eller mindre sedan jag var åtta år och började på ridskola. Detta var i slutet av 80-talet. Ingen pratade någonsin om hur ryttaren med sin kropp påverkade hästen. Då handlade det om att sparka så hårt som möjligt med benen om hästen inte gick framåt som man ville, alternativt dra/såga så mycket som möjligt i tyglarna om hästen inte ville stanna eller svänga. Ingen frågade vilka signaler ryttaren gav sin häst egentligen.

Inte heller på senare tid när jag har ridit egna hästar, tränat för olika tränare (hoppning, dressyr, fälttävlan) har så mycket sagts om hur jag påverkar min häst. Ingen tränare har sagt åt mig att gå hem och börja springa för att förbättra min kondition så att jag orkar rida en hel lektion. Ingen tränare har bett mig gå hem och stärka upp min bål för att bli en bättre ryttare. Nej, det har alltid varit fokus på hästen. Att göra den och den övningen för att förhindra att hästen gör ditten och datten. Eller att köpa ett visst bett för att komma åt de problem man har med sin häst.

Hur ser det ut i andra sporter då? Blir en fotbollsspelare rekommenderad av sin tränare att byta skor ifall träningen inte går bra eller fotbollsspelaren är lite långsam? Tränar fotbollsspelare endast fotboll? Eller får hockeyspelaren rådet från sin tränare att köpa nya skridskor eller en ny klubba för att lösa sina problem? Tränar de endast hockey? Simmare då? Säger tränaren åt dem att köpa en ny baddräkt eller andra tillbehör? Tränar de endast simning?

Nej, inom andra sporter vet man hur viktigt det är att träna allsidigt utöver den gren-specifika träningen. Det är styrketräning och konditionsträning som gäller. När det inte är säsong för den gren man håller på med tränar man t.ex. löpning, spinning och tillbringar tid i gymmet.

Vad gör vi ryttare när det inte är säsong? Hästen får ju kanske några veckors vintervila på vintern och kanske några veckors sommarvila på sommaren. Vad gör ryttarna då? Tränar alternativt? Inte så vanligt, skulle jag tro. Även vi ryttare har ju lågsäsong. I november, december och januari när det är mörkt större delen av dygnet, dåligt väder, snö och is så blir det inte lika mycket ridet (om man inte har ridhuset precis utanför dörren, kanske) som resten av året. Eftersom tävlingssäsongen under denna tid också har lite paus så finns det ju utrymme för att vila hästen och kanske fokusera mer på sin egen träning.

Är det kanske så att vi ryttare inte ser oss själva som idrottare? Om det är så, hur kan vi då begära att betraktarna utifrån ska se oss som idrottare?

När man ser ett reportage på t.ex. TV om idrottare, t.ex. vårt längdskidåkningslandslag, får man se hur de åker rullskidor, är ute och springer, åker skidor på snö, ligger i gymmet och sliter och gör diverse syreupptagningstester osv.

När en ryttare porträtteras får man se hur den sitter på hästryggen, kanske spolar av sin häst efter träning eller ryktar den före träning. Jag har då aldrig sett en ryttare i ett gym eller på en löpslinga eller ett löparband. Kan det vara detta som gör att betraktare utifrån inte ser ridning som en "riktig" sport?

Så sent som 2014 var SOK:s fysprofil för ryttare under utveckling. Det har tidigare
inte ställts några fysiska krav på ryttare för att få delta i OS. Svenska ridsportförbundet har också numera tagit fram en egen fysprofil för ryttare som man kan läsa HÄR.

Så egentligen är det inte så konstigt att personer utanför sporten inte ser ryttare som idrottare, vi har ju inte direkt försökt marknadsföra oss som idrottare heller. Jag tycker att det är bra att det uppmärksammas, men jag ser ju när jag läser artiklar och kommentarer kring detta ämne att det finns hur mycket som helst mer att göra för att framhålla att ridning är sport och att ryttare behöver fysisk träning utöver ridningen.

Jag tror också att för att det ska bli mer fokus på ryttarträning så behöver våra tränare predika detta till sina elever och inte bara prata med dem om hästens träning. Jag tror att det tar lång tid innan vi når dit, men hoppas ändå att vi är på väg.

När jag red som mest, för några år sedan, höll jag igång två hästar. Pelle, som jag tävlade med och Bosse som var unghäst och reds med målet att komma ut på tävlingar. Jag red båda hästarna ca fem gånger i veckan. Jag kom hem från jobbet vid strax efter fem på eftermiddagen, tog då in hästarna, åt lite mat och sedan var det bara till att göra i ordning en eller två hästar och dra till ridhus för träning. Framåt nio halv tio på kvällen var jag hemma igen och stupade i säng efter att ha tagit hand om hästarna.

Såhär tror jag att det ser ut för många amatörryttare. Man har ett heltidsjobb som tar största delen av dagen. Man jäktar hem för att hinna träna med hästarna och sedan hinner man inte med så mycket annat. Då är det ju såklart svårt att få in den där timmen för egen träning. Detta är också ett argument som många ryttare och hästägare framhåller till varför de inte tränar sig själva utöver ridningen.

Men då kanske det är så att man faktiskt måste fundera över vad man vill med sina hästar och sin ridning. Om man nu vill tävla (oavsett nivå) kräver det ju en helt del träning. Har man inte ridhus där man har hästen måste man också lägga tid på att köra till ridhus. Hela kvällen går åt.

Är det rimligt att hinna med att ha två hästar som ska tränas och tävlas om man har ett heltidsjobb och dessutom måste köra till ridhus och träningar? Såhär i efterhand kan jag tycka att nej, det är inte rimligt.

De fördelar jag ser med att ha två hästar är att man som ryttare lär sig att rida olika typer av hästar och håller uppe den kunskapen. Samt att i ett eget stall behöver man ju ha minst två hästar för sällskapets skull. Men egentligen inser jag ju att det inte finns en möjlighet att hålla igång två hästar med heltidsarbete upptill.

Kanske måste man fundera över hur man håller hästen. Är det optimalt att ha heltidsarbete, satsa på att hålla igång och tävla med två hästar samtidigt som man har ett eget stall och sköter allting själv? Hade det kanske fungerat bättre ifall man hade hyrt in sina hästar någonstans där det finns tillgång till ridhus, träningsmöjligheter och tränare? Där man inte hade behövt gå upp as-tidigt på morgonen för att fodra och släppa ut hästarna innan man kör till jobbet? Där någon annan hade kunnat sköta mockning, staketlagning, paddockharvning, hämtning av foder, reparation av saker som går sönder och annat så att man själv kan fokusera på ridningen?

Det hade kanske kunnat vara ett alternativ. Men det är nog ett alternativ som inte många tänker på. Jag får känslan av att det är lite "finare" här i Sverige att sköta allting själv. Att man blir betraktad som lat och lyx-lirare ifall man lejer bort "skit-görat" till någon annan. När det istället kanske är just det man behöver göra för att kunna ge sin häst och sig själv de bästa förutsättningarna för att utvecklas tillsammans.

När min pappa dog och vi började renovera huset och flyttade hit, lade jag ner ridningen helt. Det gick helt enkelt inte att hålla igång ridningen med allt annat vi gjorde då. Men jag började springa istället. Och cykla. Jag började bygga upp min kondition och min styrka i kroppen.

När jag sedan så smått började rida igen kände jag mig faktiskt säkrare i sadeln än någonsin tidigare! Hur kan det då komma sig? Jo, jag har bättre kondition, vilket betyder att jag orkar rida bra under längre tid. En ryttare som är trött i kroppen är en sämre ryttare.

Eftersom min kropp är starkare nu än tidigare, kan jag också slappna av i sadeln och ge mina hästar bättre förutsättningar att utföra det arbete jag kräver av dem. Genom att ha försökt lära mig simma crawl har jag också ökat min koordinationsförmåga, min avslappningsförmåga och min kroppskännedom. Det gör att jag nu är mer medveten om vilka signaler min kropp ger hästen när jag rider. Jag upptäcker att jag ibland ger motstridiga signaler, t.ex. att jag ber hästen gå åt ett håll, men jag sitter emot så att hästen inte kan gå åt det håll jag begär.

Jag har blivit betydligt mer ödmjuk inför hästen och resonerar som så att hästen aldrig gör saker för att vara dum, den gör bara det jag ber den om. Och om den gör något annat än det jag trodde att jag bad den om måste jag fundera över vilka signaler jag egentligen har gett hästen.

Jag har helt enkelt insett vad alternativ träning kan göra för min prestation i sadeln. Och jag inser hur otroligt viktigt det är att hålla igång alternativträningen samtidigt som jag prioriterar att rida.

Jag kan inte hålla igång två hästar, det hinner jag inte med. Så jag har valt att fokusera på att få igång Bosse, då jag anser att han har mest kapacitet för att bli en härlig ridhäst som passar mig väldigt bra. Jag tillåter också mig själv att faktiskt trappa ner på ridningen under de tråkigaste månaderna på vintern. Jag tar mig till ridhuset en eller ett par gånger i veckan och det får räcka. Det får vara OK.

När sedan våren kommer, det blir ljust på kvällarna och det går att rida i paddocken som ligger intill stallet, ja då kan jag börja fokusera på att komma igång på riktigt.

Jag tycker det är oerhört viktigt att som ryttare vara medveten om vad alternativ träning kan göra för ridningen. Att man faktiskt blir en bättre ryttare av att träna styrka och kondition. Glömmer man det så kan man också glömma att betraktare utifrån ska se en ryttare som en idrottare!

Dessutom tycker jag att det är helt galet att man ställer krav på hur hästen presterar och ska bygga styrka och kondition, utan att ställa samma krav på sig själv. Med en dåligt tränad ryttare på ryggen kan ingen häst i världen prestera på ett bra sätt!

Hur ska man då göra för att hinna med träningen? Och hur ska man kunna motivera sig till det?

Först och främst tror jag att man faktiskt måste fundera över sin situation. Vad är rimligt att hinna med i förhållande till vilken nivå jag vill träna och eventuellt tävla med min häst? Finns det något sätt att frigöra tid så att det blir tid över att lägga på alternativ träning? T.ex. utöka servicen ifall man har hästen inhyrd i annat stall, eller ta hjälp av de eventuella hyresgäster man har i sitt eget stall? Kanske behöver man se sig om efter ett stall där det finns fler träningsmöjligheter och man slipper lägga så mycket tid på att köra hästen hit och dit?

Om man nu har hästen inhyrd någonstans, går det att t.ex. cykla eller springa dit och hem istället för att ta bilen? Då blir det lite "gratis" träning och passet är dessutom avklarat när man kommer hem igen. Kanske kan man cykla eller springa till jobbet någon eller några gånger i veckan. Då har man också träningen avklarad.

Man måste nog se möjligheterna till träning istället för att bara bestämma sig för att man inte "hinner" träna sig själv. Jag kan av egen erfarenhet säga att det är så värt det! Att bli en bättre ryttare utan att rida på flera år känns helt fantastiskt! Det är verkligen en jättehärlig känsla! Och det är också en härlig känsla att veta att jag nu ger min häst så mycket bättre förutsättningar att arbeta under mig som ryttare. Jag är faktiskt riktigt sugen på att sätta igång Pelle också, bara för att se ifall min förbättrade ridning kan få honom att trivas bättre med mig som ryttare. Men som sagt, det är svårt att hålla igång sig själv och två hästar....

Mitt mål är att hinna med all träning som jag tycker är kul! Inklusive ridningen!



onsdag 9 mars 2016

Göteborgsvarvet 2016

Efter Vasaloppsveckorna har jag kommit till insikt. Det blir inget Göteborgsvarv. Mitt fokus sedan jag kom hem i måndags ligger helt på Tjejvättern nu. Det kommer alltså att bli mycket cykel framöver! Något som jag ser fram emot!

När det gäller löpningen befinner jag mig just nu i ett läge där jag känner att kroppen mår bra. Inga skavanker någonstans. De smärtor kring bäckenet som jag hade under större delen av förra året är borta och det är tydligt att det beror på minskningen av löpandet.

Jag har ingen löparkropp. Jag är inget lätt litet snöre som springer runt som på små moln. Varje löpsteg jag tar frestar min kropp rätt mycket. Jag vill dock springa ändå, eftersom Selma gillar det så mycket och eftersom jag själv gillar att springa. Men det kommer att bli i skogen. Ingen hård, stygg asfalt. Inga långpass över 15 km (om jag inte råkar känna för det).

Det är inte så fasligt lång tid kvar till Göteborgsvarvet nu. Det är faktiskt bara tio veckor. Att jag på dessa veckor skulle hinna bygga både distans och asfaltstålighet utan att skada mig är inte särskilt troligt. Och därför väljer jag att sälja min startplats. Vi får se om någon vill ha den. Anmälan är stängd, men jag tror inte att alla platser är upptagna, så intresset för Varvet har nog svalnat lite.

Min strategi i vår blir istället att försöka hinna med tre cykelpass/vecka. Ett längre pass på helgen tillsammans med Älsklingen. En gång i veckan hem från jobbet (blir minst 3,5 mil) och så blir det cykel ner till åkeriet och faktureringen på torsdagarna. Borde funka.

Cykeln lämnas in på service idag, så det kanske kan bli premiär till helgen:).

Jag kommer också att fokusera löpningen på att springa kortare sträckor. Upp emot en mil, kanske strax över. Jag har ju märkt de senaste veckorna att det är lättare att hålla uppe löparmotivationen om sträckorna är kortare eftersom det då känns lättare på alla sätt. Jag kommer att fortsätta lägga in lite intervaller efter ett tag, men inte följa något speciellt träningsprogram. Den närmaste tiden kommer det att bli distansträning för att bygga upp formen mot milen igen.

Kortare löppass kommer också betyda tid för hästarna och ridandet. Så kul!

Det känns som ett bra beslut. Jag känner mig lugn med det. Jag kommer att hinna med allt jag vill hinna med (tror jag). Och det är ingen katastrof om jag missar ett pass eller två någon gång emellanåt.

Kanske känner jag att formen kommer och blir sugen på att springa något lopp. Kanske inte. Vi får se.

Det här ser jag fram emot!

måndag 7 mars 2016

Vasaloppet 2016

I lördags drog vi till Mora, Älsklingen och jag. Andra gången inom en vecka för mig. Jag var uppe vid halv sex för att hinna fixa hästarna och efter frukost drog vi iväg.

Jag körde första biten, ett par timmar innan vi gjorde första kissepausen. Där byttes vi om, så Älsklingen fick köra. Jag blev trött och fick lite huvudvärk, säkert senaste veckans brist på sömn pga förkylningen som tog ut sin rätt.

Det gick bra att köra, ganska lugnt på vägarna ändå och även lugnt när vi kom fram till Mora. Vi hämtade nummerlappen och shoppade lite sista-minuten-grejer på mässan.


Nummerlappen hämtad
Sedan åkte vi till Rättvik och Björstugan, där vi skulle bo. Riktigt mysigt ställe. Vandrarhem. Vi hade ett dubbelrum och så var där tre grabbar från Österrike som också skulle köra Vasaloppet.

Vi åt lite mat och gick och lade oss tidigt. Klockan ställdes på 02:45. URK!

Det blev mycket orolig sömn, men några timmar blev det ändå innan vi gick upp, åt frukost och drog iväg.
Redo för Vasaloppet!
Jag tog väg 70 i Mora och vek sedan in på Vasaloppsvägen vid Oxberg. Körde förbi startplatsen till Tjejvasan och mindes hur härligt det var bara för en vecka sedan. Det var ganska folktomt ända tills vi kom till Fiskarheden och skulle ut på 66:an. Där var det kö hela vägen till Berga by och startplatsen.

Kö...
Klockan var strax innan sju när vi kom fram och när vi kom till startfållan var det redan många som hade ställt upp sina skidor i startled 10.

På väg in i startfållan
Jag smög med in i startfållan och supportade med överdragskläder, nummerlapp och annat.

Mäktig känsla att stå sist i detta myller av Vasaloppsåkare!

Redo för start
Halv åtta lämnade jag startfållan och gick bort till själva starten. Det var en rätt lång sträcka! Men det var otroligt häftigt att se det på plats. Alla dessa gånger man har sett det på TV!

Längst fram i starten!
När jag stod där hörde jag speakern säga något om tidtagningschipet och då slår det mig... CHIPET LIGGER I STUGAN! Jag blev helt förstörd! Så jävla korkat! Jag har ju deltagit i diverse lopp de senaste åren och så gott som alltid har man ju ett chip. Luften gick ur mig. Hur skulle jag nu kunna följa Älsklingen och veta var han var? Hur kunde jag vara så jävla dum??? Får väl skylla på att hjärnan inte riktigt fungerar när klockan är tre på morgonen och man har sovit ett fåtal timmar.

Så jäkla surt! Skulle han åka Vasaloppet och så skulle det inte synas??? Jag lyckades ringa honom och vi kom överens om att han skulle ringa mig innan han kom fram till Mångsbodarna.

Starten gick. Så häftigt att se alla tusentals skidåkare ge sig iväg! Jag lyckades se Älsklingen ge sig iväg och skrek lite hejarop till honom.

Jag gav mig iväg till bilen och sedan var det bara till att sätta sig i bilkö. Det gick i ca 10 km/h hela vägen till Mångsbodarna. I telefonen haglade det frågor om varför det inte gick att se att Älsklingen hade startat.

När jag väl kom till Mångsbodarna var det gott om parkeringar och jag kunde i lugn och ro gå ner till kontrollen och gå på toa. Det blev en lång väntan. Jag slumrade till lite i bilen. Mobilen plingade till när en kollega till mig passerade och då tänkte jag att det nog skulle ta ca en halvtimme till innan Älsklingen var på gång.

Vid det här laget hade jag funderat ut hur jag skulle kunna följa honom. Han skulle få min Garmin-klocka och så skulle han ta min mobil så att jag via hans mobil skulle kunna live-tracka honom.

Efter en lång väntan kom han så äntligen fram till Mångsbodarna. Han var vid gott mod, jag hade hört många negativa kommentarer från andra åkare medans jag väntade. Det var inga spår och trögt pga snöfallet.

I Mångsbodarna
Nu hade jag koll på honom och jag körde vidare till Risberg, fortsatt krypkörning. Nu när jag kunde följa honom blev jag nästan orolig för att jag skulle missa honom. Han hade bra fart de första fem kilometerna, men sedan blev det lite trögare, mer uppförsbackar.

Jag väntade och väntade i Risberg och precis innan de skulle till att dra repet såg jag honom komma åkandes. "Skynda dig"! skrek jag och stressade honom så att han inte tog såg mycket att äta och dricka där. Jag hann inte ens ta någon bild där.

Jag körde vidare mot Evertsberg. Fortfarande drygt i trafiken. Det är väldigt drygt att följa åkare via bil! Det blir en otroligt lång dag!

Jag satt och väntade i bilen. Jag såg på live-tracken att det skulle bli på rep-gränsen även i Evertsberg. Klockan tre skulle de dra repet där. Fem i gick jag ut, då hade han mindre än två kilometer kvar och jag insåg att det inte skulle gå. Så jäkla synd!

Men det var inte många minuter efter repet var draget som han kom upp för backen. Jag talade om att han inte fick fortsätta och han såg lite lättad ut. Då hade han varit ute i sju timmar! 

In i Evertsberg!
Han var såklart trött och sliten, men ändå vid gott mod. Han hade tagit en kissepaus och hade han inte gjort det hade han förmodligen klarat repet även i Evertsberg. Men jag tycker ändå att han gjorde ett bra lopp, att vara ute och köra skidor i sju timmar! Det är mer än dubbelt så mycket som han någonsin har kört tidigare.

Det var såklart svårt att köra från sista startledet. Det stod still i över en timme i första backen och då blir det ju svårt att hinna fram i tid. Dessutom var ju inte väderförutsättningarna så roliga med snöfall och med obefintliga spår. Det var riktigt tufft där ute i spåren!

När vi satte oss i bilen så sa han att det blir aldrig mer något Vasalopp. Men innan vi kom till Mora började han fundera på ifall man kanske skulle köra Öppet spår nästa år istället... Helt underbart:).

Det var ändå rätt gött att komma hem till stugan i bra tid på kvällen. Äta i lugn och ro. Vid sjutiden på kvällen ramlade vi ihop i en hög, kollade på loppet på SVTplay en kort stund innan vi var så trötta att vi lika gärna kunde gå och lägga oss. Innan klockan var halv nio sov vi som grisar!

I morse vaknade jag halv sex, pigg och utvilad. Skön känsla! Det har jag inte varit på länge! Inte ett hostanfall på hela natten! Så vi gick upp och åt frukost och packade ihop våra grejer.

Vi sju styrde vi kosan söderut. Snöfall hela vägen. Rätt mycket snö på vägarna ända ner mot Örebro. Men det gick ändå bra att köra och vid fyra-tiden svängde vi in i Läjet för att hämta vovvarna och få lite käk.

Det var riktigt skönt att komma hem! Jag gick direkt ut i stallet. Mina underbara hyresgäster hade mockat, så det var bara till att fixa maten innan hästarna fick komma in. 

Otroligt nog sitter Bosses samtliga skor kvar fortfarande. Och de sitter bra! Hoppas att det håller i sig tills hovis kommer nästa gång. 

Nu är Vasaloppshelgen avklarad och nu börjar våren! Cykeln ska in på service i veckan. Det kliar i fingrarna för att börja greja lite i trädgården. Bosse ska igång igen. Nu börjar jag äntligen friskna till efter helvetesförkylningen och orkar ta tag i saker igen. Det börjar bli ljust på kvällarna, allting blir mycket lättare!



torsdag 3 mars 2016

Det positiva med förkylning...

Min (tyvärr före detta) chef var väldigt duktig på att se det positiva i allt. Och även försöka få sina medarbetare att göra det samma. Att fokusera på det positiva. Det kan jag tycka är svårt emellanåt. I fredags t.ex. när jag kände att jag hade ont i halsen var jag inte särskilt positiv... Mina tankar var fokuserade på hur jäkla irriterande och orättvist det var att just jag blev förkyld just dagen före Tjejvasan, som jag hade sett fram emot så mycket.

Jag försökte ändå efter ett tag att övertyga mig själv att det var ok att försöka göra mitt bästa i loppet, trots förutsättningarna. Ta det lugnt och känna av kroppen. Jag var tveksam till hur det skulle gå eftersom jag aldrig har tränat med ond hals och inte vet hur kroppen reagerar på det.

Allting gick som tur var jättebra. Jag tog det lugnt från början. Lyssnade på kroppen. Upptäckte att kroppen svarade bra och kunde köra på sista milen. Jag hade alltså varit negativ helt i onödan:).

Denna vecka har varit mindre rolig. I måndags valde jag att jobba hemifrån eftersom datorn var hemma och jag inte ville smitta ner mina kollegor med min förkylning. Detta gjorde att jag kunde sova en timme extra, vilket är bra.

Varje natt sedan förra onsdagen har jag varit vaken under nätterna. Ofta vaknat vid 2-tiden. Hostat, behövt gå på toa, haft svårt att somna om. Detta har lett till att jag har varit grymt trött på dagarna. I tisdags var jag på jobbet igen. Trots att jag inte kände mig ett dugg bättre än i måndags, men det var ju dagen då jag skulle hämta min nya bil, så det kunde jag ju inte missa.

Efter en lång, men intressant genomgång av bilen och dess funktioner kunde jag köra hem och lägga mig, trött som attan. Men bilen är ju fin!

Finbilen!
Tyvärr var det inte mycket nybilskänsla eftersom mitt luktsinne var kaputt. Men det kommer väl, antar jag.

Igår var jag ännu tröttare än tidigare, men jag hade ett möte som jag inte ville missa sist på dagen, så det var bara till att släpa sig till jobbet. Jag var verkligen helt under isen, men fick ändå gjort en hel del tycker jag, så det var inte helt bortslösat.

När jag kom hem hade jag världens rethosta. Hostade i princip hela tiden. Väldigt irriterande! Men när Älsklingen kom hem visade det sig att det fanns hostmedicin i skåpet. Jag tog en klunk och så försvann hostan. Helt otroligt!

Jag tog en klunk före läggdags och har äntligen fått sova en hel natt! Så underbart! För första gången på en vecka kände jag mig nästan lite pigg i morse! Enda nackdelen med hostmedicinen var just att jag inte hostat och därmed hade hals och svalg fullt med slem som behövde komma upp.

Efter att ha fått upp det har jag känt mig rätt ok idag. Jag har även idag jobbat hemifrån. Fått massa grejer gjort! Så skönt! Jag har knappt hostat sedan i morse och jag känner mig piggare än på länge!

Halsen gör inte ont, näsan är varken tät eller rinner, men stämbanden är fortfarande lite påverkade.

Det som är positivt med förkylning är denna tid, när man börjar komma tillbaka. Energin kommer tillbaka till kroppen och man känner sig äntligen pigg igen. Det blir lite som en omstart. Nu är jag snart redo att börja träna igen!

Först ska bara Älsklingen klara av Vasaloppet och jag hoppas innerligt att han slipper min förkylning! Jag vill så gärna se honom gå i mål där i Mora. Det är han så värd efter all träning!