Sidor

torsdag 10 mars 2016

Ryttare är idrottare! Eller...?

Under alla år som jag har hållit på med hästar har jag fått höra att "ridning är ingen sport", "ryttaren åker ju bara med", "det är ju hästen som gör jobbet", etc. etc. Någon som känner igen det?

Vi ryttare har hela tiden hävdat motsatsen och spaltmeter med artiklar har skrivits om att ryttare faktiskt är idrottare, precis som inom vilken annan sport som helst. Senast ut är Hippson, som länkat till en video som talar om hur "mycket" kalorier man bränner i stallet. Jag räknade dock ut att det tog 90 minuter att bränna de där 526 kalorierna de pratade om i filmen. När jag springer en halvtimme bränner jag (enligt min Garmin-klocka) ca 300 kalorier, så ridning är ju inte direkt någon högförbränningssport ur kalorisynpunkt.

Men för att återgå till ryttare är idrottare och hur andra ser på oss. Att betraktarna av ridsporten, dvs de som inte håller på med hästar och ridning, ser oss ryttare som människor som åker runt på en hästrygg utan att anstränga oss särskilt mycket, vad beror det på egentligen? Finns det något som vi ryttare gör som får betraktarna att tro att vi bara åker runt eller är betraktarna helt enkelt bara dumma i huvudet? Intressant fråga, tycker jag!

Själv har jag hållit på med hästar med hästar mer eller mindre sedan jag var åtta år och började på ridskola. Detta var i slutet av 80-talet. Ingen pratade någonsin om hur ryttaren med sin kropp påverkade hästen. Då handlade det om att sparka så hårt som möjligt med benen om hästen inte gick framåt som man ville, alternativt dra/såga så mycket som möjligt i tyglarna om hästen inte ville stanna eller svänga. Ingen frågade vilka signaler ryttaren gav sin häst egentligen.

Inte heller på senare tid när jag har ridit egna hästar, tränat för olika tränare (hoppning, dressyr, fälttävlan) har så mycket sagts om hur jag påverkar min häst. Ingen tränare har sagt åt mig att gå hem och börja springa för att förbättra min kondition så att jag orkar rida en hel lektion. Ingen tränare har bett mig gå hem och stärka upp min bål för att bli en bättre ryttare. Nej, det har alltid varit fokus på hästen. Att göra den och den övningen för att förhindra att hästen gör ditten och datten. Eller att köpa ett visst bett för att komma åt de problem man har med sin häst.

Hur ser det ut i andra sporter då? Blir en fotbollsspelare rekommenderad av sin tränare att byta skor ifall träningen inte går bra eller fotbollsspelaren är lite långsam? Tränar fotbollsspelare endast fotboll? Eller får hockeyspelaren rådet från sin tränare att köpa nya skridskor eller en ny klubba för att lösa sina problem? Tränar de endast hockey? Simmare då? Säger tränaren åt dem att köpa en ny baddräkt eller andra tillbehör? Tränar de endast simning?

Nej, inom andra sporter vet man hur viktigt det är att träna allsidigt utöver den gren-specifika träningen. Det är styrketräning och konditionsträning som gäller. När det inte är säsong för den gren man håller på med tränar man t.ex. löpning, spinning och tillbringar tid i gymmet.

Vad gör vi ryttare när det inte är säsong? Hästen får ju kanske några veckors vintervila på vintern och kanske några veckors sommarvila på sommaren. Vad gör ryttarna då? Tränar alternativt? Inte så vanligt, skulle jag tro. Även vi ryttare har ju lågsäsong. I november, december och januari när det är mörkt större delen av dygnet, dåligt väder, snö och is så blir det inte lika mycket ridet (om man inte har ridhuset precis utanför dörren, kanske) som resten av året. Eftersom tävlingssäsongen under denna tid också har lite paus så finns det ju utrymme för att vila hästen och kanske fokusera mer på sin egen träning.

Är det kanske så att vi ryttare inte ser oss själva som idrottare? Om det är så, hur kan vi då begära att betraktarna utifrån ska se oss som idrottare?

När man ser ett reportage på t.ex. TV om idrottare, t.ex. vårt längdskidåkningslandslag, får man se hur de åker rullskidor, är ute och springer, åker skidor på snö, ligger i gymmet och sliter och gör diverse syreupptagningstester osv.

När en ryttare porträtteras får man se hur den sitter på hästryggen, kanske spolar av sin häst efter träning eller ryktar den före träning. Jag har då aldrig sett en ryttare i ett gym eller på en löpslinga eller ett löparband. Kan det vara detta som gör att betraktare utifrån inte ser ridning som en "riktig" sport?

Så sent som 2014 var SOK:s fysprofil för ryttare under utveckling. Det har tidigare
inte ställts några fysiska krav på ryttare för att få delta i OS. Svenska ridsportförbundet har också numera tagit fram en egen fysprofil för ryttare som man kan läsa HÄR.

Så egentligen är det inte så konstigt att personer utanför sporten inte ser ryttare som idrottare, vi har ju inte direkt försökt marknadsföra oss som idrottare heller. Jag tycker att det är bra att det uppmärksammas, men jag ser ju när jag läser artiklar och kommentarer kring detta ämne att det finns hur mycket som helst mer att göra för att framhålla att ridning är sport och att ryttare behöver fysisk träning utöver ridningen.

Jag tror också att för att det ska bli mer fokus på ryttarträning så behöver våra tränare predika detta till sina elever och inte bara prata med dem om hästens träning. Jag tror att det tar lång tid innan vi når dit, men hoppas ändå att vi är på väg.

När jag red som mest, för några år sedan, höll jag igång två hästar. Pelle, som jag tävlade med och Bosse som var unghäst och reds med målet att komma ut på tävlingar. Jag red båda hästarna ca fem gånger i veckan. Jag kom hem från jobbet vid strax efter fem på eftermiddagen, tog då in hästarna, åt lite mat och sedan var det bara till att göra i ordning en eller två hästar och dra till ridhus för träning. Framåt nio halv tio på kvällen var jag hemma igen och stupade i säng efter att ha tagit hand om hästarna.

Såhär tror jag att det ser ut för många amatörryttare. Man har ett heltidsjobb som tar största delen av dagen. Man jäktar hem för att hinna träna med hästarna och sedan hinner man inte med så mycket annat. Då är det ju såklart svårt att få in den där timmen för egen träning. Detta är också ett argument som många ryttare och hästägare framhåller till varför de inte tränar sig själva utöver ridningen.

Men då kanske det är så att man faktiskt måste fundera över vad man vill med sina hästar och sin ridning. Om man nu vill tävla (oavsett nivå) kräver det ju en helt del träning. Har man inte ridhus där man har hästen måste man också lägga tid på att köra till ridhus. Hela kvällen går åt.

Är det rimligt att hinna med att ha två hästar som ska tränas och tävlas om man har ett heltidsjobb och dessutom måste köra till ridhus och träningar? Såhär i efterhand kan jag tycka att nej, det är inte rimligt.

De fördelar jag ser med att ha två hästar är att man som ryttare lär sig att rida olika typer av hästar och håller uppe den kunskapen. Samt att i ett eget stall behöver man ju ha minst två hästar för sällskapets skull. Men egentligen inser jag ju att det inte finns en möjlighet att hålla igång två hästar med heltidsarbete upptill.

Kanske måste man fundera över hur man håller hästen. Är det optimalt att ha heltidsarbete, satsa på att hålla igång och tävla med två hästar samtidigt som man har ett eget stall och sköter allting själv? Hade det kanske fungerat bättre ifall man hade hyrt in sina hästar någonstans där det finns tillgång till ridhus, träningsmöjligheter och tränare? Där man inte hade behövt gå upp as-tidigt på morgonen för att fodra och släppa ut hästarna innan man kör till jobbet? Där någon annan hade kunnat sköta mockning, staketlagning, paddockharvning, hämtning av foder, reparation av saker som går sönder och annat så att man själv kan fokusera på ridningen?

Det hade kanske kunnat vara ett alternativ. Men det är nog ett alternativ som inte många tänker på. Jag får känslan av att det är lite "finare" här i Sverige att sköta allting själv. Att man blir betraktad som lat och lyx-lirare ifall man lejer bort "skit-görat" till någon annan. När det istället kanske är just det man behöver göra för att kunna ge sin häst och sig själv de bästa förutsättningarna för att utvecklas tillsammans.

När min pappa dog och vi började renovera huset och flyttade hit, lade jag ner ridningen helt. Det gick helt enkelt inte att hålla igång ridningen med allt annat vi gjorde då. Men jag började springa istället. Och cykla. Jag började bygga upp min kondition och min styrka i kroppen.

När jag sedan så smått började rida igen kände jag mig faktiskt säkrare i sadeln än någonsin tidigare! Hur kan det då komma sig? Jo, jag har bättre kondition, vilket betyder att jag orkar rida bra under längre tid. En ryttare som är trött i kroppen är en sämre ryttare.

Eftersom min kropp är starkare nu än tidigare, kan jag också slappna av i sadeln och ge mina hästar bättre förutsättningar att utföra det arbete jag kräver av dem. Genom att ha försökt lära mig simma crawl har jag också ökat min koordinationsförmåga, min avslappningsförmåga och min kroppskännedom. Det gör att jag nu är mer medveten om vilka signaler min kropp ger hästen när jag rider. Jag upptäcker att jag ibland ger motstridiga signaler, t.ex. att jag ber hästen gå åt ett håll, men jag sitter emot så att hästen inte kan gå åt det håll jag begär.

Jag har blivit betydligt mer ödmjuk inför hästen och resonerar som så att hästen aldrig gör saker för att vara dum, den gör bara det jag ber den om. Och om den gör något annat än det jag trodde att jag bad den om måste jag fundera över vilka signaler jag egentligen har gett hästen.

Jag har helt enkelt insett vad alternativ träning kan göra för min prestation i sadeln. Och jag inser hur otroligt viktigt det är att hålla igång alternativträningen samtidigt som jag prioriterar att rida.

Jag kan inte hålla igång två hästar, det hinner jag inte med. Så jag har valt att fokusera på att få igång Bosse, då jag anser att han har mest kapacitet för att bli en härlig ridhäst som passar mig väldigt bra. Jag tillåter också mig själv att faktiskt trappa ner på ridningen under de tråkigaste månaderna på vintern. Jag tar mig till ridhuset en eller ett par gånger i veckan och det får räcka. Det får vara OK.

När sedan våren kommer, det blir ljust på kvällarna och det går att rida i paddocken som ligger intill stallet, ja då kan jag börja fokusera på att komma igång på riktigt.

Jag tycker det är oerhört viktigt att som ryttare vara medveten om vad alternativ träning kan göra för ridningen. Att man faktiskt blir en bättre ryttare av att träna styrka och kondition. Glömmer man det så kan man också glömma att betraktare utifrån ska se en ryttare som en idrottare!

Dessutom tycker jag att det är helt galet att man ställer krav på hur hästen presterar och ska bygga styrka och kondition, utan att ställa samma krav på sig själv. Med en dåligt tränad ryttare på ryggen kan ingen häst i världen prestera på ett bra sätt!

Hur ska man då göra för att hinna med träningen? Och hur ska man kunna motivera sig till det?

Först och främst tror jag att man faktiskt måste fundera över sin situation. Vad är rimligt att hinna med i förhållande till vilken nivå jag vill träna och eventuellt tävla med min häst? Finns det något sätt att frigöra tid så att det blir tid över att lägga på alternativ träning? T.ex. utöka servicen ifall man har hästen inhyrd i annat stall, eller ta hjälp av de eventuella hyresgäster man har i sitt eget stall? Kanske behöver man se sig om efter ett stall där det finns fler träningsmöjligheter och man slipper lägga så mycket tid på att köra hästen hit och dit?

Om man nu har hästen inhyrd någonstans, går det att t.ex. cykla eller springa dit och hem istället för att ta bilen? Då blir det lite "gratis" träning och passet är dessutom avklarat när man kommer hem igen. Kanske kan man cykla eller springa till jobbet någon eller några gånger i veckan. Då har man också träningen avklarad.

Man måste nog se möjligheterna till träning istället för att bara bestämma sig för att man inte "hinner" träna sig själv. Jag kan av egen erfarenhet säga att det är så värt det! Att bli en bättre ryttare utan att rida på flera år känns helt fantastiskt! Det är verkligen en jättehärlig känsla! Och det är också en härlig känsla att veta att jag nu ger min häst så mycket bättre förutsättningar att arbeta under mig som ryttare. Jag är faktiskt riktigt sugen på att sätta igång Pelle också, bara för att se ifall min förbättrade ridning kan få honom att trivas bättre med mig som ryttare. Men som sagt, det är svårt att hålla igång sig själv och två hästar....

Mitt mål är att hinna med all träning som jag tycker är kul! Inklusive ridningen!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar